Tip:
Highlight text to annotate it
X
Svensk text: robin8, Toya & Simontax
www.SweSUB.nu
- spökskrivarnas näste -
Kör!
Jag kan inte nåt om politik.
– Du röstade väl på honom?
– Adam Lang? Alla röstade på honom.
Han var inte politiker, utan populär.
Han behöver en ny spökskrivare,
inte en jäkla politiker.
Han fick tio miljoner för memoarerna,
men manuskriptet är tydligen uselt.
Rhinehart lånade ut sitt hus vid havet
så att de skulle fixa det-
-men pressen knäckte nog McAra.
Hans blod innehöll mycket sprit.
– Drunknade han av en olyckshändelse?
– Olycka, självmord, vem bryr sig?
– Det var boken som dödade honom.
– Det var ju uppmuntrande.
Vem är McAra?
Borde jag känna till honom?
Ja, han hjälpte Lang
när han var premiärminister-
-så säg inte att du inte gör det.
Han var med honom i många år.
Jag vet inte, Rick.
Detta är ett utmärkt tillfälle för dig.
Bra betalt, ungarna behöver inte svälta.
– Jag har inga barn.
– Jag har.
Roy.
Vem tror ni ska bomba er, Random House?
Att publicera Langs memoarer räcker
tydligen för att vi ska bli ett mål.
Tack.
– Hur många har ni träffat?
– Fem, du är den sista.
Ärligt, så anser jag inte
att du är rätt man för uppdraget.
Så bra att det inte är
ditt beslut att ta då, Roy
– Maddox, VD för Rhinehart, New York.
– Sir.
– Sidney Kroll, Mr Langs advokat.
– Mr Kroll.
Nick Ricardelli, tror jag
att du redan känner.
Jag har hört från Rick
att du är medveten om situationen?
Du kanske kan upplysa oss om
vad du kan tillföra det här projektet.
Ingenting.
Nej, jag kommer inte att förställa mig.
Ni har mitt CV.
Hans senaste prestation
var en trollkarls självbiografi.
"Jag kom, jag sågade, jag segrade."
– Den gick rakt in på första platsen.
– Efter att du sagt nej till den, Roy.
Jag läser inte politiska memoarer,
vem gör det?
Ni har spenderat 10 miljoner dollar
på den här boken.
Hur mycket kommer ni att få tillbaka?
Två? Tre?
Det är dåliga nyheter för era aktieägare
och ännu sämre för er klient, Mr Kroll.
Adam Lang vill ha en plats i historien,
inte hågkomst spalterna.
– Men snälla!
– Eftersom jag inte vet nåt om politik-
-ställer jag frågorna som leder till
hjärtat av vem han är-
-och det säljer självbiografier.
Hjärta.
Det var väl talat.
– Vilket skitsnack.
– Tycker du?
Självklart är Lang en historisk person.
Boken blir såld över hela världen.
Jag har lager fyllda med bästsäljande
böcker som väntar på att strimlas. Sid?
Adam är fortfarande mycket upprörd över
vad som hände med Mike McAra.
Han var oersättlig, oersättlig och
ändå så måste han ersättas.
Adam kan säkert uppskatta fördelarna
med att försöka med någon annan.
I ***ändan handlar det om personkemi.
Tränar du?
– Nej.
– Synd, Adam gillar det.
Jag känner faktiskt en skribent på
The Guardian som använder ett gym.
Kan vi dra tidtabellen för
publiceringen nu?
– Vi måste bli klara inom en må***.
– Inom en må***?
Vi har ett första utkast.
Ja, men den behöver mycket arbete.
Därför gillar jag ditt CV här.
Du är snabb och levererar.
Ni sätter titeln och han spökskriver.
Du är britt, spökskrivaren
bör vara britt-
-för att få fram den rätta gamla,
glada tonen?
– Har du familj?
– Nej, varför undrar du?
Adam ska på föreläsningsturné i USA för
att samla pengar till sin stiftelse.
En må*** i staterna är okej.
– Kan jag inte arbeta med utkastet här?
– Nej, det är i Marty Rhineharts hus.
Bara ett fåtal personer får hantera det.
Låter mer som en bomb än en bok.
Jag måste få se den själv någon gång.
Jag ska ju redigera den.
Ja i teorin, vi behöver faktiskt prata
om det.
– Hur pass snart kan du resa?
– Han tar flyget ikväll.
Okej, du får jobbet.
– Gratulerar.
– Tack!
– Du kanske vill ta en *** på det här?
– Är det?
Nej, det är inte Adams bok,
det är en annan klient.
– Du kanske kan berätta vad du tycker.
– Javisst.
Om du ska hinna med flyget, så är det
bäst vi pratar kontrakt med Rick här.
Kan du följa vår vän till dörren?
Kan du? Roy?
Ringer dig om en timme, kompis.
Kom ihåg.
Hjärta.
– Det är något sjukt med projektet.
– Menar du mig?
Självklart dig, men också McAra.
Självmord?
Han verkade inte självmordsbenägen.
Alltid trevligt att träffa dig, Roy
Lycka till.
Tack.
– Ja?
– Gratulerar!
– För vad?
– Att du har mig som agent.
Ja, jag kan knappt tro min lycka.
– Är du full?
– Jag blev nyss rå***.
Skit! Är allt bra med dig?
Ja, allt de tog var manuskriptet
som Sidney Kroll gav mig.
– Varför?
– Jag vet inte, vet du?
– Är du skadad?
– Nej.
De följde nog efter mig från Rhineharts.
– Varför skulle de göra det?
– De trodde kanske jag hade Langs bok.
Jag visste att det här var en dålig idé.
– Men du kan väl ta flyget i kväll?
– Jag är chockad, Rick.
Då ska du få en till. För en må***
arbete på nåt som redan är skrivet-
-är Rhinehart Inc. villiga att betala
dig 250,000 dollar, plus utgifter.
Fönsterplats eller gången?
... Islam har tagit på sig ansvaret.
Mer om detta senare i sändningen.
Den förre brittiske premiärministern
Adam Lang är tillbaka i nyheterna.
Enligt ett dokument godkände Lang
att brittiska styrkor fick användas-
för att gripa fyra misstänkta
al-Qaida-terrorister i Pakistan-
-och sedan lämna över dem
för förhör till CIA.
Männen, Nasir Ashraf, Marwat Sayed,
Salim Khan och Faruk Ahmed är-
-brittiska medborgare och greps i
Peshawar i Pakistan för fem år sedan.
Enligt vad vi erfar, ska alla fyra ha
förts ut ur landet-
-till en hemlig plats för tortyr.
Mr. Ashraf ska ha dött under förhören.
– Ja?
– Var är du?
Heathrow, som du. Jag väntar på mitt
flyg till New York.
– Kan du se nyheterna?
– Om Lang? Ja, jag tittar på dem nu.
Vad har du dragit in mig i?
Jag har dragit in dig i en kvarts
miljon dollar, kompis.
– Mitt plan ropas upp, måste sticka.
– Jag insåg precis att-
-Sidney Kroll kanske ville det skulle
se ut som om jag bar på Langs bok.
– Varför skulle han vilja det?
– Han ville kanske ha mig som lockbete.
Försök sova på planet, du låter konstig.
"Lockbete". Jag ringer i nästa vecka.
...och långvarigt psykologiskt trauma.
Med andra ord tortyr.
– Vill ni ha en tidning att läsa?
