Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av: Jorre
www.divxsweden.net
-nyaste svenska undertexterna på nätet
Lystring. Förbered för dockning.
Unge man...
Se till att det här paketet
levereras när vi är framme.
-Ja, dr Vargas.
-Till dr Walter Jennings.
Jag tar hand om det.
DR JENNINGS. JAG ÄR FÖRFÖLJD. DU MÅSTE
SKYDDA DEM. FARVÄL, MIN VÄN. VARGAS.
HINDENBURG SVÄVAR ÖVER NEW YORK
DOCKAR MED EMPIRE STATE BUILDING.
POLISEN SÖKER SAKNAD VETENSKAPSMAN
AV: POLLY PERKINS
Ni har fått ett paket, miss Perkins.
De uppgav inget namn,
men sa att det var viktigt.
JAG VET VEM SOM STÅR PÅ TUR.
MÖT MIG KLOCKAN 18.00. KOM ENSAM!
RADIO CITY MUSIC HALL
BILJETT FÖR EN
-Jag gillar inte det du ger dig in i.
-Jag klarar mig, mr Paley.
-Ni vet hur försiktig jag är.
-Jag rör på munnen och ut kommer ord...
...men du hör dem inte.
-Jag är sen till en film.
-Jag tycker inte om när du ler.
-Gillar ni inte mitt leende?
-Jag gillar inte vad som ligger bakom.
Hör på nu, Polly. Sex forskare saknas,
de är förmodligen döda.
Någon där ute menar allvar.
Jag vill inte att du ger dig in i det.
Det är bara en film, mr Paley.
Jag tar med mig popcorn till er.
Toto, jag tror inte
att vi är i Kansas längre.
Vi måste vara
på andra sidan regnbågen.
Skickade ni det här?
Vem är ni?
-Vad handlar det här om, mr...?
-Doktor. Dr Walter Jennings.
Jag är kemiforskare. Med inriktning
på nukleinsyrautsöndring.
-Bindningsenzymer i proteusmolekyler...
-Vet ni vilken forskare som står på tur?
Ja.
Jag har en deadline, doktor.
Jag var en av sju forskare som arbetade
på en hemlig anläggning utanför Berlin-
-före första världskriget.
Den kallades bara för
Einheit 11 - Enhet 11.
Vi kom överens om att aldrig prata
om de saker vi tvingades att göra där.
Fruktansvärda saker.
-Jag borde inte ha kommit hit.
-Nu vet jag att vi inte är i Kansas.
-Ni sa att ni vet vem som står på tur.
-Ja...
Förstår du inte?
Det finns bara en kvar.
-Vem? Vem är det, doktor?
-Jag.
Han är ute efter mig nu.
Vem då? Vem är ute efter er?
Totenkopf. Det är Totenkopf!
Lystring, medborgare.
New York måste omedelbart evakueras.
Ta er lugnt och städat
till East River Drive.
Alla lediga och tjänstlediga
poliser och brandmän-
-ska inställa sig vid sina stationer
eller hos sina kompanibefäl.
Redaktör Paley. Vad är det som pågår,
Polly? De säger att vi ska evakuera.
Lyssna, jag har ont om tid. Ta fram
allt ni kan om dr Walter Jennings-
-och någon som heter Totenkopf.
Adress, telefonnummer... Det är viktigt.
Totenkopf, vem är det?
Jag tror att han har något
med de försvunna forskarna att göra.
Jag vill att du ger dig av, Polly.
Stäng anteckningsblocket och stick!
Vänta lite.
Jag ser något
som dyker upp ovanför The Palisades.
De korsar 6th Avenue.
5th Avenue.
De är 100 meter bort.
Polly? Polly?!
Herregud...
Eld!
De har tagit sig igenom avspärrningen.
Skicka förstärkning.
Nödanrop 90206. Anropar Sky Captain.
Kom in, Sky Captain.
Upprepar: Anropar Sky Captain.
Kom in, Sky Captain.
Nödanrop 90206. Anropar Sky Captain.
Hör ni oss, Sky Captain?
Anropar Sky Captain.
Nödanrop 90206. Anropar Sky Captain.
-Kom in, Sky Captain.
-Sky Captain, här. Jag är på väg.
Polly...
Joe...
Detaljer om anfallet strömmar in.
Centrala delar av staden-
-är utan radiokommunikation
på grund av skadade kraftledningar.
Telegram från utländska nyhetsbyråer-
-bekräftar att anfallet
inte begränsats till staden.
