Tip:
Highlight text to annotate it
X
De äldsta historier som någonsin
berättats, står skrivna i stjärnorna.
Historier om tiden före
människor och Gudar, när
Titanerna härskade på Jorden.
Titanerna var mäktiga, men deras
välde ändades av deras egna söner.
Zeus, Poseidon och Hades.
Zeus övertygade sin bror Hades
om att skapa en best så stark,
att den kunde
besegra deras föräldrar.
Och från sitt eget kött, så gav
Hades liv till en onämnbar fasa,..
Kraken,..
Zeus blev Kung i Himlen.
Och Poseidon blev Havens Konung.
Och Hades, lurad av Zeus,
blev lämnad att härska i
underjorden i mörker och armod.
Det var Zeus som skapade
människan, vilkas böner
livnärde Gudarnas odödlighet.
Men med tiden, så
blev mänskligheten rastlös,..
började ifrågasätta Gudarna och
satte sig slutligen upp mot dem.
Och till denna värld,
blev ett barn fött.
En pojke
som skulle förändra allting...
Översättning: Dream_Theater.
Perseus.
Vad är det, min son?
Jag kommer att få en bror
eller syster snart.
Och du tror att vi kommer att
älska det här barnet
på ett annat sätt, än vad vi
älskar dig? Det kommer vi inte.
Det här barnet kommer att
bli ert.
Jag,.. är ingens son.
Jag är din far, Perseus,
Marmara är din mor, och
du kommer alltid att vara vår son.
Bandet mellan oss är så mycket
mer än kött och ben.
Den kärlek som vi har för dig,
det är den kärleken, som Gudar
och Kungar kämpar om.
Jag förstod mig aldrig på Gudarna,
men inte ens jag ifrågasatte att
du blev räddad av en anledning.
Och en dag, så kommer den anledningen,
att ta dig långt bort härifrån.
Men inte ikväll.
TOLV ÅR SENARE
Perseus!
- Du har blivit skröplig, gamle man.
- Marmara! Marmara!
Ännu en dag... Ingenting!
Det är för sorgligt!
Till vem ska vi rikta vår tacksamhet
för denna frikostiga gåva?
- Var snäll och bespara oss det.
- Poseidon? Zeus?
- Vem ska jag tacka Manara?
- Tacka männen som provocerade dem.
De krossade min ö, och de
besmittade din.
De tar från oss vad de vill.
Vi är deras slavar.
Gudarna gav oss liv.
För det, ska vi vara tacksamma.
Jag är trött på
att vara tacksam för smulor.
Jag är fiskare, Perseus är fiskare,
och även det har de tagit ifrån oss.
Vad vi är,.. och de vill ändå
att vi ska älska dem.
En dag, så måste någon ta
ställning.
En dag så måste någon säga nog.
Precis som den dagen du kom till mig.
Stormen tog mig rakt till dig.
Jag vet att du har frågor, min son.
Jag önskar att jag hade svaren.
Jag har alltig jag behöver.
Precis här.
God natt, min son.
Håll den stadigt!
Tekla,.. kransen. Ta kransen.
Statyn av Zeus! Magnifikt!
Någonting står inte rätt till.
Soldaterna, vad gör de?
Håll i er!
- Vilka är de?
- Soldater från Argos.
- Vad har de gjort?
- De förklarade krig.
Krig mot Gudarna.
- Låt oss vända båten.
- Nej! Gör ingenting.
Var är pojken?!
Zeus, du måste få ett ***
på det här!
- De attackerade våra tempel!
- Hur vågade de vanära Zeus's avbild.
- Vi kunde nå ut till dem.
- En uppgörelse kunde göras, en frist!
Nej!
Jag skapade dem, och de återgäldar
min kärlek med... Trots?!!
Det kommer inte att bli
någon frist!
Slutligen, lite glöd från dig.
Hur länge sedan är det?
Hur länge sedan broder?
Sedan du såg mitt ansikte?
Hades.
I ändlösa år, har jag hållit
uppsikt från Underjorden.
Jag såg din vrede dämpas av kärlek.
Du skapade dem för bara ett syfte,..
... att deras böner skulle ge
bränsle åt vår odödlighet.
Men du älskar dem för högt.
De växer sig starka, och nu är
jag tvungen att stiga upp, för
att vi är alla hotade.
- Vad vill du broder?
- Släpp mig lös på dem.
