Tip:
Highlight text to annotate it
X
Här är vad som kommer att hända.
Jag kommer att läsa detta...
och du ska lyssna,
och du ska inte lägga på luren.
Du ska inte avbryta.
Du ska inte säga något av någon anledning.
Endel saker vet du redan om.
Jag ska börja längst upp på sidan.
Minutiös, ja. Metodisk. Utbildad.
Det var dessa saker.
Inget extremt.
Som med vilken som helst, varierade de.
Det var dagar av misstag,
av slöhet och dispyter.
Och det var dagar, bra dagar,
När vem som helst bedömmer
så skulle de anses som smarta.
Ingen skulle säga
att det som de gjorde var svårt.
det skulle inte ens anses nytt,
förutom kanske i den geologiska bemärkelsen.
De tog vad som behövdes ifrån sin miljö
och gjorde någonting mer av det.
- Vi har inte ens ordnat ett möte.
- Vilket orderdatum satte du på det här?
- den 28:e. hurså?
- Jag vet inte... Ja, Jag sätter 28:e.
Har du tänkt något mer
på vad du vill framföra?
- Inte riktigt.
- För jag var...
Jag menar jag har inte ändrat mig
eller nåt.
Phillip och jag pratade och vi tycker
att det vore bra. Det skulle bli kul.
Ingen säger att det inte skulle bli kul.
Tiden för att svamla omkring med tesla coils
och ball lightning i garaget är över.
Kanske du borde pröva det själv
på din fritid.
Min fritid? Fritiden
efter 50 timmar på jobbet...
eller efter 30 timmars fritid
jag redan spenderat i det garaget?
Och det är ingen tesla coil.
Jag kunde undvara några minuter per dag
med att äta på toaletten.
Hur många patenter har vi?
På de senaste 14 månaderna?
- Skrev du under kontraktet?
- Ingen skrev under kontraktet.
Spelar ingen roll,
vi håller oss till överenskommelsen.
Säg en sak i det där garaget
som inte är det minsta lönande.
Jag ser ingen som slutar på sina jobb
på grund av det. Gör du?
Abe menar bara att just nu
är det JTAG kort som gäller.
När man tittar på adresserna, har vi
många lägenheter. Många residenser.
Men det här är inte huvudordern
till OEMs eller retail jättarna.
- Dessa är i den tysta källaren...
- Hackers.
Ja, hacker wannabes
som testar deras pappas gamla moderkort.
Och jag vet att mycket av det är mitt fel,
visserligen, förstår du.
Med allting förra året, och allt svammel
vi fick höra från Platts...
- och alla saker vi inte kan få tag i nu...
- Vi borde sätta oss in i det.
Ursäkta. Va?
Kom igen. Berätta.
Vi borde sätta oss in i det.
Jag har pratat med min bror idag.
Han vet om två andra fall likt det
på hans firma.
- Låt Platts veta att vi pratar om det.
- Kolla här, glöm Platts.
Det här måste handla om vad som har den
bästa chansen att komma ut på marknaden...
och vad som kommer att ge oss uppmärksamhet.
Lyssna, Jag stod vid er sida
när det var eran tur.
Och jag var inte 100% säker
på vad vi gjorde...
även om jag kanske inte höll med.
Men om det är min tur...
om vi fortfarande håller oss till samma regler,
då är det här vad jag vill prova.
Här, ta den.
De sa att den inte skulle hålla att frysa.
Robert, snälla. Den kommer inte hålla.
- Det kommer gå dåligt i min bil.
- Det kommer gå dåligt här. Okej, tack.
- Godnatt, allihop.
- Vi ses.
- Vi blev just klara med detta stora tal...
- Talade vi?
Vi blev just klara. Det var fem minuter sen.
Det var jag som forcerade fram frågan. De är
på oss för att jag suger som dålig polis.
- Du borde göra det. Du skulle kunna fejka det bättre.
- Jag vet inte.
Så länge vi följer den här vägen
där det är åttonde grads fysik...
och roligt ute i det där garaget,
tror jag vi skulle kunna prova det här.
Phillip och Robert är nitiska angående deras,
och det är bra.
Men du vet jag bryr mig inte om det.
Jag vet att du inte är intresserad,
förutom det faktum...
att Phillip och Robert inte ens behöver oss.
De vill bara använda utrustningen.
För vad jag vill göra,
behöver vi inte dem.
Inte ens Phillip,
för den behöver ingen mjukvara.
- Sover hon?
- Nej och hon behöver ett bad.
- Hon kommer att sluta i garderoben
om jag gör det. - Det är bra.
Även om Robert tycker det är okej,
men det kommer han inte tycka.
- Jag förstår inte vad den där saken gör.
- Vi låter dem hålla på med det i 2 månader.
- De gör deras, vi gör vårat.
- De sa att de skulle ta 14 timmar.
Ät inte det där. Seriöst, det är dåligt.
Vi kastade ut de första högarna.
Filtret.
Om man krossar den då?
De här killarna är bildade.
- De här killarna är... Vad?
- Flytande helium. De här killarna är bildade.
Det är vad det här är.
Det är hela skillnaden.
Det är vad lådan är.
Vi behöver inte spela något spel
där vi går fram och tillbaka...
kommer upp med uppfinningsrika sätt att
göra det kallare och obrukbart i processen.
- Aaron, Jag behöver den sexkantiga satsen.
- Det här är osäljbart.
Om man ser det från ett annat håll,
hellre än att ändra...
den omgivande temperaturen,
ändrar vi dess uppträdande...
den övergångna temperaturen.
Om man bombarderar dessa kanter...
De släpper keramiken,
temperaturen sjunker och sjunker.
Det gör keramiken mindre resistant
och slår ut det inre magnetfältet.
Vad jag försöker säga är att
vi släpper ner lådan på den.
Få vårat eget magnetfält att upphävas,
slås ut med motsatsen till...
vad som pågår inuti keramiken.
Det borde ändra övergångstemperaturen
till något som vi kan arbeta med.
- Och vad är det?
- Förhoppningsvis, nära rumstemperatur.
Vad är det där om?
Är den bästa matematikern lat?
- Vad frågade du om?
- Jag frågade. Jag behöver den sexkantiga satsen.
- Vad kallade du det?
- Sluta nu.
- Är det här de första?
- Supraledarna?
Ja, det är de första.
Kommer det vara ett problem?
Det ligger omkring flera vid produktion,
men alla är streck-kodade.
- Om jag blir tvungen, köper jag kitten.
- Vad gör du åt källan?
Vad?
- Jag kan skaffa dem.
- Du kan... Är du säker?
Jag trodde att du inte gillade idén.
Köp dem om du måste.
Allt annat kan vi ta hand om.
Hur blir det med den här källan?
Du vet den där historien
om hur NASA spenderade miljoner på att...
utveckla den här pennan som skriver i zero-G?
Läste du det?
- Och hur Ryssland löste problemet?
- Ja, dom använde en penna.
Precis, en vanlig träpenna.
Det verkar som att Phillip tar
NASA-vägen nästan varje gång.
- Palladium?
- Du har deras diagram, vad står det?
De använder platinum och palladium.
Det är inte nödvändigt
med de ändringar jag har gjort.
De skryter bara.
Om du har den så använd den.
Jag behöver en ersättningsrouter.
- Jag lägger ner 100 gram palladium.
- Har Robert tittat på den?
- Jag har redan hans.
- Jag kan inte fixa den.
- Okej. Var köper du den?
- Wal-Mart. Den kostar 400kr.
- Okej. Kan du ta ett kvitto är du snäll?
- Visst.
