Tip:
Highlight text to annotate it
X
PM till Paramount Pictures,
Hollywood, Kalifornien.
Från Alexander Meyerheim.
Mina herrar!
Medan ni sitter
på era svala kontor-
-gör vi på...slagfältet
stora framsteg.
Slå bort er oro angående manuset.
Jag talade med författaren i går.
Han försäkrar att han har 130
underbara sidor, som skrivs ut nu.
Jag avser att resa till honom i
Paris på söndag. Punkt. Nytt stycke.
Mina herrar,
framgången är oundviklig.
En Alexander Meyerheim-produktion-
-efter originalmanus
av Richard Benson.
- Richard Benson?
- Känner du honom?
Jag hatar honom! Richard Benson!
Du tycks känna vissa sidor
av honom bättre än jag.
När hinner han skriva?
Tyvärr hann han skriva för mig.
De sista 10 sidorna hittades flytande
utanför Malibu...i en vodkaflaska.
Skicka Benson
det vanliga telegrammet.
Han försäkrar att han spolat kröken.
STÖR EJ
DET GÄLLER VOUS OCKSÅ
MERCI
Dörren är olåst. Kom in.
Ja?
- Mr Benson?
- Ni kommer väl från skrivbyrån?
Ska vi samarbeta-
-får ni aldrig besvara
en fråga med en fråga. Förstått?
- Gjorde jag det?
- Nu gjorde ni det igen.
Mitt ''ja'' var en fråga.
Ni kan väl skilja på
''underförstått'' och ''antytt''?
- Är inte det en fråga?
- Jo.
Då besvarar ni en fråga med en fråga.
Det underförstådda
sägs inte ut klart.
Det antydda kan man
sluta sig till av det sagda.
Jag heter Gabrielle Simpson.
- Är det där möjligen en fågel?
- Ja, ingen kunde ta hand om den.
Kontoret är där, jag bor här,
och terrassen är där ute.
Det groteska föremålet
är Eiffeltornet.
Det ska påminna mig om var jag är.
Om det stör er, låter jag flytta
tillbaka det. Ni ska bo här borta.
Det är ett angränsande rum, vilket
säkert ger er hemska associationer.
Jag skulle ha skaffat er ett eget rum
men stället är fullt. Bastiljdagen.
Jag arbetade en gång åt en författare
som bara kunde skriva i badkaret.
l badkaret?
Han fick badskum,
det gick som smort.
Fågeln heter Richelieu,
underförstått.
Antytt snarare än underförstått.
''Som smort''?
lntressant bildligt uttryck.
Ni vill ha en kardinal,
därav Richelieu.
Det var roligt.
Nej, det är faran med att vara ett
berömt kvickhuvud, vilket jag är.
Jag är så glad för det här uppdraget-
-att jobba med
en stor manusförfattare.
Jag kan nog lära mig en del
om filmgestaltning.
- Jag hjälpte en nya vågen-regissör.
- Jag tillhör mera den gamla vågen.
l filmen beslutar sig personerna för
att inte spela Alfapet, utan gå hem.
Den heter Alfapetet blir inte av.
l nästa film ställer en flicka
in sitt födelsedagskalas.
Den heter: Inga tårtljus.
Det som inte händer är det viktiga.
- Har er film nån titel än?
- Självklart.
- Flickan som stal Eiffeltornet.
- Flickan som stal Eiffeltornet...
Titeln är symbolisk, förstås. Hon
stjäl inte tornet på riktigt. Eller?
- Vad handlar den om?
- Det är en action-spänning...
...kärleks-melodram.
Med mycket humor.
Och under alltihop
ett lager av samhällsskildring.
Om jag får se sidorna ni skrivit, kan
jag uppskatta skrivmaskinsarbetet.
Sidorna, kära ni, ligger här.
En Alexander Meyerheim-produktion
Flickan som stal Eiffeltornet.
Originalmanus av Richard Benson.
Här, i några etableringsbilder,
kanske från helikopter-
-träffas flickan och pojken.
Efter lite småprat, lära-känna-
varann, det som jag är så bra på:
En omedveten attraktion mellan dem.
En antydan till publiken om kärlek.
Och sedan - konflikt!
Man förstår av musiken
hur farlig situationen är.
Och nu - en första omsvängning!
Publiken inser att de blivit lurade.
Saker är inte
vad de ser ut att vara. lnte alls.
Hela situationen är totalt omkastad.
Vilket medför-
-den magnifika och genialiska
omsvängningen av omsvängningen!
Förbluffade av händelseutvecklingen-
-inser pojken och flickan hur
allvarligt de missbedömt varandra.
Då, medan musiken åter blir hotfull-
-inser de vilken fara de svävar i.
Då börjar jakten!
Skrikande däck, takåsar. Helbilder på
hur de rusar genom den tomma stan.
Plötsligt ser vi, i en folktom gränd,
sittande på en stängd soptunna...
Närbild: katten!
Och nu, när vi steg för steg
bygger upp klimaxen, stegras musiken!
Och där,
omedvetna om regnet som öser ner-
-faller de två ömt och lyckligt
i varandras armar.
Och medan publiken dreglar
av sublimerad sexualitet-
-möts de två enorma, välbetalda
huvudena i det oundvikliga momentet:
Den slutgiltiga, omtumlande,
studiohyrebetalande-
-salongsfyllande, popcornsäljande...
...kyssen. Nedtoning. ***.
138 sidor. lnte längre,
då får vi bara stryka sedan.
- Mr Benson?
- Ja?
Det här manuskriptet,
när måste det vara klart?
l dag är det fredag. Min vän
och mecenat, Alexander Meyerheim-
-kommer till Paris från Cannes
klockan tio på...
...söndag morgon.
Vilket råkar vara Bastiljdagen.
Perfekt! Vi lämnar manuset
till honom, och sen firar vi!
Dricker champagne, dansar på gatorna,
vad de nu gör den 14juli.
Jag har redan sällskap på Bastilj-
dagen. Har ni inte skrivit nåt alls?
- Ni har redan sällskap?
- Måste hela filmen göras på två dar?
Miss Simpson, klarar ni ej av jobbet,
så säg till. Jag kan hitta nån annan.
Nej, det menade jag inte.
Men det är väl...ganska ovanligt?
lnte för mig.
Men ni har tänkt över
historien noga?
Nej, det har jag inte.
Får jag fråga vad ni har gjort?
Det som varje amerikansk författare
skulle eller borde göra-
-de första 19 veckorna av tiden:
Åkt vattenskidor i Saint Tropez.
Solat i Antibes. Studerat grekiska.