De kommer att be igen,.. och du
bada i deras vördnad och fruktan.
Och vi kommer att växa oss
starka igen.
Han hör hemma i Underjorden, inte här.
Du ska inte tala om för mig
var jag hör hemma.
Du sa att kärlek föder oss, men
du är beroende av deras kärlek.
Jag har bara fått lära mig att
leva på deras fruktan...
- Deras smärta.
- Zeus, vår broder talar sanning.
Hör honom.
Gå, och gör vad du brukar.
- Fader, vi behöver de dödliga.
- Nej, Apollo.
Hades har rätt.
Deras oförskämdhet har ett pris.
Precis som barn, behöver de bli
påminda om sakers ordning.
Statuera ett exempel broder.
Vänd dem mot varandra.
Och tillbaka in i våra armar.
ARGOS
- Är vi den sista båten att komma in?
- Nej kapten, ni är den ende.
- Är han en av de våra?
- Nej, vi hittade honom i högarna
bland våra egna döda.
- Han var den enda överlevande.
- Låt palatset bestämma vad
vi ska göra med honom.
Fortsätt att gå.
De gav oss fröna på fälten, och solen
på himlen. Det är de gåvor vi fick.
Gåvorna, de kan inte tas bort.
Detta kommer att försvinna, om
vi inte älskar våra Gudar.
Om du inte önskar stanna i den smuts
och elände vi har orsakat oss själva.
- Argos, som erbjuder oss piskan...
- Ur vägen!
Skönheten och klarheten i slaveri.
Män kan inte härska över män, slåss
du mot Gudar så blir du straffad.
- Är det här allt som finns?
- Vi förlorade många män, Ers Majestät.
Men vi har en seger.
För Kung Kepheus,
för Drottning Cassiopeia!
Nej ...
För dig.
Vår mäktiga legion, våra hjältar,
som vågade att slå ett slag
i hjärtat på Zeus!
Templen brinner,
och statyerna har fallit.
Vi har svultit dem på
våra böner.
Ikväll, efter en hel generations
stridande,
så går inte solen ner
över oceanen.
Den går ner på självaste Olympus!
Ett nytt tidevarv har påbörjats.
Männniskans tidevarv!
Den där uppsynen klär dig inte
Andromeda. Få dig någonting att
dricka, så känner du dig piggare.
Andromeda ...
- Vad är ditt namn?
- Perseus.
Ta den här. Var snäll, och drick.
- Bort med fingrarna!
- Nog!
Vår dotter, missionären.
Har du sett
vad som händer där ute?
Har du ens brytt dig om att se efter?
Vi tjänar som en inspiration.
Hundratals av våra män har
mist sina liv.
Ändå, så firar vi.
Ni provocerar Gudarna, och beter
er som om det inte skulle medföra
några konsekvenser.
Och vad är det ni vill?
Borde vi vara rädda?
Borde vi skälva och
besudla oss själva i fruktan?
Gudarna behöver oss.
De behöver vår tillbedjan.
Och vad behöver vi från dem?
- Se på min dotter.
- Gör det inte,..
Vad kunde vara mer gudomligt
än hennes ansikte?
Vackrare än alla kvinnor i Grekland,
vackrare än Aphrodite själv.
Olympierna borde avundas henne.
Det är vi som är Gudar nu!
Min drottning ...
Intressant.
Ni är dammkorn under våra
fingernaglar.
Bara era andetag
är en gåva från Olympus.
Ni har förolämpat makter långt
bortom er fattningsförmåga.
Vem är du?
Jag är Hades.
På knä.
Inte nu Perseus,
du kommer att få din chans.
Vad vet du om skönhet?
Vad är vackrare än döden?
Skåda upp på mig du dödliga Drottning.
- Mor!
- Sitt!
Inom tio dagar, när solen är
förmörkad.
Kommer jag att släppa loss Kraken.
Argos kommer att bli bortsopat från
Jordens yta, och alla ni med det.
Om inte ni offrar prinsessan,
som ni så
dåraktigt jämförde med Gudarna.
Endast hennes
blod kommer att mätta Kraken
och Zeus, som ni förnärmade så.
Välj er botgöring,
Argos undergång eller uppoffring.
Det här är Zeus vilja,
er faders vilja.
Det finns en halvgud i Argos.
Det är inte möjligt.
Han är Din.
Hans namn är Perseus.
Vi kunde erbjuda honom skydd.
Har jag hört hans böner?
