Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det sägs att vissa liv
är länkade genom tiden
Sammankopplade av ett forntida
rop som ekar genom tiderna
Ödet
För länge sen, i ett avlägset land-
-fanns ett rike som sträckte sig från
Kinas stäpper till Medelhavets stränder.
Det riket var Persien.
Vilda i strider, kloka i segrar.
Dit det persiska svärdet kom,
följde ordning.
Den persiska kungen, Sharaman,
regerade med sin bror, Nizam-
-på principer av
lojalitet och broderskap.
Kungen hade två söner
som gav honom stor glädje.
- Glädje!
- Men i gudarnas ögon-
-var inte kungens familj
ännu fullständig.
Inte förrän den dagen han
bevittnade en enkel gärning av mod-
-genom en föräldralös
pojke från Nasafs gator.
Ur vägen!
Sluta!
Spring, Bis! Spring!
Stanna här.
Stoppa honom! Han kommer undan!
Släpp mig!
I konungens namn!
- Vad heter du, pojk?
- Dastan...sire.
Och dina föräldrar?
Pojk!
- Bror! Ta med honom.
- Rörd av vad han såg-
-adopterade kungen pojken, Dastan,
till sin familj.
En son utan kungligt blod.
Och som inte trånade efter hans tron.
Men det kanske var nåt
annat som hände den dagen.
Nåt som var svårt att förstå...
Dagen en pojke från de
mest otänkbaraste platserna...
...blev...
...en persisk prins.
Svensk text:
SSG - SweSUB Group © FRiEND
www.SweSUB.nu
15 ÅR SENARE
PERSISKA GRÄNSOMRÅDEN
DEN HELIGA STADEN ALAMUT
- Mytiska Alamut. Vackrare än jag trodde.
- Bli inte lurad, den är som andra städer.
Veka länder ger veka män.
De förrådde oss och får nu betala.
Vi får inte röra Alamut för far.
Vissa betraktar den som helig.
Men eftersom vår vise far inte är här
så ligger beslutet hos mig.
En sista överläggning med min nobla
farbror och mina två bröder-
-Garsiv och...
Var är Dastan?
Kom igen! Jag satsade hela min lön!
Det är pinsamt!
- Varför försöker du inte själv?
- In med dig!
Är det allt du har?
Prins Dastan!
- Var är prins Dastan?
- Prins Dastan är inte här!
Ers Höghet, snälla.
Prins Tus har sammankalla ett krigsråd.
Jag kommer.
Vår bästa spion hejdade en
karavan som lämnade Alamut.
Svärd...av bästa kvalitet.
Stålspetsade pilar.
Och ett betalningslöfte
från krigsherren Kosh till Alamut.
- De säljer vapen till våra fiender.
- En sån pil dräpte min häst i Koshkhan.
- Blod skall utgjutas i Alamut.
- Eller så faller våra soldater för dem.
Våra order var att besegra Koshkhan,
inte anfalla Alamut.
- Kloka ord, lillebror.
- Ord stoppar inte våra fiender-
-när de väl har utrustats med
klingor från Alamut.
Vi anfaller i gryningen.
Om det är ert beslut,
så låt mig gå in där först.
- Dina tankar, Garsiv?
- Jag rider först i armén!
- Dastan leder ett gäng gatslödder.
- Dåligt uppförande, men bra kämpar.
- Jag bör få äran till det första blodet.
- Du har handen på svärdet igen.
- Där det ska vara!
- Min bröder...
Alltid ivriga.
Det sägs att Alamuts prinsessa är
en skönhet utan dess like.
Vi marscherar in i hennes
palats och ser efter själva.
Ingen betvivlar ditt mod, Dastan.
Men du är inte redo för det här.
Garsivs kavalleri visar oss vägen.
Prinsessan Tamina...
Den persiska armén har inte gett sig av.
De tror inte mycket
på nån annan än sig själva.
Det kanske vore säkrare om
du inte stod så nära.
Vad de än tror, så är deras bågar inte
så starka. Inte heller träffsäkerheten.
Samla rådet. Säg att jag sitter i det
Höga Templet. Jag måste be.
Det Höga Templet? Ingen har
brutit sig in i Alamut på tusen år.
Allt förändras med tiden.
Det borde vi veta bäst.
- Varför lyder vi inte din brors order?
- Han vet bara hur man anfaller rakt på.
Det blir en massaker.
Alamuterna är upptagna vid huvudporten,
så vi tar oss igenom vid sidan.
Har du druckit?
Är det vår väg in?
Det finns två portar.
Den yttre är enkel. Den inre är omöjlig.
Den portmekanismen är skyddad
av två bemannade vakttorn.
Ja, men det finns alltid en väg in, Bis.
Ta den yttre, jag tar den omöjliga.
Du är inte nöjd innan
du fått oss alla dödade.
Underbart tal, Bis. Uppryckande.
Slå larm!
Håll den.
Akta ryggen.
- Östra porten är öppen!
- Det är Dastans man.
Han är inne. Dastan klarade det.
Omgruppera till den östra porten.
Omgruppera till den östra porten!
Kom igen...
- De har forcerat den östra porten.
- Förstör passagen till kammaren.
Prinsessan.
Gå nu, allesammans.
Du vet vad du måste göra.
Framför allt annat,
måste den hållas säker.
Ur vägen!
Löjliga sånger och doftande
rök hjälper dig inte mycket nu!
Du hittar nog mer
än så hos henne, Garsiv.
För en gångs skull
är berättelserna sanna.
Vi vet att ni i hemlighet har byggt vapen
till Persiens fiender. Visa oss nu var.