Det var en ung stjärna
som representerade Grekland i Cannes.
Sen några veckor, och mycket ***,
för att få bort grekiskan.
Och så tjurfäktningarna i Madrid,
vilka lyckligtvis-
-eftersom jag inte tål blod,
för länge sen flyttat till Sevilla.
Sen var jag på kasinot i Monte Carlo.
Ett misslyckat försök att få råd
att köpa tillbaka mitt kontrakt-
-från min vän Alexander Meyerheim,
för att slippa skriva filmen.
Anteckna.
Till min handbok i manusskrivande.
Spela aldrig på nummer 13 eller 31-
-nån längre tid eller med
stor insats. Det fungerar inte.
Nu måste jag arbeta. Ska vi börja?
En Alexander Meyerheim-produktion.
Flickan som stal Eiffeltornet.
- Ni gillar väl titeln?
- Ja, den låter fäng...slande.
Den fängslade Meyerheim också.
Han köpte manuset osett.
Originalmanuskript
av Richard Benson.
Sidan ett. Upptoning. Exteriör.
Nu ska vi se... Natt eller dag?
Dag.
Börja...med en bild på...
Eiffeltornet.
Inzoomning. Ensam på en plattform
står en gåtfull kvinna i svart.
Hon sneglarpå sin klocka.
Och vi ser...
Hur fan ska jag veta vad vi ser?
Gåtfull kvinna i svart. Löjligt.
Vi får inte avslöja allt från början.
Okej. Upptoning.
Exteriör av Sacré-Coeur. Dag.
Nej. Skriv:
GrandPalais.
Vi måste ge publiken smaken
och lukten av det riktiga Paris.
Okej...
Exteriör. Christian Dior.
Kameran panorerar och vi ser en vit
Rolls Royce sakta in och stanna.
Nej, skriv en vit Bentley
i stället. Det är mer chict.
En chaufför öppnarbakdörren.
Ut klivernågon klassiskt glamorös
stjärna, som...Marlene Dietrich.
Hon... Punkt, punkt, punkt.
Hon svepermajestätiskt
in i butiken och...
Och det är det sista vi ser av henne.
Alex skulle ha älskat det.
Han kunde ha stulit Bentleyn
och debiterat filmen för den.
- Vad sa ni att ni hette?
- Gabrielle Simpson. Bott här i 2 år.
- Och ni kom hit för att skriva.
- Det också, men mest för att...leva!
Leva? Ursäkta, kan ni...?
Ni kom hit för att leva, säger ni?
Första halvåret
studerade jag synden.
- Är det sant?
- Jag kom aldrig i säng före kl. 8.
Vet inte hur mycket kaffe
jag druckit.
Men det var svårt att komma in i det.
Synd är tråkigt, om man inte röker
eller dricker. Men man måste växa.
Ert sällskap, ingår han i växandet?
Nej, det är bara
en ung skådespelare.
En skådespelare?
Ett tragiskt förhållande.
Hoppas han inte är en sån där
som kliar sig, mumlar och pauserar.
Det förstör
författarens perfekta rytm.
Han är lite intensiv
men rolig att vara med.
Nåja...
Ni och den här...skådespelaren,
vad ska ni göra på bastiljdagen?
Vi ska vara tillsammans hela dagen.
Börja med frukost på ett kafé.
Sen dansa genom hela Paris,
operan kl. 17.00, sjunga marseljäsen.
Fyrverkerier, middag med champagne,
ni vet - leva!
Ni tycker verkligen om det, va?
Livet.
När jag vaknar och har en hel ny dag
framför mig, blir jag jättetänd.
Jag har en idé.
Den första goda på fyra månader.
Nej, jag tänkte sluta dricka nyligen,
men det höll inte. Detta kan bli bra.
En enkel historia
om hur en arbeterska firar 14juli!
Allt utspelar sig på en dag, jag har
2 dar på mig. Upptoning. Exteriör.
När vår historia börjar, är det
tidigt på morgonen den 14juli...
...och Paris
trumpeter blåser revelj.
Kopiera in,
på en bildav triumfbågen.;
En AlexanderMeyerheim-produktion.
Klipp till Eiffeltornet. Filmtiteln.
FLlCKAN SOM STAL ElFFELTORNET
Trumpeterna
släpper fram ledmotivet.
Vi kanske kan få
Sinatra att sjunga.
Därpå följer en oändlig lista som
uppmärksammaralla små människor-
- vilkajag ska nämna
i mitt tacktalpå Oscarsgalan.
När cymbalen ljuder.;
Originalhistoria och manuskript
av RichardBenson.
Okej. Nedtoning.
Upptoning.
Ettpittoreskt Paristorg-
-där helgfestligheterna pågår.
En enkel arbeterska,
som liknar er-
-kommer ut ursin enkla boning och
gårgenom massan och över torget.
Hon sättersigpå sitt stamkafé.
I andlös förväntan väntar hon på
sitt sällskap, en...skådespelare.
Nu måste vi väl beskriva honom.
Han ärmärkligt oattraktiv.
Inte alls! Philippe ärsnygg.
Han liknar...Tony Curtis.
Han är en sån därmumlande typ,
som bara fårmindre roller.
Han heter inte Philippe,
utan Maurice.
Bonjour, liksom.
Jag har inte sovit en blund.
Du tycker väl om klänningen?
Tycker du det är för syndigt om vi
tar champagne i stället för frukost?
Tack.
- Hör här, gullet...
- Ja, Maurice?
Den här bastiljdags-grejen,
vi får nog fimpa den.
- Men Maurice, jag förstår inte.
- Jag måste nog dra.
l går kväll, när jag
gjorde scenen efter affären...
Jag delade en espresso
med några andra.
Då kommer en nya vågen-kille in
och säger att han heter Roger Rosen.
Han gör en film om bastiljdagen.
lnget dansande på gatorna.
- lnget dansande på gatorna?
- l Rogers film regnar det, liksom.
- Han erbjuder mig huvudrollen.
- Jag är liksom glad för din skull.
Jag måste dra. Vi ska filma
hela dagen...i kloakerna.
- Jag kör, liksom. Vill du ha skjuts?
- Nej tack, jag föredrar att gå.
Med den nästan vansinniga
narcissism som utmärker hans yrke-
-grenslarMaurice pretiöst sin
skoter. Vår hjältinna ärbedrövad.
Hon inser inte hurbra detta var.
- De skulle ju vara tillsammans.
- Det var den första omsvängningen!
Maurice skulle aldrig göra så.
Och han heter Philippe!