Vänta, är platinum eller palladium
mindre resistant?
- Abe? Det är ingen...
- Visst, vem bryr sig.
- Så resistans spelar ingen roll.
- Jag behöver ett ja eller ett javisst.
- Vickade du på...
- Robert gjorde det.
- Jaha, okej. Antar jag.
- Okej, vilken är billigare?
- Du kommer inte köpa den, eller hur?
Om inte du har några gram
palladium som ligger och skräpar.
Varför skulle de stoppa in det där
om man inte behöver det?
En katalystisk omvandlare. Det är bra.
Kom ihåg att lägga tillbaks den.
- Är det nog mycket här?
- Ja, det borde det vara.
Om inte, tar vi den från min lastbil.
Okej, kopparrör.
- Den kommer vara ur funktion, eller?
- Utan rören?
- Vi kan använda freon också.
- Nej, det kommer att vara rumstemperatur.
Jag vet, bara ifall att.
Nej, vänta. Jag köper bara rören.
Vi sparar inga pengar på det.
- Jay? Tjena. Hur är det?
- Bra.
Borde vi använda glasögon?
- Borde vi använda glasögon?
- Va?
Glasögon. Borde vi använda glasögon?
Vänta. Phillip, du vill
inte komma ut hit.
Phillip, ta en mask, okej?
Dock är den det eller hur?
Det är inte bara jag?
Nej, den är definitivt mindre,
men det verkar bara så. Ta vad de har.
Minus kylvätskan som vi inte behöver.
Resten av det är kvicksilverbadet...
vilket du borde veta bättre än mig om,
men förmodligen så stylar de bara.
Jag menar du har den så då
måste du ju använda den eller hur?
- Va? Gör det ont?
- Nä, jag kände ingenting.
Det ljudet gör mig galen.
- Hur känns det?
- Jag vet inte.
Jag vet inte om jag hittar på det.
Här.
- Nästa del. Låt oss göra nästa del.
- Yeah.
Är det inte nån sorts glas
eller en genomskinlig...
Någonting vi kan använda som fönster?
Pyrex?
- Jag har den.
- Okej, släpp den.
Jag vet ingenting som inte
skulle lämna en öppning i området.
Men vi måste se vad som
händer där inne.
- Hur mycket kostade den där?
- Japp.
- Va?
- Kan du ställa min videokamera...
inuti lådan som är så farlig
att vi inte kan titta in i den.
Om något händer,
skulle du betala tillbaka till mig?
Så, vi har en aning negativt tryck
inuti lådan.
Så vi är redo för argonet.
- Vilken är det?
- Det är den blåa.
Jag vägde den vid 77 gram.
Jag sätter skalan till dekagram, dock.
Den visar 7.7 dekagram.
Redo för...
0.05 liter argon.
- Är du redo?
- Bara plåten först, eller?
Just det, först bara plåten, sen ska vi...
Ge den ett par sekunder.
- Ska vi ta lådan nu?
- Ja.
Vi går igenom kontrollistan.
Aaron, vänta lite.
Vi ser till att allting är gjort rätt.
Ta det lugnt, Aaron. Vänta.
Vänta bara.
Okej.
Någonting?
- Är det här normalt?
- Jag vet inte.
- Jag stänger av den.
- Vänta! Nej.
- Okej, jag gjorde inte det där.
- Sprängde vi något?
Jo, det gjorde vi. Den är förstörd.
- VIll du kolla kameran?
- Ja.
- Vi tar den här.
- Är du redo?
Ett, Två, Tre.
Hej. Säg att du är hungrig.
Kara är hos sin mamma och jag är utsvulten.
Ja, jag är hungrig. Vad...
Abe, klockan är 7:00.
Abe, den är 7:00 på natten.
- Okej, ja, Jag har mat...
- Okej.
- Vänta, är dom där barnen där?
- Ett ögonblick.
Ja, dom är här.
Okej, skit i det, vi går bara nånstans.
Jag svängde just in, så kom ner.
Kom upp först. Jag har några saker
jag vill ta tillbaka till handeln.
Okej, men möt mig i dörren.
- Okej, Visst.
- Seriöst, möt mig i dörren.
Okej. Visst. Vi ses.
- Hur är det, Abe?
- Hej, Brad. Hur mår du?
Bra.
- Hur länge sa han att han skulle vara där?
- Inte länge.
Om han har problem, måste han ta itu med dem.
Du är inte hans farsa.
Jag vet. Jag tänkte bara att det vore
bra att göra något välgörande.
Det är defentivt välgörenhet.
Åtminstone erkänner du det.
Känner du för en stek? Att äta.
Jag vill inte ha en stek. Vi tar
bara tacos på väg till handeln.
- Jag har några grejer jag vill testa.
- Okej.
Vi kan ta tacos på vägen,
eller så kan vi ta en stek efteråt.
Vad pratar du om?
Jag betalar inte för en stek.
Är den stabil?
Aaron, är den stabil?
- Vad gjorde du med den här?
- Vad?
- Det ser ut som om en hund haft den i magen.
- Okej, det där är plåten.
Jag riggade den här i lådan
så jag kunde kontrollera tillförseln.
- Jag tänkte att det var enklast...
- Det kontrollerar bara lådan.
Plåten står oförändrad.
Vad du gör är att du matar på gradvis.
Okej. Hör du det? Hur är det...
Kolla, Jag rör den inte längre.
Det växer till sin egen impuls.
Det är som en återcirkulation,
och den reglerar sig själv.
Och när den kommer hit,
tar du tillbaks den...
Där ser du.
Den är stabil. Den stannar sådär.
Så den fungerar?
- Ja, det gör den.
- Vad är det, typ 10%?
Den får ett par poäng till
för tiden det tar att nå toppen.
Du vill nog komma hit
och ta en *** på det här.
Okej, vad ser jag för något?
- Vad får vi ut från batterierna?
- Förmodligen 24 volt.
- Jag menar, inget mer än så, va?
- Okej.
Så mätaren är trasig.
Det var det jag tänkte. Så jag provade tre andra.
Jag fick exakt likadant.
- Jag spenderade hela natten...
- Vad var det?
Jag spenderade hela natten och en
2-timmars paus bara att dubbelkolla allting.
Det är något fel här. Vi tar inte ut
mer än vad vi sätter in.
- Lite mer.
- Okej, spela roll.
Det är ju inte som att vi tar ut
1,5 volt mer än vad vi sätter in.
Det är nog batterierna.
Det är billiga batterier, inte rätt inställda.
Det är konstigt, dock.
Vill du se något ännu mer konstigt?
Okej, vi går igenom det igen.
Två batterier, eller hur? 24 volt?
Vad tar vi ut ur den här?
Bara för skojs skull.
12 volt.
- Den här då?
- Borde vara 12 volt.
Så, vafan är det här?
Det stannar inte så.
Nej, den går ner några minuter.
Vad beror det på?
Jag vet inte. Jag ska berätta något för dem.
Jag ska berätta att vi letar efter buggar.
Det borde bara vara ett par dagar eller så.
- Såvida du inte vill ta in dem.
- Nej, de har sina arbeten där inne också.
Om Phillip får reda på att
han kommer att ta det åt sidan...
- Nej, jag får bara hålla i lite hårdare i den.
- Ja, jag vet. Nä, du har rätt.
Abe, det är mitt garage, okej?
Det är inte så att de betalar hyra.
Det var värde i den saken.
Helt klart. Det var de säkra på.
Men vad är det för något?
Inom några timmar...
hade de tänkt på allting
från mass transit till sattelitavfyrning.
Tänkandes på apparater stora som jumbo-jets.