Vi har ingen smedja här.
De vapen vi hade har ni tagit.
Vår spion säger annat.
Ni kan spara mycket smärta...
All smärta i världen hjälper er
inte att hitta nåt som inte existerar.
Talar vist nog för att
överväga en politisk lösning.
- Alliera dig med Persiens framtida kung.
- Jag dör hellre.
Det kan ordnas.
Sluta!
Prince Tus...
Lova att folket i Alamut blir
behandlade med barmhärtighet.
Persiens lejon!
De kallar dig för Persiens lejon.
Du har aldrig utmärkt
dig för att följa order, Dastan.
- Jag kan förklara, Tus. Jag...
- Nej.
Nej! Vi har lite att fira.
Men det finns en tradition.
Du tog äran för det första anfallet,
så du är skyldig mig en hyllningsgåva.
- Vilken vacker dolk.
- Han gav dig staden och dess prinsessa.
- Det är en tillräcklig hyllningsgåva.
- Första utskicket har just anlänt.
Underbara nyheter. Din far har avbrutit
sina böner för att göra oss sällskap.
Säkert för att berömma oss
för vår stora seger.
Det fanns indikationer på att
Alamut beväpnade våra fiender.
Du måste ha mer än indikationer för att
ockupera en helig stad med mina trupper!
Det här...äventyret kommer inte
att falla väl hos våra allierade.
Men det räknade du förstås inte med.
Titta inte mot din farbror, pojk.
Beslutet och konsekvenserna
ligger hos mig.
Du är ivrig efter kronan, men tro mig
när jag säger att du inte är redo än.
Ingen vet det bättre än du, far.
Eftersom jag beaktar ditt förtroende,
tar jag hand om vapensökningen själv.
Jag lovar att inte visa mig innan
jag har bevis för Alamuts förräderi.
Det tredje steget är det svåraste!
Bror!
Vi har hittat tecken
på tunnlar i stans östra del.
- Jag är på väg dit nu.
- Men du missar banketten!
Du och Garsiv kan hantera
far i min frånvaro.
- Du har väl en gåva att hedra honom med?
- Självklart!
- Bis, gåvan!
- Vad?
Den är blott bortslarvad.
Jag visste att du skulle glömma.
Ämbetsdräkten från Alamuts regent.
Det heligaste i öst.
En gåva som kungen uppskattar.
Du slogs som en mästare för mig.
Roligt att kunna återgälda tjänsten.
En sällsynt juvel. Presentera henne
för kungen åt mig ikväll, Dastan.
Är du säker på att
du vill ha en fru till, bror?
Lyssna på mig, Dastan.
Ett äktenskap med prinsessan
försäkrar mig hennes folks lojalitet.
Obunden till oss är
hon en farlig olägenhet.
Om far inte samtycker till äktenskapet,
vill jag att du tar livet av henne.
Så jag blir eskorterad av prins Dastan,
Persiens lejon.
Det måste kännas härlig att bli hyllad
för att ha förstört en oskyldig stad.
Trevlig att träffa
dig också, prinsessan.
Är det brottsligt att straffa min kungs
fiender, så upprepar jag det gladeligen.
Då är du en sann persisk prins.
Brutal och utan heder.
Tro inte att du känner mig, prinsessan.
- Vad finns det mer?
- Vänta här med Hennes Höghet.
Om du klarar av det...
...föreslår jag en gnutta ödmjukhet
när du presenteras för kungen.
För ditt eget bästa.
Du har lugnat fars ilska, farbror.
En dag får du nöjet att
vara bror till kungen, Dastan.
Så länge du minns din
viktigaste plikt, går det bra.
- Och vad är det?
- Se till att hans vinglas är fyllt.
Jag hört att ännu en av mina söner
har blivit en stor persisk krigare.
- Vi saknade dig, far.
- Jag bad för dig och dina bröder.
Familjen... Bandet mellan bröder är
svärdet som försvarar vårt rike.
Och jag ber för att det
svärdet ska förbli starkt.
Jag hoppades att mina handlingar skulle
bespara våra män onödiga förluster.
En bra man hade gjort det du gjorde.
Handla djärvt och modigt
för att segra och bespara liv.
Men en stor man hade
hindrat anfallet från att ske.
En stor man hade stoppat det han visste
var fel, oavsett vem som gav ordern.
Pojken jag såg på det torget...
...var kapabel till att bli mer än
bara bra. Han kan bli stor.
Nåja, under tiden...
har jag en gåva till dig.
Några ifrågasatte min visdom av att ta
in en pojke från gatan till min familj.
Jag såg en pojke vars blod inte var
kungligt, men hans karaktär var.
En kung i sinnet.
Tack, far.
Får jag presentera
ämbetsdräkten från Alamuts regent.
Vad kan jag ge dig i gengäld?
Roham!
Får jag presentera prinsessan Tamina.
Tus vill förenas med hennes folk genom
äktenskap. Jag önskar att du samtycker.
Under alla mina resor...har jag aldrig
sett en vackrare stad, Ers Höghet.
Du skulle ha sett den innan dina
kamelridande analfabeter kom hit.
Hon skulle tydligen bli
en bra drottning.
Men Tus har redan
tillräckligt med fruar.
Du, Dastan, tar kanske mindre risker
om en sån juvel väntade i din kammare.
Alamuts prinsessa ska
bli din första fru.
Vad säger du, Dastan?
Han rusar på fienden utan en tanke, men
innan äktenskap stelnar han av rädsla.
Och det finns de som säger
att han inte är vis än.
Jag behöver en drink.
Gå åt sidan! Ur vägen!