När vi nu gjort oss av med sällskapet
går vi till det viktiga - konflikt!
Den andre mannen.
Triangelns tredje hörn.
Lärde inte den där regissören
er nåt om att skriva?
Alltså...
Ett ögonblick sitter Gaby där...
Hon måste heta någonting.
Ett ögonblick sitter Gaby där.
En ensam och gripande gestalt.
Men utan hennes vetskap har
den rörande scenen iakttagits av...
Punkt, punkt, punkt.
...en gåtfull främling.
Vad spännande!
Miss Simpson, innan ni
lämnar detta enkla hotellrum-
-ämnar jag visa er hur spännande
en gåtfull främling kan vara.
Nu måste vi väl beskriva honom.
Han är amerikan, förstås.
Det blir lättare för mig. Vad mer?
Han är ganska lång, ganska solbränd,
ganska snygg och atletisk.
Med ett fårat,
men märkvärdigt känsligt ansikte.
Stackars flicka. Föga anar hon att
hon och publiken snart harglömt-
-den där tråkiga Maurice, Philippe
eller vadhan nu heter.
I detta magiska ögonblick
börjar hennes liv.
Ömt tar han henne i sina armar,
och medFredAstaires elegans-
-dansar han i väg medhenne
in i folkmassan.
Om exakt tio sekunder ska ni
slå mig i ansiktet så hårt ni kan.
Jag hinner tyvärr inte förklara. Ni
har ingen anledning att lita på mig.
Men jag litar på er. Det är något
med era förtrollande ögon. Och jag...
Namnet spelar ingen roll. Tänk på mig
som...1331 . Underrättelsetjänsten.
Detta måste vara ett skämt.
Om ni tittar en aning åt vänster...
Utan att röra på huvudet!
...så ser ni, i fönstret där...
l buketten ni fick
finns en mikrofilm.
Jag kan inte säga vad det är.
Faller den i fel händer, kan det vara
slutet för den civiliserade världen.
Nu är det dags för er
att slå mig så hårt ni kan.
Stopp!
Spioner i trenchcoat?
Jag måste ha tappat besinningen.
Vi fårgå tillbaka.
Okej. Då är vi tillbaka.
Vi hargjort oss av medsällskapet.
Pojken och flickan möts, och...
...de dansar
och dansar och dansar.
Och de dansar och dansar.
Mr...Benson?
Den gåtfulle främlingen. Vem är han?
- Det ringer på dörren.
- Vad gör han?
Vilken plåga
orsakar sorgen i hans ögon?
Och varför lyssnade jag inte på far
och lärde mig ett vettigt yrke?
Ett telegram!
Tänker ni inte öppna det?
Nej, det tänker jag inte.
Orsaken är att jag vet hur det lyder.
Orsaken till det är
att jag de senaste nitton veckorna-
-fått 134 telegram från Meyerheim,
alla med samma lydelse!
När är manuskriptet klart?
Hur tror han att jag ska kunna skriva
när han trakasserar mig så?
Hur gick det i dag? Har ni
jobbat bra? När är manuset klart?
Han spionerar på mig hela tiden.
Ni kanske är en av hans spioner.
Förlåt, men ibland känner jag mig
som den där i Les Misérables.
Så sent som i går svor jag på
att jag hade 138 sidor framför mig.
Alex, den som tar dina pengar
och säger att han har 138 sidor-
-utan att ha det, är inget annat
än en lögnare och tjuv.
lbland känns det
som om han inte litar på mig.
Jag vet vem den gåtfulle
främlingen är: en lögnare och tjuv.
En nutida Villon som lever
på sin espri och på att stjäla.
En juveltjuv, kanske.
Förfaren kassaskåpstjuv!
lnget kassaskåp står emot honom.
Jag vet! Vi måste börja om, men
vi har ju bara skrivit åtta sidor.
Vi har klarat av producenten, titeln,
originalmanus av Richard Benson...
Vi kan ha kvar bastiljdags-köret,
men vi börjar inte med Gaby...
- ...utan med Rick.
- Bra namn på en gåtfull främling!
lnga redaktörskommentarer,
skriv bara.
Exteriör. Dag. Ett pittoreskt torg.
Bland de festande får kameran syn på
en ganska lång, solbränd amerikan.
Vi fårklä honom i en lögnare-och -
tjuv-kostym.; svart i olika nyanser.
Kattlikt elegant-
-går han mot bordet där Gaby
nobbas av sin skådespelare.
Hans nästan övermänskliga
intelligens uppfattar läget direkt.
Han tvekar.
HarRick nån svaghet,
så är det vackra damer.
Han fattar ett beslut...
...och går till ett annat bord,
där två gangstrar väntar.
Kalla dem bara
Första och Andra gangstern.
- Har du tänkt på saken?
- Jag funderar.
Planen är enkel och vacker,
och ändå originell - mycket djärv.
Du ska bara göra två saker:
öppna kassaskåpet och leverera budet.
Några timmars jobb.
Och för detta: en miljon dollar.
Som vi förstås delar på tre.
Hälften till mig,
hälften delar ni på.
Men, Rick, vi har redan...
Jag är inte bara expert på kassaskåp.
Jag är också en lögnare och tjuv.
Hälften till mig,
hälften delar ni på.
Okej, då. - Jag hämtar dig
med bilen klockan fyra. Vi ses då.
Och Rick, motstå till varje pris din
oemotståndliga impuls att lura oss.
Den här gången blir vi inte så...
...förstående som vi var
i fjol i Tanger.
Nu när vi harslagit fast
spänningen och romantiken-
-har vi återkommit
till det magiska ögonblicket.
Pojken och flickan möts.
Okej, nu behöver vi merkonflikt.
En ny rollfigur, kanske.
Jag vet! Intill sitter
Ricks dödsfiende, kommissarie...
...Gillet, från den
internationella poliskåren.
Han vet tydligen något
som publiken inte vet.
Och nu, miss Simpson,
när vi har satt intrigen i rörelse-
-och eggat publiken till att
vilja veta vad som händer sedan...
Jag är själv nyfiken.
...kan vi låta dem lära känna varann
- sådant som jag är så bra på.
Frågan är...
Var ska denna trevliga scen utspelas?
På lunchen!
Han tar henne till en vacker
restaurang och bjuder på lunch.
Hon skulle inte gå med nån hon mötte
på gatan, en fullkomlig...främling.
lngen är felfri. Varför, frågar han,
när de dansar och dansar-
-är ni så sorgsen när alla är
glada? Sen föreslår främlingen:
Om ni höjer överläppen,
låtsas ni i alla fall le.