BBC rapporterar
att ett stålverk i Nürnberg-
-blev så gott som uppgrävt av något som
vittnen kallade en mekanisk tornado.
Nyhetsbyråer i Paris och Madrid
talar om grävande maskiner-
-som kommer från marken och plundrar
hela samhällen på all kol och olja.
Med militärresurser som är
utspridda över hela jordklotet-
-måste världens ledare återigen vända
sig till Sky Captain och hans legoarmé-
-för att avslöja meningen
med dessa mystiska händelser.
Var är Dex?
Jäklars...
Jag tyckte du sa att den var stor.
Får jag den?
Ta reda på var den kom ifrån
så köper jag en till dig i jul.
Jag måste visa dig en sak.
Jag spelade in signalen
innan maskinerna kom.
Jag tänkte inte mer på saken
förrän jag spelade upp den igen.
-Morsesignaler?
-Syntaxen är för komplicerad.
En extra bärvåg är dold vid en lägre
frekvens. Den kontrollerar dem nog.
-Kan du spåra den om den dyker upp igen?
-Jag kan försöka.
Tills dess,
se vad du kan göra med den där.
Ta reda på hur den fungerar.
-Det har du väl inget emot?
-Inte alls.
Jag vill veta var den kommer ifrån,
vem som skickade hit den.
Ont i magen?
Hur har du haft det, Joe?
Saknat mig?
-Försvinn.
-Trevligt att träffa dig också.
Dex sa att du
kunde vara på dåligt humör.
Kom hit.
Det har gått tre år, Joe.
Du är väl inte arg på mig fortfarande?
-Jag minns inte ens vad vi bråkade om.
-Du saboterade mitt plan.
Jag satt sex månader i ett
manchuiskt slavläger på grund av dig.
De tänkte skära fingrarna av mig.
För sista gången... Jag saboterade
inte ditt förbannade plan.
Allt för att du skulle kunna fotografera
Tojo Hideki i morgonrock. Minns du?
Jag börjar tro att du har hittat på det
här sabotaget för att dölja-
-ditt vänsterprassel
medan vi var i Nanjing.
-Det hände aldrig. Bara i din fantasi.
-Vem var hon, Joe? Vad hette hon?
-Nu räcker det.
-Vad ska du göra?
Skjuta mig?
Toppen, alla är sams igen.
Det var trevligt det här, Polly.
Vi kan väl göra om det om tio år?
Eskortera miss Perkins från basen.
Om hon gör motstånd, skjut henne.
-Jag måste...
-Det gör inget. Jag förstår.
Det är lika bra det här. Den här
skulle väl ändå inte ha intresserat dig?
-Var fick du tag i den där?
-Jag har mer av det här. Mycket mer.
-Jag vill ha den där ritningen, Polly.
-Jag vill ha den här storyn, Joe.
Och du ska hjälpa mig att få den.
Vi kanske ska visa henne.
Hon kanske kan hjälpa till.
Visa mig vadå?
Visa mig... vadå?
Herregud... Vad är det här?
Var kommer de ifrån?
De började dyka upp för tre år sedan
i avlägsna områden.
Vi har lyckats hemlighålla det
fram till nu.
De dyker upp utan förvarning, tar vad
de behöver och försvinner spårlöst.
Tre år, och fortfarande vet vi inte
vem som skickar dem.
En man sökte upp mig i dag,
en forskare. Han var skräckslagen.
Han sa att någon var ute efter honom.
Jag frågade vem. Han upprepade ett namn:
"Totenkopf". Han blev
nästan likblek när han sa det.
-Totenkopf, vem är det?
-Han är den osynlige mannen.
Jag har letat igenom
alla arkiv efter information.
Jag har ringt varenda kontakt
från Paris till Bangkok.
Det här var allt jag fick fram.
Han ledde ett hemligt forskarlag utanför
Berlin innan första världskriget.
Något som kallades Enhet 11. Det är mer
än 30 år sedan någon har sagt hans namn.
Tills i dag. Lägg märke till
emblemet han använde för enheten.
Det är samma märke som på alla maskiner.
En vetenskapsman?
Var är han nu?
Vi gör väl det här tillsammans, Joe?
Inget publiceras förrän jag säger till.
Varken skriv eller fota utan att fråga.
Uppfattat.
-Vad är det?
-Jag har saknat dig.
Tack för att du räddade livet
på mig i dag förresten.
-Var du där nere?
-Du saknar mig också. Så rart.
