Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det kommer nån, far.
Låt honom komma.
Du har väl inget emot
att jag genar över gården?
- Nej, det går väl bra.
- Jag är på väg norrut.
Jag väntade mig inga stängsel
här ute.
Hej.
- Du höll ögonen på mig, eller hur?
- Ja...
Jag uppskattar folk
som har ögonen med sig.
Du kan gå långt vad det lider.
Jag har inte sett
en jerseyko på länge.
Här finns allt möjligt,
jerseykor, holsteinare...
...och sånt.
- En klunk vatten?
- Tack.
Är du nervös?
Joey!
- Man får ju inte sikta på folk.
- Jag siktade inte på nån.
Du fick minsann fart på mig.
Jag ville bara visa mitt gevär.
Du kan säkert skjuta.
- Eller hur?
- Lite.
Dina vänner kom för sent.
Vad har Rykers mannar i kikarn?
- Ryker?
- Just det.
Jag har aldrig träffat nån Ryker.
Glöm inte att stänga grinden
efter dig.
Lägg undan geväret,
så ger jag mig av.
Spelar det nån roll?
Du ska härifrån i vilket fall.
Jag vill helst avgöra det själv.
Starrett...
Räknar du med bråk?
Jag vill inte ha nåt bråk, Starrett.
Jag ville bara säga en sak.
Jag fick nötköttskontraktet.
- Krävs det så många att säga det?
- Det gäller affärer.
- Sköt dina egna, då.
- Det är precis vad jag gör!
Jag behöver hela området.
Nu har du sagt det, lämna min gård.
Din gård?
Du ska vara väck före vintern.
- Och om inte?
- Du och de andra inkräktarna.
- Nybyggarna, menar du.
- Jag kan tvinga bort dig direkt.
Man får inte tvinga bort folk
från deras gårdar längre.
- De bygger ett fängelse...
- Det räcker, Joe.
Vem är du?
En god vän till Starrett.
Kom inte och säg
att du inte blev varnad.
Du har sagt ditt, nu kan du ge dig av.
Kvällsmaten är nästan klar, Joe.
Det dröjer inte länge.
Vänta lite...
Ha inte så bråttom.
Jag tar tillbaka det jag sa.
Titta, geväret är inte ens laddat.
- Är det inte?
- Joey är för ung för laddade vapen.
Det är hans gevär.
Det var som sjutton...!
Jag heter Starrett, Joe Starrett.
Det där är Joey.
Du hörde vad frugan sa,
följ med in, jag är hungrig.
- Kalla mig Shane.
- Jag är visst lättskrämd nuförtiden.
Hej, Joe.
Inte mycket till hus,
men frugan är fin på att laga mat.
Kvällsmaten är snart klar.
Du kan tvätta dig här.
Allt det där är Rykers mark,
om du vill veta.
Han tror att han äger hela världen.
Gamlingarna förstår inte -
- att fribetande boskap tillhör gårdagen.
Det är slöseri med mark.
Djuren är inte mycket att ha,
bara horn och ben.
Inhägnade biffkor som får
rätt sorts foder, det är melodin.
Man väljer ut ett bra ställe
och skaffar sig egen mark.
En nybyggare kan bara ha ett par kor,
men han kan odla säd.
Ett trädgårdsland, några svin
och mjölk är inte det sämsta.
Vi har det bra, eller hur, Marian?
Absolut.
Det är kalven igen.
Jaga ut henne, Joey.
Sätt fart, pojk!
Glöm inte att stänga grinden.
Joey!
In med dig!
Vart är du på väg?
Vart som helst,
nånstans där jag aldrig har varit.
- Jag åker väl härifrån i en trälåda.
- Vad menar du?
De blir tvungna att skjuta mig
och bära ut mig.
- Säg inte så.
- Det är ju sant.
Du trivs här, vi har rotat oss.
- Prata inte så där.
- Vårt första riktiga hem.
- Vad menade du med?
- Tyst, karlarna vill prata i fred.
Det är mer arbete här
än jag klarar av.
Om jag hittade nån att leja...
Jag hade en, men bröderna Ryker
gav honom stryk -
- så han gav sig av.
De slog ut tänderna på honom.
En bit paj?
Om ingen annan vill ha
den sista kakan, tar jag den själv.
Här slår vi på stort, minsann.
Våra bästa tallrikar.
Jag då, mor?
- Vad är det, Marian?
- Inget.
En utsökt middag, mrs Starrett.
Ursäkta.
Vart skulle han?
Han sa inte ens adjö.
Han ska ingenstans,
han skulle inte gå utan det där.
Jag går ut till honom.
- Frågade du om han vill sova över?
- Jag ska göra det nu.
Det var som sjutton! Kom och titta.
Ska du inte använda hästarna?
Jag har brottats med den här stubben
av och till i två år.
Det vore fusk
att använda hästarna nu.
Ibland är det bara ens egen svett
och råstyrka som duger.
Klar?
Pang! Pang!
Jag önskar att de gav mig
några patroner till geväret.
- God morgon, Joey.
- Hur visste ni att det var jag?
Korna kan nog inte öppna regeln.
- Vad gör du uppe så här tidigt?
- Vi bjuder på frukost.
Jaså? Tackar.
- Vart ska ni ta vägen?
- Har du nåt förslag, Joey?
Jag hoppas ni stannar.
- Kan ni visa hur man skjuter?
- Vill du lära dig det?
Far hoppas också att ni stannar,
det sa han till mor.
Han ville inte ha nån
som slåss åt honom -
- bara hjälp med arbetet.
Ni skulle inte ge er av
för att det är farligt här.
Joey!
Kom hit med detsamma!