Allting vore billigare.
Det var praktiskt och de visste det.
Men bortsett från allt positivt...
visste de att det enklaste sättet
att lyckas...
är att sälja något
de ännu inte förstår sig på.
Så de håller tyst.
Alla födelsedagar, årsdagar, helgdagar...
Kanske något skumt projekt.
Det spelade ingen roll. Alla skäl skulle duga.
Det som var viktigt var att Thomas Granger,
deras sista hopp om tillgångar, dök upp.
Om han stack lite tidigare än
de ville, kunde han inte beskyllas för det.
Han var bara där för att
göra hans dotter, Rachel, glad.
Och hon var bara där för att göra Abe glad.
Vad sa du till
Mr. Granger för ett tag sen?
- Flippade du min burgare?
- Du kan inte kalla honom Mr. Granger.
Du måste kalla honom
typ Thomas eller nåt.
- Fortsätt.
- Nä, för han kommer inte ta dig seriöst.
- Han tror vi är barn.
- Om du kallar honom Mr. Granger...
ser han dig som en 6 år gammal unge.
Han gör det med mig. Det fungerar inte längre.
Abe hade tagit på sig uppgiften
att förklara apparaten.
Men när veckor blev till månader...
blev deras entusiasm till ett sakta
förstående att de var ute på djupt vatten.
Där är han.
Jag har försökt ringa dig hela morgonen.
- Vart ringde du?
- Till ditt jobb och din mobil.
Jag är inte där.
Verkligen?
- March Madness?
- Det är Carolina och Michigan.
- Vem är med?
- Jag vet inte ens vad.
Har du någonting viktigt att
göra på jobbet idag?
Jag hoppas du inte antyder att
att någon dag på Cortex Semi inte är viktig.
Jag hade tänkt komma och ge dig ett stort
tal om hur vi har varit...
vänner väldigt länge och byggt upp
ett förstroende, allt det där.
Men vi gör så här istället?
Om du struntar i jobbet i eftermiddag
och lovar mig att göra några små saker...
ska jag i gengäld visa dig
det mest viktiga...
som någon levade organism någonsin har sett.
Det ser ut som senap, tycker jag.
Jag vet, men det är ett lager.
Det är ett protein...
dold av en svamp
kallad Aspergillus Ticor.
Sa han det?
Nej, han visste att det var ett protein,
men han visste inte vart det kom ifrån.
Allt han egentligen gjorde var att ta
några bilder med deras utrustning.
Gissa vart vi ska.
- Vet du vart Will är?
- Nä, hurså?
Mötet är flyttat till onsdag.
Jag tänkte att han kanske väntar på det.
Vart ska du?
Vad gör de med ingenjörer
när de fyller 40?
- Vad, Bradshaw?
- Exakt. Vet du vad?
Jag vet vart Will är.
Jag pratar med honom på vägen ut.
- Okej. Tack.
- Kan du möta mig där ute?
- Du måste köra.
- Okej, här, ta mina nycklar.
Okej, om du kan, låtsas bara att
det här är första gången jag kommer in.
Och om du bara kunde berätta för
honom exakt vad du berättade för mig...
- Okej, så vad är det?
- Proteinuppbyggning.
- Okej, kan du berätta det för honom?
- Proteinuppbyggning.
- Men vad för sorts uppbyggning?
- Nån svampbildning.
- Nån svampbildning.
- Vad kom det ifrån?
- Jag vet inte. Du skulle ta det till labbet.
- Just det, det kommer sen.
- Du höll på med design, eller hur?
- Jo.
Hur hamnade du här?
Vet du vad de gör med ingenjörer
när de fyllt 40?
De tar ut dem och skjuter dem.
Vafan, Abe?
Du kunde bara ha visat mig bilderna.
- Jag vill att du ska tro på det.
- Tro på vad, proteinet?
- Jag tror dig.
- Okej, kolla här...
den här killen tror redan att det är
ett skämt, så han kanske är lite defensiv.
Verkligen? Varför skulle han tro det?
Snälla.
Aspergillus Ticor.
Det är en svamp som finns överallt.
Det finns i våran säng, vårat skinn,
Överallt.
Det är i grund och botten anledningen varför
man inte lämnar saker i mörka och fuktiga ställen.
Tack.
Har du provet jag tog med mig?
Där är den. Terger. T-E-R-G-E-R.
Okej, när jag visade dig detta,
berätta vad du tänkte.
- Du trodde det var ett skämt, eller hur?
- Det är ett skämt.
Precis, men hur visste du det?
Kan du visa honom, är du snäll?
Det här är hur jag får protein A
av Aspergillus Ticor. Vi sockrar det.
Vi rör om det. Vi vispar runt det.
Vi sockrar det lite till.
- Tar ungefär en må***.
- För att få samma mängd som jag tog in.
För att få samma mängd som jag tog in.
Så om det är en incubator för svampar,
är det värdefullt?
- Det är inte vad det är.
- Vad är det då?
Det finns ett annat sätt att utsöndra
så mycket protein. Gör det naturligt.
Men det tar mycket längre.
Om det har lite fuktighet och är ensammet,
börjar den utsöndra och den kommer att bygga upp...
- och bygga upp, men det tar lång tid.
- Hur länge?
- Lång tid.
- Mer än några dagar? Hur länge då?
För att få samma mängd protein
som vi har...
mängden som jag torkade av
var femte dag...
och fem dagar senare skulle den hopa sig...
han säger att det tar omkring 5-6 år.
Jag vill inte förringa den här killen.
Så jag sa skit i det
och satt in min klocka där.
- Och?
- Jag vill att du gör det.
- Var är den? Lådan?
- Jag tog tillbaka den till handeln.
- Vänta, digital eller gammal mekanisk?
- Exakt. Jag gjorde båda.
- Och?
- Jag vill att du gör det.
Vi trodde att vi
degraderade gravititen, eller hur?
Att vi blockerade den informationen.
Jag tror att vi gör mer än så.
Vi tror att vi blockerar mer än det.
När du kontrollerade tillförseln,
märkte du att den var parabolisk?
Det är viktigt. Parabler är viktiga.
Här, kolla på den här.
Jag vet inte, Abe.
Jag ska starta upp den
och låta den gå i 60 sekunder...
med ingenting i den.
Den är tom den här gången.
Det är 22...
I alla ekvationer som beskriver rörelse
och värme och entropi.
I alla Feynman-diagram vad är den
enda variabel du kan göra negativ...
och fortfarande få rationella svar från?
Det är inte ***.
22 timmar och 27 minuter i lådan.
- Det är ett ojämnt nummer.
- Det är 1347 minuter.
- 1347, jäklar, du var snabb på att räkna.
- Hur visste du att den var udda?
För att det här är vad som pågår.
Det är en "A" ände och en "B" ände.
Låt oss säga att A änden är 12:00,
och B änden är 12:01.
Okej? Vi startar maskinen
på A änden.
- Den går frammåt...
- Du måste skriva ner det här.
- Det finns inget att skriva ned.
- Jag skriver ner det.
Den går frammåt normalt
mot B änden.
När den kommer dit,
går tillförseln ned paraboliskt...
tills den borde stanna, men den vänder
tillbaka mot A änden.
När den kommer tillbaka till A änden...
Gör en kurva. Har det gått...
totalt två minuter,
och den svänger igen...
- Tillbaka. Den svänger paraboliskt.
- Precis.
Den kommer tillbaka
och den gör det ungefär 1300 gånger.
När den slutligen slutar på B änden...
Har den färdats ett ojämnt
antal gånger fram och tillbaka.
Vad är så speciellt med 1300?