Här är det. Det här är Jennings labb.
Dr Jennings? Det är Polly Perkins.
-Dr Jennings?
-Det är låst.
Fönstret där uppe...
Jag kanske kan ta mig in
genom fönstret om jag fäster en lina...
Det är öppet.
Vi kom för sent.
Någon har redan varit här.
Okej, Polly. Inga mer spel.
Vad fan är det som pågår?
Jag hoppades på att du kunde säga det.
-Dr Jennings!
-Ni måste stoppa honom.
Stanna här.
Stanna!
Jag vill inte göra dig illa.
-Miss Perkins...
-Jag är här. Du ska få hjälp.
Du måste lova.
Om Totenkopf hittar dem, börjar
nedräkningen. Världen går då under.
-Jag förstår inte. Hittar vadå?
-Lova.
-Han är död.
-Jag tror att jag har hittat något.
Dr Jennings hade den här med sig
till biografen i morse.
-Jag måste tillbaka till basen.
-Jag följer med.
Det är klart.
Radarn upptäckte något som rör
sig i mer än 500 knop på väg hitåt.
När är de här?
Gör i ordning mitt plan.
Jag ska upp dit.
Vad gör du? Var inte dum. Minns du
vad som hände senast du flög med mig?
-Det är ingen lek. Folk kommer att dö.
-Du lämnar mig inte! Inte den här gången.
Det är min story.
Vi hade en deal.
Hoppa in.
Där har jag dig.
-Cap, Dex här. Hör du mig?
-Vänta, jag är lite upptagen.
-Kom in, Dex.
-Vad du än gör, skjut inte.
-Okej...
-Du sköt, eller hur?
Signalen kommer från en av maskinerna.
Du får inte förstöra dem.
Vilken av maskinerna är det, Dex?
Det går inte att avgöra.
Det kan vara vilken som helst.
Jag tror att jag har den, Dex.
Jag tappar signalen. Låt den inte komma
undan. Du måste länka signalen till mig.
-Det här kan vara vår enda chans.
-Säg till när du har något.
Det ska jag. Klart ***.
Kör spektrumsvep på alla signaler.
Sänd avvikande frekvenscykler till mig.
-De är tillbaka för att ta generatorerna.
-Vem är han egentligen?
Gick det bra? Det finns magnesiummjölk
under sätet om du behöver.
-Jag klarar mig.
-Du ser inget vidare ut.
-Joe!
-Jag ser det!
Den kommer undan!
-Jag tappade signalen, Cap.
-Jag hittar den igen. Häng kvar.
Ta vänster.
Det finns en genväg längs Broadway.
Du kan ta honom vid 42nd Street.
Jag hittar här som i min egen ficka.
Ta vänster!
Okej, rakt fram. Nej, nej! Ta höger!
Där borta.
-Säg gärna till tidigare nästa gång.
-Ta vänster!
Säg att du har något, Dex.
-Vi tar rejält med stryk här uppe.
-Vi med. Håll ut bara, snart klart.
Dex, vi kan inte hålla ut längre!
Vi måste evakuera nu!
Stick utan mig. Jag kommer snart!
-Underbart.
-Ta vänster vid apoteket.
-Vi flyger i cirklar.
-Lita på mig. Flyg vänster!
-Det är en återvändsgränd.
-Den där ska inte vara där!
Det finns ingen väg ut!
Jävlar!
-Där är ledarskeppet!
-Genväg?
Jag tog oss hit, inte sant?
-Trettio sekunder. Mer behöver jag inte.
-Trettio sekunder?
-Mer eller mindre.
-Jag ska försöka vinna tid över vattnet.
Är du fortfarande
glad att du följde med?
Joe! Jag hittade det! Joe!
Kom in, Dex. Var är det?
Kom in, Dex. Är du där? Dex?
Hör du mig, Dex?
Är du där, Dex?
Jag kan inte flyga ifrån dem länge till.
Håll i dig!
Vad håller du på med, Joe?
Du tar livet av oss!
-Jag vet vad jag gör. Håll bara i dig!
-Det går för fort. Vi klarar det aldrig.
Du måste stiga, Joe!
Stig!
-Vi åkte ner under vattnet...
-Dex fick idén från en serietidning.
Menar du att du visste om det här
men lät mig tro att vi skulle krascha?
Jag trodde att vi skulle dö!
Du skulle ha sagt något!
Hör på här. Det var din idé
att följa med, inte min.
Om du inte klarar av det,
så är det inte mitt fel.