Jag hoppas att ni stannar, mr Shane.
- Jag kommer!
Stäng grinden.
Vad gör du här i nattskjortan?
Kom in och klä på dig.
Spänner du för och hämtar
taggtråden hos Grafton?
- Gärna.
- Bort från sängen!
Han har lagt undan lite åt mig
i affären.
Passa på och köp lite arbetskläder
när du ändå är där.
- Vad vill Joey ha?
- Fruktsoda!
Du behöver inget.
Var försiktig, jag vill inte
att mina problem ska bli dina.
Revolvern, då?
Det finns väl inga vilda djur
i stan, Joey.
Kom igen.
Kom tillbaka, Joey!
Pang!
Pang!
- Vilka skjuter du på?
- Rykers gäng.
- Träffade du?
- Missade en.
Det duger inte.
Tror du att Shane lär mig skjuta?
Jag kan lära dig själv
när jag får tid.
- Är du lika pricksäker som Shane?
- Jag har inte sett honom skjuta...
...men det är jag nog inte.
Han tog inte med sig revolvern.
Varför inte?
Han ska handla i affären,
inte råna den.
Skoja inte. Varför lät han bli?
- Jag har ingen själv.
- Den hör ihop med honom.
- Det kommer nån, Joe.
- Jag vet. Ernie Wright.
Kan du klå honom?
Kan du klå Shane?
- Måste du fråga så mycket?
- Kan du det?
Kanske.
Det behövs inte, Joey.
Shane är på vår sida.
Goddagens.
Hur är det, Ernie?
- Inte bra.
- Vad står på?
Jag ger mig av, jag har bestämt mig.
- Har det hänt nåt?
- Bröderna Ryker förstörde mitt vete.
De klippte sönder stängslet
och drev in ungdjuren.
- När?
- I går natt.
Jag ger mig av,
försök inte få mig på andra tankar.
- Du får inte...
- Försök inte.
- Jag har lyssnat för mycket på dig.
- Jag ska inte hindra dig.
Ska du lämna ditt hem och din mark?
Ernie...
Jag orkar inte längre,
jag är trött på deras förolämpningar.
De kallade mig grisbonde.
Vad gör de härnäst?
Ge inte upp.
Jag föreslår att vi samlas här i kväll
och tänker ut nåt.
Jag vet inte...
Jag talar om det för folk.
Tipsa Shipstead och Torrey.
Som du vill,
men om vi ska hålla möte -
- räcker det inte att du petar hål
i luften med pekfingret.
- Vad önskas?
- Jag ska hämta tråd åt Joe Starrett.
Jag la undan tråd åt honom
för länge sen.
- Är ni ny här?
- Ja, jag jobbar åt Starrett.
- Har ni ett par byxor åt mig?
- Arbetskläder?
Jag har allt bönderna behöver.
- Ni kan prova dem där inne.
- Tack.
Will...
Will?
Är du törstig, Chris?
- Vem sköter baren egentligen?
- Kommer strax.
- Nå?
- De duger.
- Hur mycket är jag skyldig?
- Låt se...
Byxor, en dollar.
Två skjortor, 60 cent.
Livrem...
Ni är skyldig mig två dollar
och 25 cent, unge man.
Vad är det? Du ser blek ut.
Det var längesen jag köpte kläder.
Pengarna går åt fort nu för tiden.
En ny bondlurk?
Tyckte väl att det luktade gris.
- Något annat?
- Har ni fruktsoda?
Jajamän, jag önskar att det var fler
som drack det.
- I baren.
- Tack.
Will! Se till att vi slipper
grislukten medan vi tar oss ett glas.
- Bartender...
- Vad önskas?
Har ni fruktsoda?
Tänker du slänga ut honom
eller ska jag göra det?
Låt mig göra det, Chris.
Har du bestämt dig?
Citron eller jordgubb, din bondlurk?
Är det mig du pratar med?
Jag ser ingen annan.
Prova det här.
Lukta som en karl.
Visst luktar det bättre nu, Grafton?
Chris har desinficerat en bondlurk.
Ta det lugnt.
Jag frågade bara om fruktsoda -
- grisar, potatis och sånt.
Vilken av potatisplockarna
jobbar du åt?
Eller har du snott åt dig
en egen jordplätt?
Joe Starrett, om det rör dig.
Jag kan se till att det rör mig.
Här är fruktsodan.
Ta din fruktsoda
och pallra dig härifrån.
Kom inte tillbaka!
Såg du, Rufe?
Chris skrämde iväg en bondlurk.
Så ska det gå till!
Håll dem härifrån!
Ska jag värma på det?
Jag ger mig inte ut
när det är mörkt längre.
Hoppas mötet börjar...
- Ska Shane vara med på mötet?
- Mr Shane. Ja, antagligen.
Alla vet varför vi är här.
Rykers hantlangare
har hälsat på oss allihop.
Jag tänker inte ge mig av,
varken nu eller senare.
Vad tycker du, Axel?
Du förstår, Joe...
Jag vet hur jag ska ha det,
börja med mig.
Det är snart din tur, Ernie.
- Fortsätt.
Ni känner nog inte Shane.
Shane, det här är Yank Potts.
- Fred Lewis.
- Vi sågs i stan.
Ernie Wright och Ed Howells.
- Och Johnson.
- Goddagens.
- Såg ni nån mer?
- Nej.
- Vi väntar på Torrey.
- Hur långt tänker Ryker gå?
Vi får inte låta honom skrämma oss.
Han tror att han kan sjasa bort oss
som en flock höns.
Här kommer Torrey.
- Hej, Reb.
- Hej, Yank.
På tiden att du kom.
Nu räcker det, Yank.