Varför är det ungefär 1300? Varför inte exakt?
- Det här är inte grundat på erfarenhet.
- Här, ge mig den där.
Jag vet inte varför det inte är exakt.
Det är nån sorts sannolikhet där.
Varje gång den träffar B änden
finns det en chans...
en liten chans att den inte
Vänder tillbaka till A änden.
Och av någon anledning, tar det
ungefär 1300 gånger innan den slutligen gör det.
Den måste sluta, annars
skulle vi inte kunna se det efteråt.
Okej, vi tar en *** på det här.
22 timmar och 14 minuter.
- 1334 minuter.
- Jämnt.
Börjar på B änden.
Slutar på B änden.
- Jag vill att du ska se det på samma sätt som mig.
- Jag försöker, okej?
Allting vi sätter in i den där lådan
är grundlöst.
Och jag menar inte grundat till jorden.
Vi blockar vad det än här som driver
det frammåt, så de smäller ihop.
Inuti lådan, är det som på en gata,
och båda ändarna är återvändsgrändar.
Det här är inte sammanfogning eller matchning.
Det är vanlig mekanik och värme.
Det här är inte mekanik och värme.
- Vi kan publicera.
- Visst, vi kan publicera.
Nej, jag menar vi kan faktiskt publicera.
Aaron, den är helt dum. Den fungerar inte.
Även om vi kunde få den
att börja på B änden...
kommer den fortfarande att studsa fram och
tillbaka tills den går ut på B änden.
Men om vi var smarta...
kunde den gå in på B änden
och gå ut på A änden innan den vänder tillbaks.
Du menar att göra en större.
Jag sa inget.
Det är du som pratar om det.
Så, tror du mig?
Nej, det gör jag inte.
Kom igen. Vi går och tar ett glas eller nåt.
- Vi kommer att måsta flytta på den.
- Vi ska.
Vi behöver en låda stor nog för att en person
ska rymmas. Sen att slå på den...
Jag testade lådan. Det verkar som att
över hälften av ringarna är överflödande.
Innerringen är stark nog på egen hand,
så det gör den mindre.
Det är mycket mer som inte behövs.
Vad vi kan göra...
är att ta många av dom här små plåtarna
och omsluta en behållare med en *** såna.
Hur små?
Det borde vara samlat så att många av
de små blir likvärdigt med en stor, eller hur?
Ja, det borde stämma.
Vad jag tänkte säga var att vi måste
hitta ett ställe där vi kan ha den...
och slå på den där den inte blir störd.
Vi kan ju bara låsa in den i en garderob.
Någonstans där ingen går runt och
petar på den och sabbar den.
Och klimat-kontrollerat.
Ja, så vadå, vi hittar något ställe.
Så, om vi gör på ditt sätt?
En bunt med mini-fält?
Det är mycket jobb. Vi skulle måsta...
Hur många dagar tar inte det?
Abe, vet du vad vi skulle kunna använda?
Jag vet att vi har sett
många konstiga saker på sistone.
Jag vet att du fortfarande försöker
få allt att gå ihop på ett rimligt sätt.
Jag vill bara att du ska förstå
att det här inte är något skämt, okej?
Jag skulle inte göra så mot dig
och jag gör inte det.
Så när du ser det här, kan du inte skrika
eller springa iväg.
Jag vet att du säkert känner att du blir lurad eller
att jag driver med dig. Men det gör jag inte.
Jag lovar dig, det gör jag inte. Okej?
Vem var det, Abe?
Vänta bara. Sex minuter.
Är du säker på att du kan köra?
Vad har du gjort idag?
Jag har spenderat dagen på ett
hotellrum i Russellfield.
- Vi träffas vid affären senare.
- Jag undrar vad jag gjorde.
- Jag antar att jag åkte tillbaka till jobbet.
- Ja, förmodligen.
Jobbade nog bara.
Ja, säkert.
Nu när jag vet om det här, Abe...
gör inte såhär mot mig igen.
Inte när det påverkar mig.
Svara.
Hej Rachel.
Varför inte lotteriet?
Vi kan om du vill,
men det är inte förrän på Lördag.
Även om vi vinner $10 miljoner,
är det bara $200,000 de kommande 30 åren.
- Och det är bara en lyckad handel.
- Ett par dagar såhär.
- Jag gjorde bara ett test.
- Jag vill göra det du gjorde.
Precis vad du gjorde.
- Det första jag gjorde var att sjukanmäla mig.
- Okej, det gjorde jag.
- Sedan körde jag till lagerbyggnaden.
- Men jag måste släppa av Lauren på skolan först.
Möt mig där.
Vi kommer att behöva båda bilarna.
Vi måste parkera din nere vid vägen,
utom synhåll från byggnaden.
- Varför det?
- För att vi behöver skjuts hem.
- Varför är det...
- Du kommer förstå...
Okej, jag ska vara tålmodig.
När jag kom in till lagret,
överflödade jag lådan med argon...
och jag fick dra åt den för
att förhindra läckage.
- Är det läckage?
- Det är alltid läckage.
Klockan 8:30, satt jag timern på 15 minuter...
Jag hoppade in i bilen
och körde till Russellfield.
Nu hänger jag inte med.
- Vadå?
- Varför timern?
För att när vi startar upp maskinerna
kommer vi att komma ut ur dem och...
- Just det. Jag förstår. Förlåt.
Jag vill inte vara i närheten
när det händer.
Medan jag var på vägen klockan 8:45,
slog maskinen igång utav sig själv...
och klockan 8:49, var den totalt uppvärmd.
I Russellfield, tog jag ett hotellrum
och försökte isolera mig.
Vänta, vad menar du med "isolera"?
Jag stängde fönstren,
Jag kopplade ur allting i rummet...
telefon, TV, klocka, radio, allt.
Jag vill inte ta risken
att stöta på någon jag kände...
eller se något på nyheterna
som skulle kunna...
Om vi ska iaktta försiktighet,
vilket jag inte ens är säker på.
- Jag bara...
- Vad?
- Avskärmade mig från omvärlden.
- Tog miste på försiktigheten.
Ja.
Vad gjorde du under dagen då?
- Jag satt bara där. Jag hade några böcker, men...
- Vadå? Var du nervös?
Yeah.
Det är sinnes-rubbning, all förutsägelse.
"Evacipate. "
Vid 15:30,
stannade jag till vid Williams Medical Supply.
Plockade upp en Klass E syrgastank och en mask.
Jag ringde mitt inbördes kapitalföretag
och frågade vilken aktie bland deras småfonder...
som hade ökat mest i procent den dagen.
Idén var att bara få nog med information
för en lyckad överföring.
Kan vi inte bara ladda ner en lista
och föra över eftersom?
Men om vi gör det, vill jag använda biblioteket
i Russellfield, använda deras datorer.
När jag kom till lagret omkring 15:15
och stängde av strömmen till lådan...
gick den ner till en skaplig nivå
omkring 15:19.
Tricket är att komma in
efter den nått en komfortabel nivå...
men innan den stänger ner fullständigt.
Det är ett fönster där.
Gör det ont?
Ja, en aning.
Det är inte så farligt om man väntar in rätt tillfälle.
Det är som en liten statisk stöt.
- När du väl är inne, mår du bra.
- Va?
Jag vet att du har gjort det,
och jag kan bara anta att du inte har...
cancer eller någon manlig impotens.
Men vad är din åsikt
gällande säkerheten på den här?
Jag kan inte tänka mig hur denna
maskin på något sätt skulle kunna tänkas...
vara långt ifrån säker.