Jag klarar det.
-Jag klarar allt du har att komma med.
-Bra. För det där var ingenting.
Kom in, Dex. Hör du mig?
Hör du mig, Dex?
Dex!
De är överallt.
Akta dig, Joe!
Dex!
Varför skulle Totenkopf göra så här?
Varför Dex? Det verkar obegripligt.
Han letade efter något.
Dex sa att han visste
varifrån signalen kom.
Han måste ha kommit för nära.
-Han försökte berätta något...
-Joe.
Bra gjort, Dex.
De här journalerna tillhörde dr Vargas.
Han måste ha gett dem
till dr Jennings innan han försvann.
Herregud...
Totenkopf fick sitt första patent
vid tolv års ålder.
Vid 17 hade han två doktorsgrader och
sågs som ett av sin tids största genier.
Ett år efter hans försvinnande
började illavarslande rykten sprida sig.
Viskningar antydde att Totenkopf hade
börjat arbeta på en domedagsmaskin.
Ingen har lyckats hitta honom. Än i dag
är hans vistelseort ett mysterium.
Än mindre är känt om hans följeslagare -
en mördare som styr hans maskiner.
-Det var hon som tog Dex.
-Vad står det mer?
Det här är materielförteckningar.
Allt som maskinerna har samlat in under
tre år. Även generatorerna från staden.
Det är som en inköpslista
från hela världen.
Vad har doktorn haft för sig?
Det ordnar sig.
Dex kan ta vara på sig själv.
Vi hittar honom.
Min gamle vän Joe.
Jag är glad att se dig igen.
Kul att se dig också, Kaji. Det här är
Polly Perkins. Hon följer med oss.
Trevligt att träffas.
-Har du ordnat kartorna jag behöver?
-Ja, de är där inne.
-Har du något åt mig?
-Självklart. Tre lådor.
-Precis som du bad om.
-Wienerkorv. Gud så länge sedan.
Hur är din tibetanska, Kaji?
Vid kyla, styva bröstvårtor.
Kom ska jag visa kartorna.
-Hur väl känner du honom?
-Han är gammal legionär. Från spaning.
-Jag litar inte på honom.
-Lustigt. Han sa samma sak om dig.
Här. Byt om.
Dina kläder lämnar du här.
Du behöver inte högklackat dit vi ska.
Dex spårade signalen hit.
En dalgång norr om Karakal.
Det var härifrån sändningen kom.
Varför är det ingen text här?
Vad är det för ställe?
Shambhala.
Det är förbjuden mark. Det ska vara
källan för Kalachakra - tibetansk magi.
-Folket där lär ha övernaturliga krafter.
-Du kan väl ta oss dit, Kaji?
Ingen har vågat sig så långt bort.
Shambhala sägs vara skyddat av
prästerskapet från Kalachakra-klostret.
-Om vi upptäcks kommer de att döda oss.
-Varför är platsen så speciell?
Shambhala har många namn.
För hebréerna är det Eden.
För de gamla grekerna var det Empurios.
Ni känner kanske till det
som Shangri-La.
En storm är på väg. Om ni fortfarande
vill fara, måste vi göra det nu.
Jag måste skicka ett meddelande.
Redaktör Paley, det här kan vara
mitt sista meddelande.
Vi har spårat en radiosignal
till Nepal i sökandet efter Totenkopf.
Historien blir märkligare hela tiden.
Ledtrådar om en gåtfull nedräkning.
Jag är rädd att tiden rinner ifrån oss.
Med lite tur är jag snart tillbaka
med både Dex och storyn. Hoppas jag.
Polly Perkins.
Här upphör civilisationen.
Ett tomrum på kartan.
Härifrån måste vi ta det försiktigt.
Fort!
-Vad är det för något?
-Det ser ut som en gruvinstallation.
Något tragiskt har hänt här.
Den verkar vara övergiven.
- Säg till dina män att vi går ner dit.
Jag vill ta en närmare ***.
-Vad är det, Joe?
-Uran. Hela gruvan är radioaktiv.
-Vi kan inte stanna här.
-Då sticker vi.
Var är Polly?
-Polly!
-Miss Perkins!
Vi får sära på oss.
Polly!
Släpp henne.
-Ge mig behållarna, så får hon leva.
-Vadå för behållare?
Jag ber inte en gång till.
Släpp pistolen.
-Jag vet ingenting. Du får väl döda oss.
-Som du vill.
Vänta! Vänta, vänta...