- Det gäller dig med.
- Lugna ner dig, Stonewall.
Hälsa på Shane, han arbetar åt mig.
Shane, just det...
Jag hörde talas om dig hos Grafton.
Fortsätt.
Så här är det, Stonewall.
Alla, utom möjligen Ernie -
- tänker stanna.
Så ska det låta,
mig kan de inte köra bort.
- Ni vet nog att jag stannar kvar.
- Samma här.
Jag med,
åtminstone tills folk börjar skjuta.
Vi är bara sju om det skulle bli bråk.
- Han också.
- Åtta.
- Honom kan vi inte räkna med.
- Det har han redan visat.
Tänk på vad du säger.
Shane kan berätta om mötet
med Rykers hejduk Chris.
De pratar om Shane!
Vad hände, Shane?
Låt honom berätta.
- Lewis såg och hörde det.
- Han lät Chris platta till honom.
Jag sa åt Shane
att akta sig för att hamna i bråk.
- Vi fortsätter med sagan.
- Shane skulle aldrig göra så!
Chris skröt om att han hade
skrämt iväg en bondlurk.
Du behöver inte gå, Shane.
Ni kan prata ledigare utan mig.
Det är för sent att läsa färdigt.
- Det var lögn, eller hur?
- Du måste sova nu, Joey.
- Allt är som det ska.
- Shane ska väl inte ge sig av?
Nej då. Gå och lägg dig.
Stanna där.
- Shane...
- Shane!
- Jag vet att du inte är rädd.
- Det är en lång historia.
Jag tror vi vet...
...Shane.
Stå inte där i regnet,
du blir ju dödsjuk.
På lördag gör vi sällskap till stan
och handlar det vi behöver.
Det låter klokt,
vi är starkare om vi följs åt.
Jag behöver ingen liwakt, jag tar
revolvern och rider dit när jag vill.
- Joey.
- Ja?
Fäst dig inte för mycket vid Shane.
Varför inte?
Jag vill inte det.
- Är det nåt fel på honom?
- Nej.
- Vad är det, då?
- En vacker dag ger han sig av.
Du blir så ledsen om du
fäster dig alltför mycket vid honom.
- Nu är du tillräckligt fin, Marian!
- Kommer strax!
Jag vill ha det ur världen,
jag tycker inte om det.
Upp i vagnen, pojk.
Är man gift, får man vänja sig vid
att vänta på fruntimmer.
- Raska på, mor!
- Där kommer hon.
Goddagens.
Ibland är det värt besväret att vänta.
Skaffa dig en kvinna
värd att vänta på.
Gott vatten.
Jag blir inte klar lika snabbt
som du spänner för.
Lugn, vi undrade bara
hur vacker du skulle bli.
Upp med dig.
Är ni klara?
Kom, flickor!
God morgon!
- Är ni klara?
- Jajamän.
- Hej, Marian!
- Var är Stonewall?
Han blev törstig. Han hade ett ärende
som inte kunde vänta.
Jag stannar här med flickorna.
Hej då!
- Hoppla!
- Hej då, Marian!
Vad gör du, Stonewall?
Vi skulle ju ta sällskap.
Jag hade en del att göra.
Får man inte ta ett glas?
Kliv ner från hästen, din pajas.
Hela gänget är här. De gömmer sig
bakom sina kvinnor.
- Har mina burkar kommit?
- Vad önskas, Starrett?
Minsann...!
Vad hittar de på härnäst?
Susan!
- Har du mors lista med dig?
- Ja.
Hämta fotogenkannan.
Frugan tycker att vi ska ha fest
den fjärde juli.
Ett riktigt kalas, eller hur, Marian?
Precis vad vi behöver.
Det är Joe Starretts bröllopsdag.
- Det ska vi fira.
- Mr Grafton...
Har ni krut till fyrverkeriet?
- Vad får jag för tomflaskan?
- Det vanliga.
- Tack.
- Ge flaskan till Will.
Jag behöver vetemjöl och kaffe.
Joey.
- Jag går in med den.
- Du är också bjuden, Shane.
Ser man på...!
Han är en av de nya,
vi kallar honom "Fruktsoda".
- Fortsätt utan mig.
- Vad är det, Pete?
Jag är kanske vidskeplig.
Du hör visst dåligt, bondlurk.
Jag sa ju att det var bäst för dig
att hålla dig borta härifrån.
Göm dig bakom fruntimren
och barnen, grisbonde.
Passa dig, Calloway.
Hör du illa? Försvinn.
Tror du att du kan komma hit
och dricka med karlarna?
Två glas whisky, tack.
Du bjöd mig på ett glas förra gången.
Nu är det min tur.
Du dricker ingenting här inne.
Stämmer.
Släpp.
Släpp honom.
Golva honom, Chris.
Inte bra...
- Jag går dit.
- Stanna här, Stonewall.
Går vi in, blir vi bortkörda för gott.
Det är det som är problemet,
ingen sheriff.
Nu räcker det.
Sluta, sa jag.
Gör upp utanför.
- Det är visst över.
- Vi borde nog ge oss av.
- Vill du ha en omgång du med?
- Sakta i backarna.
Du kanske har en vän här
som du inte räknade med.
- Jag har användning för dig.
- Jag arbetar åt Starrett.
Du är ingen dikesgrävare. Är det
nåt som hindrar dig från att sluta?
Jag trivs hos Starrett.
- Vad han än betalar, ger jag dubbelt.
- Det hjälper inte.
- Vad är du ute efter?
- Inget.
- Han har en stilig fru.
- Ditt svin!
- Så säger man inte till mig!
- Jag gör det.
Jag gav dig en chans. Ingen
ger sig på mina mannar ostraffat.