– Har ni Evening Standard?
Tack.
– Vill ni ha en tidning att läsa?
– Ja, tack.
EN TAXI VÄNTAR VID TERMINALEN.
VÄNLIGEN. ADAM LANGS KANSLI.
Pass?
Detta är en skandal!
Amelia Bly, välkommen!
Jag är Adams assistent.
Adam är i New York och kommer inte
tillbaka förrän senare i eftermiddag.
Förresten, glöm att jag sa det.
Det här är ju urlöjligt!
Kära nån, jag är ledsen. Ruth har nog
en dålig dag.
– Passar det inte idag, så kan jag gå.
– Nej, hon ser fram emot ert möte.
Bra, ska vi börja då?
– Hur var resan?
– Lång.
Vi är ett litet team.
Det här är Alice.
Lucy reser med Adam.
Vi behöver vara en till,-
-men Adam har svårt att ersätta Mike,
de var tillsammans länge.
– Hur länge jobbade ni ihop?
– Åtta år.
– Jag följde med från Number 10.
– Stackars Number 10.
Innan jag visar manuskriptet måste
ni skriva under ett sekretessavtal.
Skriv under här...
...och här...
...och här.
Wow, vilket ställe.
– Känner du dig inte ensam på natten?
– Jag saknar min man.
– Är du gift? Du har ingen ring?
– Jag kan inte, den är för stor.
Den piper när jag går igenom
säkerhetskontrollen på flygplatsen.
Då var vi här.
Manuskriptet får inte lämna rummet
eller kopieras.
Du har sex timmar på dig innan Adam
kommer hit. Kan du vara klar till dess?
– Jag ska försöka.
– Jag ber Dep att ge dig lite lunch.
Tack.
Ha så kul.
ADAM LANGS MEMOARER
TILL RUTH, MINA BARN
OCH DET BRITTISKA FOLKET.
"Langs är ursprungligen skottar
och vi är stolta över det."
"Vårt namn kan härledas till "long"
det gamla engelska ordet för hög-
-och det kommer från norr om gränsen
som mina förfäder hyllade."
"Min farfars far, Ebenezer Lang-
-föddes 1862 i Pitlochry, Skottland.
Ett av nio barn, sju av dem var pojkar."
"Den amerikanske presidenten var mycket
längre än jag hade förväntat mig."
"Årets EU-toppmöte var intressant."
"Jag har alltid ansett att drottningen
har en härlig känsla för humor."
Tack.
"Jag har alltid varit en optimist.
Vi lever här och nu."
"Ruth och jag ser fram emot framtiden,
vad den än må innehålla."
– Är den så dålig?
– Hej.
Nå, hur dålig är den?
– Har du inte läst den?
– Inte allt.
– Den behöver en hel del arbete.
– Hur mycket?
Orden är där, men i fel ordning.
Kom, du ser ut att behöva en paus.
– Du var min idé.
– Var jag?
– Du skrev Christy Costellos memoarer.
– Har du läst dem?
Förra vintern besökte vi hans hus i
Mustique. Boken låg bredvid sängen.
– Jag känner mig generad.
– Hurså? Den var briljant på ett-
-hemskt sätt. Hur du förändrade hans
svammel till ett vagt sammanhang.
Jag sa till Adam: "Här har du killen som
bör skriva din bok och inte Mike."
Åh Gud, vad jag längtar hem.
Det är som att vara gift
med Napoleon på St Helena.
– Varför inte åka till London?
– Jag kan inte lämna honom.
Det är nåt som inte är rätt
med honom just nu.
Amelia sa att han var upprörd
över Michael McAras död.
Jaså? Vilken expert hon har blivit på
min mans känslor. Jag är inte så säker.
Det var naturligtvis ett slag
att förlora Mike...
...men inte bara det. Det är att behöva
återuppleva allt för bokens skull.
Kära nån...
Du måste undra vad du har gett dig in i.
Bra, jag ska berätta det för honom.
De ska precis landa.
– På torsdag är han i Chicago.
– Jag åker och möter honom.
Amelia kan stanna här och fila naglarna
eller nåt. Följ med och säg hej.
Bra, jag åker i följebilen.
Jag kan fixa till mina naglar där.
– Hej älskling.
– Hur var det i New York?
Kort men underbart.
Hej, Barry. Hej, Amelia.
– Hej, vem är du?
– Jag är ditt spöke.
– Okej. – Oroa dig inte,
han är inte alltid en sån fåntratt.
Det här stället vaknar verkligen
till liv på natten.
– Du kommer att vara här i fyra veckor?
– Jag är rädd för det.
– Räkningen skickas till Rhineharts?
– Ja.
Minibaren är inte inräknad.
Okej. Han är redo för dig nu.
– Hur är hotellet, tyst?
– Som ett kloster.
Så trevligt, inget som stör.
Tack, hjärtat.
– Hej, är du redo att börja?
– Absolut.
– Finns manuskriptet nerladdat i den?
– Ja. – Kan jag få det?
– Nej det skulle vara en säkerhetsrisk.
– Menar du att jag ska skriva om allt?
– Har du verkligen hela min bok i den?
– Vi kan ha 100 böcker i den, Adam.
Problemet är att den kan
kopieras på ett ögonblick.
Häpnadsväckande.
Det värsta med mitt liv är att man
tappar greppet. Allt görs åt en.
Man kör inte, är utan pengar, kontanter
får jag låna av livvakterna.
Det behöver vi ha med i memoarerna.
Nej, då skulle folk tro
att jag var en komplett idiot.
Nej, det här visar hur det är att vara
premiärminister. Läsarna vill ha det.
Hur känns det att styra ett land
och att bli avskuren?
Hur känns det att vara så hatad...
– Tack så mycket.
– Och så älskad.
– Vad tycker du, Amelia?
– Jag tror jag ska lämna er två ensamma.
Så, hur ska vi göra det?
Jag intervjuar dig och
förvandlar dina svar till prosa.
Jag flikar in avsnitt med din egen röst.
Okej.
– Hörde du vad som hände med Mike?
– Ja, jag beklagar sorgen.
Vi borde ha med något fint om honom.
– Hans mamma skulle tycka om det.
– Självklart.
Det första som slog mig var att du blev
en sån framgångsrik politiker-
-eftersom du inte framstod som en.
Det var inget jag ville som ung.
Jag tyckte att politiker var nördar.
Vad var det som fick dig att ändra dig
och bli en politiker?
Ja, det var verkligen en vändning.
Låt oss se, jag var runt 23 och
hade varit ett par år i Cambridge.
Jag kommer ihåg att det var
en regnig söndag eftermiddag.
Jag ligger fortfarande till sängs då det
knackar på dörren.
Jag hade varit ute kvällen före,
så jag hade lite baksmälla.
Jag lägger kudden över huvudet, men det
fortsätter. Knack, knack!
Jag svär och öppnar, och där står
den här tjejen.
Hon är genomblöt, men sätter ändå
igång sitt prat om de lokala valen.
Det räckte.
– Jag är förälskad.
– Och det är Ruth?
Det är Ruth.
För att träffa henne gick jag
med i partiet, delade ut flygblad.
– Det här är bra.
– Vill du använda det?
Jag tycker att boken ska börja med det.
"Jag gick in i politiken av kärlek,-
-inte av kärlek till ett parti eller en
ideologi, utan kärlek till en kvinna."
– Kan ni skriva ut det här med en gång?