-Jag är ledsen, Joe.
-Farväl, mina vänner. Här tar resan ***.
Jag tänkte berätta, Joe.
Du måste tro mig.
-Vad fanns i behållarna?
-Jag vet inte.
Det är sant, Joe. Dr Jennings
gav dem till mig innan han dog.
Världen skulle gå under och nedräkningen
börja om Totenkopf fick tag på dem.
-Du har inte gjort annat än ljugit.
-Visst, men jag överdriver inte.
Det var vad han sa.
Det var det Totenkopf letade efter.
Det var därför han tog Dex.
Jag är ledsen. Det var inte
meningen att det skulle bli så här.
Hör du det där?
Dynamit.
Där är det där ljudet igen.
Flytta på dig!
Vad sysslar du med?
Kom!
Toppen, här är vi i säkerhet.
Polly. Där här kan vara vår sista stund
tillsammans. Jag måste fråga dig en sak.
Ja, Joe?
-Kapade du min bränsleledning?
-Fan dig!
Jag saboterade inte ditt jäkla flygplan!
Våra sista ögonblick...
-...och det är allt du har att säga?
-Kan vi för en gångs skull dö utan tjafs?
-Där är ni ju. Varför låste ni dörren?
-Spring!
-Min film.
-Polly! Lämna den! Du hinner inte!
Polly.
Polly...
Mina kläder...
Vad gör du här? Försvinn.
Försvinn!
Inte om du inte har
ett par byxor gömda där under åt mig.
-Säg inte att du är...
-Naken.
-Du kan faktiskt säga det, Polly.
-Det här är inte roligt, Joe.
Var är vi? Vad hände med oss?
Var är våra kläder?
Titta inte på mig så där.
Hur då?
Vänd dig om, Joe.
Jag menar allvar. Vänd dig om.
Hej, Joe.
Fråga om våra kläder.
-Kläderna är uppeldade.
-Uppeldade? Varför?
Han säger att gruvan är giftig.
Våra kläder hade smittats.
En guide ska leda oss ner från berget.
Han tar oss dit när vi klätt på oss.
Vi uppskattar det, men förklara
att vi kom för att hitta en man.
Vi måste gå innan mörkret faller.
Han kan inte göra mer för oss.
Det är väldigt angeläget
att vi hittar honom.
Han heter Totenkopf!
-Han undrar vad du vill honom.
-Jag är här för att döda honom.
Och för att hitta min vän.
Han säger att han tänker hjälpa dig.
Vad tycks?
Jag tycker att de eldade upp fel kläder.
-Jag fick ju inte ta med mig något annat.
-Du ser ut som en ullhårig mammut.
De väntar på oss.
Prästen säger att Totenkopf förslavade
hans folk. De fick arbeta i giftgruvan.
-De som inte dog, forskade han på.
-Var finns Totenkopf nu?
Han vet bara att Totenkopf
är borta sedan många år.
Jag kan inte fatta att det här händer.
Jag har bara två bilder kvar.
Vi är i Shangri-La, och allt jag har är
två bilder. Allt jag hade låg i väskan.
-Du borde ha lå*** mig hämta filmen.
-Du har rätt, det borde jag ha gjort.
-Vart tar han oss?
-För att träffa den ende överlevande...
-...efter Totenkopfs experiment.
-Vad för experiment?
Fråga var Totenkopf är. Säg att
det är viktigt att vi hittar honom.
Han vill veta varför.
Så att han ska få betala
för vad han har gjort.
Hans stav. Han ber om staven.
Han säger: "Följ Rana.
Staven leder dig till Totenkopf".
Rana? Finns det en sådan plats?
Nu när han har hjälpt dig,
måste du hjälpa honom.
Ja visst. Vad som helst.
Vad ska jag göra?
Döda mig.
Har du tittat på den här.
Den är graderad, som en linjal.
Den har även en måne och en stjärna.
"Och allt jag begär är ett segelfartyg-"
"-och en stjärna att styra efter."
En stjärna. Han pratade inte
om en plats, han pratade om en stjärna.
Rana är en stjärna.
Forntida sjöfarare
brukade navigera efter natthimlen.
De kunde ta ut sin position
med hjälp av månen och stjärnorna.
Vikingarna gjorde sjökort efter
bestämda stjärnor.
Latitudtabeller som krävde
en nyckel för att tyda.
Nyckeln kallades Jakobs stjärna.
Det här måste vara nyckeln.
Menar du att det här kan fungera?