Här blir du inte gammal.
Vi ger dig ett kok stryk, sen
förpassar vi dig härifrån för gott.
- Kom nu, Shane!
- Ge dig iväg, Joey.
De är för många.
Du vill väl inte
att jag ska springa min väg?
De är för många, Shane.
Ge dig iväg nu.
- Sluta!
- Jag betalar skadorna.
- Nu räcker det.
- Håll dig utanför.
- Han är obeväpnad.
- Vi skjuter inte.
Lägg dig inte i det här.
Jag tar honom.
Sluta! Sluta slåss!
- Var är Joey?
- De slår ihjäl Shane!
- De slår ihjäl honom!
- Vänta här.
- Gå inte dit.
- Shane är där.
Det här är inget för kvinnor att se.
Gå inte dit...
Sluta!
Sluta!
Nu har ni fått så det räcker,
ni tar död på varann.
Starrett, du och Shane ger er av.
Var förnuftig nu, Starrett. Du vann.
- Ge er av.
- Ryker slipper betala.
Jag betalar.
Sanna mina ord, jag och Shane
betalar allt som gick sönder.
Sätt en av pojkarna
på en bra häst, Morgan.
Han har lång väg att rida,
ända till Cheyenne.
Jag har lekt färdigt, Grafton.
Nästa gång vi stöter på dem,
blir luften tung av krutrök.
- Jag såg alltihop.
- Du borde ha hållit dig undan.
Du med, Marian.
Jag var rädd, men far lyfte en av dem
och vräkte honom i golvet.
Jag gjorde inget jämfört med Shane.
- Hur känns det?
- Bättre.
Du slogs minsann du med.
Ni var fantastiska båda två.
När du fick stolen i huvudet
trodde jag att du var dödens.
Den var inte särskilt tung.
Ni kan klå vem som helst.
En sak är säker,
Ryker har fått sig en läxa.
- Prata inte om honom.
- Om jag bara kunde glömma honom.
- Nu svider det.
- Han säger inte ett knysst.
Det kvittar hur ont det gör.
- Eller hur, Shane?
Det gör jag nog,
om det gör tillräckligt ont.
- Det svider som sjutton.
- Gå och lägg dig.
Det svider faktiskt.
- Aj!
- Jösses!
- För sista gången, gå och lägg dig.
- Det ska jag också göra.
Kom nu.
- Får jag en godnattpuss?
- Visst.
Du behöver ett bandage.
Det räcker så, Marian.
Tack så mycket.
- Vet du vad, mor?
- Vad då?
- Vad är det, Joey?
- Mor...
- Jag tycker så mycket om Shane.
- Gör du?
Nästan lika mycket som far.
Det får man väl?
- Han är en bra karl.
- Han är så duktig.
Tycker du om honom?
Ja, visst gör jag det.
God natt, Joey.
Vad är det?
Joe...
Håll om mig.
Säg inget, bara håll om mig.
- God natt, mor.
- God natt, Joey.
- God natt, far.
- God natt.
God natt, Shane!
Var är Ryker?
Han sover.
- Han bad mig komma.
- Slå er ner.
Det blir fest i dag.
- Var är kaffet?
- Jag sätter genast på det.
- Vad står på?
- En hel del.
- Ska du nånstans?
- Det ser så ut, eller hur?
De bluffar bara, Ernie.
Bluffar?
Titta där,
de sköt min sugga i går natt.
Sen vrålade de om
vad de skulle göra härnäst.
Ungarna vaknade,
frugan blev livrädd.
- Vi ska stoppa dem.
- Jag lovade att stanna ett tag till.
Nu räcker det,
jag har fått nog av Ryker.
Nu är de här igen!
Rakt över åkern.
Vad säger du nu, Stonewall Torrey?
Starrett och vi andra
ska ta musten ur dem -
- en vacker dag.
Jag ska till Grafton
och köpa en flaska.
- Det är ju självständighetsdagen.
- Är du klar, mor?
- Lycka till.
- Detsamma, Stonewall.
Jag ser inga grisar!
Inte jag heller,
men jag känner lukten.
De förstörde mr Wrights stängsel
och mr Shipsteads med.
Gjorde de?
Vad skulle du göra om de klippte hål
i vårt stängsel?
Be dem använda grinden.
Shane...
- Vi rider i kapp till ladan.
- Gärna!
Varför har du aldrig revolvern på dig?
Jag ser väl inte lika många skurkar
som du.
Shane...
- Ska jag berätta en sak?
- Om du vill.
Jag hittade din revolver.
- Jag tittade noga på den.
- Jaså?
- Är du arg?
- Nej, inte särskilt...
...men om jag var som du,
skulle jag låta bli.
- Jag svepte in den i filten igen.
- Bra.
Får jag titta en gång till?
Du lovade att lära mig skjuta.
Snälla...
Som du vill.
Upp med händerna!
Du har mycket att lära dig.
Ställ dig här.
Låt armarna hänga rakt ner.
Hölstret sitter för lågt,
så ska man aldrig ha det.
Det ordnar vi.
Här ska det sitta, kolven mellan
armbågen och handleden.
När du drar -
- lämnar den hölstret
utan att komma för högt.
Försök, snabbt och rakt.
- Är det så revolvermännen gör?
- Nej, Joey.
De flesta har egna varianter.
Några har axelhölster.
Några har revolvern i livremmen.
Vissa har två revolvrar, men en
räcker om man kan hantera den.
Vilket är bäst?
Mitt sätt är bra, bättre än de flesta.
- Visa hur du skjuter.
- Vad ska jag skjuta på?
Den vita stenen där borta.
Jösses, det var inte dåligt!