Nu måste han koppla på charmen.
Vad betyder serendipitet?,
frågar han.
- Hon skakar på huvudet.
- Vad betyder det?
Det betyder att vakna varje morgon
och bli heltänd på den nya dagen.
- Hittar ni på det?
- Nej, ordet finns.
Det innebär att finna glädje
i allt som händer-
-hur oväntat det än är.
Han förklarar ordet för henne-
-och i rätt ögonblick föreslår han
att de ska äta lunch. Hon är frestad.
Han ber henne inte
att tillbringa helgen på ett motell.
Han bjuder på lunch!
Skulle hon inte följa med,
om han vore charmig?
- Om det bara gäller lunch, så.
- Han lovar!
- Om inte hon kommer på något annat.
- Det gör hon inte!
Han hejdar en hästdroska, och
de åker i väg till Le Bois. Avgjort?
Nu ska vi väl skriva det?
lnte alls. Publiken ligger före oss.
- De vet redan att de ska äta lunch.
- Men charmen och serendipiteten, då?
l filmbranschen har vi ett knep
som tar hand om detta: uttoningen.
Genom åren
har publiken lärt sig förstå-
-att när en scen sakta tonar bort,
och en ny kommer i dess ställe-
-så har en viss tid förflutit.
Alltså, miss Simpson: Uttoning.
En långsam och dröjande uttoning
till Le Bois.
En stilig droska
med vårt stiliga par-
-klapprarmot
en magnifik restaurang.
Märk hur jag målar upp spänningen
mot en bakgrundav helgserependitet.
Vi bespararpubliken *** småprat
och går direktpå pudelns kärna-
-genom att använda knepet
jagjust berättade om.; uttoningen.
Vem är ni? Vad gör ni?
Vem är jag och vad gör jag? Jag är
ingen och har gjort allt och inget.
Kört racerbil, jagat,
spelat piano i Buenos Aires.
Ditt och datt. Allt och inget.
Så är det när man är för rik.
Jag vet vad ni menar.
Det var därför jag lämnade
slottet och kom till Paris.
Vi har hus över hela världen,
förstås.
Min favorit är det i Deauville,
med zoo.
När jag var liten kunde jag få
mata girafferna på söndagsmorgnarna.
Säg inte att ni också hade giraffer!
- Hade ni det också?
- Naturligtvis!
Tänk att vi båda hade giraffer
som barn! Vad världen är liten.
Voilá! Madame. - Monsieur.
För Rick.
- Kan jag föreslå något?
- Jag föredrar att göra det själv.
Vi tar flortunna skivor skinka-
-rullade runt
väl mogna bitar persisk melon.
Sedan lite sjötunga, lätt sauterad
i champagne och smör. Så en flaska...
- Pouilly Fuissé?
- 1959. Och sen...
...chateaubriand för två.
Nej, för fyra.
Välstekta. Nej, svarta på utsidan
och blodiga inuti.
Till köttet tar vi sparris och en
flaska Château Lafite Rothschild -47.
Som dessert
massor av fraises de bois.
Med drivor av vispgrädde så tjock-
-att den går att skyffla,
s'il vous plaït.
Ni hörde vad hon sa.
Och skynda på, vi svälter ihjäl.
Medan de väntar på skinkan-
-som rullats
runt de mogna melonbitarna...
Sluta, jag står inte ut!
Tror ni verkligen de steker sjötungan
i champagne och smör?
Under tiden,
vill den kära miss Simpson-
-göra den skicklige
mr Benson sällskap-
-över en mycket torr aperitif?
Det har de båda förtjänat.
Det vore mycket trevligt.
Jag gillade inte Rick i början,
men han vinner i längden.
- Så Rick vinner i längden, säger ni?
- Ja, han är mycket attraktiv.
Den kvinnliga publikens reaktion.
Lunchen är ***. Martinin,
vinerna och konjaken har verkat.
En drömlik värme sänker sig
över dem. Sidorna, miss Simpson!
De som vi hittills har täckt
med vår fantastiska prosa.
Här ser ni, som tillkännagivits
tidigare i dag, inledningen:
lntressant filmade etableringsbilder.
Här kommer pojken och flickan-
-om en medelålders gåtfull främling
kan kallas pojke - att mötas.
Ni är inte medelålders.
Ni är ovanligt väl bevarad.
Mer avkylande komplimang har
jag aldrig fått. Låt oss fortsätta.
Sidorna åtta, nio och tio:
romantiskt småprat.
- Som ni är så bra på.
- Tack.
Man känner den omedvetna dragningen,
kärlekens skälvande begynnelse.
Ni ser så lätt det är, när man har
professionell kunskap och erfarenhet.
Ni inser nog inte det, miss Simpson,
men författare är hemskt ensamma.
Har ni någon aning om
vad som händer härnäst?
Har ni någon aning om
vad som kommer att hända?
Vi måste komma ihåg att hur charmig
han än är, är han lögnare och tjuv.
Det står så här. Mr Benson...
Jag vet vad som händer härnäst.
Den andra omsvängningen!
Publiken inser att de blivit lurade.
Han har hällt i henne martini, vin
och konjak av ett enda skäl.
För att hon ska bli full!
Vilket hon inte är, vad han än tror.
När han tvingar ett sista glas konjak
mot hennes ovilliga läppar...
Stackars flicka. Hon trodde att hon
var trygg med denne snygge amerikan.
Ack! Inget ärsom det verkar vara.
Inte alls. Musiken blir hotfull.
Hon blirmedveten om faran.
Den gåtfulle främlingen -
vem är han? Hur är han?
Och varför nafsar han
henne i nacken?
Var inte rädd, min kära.
Det är bara en fladdermus.
Nattens varelser är mina vänner.
Nu vet jag varför ni
nafsar mig i nacken. Ni är en varulv.
Nej då, min kära.
Jag är en vampyr.
Det inre av dessa grottor är en
utmärkt plats för mitt laboratorium.
Ändå är det något medhans ögon...
fast de ärblodsprängda.
Vampyrermåste vara
hemskt ensamma.
Men nej! Inte för inte
har hon studerat synden ingående.
Vissa kanske låter vampyrernafsa
dem i nacken första träffen-
-men inte Gaby!
Hon slitersig ur hans onda grepp,
ochjakten är i gång!
MÅLFOTO
Han har henne! Nej, Gaby!
Du får inte ge upp nu!
Du kämpade i grottan, på stränderna,
på planen... Just det, planen!
l hennes ansikte lyser skräcken.
Mr Benson! Hon har dödat honom!
Så ja, miss Simpson. Det gör inget.