Allt jag vet är att jag spenderat
6 timmar där inne och jag är vid liv.
Vill du fortfarande göra det?
Jag sätter alarmet på mitt stoppur
på 6 timmar.
Jag reglerade syretanken, tog lite
lugnande och försökte sova ett tag.
Gjorde du?
- Vad?
- Sov du?
Inte först. Jag har aldrig ansett
mig vara klaustrofobisk...
men jag började svettas och kunde inte hitta
det rätta flödet på tanken...
och jag andades annorlunda motför när jag
testade den på utsidan.
Tids nog lugnade jag ned mig och...
Jag vet inte, det kanske var tabletten
som verkade, men jag kommer ihåg det ögonblicket...
i mörkret med ekot
från maskinen.
Jag har nog aldrig varit så belåten.
Jag vaknade utan alarmet...
och väntade tills maskinen kylts ner.
Kylts ner från mitt perspektiv.
Till *** lät det på maskinen som att
det var lugnt att kliva ut...
men stoppuret visade fortfarande
ett par minuter...
så jag litade på matematiken och väntade.
Det där är inte en statisk stöt, Abe.
Okej, snälla sluta.
Du gick ut för tidigt.
Du måste vänta på stoppuret
så du vet att trycket är lågt nog.
Så, vi är tillbaka här?
Ja, vi är här.
Klockan är 8:50, Tisdag morgon.
Okej. Ge mig ett par minuter.
Efter det var det enkelt.
Huvuddelen av arbetet var klart.
Jag lämnade bara allting som jag hittat det.
Jag lämnade maskinen ensam...
och stängde inte av den,
sedan for jag därifrån.
Så sen skulle din dubbelgångare hitta allt
precis som det varit och kliva in i lådan?
Precis, men dessutom skulle jag eller min
dubbelgångare eller någon annan komma baklänges.
Så vem vet vad som hade hänt
om jag hade stängt av maskinen.
Defenitivt.
Så de går bara använda en gång.
Så vid det tillfället, när min dubbelgångare
var på väg till hotellet i min bil...
Var jag tvungen ta en taxi hem.
Men när vi åker, kan vi ta din bil.
- Du har ett rätt stort konto, va?
- Ja. Vad ska vi köpa?
Bra. Idag, före 12:30, köper vi
så många andelar vi kan av RGWU.
De kommer att säga att vad de tjänat det
kvartalet är 3,5 gånger vad de beräknat...
och aktien kommer nästan fördubblas
på eftermiddagen.
- Vad gör de?
- Vad menar du?
Vad gör det här företaget?
Tillverkar de saker eller...
Jag vet inte.
Allt som räknas är att priset går upp.
Ökningen är så stor att antalet
aktier vi köper inte kommer att påverka priset.
Du vet verkligen inte vad de gör?
Det var därför du pratade om medel-fonder,
så att vi ska kunna komma undan.
- Tror du det är för riskabelt?
- Jag vet inte.
Jag vet att det finns många andra
aktier där ute...
som gör mycket mer än dubblar,
men det här är min första dag.
- Herregud.
- Hon kommer inte att svara.
Jag vet, Abe. Det är frågan.
Jag vet, så vad är svaret?
Du har $400 biljoner...
du har skänkt till välgörenget,
du har det perfekta 100-rums residensen...
med passande yachts
och helikopterplatta.
Du kan egentligen göra vad du vill...
ingen kan röra dig.
- Du är tillbaka från ett 2-årigt...
- Över lagen.
Absolut, långt över. Du är fräsch när du
är tillbaka från din världssemester.
Vad spenderar du dagarna med då?
Abe, jag vet att det är frågan, men det är
egentligen ingen fråga, så varför spelar det roll?
Så vad är ditt svar?
Han vet att det är frågan, okej?
Han frågar dig frågan.
Vad menar du? Vad skulle jag göra
med mitt liv eller vad jag skulle göra imorgon?
Herregud, vilket som.
Jag skulle göra något konstruktivt.
Jag skulle göra något som hjälpte...
- någonting som fick mig att känna mig bra.
- Jag vet. Det är fantastiskt. Bra.
- Min fru. Så bra. Så äkta. Du är äkta.
- Tyst. Varför frågade du då?
Det här är vad jag skulle göra:
Jag skulle vakna upp imorgon...
och gå över till Gabriel Capital Inc...
och berätta för Joseph Platts receptionist
att jag är där för att träffa honom...
och när han kommer ut...
skulle jag ge honom
ett slag rakt i ansiktet.
Bara ett klockrent slag, en jabb.
- Det är otroligt. Det är på tiden.
- Det är så skönt.
Vad kom det här ifrån?
Du försvarar alltid killen.
- Det är onaturligt.
- Jag skulle bara göra det om jag visste...
att ingen skulle få veta det
eller ta skada.
Jag önskar det fanns ett sätt jag
kunde göra det på...
och sen intalar jag mig själv
att inte göra det.
Jag vill bara veta hur det känns.
Det är allt, faktiskt.
Jag är så stolt.
Äntligen, min fästman, hjälten.
- Vi kan inte göra det.
- Jag vet.
Ringde du skadedjursbekämpningen?
Det är fåglar. Du vill väl inte ha en hög
med döda fågelungar där uppe, eller hur?
- Det låter inte som fåglar.
- Hon tror det är råttor på vinden.
Men idén hade blivit omtalad...
och orden skulle inte gå att tas tillbaka
efter att de uttalats.
Så du förstår det här, eller?
Du behöver inte försöka få mig
att hoppa av nu, okej?
- Jag tror inte jag berättade...
- Även om du stoppar dig själv...
din dubbelgångare från att slå ner Platts,
varför skulle han gå ner i lådan?
Och när det inte behövs,
ingen möjlig verklighetsuppfattning...
när man inte kunde vinna något på det,
kvarstod idén.
- Hur skulle du göra det?
- Jag skulle inte göra det.
- Bara för skojs skull.
- Jag skulle ändå inte göra det.
- Men om det fanns ett sätt att...
- Lyssna nu, Abe.
Jag tänker inte låtsas att
jag vet något om paradoxer...
eller vad de medför, och ärligt,
Jag tror faktiskt inte på den där skiten.
Döda din mamma före du föddes, spela roll.
Det måste ändå ordna sig på något sätt.
- Jag vet inte.
- Detta vet jag säkert.
Det värsta som finns är att veta
att ögonblicket för stunden...
redan är definierat,
att det här är andra...
eller tredje gången det händer.
Känner du aldrig att...
jag vet inte, som att saker inte stämmer,
som att livet är i oordning...
eller inte bara vad du tänkt dig
och du börjar fundera på vad som orsakat detta.
Folk skyller alltid på deras föräldrar...
som om deras liv hade blivit annorlunda
för att deras mamma hade ammat dem.
Gnällspikar.
Ja, det är de. Men tänk om det inte
var något man funderade över?
Tänk om man visste att det inte är meningen
att saker och ting ska vara som de är?
Jag är inte sån. Jag är inte en sån som tror
på "ödet, det-finns-bara-en-väg".
Inte jag heller. Men vad är värre?
Tro att man är paranoid
eller veta att man borde vara det?
Du behöver inte titta på mig sådär.
Jag mår fint.
Nej, jag antog att du skulle det.
Jag litar på henne.
- Jag visste vad när jag bestämde mig för att berätta...
- Bestämde dig för att berätta?
Jag visste att du var gift och att det inte var
några hemligheter. Allt jag berättar för dig, vet hon.
- Det handlar inte om förtroende.
- Jag vet.
Det är bara det att hur mycket bättre kommer
det att kännas när jag på några dagar...
