Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av: Taffi, KickFoot och SuxXx
Rättad av David.
Texten hämtad från Subscene.com eller undertexter.se
Den 15e Maj, i djungeln Nool.
I dagens hetta och poolens svalka.
Han skvätte och njöt av
djungelns stora glädjeämnen.
Då hörde Horton, elefanten, ett svagt ljud.
Horton!
- God morgon klassen! Är ni redo?
- Ja!
- Hoppa på!
- Se upp där nere!
Tommy är på plats!
Katie, är du där?
Okej.
Där är den! Jungelns
mest häftiga varelse.
Löv-insekten! För att skydda sig emot
fiender, gömmer den sig som ett löv.
Den här har verkligen ett bra grepp.
Kom igen, lilla killen!
Var inte blyg nu!
Jag misstog mig visst, barn!
Det är tydigen inga löv-insekter här.
Även om...
De är på mig!
Få bort dem!
Jag tror jag svalde en.
- Kan någon hjälpa mig? Dra ut den!
- Okej.
Då kom en sur Känguru hoppandes.
Typen som är övertygad om
att hon vet bättre än du.
Hon kom på varenda lag och
upprätthöll varenda regel.
Självutsedd som chefen i djungeln Nool.
Varför kan inte jag leka med
de andra barnen, mamma?
Hur många gånger har jag sagt till dig.
djungeln är inget ställe där-
-man beter sig som ett vilt djur.
- Horton är verkligen excentrisk.
- Barnen lär sig så mycket av honom.
Lär sig att bli ett gäng
harhjärnade knasbollar.
- Det är därför min Rudy är pungträ***.
Medans kängurun log sitt hånfulla hånleende...
- Horton, det var den bästa
stunden i mitt liv!
- Vad skall du visa oss nu?
- Ännu en gång åkte pricken förbi Horton.
- Hjälp!
- Han hörde det igen. Ett svagt hjälp.
Som om någon liten
person ropade på hjälp.
Och vet du vad han trodde? Han trodde
att någon var på den lilla pricken.
Kanske en familj. Det kan vara så.
En familj med barn som just börjat växa.
Jag vill leva!
Jag måste gå. Katie, du bestämmer.
Vänta! Kom tillbaka!
En till! En till! En till!
- Jag hör någon komma.
- Ge mig de där!
- Vänta!
- Sätt på larmet!
Ursäkta mig för min panikrusning!
Förlåt, Wickershams.
Jag städar upp det här sedan.
Ge mig ammunitionen.
Jag älskar lukten av banan på morgonen!
Bananer var det här!
Kom igen killar! Vi är alla däggdjur!
Jag känner mig lite deprimerad.
Det här är början på en kollaps.
Där är du. Jag har dig!
Hej, barn!
Sådär. Nu är ni säkra.
Jag vet att jag hörde er säga någonting.
Jag vet det bara. Vart är ni?
- Horton!
- Förlåt...
Jag bara... Det var det här pricken.
- Och det ropade på hjälp.
- Pricken ropade på hjälp?
Inte pricken. Det är ju löjligt.
Är det var du trodde jag menade?
Nej, pricken kan inte ropa på hjälp.
Kom igen, var lite realistisk.
Det är en pytteliten person på
pricken som behöver min hjälp.
Absurt! Det finns ingen som är så liten.
De kanske inte är små.
Vi kanske är stora.
- Horton.
- Nej, seriöst. Tänk efter.
Tänk om det är någon där ute.
Som kollar ner på våran värld nu.
Och för dem, är vi en prick!
Och sen kommer det någon och säger det
finns ingen som är så liten.
Och då säger den första killen,
"Kallar du mig en lögnhals?"
Och den andra killen skulle svara,
"Om skölden passar, använd den."
Och nu flyger det knogar.
Och den första killen tar upp en sten.
Och du ska nog stänga igen
pungen inför den sista delen.
- Visst, fetto. Ville du något eller?
- Horton!
- Det finns ingenting på pricken!
- Men jag hörde...
Gjorde du? Verkligen?
Varför hör inte jag någonting då?
Ifall du inte kan se, höra eller känna
någonting - så finns det inte!
Och att tro på små låtsasfolk
gör vi inte!
- Eller tolererar här i djungeln Nool.
- Verkligen?
För att om jag ville så skulle
jag kunna hitta någon som tror...
Du skall inte göra någonting sådant!
Du ska inte ge denna lögn till någon.
Särskilt inte till barnen!
Jag vill inte att du ska få i en
*** nonsens i deras huvuden.
Vårat samhälle har standarder, Horton.