- Gud hjälpe oss! Dräkten är förgiftad!
- Kan nån hjälpa honom!
- Dräkten som Dastan gav honom!
- Varför?
- Kan nån hjälpa honom!
- Grip mördaren!
- Kan nån hjälpa honom!
- Min prins, rädda er själv!
Grip honom!
Bis!
- Bis!
- Följ med mig!
- Vad håller du på med?
- Jag kan få oss härifrån.
Du kommer att behöva min hjälp.
Kom!
- Stäng porten!
- Den vägen!
Stäng porten!
Ner!
Där! Efter mördaren!
Han har min häst! Han stal min häst!
Kom igen!
Mina trogna undersåtar,
hela världen sörjer kungens död.
Vi är alla bedrövad av hans bortgång.
Att han mördades av prins Dastan
gör bara smärtan värre.
Jag mördade inte min far. Jag fick
dräkten av min bror. Tus gjorde det här.
Och nu ska han krönas till kung.
Jag dödade inte min far.
- Jag tror dig.
- Du borde inte ha fått följa med mig.
Men det fick jag.
Jag lovade min bror att
döda dig om han inte fick dig.
Lösningen blir väl att
kyssa mig och sen döda mig.
Men jag har en bättre lösning...
Jag dödar dig...
och dina problem är lösta!
Vi kanske kan hitta en annan lösning.
Lösningen blir väl att
kyssa mig och sen döda mig.
Men jag har en bättre lösning...
- Nej...
- Jag dödar dig!
Lämna tillbaka det du stal, perser!
Nej!
- Såg du det?
- Såg vad?
- Ta svärdet igen, så bryter jag din arm.
- Igen?
- Du har använt all sand!
- Va?
Vad är det här?
Otroligt.
Frigör man sanden...
...backar tiden.
Och endast den som håller i dolken
är medveten om vad som hände.
Han kan backa och ändra händelser,
ändra tiden, och bara han vet om det.
Hur långt kan den backa?
- Svara mig, prinsessan.
- Du förstörde min stad!
Vår invasion handlade inte om
vapensmedjor. Det var om den här dolken.
Tus ville ha dolken som en hyllning. Jag
förstår nu. Han kan ändra allt med den.
Han kan ändra utgången i en strid.
Han kan förutse en motståndares klinga.
Han skulle bli den mäktigaste härskaren
i Persien nånsin. Större än min far.
- Allt handlade om dolken!
- Min förrädiska bror måste inför rätta.
Därför har jag dubblat
belöningen för hans gripande.
Under tiden ska jag stäva efter att
skydda vårt rike, vilket far hade krävt.
Ett nytt välde har börjat.
- Vad gör du?
- Garsiv kan inte vara långt efter.
Aksh är den mest berömda hästen i riket.
- Det här döljer hans spår.
- Vart ska du?
- Till Avrat, där far begravs.
- Du är efterlyst för mordet-
-och ska till hans begravning
med tusentals persiska soldater?
Nizam kommer vara där. Han såg Tus sätta
dit mig. Stig åt sidan, prinsessan.
- Trupper kommer att finnas på vägarna.
- Jag rider genom Slavdalen.
Ingen går i närheten av den ödemarken.
Den är fylld av mördande banditer.
- Hela planen är självmord!
- Min bror mördade far-
-och gav mig skulden. Om jag måste dö
för att bli rentvådd, så må det bli så!
Tänker du lämna
mig här mitt i ingenstans?
Ädla Dastan, lämnar en hjälplös kvinna i
vildmarken! Vad säger din heder om det?
Ge mig styrkan att inte döda henne.
Sitt upp. Vi kan inte vara långt efter.
Utan den rätta sanden är det bara
en kniv. Den är inte ens vass.
- Finns det nån mer sån sand?
- Självklart inte.
- Hur får jag tag i mer?
- Ställ dig på huvudet och håll andan.
- Ser du det du söker, prins?
- Börja gå.
Om du inte kan visa hur kniven fungerar
för Nizam, varför ska han då tro dig?
- Det är inte ditt problem.
- Vet du att du verkligen går som en.
Huvudet högt, bröstet ut,
långa, stampande steg.
Gången hos en
självbelåten persisk prins.
Kommer säkert från att sen födseln hört
att "världen är din" och trott på det.
Jag föddes inte på ett palats som du.
Jag föddes i Nasafs slum-
-där jag levde om jag slogs,
och jag kämpade för det.
- Hur blev du en prins?
- Kungen var på marknaden, och han...
Jag vet inte. Han...
Han hittade mig.
Han tog in mig.
Han gav mig en familj, ett hem.
Det du tittar på är gången hos
en man som precis har förlorat allt.
Välkommen till Slavdalen, Ers Höghet.
Jag är desperat efter en droppe vatten.
Det är mer än vi har eftersom
du tömde vår kantin för timmar sen.
Jag föddes inte i den här öknen som
ni perser, helt hoptorkade och arga.
- Min natur är mer...delikat.
- Du menar nog "bortskämd".
Källorna i Alamut är kända för
sitt rena, kalla vatten.
Lite mindre tid på att beundra källorna
och mer tid på att vakta väggarna-
-så hade du inte varit här.
Ett mirakel!
Jag fick tyst på prinsessan!
Tamina?
Tamina?
Hör du mig?
Ja, Dastan, jag hör dig.
Vet du var du är, perser?
Och ändå kommer du hit?
I hjärtat av Sudan,
finns en krigarstam kända som Ngbaka.
De sätter skräck i hjärtat på alla de
stöter på. De är mästare på kastknivar.