Ni har ju haft en jobbig dag
och druckit en hel del.
Han hade sig själv att skylla. Hällt
i henne sprit, gjort henne full.
- Vilket hon för övrigt inte är.
- Självklart inte.
Hon inte bara dödade honom,
utan när jag tänker på hästen...
Som hon slog honom med piskan.
Hon hade sig själv att skylla.
Att vad då för nåt?
Jag fattar inte vad hon bråkade om.
Han var ju ingen vampyr.
Jag tycker
att han är mycket attraktiv.
- Jag tycker att ni ska sova lite.
- Tycker ni?
- Ni, då?
- Jag ska tänka.
Gå in och lägg er ner.
Kanske några timmars sömn, då,
men om ni får några idéer-
-måste ni lova att väcka mig.
Lovar ni?
Jag lovar.
- Okej. God natt, mr Benson.
- God natt, miss Simpson.
- Godnatt.
- God natt.
Fröken, jag vill beställa ett samtal
till mr Alexander Meyerheim i Cannes.
Klockan är halv två.
Ni hittar honom nog på kasinot.
Benson! Mr Richard Benson.
Personligt samtal.
Jag väntar.
Käre Alex...
Käre Alex...
...jag har den smärtsamma
plikten att meddela-
-att filmen inte blirav.
Du behöver inte komma till Paris och
läsa manuset, för det finns inget.
Och som jag ser det,
blir det inget...
Hein? Comment?
Försök vid chemin de fer-spelet.
Det stora bordet.
Ursäkta, jag glömde
att täcka över Richelieu.
God natt.
Mr Benson,
tro inte att jag överger er.
Jag finns här när ni behöver mig.
Fröken?
Avbeställ det där samtalet.
Olyckligtvis, miss Simpson...
...så skriver vi inte en musikal.
Skrev ni alla de här sidorna i natt?
Alldeles själv?
Medan vissa av oss låg och sov-
-slet vissa andra
i bokstävernas vingård.
Jag beklagar att ni,
nybörjarförfattaren-
-inte med egna ögon kunde beskåda
ett garvat proffs arbeta.
Jag var den store DiMaggio
som backar för att fånga en hög boll!
Jag var Manolete i Sevilla
som går in för dödsstöten!
Och missar, lyckligtvis,
för jag tål inte att se blod.
Jag var Pablo Picasso,
som skickligt...
...lägger till det tredje ögat
på porträttet av sin älskade.
Jag var...
- Hur stavas ''inventiös''?
- l-n-v-e-n-t-i-ö-s.
Jag var rädd för det. Förutom
de 8,5 meter jag skrev i natt-
-upptäckte jag några tidigare fel,
som var tvungna att rättas.
De gällde framför allt Rick. Jag
hade, i ett ögonblick av tvekan...
...underskattat honom.
Han är en stortjuv,
efterlyst på tre kontinenter.
Den lysande planen har steg för steg
utarbetats av Rick själv.
De två andra är bara anställda.
Alltså, tillbaka dit där vi var.
Rick och Gaby har slukat lunchen.
Klockan är fyra, droskan ska komma.
Sitt ner och var beredd. Här kommer
omsvängningen på omsvängningen.
Om en och en halv minut inser ni
och publiken att ni blivit lurade.
lnget är som det ser ut att vara.
Situationen är fullkomligt omkastad.
- Mr Benson...
- Sitt inte och gapa i stum beundran.
Läs manuskriptet!
Framför Rick och Gaby
står konjaksglas.
Hennes förtrollande ögon glänser.
Jag vet inte när jag åt en sån lunch
senast. Hur ska jag kunna tacka er?
Nu ska jag berätta vad vi ska göra
resten av eftermiddagen.
Min chaufför hämtar oss klockan fyra.
Vi åker runt
och ser på festligheterna-
-hämtar något på mitt kontor-
-och sen vidare till en fest till min
ära i restaurangen i Eiffeltornet.
Monsieur Rick? Er chaufför är här.
Han har ett viktigt message.
Ursäkta mig ett slag.
- Klockan är nästan fyra.
- Jag vet.
Har ni blivit galen?
Att ta en flicka med på nåt sånt här?
Vårt arrangemang, Francois, går
ut på att du kör och jag planerar.
Men i planen ingår ingen flicka.
Förmågan att improvisera i kriser-
-är ett skäl till
att jag är en lyckad tjuv.
Om du tittar bakåt åt vänster...
så obemärkt som möjligt, så ser du-
-i ett försök att gömma sig,
vår gamle vän, kommissarie Gillet.
Vad gör han i Paris?
Tror ni att han misstänker något?
Jag ligger ändå före honom.
Varför tog jag med flickan, tror ni?
- För att hon har förtrollande ögon.
- Det också.
Men jag ville vilseleda kommissarien.
Han kan aldrig tro
att den lyckade Rick-
-skulle ta en flicka med på ett jobb.
Därför ska jag göra just det.
Hon är en perfekt täckmantel.
Vi ses vid bilen om en minut.
Ska vi?
Min käre Gillet.
Våra vägar möts igen.
Min käre Rick, en sån tillfällighet!
Monsieur Gillet är min
affärskompanjon, kan man säga.
- Ricks vänner är mina vänner.
- Njut av lunchen.
Och håll ett öga på kalorierna.
En njutningens stund.
Efter tre år har min briljante,
välbetalde vän nappat på kroken.
Vad Rick inte vet, är att flickan är
vår. Och han misstänkte ingenting?
Min skådespelarimitation var perfekt.
Jag markerade alla drag
hos denna märkliga yrkeskår.
Den djupa,
nästan vansinniga narcissismen.
Avsaknaden av förfining,
det motbjudande språket.
Farsan, jag... Sir, det var perfekt.
Jag kom på motorcykel i Levi's...
Lugna ner dig. Du är inte stjärnan
här, bara en birollsinnehavare.
En mycket liten en.
Om livet åtföljdes av programblad-
-skulle du stå längst ner
och med små bokstäver: Andre polis.
Som sagt, det han inte vet,
stackars Rick, är att flickan är vår.
Kan man lita på ett gatans barn, vars
straffregister är långt som er arm?
Det kommer inte misslyckas. Rick
har en svag punkt: vackra flickor.
På ett eller annat sätt
kommer flickan-
-att avlocka Rick planens detaljer.
Men borde vi inte följa efter dem?
Jag har bilen här.
lngen idé.
På Paris gator kan ingen följa
efter Rick, om han vill undkomma.
Nej.
Jag ska äta ordentligt-
-allt naturligtvis tillagat i denna
icke fettbildande Safflowerolja.