Om du vill vara en del av det,
rekommenderar jag dig att följa dem.
Ha en bra dag.
Okej då. Jag ska tänka på det rådet.
Uppskattar ditt inlägg.
Jag förstår inte!
Jag vet att jag hörde dig!
Det var lika tydligt som
näsan i mitt ansikte.
Där har vi det! Du kanske inte hör mig!
Självklart. Dina öron är nog pyttesmå.
Jag måste prata högre!
HALLÅ!
Några människor där ute,
och jag tror jag vet vilka-
-de kan hålla med den sura kängurun.
Det kan inte finnas folk
som är lika små som kvalster.
Det kan det och det finns det.
För att Horton hade rätt.
Den lilla hälsningen färdades ner
till pricken, genom molnen-
-till folket i en liten stad.
Vars namn var Vemlingsby.
Där levde vemlingarna, väldigt glada och
säkra. De visste bara bra saker.
Omedvetna om att deras värld är en
liten prick på en klöver. Omedvetna-
-om att det här kanske
var slutet på deras fina liv.
Vemdalens borgmästare, en man vid namn
McDod, var rättvis och något udda.
Borgmästaren och hans fru hade barn nog.
96 döttrar, några här och några där.
96 flickor att älska,
96 flickor att lära.
Några sekunder åt varje flicka.
Jag är bättre än bäst
på mitt vemprovs test.
- Helty har använt min hårborste.
- Holly har använt min.
- Mycket bättre.
- Kan jag få en vemfon? Alla har det.
Verkligen? Har alla det?
- Jag ska tänka på saken.
- Titta, pappa. Titta.
- Tanj.
- Det heter "tand", sötnos.
I Vemdalen skiljer sig traditionen från
vår. Bli borgmästarens äldste den näste.
Så, vem var den äldste?
Det var JoJo, hans son.
Vad händer, JoJo?
Hur är läget?
För er och mig är det självklart att JoJo
inte vill ta efter sin fars karriär.
Men borgmästaren var helt förblindad.
JoJo satt bara där i
tystnad och glodde.
- JoJo?
- Varför får han mer tid?
Varför pratade han inte?
Jag tror att han var rädd för-
-att göra sin pappa besviken.
Vet du vad som är häftigt?
Det här är häftigt. Titta på männen-
-och kvinnorna som hänger på dessa
väggar. Du, min son, är en del av-
-ett familjelegat som har
funnits i sekel. Vet du vad?
Din farfar var Vemdalens borgmästare.
Och din gammelmormor.
Hela vägen ner till din...
Gammel, gammel, gammel, gammel,
gammal, gammel, gammel, gammel...
...gammelfarfar!
Någon dag hoppas jag att kunna slå dem
följe och bli en av de gamla.
Det finns inget som
att vara borgmästare, JoJo.
Jag får skriva under avgörande beslut.
Och på paraden är det jag som sitter
längst upp på den stora köttbullen.
En dag kan det vara du.
En dag är det du som
bär på borgmästarmärket.
Du måste bara...
Förstår du vad jag menar?
Kör hårt, vinnaren.
Jag är glad att vi hade
det här samtalet.
Samtalet som jag kommer
fortsätta med på egen hand.
Där kan du vara. Det blir bra.
Det är inget fel på det här.
Det är bara du, jag och pricken.
Vi har en klubb.
Vi kan vara ett hemligt samhälle som
kontrollerar världens alla krafter.
Och inga andra får vara med om
det inte bär roliga hattar.
- Horton?
- Ja, Morton?
Jag är glad för din skull att du har
hittat den här pricken.
Men du borde kanske
hålla det för dig själv.
Du pratar med ett klöver.
Det ser inte bra ut.
Det ser inte bra ut att du pratar om
pricken som att det inte fanns.
Pricken har aldrig sagt
något dumt om dig, men visst.
Det kan inte tycka något om mig,
för det är en prick.
Jag ser vad som håller på att hända.
Pricken kommer aldrig
att kunna ersätta dig.
Det var synd att jag
behövde säga det nu.
Det hjälpte verkligen. Försök att
hålla det för dig själv. Vi ses.
Försök.
- Hej, Horton. Vad har du där?
- Vad? Vi gör inget.
- Vi är helt ensamma.
- Vilka är vi?
Det får jag inte säga.
Ni får inte berätta det för någon,
det kan sluta illa då.
- Men vi vet inte varför.
- Vi ska inte berätta det. Om vi gör-
-det så berättar vi för dem att
de inte ska säga det till någon.
Jag var och badade, för min hud var
lite torr, och...
Horton berättade hur han hade
räddat pricken innan det drunknade.