Hanteringen av klingor sägs ha
blivit välsignat av Skaparen själv.
Deras träffsäkerhet är så mördande exakt
att de kan nacka tre män med ett slag.
Det där skulle jag inte göra
om jag var du. Vet du varför?
Det där är Seso. Han är en Ngbaka.
Jag hade turen att rädda hans liv-
-vilket betyder att han
för alltid har en skuld till mig.
Så säg mig, perser, finns det nån bra
orsak till varför jag inte ska be Seso-
-att hans nästa kast
ska ta lite högre upp?
Är det hon, eller?
Ja! Du hade rätt. Hon var inte dålig.
Men hon kunde ha luktat lite bättre.
Vi har ändå ett avtal.
Smart prinsessa.
Avtal? Vad för avtal?
- Vilken nobel prins.
- Vilken vänlig prinsessa.
Så tagen du blev av mitt skådespel,
att ivrigt hjälpa en fallen skönhet.
- Vem sa att du var en skönhet?
- Du kan ju inte ta ögonen ifrån mig.
Jag...litar inte på dig.
Och du är inte min typ.
Jag är inte nån desperat slavflicka.
Jag kan göra mina tankar hörda!
- För många för min smak!
- Hon blir ett fint tillskott.
- Vad har ni tänkt att göra med henne?
- Berätta för honom. Han är ju orolig.
- Ge mig en stund.
- Visst.
Det är svårt för mig att erkänna...
men du hade rätt.
- Jag såg det jag sökte efter.
- Lyssna på mig, Dastan.
När farbror ser dolkens
kraft kommer han att tro på mig.
- Jag har inte varit helt ärlig mot dig.
- Men dina lögner är så begåvade.
Jag är beskyddaren av ett
gudomligt avtal. Dolken är helig.
Den skulle i säkerhet när du stal den.
Hamnar den i fel händer...
- Jag ska ta hand om din kniv.
- Det här vill du inte missa.
Du förstår inte vad som är på spel!
Det här är en sak för gudarna!
- Dina gudar, inte mina.
- Kom nu!
Kom nu!
- Strutskapplöpning?
- Ja. Varje tisdag och torsdag.
Det de saknar i skönhet,
har de i kämparanda.
Och loppen är enkla att ordna.
Jag har hört en ***
hemskt om det här stället.
Blodtörstiga slavar som
mördar sina herrar?
En bra historia, välberättad,
utvecklas ständigt. Men helt osann.
- Men skeletten vi såg...
- De köptes av en zigenare i Bukhara.
Jag skapade vårt hotfulla rykte
för att avvärja den lömskaste ondskan-
-som har lurat på det här förgätna
landet. Vet du vad jag menar? Skatter.
Och alla dessa perser med sina arméer,
fästningar, vägar. Vem betalar för allt?
Den lilla affärsmannen!
Just därför skapade jag en lite kampanj-
-för att sprida lite falsk ökändhet.
Jag spred det som en
sjukdom i ett turkiskt harem.
Skåda den mäktiga strutsen!
Kom igen, min skönhet!
Jag älskar det här!
Och skattmasen håller sig borta från
mig och mina kunder. Alla är glada.
Få in tjejerna! Kom igen!
Publikkontroll!
Stå inte där bara! Spring, gå inte!
Tappar du nåt, får du betala! Det dras
på din lön! Se inte på mig sådär.
Gör ditt jobb! Publikkontroll, tack!
- Jag tror att vårt lilla arrangemang-
-kommer att fungera bra, unge man.
- Tafsa inte!
- Hon är livlig! Var hittade du henne?
På slavmarknaden i Lur. Jag skulle till
Irak och byta henne mot en kamel-
-när hon attackerade mig.
- Kameler är säkrare.
Noble schejk Amar, jag uppskattar din
gästfrihet. Du driver en fin anläggning-
-men om du kunde ge mig varorna vi...
- Vet du vad, perser?
Du är väldigt lik den vanärade prinsen
som flydde efter att ha mördat kungen.
Har jag berättat om Ngbaka?
- Ja, det har du.
- Inget slår en bra historia, va?
Men att byta henne mot en kamel? Snälla,
se på henne. Hon är värd minst två.
Vet du att din bror har ett pris på dig,
vilket är på gränsen till vidrigt?
Jag skulle byta in min
mor för så mycket guld.
Vadå? Du vet inte hur hon var.
Ta honom till den persiska basen.
Vänta, vänta. Den där...
- Snygg kniv.
- Inget märkvärdigt.
- Den är värdelös!
- Jaså?
Smält ner den för juvelerna.
Vad gör han?
Nej, du kanske dödar en fågel!
Här borta!
- Det där hade inte jag gjort!
- Ta dig till tunneln!
Titta på det här! Nu får det räcka!
*** på jäst getmjölk efter det
tredje loppet! Hör du? Efter honom!
- Porten!
- Ta honom!
Stanna!
- Lyft spaken! Den öppnar porten!
- Ge mig dolken!
- Ingen tid för sånt nu! Lyft spaken!
- Ge mig dolken!
Tro inte att jag inte har tänkt på det.
- Flytta dig, prinsessan!
- Perser!
Dastan!
Perser!
Letar du efter den här? Nyckel?
Nästa gång, din...!
Alla har kommit för min fars begravning.
- Det är 100 soldater som vaktar porten.
- Kanske fler.
Vill du vara nära dolken
måste du hjälpa mig in i Avrat.
Alla de här utländska ämbetsmän.
Jag antar att du känner några.
Kunde du inte hitta nån som var lättare?
Mogulerna från Hindu Kush är nobelt
folk. Du borde känna dig hedrad.