Förstår du? Glöm inte det här.
Upp med handen,
revolvern ur hölstret.
- Shane...
- Mrs Starrett!
- Jag visade hur man skjuter.
- Jag vill inte...
Du skulle ha sett honom!
Han lär mig skjuta.
- Jag såg. Gör dig klar för festen.
- Men mor...
Han ska inte syssla med vapen.
Varför ska du alltid
förstöra det roliga?
Ett vapen är inget annat
än ett verktyg.
En yxa, en spade, vad som helst.
Vapnen är precis så goda eller onda
som den som använder dem.
Vi hade haft det bättre om det inte
fanns några revolvrar i dalen -
- inklusive din.
Vad skjuter ni för?
Har ni redan börjat fira?
Har man sett,
bröllopsklänningen har kommit fram!
Spänn för hästarna.
I dag ska vi fira
den fjärde juli ordentligt.
Vad ska jag säga till dem?
"Jag är ruinerad, men ni är välkomna."
- Så illa är det inte.
- Lätt för dig att säga.
Vi har varit vänner länge,
jag är inte omöjlig...
...men nån måste ge sig.
- Det finns gränser även här.
Jag har följt den nya lagen,
jag har inte skjutit skarpt.
Visst har jag försökt skrämma dem -
- men håll med om att mina män
har hållit revolvrarna i hölstren.
Tills nu?
- Jag anar vad du har i kikarn.
- Behåll dina aningar för dig själv.
- Jag gillar Joe Starrett.
- Han struntar i argumenten.
- Dina argument?
- Du tar allt på fel sätt.
Ta inte illa upp, Rufe.
Du har dåligt samvete.
Samvete...
Torrey! Vad önskas?
- En flaska, det ju den fjärde.
- Kom in.
En flaska, och ett glas whisky.
Skål för mannen som jagade bort
Ernie Wright från hans gård.
En till.
- Är han en av dem?
- Ja.
Det var skamligt gjort,
han hade slitit hårt för att få en gård.
En sak ska du veta, Ryker.
Han ger sig av för att han är rädd.
Skål för mig, jag är inte rädd.
Min gård kommer du aldrig åt.
De är hetlevrade.
Honom kan du lura att dra
utan större besvär.
Det blir lätt.
Mig skrämmer du inte,
och inte Joe Starrett heller.
Nej, det är Starrett vi vill åt.
- Leve Wyoming!
- Nån som vill skåla med mig?
En skål för unionens finaste delstat.
Skål för den självständiga
delstaten Alabama.
Jag har fått nog av er nordstatare!
Hej, Axel.
Du är sen,
Richmond föll för två timmar sen!
- Kom hit allihop.
- Marian!
Du med, jag har nåt viktigt att säga.
- Axel...
- Jadå, mor lilla.
Som ni vet är det
självständighetsdagen i dag -
- för alla utom en.
Det var ju i dag som Joe Starrett
gick och gifte sig!
Nej...
- Jag ville bara säga...
- Säg det då, Joe!
- Axel har alldeles rätt.
- Vad sa han?
Jag offrade mitt oberoende
för precis tio år sen -
- men ingen har gjort det
med lättare hjärta än jag -
- och det finns inte en karl i hela
världen som jag vill byta plats med.
- Bra sagt!
- Ge henne en kyss, Joe.
Kom hit!
Säg åt pojkarna
att jag har köpt en flaska.
Gratulerar, Joe!
Vi trodde inte att du och Ernie
skulle komma.
Ernie ger sig av i dag,
han har packat varenda sak.
- Det var väntat.
- Ryker har skrämt bort honom.
- Det var kanske klokt gjort.
- Vad gjorde du i stan?
- Jag vill dansa, Joe.
- De har satt mig bakom stängslet.
- Joe vill inte ha dig i stan ensam.
- Ryker och Grafton står och träter.
Grafton är bra.
Det var en till där,
antagligen lejd av Ryker.
- Vem var det?
- En främling, revolverman, tror jag.
- Hade han revolvrar?
- Ja, två stycken.
- Hur såg han ut?
- Två revolvrar, rätt mager...
Svart hatt.
- Är ni vänner?
- Nej.
En viss Wilson ser ut så,
han är revolverman.
- Jack Wilson?
- Han är från Cheyenne.
- Är det han?
- Jag frågade inte vad han hette.
- Än sen?
- Vad har en sån här att göra?
- I samspråk med Ryker...
- Vi vet inte om det var Wilson.
Skulle du känna igen Wilson
om du såg honom, Shane?
Kanske. Wilson drar snabbt,
tänk er för.
Du tycks veta en hel del om sånt.
Kom och ät innan det kallnar.
Dueller...
Mord är ett bättre ord för det.
Nu äter vi,
hästskokastningen får vänta.
Jag har ärende till smeden -
- men Joe säger att vi inte ska
rida dit ensamma.
Säg bara till när du vill dit,
jag följer med.
Jag är soldat,
jag har krigat på riktigt.
Shane...
- Vad är det?
- Tror du att det var han?
- Vem?
- Han som Torrey såg i stan.
Tror du att det var Wilson?
- Fundera inte på sånt, du.
- Vila dig, du har varit uppe länge.
Ja, mor.
Jag öppnar, Joey.
Jag öppnar åt er.
Vem där?
Rufe är här och hälsar på.
Hej, Starrett.
God kväll, frun.
Jag ville prata med dig om en sak.
Det vi har att prata om kan sägas här.
Jag går rakt på sak.
Skulle du vilja arbeta åt mig?
Jag har tröttnat på
att arbeta åt andra.
Jag har mer att säga.
Du får bra betalt, mer än du får ihop
på den här jordplätten.