– Självklart.
– Hur går det?
– Bra, han kallar mig "grabben".
Han gör så när han inte minns namn.
Det finns smörgåsar i köket.
SKYDDAT LÖSENORD
Skit också!
– Det är hemskt.
– Jag visste inte att nån var här uppe.
– Vad sjutton är det som händer?
– Det är bara veckans säkerhetskontroll.
– Så där är du, jag tappade bort dig.
– Jag är en stor pojke.
Gå inte omkring ensam,säkerhetskillarna
gillar det inte.
– Vann du?
– Jag spelade inte tennis. Gym.
Gym? Vad tränar han för, OS?
Här är din utskrift.
Låt oss prata om Cambridge.
Förlåt, Cambridge?
Det var så länge sen, jag minns
det knappt.
– Du höll på en del med skådespeleri?
– En del.
Det måste ha varit
bra träning för politiken.
Det var ett bra sätt att träffa tjejer,
men ta inte med det, okej?
– Skådespeleri var ändå viktigt för dig?
– Okej, låt oss säga jag gillade det.
Du är på scenen, låtsas vara nån annan
och folk applåderar för det.
– Bra, det tar vi med.
– Nej.
Det är en premiärministers memoarer.
Vid varje angrepp sa-
-mina motståndare att jag bara spelade.
Vet du vad Times of London skrev
när jag avgick?
"Var snäll och kliv ner från scenen."
Så nej, vi ska inte ha med
min studenttid som skådespelare.
Vi lämnar det exakt som Mike skrev det.
– Vill du ta en kort paus?
– Bra idé, jag behöver ringa ett samtal.
Vilken skitstövel.
Kolla på det här.
"Förre brittiske utrikesministern Rycart
har bett ICC i Haag att utreda-
-om Adam Lang beordrade det
illegala överlämnandet -
-av misstänkta terrorister, som sedan
torteras av CIA".
Svara inte!
Drevet är igång. Koppla ur
alla telefoner.
Är Ruth fortfarande ute? Det är hon,
eller hur? Barry! Barry!
– Ja
– Få hit mrs Lang så fort som möjligt.
– Visst.
– Då går vi.
– Rycart har gjort ett uttalande.
– Jag vet.
– Otroligt.
– Han berättade nyss-
-att jag inte skulle ta det personligt.
Utan att det var för hans välkända-
-ståndpunkt för mänskliga rättigheter
som han inte kunde hålla tyst.
"Välkända ståndpunkt för mänskliga
rättigheter". Herregud!
– Ledsen att jag brusade upp tidigare.
– Ingen fara.
Har du berättat för henne?
– Ja. Jag ringde henne precis.
– Adam, det här ligger ute i pressen.
"Enligt källor i Haag kommer
åklagarmyndigheten för-
-internationella brottmålsdomstolen
utfärda ett uttalande på morgonen".
Tack, Alice.
Varför blev vi inte varnade?
Var är Downing Street?
Telefonerna är frånkopplade. Switch
försöker komma fram nu.
Nu? Vad är det för mening nu?
Vad håller ni på med?
Menar ni att regeringskansliet
inte kände till det här?
Domstolen varnar inte en misstänkt
under utredning.
Så Adam är misstänkt nu?
Du måste ringa Sid Kroll.
Jag tycker vi borde ringa London först.
Om de vill flår de dig levande.
Du behöver en advokat. Ring Sid.
– Ring upp Sid.
– Media då?
Gå ut med ett kort meddelande.
– Det är nu vi behöver Mike.
– Jag skriver ihop nåt.
Låt honom göra det, han är författaren.
– Vänta nu.
– Jag ska låta självsäker.
Inte försvara mig, det skulle vara
förödande, och inte vara stöddig.
Ingen bitterhet, ilska. Skriv inte att jag
är glad över att kunna rentvå mitt namn.
Ingen försvarsattityd eller kaxighet.
– Du är inte arg, men inte glad?
– Exakt.
– Så vad exakt är du?
– Jag sa ju att han var rolig.
Jag har alltid varit en passionerad
supporter. Nej, stryk det.
Jag har alltid varit en stark, nej,
hängiven supporter av-
-arbetet i den internationella
brottmålsdomstolen. Har han?
– Du är författaren.
– Kampen mot terrorn är alltför viktig-
för att användas för personlig hämnd.
Mycket bra. Du kan bli den nya
Mike McAra.
– Hallå?
– John Maddox.
Det här kommer blir stort.
Det här kan bara gynna oss.
– Kan så vara.
– Det här är första kapitlet.
Hur långt har du kommit?
De tidiga åren. Barndom, universitet.
Strunta i det. Fokusera på
krigsförbrytelserna.
Han får inte tala med någon annan.
Vi måste ha ensamrätt.
– Tror du att du hinner klart med
manuskriptet tidigare?
– Hur mycket tidigare?
– Två veckor.
Det är tufft, men du klarar det.
Jag litar på dig. Vi hörs.
– Jag visste inte att du rökte.
– Bara när jag är stressad eller nöjd.
– Och vad är det nu?
– Väldigt roligt.
– Maddox vill ha boken om två veckor.
– Lycka till.
Jag skulle få mer gjort från hotellet.
Du tänker väl inte åka härifrån
med manuskriptet?
– Så klart inte.
– Du inser väl hur allvarligt det här är?
– Kolla upp mig, om du vill.
– Det är inte nödvändigt.
Hämta dina saker.
En av killarna skjutsar dig.
Mr. Lang sa att han alltid varit en
hängiven supporter av-
-den internationella brottmålsdomstolen.
Mr. Lang la till: "Kampen mot terrorn-
-är alltför viktig för att användas som
personlig hämnd".
– Samma igen, sir?
– Ja, tack.
– Kan vi byta kanal?
– Visst.
Det handlar om bruket av så kallad
"skendränkning"-
-en förhörsteknik ansedd som krigs...
– Något att äta?
– Vad finns det?
– Smörgås eller musselsoppa.
– Soppa blir bra.
Ni är engelsman?
– Ni också?
– Javisst.
– Här på semester?
– Nej, jag arbetar.
– Vad jobbar ni med?
– Lite av varje. Ursäkta mig.
Jag har hört att Adam Lang är på ön.
– Är han?
– Det är vad jag har hört.
– Vet ni var han håller till?
– Nej.
Tyvärr inte, ursäktar ni.
Skitstövel.
Hallå?
Kan jag stå till tjänst?
– Har någon varit upp på mitt rum?
– Nej.
– Har någon frågat efter mig?
– Nej.
Den andra gästen då, engelsmannen?
Ni är den enda gästen på hotellet.
– Hallå?
– Du måste checka ut nu.
Saker har förändrats.
En bil är på väg.
– Vi ses sen.
– Hallå?
– Det börjar bli stort.
– Det verkar så.
– Vem jobbar du med?
– Jag jobbar ensam.
Jävlar. Då var det dags igen.
Du har kommit till Rick Ricardelli.
Lämna ett meddelande.
Hej, nu vill de ha boken om två veckor.
Tack för det här jobbet.
Några fredsdemonstranter försöker
döda mig.
Ni arbetar för en mördare!
Lögnare! Lögnare!
– Är du sjuk?
– Nej, jag åldras.
Det här är motsatsen till Shangri-La.
Jag försökte nå dig igår, men du
svarade inte.
– Jag glömde ladda mobilen.
– Verkligen... och hotelltelefonen?