Efter flera Digestivkex
och en promenad-
-ska jag åter möta min vän i kväll...
...vid brottets upplösning på...
På?
Eiffeltornet? Lysande, kommissarien!
- Till studion, Francois.
- Studion?
Som jag sa, måste jag in på kontoret
och hämta en sak.
- Har ni varit i en filmstudio?
- Nej. Är ni i filmbranschen?
Det kan man säga.
Studion är underbar på helgerna.
Tyst, tom,
de stora ateljéerna helt övergivna.
Liksom på julaftonsnatten
är allt stilla.
Vänta här. Jag kommer strax.
- Snyggt.
- lnte sant?
Jag förstår inte.
Är ni skådespelare? Eller författare?
Producent? Regissör?
lnget så kreativt, är jag rädd.
Mitt filmintresse är rent ekonomiskt.
Du milde!
Det här är så spännande för...mig.
Jag älskar filmer. lnte de där hemska
nya vågen-filmerna, förstås, utan...
...västernfilmer, gammaldags filmer
med omsvängningar på omsvängningar.
Såna saker.
Har ni en sandpappersfil i väskan?
En sån som man filar naglarna med?
Tack.
Jag gillar filmer med
krångliga inbrott, gör inte ni det?
Absolut.
Det är barnsligt,
men näst efter filmer om inbrott-
-gillar jag skräckfilmer mest.
När jag var liten,
var jag kär i Dracula.
Mamma var arg. Det var osunt, sa hon.
Den där vampyren kunde vara din far.
Vilken han liknar på många sätt.
Så roligt.
lnte att er far liknade Dracula...
Det gjorde han inte.
lnte sen han lät rätta till tänderna.
...utan att ni är
intresserad av film.
Då har vi två saker gemensamt,
film...
...och giraffer.
Här är nycklarna.
Vi ses vid grinden om en halvtimme.
Giraffer och film.
Vad världen är liten.
- Får jag se!
- Nej, Rick. Du gör mig illa!
Läppstiftet! Du har skrivit med det.
Servetten! Servetten du gav Gillet.
Vad stod det på den?
Vad stod det på den?
Din...
Stanna, Rick! Jag skjuter, jag lovar.
Vad händer sen?
Jag vet inte. Jag vet inte.
Jag kom inte längre.
Mr Benson? Vet ni vad jag tror?
Jag tror det blir ännu en...
Hur blir det? En omsvängning på
en omsvängning på en omsvängning...
Jag trodde att jag visste nåt om film
men så här var det inte med Roussin.
Undrar om han vet om omsvängningar
och omsvängningar på omsvängningar-
-och omsvängningar på
omsvängningar på omsvängningar.
l så fall skulle det
förändra hans liv.
De skulle inte bara
inte spela Alfapet-
-utan de skulle
inte heller spela fia.
Tanken svindlar.
Vet ni vad jag tror?
Ni tror att hon inte
är nåt gatans barn-
-utan en amerikansk
underättelseagent.
Ni har fel, miss Simpson.
Vår Gaby råkar vara
den mest pålitliga, trogna-
-man-kan-inte-misslyckas-
hur-dåligt-man-än-skriver-figuren-
-i litteraturen. Den prostituerade
med ett hjärta av guld.
Nej, den P med ett H av G är tvåa.
Först kommer Frankenstein.
Nån skapar en annan människa och
blir kär i den eller förstörs av den.
Det kan gå åt båda hållen.
Det är därför det är så flexibelt.
Har ni insett att Frankenstein och
My FairLady är samma berättelse?
Den ena slutar lyckligt, den
andra inte. Fundera på det ett tag.
- Ni luktar underbart.
- Det är badoljan.
När jag badade i morse,
hade jag i lite badolja.
- Bara några droppar, förstås.
- Det var tur, det. För oss båda.
Var var vi?
Pang! Pang! Pang!
Där var vi - eller snarare ni.
Hon höll pistolen, han närmade sig.
Liknar Frankenstein My FairLady ?
Jo visst,
professor Higgins skapade Eliza-
-och dr Frankenstein
skapade monstret.
Säg det inte till nån. Jag sparar det
till min handbok i manusförfattande.
Han jagade henne genom djungeln.
Bla, bla, bla och förbi badkaret.
Om ni tror att en Richard Benson-film
inte ska ha ett badkar är ni galen.
ln i sovrummet. Hon tar upp
en pistol, bla, bla, bla och-
-min kära, storögda, badoljedoftande
miss Simpson, där är vi nu.
Sakta fortsätter Rick mot henne.
Varsågod. Tryck på avtryckaren.
Ta inte upp er pistol. Jag varnar er.
- Cigarett?
- Tack. Eld?
Nå, Rick...
...har ni nåt emot att jag tar
av mig de här våta skorna?
Min storögda Gaby...
...som kom till Paris för att leva...
...visar sig vara en polisspion.
En tjallare. En simpel angivare.
Säg inte så! Det är den där Gillet.
Jag hatar honom.
Han skyr inga medel
för att spåra dig.
Han förlåter sig aldrig för det där
som hände i Tanger, eller i Hongkong.
Han är en galen, fetlagd kapten Ahab,
som jagar dig, sin Moby ***.
- Och ni?
- Jag? Jag är ingenting.
Ett gatans barn
med ett straffregister.
Han frigav mig villkorligt.
Jag blev det läckra betet
som hänger på hans krok.
Om jag inte avlockar er planen,
som ni har byggt upp steg för steg-
-är mitt liv ***.
Då får jag skaka galler igen.
lnte längre Gabrielle eller Gaby,
bara ett nummer. Men om jag lyckas...
- Om ni lyckas?
- Frihet!
Exakt vad måste ni göra
för att locka av mig planen?
- Vad som helst.
- Vad som helst?
Det är inte så svårt.
Jag är också ett välbetalt proffs.
lnte så välbetald som ni, kanske,
men ändå ett proffs.
Vi liknar varann, du och jag.
Vi behöver inte vara fiender.
Vi kan kanske bli...
- ...vänner.
- Kanske.
Deras kropparrörsig som en, slår
som bränningarmot en okändstrand.
Och nu...
...en långsam...och dröjande...
...uttoning.
Du milde.
Exakt, miss Simpson. Bra sagt.
Ni kan t.o.m. lägga till ''skapare''.
- Tycker ni inte om det?
- Jo...
- Men kan ni gå i land med det?
- Gå i land med vad då?
Scenen på sängen är ganska ekivok.
Tror ni inte censorerna protesterar?
Varför skulle de protestera?