Borgmästaren var ute på sin en promenad
och märkte att saker inte var sig likt.
Men klandra inte Horton. Han visste
inte att ett litet hopp här uppe...
Och jag hoppade i vattnet såhär!
...var ett stort hopp där nere.
- Jobba inte för hårt, Joy.
- Lyxhusen bygger ju inte sig själva.
- Antar att de bygger sig själva.
- Hände det där precis?
Det var borgmästarens jobb att ta reda
på vad de underliga sakerna berodde på.
Det fanns ett problem...
Tack, fru Hjelp.
...inget i Vemdalen har
någonsin gått snett.
...med allt vi har. Vi gillar det
i Vemdalen, vi gillar det mycket.
Vi är alla väldigt upptagna med
paraden, så låt oss börja det här mötet.
Jag antar att du har goda
nyheter åt oss, herr Borgmästare.
Det är nyheter, men om det är bra eller
dåligt vet jag inte om jag ska nämna.
Jag har märkt lite udda saker
i Vemdalen den sista tiden.
Ni vet, jordskalv, moln
som cirkulerar i himeln.
För att vara på den säkra sidan borde
vi kanske skjuta fram...
- Tala högre!
- Vi borde skjuta fram paraden!
Vi ska fira Vemdalen 100
år av lycka och harmoni-
-och du vill avböja paraden!
- Tänk om Vemdalen är i fara?
- Inget går någonsin fel i Vemdalen.
Din pladdrande drummel.
Paraden fortsätter som planerat.
Borgmästaren var verkligen korkad.
Han kommer alltid att le hädanefter.
Jag har redan 15.000 vänner.
Det ser visst ut som mig!
För tio år sedan.
Vänta lite.
De behandlar mig som en idiot.
Jag är ingen idiot.
- Ser jag ut som en idiot?
- Ska jag svara på det?
Kallar mig "drummel", jag skulle aldrig
säga så till någon. Han är en drummel.
Kolla på dig, jag antar att du inte är
lika snygg med ett klammer i huvudet.
Tack så mycket, fru Hjelp.
- Hejsan!
- Vem där? Jag ska ge dig!
Hallå?
Hallå?
- Är det någon där?
- Det här är borgmästaren.
Jag pratar med borgmästaren!
Jag visste att det
fanns liv på pricken.
Vilken prick?
Hur ska jag förklara det här,
du lever på en prick.
Du store röst från röret,
jag bor i Vemdalen.
- Då är Vemdalen en prick.
- Okej, vem är det som luras?
- Är det Bert?
- Nej, Horton. Jag är en elefant.
Falskt namn. Var är du.
Från ditt håll måste jag vara i himlen.
Jag är stor jämfört med dig.
Jag har gått ner i vikt, jag simmar.
Hela din värld-
-får plats på en blomma i min värld.
Kolla vad som händer
när jag sätter er i skugga.
Ljust... mörkt.
Förstår du nu? Vi har hamnat i någon
sorts kosmisk komunikation.
Två helt olika världar som får kontakt.
Min är enorm och din är jätteliten. Men
på något sätt har vi lyckats få kontakt.
Om du tänker efter så
är det ganska fantastiskt.
- Är allt bra där nere?
- Det får du svara på.
- Det är ju du som har pricken.
- Det är ju jag som har pricken.
- Var inte orolig, borgmästaren.
- Vänta lite bara.
Vad betyder allt det här. Borgmästaren
gick till doktor Mary Lou Larue.
Den smartaste i Vemdalen.
Doktor Lou Larue?
Det här är galet.
- Vad kan jag hjälpa borgmästaren med?
- Jag undrar bara,-
-om vår värld var en liten prick i
rymden, hur skulle vi veta det?
- Varför ställer du ens en sådan fråga?
- Vet du vad?
Någon pratade med mig. Inte en elefant
i luften utan en man på marken.
- Bra följder?
- En liten prick?
Som flyger runt i rymden?
Vi skulle få oförklarliga jordskalv,-
-dramatiska väderförändringar och inte
gjorde något för att styra upp det...
...skulle vår värld bli förintad!
Förintad? Förintad, förintad...
- Horton?
- Nej, det här är Benny.
Horton är upptagen.
Jag skojar bara, det är jag.
Vi är dödsdömda.
Jag behöver din hjälp, Horton.
Det verkar som att om pricken förflyttas
så kan hela vår värld gå under.
Så jag vill att du hittar ett säkrare
och stabilare hem åt oss.
- Och snabbt?
- Inga problem, borgmästaren.
Där får ni fin utsikt.
Hallå, är allt som det ska?