Jag är inte intresserad.
Jag är inte färdig än,
du får ha din boskap i min hjord.
Jag köper ett hemman åt dig.
Föreslå en vettig lön,
jag är inte snål av mig.
Vad tycks?
Du har gjort det svårt för oss
fast vi hade rätt hela tiden.
Rätt? Skulle ni ha rätt?
När jag kom hit
var du bara en liten pojke.
Vi hade det kärvt,
de flesta av de andra är döda nu.
Jag har ont i axeln än i dag,
en cheyenne satte en pil i mig.
Vi skapade det här området.
Vi hittade det och formade det -
- med arbete, blod och hunger.
Boskapen rövades bort av indianer
och boskapstjuvar.
Ni har sluppit sånt
tack vare att vi tog itu med dem.
Vi gjorde området säkert.
Några av oss fick sätta livet till,
men vi klarade det.
Sen väller det in folk som inte
har behövt slita som vi gjorde.
De sätter upp stängsel tvärs över
betesmarken och längs vattendragen.
Några gräver diken och leder bort
vattnet till sina odlingar.
Ibland torkar floden ut,
jag blir tvungen att flytta hjorden.
Sen säger du att vi inte
har rätt till betet här.
De som slet och satte livet på spel,
har de inga rättigheter?
Du är en hederlig karl, Starrett.
Jag vill inte förringa det ni gjorde,
men ni hittade inte området.
Det fanns pälsjägare
och handelsmän här före er.
- De tuktade området.
- De hade ingen boskap.
Du har ingen rätt att säga att
ingen annan har några rättigheter.
Regeringen har en annan syn på det.
Jag kom inte hit för att gräla,
jag gav dig ett bra förslag.
De andra, då?
- Shane får jobb hos mig när han vill.
- Nybyggarna, då?
Var lite förnuftig nu.
Det finns bara ett visst antal kort
i en kortlek.
- Då måste jag säga nej.
- Du ger mig inget val.
Vad säger du, pojk?
Ska vi bli kompanjoner?
Jag vill inte bråka med far din,
nån kan råka illa ut.
- Joey är lite för ung.
- Hur ska du ha det?
Kom, Joey.
Gör inget som du får ångra.
Vi ses.
Vad tror du om honom?
Han är ingen kofösare.
Knappast.
Jag gillar Starrett jag med, men jag
dödar honom om jag blir tvungen.
- Jag gör det om jag blir tvungen.
- Men det blir väl jag som gör det.
Jag måste hålla mig på den smala
vägen, du hörde vad Grafton sa.
Lura in Starrett hit. Det blir
inte svårt att få honom på kroken.
Ser man på...!
Ser man på.
Varför inte knäppa honom
så att vi kommer i gång?
En har redan stuckit,
det blir lätt att få bort resten.
Kom ihåg att det måste se ut
som om det gick rätt till.
Kom hit!
Gå inte dit, Torrey.
Jag låter mig inte hunsas.
- Vad vill du?
- Vart är du på väg?
Jag tänkte ta en whisky.
Torrey...
Torrey...
De kallar dig "Stonewall", sägs det.
- Än sen?
- Det är rätt lustigt.
De har väl döpt en hel del...
...sydstatspatrask efter Stonewall.
Vem döpte de dig efter?
Det vet du kanske inte.
"Stonewall" Jackson
var totalt oduglig.
Han och Lee
och alla de andra rebellerna.
Du med.
- Ditt skrävlande yankeekryp!
- Bevisa det.
En bondlurk mindre.
- Vad hände?
- Han drog mot Wilson.
- Eller hur, svensken?
- Han försökte nå...
Visst. Ta bort honom härifrån.
Hälsa dina vänner att vi är här -
- om det är fler som vill bråka.
Fattar du, svensken?
Bort med honom.
- Vad hände?
- Han försökte döda Wilson.
- Vem var det som sköt?
- Han försökte dra mot Wilson.
Lewis!
- Lewis!
- Vad är det, far?
- Lewis!
- Fred!
Fred!
Torrey är död!
Det var Rykers verk.
Jag hämtar Starrett.
Vi har arbetat hårt i dag, Shane.
Om de bara lämnar oss i fred,
blir det här en bra gård med tiden.
Det kommer nån.
Det är Shipstead.
Starrett!
Torrey är död!
Torrey?
Torrey är död!
Den nye gjorde det,
han som arbetar åt Ryker.
Jag stod en bit bort,
jag hörde ilskan i deras röster.
De drog båda två -
- men den nye var
fruktansvärt snabb.
Ett skott, sen var Torrey död.
- Ett skott.
- Vad hände?
Vi tog sällskap till stan,
han sa att det var säkrare så.
Allt var lugnt, vi delade på oss.
Sen hörde jag ilskan i deras röster,
men inte vad de sa.
Rykers mannar var där.
Hur började det?
Jag träffade Lewis och hans fru
och Johnson, de är rädda.
- Vilka såg det?
- Bara Rykers mannar och jag.
Morgan sa att de skulle vara där
om det var fler som ville bråka.
Gör dig klar, Marian,
mrs Torrey behöver dig.
Spänn för hästarna, Shane.
Vad tänker du göra?
- Jag kör dit, nåt måste göras.
- Åk inte ensam.
- Jag måste dit.
- Hon har rätt, Joe.
De andra är lika berörda som du,
vänta på dem.
- Förr eller senare måste nån gå dit.
- Men inte nu, och inte ensam!
De andra nybyggarna,
jag tror att de ger sig av.
Här kommer Joe Starrett,
han borde sköta sina egna affärer.
- Vad står på?
- Vi har fått nog av det här.
Jag trodde du var av segare virke.