Det blev ju en övertoning.
Som jag sa tidigare,
så är uttoningen mycket användbar.
Den tar oss
från en plats till en annan-
-men överlåter också
saker åt fantasin.
Jag tycker ni ska sluta gå på de där
syndiga, konstnärliga biograferna-
-och börja se fler bra, sunda,
amerikanska familjefilmer.
Jag vet inte vad ni
och censorerna tror att de gör.
Jag tror att de spelar...
...fia.
Det har varit roligt att spela,
men klockan är nästan halv nio.
Dags för avslutningen
på vår härliga dag. Vi måste åka.
Vi måste åka till maskeraden
i Eiffeltornet och avsluta jobbet.
Genomför inte planen. Gillet är där,
och stället är omringat av poliser.
När Gillet var i Tanger var hela stan
omringad av poliser. Ursäkta mig.
Vart ska du?
Jag ska hitta några dräkter åt oss.
FLlCKAN SOM STAL ElFFELTORNET
Jag har alltid badskum i väskan,
och det går som smort.
Morsning...främling.
Ni måste vara den nya skolfröken.
Jag vill inte skynda på er, frun,
men det börjar bli sent.
Hur lång tid tar det
att kliva ur karet-
-ta på dräkten och gå ut till bilen?
lngen tid alls.
Enligt planen är det nu dags för mig
att ta det farligaste steget av alla.
Ja, Rick?
Jag måste lita på dig och berätta
allt. Jag kan väl lita på dig?
Hur kan du fråga det?
Efter fiapartiet
är jag din för tid och evighet.
Kan jag lita på dig, Gaby?
Kan jag verkligen lita på dig?
l bakluckan
finns tjugoåtta filmrullar.
Festen hålls
av den filmens producent.
Du kan berätta planen om en stund.
Det är långt till Eiffeltornet.
Och trafiken är tät.
Mr Benson...
Rick.
Gaby kanske är det, men jag...
Jag är inte en sån flicka.
Jag avskyr flickor som säger sånt.
Kära nån! Vi kanske är en sån flicka.
Exteriör. Eiffeltornet. Natt.
- Rick och Gaby haråkt och åkt.
- Genom den härligt täta trafiken.
- Tornet ärstarkt upplyst.
- Richard...
- Jag kan inte skriva om du...
- Okej, okej.
Tornet ärstarkt upplyst
och limousinerna kör fram.
Miss Simpson,
jag kan inte diktera om ni...
- Lita på mig, älskling.
- Det gör jag.
Vi går.
Och nu, älskling-
-gårRick och Gaby till hissen
som ska föra dem och oss-
-till den oundvikliga festscen
som alla filmregissörerälskar.
Sommar- la vita är dolce -
-frukosten äts på Tiffany's
och alla ärberusade.
Närregissören har förvirrat
publiken med ovidkommande bilder-
-återgår han
motvilligt till intrigen.
Och tillproducenten,
värd och offer.
Denne är väldigt lik
min producent och mitt offer-
-Alexander Meyerheim.
Om ni lugnt tittar bakåt åt vänster-
-så ser ni den idioten Gillet,
lämpligt nog utklädd till bödel.
- Klar, älskling?
- Klar, älskling.
Ursäkta mig ett slag, älskling.
- Du är sen!
- Nej, allt går precis enligt planen.
- Har ni planen?
- Självklart. Jag är väl proffs.
Nå?
Om ni läser detta, tror jag
situationen klarnar omedelbart.
Just nu överlämnar han
kravet på lösensumman.
l sin bil har han
tjugoåtta filmrullar.
Negativet och den enda arbetskopian
på Flickan som stal Eiffeltornet.
- Har ni negativet och arbetskopian?
- Absolut.
Och ni tänker verkligen förstöra dem?
Om ni inte genast ger mig nyckeln
till ert bankfack i Casablanca.
Käre gosse! Jag har ingen aning om
vem ni är - men ni är vacker!
Underbart vacker! lnte bara det.
Ni har räddat mitt liv.
Flickan som stal Eiffeltornet
är en katastrof.
Titeln är symbolisk.
Hon stjäl det inte.
Tror jag - slutet är så förvirrande.
Manuset är så hemskt att den aldrig
hade fått premiär. Jag var ***.
Festen här var ett avsked,
ett slags svanesång.
Jag skulle skriva på räkningen,
ge rikligt med låtsasdricks, och sen-
-när fyrverkerierna lyste upp himlen-
-kasta mig
från denna groteska byggnad.
Och nu, plötsligt, i sista sekunden-
-och säg inte att nån där uppe inte
vakar över producenter, så kommer ni.
Om ni svär på att förstöra filmen,
helt och fullständigt-
-ska jag inte bara ge er nyckeln
till mitt bankfack i Casablanca.
Vi delar på försäkringen också.
60-40.
50-50.
Älskade gosse, om ni nånsin tänker
börja i filmbranschen, så ring mig.
Jag har letat efter
en sån partner hela livet.
Vi förstår varann perfekt.
Ni är så vacker. Det är ett fårat,
men märkvärdigt känsligt ansikte.
Hans flygplan väntar på flygplatsen.
Chauffören varmkör motorn just nu.
l morgon försvinner
ditt straffregister-
-gåtfullt ur mitt arkiv,
och ni blir fri.
Tack, käre Gillet.
Käre Gillet, dansa som om inget hänt
över golvet och till herrummet.
Din dumbom!
Han använder dig som han använde
den stackars flickan i Tanger.
- Dansa på, Gillet.
- Jag var dum. Han är oemotståndlig.
Det är han, min käre Gillet.
Dansa på!
Din dåre! Din lilla dåre!
Jag har klarat ut allt
tack vare min psykoanalytiker.
Jag hatar inte kommissarie Gillet.
Jag tycker bara synd om honom.
Han projicerar in sig själv
i huvudrollen-
-och förvisar mig
till en mindre rollfigur.
Får mig att vänta utanför
Eiffeltornet och säga repliker som:
Strålande, kommissarien,
eller: Jag har bilen här, sir.
- Maurice!
- Kommissarien! Jag heter Philippe.
Det spelar ingen roll. Rick flyr via
Bourget-flygplatsen. Var är min bil?
- Jag har bilen här, sir.
- Den repliken läste du bra, Maurice.
Jag heter inte Maurice.
Jag heter Philippe.
Du har en mindre roll. Ditt namn är
inte viktigt. Du sa nåt om bilen?
Jag har bilen här, sir.
- Fortare, Maurice.
- Fortare, Philippe.
Jag glömmer det.