Kan du hitta Totenkopf med den här?
Vi gör det lite annorlunda nu för tiden.
Vi behövde bara veta var vi skulle leta.
-Vad är det för datum?
-Andra mars.
Om vi använder Karakalplatån
som vår förmodade position...
Andra mars...
Rana ligger på latitud 20,40 grader.
Rektascension 3 timmar 43 minuter.
Deklination -10,60 grader.
Det är ju inget där.
Är du säker på att du gjorde rätt?
Jag är säker. Om den gamle mannen
hade rätt så är det där Totenkopf är nu.
Precis i mitten av ingenstans.
-Vad är det för markering?
-Det är där bränslet tar ***.
Hur ska vi ta oss dit då?
-Franky.
-Vem då?
Frank Cook. En gammal polare
som leder en mobil spaningsutpost-
-åt brittiska flottan.
Om jag får fram ett meddelande till dem-
-kanske jag kan ordna ett möte
vid de här koordinaterna.
-Om de inte får meddelandet, då?
-Franky har aldrig gjort mig besviken.
De kommer att vara där.
-Ska den där lampan vara tänd?
-Lugn bara, Polly. Allt är som det ska.
-Bränslet är ***, eller hur?
-Spänn fast dig.
Station Manta, hör ni mig?
- Var är du, Franky?
Vad gör du?
Du kan inte landa mitt ute i ingenstans.
-Det gör jag inte. Jag landar på den där.
-Vad är det för något?
En mobil landningsbana.
Dex var med om att utveckla den.
Den är ganska hemlig.
Du kan väl bevara en hemlighet, Polly?
Jag kan bevara en hemlighet.
-Två bilder.
-Landning beviljas på plattform 3-2-7.
-Bibehåll nuvarande kurs.
-Uppfattat, 3-2-7.
Välkommen ombord, Captain.
Joseph Sullivan. Jag var säker på att du
skulle vara död vid det här laget.
-Det är kul att se dig också, Franky.
-Det är säkrast att det här är viktigt.
-Annars ligger en av oss illa till.
-Det är viktigt.
Vad är det där?
Var trevlig nu.
-Befälhavare Cook. Polly Perkins.
-Polly Perkins?
Jag har hört så mycket om er. Trevligt
att äntligen få träffa konkurrenten.
Nanjing var länge sedan nu.
Inte sant, Joseph?
Jo, Franky...
Du har visst haft problem med treans
motor? Det hade du i alla fall senast...
Befälhavare. Vi följer sex fiendeubåtar.
Bäring: 30 grader NW.
-Vem vill döda dig nu?
-Klart skepp! Alle man på däck!
Gå till 10 000 fot
och avfyra motmedel.
Span upptäckte en ö tre kilometer
nordost om vår nuvarande position.
-Men den finns inte med på våra kort.
-Det måste vara han.
Måste vara vem?
-Vad har du dragit mig in i nu?
-Inget som du inte klarar av.
-Försök att inte röra något.
-Fiendeskepp bäring 316,4.
-Låt mig se.
-Avfyrar radiobildsändare.
Jag får en signal. Visar på skärmen.
Totenkopf.
De främre rotorerna förlorar kraft.
Vi tappar höjd.
Full back på alla maskiner.
Ta oss härifrån.
-Jag måste ner till ön.
-Jag tänker inte risker besättningen...
-...för ett av dina upptåg.
-Han har Dex.
Upphäv föregående order.
Du klarar det aldrig från luften.
Vi får hitta ett annat sätt.
-Det är en tidvattenström på ostsidan.
-Det är för djupt. Vi klarar max 300 m.
Men...
Området här har ett
undervattensinlopp vid södra spetsen.
Det sträcker sig under hela ön.
Det är din enda väg in.
-Överallt annars är det branta klippor.
-Hur tar vi oss förbi maskinerna?
Låt mig ta hand om det.
Förbered amfibieeskadern.
-Vad är det?
-Nanjing?
Jag hör inte, Polly.
Du måste tala högre.
Upp med nosen, Joseph. Du har alltid
varit dålig på korta startsträckor.
Häng med nu, Franky. Jag vill inte
behöva vända om och hämta dig.
-Jag tyckte att din start var bra.
-Tack, Polly.
Så det där hörde du?
Mantaledare till Mantateam,
nedslag om tio sekunder.
Växla till amfibieläge.
Nedslag om fem...fyra...
...tre...två...ett.