överraskar henne och vi allihop
flyger till Costa Rica en må***?
Vi låter henne förstå det gradvis.
Kanske köper någon egendom...
För tillfället kan du berätta att
du hade en bra dag på marknaden.
- Du förstår inte.
- Nej.
Då skulle hon börja ställa frågor.
Men vi förklarar det för henne,
sen tar vi oss tid att...
fundera ut vad vi ska göra sen...
vilket, tycker jag, borde vara att bygga
en större låda, som storleken av ett rum...
där mer än en person skulle rymmas.
Säkert eller inte,
så känns den som en likkista nu.
Förresten, det här är våran kille.
- Vad är volymen?
- Fem och en halv.
Vad är returen? Jäklar...
Nej, jag kan inte slå det, men huvudsakligen antar
jag att jag bara pratade om Robert och Phillip.
Jag vill inte berätta för dem.
Jag vet att de har investerat
mycket i det här...
Jag vill inte berätta.
Om du vill att jag ska ta på
mig skulden, så okej.
Jag gör det med glädje.
Vid slutet av den här veckan,
kan de ta vad de vill.
Jag skriver över rättigheterna på allt
från de sista 2 åren.
De kan ta utrustningen,
garaget, huset.
De kan få ta min bil
om det får dig att känna dig bättre.
Men jag berättar inte ett dugg om
det här. Inte du heller.
Allting är så annorlunda där inne.
Man kan känna hur avskärmad man är.
Det är en helt separat värld
och man själv innefattar det mesta av den.
Och ljudet.
Är inte ljudet annorlunda på insidan?
Det är som att det sjunger.
Jag antar att man inte kan höra från utsidan...
- Jag hade en dröm där inne.
- Om vad?
Jag var på eller i närheten av havet,
och jag hörde bara vågsvallet.
Det var så händelselöst.
På natten.
Tidvattnet fortsatte komma in och ut.
Kom hit.
Vad har du på handen?
- Blöder du?
- Det där är blod.
- Vänd dig om.
- Ser du det?
Var kommer det ifrån?
Det är din anteckningsbok.
- Det är du. Herregud, det är på ditt öra.
- Vad är det här?
- Ditt öra blöder.
- Ge mig den där.
- Är det där normalt? Detta är inte normalt.
- För maskinen?
För människor.
Tror du det är maskinen? Jag har den!
Härligt. Jag kan faktiskt
få lite jobb gjort idag.
Hej killar, vad händer?
Jag tycks alltid få mycket mer gjort
när jag inte är utelåst.
Han säger att de var tvugna att spreja igen.
Men han kan inte säga till i förväg.
Är Hero ens här?
Man ser aldrig någon här omkring
förutom de där töntarna.
- Jag vet.
- Jag tror det beror på just töntarna.
- Va?
- Varför?
- Hördu, tack för presenten.
- Hur funkar det för dig?
Vet ni vad? Ni två, ni har kul,
men det är en skillnad.
Vänta. Vad kallade du honom?
- Va?
- När du kom in? Vad sa du?
- Berättade han inte om det?
- Nej.
Okej. Rachel's ex-pojkvän kommer in på
mitt födelsedagsparty med en shotgun.
- Va?
- Jag lovar.
Jag har redan fått höra en *** av Kara.
- Filby!
- Du kommer att förstå. Du har fru och barn.
Det är underligt att det bara är ni två
som har problem med det.
- Alla andra tycker att det jag gjorde var bra.
- Det var det inte.
Du kan inte riskera ditt liv och
speciellt inte Kara och Lauren's välgång...
för någon som Rachel.
Hon praktiskt taget ber
för att det här ska hända henne.
Jag antog att åtminstone du skulle förstå.
Förstå vad?
Du har aldrig betett dig så här.
Det är det jag menar.
Du ser hur annorlunda saker och ting är nu.
Annorlunda? Vad är annorlunda?
Du ser det, eller hur?
Det vet jag att du gör.
Hör här, det var natten...
då du berättade allt om maskinen.
Allting du visade mig var så färskt
i huvudet och när jag såg den här killen...
Jag tittar på honom.
Jag tänkte inte låta honom göra det där.
Jag tänkte inte låta honom
skrämma folk sådär.
Jag vet att det var dumt, okej?
Men jag menar, hela den här idén,
allt det här som vi håller på med.
Det tog ett tag för mig att vänja mig.
Jag var inte helt anpassad.
Om du bara behövde bry dig om dig själv,
skulle jag fortfarande tycka du var dum.
Men nu har du en familj,
och nu, ja speciellt nu...
skulle något sånt här vara galet.
- Jag vet, okej.
- Jag vet att du vet det, men du måste...
- Jag vet.
- Filby!
Din lilla...
Även om du ser honom, säg inget.
Det är inte mitt fel att jag inte vet,
och jag hoppas att det inte blir något.
Vad gör vi då här ute?
Hon oroar sig över katten.
Då letar du efter katten. Det är vad du gör.
- Jag vet inte.
- Vad menar du?
Det är skämmigt att killen på lagret
ser oss komma in tillsammans...
men han ser oss aldrig gå.
Ja, men vad tror du
receptionisten tror...
om två killar som kommer och
hyr ett rum i sex timmar varje dag?
Kopplade du ur den här?
Tog du med din mobiltelefon?
Kan jag kolla senast uppringda?
Ja, vi är inte tillbaka.
Ja, men du kan inte ta med dig den
tillbaka, okej?
Det här är Aaron. Hej, älskling.
Jag är inte där. Jag var tvungen att åka ner till
stan och hålla handen med några av de här killarna.
Berätta.
Det låter bra.
Nej, jag måste äta med dessa bögar.
Spara min, dock. Jag tar den senare.
Okej. Ja, klockan sex.
- Va?
- Vad?
Det är meningen vi ska vinna den här med två,
de vände just med 12 på klockan.
- Vi måste foula.
- Nej.
Va? Nej, vi foular här,
de missar första frikastet...
- och de kommer tillbaka med tre.
- Tre poäng.
Det stämmer.
Är du hungrig?
Jag har inte ä*** sen i eftermiddag.
Hur är läget, killar?
- Du måste skoja.
- Förlåt. Jag glömde att den var i fickan.
- Är det Kara?
- Ja.
Hur fungerar mobiltelefoner?
Om det är två identiska telefoner
och man ringer samma nummer...
ringer de båda samtidigt eller...
- De funkar inte så.
- Det är en radiosignal.
Nej, det är ett nätverk.
Det kollar varje område och när
det hittar telefonen, slutar det ringa.
Det ringer den första.
- Den här ringer.
- Exakt.
Så den som din dubbelgångare har i
Russellfield kan inte existera.
Precis. Jag tror vi förstörde symmetrin.
- Är du säker att det är så mobiler fungerar?
- Nej.
Hur känner du dig?
- Bra. Gör du?
- Ja.
Sover Kara? Väckte jag dig?
Ja. Nej, inte mig,
det kändes mer som en tupplur.
Jag tror att min kropp börjar vänja sig vid
dessa 36-timmars dagar. Vad händer?
Vi kan göra det här,
men vi måste göra det nu.
- Har du hans hemadress?
- Varför nu?
Vi planerade att ta en resa imorgon
likt den idag, eller hur?
Ja, för aktier.
Okej, nåväl, jag sov för en halvtimme sen.
Ett bilalarm väckte mig.
Det var några ungar här nere som
slog på alla bilar.
Så vi går nu, gör det vi ska
hos Platts', går tillbaks till lådan...
och kommer tillbaka före
de där ungarna utlöser alarmen.