Du såg ju hur det gick, Torrey är död.
Ska ni ge er av hals över huvud?
Törs ni inte ge Torrey
en hederlig begravning?
Jag vill inte bli änka, vi ger oss av.
Det handlar inte om
vilka som stannar och inte.
Vi måste ge Stonewall
en kristen begravning.
Hans fru behöver höra några
tröstande ord om sin man.
Vi ska se till att det sker.
Torrey är död, jag vill inte
att det ska hända min man.
Det vore skamligt av dig
att inte komma på begravningen.
Vi passerar ju gravkullen.
Shipstead, leder du oss
i Herrens bön?
Fader vår, som är i himmelen,
helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike. Ske din vilja,
såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag -
- och förlåt oss våra skulder såsom
ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt, och makten -
- och härligheten i evighet. Amen.
Han bits!
Adjö, mrs Starrett, vi ger oss av.
Adjö, Joe. Adjö, Axel. John.
Sätt ungarna i vagnen, Sue.
Vänta på mig, Lewis.
Jag följer med.
Ha inte så bråttom,
jag vill säga en sak.
Torrey var modig.
Vi skulle svika honom
om vi inte visade mod själva.
Sist du sa det var Torrey i livet.
- Varför skulle vi stanna här?
- Vi kan bygga ett samhälle.
En stad, kyrkor, en skola...
Kyrkogårdar...
Det är nåt man måste göra.
Ni vet varför han vill att ni ska stanna,
för det som betyder mest av allt:
Era familjer.
Era fruar och barn.
Som du, Lewis, med dina flickor...
...och Shipstead med sina pojkar.
De har rätt att stanna här,
växa upp och vara lyckliga.
Det är upp till er att ha mod nog
att inte ge upp det.
Vi får inte ge upp dalen,
och det ska vi inte göra heller.
Jorden är bördig, hit kan man komma
och försörja sin familj.
Rufe Ryker ska inte få driva bort oss
från våra hem.
Han tänker bara på sina kor,
vi tänker på våra familjer.
Barnen ska få växa upp
som det anstår dem.
Gud skapade inte allt det här
för såna som Ryker.
Men han har det,
det är det som räknas.
- Titta!
- Det brinner!
Det är Lewis gård.
Vår gård...
Ryker tände på.
Han hade lå*** bli
om ni hade varit kvar.
Jag byggde stugan själv.
- Inte flickornas rum.
- Det var på gång.
Om vi håller ihop,
kan vi bygga upp det igen.
Eller hur?
Vi hjälper dig med rummet,
Johnson och Joe.
- Shane också.
- Visst.
Vi skaffar timmer
och bygger upp det igen.
- Ja, det gör vi!
- Jag hjälper också till.
- Skulle ni göra det?
- Bara för oss?
Inte bara för er, Martha,
för alla som bor i dalen.
Vi kanske kan rädda lite av det.
- Så ska det låta!
- Vi rider till Lewis gård.
Sätt fart!
Det ser ut som om Lewis har vänt.
Starrett håller dem samman.
- Han tänder nog på hos mig med.
- Håll dig hemma.
Vi får samma öde som Torrey.
- Det är ett brott att döda.
- Sheriffen är tre dagars ritt härifrån.
- Det stämmer.
- Vad har vi då för chans?
- Ge mig lite tid.
- Vem ska utmana Ryker?
- Han vet att vi är rädda.
- Håll ut ett tag till.
- Håll ut?
- Jag lovar att göra nåt.
Vad då, Joe?
Det sköter jag, jag tar hand om Ryker.
- Det klarar du inte ensam.
- Jag dödar honom i värsta fall.
Det är fel, så får du bara inte tänka.
Starrett måste bort.
Jag har varnat honom, men han
är envis. Nu får han betala priset.
Du får inte, Joe.
Om Lewis familj vågar börja om,
tänker jag inte svika dem.
Du kan inte rida dit och döda Ryker,
han dödar dig.
Säg att jag är resonabel,
säg att det har gått långt nog.
Säg att jag ger upp, vad som helst,
bara han kommer hit!
Han kommer,
han tycker att han är resonabel.
Hej, Calloway.
- Han dödar dig.
- Jag måste ta risken.
En falsk råbandsknop,
den håller inte.
Shane! Tala om för honom
att det är lönlöst!
Shane!
Du kan väl åtminstone vänta
tills det har lugnat ner sig.
Eller hur, Shane?
Jag kan inte säga åt honom
vad som är rätt.
Vänta, är du snäll.
För min skull.
Starrett?
Mr Starrett!
- Vem är det?
- Ryker vill sluta fred.
En av er kan komma hit och prata.
- Akta grönsakslandet.
- Vi är obeväpnade.
Min bror vill prata med dig.
Han hälsar att han är resonlig.
Det är hans fel att Torrey dog.
Min bror skulle inte döda nån,
han vill inte åka i fängelse.
Torrey var hetlevrad,
han bråkade med en främling.
Torrey ville inte vara resonabel,
men det vill väl du.
Det har jag alltid varit.
Han väntar på dig på Grafton.
Vilka är där?
Inte vi, vi är på väg hem.
Jag rider dit.
Shane!
Shane...
- Vem där?
- Calloway. Chris Calloway.
- Stanna där, annars skjuter jag.
- Lugn, jag har nåt att berätta.
- Vad vill du?
- De har gillrat en fälla för honom.
- Varför talar du om det?
- Jag är väl inte som förr.
- Jag förstår inte...
- Jag slutar hos Ryker.
- Farväl.
- Chris...
Tack.
Vi ses.
Det tjänar ingenting till,
jag vet vad jag gör.
Nej!