Vad är det som händer där uppe?
Hela den här djungeln är ett dödsnäste!
Vänta lite, det där blir bra.
Det var då Horton såg, på
Noolbergets topp, en liten grotta-
-som såg fridfull och tyst ut.
Där växte blommorna och blev stora.
Han visste att där skulle alla
Vemlingar vara säkra.
Jag har hittat det, borgmästaren.
Det perfekta stället, där uppe.
- På Noolbergets topp.
- Herr borgmästare?
Så blänkande.
Vemdalens hundraårskommitté väntar på
dig, du ska kolla på köttbullen.
Att lägga till vemling framför allt
gör inte det mindre sårbart!
Jag vill inte gå!
Jag måste gå, Horton. Det är något
problem med den stora köttbullen.
Jag tar hand om det här.
Så började Horton sin vandring för att
rädda den lilla världen på pricken.
Horton var trogen, och snäll.
Han var en modig hjälte,
i alla fall i sin fantasi.
Vi måste bli osynliga för det finns
krafter som vill förgöra oss.
Så du tror att du kan smyga dig på mig?
Det märks att du inte
är någon match för mig.
Jag ser att du har bemästrat
hur man piskar rumpor.
- Du är stenhård, men kängurun har apor!
- Jag ska göra apor av dem.
Det är deras öde.
Horton är den bästa hjälten av dem alla!
- Det är andra hållet!
- Till Noolbergets topp.
Här kommer jag!
Förlåt mig, lilla vän.
Tänk läkande tankar.
- Horton!
- Horton!
Vi har våra egna klöver
med små världar på.
I min värld är alla små ponnyer som
äter regnbågar och bajsar fjärilar.
Vad fint, Katie.
- Fint på ett väldigt konstigt sätt.
- Min värld heter Jessicaland.
Alla avgudar drottning Jessica
därför att hon är så vacker.
Vad häftigt.
- Min bästa kompis bor där.
- Ingen bor på den här.
- Det är inte möjligt.
- Snälla, mamma. Gör inte såhär.
Gå till ditt rum, älskling.
Horton?
Suveränt!
Ni får lösa era problem.
- Har du glömt vad vi pratade om?
- En elefant glömmer aldrig.
Jag kollade upp och du frågade vad jag
gjorde, och då nämnde jag pricken.
Då drog du mig i örat, slog mig
i pannan... Det gjorde du faktiskt.
- Ge mig klövern, Horton.
- Nej!
Nej? Är du säker på
att du vill det här, Horton?
Jag kan lova dig att det kommer att bli
otäckt. Du måste fråga dig själv:
"Vill jag verkligen göra det här,
för en klöver?"
Gör som jag säger, Horton.
Ge mig den!
Nej, jag kan inte.
De finns små personer på pricken.
En person är en
person oavsett hur liten.
Du gick precis över gränsern, Horton.
Det ska du få betala för.
Horton utnytjar barnens fantasier.
Det är sjukt!
Jag måste ta pricken till
Noolbergets topp, på stört!
Vad det nu betyder.
Hur svårt kan det vara?
Det är bara ett fritt
fall till säker död.
Det här ser lite bekymmersamt ut.
De antog förmodligen att elefanter
skulle gå här när de byggde bron.
Okej, det känns bra.
Jag ska bara...
MOD.
- Det stämmer verkligen.
Hejsan, hur mår vi idag?
Säg: Ahhhh.
Skölj munnen, tack.
Jag tror att en del av de här
plankorna behöver bytas ut.
Jag måste bara tänka lätt.
Jag är lätt som en fjäder.
Det var en tung fjäder.
- Nu kommer det att sticka till lite.
- Jag är lättare än en fjäder.
Vad är lättare än en fjäder?
Luft! Det finns inget lättare än det.
Självklart, desto mer luft...
...jag blåser in...
...desto lättare blir jag!
- Nästa, tack.
- Okej, absolut vettskrämd.
Om jag bara försöker att dra mig upp.
Försök att inte få panik!
Det kunde ha slutat riktigt illa.
Jag mår riktigt bra nu faktiskt.
Kanske är det
för att jag känner en ny mening.
Hej, Jojo. Jag behöver din hjälp!
Kan du hjälpa mig?
Okej bra. Först, så vill jag
att du går till tjejernas rum.
Ta ner den inre stjärnsamlingen
och sen, sluta stirra på min arm.
Ta bort glödlampssamlingen och sen...
Tänk bara på något som
kan gå i sönder eller splittras.
Ta en lång ***, okej?
Förstår du?
Tack, Jojo!