Ja, fruktansvärt...
- Var är dolken, Dastan?
- Du får gärna leta efter den.
Men du måste vara väldigt grundlig.
Tus är inte här.
Han måste vara kvar i Alamut.
Det finns mer av sanden som driver
dolken gömd i Alamut, inte sant?
Det är därför Tus är kvar.
Det är det armén söker efter.
- Jag måste få träffa min farbror.
- Det är omöjligt.
- Svårt, inte omöjligt.
- Mer bevis på att du är galen.
- Varför ser du så imponerad ut då?
- Ur vägen! Lämna plats!
- Vänd dig om.
- Va?
- Du köpte såna åt mig när jag var liten.
- Du brukade spotta kärnorna på Garsiv.
- Du borde inte ha bett mig komma hit.
- Jag hade inget val.
Följ mig.
Jag dödade inte far. Du vet
att jag aldrig skulle göra nåt sånt.
- Dina handlingar säger annat.
- Att fly var mitt enda val.
Tus gav mig manteln.
Det var han som förgiftade den.
Han är ju inte här på begravningen.
Istället stannar han i Alamut.
Våra allierade kommer att se sanningen.
Sökandet efter vapensmedjan är viktig.
Inte om det inte finns nån.
Ockupationen av Alamut var en lögn.
Tus är ute efter makt.
Därför mördade han far.
Och han söker inte efter vapen, utan
sanden som driver en mystisk apparat.
- Tog du hit mig för mystiska apparater?
- Minns du efter striden-
-när du stoppade Tus
från att ta dolken jag vann?
Den dolken är anledningen
till att han ockuperade Alamut.
Den här dolken... Har du den med dig?
Ja.
Den har otroliga krafter.
Är det här nåt slags skämt, Dastan?
Va? Nej, den fanns där.
Var finns det här så kallade beviset?
Tamina.
- Jag...
- Du har bränt händerna.
- Ja.
Jag försökte få bort den
förgiftade manteln från din far.
Är nåt fel, Dastan? Säkert?
Du vet att du kan lita på mig, pojk.
Det är bara det att...
...Tus är min bror.
Hur kan han bedra mig så?
Det vet jag inte. Han kanske...
...aldrig respekterade dig.
Han bara utnyttjade dig.
- Nån som höll hans vinglas fylld?
- Jag och din far var annorlunda.
Vi hade samma blod, Dastan.
Hur många gånger nämnde inte
far att du räddade honom från lejonet?
- Det var han favoritberättelse.
- En av många, ja.
- Nej, det var hans favorit.
- Du pratar i gåtor, Dastan.
Vänta! Dastan!
Här är han!
Mördare!
Jag dödade inte far!
Ur vägen! Flytta er!
Vad ska du göra nu?
Var är han?
Du.
Garsiv...
- Jag dödade inte far.
- Då förlåter Gud dig...
...när ditt huvud har rullat.
Vi slåss inte med
pinnar längre, lillebror.
Är det allt du har?
Ers Majestät.
Jag trodde du stannade i Alamut.
Berätta om Dastan, farbror.
Dastan kom till Avrat för att döda mig.
På marknaden. Jag klarade mig precis.
Tus, min död skulle
försvaga ditt unga välde.
Dastan vill starta ett uppror.
- Han vill ha tronen?
- Jag är rädd för det.
Att ta Dastan inför rätta skulle bara
ge honom en scen för uppviglingen.
Mitt råd är att undvika en rättegång.
Ta inte tillbaka
honom till Nasaf levande.
Oavsett brotten så skulle en offentlig
rättegång visa vilken Kung jag vill bli.
Stark och hedrar lagens regler.
- Vi är inte vildar.
- Du blir mer kung för var dag.
Dastan måste hittas.
Han måste föras inför rätta.
HASSANSINS TILLHÅLL
- Jag måste prata med våra gäster.
- Deras övningar är värdelösa.
Tjänarna har sett saker, hört konstiga
ljud. En häst försvann förra veckan.
Se bara till att tjänarna håller tyst.
Annars lovar jag dig...
...att de också försvinner.
Jag har ett nytt uppdrag, Hassansin.
Du måste snabba på. Bytet har försprång.
Har du det jag begärde?
- Stör inte övningarna er skicklighet?
- I trans kan vi se in i framtiden.
Visioner av döden.
Ett öde...och en förbannelse.
I trans kan vi hitta allt,
inklusive din brorson, prins Dastan.
Isåfall hoppas jag att du ser mer död...
snart.
Ner! En persisk patrull!
Garsiv.
Vad är det du undanhåller?
Stamfolket gick. De tröttnade
väl på dina lögner och svek.
Jag var tvungen att lämna dig.
Din farbror verkar inte ha lyssnat.
Det var inte Tus som dödade far.
Det var Nizam.
- Din farbror?
- Hans händer var brända.
Det hände när han försökte hjälpa far.
Jag minns inte att han rörde dräkten.
Han måste har hanterat den tidigare.
Det var Nizam som förgiftade den.
Vilken nytta har min farbror av
att backa tiden en stund? Ingen.
Han mördade far för mer än bara en dolk.
Vad är det du undanhåller?
Du är snabb i händerna.
Men det är jag också.
Vill du ha tillbaka den så berätta allt.
Inga fler lekar eller lögner.
Kan vi ge oss av härifrån?
Bara en prinsessa skulle tro att
hon kan springa ifrån en sandstorm.
Nizam kommer att döda oss.
Han måste döda mig.
Jag måste få veta varför.
I Alamut vilar det bultande
hjärtat till allt liv på jorden.