Finns det inget jag kan säga
som kan få dig att tänka om?
Det är kanske rätt tillfälle.
Morgan och de andra red hem.
Det tror du inte på själv,
det är inget skäl.
Jag kan inte släppa allt det här,
gården, dalen...
- Vår framtid.
- Framtid?
Sikta inte på folk, Joey!
Gå ut och lek.
Gå ut och lek!
Snälla du, gå ut och lek.
Det handlar bara om stolthet,
en fånig sorts stolthet.
Betyder jag ingenting för dig?
Inte Joey heller?
Marian...
Det är för att du betyder så mycket
som jag måste göra det.
Hur skulle jag kunna leva med dig
om du tyckte att jag var feg?
Och Joey? Hur skulle jag
förklara det för honom?
Joe...
Joe!
Jag har funderat en hel del.
Ibland går det lite trögt,
men sen ser jag klart.
Skulle jag råka illa ut,
vet jag att du blir omhändertagen.
Du skulle kanske få det bättre
än du har det med mig.
Jag trodde inte
att jag nånsin skulle säga det -
- men nu är det väl dags
att säga som det är.
Du pratar som om jag skulle vilja
att du gick dit.
Du är den redbaraste
och finaste kvinnan i hela världen.
Jag skulle inte kunna göra det
om jag inte kunde lita på dig.
Räkna inte ut mig.
Jag skulle inte ha levt så länge
om jag inte var seg.
Shane har revolvern på sig,
han följer med!
Revolvern?
- Vad vill du?
- Släpp inte iväg honom, stanna här!
- Det här är min sorts strid.
- Men den är inte din.
Du kanske rår på Ryker,
men mot Wilson är du chanslös.
Det reder sig nog,
men tack ändå, Shane.
Ni är galna båda två,
detta är inte värt att offra sig för.
Vi har bara ett skjul, en jordplätt
och oändligt med arbete.
Jag har fått nog av bekymmer.
Vi flyttar härifrån, snälla...
Säg inte så, du älskar det här stället
mer än jag gör.
- Inte nu längre.
- Det ändrar ingenting.
Det måste finnas ett sätt, Shane.
- Det är lönlöst, Joe.
- Vad skulle hindra mig?
- Jag.
- Flytta på dig.
- Måste jag slåss mot dig med?
- Det beror på dig.
Sluta!
Sluta!
Du slog honom med revolvern!
Jag hatar dig.
- Låt honom gå runt när han vaknar.
- Hämta vatten och en handduk.
Göm den här.
Det är ingen fara med honom.
Han gjorde sitt bästa
för att komma i tid.
Shane... Vänta!
- Du hade ju lagt revolvern på hyllan.
- Jag ändrade mig.
Gör du det för min skull?
För din skull...
...och för Joe och lille Joe.
Då ses vi aldrig mer?
Man ska aldrig säga aldrig.
Hälsa honom... att jag beklagar.
Det behövs inte.
Snälla, Shane...
Mor...
Snälla...
Var försiktig.
Far håller på att vakna.
Ja...
- Varför gjorde han?
- Han var tvungen.
- Du hatar inte Shane.
- Jag vet, mor.
Shane...
Förlåt.
Han hörde dig inte.
Shane!
Shane! Förlåt!
Vad erbjuder du?
Jag förhandlar inte med dig.
Var är Starrett?
- Du får prata med mig, Ryker.
- Jag har inget otalt med dig.
Du kan gå nu, vi är inte ovänner.
- Vad tänkte du erbjuda?
- Dig? Ingenting.
- Det var synd.
- Jaså?
Du har levt för länge,
dina glansdagar är räknade.
- Mina dagar? Dina, då?
- Skillnaden är att jag vet om det.
Ska vi lämna över revolvrarna
till bartendern -
- och börja sätta potatis allihop?
Inte riktigt än.
Din kamrat har inte sagt nåt än.
Jag skulle sänka tonläget
om jag var som du.
Det är inte dig vi tampas med.
- Är det inte, Wilson?
- Nej, Shane.
Dra inte mot Wilson.
Will, du är vittne.
Du är alltså Jack Wilson.
Än sen, Shane?
Jag har hört talas om dig.
Vad har du hört?
Att du är ett skrävlande yankeekryp.
Bevisa det.
Se upp!
Shane!
Jag visste att du skulle klara det,
jag var hur säker som helst.
Var det han? Var det Wilson?
Ja, nog var det Wilson alltid.
Han var snabb, väldigt snabb.
Vad gör du här?
- Jag ville säga förlåt.
- Behövs inte.
- Skynda dig tillbaka.
- Kan jag inte sitta upp bakom dig?
Tyvärr inte, Joey.
Snälla... Varför inte?
Jag måste ge mig av.
Varför då?
Man måste vara den man är,
det kan man inte ändra på.
- Jag försökte, men det gick inte.
- Vi vill ha dig kvar.
Det finns inget liv när man har dödat,
inget att gå tillbaka till.
Man blir brännmärkt
vare sig det är rätt eller fel.
Det finns ingen återvändo.
Spring hem till din mor och säg...
...att allt är som det ska,
det finns inga revolvrar kvar i dalen.
Shane...
Du blöder, du är sårad!
Ingen fara, Joey.
Gå hem till mor och far
och bli en stark och rakryggad karl.
Joey...
Ta hand om dem, båda två.
Jag lovar.
Han skulle inte ha skjutit dig
om du hade sett honom!
Hej då, lille Joe.
Han skulle inte ens ha hunnit
få upp den ur hölstret, eller hur?
Far har arbete åt dig,
och mor tycker om dig!
Det vet jag!
Shane!
Shane!
Kom tillbaka!