Sonen känner ingen kärlek för mig.
Han är inte annorlunda från de
andra som har vänt oss ryggen.
- En av oss, vår halvgud.
- Tala!
- Jag är ingen halvgud.
- Vem är du? Varför blev du sänd?
Det vet jag inte.
Mitt råd mot detta Sira, är att
han är inte att lita på.
Vad vill du att jag ska göra?!
Draco!
Släpp honom.
Är det möjligt?
Om det är sant, så är du Zeus son.
Du kan rädda oss.
- Du måste rädda oss.
- Jag kan inte, jag är bara en man.
Min Herre, hur hemskt det än är att
säga det,.. ett offer är enda utvägen.
- Säg inte ett ord till!
- Han har rätt.
Ingen ska behöva dö för mig.
Låt Perseus gå.
Sira, vi behöver få prinsessan
ut ur staden nu.
- Vi hittar ett gömställe.
- Ni kan inte gömma henne från Hades.
Och det säger bastardsonen till
en Gud.
Min far,.. blev dödad av en Gud.
Min mor, och min syster,..
Alla som jag älskade dödades av Gudar.
Jag lagade nät,
och svingade inte svärd.
Halvgud, du har besök.
Hon säger, att hon känner dig.
Mitt namn är Io, Perseus.
Hur kan du känna mig?
Jag vakade över dig under hela ditt
liv. Jag vägledde dig till din familj.
- Är du en Gud?
- Det finns Gudar, och människor.
och det finns de av oss, som
är mittemellan.
För många år sedan,
så vägrade jag en Gudabefordran.
Jag blev förbannad med tidlöshet.
Inte mycket till förbannelse.
Jag har levt i många år, och
fått se mina närmaste dö.
Jag kan tänka mig att du ställer
dig sympatisk till en sådan klagan.
Är det sant?
Är jag sonen av Zeus?
Ja.
Historien om din födsel började
med Kung Acrisius uppror.
Människorna hade blivit trötta på
Gudarnas misskötsel och grymhet.
Acrisius ledde
belägringen av Olympus.
Det sägs att de andra Gudarna
helt enkelt ville ödelägga
Acrisius och hans armé.
Men Zeus älskade människan
för mycket.
Istället så valde han, att
statuera ett exempel av Acrisius.
Han framställde
sigsjälva såsom kungen,
och besökte kammaren, där
kungens hustru låg och sov.
Min Kung.
Zeus?
Acrisius blev vansinnig av raseri.
Han beordrade avrättning av sin
hustru och Zeus's nyfödde son.
Jag förbannar dig Zeus! Jag
förvägrar dig kroppen du besudlade
och bastardbarnet med den!
Drottningen och hennes barn
kastades i havet.
Din mor dog. Men du, till hälften
man, och hälften Gud, du överlevde.
Jag har vakat över dig sedan dess,
och inväntat dagen du skulle hjälpa
oss att få ett *** på
Gudarnas tyranni.
Du blev född till att döda Kraken.
Jag vet inte varför jag föddes.
Eller vad jag är.
Men jag vet att det inte
är Kraken som jag vill döda.
Hur kommer jag åt Hades?
Om Kraken faller, kommer Hades
att bli försvagad nog för att du
skall kunna få in en dödlig träff.
Och bara då, så kommer du att
få den hämnd du söker.
Då måste de släppa mig fri.
Om Kraken kan dödas, så borde
de Stygiska häxorna veta hur.
Häxorna är längre bort belägna än
vad en legion någonsin har varit.
- Ingen man kan resa dit.
- Ingen man.
Håll din distans Io.
Zeus, förlåt oss för dessa
förolämpningar och skydda oss.
Och du tror fortfarande att de
kommer att hjälpa?
Det här är självmord.
Här är de som du kastar in i det här
Perseus, en hedervärd vakt.
Unga män som ser bra ut vid en
inspektionsuppställning.
Och gamla soldater, på väg
mot sin pension.
Vet du vad Kraken är?
Kraken är slutet för oss alla.
Ett kolossalt naturväsen.
Det tänker inte, och känner inte.
Även Gudarna fruktar det,
och du, du tänker döda det?
Följ inte med.
- Jag behöver inte din hjälp.
- Såklart du inte gör.
Du är Zeus son.
Men vi har våra order.
Gentlemän, må vår resa bli lång,
och fylld med våndor och plågor.
Och kanske all beklagan ungefär
lika bitter som gamla män.