– Jag sover tungt.
– Du får göra det här nu.
Vi är under belägring, du kan inte
löpa gatlopp varje dag.
Så småningom kommer de på vem du är,
vilket skulle var hemskt för dig.
– Så, det är här du sätter mormor.
– Nej, här sätter vi Mike McAra.
Vi har inte hunnit städa undan än,
men lakanen är bytta.
Min regel är att aldrig
bo hos min klient.
Men nu har du alltid tillgång till
manuskriptet. Är inte det vad du vill?
Sid Kroll anländer snart. Gör dig
hemmastadd och kom sedan upp till oss.
– Du är en av oss nu.
– Är jag?
Du utarbetade uttalandet igår.
Det gör dig till en medbrottsling.
Du blir varken åtalad eller anhållen.
Åklagaren vill bara inleda en
formell utredning.
– Utreda mig för vad?
– Brott mot mänskligheten eller-
-krigsförbrytelser...
– Absurt. Det är inte precis folkmord.
"Enligt artikel 25, är en person skyldig
till brottet om man-
-underlättar, hjälper till, understödjer
eller på annat sätt bidrar.
Det är ganska förkrossande.
Om det kan vara till tröst. Det är ingen
fara så länge som du är här.
– Menar du att jag inte får lämna USA?
– Som din advokat, råder jag dig-
-att inte åka till något land som
erkänner ICC:s jurisdiktion.
– Det gör nästan alla länder i världen.
– Inte Amerika.
– Vilka mer?
– Irak, Kina, Nordkorea-
-Indonesien och Israel.
– Är det alla?
– Vissa delar i Afrika...
– Vänta!
Jag vill göra ett kort uttalande.
Jag svarar inte på några frågor.
I morse beviljades jag att utreda-
-den förre brittiske premiärministern,
mr Adam Peter Bennett Lang,-
-enligt artikel sju och åtta i
1988 års Romfördrag för ICC.
Jag kommer att kontakta mr. Lang och
den brittiska regeringen för att be-
-om deras fulla samarbete. Tack.
Du måste åka till Washington direkt.
Mitt plan är på flygplatsen.
Du kan träffa talmannen vid lunch och
sen fotograferas med statssekreteraren.
Ser inte det ut som jag fått panik?
Nej, de säger att mötet
redan var ordnat.
– Vad ska vi diskutera?
– AIDS, fattigdom, miljö-
-det kvittar. Viktigast är att visa
världen att allt är som vanligt.
– Vad tycker du, Ruth?
– Det är en fruktansvärd idé.
– Du kommer att se ut som en syndabock.
– Vad skulle du göra?
Flyg till London. Regeringen kommer
att stödja dig.
Den brittiska regeringen kommer att
samarbeta fullt ut i utredningen.
– Verkligen? Vad får dig att tro det?
– Jag tror inte, jag läser.
...vi kan nu gå direkt till
FN i New York-
-där förre brittiske utrikesministern,
Richard Rycart, ska göra ett uttalande.
Meddelandet från Haag gjorde mig
bestört och bedrövad.
Adam Lang var och är en vän.
– Ditt fräcka fanskap!
Jag beklagar att han fört ner det
på personlig nivå.
Det här är inget personligt utan det
handlar om rättvisa. Politiska ledare-
-ska veta att när de fattar
ett beslut, så kan det-
-prövas av internationella lagar.
– Tack.
– Ställer ni upp som vittne, sir?
– Javisst.
– Naturligtvis, din lilla skit!
Det avgör saken. Det blir Washington.
– Det ser illa ut.
– Värre att ledas bort i handfängsel.
– Det skulle visa stake.
– Flyg tillbaka utan mig då.
Om England vill överlämna mig till den
här skendomstolen, fan ta dem!
Jag åker dit folk vill ha mig.
Amelia, säg till att vi åker och att min
väska ska packas.
– Packa en åt dig själv.
– Dela resväska, det blir bekvämare.
Vi ses i morgon. Ursäkta att jag
överger dig.
– Det här kan åtminstone sälja boken.
– Kanske ett PR-trick av Rhineharts.
Såg då åt dem att sluta.
Okej, kom ihåg, glada, glada ansikten.
För att summera vad vi hittills vet
är det nu officiellt att åklagaren-
-vid internationella brottmåls-
domstolen ska börja utreda...
...åklagaren tillkännagav att hon ska
utreda mr. Lang-
-och det blev glada hurrarop.
Låt oss tala med några demonstranter.
– Ni är engelsman, eller hur?
– Ja.
– Vad för er så långt hemifrån?
– Min son dog i mr. Langs olagliga krig.
Lang har aldrig besökt de sårade
eller bett om ursäkt.
– Jag var i brittiska armén i 30 år,
det här är skandal.
– Tack, får jag... – Ni är en
mördare Lang, en krigsförbrytare!
Lögnare, lögnare, lögnare!
Lang, Lang, Lang!
Mördare, mördare, mördare!
Lögnare, lögnare, lögnare!
Lang, Lang, Lang!
Mördare, mördare, mördare!
– Se hit, mr. Lang!
– Förlåt mig för er långa, kalla väntan.
Er reaktion på mr. Rycarts påstående?
Jag vill säga några ord som svar på
nyheterna från Haag.
Det är underliga tider när de
som står för frihet och rättvisa-
-anklagas för att vara brottslingar,
medan de som väcker hat och förstör-
-demokratin behandlas som offer.
– Krigsförbrytare!
Låt mig göra alldeles klart.
Så länge jag andas ska jag bekämpa
terrorismen...
– Lögnare!
–...på slagfältet eller i domstolen.
– Tack så mycket.
– Har ni talat med presidenten?
Å, Herregud!
Fan!
Ett ögonblick!
Ja?
Sir? Vill ni ha lunch?
Ja, det vore toppen.
Ge mig fem minuter, tack.
P. Emmett?
Richard Rycart.
Vem är det?
Finns det en karta över ön som jag
kan låna?
– Det blir regn snart.
– Det blir nog inte så farligt.
Vill ni inte ta bilen?
Den är för gäster. Här är nyckeln.
Det är en väldigt fin bil.
Mr McAra älskade den här bilen.
– Jag tar nog cykeln. Tack.
– Vänta lite.
Ni får min mössa och mina handskar,
i fall det blir regn.
– Det var mycket snällt, Tack.
– Lycka till.
– Adjö.
– Adjö.
Vänta lite.
– Ni skrämde mig.
– Du är brittisk.
– Ja, det är jag.
– Det är okej, ni kan ta skydd gratis.
Nej! Rosie!
In med dig.
– Så, ni är britt?
– Ja.
– Har ni nåt med Lang att göra?
– Ja, det kan man säga.
Verkar intelligent.
Varför strulade han till det-
– med idioten i Vita huset?
– Det undrar alla.
– Vad för er till den här delen av ön?
– Jag är på sightseeing.
Ni valde då en jäkla dag för det.
Någon som jag känner hittades
uppspolad på stranden där.
– Britten från färjan?
– Ja.
– Det var en skum händelse?
– Vad menar ni?
Aldrig att den strömmen skulle bära
honom så långt västerut.
Inte? Är ni säker?
– Jag har bott här i 54 år.
– Nämnde ni det till polisen?
Polisen? Vid min ålder finns det
bättre saker att göra.
– Annabeth pratade med polisen.
– Er fru?
Annabeth Wurmbrand,
Mars Wurmbrands änka.