- Hej! Vad du är hemma sent? - Ja jag
har varit hos tandläkaren för min arm.
Phil, vad var det... Ned?
Vad håller du på med?
- Vad menar du?
- Jag känner till detektiven Ned.
Men du hänger i takkronan.
Jag tänkte att det såg bättre ut om
den inte kunde ramla ner och krossa oss.
Vad är det som pågår?
Har du fått den där känslan
att någon spionerar på dig?
Ja, visst.
- Jag antar det.
- Sen har du fått den känslan att-
-det kan vara en stor elefant
som spionerar på dig?
Du får den konstiga känslan att
din värld faktiskt är en litet prick.
Och att elefanten som
jag pratade om tidigare-
-bär det på en blomma.
Och du inser, att om du berättar det för
någon, så tror dem att du är knäpp.
Men du känner fortfarande ansvaret
för att hålla dem skyddade.
Känner du så?
Du, jag måste nog säga nej.
Känner du så?
Nej!
Gud vad trött jag är.
Dags att slänga sig i säng, antar jag.
Älskling, jag vet att du
är väldigt stressad.
Och om du ser elefanter
och blommor, så är det okej.
Men säg inte den historian
till någon annan, okej?
Och kom ihåg, det är inte slutet
på världen bara för det.
Slutet på världen!
Horton anropar borgmästaren.
Kom in, borgmästaren. Klart ***.
Horton?
Mottagningen är usel här.
Vad sägs om det här?! Om jag kommer
riktigt nära! Kan du höra mig då?
Okej, uppfattat.
- Är vi på den säkra platsen snart?
- Nästan.
Jag är säker på att det värsta är över.
Detta är elefanten som talar.
Ta det lungt, och vi ska får
er till Nool-berget på nolltid.
Vem var det?
- Finns det några andra där?
- Det är min fru och mina barn.
- Så du har familj?
- Jajamensan.
En vacker fru, 96 döttrar och en son.
- Värst vad du har varit upptagen.
- Så delar alla samma badrum.
- Du vet vad jag menar va?
- Ja, klart att jag gör.
- Badrum?
- Ned?
Du vet att du är uppe
på taket va, älskling?
Nej, du måste gå och lägga dig.
Pappa har fått ett sammanbrott. Ned!
Vad är det du håller på med nu?
Jag var på väg att lägga barnen efter
att jag har kommit ner från taket.
- Pappa? - Ja?
- Kan jag få ett glas vatten?
- Självklart.
- Jag också. - Jag med.
Hej, Jojo. Vatten. Det var
precis dig jag ville träffa.
Jag vet att vi inte har träffat
varandra den senaste tiden.
Och det mesta har varit mitt fel.
Vet du vad jag har försökt att göra?
Jag har försökt att applicera
min vision om din framtid på dig.
Låt mig berätta detta
lite mer tydligare.
Jojo, du kan bli vilken
slags borgmästare du vill.
Ta tag i saker själv, eller stark och tystlåten,
eller frispråkig. Det är helt upp till dig.
Bra. Nu känner jag
mig mycket bättre.
Jag förväntar mig stora saker
av dig, unge man. Stora saker!
Okej. God natt.
Bra saker. Bra tal.
Sen smög sig Jojo ut,
ensam och ledsen.
Rejält missuppfattad av sin far.
Och vart skulle han så
här sent på kvällen?
Upp till Vemstadens övergivna
stjärnundersöknings-torn.
En plats där en pojke
kunde känna sig nöjd och fri.
En plats där han kan
vara precis vad han vill.
Och vad som döljde sig därinne?
Jag skulle säga det om jag kunde.
Men där uppe hittade
kängurun på bus.
- Får jag komma ut nu, mamma?
- Nej, Rudy. Stanna på ditt rum.
Herr Vladercore?
- Jag äter, försvinn.
- Jag behöver din hjälp med Horton.
Han tror att det bor små
människor på ett klöver.
- Jag vill att klövret förstörs.
- Är det för tungt för dig?
Jag kan göra det själv, men jag föredrar
inte att smutsa ner mina händer.
Men det har du inga problem med.
Inga problem, det är lätt som en plätt.
Men det kostar.
Jag vill ha ett par nya... nej...
- Jag vill ha den här lilla kängurun.
- Tyst, Rudy. Mamma tänker.
- Jag ber bröderna Wickersham.
- Ja, de är perfekta för det här...
- Nej, inte bröderna Wickersham.
- Jo, de blir perfekta för det här.
- De är ju apor! De skrämmer ingen!
- Kanske nästa gång.
Jag kommer att ta klövern, krossa den-
-och sluka den.