- Så, vad ska vi ta med oss?
- Ta med er allt.
Vad får dig att tro att häxorna
skulle berätta någonting?
Ja, antingen berättar de, eller
så dödar jag dem också.
- Vad är det?
- Bara lämna den.
Var snäll och lämna oss inte
i Gudarnas nåd!
Gå inte, var snäll och stanna!
Stanna här, snälla!
Snälla! Hjälp oss!
Offra bara prinsessan!
Vakta din tunga!
Tillbaka! Tillbaka!
Du tror att de kanske blir
tacksamma.
Kanske är de trötta på att
vara tacksamma.
Goda nyheter! Min bror och jag har
beslutat oss för att följa er på resan.
- Vi har nog med främlingar här.
- Vi kan vara till stor hjälp.
- Ni kommer att behöva oss.
- Jag behöver soldater, inte jägare.
Vem av er soldater vet hur man
skär det oigenomträngliga skinnet
av ett Nemeanskt lejon?
Vem av dem känner den svaga
punkten på en Centrals rustning?
Vem av dem vet vilket huvud man
ska hugga av på en femhövdad Hydra?
- Det mellersta.
- Det mellersta. Bra gissning.
Min bror och jag, vi vet hur
man dödar.
- Vi gillar det.
- Om ni kan hålla takten, och
inte har något emot att dö,..
så följ med.
Det är döden som borde vara
rädd för oss.
- Kung Acrisius.
- Det finns ingen Acrisius.
Bara Calibos.
Vi har en gemensam fiende. Zeus.
Min broder.
Vad vill du ha från mig?
Zeus's säd i din hustru, överlevde.
Din vanäras barn.
- Perseus.
- Lever han?
Du mördade din fru till ingen nytta.
Och, Perseus vågar sig ut från
Argos för att krossa mig.
Han måste dö.
- Vad vill du ha mig till?
- Zeus måste tro att jag tjänar honom,
fast, jag växer mig starkare.
Till jag uppnår full styrka,
kommer du att vara mitt vapen.
Kom.
Använd det här.
Och döda Perseus till mig.
- Och jag dödar Zeus till dig.
- Jag tjänar dig, pojken skall dö.
- Hur långt är det?
- Fyra dagar till häxorna.
Fyra dagar?
Jag är redan trött.
Här, använd det här.
Vill du att vi ska vänta?
- Du är verkligen en fiskare.
- Du skulle ha sett min far.
Du, ta med ditt vapen.
- Har du använt ett svärd förut?
- Det har inte behövts.
Jag förstår. Vänster fot fram.
Dina rörelser, de ska flyta.
Vapnet är en del av dig.
Som gadden på en geting.
Håll dig fokuserad.
Var medveten om vad som
omger dig.
Håll balansen hela tiden.
Om du faller,..
Så dör du.
Gå upp.
Nej...
Det finns en Gud i dig.
Var säker på att du har med dig den.
*** på lektionen.
Perseus ...
En gåva från Gudarna.
- Smitt på Limbus.
- Varför?
Bara acceptera det.
Jag kan göra det här som man.
Svärdet är ditt.
Gentlemän, återbörda vår Frälsare.
Pegasus.
Ingen man har någonsin ridit dem.
Det är ett budskap, de har
oss under uppsikt.
- Perseus!
- Perseus!
Perseus!
- ... varför måste vi alltid,..
- Lyssna!
Hjälp mig!
Hjälp mig!
Du stinker av din far!
- Vem är det?
- Det vet jag inte.
Låt oss fråga honom.
Låt det vara.
Nej, vi delar på oss.
Bara följ efter blodet.
Kom igen!
Se, hans blod!
Är du nöjd nu?
Attack!
Vänta, vänta!
Vad är det där?
Ixas,.. spjutet!
Draco!
Hoppa!
Spring!
Allihopa, samlas!
Stå på marken.
- Tre till!
- I Gudarnas namn, de är större!
Vilka är de?
Djinner.
Jag slogs mot dem, i legionen.
Det här är deras öken.
- Fiender?
- Jag trodde det.
De är inte människor, inte nu längre.
- Ökentrollkarlar, mördare.
- Någon borde tacka dem.
Vad?
- Vad är det?
- Gift, från Hades.
- Be, be till Zeus för styrka.
- Nej!
Be till din dumme far.
Nej!
Ta brödet.
Brödrar och systrar, kom till mig!