– Hon berättade för dem om lamporna.
– Lamporna?
– Ficklamporna på stranden.
– När?
Natten då kroppen spolades upp.
Kan ni peka åt vilket håll
mrs. Wurmbrands hus ligger?
Följ vägen längs stranden.
Hennes hus är närmast havet,-
–men hon kommer inte att prata med er.
– Varför inte?
– Hon ligger i koma.
Ramlade ned för trapporna för en vecka
sedan. Har legat i koma sedan dess.
Kom ner!
Kom ner!
– Dep berättade att du var här!
– Va?
Jag sa, Dep berättade att du var här.
Vi kom för att hämta dig-
-innan stormen kom. Vad gör du?
– Tar lite frisk luft. – Verkligen?
– Jag ville se var Mike McAra hittades.
– Varför?
Adam bad mig att skriva
om honom i boken.
– Var är din cykel?
– Där uppe.
– Barry, kör du fram bilen?
– Tyvärr, mrs. Lang.
– Jag måste stanna hos er hela tiden.
– För Guds skull. Möter vi några-
– terrorister messar jag dig!
– Stanna på stigen, prata inte med nån.
Vi ska inte prata med en själ.
Stackars Mike. Att han skulle dö
så långt hemifrån.
– Var det olycka eller självmord?
– Vet inte, jag träffade honom aldrig.
Det spelar väl ingen roll. Han var full,
han drunknade. Det var allt.
– Vad gjorde han på färjan.
– Vet inte.
Begravningen sker på måndag i London.
Jag tänker åka. En av oss bör närvara,
och det verkar inte bli min man.
– Jag trodde inte du ville lämna honom.
– Verkar mer som om han lämnat mig.
Förlåt, jag knackade. Det är bara jag.
– Jag tog med torra kläder.
– Jag klarar mig ändå.
– Middag om en timme.
– Bra och tack så mycket.
"Det var vid Londonvalet, som jag
träffade Ruth.
Hon hade gått ut Oxford och fortsatt
ett år som forskare vid Fulbright."
Ruth.
– Perfekt, nu fattas bara en drink.
– Vad blir det?
Biodynamiskt vitt vin från Rhineharts
vingård i Napa Valley.
Rhinehart. Han äger väl ingen
spritfabrik förstås?
Kvällsnyheterna.
...krigsförbrytelser. Vår politiska...
– Gud, vi är huvudnyheten.
– Slå i lite mer vin är du snäll.
Jag behöver nog bli berusad.
I Washington fick Mr. Lang starkt stöd
från både kongress och utrikesminister-
-före en middag med vicepresidenten.
Adam Lang har stått på Amerikas sida
i kampen mot terrorn.
Jag är stolt över att stå
vid hans sida i kväll.
– Adam, trevligt att se dig.
– Tack.
– Tack så mycket. Roligt att se er.
– Le inte.
– En självmordsbombare i Irak...
– För Guds skull!
Adam.
Ringer för att fråga vad jag tycker.
Låt honom svettas.
– Ber han alltid er om råd?
– Ja...
...och han brukar följa dem också...
...fram tills nu.
– Gift?
– Absolut inte.
– ***?
– Nej.
– Har du haft en...
– Ja, en...
– Vadå? Flickvän?
– Lite mer än så.
– Partner?
– Inte riktigt.
Trots 40.000 år av språk finns inget
ord för vår relation.
Den var dömd på förhand.
Kom så äter vi.
– Hur går det?
– Boken?
– Inte bra, för att vara uppriktig.
– Sätt dig.
– Får jag fråga nåt?
– Javisst.
Det är svårt att förstå vissa saker.
– Vadå?
– Ja...
Jag förstår inte varför den här snygga
Cambridgekillen utan politiskt intresse-
-som bara spelar teater och
jagar tjejer, helt plötsligt...
– Gifter sig med mig?
– Nej, nej, inte alls på det viset.
Nej, jag fattar inte varför han som
22-åring blev politisk aktivist.
Frågade du honom inte?
Han sa han gick med i partiet för din
skull, när du knackade dörr i regnet.
– Jag tänkte börja boken med det.
– Men inte nu?
Nej, för det är inte sant.
– Inte?
– Nej, det vet du.
– Han var redan medlem vid er träff.
– Hur vet du det?
Jag har kopia på hans medlemskort.
Mike McAra hittade det i arkiven.
Typiskt Mike, att forska sönder en
bra historia. Fann han nåt annat?
Nej, mest Cambridgegrejer.
Du var mer politisk än han.
Definitivt en förändring från Cambridge-
tjejerna, dessa Jocastor och Pandoror.
Äktenskapet med dig var viktigt,
dina kunskaper och kontakter i partiet.
Jag som trodde det handlade om
min kropp.
Ville du aldrig bli riktig politiker
på egna meriter?
Självklart, ville inte du bli
riktig författare?
Hoppsan.
Förlåt att jag sårade dig.
Även spökskrivare har väl känslor.
Vi är känsliga andar.
Apropå andan, skulle jag...
Jag hämtar en riktig drink åt dig.
Vitt vin, har aldrig förstått vitsen.
Det brukade Mike säga.
– Äntligen nåt gemensamt!
Coronern trodde han druckit en halv
flaska.
Så lägligt.
– Vad menar du?
– Ingenting.
– Du tycker hans död är misstänkt?
– Gör inte du?
Jo. Jo, det gör jag.
På stranden idag träffade jag en gubbe
som kände till strömmarna.
Han sa att en kropp från färjan absolut
inte kunde ha sköljts i land där.
Han sa också att en kvinna hade sett
ficklampor på stranden den kvällen.
Sen föll hon i en trappa och ligger i
koma. Det är allt jag vet.
Allt du vet? Jesus!
Får jag låna din telefon?
Jag måste ringa Adam.
– Om vad?
– Ingenting.
– Ska du inte ringa?
– Senare, jag går ut.
– Men det är kolsvart och hällregn.
– Det rensar huvudet.
– Jag följer med.
– Nej, jag måste reda ut det här själv.
Stanna här och ta en drink till.
Vänta inte på mig.
Är du vaken?
– Ja, nu.
– Förlåt.
Det är okej. Ett ögonblick.
– Vad är klockan?
– Jag vet inte.
Jag ringde Adam.
– Och?
– Får jag komma in?
Dagen innan Mike dog, grälade han
och Adam häftigt.
– Jag har aldrig berättat det för nån.
– Om vad?
Jag vet inte. Men det var ursinnigt.
De talades aldrig vid igen.
När jag frågade vägrade Adam
diskutera det.
Efter vad du sa kände jag att jag
måste fråga honom igen.
Och vad sa han?
Han åt middag med vicepresidenten. Den
där Bly-slynan gav honom inte telefonen.
Å, käre, gode Gud!
– Vad har han trasslat in sig i?
– Det är okej. Allt blir okej.
Jag är rädd.
Jag har aldrig varit rädd förut,
men nu är jag det.
Håret är vått, du är genomblöt.
Jag hämtar en handduk.
Dum idé.
Får jag?
Javisst.
– Anständigheten dagen efter?
– Förlåt, jag trodde du sov.
Du menar att du trodde jag gått?
Du har tagit bort famljeträdet.
Han är mycket stolt över Langs.
Vill du ha ett familjeträd, så gå till
ett trädgårdscenter.
– Varför är jag understruken överallt?
– För att det inte står mer om dig.