Det var större än vad det verkade.
Vänta lite...
Sedan spyr jag upp den och
slukar den två gånger.
- Två gånger totalt, alltså.
- Det låter bra.
Men jag tror att jag tar
bröderna Wickersham.
Nu kommer det bästa.
Jag gör allt gratis.
Alltså gratis.
Vad säger du?
- Överenskommet.
- Du kommer inte att ångra dig!
Borgmästaren?
Öppna dörren, borgmästaren!
Det snöar på sommaren!
- Ja, det gör det.
- Det är en dramatisk väderförändring.
Jag vet inte hur du visste det,
men på något sätt så gjorde du det.
Och Vemdalen är på
väg mot en katastrof.
- Horton. Jag kommer.
- Det är vår uppgift att rädda Vemdalen.
Någon mer? Bra.
Lek inte i snön, det är inte kul.
Det här är ett tecken på undergång.
Sötnos... Nej, det där är farligt!
Sluta att leka.
Det här är farligt!
Horton?
- Hej, borgmästaren.
- Det snöar mitt i sommaren.
Det här är världens undergång.
Jag tror att jag vet vad felet är.
Blev det bättre?
Det verkar som att det fungerade.
Luktar det jordnötter?
Det är mitt favorit godis.
Fast de fastnar mellan tänderna.
- Nej, Frederick.
- Jag måste kanske slåss, borgmästaren.
Rädda elefanter kan vara farliga.
Okej, du ber om det!
Letar du efter problem? Jag vet inte
var du kan finna det. Kom igen!
- Jag hatar att springa.
- Morton? Gör inte om det där.
Horton? Där är du, vi har lite problem.
Hörde du det där? Nej, jag är här.
Kängurun har blivit tokig. Hon tycker
att du ska bli bannlyst från Nool.
- Jag trodde att vi var vänner.
- Hon har gått till Vlad!
Är det den elaka Vlad eller den lilla
kaninen som gör kakor?
Visst, hon skickar en kanin med kakor
efter dig. Självklart är det den elaka.
Om du inte vill att stora vassa
klor ska skära sönder din kropp-
-så gör dig av med klövern!
- Det kan jag inte.
Jag menade vad jag sa och jag sa vad
jag menade. En elefant är 100% ärlig.
För min skull kan du
väl göra ett undantag?
Jag har aldrig varit 100% på nånting
och jag är störthäftig.
Jag menade vad jag sa
och jag sa vad jag menade.
Jag kommer inte att säga det.
Du kan hålla på hela dagen om du vill.
- En elefant är ärlig till 100%.
- Det är mitt motto, tack för varningen.
Motto, okej? Håll ögonen på himlen.
Håll dina ögon på himlen.
Du måste få ner alla under marken!
Jag vill inte slå på larmet.
Men det finns en stor risk att vi blir
attackerade av en stor köttätande fågel.
Det kan även vara en kanin med kakor,
men det skulle jag inte räkna med.
Det var säkra ord...
Det är en bra idé, det är bara det att
om det ska fungera måste-
-kommunfullmäktige godkänna det
och de lyssnar aldrig på mig.
De har kallat mig dåre, flera gånger.
Du måste prata med dem...
Elaka Vlad!
Elaka Vlad!
Det där är verkligen inte en kanin.
Nu är han borta.
Det var meningen och jag lyckades.
- Är det här trädet på riktigt?
- Håll i er, det här blir skumpigt.
Nu kommer jag och tar dig.
Förbered dig på det värsta.
Lämna mig ifred!
- Han dyker snart upp igen.
- Hejsan.
Schack matt. Nu ska jag krossa
alla små människor på klövret.
Förlåt, men vi ska gå av här.
Rakt på näbben!
Häftigt, jag brukar alltid komma
på sådana saker för sent.
Är allt väl?
- Vad hände, kom fågeln?
- Ja, den anföll mig. Ni är i fara.
Jag ska berätta för alla
vad som håller på att hända.
Skynda dig, gör det nu!
- Det är något som står fel till!
- Min källare är på vinden!
Vad är det som händer?
- Vi har ett nödläge!
- Oroa er inte!
Borgmästaren beter
sig bara som en idiot.
Vemdalen är i fara,
alla måste ta sig till skyddsrummen!
Vi gör det på det demokratiska viset.
Vem vill att vi fortsätter
paraden som planerat?
Vem tycker att det är
bättre att ha paraden-
-i skyddsrummen?
Ni måste lyssna på mig.
Hela vår värld kan explodera.
Dock mycket snabbare och
det kommer inte att låta såhär.
Folket har talat, borgmästaren.