Gudarnas timglas.
För länge sen såg gudarna bara
girighet och förräderi hos människan.
Så de skickade en sandstorm för att
förstöra allt, torkade rent jordens yta.
Men en ung flicka bad gudarna om
att ge mänskligheten en andra chans-
-genom att offra sitt liv i utbyte.
Seende renheten däri, påmindes gudarna
om människans potential för godhet.
Så de svepte in sanden i ett timglas.
Dolken gavs till flickan
som räddade mänskligheten.
Hon blev den första Väktaren.
Dolkklingan är det enda som kan tränga
in i timglaset och tömma ur Tidens Sand-
-men skaftet håller bara i en minut.
- Om man trycker dolken i timglaset-
-och trycker på knappen samtidigt?
- Sanden skulle flöda igenom i evighet.
- Tiden backas så långt man vill.
- Ja, men det är förbjudet.
När far var liten,
räddade Nizam hans liv under en jakt.
En dag jagade prinsarna
en vacker bock.
Men de visst inte att ett lejon
jagade dem. Nizam räddade Sharaman.
- Far berättade det gång på gång.
- Jag förstår inte.
Nizam vill backa tiden
och få det ogjort.
Inte rädda far, utan låta honom dö.
Då skulle han bli kung för en livstid,
och mina bröder skulle aldrig födas.
Stormen har passerat.
Dastan, sanden som finns i
timglaset är otroligt kraftfull.
Öppna dolken när den är
i glaset bryter förseglingen.
Det skulle få timglaset
att spricka och splittras.
Tidens Sand skulle
inte längre hållas instängt.
Det skulle få med sig gudarnas vrede
igen och förstöra allt i sin väg.
Och hela mänskligheten skulle få
betala för Nizams förräderi.
Det här är allt som
skulle finnas kvar av oss.
Det hemliga Väktartemplet
utanför Alamut är en fristad.
Det enda stället där dolken kan gömmas
säkert och stoppa den här domedagen.
Det är sanningen, Dastan.
Lämna tillbaka dolken...
...så att jag kan föra den dit.
Det kan jag inte göra.
- Jag följer med dig.
- Ska du hjälpa mig?
Vi kan sitta här och snacka
eller så hoppar du på hästen.
Vår resa är välsignad.
Vi stannar för vatten och rider
till bergspasset innan kvällen.
Du njuter av att säga vad jag ska göra.
- Du är ju så bra på att följa order.
- Fresta inte lyckan.
Perser! Jag fick aldrig
chansen att säga adjö sist.
Vi har spårat dig i en vecka!
Det lilla upploppet ni
startade höll på i två dagar!
Min älskade kapplöpningsbana...
Allt bortspolat som fotavtryck i sanden.
Ser du Anita där? Hon är allt
som finns kvar av mitt imperium.
Hur duktig man än är kan man inte
organisera ett lopp med bara en struts!
- Har jag rätt?
- Ja!
Jajemen. Följ med mig.
Visste du att strutsar
är självmordsbenägna?
Se på den stackaren.
Hon brukade vara en stormästare.
Nu måste jag passa henne dygnet runt-
-så att hon inte hittar på nåt dumt.
Det enda sättet att ersätta mina
tragiska förluster var att spåra-
-de två unga älskande som kastade
det mörka molnet över mig.
Oja! Jag behöver belöningen för dig!
Din bror blir väldigt nöjd med att se...
Det är sandvirvlar.
De är lika vanliga som kameler i öknen.
- Lyssna på mig...!
- Helst inte.
- Snygg kniv.
- Noble Schejk, vi är på en helig resa...
Tempel och tempel.
Inget är heligare än persiskt guld!
Ge mig dolken. De är för många.
- Du kan inte döda alla. Vill du leva?
- Ge mig dolken!
Ge mig dolken!
Perser, hur gjorde du det där?
lnstinkt.
Vadå?
Vi måste härifrån.
- Vad hände inatt?
- Ormarna kontrollerades av Hassansins.
De var kungarnas hemliga dödsstyrka
tills far bad dem upplösas.
Nizam lydde nog inte fars order
och höll dem intakta.
Den hemliga, statliga mördarverksamheten.
Därför betalar jag ingen skatt.
- Vi kan inte stanna.
- Kanske inte ni, men vi kan.
- Vi kan behöva er hjälp till templet.
- Genom att korsa Hindu Kush i storm?
- Ni drar åt er trubbel och är galna!
- Det finns guld vid templet.
Mer än vad tio hästar kan bära.
Skattefritt.
Sir!
- Har du nån aning om vart vi ska?
- Jag memorerade vägen som barn.
Alla prinsessor måste det.
Det är heligt.
Här är det!
Fristaden. Det enda stället där
dolken kan gömmas säkert.
Jag förväntade mig
guldstatyer och vattenfall.
Ge mig dolken så att jag kan ta den dit.
Skär dig inte, prinsessan.
Här!
Inte längesen de dog.
Igår kväll kanske. Torterade.
- Hassansin.
- Nizam känner till det här stället.
Alla döda.
- Hela byn. - Mitt guld?
- Vart ska du?
Det finns bara ett sätt att stoppa allt.
Att se till att dolken är säker.
- Dolkens plats finns i templet.
- Vilket tempel? Det är bara stenar!
Vi lärde oss att lägga tillbaka dolken
i stenen som drog in den i berget-
-och återlämnade den till gudarna.
Det ursprungliga löftet...
måste återgäldas.
Vilket löfte?
Gudarna måste ta
tillbaka liven de skonade.
Det betyder att du dör.
- Stanna där!