– Än sen? Jag är bara hustrun.
– Du bör inte försvinna ur historien.
– Varför inte? Det gör alla kvinnor.
– Då skriver jag in dig igen.
Jag lägger till allt han glömt.
Som när sekreteraren påminner
om fruns födelsedag.
Nåt sånt, men så är jag ju inte en
riktig författare.
– Vad tänker du göra?
– Sticka.
– Det behövs inte för min skull.
– Nej, men för min.
– Vart tar du vägen?
– Till hotellet.
Jag borde aldrig ha bott hos en klient.
– Det slutar alltid med...
– Att du knullar klientens fru?
Inte alltid, men det blir svårt att
hålla distansen.
Vad tänker du göra med det vi
diskuterade igår kväll?
– Det angår mig inte.
– Jodå.
Jag är spökskrivare och inte grävande
journalist. Vad ska du göra åt det?
Kanske skriva mina egna memoarer.
– F.d. ministerns fru berättar allt.
– Ring mig i så fall.
Skulle jag behöva nån som du? Jag vill
inte vara med i hans djävla memoarer.
Han får klara sig själv, jag skiljer mig
och hon kan hälsa på honom i fängelset.
– God morgon, sir. Slutat för kvällen?
– Far åt helvete.
Färdvisaren uppkopplad. Inga köer
på vägen till destinationen.
Kör in på vägen.
Efter 180 meter, sväng vänster.
Tyvärr, damen, hotellet är till höger.
– Om möjligt, vänd om.
– Det här är löjligt.
– Vänd om när så är möjligt.
– Okej, du vinner.
Efter 45 meter, sväng vänster.
Sväng vänster.
Du måste skämta.
– Enkel eller retur?
– Retur, hoppas jag.
40 dollar, tack.
Trevlig tur.
Fortsätt, fortsätt.
Lite till. Stopp.
Efter 45 meter, sväng vänster.
Fortsätt till den markerade vägen.
Efter 180 meter, ta nästa avfart.
Sväng tvärt höger efter 800 meter.
Sväng vänster.
Efter 180 meter har ni nått ert resmål.
Ni har nått ert resmål.
Paul Emmett?
Professor Paul Emmett?
"Paul Emmet har skrivit om de engelsk-
talande folkens insats för demokratin.
"När dessa samverkande nationer har
vacklat, har tyranniet stärkts."
Hallå?
Är det Mrs. Emmet? Kan jag få tala med
professor Emmet?
-Har ni avtalat ett möte?
– Det är om Adam Langs memoarer.
Ett ögonblick.
Paul Emmett.
Ni måste ha misstagit er.
– Men ni var vid Cambridge med Mr Lang?
– Ja, men jag kände honom inte.
Jag har ett foto på er tillsammans.
Kom till huset.
Jag brukar bara träffa någon efter
överenskommelse.
Men fotografiet ni nämnde retade min
nyfikenhet.
– Stig på.
– Tack.
Ja, han är här nu.
– Får jag?
– Javisst.
Ja, han är ensam.
Det sa han inte. Brittisk, runt 40.
Jag har faktiskt inget minne av det här.
– Men det är ni?
– Ja. Jag satt i styrelsen för Dramat.
– Dramat?
– Ursäkta, Yales Dramaförening.
Jag behöll mitt dramaintresse under
doktorandstudierna vid Cambridge.
– Får jag behålla det här?
– Tyvärr inte, men ni kan få en kopia.
Det vore snällt.
– Kan ni säga hur ni fick tag på det?
– Ja, gärna.
Kom med in i arbetsrummet.
Ja, en vägg för egot.
Alla har en. Precis som tandläkaren
har sitt akvarium.
Slå er ner.
Så, bilden...
– Jag arbetar med Adam Langs memoarer.
– Ja, ni sa det.
Ja, stackars Lang som blir ställd
inför Haag,-
-men det var rätt av Lang att sparka
Rycart, en urusel utrikesminister.
– Hur väl känner ni Lang.
– Knappt alls.
– Ni verkar förvå***.
– Han nämner er i sina memoarer.
Verkligen? Nu blir jag förvå***.
Vad säger han?
Snällt av honom. Som premiärminister
hade han alltid goda instinkter.
Men jag kände honom inte. Det togs vid
en mottagning i London-
-för Arcadias 10-årsjubileum.
– Arcadia?
En liten snobborganisation jag skötte.
Ni känner inte till den.
Premiärministern hedrade oss med sin
närvaro.
Vad minns ni av honom från Cambridge?
– Misstycker ni?
– Inte alls. Jag är bara förbryllad.
Ingen har nånsin nämnt vår
Cambridgekontakt.
– Men ni spelade tillsammans.
– I en föreställning.
I en sommarrevy, jag minns inte namnet.
– Får jag visa nåt annat?
– Om ni måste.
Oj då.
Är det vad jag tror det är?
– Hoppas han inte drog halsbloss.
– Men det är väl ni bakom honom?
Jag tror det, och just då varnar jag
honom för drogmissbruk.
Tänker Mr Lang använda de här bilderna
i sina memoarer?
I så fall vill jag inte nämnas.
Det skulle såra mina barn. De är
mer puritanska än vi var.
– Kan ni säga nåt om de andra?
– Nej, tyvärr.
Hela sommaren var suddig och lycklig.
Ni skulle berätta om de här bilderna.
Jag fick dem av Michael McAra.
– Och vem exakt är det?
– Min företrädare med Langs memoarer.
– Slutade han?
– Nej, han dog.
– Tråkigt att höra.
– Han körde hit för att träffa er.
– Han dog några timmar senare.
– Körde hit? Ni måste ha misstagit er.
– Hur dog han?
– Han drunknade.
Stackars karl.
Jag har aldrig trott på myten om den
smärtfria drunkningsdöden.
Den måste vara plågsam.
– Polisen nämnde aldrig det här?
– Jag hade ingen kontakt med polisen.
Men ni var här den helgen?
Den 11 till 12 januari.
En mindre harmonisk man än jag skulle
tycka att ni börjar bli närgången.
Nancy?
Nancy? Vår gäst vill veta var vi var den
11 till 12 januari.
Har vi den informationen?
Det var Coloradohelgen.
Javisst ja, Aspeninstitutet.
Bipolära relationer i en multipolär
värld.
– Låter trevligt.
– Ja, jag var huvudtalaren.
– För att återvända till Cambridge.
– Nej, vi gör inte det.
Jag har inget mer att säga om det.
Jag gillar politiska memoarer och ska
läsa Langs.
Han kanske skickar en kopia.
Det tvivlar jag starkt på.
Grinden öppnas automatiskt.
Ta till höger vid slutet av uppfarten.
Svänger ni vänster hamnar ni längre
in i skogen och förblir borta.
Färdvisaren uppkopplad.
– När går sista färjan?
– Ni kom precis i tid.
– Jag har returbiljett.
– Okej.
Biljett?
– Okej.
– Okej.
Fan!
Hallå! Stanna! Låt bli! Vart är ni
på väg?
Bort härifrån! Ut härifrån, din djävel!
Fan!
Rick Ricardellis kontor. Lämna ett
meddelande.
Far åt helvete.
– Vad kan jag stå till tjänst med?
– Vet ni om det går några flyg i kväll?
– Ja, om ni har privatjet.
– Lånade ut det till min butler.
Ni britter!
Det går flyg till Boston 8.30 i morgon.