Allt vi egentligen behöver göra är att stå
där vi syns tydligt. Det borde skrämma iväg dem.
På det sättet sover min dubbelgångare
hela natten...
de har inte den här konversationen,
och de går tillbaks till lådan som vanligt.
- De kommer att förändras. Men...
- Ja, men de kommer åtminstone gå in i lådan.
Vänta, hur går vi tillbaks så långt
om maskinerna inte har varit i bruk?
- Har de varit igång?
- Ja.
Jag kom dit kring 5:00 och slog igång dem 17:00.
Jag blev leds på den obesvarade frågan...
Gör vi detta som ett experiment
eller gör vi det för mig?
- Lite utav båda.
- 5:00.
Om vi får det här klart kring 3:00,
är det 10 timmar i lådan.
Jag har syretuberna i bilen.
- Är det...
- Är det Rachel's bil?
Nej, det är inte hennes, det är hennes pappas.
De har likadana.
Såg du det där?
Det där är Mr. Granger. det där är Thomas.
Han sitter i den där bilen.
Va?
Jag lovar att det var han.
Vad i helvete gör han...
utanför mitt hus
klockan 2:00 på morgonen?
Jag tror inte det är sant.
Vad, förföljer han oss?
- Vad gör du?
- Vi tar reda på vad det är han vill.
Nej, vi tar oss ut från
kvarteret först. Kom.
- Såg du honom idag?
- Nej.
Det gjorde jag.
Jag såg honom i eftermiddag...
omkring 18:00.
Är du säker på att du inte såg
honom när vi körde förbi?
Nej, vadå?
Jag är säker på att han var slätrakad
den här eftermiddagen. Det vet jag.
Han var redo för en myskväll med sin fru.
Det ser ut som att han har
två- eller tre-dagars skäggstubb nu.
- Är du säker?
- Nej, jag är inte säker, men jag tror det.
Rachel. Det är Abe. Väckte jag dig?
Kan jag få din pappas
nummer snabbt?
Ja, okej.
- Ja, tack.
- Vad gör han?
Han sitter bara där.
Han gick ut för en sekund
och jag trodde han skulle komma över...
och sen satte han sig i bilen igen.
Jag tror han är full.
Hej, förlåt för att jag ringer så sent.
Kan jag få prata med
Thomas Granger, är du snäll?
Ja, det här är James Miller
från Putney och Myers.
Hej, Mr. Granger?
Thomas Granger?
Vad gör du här? Kom hit!
Vad hände?
Jag mår bra. Jag halkade.
Jag vill veta vilken låda han använde.
Du byggde en för dig själv, eller hur? Bara en.
Ja. Hur många tror du jag gjorde?
De här är rätt inställda. Jag slog på dem 5:00.
Han kan ha använt en och
åkt tillbaka till 5:00.
Han kan vara i en av dem just nu.
Jag tycker vi stänger av dem
och ser om han är där inne.
Hade du tänkt prata med honom?
Berätta bara om du tänkt det.
Jag tänker inte bli arg.
Nej, jag lovar.
Det vet du att jag inte skulle.
Är du säker?
Det är dig han inte kan komma nära
utan att svimma.
Det finns inte en risk att jag
skulle berätta om det här för någon. Aldrig.
- Kan du komma på någon orsak för att du skulle?
- Nej.
Ibland gör vi saker men vet inte
varför vi gjort det.
- Nej, jag kan inte.
- Kan inte vad?
Jag kan inte komma på någon orsak
varför jag skulle göra det.
Inte jag heller.
Tänk om det var ett nödläge?
- Så du skulle göra det om det var ett nödläge?
- Nej, jag vet inte. Men, kanske, eller?
Jag vet inte. Vad för slags nödläge?
Kombitionerna var ändlösa.
De försökte gå till källan igen...
men även fast han var 2 rum ifrån Abe...
Fråga vad han heter.
...Granger's tillstånd
kunde bara beskrivas som växande.
Vad sa han?
Från detta drog de slutsatsen att
problemet kom tillbaka hela tiden...
men bortsett från det, erkände de
för sig själva, mot naturlagarna...
och än en gång,
att det inte existerade något svar.
- Vad tror du att vi förändrade?
- Inte mycket.
Vi hade ingen kontakt med honom
under de 3 timmar han kunde ha gjort någonting.
Jag vet att vi ändrade på det här. Jag vet att
vi inte hade den här konversationen första gången...
så du vet inte vad vi förlorat.
Det kan verkligen inte ha varit mycket.
Det spelar ingen roll hur mycket.
Det som spelar roll är att det är förändrat.
Jag vet vad det är du påstår.
Frågan borde ha varit...
vad att göra med den medvetslösa
i gästrummet.
Men Abe höll redan på att tänka ut hur
han skulle ställa samman allting.
Två mg av triazolam...
var sjunde timme medför ett tillstånd
av säker sömn och minimal ämnesomsättning.
I detta vilande tillstånd...
andas kroppen 0.3 liter syre i minuten...
eller ungefär 2000 liter på fyra dagar.
En Class E syrgastub innehåller 625 liter.
För att bibehålla hydrationen...
går kroppen igenom ett minimum
på två och en halv liter per dag.
Någon form av mat skulle vara lyxigt...
men den lilla tanken
av lustgas i medecinsk grad...
skulle behövas på andra sidan.
Förbi rummet som innehöll deras maskiner
och förbi två portar till...
tog han sig till ett annat rum...
där han hade förvarat, vad jag skulle
kunna tro, den "Felfria maskinen".
Där är han.
Jag har försökt ringa dig hela morgonen.
Verkligen?
På din mobil och ditt jobb.
Jag är inte där.
Verkligen?
Jag vet inte ens vad.
Jag är bara trött.
Jag hoppas du inte antyder att
någon dag är oviktig på Cortex Semi.
Jag hade tänkt ge dig en stor
föreläsning om hur vi har varit...
vänner under en lång tid och byggt
upp förtroende, allt det där.
Men vad sägs om det här istället?
Om du struntar i jobbet den här eftermiddagen
och lovar att göra de få små saker jag ber dig...
Kommer jag i gengäld visa dig
den mest viktiga saken...
som någon levande varelse någonsin upplevt.
Vid det här laget
borde det ha varit någon diskussion.
Abe skulle förstås vilja veta hur.
Aaron skulle ha varit tvungen att förklara
allt om lagret...
och varför det var två rum
på namnet Abram Terger.
Sen skulle Abe vilja veta hur.
Aaron skulle förklara att
att när han tog sig dit upp...
och såg att den "Felfria" var igång...
visste han exakt vad det var.
Men Abe skulle fråga hur.
Och sen fråga om
designen på likkistorna...
och hur det var meningen att han kunde
gå in i en och sedan hamna inuti en annan.
De går att använda fler än en gång.
De är återanvändbara, skulle Aaron säga.
Hur, skulle Abe fråga.
Aaron skulle beskriva
hur enkla saker skulle vara...
när man vet exakt
vad någon vill ha till frukost...
även i en icke-manipulerad värld.
Hur?
Och det är där jag skulle
komma in i berättelsen.
Eller lämna den,
beroende på hur man ser på saken.
För när Aaron kom tillbaka andra gången,
var det inte så enkelt.
Han väntade sig inte att
jag skulle börja bråka.
Och vid det laget,
var han för utmattad för att orka.
Men för orsaker som
bara är uppenbara för mig...
förstod jag att han bara ville mera.
Att han bara investerade mera. Så jag stack.
Han hade redan slutfört sin uppgift,
som jag hade planerat...
att spela in konversationerna den
dagen, bara ifall att.