Kom!
Jag har vägen ut ur vår misär!
Hades har efterfrågat prinsessan!
Offra en, för stadens liv!
Varför uppehåller de sin tystnad,
medan vi lider?
Varför vaktar de en kvinna vars
död kommer att rädda oss?
Är hon bättre än någon av er?
Vi har länge dyrkat Zeus i Argos,
men det är Hades som nu erbjuder
en räddning!
Vi måste be till den som,
visade oss våra synder!
Och som erbjuder oss räddning,
genom blod!
En muta till färjkarlen.
När de blir sårade i en strid,
så ersätter de sina lemmar med
trolldom inom svart magi.
De känner ingen smärta, och
lever i hundratals år.
Så, hur gammal är den där?
Det bryr jag inte mig om.
Jag litar inte på dem.
Du brinner.
Drick det här.
Jag ska hämta mer vatten.
Vad säger han?
Djinnerna har väntat i många år på
den som ska befria dem från Gudarna.
- Han säger, att han är inte
någon vän till människorna.
- Det menar du inte.
Men det enda sättet vi kan hjälpa
Perseus på, är tillsammans.
Draco, se.
Tillsammans.
- Han är inte redo att resa än.
- Tiden flyger iväg, Io.
- Han är kanske en halvgud,
men han är fortfarande en dödlig.
- Känner du dig bättre?
- Lite grand.
- Utmärkt.
Din stolthet dödar mina män!
Du fick gåvor, använd dem då.
- Dessa gåvorna är en fälla!
- Jag bryr mig inte, använd dem!
Nej! Jag vill inte använda svärdet
eller någonting som de gav mig!
Så, vi ska bara fortsätta att dö.
Jag kan inte bli som dem.
Om jag ska göra det här, så ska
jag göra det som en man.
Men du är inte bara en man.
Jag väljer att vara det.
- En man kan inte göra detta, Perseus.
- Enligt vem då, Gudarna?
Om jag hade dina gåvor,..
När du behöver ditt svärd,
så ligger det i min säck.
De rider på den.
De försökte precis att döda oss,
Jag hoppar inte upp på den.
Storartat. Vad väntar du på?
Ja, vi behöver ta igen lite
förlorad tid.
- Vi tjänar in bra med tid.
- Inte tillräckligt.
Solförmörkelsen börjar närma sig.
Hur nära är vi de Norra bergen?
Det kommer att ta två dagar
innan vi kommer fram till häxorna.
Den här saken får mig att må illa.
Tro mig, det är bättre att vara
ovanpå en än inuti en.
- Varför ler du aldrig?
- När jag spottar Gudarna i ögonen,
då ska jag le.
- Vad är det här för en plats?
- Den Stygiska Trädgården.
Det var här som Kraken
besegrade Titanerna.
Så här skulle Argos se ut när vi
misslyckades.
Varenda steg vi tar,
är en förolämpning mot Gudarna.
Utmärkt.
Perseus, fråga bara vad du
behöver veta, och ingenting mera.
Självklart.
- Besökare!
- Vem är det?
Vem är det?
- Perseus, nej.
- Vi kom inte för att slåss.
- Utan för att ställa en fråga.
- Perseus, son av Zeus.
Köttet av en Gud.
Häxa!
Lugn,..
Håll er till mig, mina damer.
Så, vem av er ska besvara min fråga?
- Du vill veta angående Kraken.
- Hur du ska döda den.
- Det stämmer.
- En bortkastad resa.
Kraken fruktar inga vapen.
Den måste ha en svaghet.
Kanske det, men vetskapen kräver
betalning! Offer! Offer!
Ögat!
- Låt honom gå!
- Nej!
- Sätt igång!
- Du skulle aldrig våga!
- Vi kan inte se svaren utan ögat.
- Låt honom gå!
Och besvara nu frågan!
Hur dödar vi Kraken?
Det finns en lösning,
men den är helt omöjlig.
Vidundret Medusa.
Allt som är av kött och blod dör
av hennes blick.
Hennes fängelse ligger över floden
Styx på gränsen till Underjorden.
- En Titan mot Titanen.
- Hon är inte till nytta mot Kraken.
Vi kan inte kontrollera henne.
- Då tar vi hennes huvud.
- Klyftig pojke.
Och ögat, ge oss vårt öga.
Vänta, det finns mer.
Vill du inte veta mera?
Perseus, nej.