– Vad kostar ett rum?
– 89 dollar.
– Jag betalar kontant.
– Vem har ert kort? Barnflickan?
Ni ringde tillbaka.
– Stannar ni kvar på linjen nu?
– Ja.
– Jag har försökt ringa er.
– Jag vet. Ursäkta.
– Det kändes inte rätt att tala med er.
– Vem är ni?
– Jag är den nya spökskrivaren.
– Inga namn, använd inga namn.
Hur fick ni det här numret?
Det fanns bland min företrädares saker.
– Saken är den att jag är i trubbel.
– Beror det på er klient?
Ja... Något är fel och jag visste inte
vem jag skulle prata med.
Var är ni, inte alltför specifikt.
På ön?
Jag är på fastlandet, på ett motell
nära färjan.
Rumsnummer?
– 201.
– Har ni boken med er?
– Ja.
– Okej, stanna där.
Hatherton?
Med 35 miljarder dollar till sitt
förfogande-
-för Hatherton Group samman företag
som ägnar sig åt försvar och säkerhet.
Med oöverträffad Mellanösternexpertis
bestående av två tidigare presidenter-
-tre premiärministrar och två CIA-
direktörer-
-är Hatherton stolta över att stå
främst i kampen mot terrorismen.
Hatherton, ett skydd mot det onda.
"Enligt CIA-tjallaren Frank Molinari-
-hade Yaleutbildade Paul Emmet gått med
i CIA som tjänsteman 1971-
-och placerades vid Divisionen för
utlandsärenden..."
1971?
Det var 1974.
– Hallå?
– Du lever.
– Nätt och jämnt.
– Jag har varit sjuk av oro.
Polisen meddelade att de hittat
bilen på färjan. Igen!
Förlåt mig, jag parkerade den och
hoppade av båten.
Vad tusan gjorde du på fastlandet?
– Jag körde till New York.
– Varför?
– Jag behövde träffa John Maddox.
– Och var är du nu?
På färjeterminalen. Jag missade sista
överfarten.
Du är förbannat hopplös! Adam ringde
just och ville ha tag på dig.
Han flyger tillbaka i kväll.
Han låter helt körd.
– Du berättade väl inte om oss?
– För Guds skull, Ruth!
Måste sticka. Ringer igen.
– Vem är det?
– Mr Rycart skickade mig.
Ett ögonblick.
Bara en snabbkoll, om det går bra.
Packa era saker. Vi sticker.
Hallå! Det där är privat!
– Han är ren.
– Tack, Frank.
Ursäkta för det där. Hoppa in.
– Ni trodde det var en fälla?
– Det slog mig. Ni jobbar ju för Lang.
– Tre dagar och jag känner honom knappt.
– Jag jobbade för honom 15 år-
-och kan ändå inte greppa honom.
– Ja, hans fru sa samma sak.
Om nån så skärpt som Ruth inte klarar
det, hur ska då vi?
– Jobbig dag?
– Det kan man säga.
– Har ni boken?
– Ja.
Han har den.
Innan vi går vidare, får jag titta på
boken?
Nej, innan vi går vidare vill jag veta
ett par saker.
Som, varför hade Mike McAra ert nummer?
– Visst. Han hjälpte mig.
– McAra? Hur då?
Mike kunde koppla Lang
till tortyrflygningarna.
– Var det McAra som gav er dokumenten?
– Ja, Mike McAra, lojalast av alla.
– Men varför?
– Han vägrade jobba för krigsförbrytare.
Skulle ni det?
Å, jag glömde. Det gör ni ju.
Boken?
– Säg inte att ni ska läsa den nu.
– Inte hela, bara början.
– Det är nåt mycket viktigt med den.
– Ja, ett botemedel för sömnlöshet.
Så där killar, nåt annat?
Nej tack, vännen.
Mike sa att han upptäckt nåt nytt. Det
var sista gången han ringde mig.
Det skulle förklara allt som gick fel
under vår regering.
– Vadå?
– Han ville inte säga det i telefon.
Han sa bara att om nåt hände honom,
så fanns sanningen i Langs memoarer.
– "Allt står där i början."
– Början?
Då menar han Cambridge.
– Vad tusan är det här?
– Det är Lang och där är Paul Emmet.
Emmett? Arcadiakillen. Än sen?
Dagen McAra dog åkte han till Emmet,
och jag tror han mördades på hemvägen.
Jag träffade Emmet idag och två killar
följde efter mig. Så jag ringde er.
När det här fotot togs var Paul Emmet
i tjänst hos CIA.
– Emmett?
– Utlandsdivisionen.
Ni inser väl vikten av det här?
Det var därför Lang började med politik.
Han hade inte en politisk tanke i sitt
tjusiga huvud.
Därför klättrade han så snabbt
med lite hjälp av vännerna.
– Tror ni det stämmer?
– Säg nåt premiärminister Lang beslöt-
-under sina 10 år som inte gynnade USA.
Försök, det är ingen kuggfråga.
Irak, mellanösternpolitiken,
stjärnornas krig-försvaret-
-köp av amerikanska kärnvapenrobotar,
terroristutlämning.
Avskedande av varje minister Washington
inte gillade, inklusive undertecknad.
McAra hade rätt. Det här förklarar allt.
– Det är Amelia Bly.
– Svara.
– Hej, Amelia
– God afton. Här är Adam,
– Lang.
– Vi kommer och hämtar dig.
– Hursa?
– Ruth sa att du är fast vid kajen.
Vi har just startat från New York.
Piloten säger att vi kan plocka upp dig.
– Verkligen? Det behövs inte.
– Vi har ju en bok att skriva.
Ett ögonblick, Adam.
– Han hämtar mig med sin privata jet.
– Säg ja.
– Men om det är en fälla?
– Om ni vägrar blir han misstänksam.
Fint, Adam. Jag åker till flygplatsen.
Vi ses där.
Han låter orolig.
– Jag tycker inte det är en bra idé.
– Ni har inget val.
– Emmett har nog berättat om mitt besök.
– Och? Ska han dumpa er i havet?
– Det hände förut.
– Men inte igen.
Inte med två spökskrivare. Ni är inga
kattungar.
Det är bara teori, inga bevis.
Det skaffar ni. Ni är hans spökskrivare.
Troligen får ni banda honom.
– Jag använder skivor.
– Spela in hans reaktion på det här.
– Även ett förnekande är nånting.
– Jag skrev på ett sekretessavtal.
– Det är lite för sent för det.
– Skivorna blir hans egendom.
– Rätten kan beslagta dem.
– Och om jag inte spelar in några?
– Då stäms ni och måste berätta allt.
– Då förnekar jag det.
Då ger jag dem det här. Frank spelar in
vartenda ord.
Eller hur, Frank?
Men kom igen nu! Bli inte chockerad.
Vad trodde ni?
Att jag skulle träffa en medarbetare
till Lang utan försiktighetsåtgärder?
Men ni jobbar inte för Lang mera.
Ni arbetar för den goda sidan.
Ni vet att väl att det är meningslöst?
Han lever gott på sin CIA-pension här-
-och ber er och krigsförbrytardomstolen
att dra åt helvete.
God afton, sir. Hatherton önskar
välkommen ombord.
Tack.
– Det är första gången i en privatjet.
– Vi hoppas det inte blir den sista.
Hej, grabben.
– Sätt dig.
– Tack.
– Ge mitt spöke en Calvados.
– Ja, sir.