Gud, vad du är trist!
Till och med
för att ha en så lätt roll.
Bourget-flygplatsen, fort!
Men om ni är kommissarien, vem är...
Du har inga repliker.
Var tyst och kör.
- Vet du vad detta är?
- Nyckeln!
Nyckeln till vår framtid, och lycka
för 1 miljon dollar i omärkta sedlar.
Kommissarie Gillet från lnterpol här.
Jag anropar alla bilar.
Fortare! Fortare!
- Grinden, sir. Den är stängd.
- Kör igenom den, din idiot!
- Vänta här. Jag tar honom ensam.
- Kan jag få tala med er?
Du är Rick.
- Jag förstår inte.
- Naturligtvis inte, det ska du inte.
Du har bara en liten roll.
lngen bryr sig om dig.
Du är ett berättargrepp, som hjälten
ska slå på käften vid rätt tillfälle.
Och det tillfället
har äntligen kommit.
Stanna, Rick!
Stanna annars skjuter jag!
Philippe.
Mauri... Philippe.
Det gör inget.
Det kanske är bättre så här.
Nej, älskling.
Vi tar oss till Casablanca.
Och där köper vi
ett sött litet slott.
Med ett eget zoo.
- Med giraffer?
- Naturligtvis...giraffer.
Så här är det att vara snut.
Du är Förste polis nu.
Så har vi återigen visat
att brott inte lönarsig-
-om man inte råkar varajag.
Nedtoning. ***.
Där är det.
Alla hundratrettio sidorna.
Avslutat med flera timmar till godo.
Det är underbart, Richard.
Men måste det sluta så där?
Philippe kan missa när han skjuter.
Rick kan berätta för kommissarien var
filmrullarna är och ge honom nyckeln.
Han kan förklara att Gaby får honom
att överge lögnare-och-tjuv-grejen.
Sen kan kommissarien låta dem åka.
Det kan bli en sista stor omsvängning
på en omsvängning, eller hur?
Det kommer inte att fungera.
Han är lögnare och tjuv.
Det har han varit alltför länge.
Han kan inte dra sig tillbaka nu.
Dessutom har han,
är jag rädd, blivit...en klåpare.
Han kanske tror att han är allt det,
men hon vet att han inte är det.
Var får hon det ifrån?
Hon har varit med honom i flera dar.
Hon har sett honom skaka av skräck,
vara utmattad, vara redo att ge upp.
Hon har sett honom ta sig samman.
Hon har också sett honom
vara varm, öm och rolig.
lnte känt-internationellt-
kvickhuvud-rolig-
-utan rolig på riktigt.
Tror du inte hon vet vad för slags
man han är? Eller vad han behöver?
Och det han behöver är k-ä-r-l-e-k?
Det är för sent.
Han är fyrtiotre år gammal.
l oktober.
Har varit gift två gånger, båda
gångerna med katastrofala följder.
Det har gått alltför många år.
Med för mycket stålar, för mycket
uselt författande, för mycket whisky.
Han har inget kvar inom sig
att ge av.
- Om han kunde. Vilket han inte kan.
- Men det kan du. Jag älskar det.
Nej, det gör du inte. Det är uselt.
l vilket fall som helst,
så är problemet...
...att du inte är kär i manuset.
Du är kär i mig. Och varför inte?
Plötsligt dansar en charmig och
ganska snygg främling in i ditt liv.
Jag.
Len som silke
och med ett väl inövat pladder-
-speciellt utformat för att slå
naiva brudar som ni, miss Simpson-
-över ända.
Vilket jag är rädd att jag har gjort.
Om det så är det sista anständiga
jag gör, och det kan det vara-
-så ska jag rätta till det.
Jag ska skicka i väg er,
miss Simpson.
lnnan jag tillfogar er allvarlig-
-och oåterkallelig skada.
Vill ni höra sanningen?
Naturligtvis inte.
Ni ska få den i alla fall.
Jag bryr mig inte om någonting!
Absolut inte mitt ''arbete'',
som ni så rörande kallar det.
Nej, det är inte sant. Det finns
nåt jag bryr mig om. Pengar.
Och fin whisky. Jag är, som ni nog
har märkt, ganska förtjust i det.
Men mitt ''arbete''?
Det är nåt hemskt
som måste ske fem dagar om året-
-så att jag kan tillbringa de andra
360 på det sätt som jag har blivit-
-och tänker förbli - van vid.
Till er, Richard Benson.
Till er och er härliga yrkeskunskap.
Må ni länge vaja.
Och må ni fortsätta...
...att lura...människorna.
Miss Simpson?
Miss Simpson!
Gabrielle!
KÄRE ALEX
Det finns inget manus
ETT FANTASTISKT!
- Pardon, Maurice.
- Maurice... Nej, nej, Philippe.
Du fattar inte ens
när ett skämt är utmjölkat.
- Mr Benson... Vad gör ni här?
- Ni vet mycket väl vad jag gör här.
Av alla billiga, töntiga B-filmknep.
Hon glömde fågeln. Hon glömde fågeln.
Vad menar ni?
Flicka lämnar fågel.
Pojke söker flicka.
Jag har skrivit det tusen gånger.
Det fungerar alltid, förstås.
Det är punkt ett.
Punkt två: Hur vågar ni överge mig?
Punkt tre: Jag älskar er.
Om ni inte klarar er del av jobbet,
så kan jag alltid skaffa nån annan.
- Nej då, det klarar jag nog.
- Då så.
Jag har här 130 sidor konstlad,
helt befängd, totalt omotiverad...
Om jag bara kunde säga det i bilder.
Kom, vi ska skriva!
Vi har redan två bra rollfigurer.
Hon är rar, smart och vacker. Han...
Sen han blev hederlig
är han lite trist.
Vi får ge honom
nåt fysiskt att göra...
- För att förstärka hans manlighet.
- Det finns nåt.
Ni använde det förut.
Just det. Det var...
Vi kanske borde dra, liksom.
- Vad handlar filmen om?
- Kärlek, förstås.
- Han blir väl inte skjuten eller så?
- Tvärtom, miss Simpson.
Musiken stegras. Glömska för raketer,
fontäner och det helggalna vimlet-
-faller de lyckligt och ömt
i varandras armar.
Jag vet vad som händer sen. De två
enorma och välbetalda huvudena möts-
-för det där slutgiltiga
och oundvikliga ögonblicket-
-den sista omtumlande-
-studiohyrebetalande,
salongsfyllande...popcornsäljande...
...KYSSEN. NEDTONlNG
***
Ansvarig utgivare: Ulf Rennstam