Det är ingen som tror på dig.
- Horton tror på mig.
- Horton?
- Vem är Horton?
- En stor elefant i himlen!
Ni ser honom inte, han är osynlig.
Han är den som har riskerat sitt liv-
-för att rädda Vemdalen, som förresten
är en prick på ett klöver.
Jag kan bevisa det! Hortons
röst kommer ut ur det här hornet.
Alla Vemlingar är samlade,
låt dem veta att du finns.
Nu blev det lite jobbigt.
Jag är verkligen känd nu.
Nu vet jag...
Horton? Vi väntar, Horton.
Det är dags att visa att du finns och...
...därmed att jag inte är en dåre.
Titta på vinden,
vad tror ni att det betyder?
Det betyder... förmodligen...
Låt draktävlingen börja!
Fy skäms på dig, Horton!
Iskylning!
- Ge mig min prick.
- Inte den här gången, pojke.
Jag är så ledsen att jag svek dig.
men det här är stort.
- Ta familjen till ett säkert ställe.
- Det ska jag göra! Jag tror på dig.
Nu fick jag dig, din elefant.
Borgmästaren? Är det någon där?
Hallå? Är det någon här?
Klöver efter klöver han fann,
men det han sökte efter var borta.
Borgmästaren?
Vid kvällning hade stackars Horton,
mer död än levande, plockat upp-
-och sökt igenom 9005 klöver.
Ursäkta att jag stör, Ingen.
Knack, knack.
Det är nu du ska säga: "vem där".
Om det fanns några Vemlingar där.
Hela dagen letade han,
längre och längre bort.
Ända tills hans hopp nästan var borta.
Snälla, nej!
Det här är inte rättvist.
Kan det vara rätt klöver?
Är allt sökande äntligen över?
Det var på tiden. Horton hade hittade
rätt klöver bland tre miljoner.
Jag har hittat dig, borgmästaren!
Borgmästaren? Är du där, borgmästaren?
Borgmästaren?
Är du där, borgmästaren?
Borgmästaren!
Borgmästaren?
Det här är Lloyd.
Kan jag ta ett meddelande?
Du mår bra!
Sluta med det där, Horton!
Förlåt, det måste ha gått skumpigt till.
Jag kan inte förstå att jag hittade er.
- Borgmästaren hade rätt.
- Jag mår bra, det gör ni också ser jag.
Invånare i Vemdalen...
Jag vill att ni träffar
våran vän Horton.
Han kommer att hjälpa oss.
Jag tar hand om det här.
Det här är ordförande...
Det är *** med dig,
förstår du det, din dåre?
Jag skojade bara.
- Den var bra.
- Det här är min fru Sally.
Det betyder att min man inte är en dåre.
Och några av mina döttrar,
Hely, Hooly, Huly, Hilda och Hedy.
Och det här är Fru Hjelp, min lojala
assistent och så har vi doktor Larue.
Och Bert, fröken Quilligan och
herr Far Kluegen från Kluegen-
-och gamlingen i badkaret. - Han
kommer aldrig att minnas alla namn.
Jag ska försöka så gott jag kan.
Sally, Sherman-
-Haly, Huly, Hooly, Hilda, Heidi,
fru Hjelp, doktor Larue, Bert-
-fröken Quilligan, herr Far Kluegen och
så var det väl en gamling i en dusch?
I ett badkar. Vi är alla här, Horton.
Och vi tror på dig.
Vad häftigt. Det här ansvaret tar jag
inte lätt på. Jag lovar er säkerhet.
Vi kommer att skapa en värld där alla
Vemlingar begåvas med tre-
-outplånliga rätter. För att vara mer
beslutsam vid ett annat tillfälle.
Och vi kommer att sätta pricken på
berget innan det här årtiondet tar ***.
Den här elefanten är galen.
Jag måste berätta för kängurun.
- Vänta tills de får höra det här.
- Du skulle ha sett mig.
Jag jagade elefanten, plågade honom och
hade sönder honom i miljontals bitar.
Det var ett riktigt konstverk,
mitt bästa. Klövern är förstörd.
Horton kommer aldrig att hitta det.
Läs på näbben: Klövern är borta för evigt.
Jag såg nyss Horton, och han pratar
fortfarande med det där klövern.
Idiot!
Det var du som kom till mig.
Jag gjorde det här gratis.
Vad har hänt med Nool? Det fanns en
tid då personer var personer-
-och prickar var prickar!
Om du inte kan se, höra eller känna
på något så finns det inte.
Vårt levnadssätt hotas och vem
är det som leder anfallet? Horton!