- Lyssna på mig!
Ge mig ditt svärd,
eller överger du även den hedern?
Det finns kroppar därnere. Mördade
av Hassansins, på Nizams order!
De existerar inte längre!
Du skulle alltid vara så smart.
- Det är inget trick, Garsiv.
- Alla därinne är döda. Fler i byn.
- Det finns en där och...
- Stanna där!
Nizam vill döda mig. Tysta mig.
En rättegång blir för offentlig.
Visste du det? Han sa det, eller hur?
Det har inte varit lätt mellan
oss, Garsiv, men ändå...
- Vi är bröder.
- Rörande ord med mitt svärd mot halsen.
Du undrade alltid
varför far bad så mycket.
Innan han dog sa han att bandet mellan
bröder är svärdet som skyddar vårt rike.
Han bad om att det
svärdet skulle förbli starkt.
Varför skulle jag komma till Avrat
när jag visste att det var så farligt?
Nizam rekommenderade din död. Tus miss-
tyckte. Du ska föras tillbaka levande.
Nizam vill se mig död. Han har
hyrt Hassansins för att få det gjort.
Han är rädd för vad jag ska säga...
...och vem jag berättar för.
Berätta för mig, bror.
Garsiv?
Vänta, Garsiv!
Hassansins!
Håll käften!
Skydda dolken!
Perser! Bakom dig!
Tamina!
- Glöm dem! Kasta de här!
- Hitta henne!
Hallå, här borta!
Vet du vad de säger
om män med stora svärd?
Tamina! Låt mig göra det.
Bara en Väktare kan återlämna dolken.
Det här är inget du kan göra, Dastan.
Jag är redo för det här.
Det är inte jag.
Tamina!
Ut! Det räcker! Ut!
- Garsiv!
- Förlåt, Dastan.
Rädda riket.
Bror.
- Var är dolken?
- Den är borta.
"Skydda dolken oavsett konsekvenserna".
Det var mitt kall. Det var mitt öde.
Vi skapar våra egna öden, prinsessan.
Vi tar tillbaka den.
Vi kommer att behöva en häst till.
- Vart ska du ta vägen?
- Till Alamut.
Nizam kommer att sticka hål i timglaset,
och han måste stoppas.
"Och han måste stoppas.
Han måste stoppas". Det är bra...
Vad?
En knivkastare med ett samvete.
Det sägs att perserna har
brutit igenom första nivån i tunneln.
De når timglaset om några timmar.
Nizam har dolken i det Höga Templet-
-som vaktas av nån slags demon,
täckt med piggar.
- Den Hassansin som dödade min bror.
- Det enda som står i vägen för dolken.
Ingen kan komma i närheten
av honom och överleva.
Vissa behöver inte komma så nära.
Kan du avvara lite vatten, sire?
Är du säker på det här?
- Jag är skyldig pojken.
- Va? Du är en Ngbaka!
Den numidianska slättens plåga.
Jag är bara en vanhedrande entreprenör.
De här adliga affärerna passar inte oss.
- Skynda er!
- Min vän, har nån nånsin sagt...
...att du pratar för mycket?
Kom nu.
Har jag berättat om Ngbaka?
- Ja, det har du.
- Hoppas att din bror lyssnar på dig.
Han är här.
Försegla alla portar! Hitta honom!
- Det är klart.
- Dastan, jag tycker inte...
- Jag tycker inte att du ska göra det.
- Är det oro jag hör?
- Varsamhet.
- Med en stänk oro.
Du smickrar dig själv, prins.
Och du brukade vara en
bättre lögnare, prinsessan.
Jag kanske har legat av mig.
Det här är inte sista
gången vi är tillsammans.
- Var är dolken?
- Era persiska byråkrater.
Vilka mjuka händer.
- Det har hittats, min herre.
- Timglaset?
Jag har inte dolken.
Lämna mig.
- Hej, Tus.
- Dastan!
- Vi måste prata.
- Prata då.
- Ensamma.
- Vänta utanför kammaren. Nu!
Vi är bröder, inte sant?
Dräkten förgiftades av Nizam.
Vem gav dig dräkten, Tus?
Vem gav dig dräkten?
Du litar på honom, som jag gjorde.
Men Alamut försåg inte våra fiender
med vapen. Nizam ljög för oss.
- Vad skulle han tjäna på det?
- Lyssna noga på mig.
Under staden ligger en forntida kraft.
En behållare med mytiska Tidens Sand.
Nizam vill använda den. Han vill backa
tiden för att göra sig själv till kung.
"Tidens sand"?
- Kätteri, Dastan. Hednisk galenskap.
- Jag har sett kraften med egna ögon.
Nizam upptäckte den. Om vi inte
stoppar honom, kan vår värld dö.
Om du ska döda mig,
är det bäst att du gör det nu.
Det här är ingen vanlig dolk.
Tryck på juvelen på skaftet...
...så får du se.
Jag skulle haft styrkan att göra
det här innan han ockuperade staden.
Att göra vad jag tycker är rätt,
oavsett konsekvenserna.
- Soldaterna finns kvar på...
- Stanna där du är!
Han tog sitt liv.
Må Gud ha nåd för förrädaren,
eftersom han väljer ynkryggens väg.
Vi vet båda att Dastan var många saker,
men inte en ynkrygg.
"Det här är ingen vanlig dolk.
"Tryck på juvelen på skaftet...
så får du se."
...oavsett konsekvenserna.
Sluta!
För en stund sen dog du inför mina ögon.
- Du tryckte på den.
- Hur visste du att jag skulle göra det?
För att vi är bröder.