- Berätta. Berätta!
- Vad?
Din resa slutar inte väl.
Ödet har talat.
Du kommer att dö, son av Zeus.
- Det är en lögn... Kom.
- Det som är skrivet är historia.
Perseus, du kommer att dö.
- Varför lämnar Djinnerna oss?
- De tror att vi alla kommer att dö.
Det är profetian.
Vem är du?
Ja,.. du kan kalla mig...far.
- Om du önskar.
- Min far är död.
Han dödades av en Gud.
En beklaglig förlust i det krig
människorna bringat sig själva.
Människor mördade inte min familj,
utan det gjorde din bror.
Du hörde häxornas profetia, du kan
inte besegra Kraken,.. än mindre Hades.
Om du fortsätter denna resa kommer
du att dö,.. och Argos ändå falla.
- Om du är säker, varför är du här?
- För att erbjuda dig en fristad.
Ditt blod är mitt Perseus, och
det gör dig till en Gud.
Det är dags att komma till Olympus
och börja att leva som en.
Jag dör hellre i smutsen med dessa
män, än lever förevigt som en Gud.
Din dumme pojk,.. människans hela
existens är en gåva av min ynnest.
För att ha skapat människan, så
vet du inte särskilt mycket om oss.
Vi lever, vi slåss
och vi dör för varandra.
Och inte för dig.
Hälsa Hades att vi ses snart.
- Jag erbjuder inte det här igen.
- Utmärkt.
- För jag hatar att upprepa ett nej.
- Perseus,..
Vänta.
Det är den dyrköpta vägen
som du tar.
Kucuk gjorde den här skölden
från scorpionen.
Starkare och lättare än någon metall.
Väldigt sällsynt och med hög kvalité.
Vi kan slåss varsomhelst...
Fast inte i Underjorden.
Lycka till, fiskare.
Du hörde vad häxorna sade.
Men vi kan bevisa att de
hade fel.
Jag behöver er hjälp.
Det var inte Gudarna som räddade
mig där uppe.
Om du tror att vi har en chans.
Jag gillade aldrig Argos så
mycket iallafall.
Jag vet vägen.
Då går vi till Underjorden...
Vi dödar Medusa.
- Och nu då?
- Så väntar vi på Charon.
- Charon skeppar bara de döda.
- Några frivilliga?
Så vi slipper simma.
En muta till färjkarlen.
- Så vad händer när vi kommer dit?
- Bara ännu en best att döda.
En Best?
Medusa var vacker en gång.
Så vacker,
att det frestade Poseidon.
När han kom för henne,
sprang hon till Athena's tempel,
och tänkte att
Gudinnan skulle beskydda henne.
Det gjorde hon inte.
Poseidon tog henne på det
kalla golvet.
Hon bad till Athena om tröst, men
Gudinnan kände inget förutom avsky.
Hon säkerställde så att ingen
skulle någonsin vilja ha Medusa igen.
En blick på det hon hade blivit skulle
göra varje levande varelse till sten.
Jag kan inte assistera er där,
min förbannelse hindrar mig.
Det var Athena's uns av tröst
till Medusa, så att Medusa aldrig
skulle skada någon kvinna.
Endast män är tillåtna i templet.
Men ingen man
har någonsin klarat sig ut.
Medusa har en svans, och hon
kommer att använda sig av den.
Lyssna.
Hör hennes muskler kalla på dig.
Känn lukten av hennes skinn.
Känn hennes hunger i din mage.
Medusa har dödat dig två gånger nu.
Tror du att hon räcker dig sitt huvud?
Hon kommer inte att vara
nådig med det.
En blick i hennes ögon och
du förvandlas till sten.
Bra.
- Jag försöker att inte gilla
det för mycket...
- Jag försöker hjälpa dig att leva.
Titta inte på mig!
Lugna din storm.
Vi är nära Medusa's läger.
Jag har aldrig trott att jag
kunde nå den här platsen.
Vem är din förlust?
Min dotter.
Tagen på sin sextonde födelsedag.
Drog henne ner här.
Jag har en känsla av att jag
träffar henne snart.
Du tog oss så här långt, så
låt oss gå resten av vägen,..
- Hur många mynt fick du Perseus?
- Bara ett.
Jag kände en stor man i mitt liv.
Min far.
Nu känner jag fyra till.
Och kvinnan.
Och vad än i helvete du är.
Jag vet att vi alla är rädda.