Franky, du minns väl vår
rutinflygning över Shanghai?
-Målet var låst, när klaffarna kinkade.
-Pops trodde att han var träffad...
-Och började skrika:
-"Skydda kaninerna! Skydda kaninerna!"
Fiendemål upptäckta fyra punkter
åt höger. Djup: 1 600. Var beredda.
Se upp, Joe!
-Joseph, där har du inloppet.
-Jag ser det.
Var beredd att sticka,
vi ska röja vägen för dig.
Håll i dig nu, Polly.
Mantaledare till Mantateam, armera
klustertorpederna och håll formationen.
Eld!
Joseph! Stig!
Joseph, den är fortfarande aktiv.
Avbryt.
Hör du mig? Avbryt!
-Hör du mig?
-Vad är det?
-Rodret har låst sig, jag kan inte styra.
-Joseph!
Avbryt!
-Tack, Franky. Det var nära ögat.
-Var beredd, du får bara en chans.
-Vad gör du? Du behöver inte stila nu.
-Hon kör rakt mot den.
-Hon tänker ramma den!
-Det är självmord!
-Tre...
-Stig, Franky!
...ett.
Kusten är klar. Lycka till, Joe.
Tack, Franky. Nu klarar vi oss.
-Hon är ingen dålig tjej.
-Jag vet.
Vi åker upp här.
Vad är det?
-Vad är det där?
-En av Totenkopfs varelser.
-Tänker du inte fota den där?
-Jag har bara två bilder kvar.
-Vem vet vad som väntar där ute.
-Gör som du vill.
Det är en glänta där framme.
Totenkopf kan inte vara långt borta.
Spring.
Där!
Underbart...
Kom nu!
Kom nu!
Är du tokig? Är du fullkomligt galen?
Du kunde ha dött.
-Det gör inget.
-Jo, det gör det.
-Jag menade inte...
-Jag fotade marken.
-Vad?
-När vi sprang, så fotade jag marken.
Det är inte roligt.
Jag har bara en bild kvar.
En bild!
-Varför är den där kameran så viktig?
-Jag fick den av dig.
Du minns det inte ens, eller hur?
Du flög med volontärerna i Nanjing,
jag bevakade evakueringen av Shanghai.
-Jag minns.
-Jag vill fråga en sak.
Jag struntar i vilket,
men jag måste få veta.
Tjejen i Nanjing var Franky, eller hur?
Hur länge träffades ni?
Se mig i ögonen.
Jag var aldrig otrogen mot dig.
Aldrig någonsin.
Jag saboterade ditt plan.
-Tre månader.
-Jag visste det! Att jag litade på...
Han är här.
Gick det bra?
Den vägen.
Den vägen.
Herregud, Joe...
Det är en ark.
Han bygger en ark.
Vad gör du?
Tror du verkligen att du får se något
viktigare än när varenda djur-
-leds två och två
in i ett gigantisk raketskepp?
Det är möjligt.
-Vad skulle det vara?
-Jag vet när jag ser det.
-Nedräkningen har börjat.
-Vi måste hitta Totenkopf.
Du har då en gåva.
Skynda er! Hoppa in!
-Mår du bra? Hur hittade du oss?
-Vi flydde när nedräkningen började.
Några av forskarna fångades.
Maskinerna som vaktade oss
lastar allt ombord på skeppet.
Vi har tio minuter på oss
att stoppa det.
Dex! Ta oss härifrån!
-Bra gjort, Dex.
-Tack, Cap.
-Vilka är de?
-Enhet 11.
De togs hit för att avsluta det de
påbörjade för 30 år sedan.
-Avsluta vad?
-Totenkopf trodde att mänskligheten...
...var dömd att gå under.
Så han föreslog det otänkbara.
En farkost skulle föra byggstenar
till en ny civilisation ut i rymden.
Maskinerna samlade in
exemplar av allt liv.
-Han kallade det "Morgondagens värld".
-Vad var rören jag fick av dr Jennings?
-Adam och Eva. Totenkopfs mästerverk.
-Grunden till en teknologiskt utopi.
Vi smugglade ut dem från ön.
Totenkopf skulle aldrig åka utan dem.
Men nu finns det inget
som håller honom kvar.
Låt honom åka
dit han inte kan skada någon.
-Nej, skeppet får aldrig lämna jorden.
-Vad har ni inte berättat?
När raketen är 100 kilometer upp, vid
rymdens gräns, blir jorden till aska.