– Gör det nåt?
– Låt den vara nu.
Ruth sa att du var i New York för att
träffa Maddox.
– Just det.
– Hur mådde han?
– Bra.
– Full av energi?
– Du känner John.
– Ja, jag känner John.
Jag var faktiskt precis med honom.
Du träffade honom inte idag, eller hur?
– Nej.
– Har du nåt att berätta?
– Jag åkte och träffade Emmet.
– Den pratmakaren. Varför?
– Jag kännner till dig och Emmet.
– Jag och Emmet?
– Jag vet att han var din handläggare.
– Handläggare?
Ja, din handläggare på CIA.
Herregud!
Menar du allvar?
När McAra fann det här for han och
visade det för Emmet-
-och dog på hemvägen, troligen mördad.
Du har nog druckit för många redan.
McAra trodde att det var Emmett som
fick in dig i politiken.
– Emmett? Kände honom knappt.
– Historien om partiet och Ruth-
– datumen stämmer inte.
– Jag tog fel på datum, än sen?
Sen fotot och ryktet om Emmet och CIA.
– Ryktet?
– Finns på Internet.
Jag har aldrig hört sånt skitsnack.
Mike skulle aldrig trott på det. Han var
för smart och lojal.
Mike avslöjade dig för Rycart.
– Hur vet du det?
– Han sa det.
Rycart?
Han ljuger.
Telefonnumret på fotot är Rycarts.
Handstilen är McAras.
Mike.
Och du visste han var besviken.
– Ni storgrälade strax innan han dog.
– Men han nämnde inte det här. Groteskt!
Jag har aldrig tagit order av någon.
Jag har alltid gjort det som var rätt.
– Som illegal kidnappning för tortyr?
– Bespara mig den där blödiga skiten!
Om jag kom till makten igen, skulle jag
ha två köer på flygplatserna-
En för avgångar där vi inte kollat
bakgrunden-
-inte begränsat nåns frihet eller använt
information erhållen efter tortyr.
Och för den andra kön skulle vi göra
allt för helt säkra avgångar.
Och sen fick vi se vilket plan världens
Rycartar skulle sätta sina barn på!
Och skriv det i boken!
Åk hem! Åk hem!
– Här kommer mördaren!
– Åtala för tortyr!
– Se hit, Mr Lang!
– Mr. Lang, tänker ni bo i Amerika?
Mr Lang, blir ni amerikansk medborgare?
När vi kommer hem måste vi ha ett möte.
– Herregud!
– Mördare!
Skott ifrån taket!
Låt mig gå till honom! Nej! Nej!
Skingra er, skingra er!
– Hur länge hade ni känt Mr. Lang?
– Ett par dagar.
– I vilken egenskap?
– Jag var hans spöke. Hans spökskrivare.
Känner ni igen den här mannen?
En av demonstranterna. Sonen dödades
i Irak.
– Talade ni med honom?
– Han var på hotellbaren en kväll.
– Men talade ni med honom?
– Han ville veta var Lang bodde på ön.
– Jag sa att jag inte visste.
– Rapporterade ni samtalet?
– Nämnde ni det för Langs personskydd?
– Nej.
– Hurdan var Mr. Lang i kväll?
– Han verkade må bra.
Ett vittne tyckte sig höra Mr. Lang
skrika åt er.
– Vi behöver ert pass.
– Varför det?
Ett allvarligt brott har begåtts och ni
är nyckelvittne.
Vi vill ha er i närheten.
Som en fallen soldat for Adam Lang
hem idag-
-till en chockad och sörjande nation.
Familjen, vännerna och politiska
motståndare deltog i hyllningen.
En fin kollega och sann patriot.
Vi hade våra dispyter, men vi var
alltid vänner.
Mina tankar går till
Ruth och familjen.
Och jag vill säga, att Adam kommer...
– Vem är det?
– Grattis!
– Till vad?
– Att jag fortfarande är din agent.
De behöver dig inte längre.
Du får ge dig av.
– Är du klar att börja arbeta?
– Jag vet inte om jag kan efter det här.
Var inte en idiot. Det är en het bok nu.
Adam Langs röst från graven. En hjälte.
– Jag vill åka hem.
– Det kan du.
Res hem, avsluta boken från London.
Jag vet inte, Rick
– Här är vi nu.
– Nu är vi här.
Förlåt.
Jag trodde jag kommit över det, men det
hade jag inte.
– Är det här okej?
– Javisst. På inbjudan står "plus en".
Jag undrade bara om du ville ha med
din man.
Det gick inte. Jag förstod inte hur
uttråkad han var som min "plus en".
– Ska vi gå in?
– Ja.
– Amelia Bly, plus en.
– Tack.
– Vilken överraskning att du ringde.
– Jag tyckte du skulle vara med här.
Spöken bjuds inte på lanseringsparties.
Lika genanta som älskarinnor på bröllop.
Förlåt.
Jag har en present till dig.
Tack.
Mycket roligt.
Eftersom du höll så hårt i det ville du
kanske ha det.
Det var inte vi utan amerikanarna.
De trodde boken var ett hot mot deras
säkerhet.
Men det står inget i den. Nåt om första
sidorna. Det var vad jag hörde.
– Inledningen?
– Nej, det inledande, i början.
Hur är det?
Känner du mannen som pratar med Ruth?
– Paul Emmett?
– Vad gör han här?
Han var Ruths handledare på Harvard.
Varför skulle inte han vara här?
Får jag tillbaka det en sekund?
– Madam?
– Nej, tack.
"Langs är ursprungligen skottar."
"Med fru och barn i släptäg beslöt
jag... beslöt jag att slå mig ner..."
Mina damer och herrar,
får jag be om er uppmärksamhet.
Tack. Jag vill be Ruth Lang att säga
några ord.
Jag saknar Adam hela tiden.
Men aldrig så mycket som i kväll. Inte
bara för att vi ska ge ut hans nya bok-
-och han borde vara här för att dela
glädjen över sitt livs historia med oss-
-utan för att han var en så lysande
talare och jag så fruktansvärd.
"Langs är skottar..."
"Fru och barn, Langs är skottar...
fru, Langs, Langs fru...
Langs-
-fru Ruth-
-rekryterades-
-som CIA-agent-
-av professor Paul Emmett,
Harvarduniversitetet."
Till er lättnad ska jag inte hålla tal
i kväll. Jag vill bara tacka utgivarna-
Marty Rhinehart och John Maddox, och vår
advokat och vän, Sidney Kroll.
Och slutligen, i synnerhet, Mike McAra
Mike, våra tankar är hos dig.
Under dessa svåra månader har jag hämtat
tröst ur den här boken-
-ur vetskapen om att Mike och Adam,
trots den dubbla förlusten-
-ändå levde länge nog för att
fullborda den.
Och jag tror att när man läser de här
sidorna-
-ska man i generationer höra Adams röst-
-vältalig, stark och full av hopp.
Tack vare sina ord är han fortfarande
med oss.
Om jag utelämnat någon ber jag om
ursäkt.
Men nu utbringar jag en skål.
Till minnet av en stor man-
-en hängiven patriot, en underbar make
och tillgiven far.
– Till Adam!
– Till Adam!
Ni var fantastisk.
Skulle ni...
– Det ser förfärligt ut.
– Ja, det hände precis nu. Om ni...
Svensk text: robin8, Toya & Simontax
www.SweSUB.nu
- spökskrivarnas näste -