Men min far sa åt mig, att en dag,
så måste någon ta ställning.
En dag, så måste någon säga "Nog"!
Det här kan bli den dagen.
Lita på era sinnen, och se inte
den här satmaran i ögonen!
- Inspirerar knappast självförtroendet.
- Var tyst.
Du...Eusebios, håll ner blicken.
Nu bär det av!
Fortsätt!
Försök att gå.
- Draco...
- Gå!
Eusebios, följ mig!
Håll fast!
Eusebios...
Minns vad Perseus sa.
Blicken ner!
Ixas, nej.
Blicken ner.
Var är du?!
Var är du?!
Eusebios...
Gå!
Vänta här.
Jag lurar ut henne.
Gör er klara!
Nu!
Nu måste vi dö tillsammans!
Låt dem veta,
att människor gjorde det här.
Bara du och jag, son av Zeus.
Perseus,..
Bli inte en av dem.
Io, jag är här.
Det finns ingen tid.
Solförmörkelsen,..
Perseus, du måste
iväg innan det är för sent.
Jag ska ingenstans.
Mitt öde är visst, men Argos öde
är fortfarande i dina händer.
I hela mitt liv, så har du varit där.
Du har aldrig lämnat mig.
Jag kan inte lämna dig.
Den här delen
av resan måste du göra ensam.
Perseus,du är inte bara delvis man,
och delvis Gud....
Du är det bästa av båda.
Allting kommer att bli bra.
Broder...
Det är tid för de dödliga att betala!
Mitt barn väntar på att få
utföra din vilja.
Lämna oss.
Släpp lös Kraken!
Kraken kommer nu!
Vårt lidande avslutas, när
besten är mättad.
Kommer den att ta oss?
Eller tar den Andromeda?!
Det är mitt namn som de kallar.
Detta kan inte få fortsätta.
Det där är Kraken!
Andromeda!
Hades, vi offrar
vår prinsessa i ditt namn.
Den kommer, brödrar och systrar!
Argos har fallit.
Känner du dig starkare, broder?
Du trodde att Kraken skulle
inbringa dig deras böner.
Men Kraken är mitt barn.
- Den föder endast mig.
- Jag härskar över Olympus.
- Minns vem du tjänar!
- Jag tjänar migsjälv.
Jag är tvungen, sedan du lurade mig.
Du sände mig till Underjorden
att bli hatad emedans du badade
i deras kärlek.
- Vi behöver människornas kärlek.
- Nej, du behöver den.
Jag livnärde mig på deras fruktan.
Ditt välde är över, broder Zeus.
Skåda du medan min välsignade
hämnare förtär deras hopp,
och sedan, slutligen,..
...kommer du att känna min smärta.
Det finns
ännu en halvgud i Argos, broder.
Perseus ...
Säcken! Kom igen!
Nej!
Jag är en Gud.
Jag kommer att leva för alltid.
Men inte här.
Båtarna kommer för oss.
För dig, inte för mig.
Du stannar inte, eller hur?
Perseus,
Argos behöver en härskare.
Jag kan inte vara en Kung.
Jag tjänar er bättre som en man.
Jag kanske har
en fin Drottning till dem.
Olympus står i tacksamhetsskuld
till dig.
- Och så även jag.
- Hades lever.
Han är tillbaka igen i Underjorden.
Han bidar sin tid, utan tvekan.
I väntan på att män ska bli svaga,
med ders svaghet växer han sig stark.
Det är människosläktet som
håller nyckeln till Hades'
uppkomst, och har alltid varit.
Så vi kommer att få se honom igen?
Ja, men nu känner världen en
man som kan stoppa honom.
Självklart, så fick du lite hjälp.
Ett svärd, och Pegasus.
Jag ville att människor skulle
dyrka oss igen, men jag ville
inte att det skulle kosta mig en son.
Det är närapå mänskligt av dig.
Jag antar att du inte omprövar
mitt erbjudande,
att ta din plats som en av oss?
Jag har allting
jag behöver precis här.
Du kanske
inte vill vara en Gud, Perseus.
Men efter bragder som dina, så
kommer män att dyrka dig.
Var god mot dem.
Var bättre än vi var.
Och om du insisterar på att fortsätta
med denna jordiska mänskliga existens,
så vill jag inte
att du ska göra det ensam.
Trots allt, så är du Zeus son!
Översättning: Dream_Theater.
Synkad av: SubSlave.