Genom den hörluren
var han tre sekunder före världen.
Aaron, du behöver sova.
Få dig lite riktig sömn.
Jag kan inte. Jag har ett schema.
Han fick bara säga orden som kom
in i hans huvud högt...
och de omkring honom skulle följa.
Det här är Spår 3.
Abe är på väg med min bil
och jag är på väg till gården.
Jag kommer att träffa Will där.
Jag kommer bjuda in honom till partyt
och se till att han tar med sig Rachel's pojkvän.
Will.
Din anspråksfulle idiot.
Vafan är det där?
Är det din mobiltelefon?
- Nej, det är en radio.
- Du ser ut som Secret Service.
- Du ser ut som Secret Service.
- Ariel-mötet är flyttat till Onsdag.
Va? Vafan hänger jag
runt här då för?
Ja, jag vet, förlåt.
Bra kast, Aaron.
Dåligt. Det där är dåligt, Aaron.
Vi kunde använt det
förra veckan mot TI.
Du har åtminstone din golf.
Jag ser att du har tränat.
Du kommer ut hit med din $3 oavgjort
och tror du kan spela whiteball.
Vad har du för dig ikväll?
Jag ska egentligen vara i Raleigh.
Tack vare dig missade jag flyget.
- Känner du Robert?
- Ja.
Han har ett födelsedagsparty ikväll.
Varför kommer du inte dit?
- Jag ska bara vara med min kusin.
- Ta med honom. Rachel kommer vara där.
- Stor återförening.
- Exakt.
Jag tror inte jag gör det här.
Varför inte?
För att jag kan komma på miljoner
olika sätt det här kan hända på...
och ingen skulle vara ens i närheten
av att komma till skada.
Jag kan ringa henne och höra
om hon vill göra något annat...
eller ännu bättre,
inte ens prata med henne om partyt.
Det är bra för ikväll. Hur blir det
med morgondagen? Och alla andra dagar?
- Jag kommer ta hand om morgondagen, imorgon.
- Du kommer alltid att ha koll på henne.
Den här killen är galen nog att gå in i ett
rum fullt av folk och vifta med ett hagelgevär.
Vad tror du han kommer göra
om han någonsin hittar henne ensam?
På det här sättet vet vi exakt vad som händer.
Vi har total kontroll över det.
Vid slutet av kvällen, är den här killen
arresterad och på väg till fängelset.
Det är så det kommer bli.
Dina ord, inte mina.
Kom igen nu, det måste vara du.
Hon sa att hon var där för att
du sa att du skulle dit.
Säg inte att jag kom tillbaks
och gjorde det här helt i onödan.
Han skjuter inte?
- Nej. Han sköt inte.
- Han skjuter aldrig?
- Inte ens när du stormade honom ?
- Nej, det gjorde han inte.
Det gjorde han inte den gången,
när jag stormade honom.
Och enligt vad Robert berättade för dig,
gjorde han inte det ikväll.
Han törs inte.
Vi vet allting.
Okej? Vi är förutseende.
Vi kan fortfarande vara försiktiga.
Kanske vi kan ta oss till vapnet
utan att han märker något.
Det kan vi defenitivt.
Han lämnar den i bilen innan
han går in. Vi behöver inte ens...
- men om det får dig att känna dig bättre...
- Vad är det för fel på våra händer?
Vad menar du?
Varför kan vi inte skriva som normalt folk?
Jag vet inte. Jag kan se bokstäverna.
Jag vet hur de borde se ut. Jag kan bara
inte få handen att göra dem enkelt.
Prova att jämföra med vänsterhanden.
Mina ser likadana ut.
Gissa vad det är idag.
Nej, nej.
Det är din vän Robert's födelsedag.
Han säger att han gillar skivor,
så jag köpte The Best of Bread.
Nej, riktiga skivor, typ vinyl.
Jag kan med säkerhet säga vad jag
gjorde den kvällen när det var min tur.
Men jag tror inte det skulle hjälpa
så mycket, för världen kommer ihåg...
verkligheten, den senaste granskningen
är den som räknas, uppenbarligen.
Så hur många gånger tog det Aaron...
när han gick igenom
samma konversationer...
mimade struntsaker om och om igen?
Hur många gånger skulle det ta
innan han fick till det rätt?
Tre? Fyra?
Tjugo?
Jag har bestämt mig för att tro
att bara en till skulle ha räckt.
Jag kan nästan sova om natten
om det bara är en till.
Sakta och metodiskt,
bakåtutvecklade han ett perfekt ögonblick.
Han tog vad som krävdes från
omgivningen...
och gjorde något mer utifrån det.
Och när detaljerna väl hade
blivit fixade...
skulle det inte finnas något annat
att göra än att vänta på konflikten.
Kanske den obligatoriska
sista-minutens moral-debatt...
tills ljudet från rummet
trappas upp till panik...
och skrik i bakgrunden
när pistolmannen kommer in.
Slutligen måste han ha gjort det perfekt
och det måste ha varit vackert...
med all bedjan och dyrkan
han kom med.
Han hade förmodligen
räddat liv, trots allt.
Vem vet vad som hade kunnat hända
om han inte hade varit där?
Jag vet att saker och ting
inte är bra, okej?
Jag vet att du inte tycker om
det jag har gjort.
Jag vet att du är upprörd.
Och för att vara ärlig, är jag inte
så glad på dig heller, just nu.
Men du vet att det kommer gå över.
Nu far vi bara.
Vi far någonstans där
vi inte kan tala språket.
Aaron, vi har inte pengarna här...
och vi skulle vara tvugna att stjäla pass.
Pengar? Vi kommer tjäna pengar.
De satsar på sport i Vegas.
March Madness.
Vi gör oss så mycket pengar på en natt
att vi kan finansiera tusen semestrar.
Pass. Du vet att de
inte använder deras hur som helst.
Kom igen nu. Jag tänkte mig Star City.
Kolla på kosmonaut-träningslägret.
Jag stannar här.
Varför?
De kommer att bygga deras egna lådor
en annan dag.
Och dina vet redan vad de har byggt.
Du kommer inte att kunna
övervaka dem för alltid.
Lådan Abe bygger kommer inte fungera.
Han har kopplat fel.
Och om dom fixar det...
Kommer jag att börja plocka delar från den.
Det är bara en manick.
Den funkar inte längre.
Din dubbelgångare kommer att säga
att de måste gå vidare med något annat.
Och min kommer hålla med. De är vänner.
Stannar du? Varför?
Varför? Få se, varför skulle Abe stanna?
Vad kan det finnas för anledning
att vara här?
Jag antar att den helt enkelt inte kommer
att gå tillbaka långt nog, eller hur?
Vet du vad, varför tar du inte Kara
och Lauren och sätter in dem i lådan...
och sen kan du och Aaron stänga av den.
- Kom inte tillbaka.
Det har inte funnits anledning
att visa dig vad jag är kababel till...
men jag säger detta nu. Gå ut.
Gör vad fan du vill.
Jag kan inte stoppa dig.
Men kom inte tillbaks hit...
och kom inte nära dem.
Någon av dem.
Nu har jag betalat tillbaka all form
av skuld jag må ha varit skyldig dig.
Du vet allt jag vet.
Min röst är det enda beviset du
kommer att ha angående sanningen om det här.
Jag kanske har skrivit ett brev
med min signatur på...
men min handstil
har förändrats.
Kanske var du smart nog att
spela in det här.
Det är ditt privilegium.
Du kommer inte att bli
kontaktad av mig igen.
God morgon.
Varje halvmeter.
Överallt.
Och om du letar, kommer du inte hitta mig.