Endast Totenkopf kan stoppa den nu. Vi
har aldrig sett honom, han är bevakad.
-Var är han?
-Vi är på väg, Cap.
Försiktigt, försiktigt.
Skynda, de kommer att komma efter oss.
-Genom där. Det är enda vägen in.
-Det går inte att ta sig förbi dem.
-Fem minuter, Joe.
-Vänta här.
-Du blir dödad.
-Han vet vad han gör.
Tror jag.
Det är ju min pistol.
-Dex?
-Testa att skaka på den.
Vi måste skynda oss!
Doktor! Stanna!
Vem vågar stå inför mig?
Vem vågar komma hit?
Det som har påbörjats kan inte stoppas.
Tiden för den här världen är över.
Hallå, doktor.
Varför gör du så här?
Jag har bevittnat en värld förtärd
av hat, inriktad på sig egen förödelse.
Sett på hur vi har fördärvat ett paradis
och misslyckats som dess förvaltare.
Den bana människan
har gett sig in på kan inte ändras.
Jag är en sista desperat chans
för en dömd planet.
Lämna nu denna plats eller dö...
-Är det säkert nu?
-Det finns ett sätt att få veta det.
Jag menade att vi skulle kasta något.
-Han är inte här. Vi kom för sent.
-Det här är hans anteckningar.
Han skulle aldrig åka utan dem.
Han är kvar. Vi måste hitta honom.
Jag har hittat honom.
Det är inte möjligt.
Det kan inte vara sant.
Den sista noteringen skrevs 11 oktober
1918. Han dog för mer än 20 år sedan.
FÖRLÅT MIG
Vi har jagat ett spöke.
Tre minuter till start.
-De slutför vad de programmerades för.
-Förstår ni inte? Hela ön är Totenkopf.
Varenda sladd och varenda apparat.
Han har lyckats undgå sin egen död.
Hur dödar vi någon som redan är död?
-Hur stoppar jag den?
-Det går inte. Maskinerna hindrar det.
Låt mig ta hand om maskinerna.
- Dex, visa vad jag ska göra.
Om du kapar huvudkabeln till terminalen
så bör det orsaka en kortslutning.
Bränsleledningen antänds innan raketerna
startar, och förstör atmosfären.
Är det allt jag behöver göra?
Terminalen sitter ombord på raketen.
Du hinner aldrig komma undan.
Kontakta Franky när ni lämnat ön.
Hon vet vad som ska göras.
-Vad pratar du om? Jag följer med dig.
-Inte den här gången.
Vi hade en deal.
Du får inte lämna mig nu,
just när det börjar bli intressant.
-Jag tillåter det inte.
-Jag önskar att vi hade mer tid.
Och jag hoppas att du
en dag kan förlåta mig.
-Ta hand om henne, Dex.
-Lycka till, Cap.
En minut till start.
Vi möts igen, min mystiska vän.
Hur vill du göra det här?
Trettio sekunder till start.
Snyggt, Polly!
Varför dröjde du så?
Hon är en maskin!
Tio sekunder till start.
-Vi måste få djuren av skeppet.
-Nittio kilometer till rakettändning.
Vi hinner inte.
Det där är enda vägen över.
NÖDLOSSNING
Fara. Fara.
Automatisk lossning.
Vad gjorde du nu då?
-Kom!
-Sjuttio kilometer till rakettändning.
Sextio kilometer till rakettändning.
Håll i dig!
Snälla du, rör ingenting annat!
Vi hinner aldrig!
Femtio kilometer till rakettändning.
Spring!
Fyrtio kilometer till rakettändning.
Kom in, Station Manta.
Hör ni mig?
Trettio kilometer till rakettändning.
Franky, det är Dex. Hör du mig?
Det fungerade inte.
-Tjugo kilometer till rakettändning.
-Tiden är snart ute. Gör något.
"Herren såg att människornas
ondska var stor..."
-Han tror att han är Gud.
-"Och Herren sade till Noa..."
Varför kan du inte bara dö?
...tre...
...två...
...ett.
Varning. Systemfel.
Fel på raketerna.
Fara. Fara.
Varning. Systemfel.
Titta där!
-Vad är det?
-Det kan vara vår väg ut.
Jag ser dem, befälhavare.
Förbered anfallsstyrkan.
Alle man på däck.
En bild.
Du fick din story.
Polly...
-Du...
-Du behöver inte säga något.
Linsskyddet.
Översatt av: Jorre
www.divxsweden.net
-nyaste svenska undertexterna på nätet