Vänta lite. Det är Horton vi pratar om,
han skulle inte göra en fluga förnär.
Förutom den han satte sig på,
men det gjorde han inte med flit.
Det var konstigt, mina kakor bränns...
Jag måste sticka.
Ska vi låta Horton fördunkla
våra barns sinnen?
När Horton berättar för barnen om andra
världar, börjar de ifrågasätta auktoriteter.
Vilket leder oss till trots,
vilket leder till anarki!
- Horton måste straffas!
- För barnen!
- Ska han få komma undan?
- Nej!
- Jag sa att jag var helt ärlig.
- Horton!
- Stampa inte med fötterna.
- Det är inte jag!
Okej, det är bara en arg grupp. Jag
trodde att det var du som väsnades...
- Herre Gud.
- Spring Horton!
- Vi binder honom!
- Ta fast honom!
Stopp!
Hejsan, kompisar. Vad trevligt att
ser er alla på en gång.
Se vad du har
ställt till med, Horton.
- Allt det här för en blomma.
- Det är en prick.
Allt prat om att binda och
bura in dig är löjligt.
Poängen är att hela den
här gruppen kan gå härifrån.
- Verkligen?
- Självklart. Allt du behöver göra är-
-att tala om för alla att det inte bor
några små personer på pricken.
Att du hade fel och att jag hade rätt.
Gör du det så blir allt som vanligt.
Men om du inte gör det
så måste du betala för det.
Allt jag behöver göra är att
säga att det inte är sant?
Bind mig, bura in mig, gör det! Gör vad
ni vill, för det finns personer på-
-det här pricken. En borgmästare
som har 96 döttrar och en son.
Som alla delar på ett badrum,
vad det nu är.
Även om du inte kan höra eller se
dem alls, så är en person en person-
-oavsett hur liten.
Det var vackert, Horton.
Bind honom och bura in honom!
Bränn pricken i kokande olja!
De tror inte på att vi finns.
Vi måste väsnas. Vi är här!
- Kom igen, allihop!
- Vi är här!
Vi är här! Vi är här! Vi är här!
Det här kommer att lära dig att inte
hitta på historier om personer på prickar!
Jag hör dem!
- Bind honom!
- Bura in honom!
Deras hörsel är inte bra nog.
Alla Vemlingar måste väsnas!
Vart ska du, JoJo?
Vi behöver allas röst!
Du måste väsnas ordentligt nu,
annars dör vi allihop!
Borgmästaren tog tag i
trumman och började slå på den.
Över hela Vemdalen väsnades det.
De slog på stekpannor
och allt vad de kunde få tag på.
På klarinetter och flöjter.
- Hör de oss?
- Lyssna! Det är vackert.
- Jag hör inget.
- De hör inte, fortsätt!
Är du säker på att alla
Vemlingar försöker?
- Var är JoJo?
- I det gamla observatoriumet.
Det finns faktiskt en gräns!
JoJo? Har du byggt det här?
Du begår ett misstag.
- Mamma!
- Tillbaka in i pungen.
Sluta inte!
Fortsätt!
Det kommer att fungera!
- Hör de oss?
- Nej!
Vad som än händer så kunde jag
aldrig ha fått en bättre son.
Jojo? Kom igen, fortsätt så!
Nej!
- Vi är här! Vi är här!
- Jag hör dem!
Det där lilla extra skriket satte stopp
för allt. Nu hörde man allt ljud.
Jag hör det!
Ge mig den där, Rudy!
- Tillbaka i pungen, Rudy. Nu!
- Nej, mamma.
Ta klövern, Wickershams.
Kan någon ta det från honom?
- Du klarade det, Borgmästaren.
- Vi klarade det!
Bra jobbat, min son.
Du är en av de gamla nu, pappa.
Ta det lungt.
Hej, Vlad.
Jag borde inte, men...
Det där var berörande.
Jag är så känslig, här kommer tåren.
Det finns så många att tacka.
De snälla personerna i Nool, som satte
mig i en bur och petade på mig med pinnar.
Min kompis Morton, som var
den enda som stod vid min sida.
- Du är en krigspoet.
- Jag vill tacka Vemdalens borgmästare.
- Som trodde på mig från första början.
- Vi kommer att sakna dig, Horton.
- Vad ska vi göra utan dig, Horton?
- Jag kommer alltid att vara i närheten.
Och så slutade allt lyckligt,
för både Horton och Vemlingar.
Och för alla i djungeln och kängurun.
Så låt det bli en läxa för er alla-
-en person är en
person oavsett hur liten.
Översatt av: Taffi, KickFoot och SuxXx
Rättad av David.