Den dagen vi drog i krig, sa far att en
sann kung överväger rådet han får...
...men lyssnar alltid till sitt hjärta.
- Jag borde ha trott på dig tidigare.
- Ers Majestät, soldaterna säger att...
Jag ser att Dastan har återvänt.
Kom ihåg vad jag sa, Tus!
Nej! Vänta lite.
Stackars Tus. Så ivrig efter kronan.
Och du, Dastan, alltid inrusande.
Så desperat att bevisa att du är nåt mer
än det kungen skrapade upp från gatan.
Vilken härlig röra vi är.
Det verkar som bandet mellan bröder inte
längre är svärdet som försvarar riket.
Ja!
Han var en av oss.
Han var templets präst.
Det är så Nizam fick
reda på timglasets existens.
De har korrumperat Väktarna.
Infekterat oss.
Vi är inte rena längre.
Vi måste skynda oss.
Hiss. Hissen! Nu!
Väktarna byggde hemliga passage
under staden till timglaset.
Skyndar vi oss,
kan vi hinna innan Nizam.
Den leder oss ner
till timglasets kammare.
Det finns bara en säker väg.
Snabbare!
Följ efter i mina fotsteg.
Ingenting kan röra
ytan förutom där jag trampar.
Spring, Dastan! Spring!
Dastan!
Nizam!
Du mördade din egen familj.
Sharaman var din bror!
Och min förbannelse.
Jag såg upp till dig.
Jag förstod aldrig varför min
bror tog in slödder till palatset.
Njut av avloppet.
Där kommer du att vara under mitt styre.
Tamina!
Nizam! Använd inte dolken för att ändra
det förgångna! Det kommer att frigöra...
Frigöra vad?
Guds vrede? Självaste Helvetet?
Gör inte det här!
Stoppa honom!
Splittras glaset dör världen.
Det är inte mitt öde, det är ditt.
Det har det alltid varit.
- Släpp mig.
- Nej.
- Släpp mig.
- Jag släpper dig inte!
Jag önskar att vi hade
kunnat vara tillsammans.
Nej!
- Dastan!
- Nej! Tamina! Nej!
- Dastan!
- Tamina!
Familjen.
Prins Dastan!
- Bis? Du är här!
- Klart att jag är här.
Våra män har omringat Alamuts palats.
Striden är över.
Inte än.
Vänta!
Vänta!
Vänta.
Persiens modiga soldater! Vi har blivit
lurade att anfalla den här staden!
- Alamut har inga vapensmedjor!
- Dastan! Har du blivit galen?
Jag kan inte hålla tyst. Det här kriget
arrangerades av den pålitligaste...
-...vår farbror Nizam!
- Dastan har stridit hårt idag-
-kanske för hårt! Han måste få vila
i skuggan och samla sitt vett!
Vapnen vi hittade är förfalskningar!
Det finns inga vapen här, det vet du!
Spionen som fann dem var hyrd av dig för
att övertyga oss om att anfalla Alamut!
Vad är det här, Dastan?
Segerns samvetskval?
Du ledde attacken själv!
Gav oss den här stora triumfen!
Jag borde aldrig ha lå*** det hända.
I hjärtat visste jag att det var fel.
Det kommer aldrig att bli du.
Du blir aldrig kung.
Du har inte det hjärtat. Du kommer
att dö i skuggan av en stor man.
Få bort honom innan han
skämmer ut sig ännu mer!
Tus! Innan du lämnade Nasaf,
sa far det här:
Att en sann kung överväger råden,
men han lyssnar alltid till sitt hjärta.
- Vi var ensamma. Hur visste du det?
- Han hade rätt. Han känner oss-
-och han vet vad vi är kapabla till.
Lyssna till ditt hjärta.
Han trotsar dina order i anfallet
och nu vill han vända tillbaka.
Vidta åtgärder här.
Spionen vet sanningen.
Hitta spionen! För hit honom!
Vi tvingar ur honom det!
Du hade det alla bara kan drömma om.
Kärlek, respekt, och en familj.
Men det räckte inte för dig, eller hur?
Prinsessan av Alamut...
Jag blev lurad att anfalla din stad.
Förlåt mig, Ers Höghet.
Låt mig gottgöra det.
Det skulle vara en ömsesidig fördel...
...om våra nationer enades
med ett starkare band än vänskap.
Äktenskap.
Ditt äktenskap, med en som både
erövrade och räddade din stad.
Dastan.
Kungligt blod eller inte,
han är en fullkomlig son till vår far.
En fullkomlig bror till Garsiv och mig.
En sann persisk prins.
Upp med dig innan jag tar din plats.
Hej, prinsessan.
Man ska ju ta med gåvor vid ett frieri-
-men jag blev överraskad,
och därför oförberedd.
Jag har ingenting till dig...
utom det som redan är ditt.
Promenera med mig, prins Dastan.
Hur kan jag lita på mannen
som bröt sig in i min stad?
- Jag är inte längre den mannen.
- Kort tid för att förändras så mycket.
Kanske det.
- Det låter som du har upptäckt nåt här.
- Vad skulle det kunna vara?
- En ny andlig medvetenhet.
- Ett öde.
- Ja, exakt.
- Jag tror att vi skapar våra egna öden.
- Tyvärr så saknar du nyfikenhet.
- Tveklöst en av mina brister.
Gör inte narr av mig, prins.
Jag tror knappast att vi känner
varandra tillräckligt väl för det.
Men jag ser fram emot...
den dagen vi gör det.
Det sägs att vissa liv
är länkade genom tiden
Sammankopplade av ett forntida
rop som ekar genom tiderna