Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vad kan man säga om
en tjugofemårig flicka som dött?
Att hon var vacker och begåvad?
Att hon älskade Mozart och Bach?
Beatles?
Och mig?
-Har ni den här?
-Ni har väl ett eget bibliotek?
-Svara på min fråga, tack.
-Svara på min först.
Vi får använda Radcliffes bibliotek.
Jag talar inte om rätt, utan om moral.
Harvard har 5 miljoner böcker.
Radcliffe några tusen.
Jag har ju
tenta i morgon, för fan!
Svär inte åt mig, din lilla snobb.
Varför kallar du mig för snobb?
-Du ser korkad och rik ut.
-Men jag är smart och fattig.
Nej, jag är smart och fattig.
-Varför är du så smart?
-Jag skulle aldrig gå ut med dig.
-Jag skulle aldrig fråga dig.
-För att du är så korkad.
Litteratur 105. Inte så dumt.
Musik 150. Inte så dumt.
Musik 201, det är ju på D-nivå.
-Renässansens polyfoni.
-Vad är det?
Inget med sex, snobben.
Jag sa ju att jag heter Oliver.
-Förnamn?
-Ja.
-Oliver vad?
-Barrett.
-Barrett som poeten?
-Ja, men vi är inte släkt.
-Barrett som huset?
-Ja.
Oj, jag dricker kaffe
med ett Harvard-hus.
Nej, farfarsfar donerade
Barrett Hall till Harvard.
Så att hans
barnbarnsbarn skulle komma in?
Om du vet att jag är en nolla,
varför tvingade du hit mig, då?
Jag gillar din kropp.
-Jag pluggar samhällsvetenskap.
-Det märks inte.
-Det är en högre kurs.
-Jag vet att du inte är helt blåst.
-Gör du?
-Du har ju fastnat för mig, eller hur?
Jenny?
Hör du, din snorkiga Radcliffe-brud,
på fredag är det en hockeymatch.
-Jaha?
-Jag vill att du kommer.
Varför skulle jag vilja
gå på en larvig hockeymatch?
-Därför att jag spelar.
-I vilket lag?
Två minuter för nummer 7.
Fasthållning.
Utvisning: Barrett, Harvard.
Två minuter. Fasthållning.
Varför sitter du här
när dina vänner spelar?
Jag sitter i utvisningsbåset.
-Vad gjorde du?
-Jag tog i för mycket.
-Är det hemskt?
-Jag måste koncentrera mig.
-På vad?
-Hur jag ska krossa det svinet!
Kör, Harvard, sätt fart!
Spelar du oschyst?
Skulle du kunna krossa mig?
-Just nu, om du inte håller tyst.
-Då går jag. Hej då.
Barrett är tillbaka på isen.
Harvard är fulltaligt.
Mål. Ackerman,
på en passning av Barrett.
-Så nu har jag sett en hockeymatch.
-Vad gillade du mest?
-När du drattade på arslet.
-Tack, för att du kom.
Jag sa inte att du fick kyssa mig.
-Jag kunde inte låta bli.
-Det kunde jag.
Jag kanske inte ringer på nån må***.
Eller så ringer jag
när jag kommit till mitt rum.
-Din knöl.
-Du tål inte din egen medicin.
-Tjena!
-Hej, Ollie.
-Vad fick du?
-En passning.
-Och av Cavilleri?
-Det angår dig inte.
-Vi delar ju rum!
-Har Barrett en ny brud?
Jenny Cavilleri.
Nån musik-typ från Rhode Island.
-Jag känner henne. Snorkig brud.
-Spelar piano för Bachsällskapet.
-Vad spelar hon för Barrett?
-Svårfångad, antagligen.
Simpson...ta dig i häcken!
Då vet vi.
Hej, Jen?
Vad skulle du säga om jag sa...
att jag tror att jag är kär i dig?
Säg aldrig "kärlek" om du inte
menar det. Du är en känd storhet.
Hur så?
Du är känd för att ha stor aptit. I
Radcliffe är varje hall Barrett Hall.
-Du har kollat upp mig.
-Jag går inte ut med vem som helst.
-Är jag vem som helst?
-Vad tror du, din lilla snobb?
Hör du, du får
klara dig själv den här helgen.
Jag ska ta en omgång
med Francis LaPierre.
-Väldigt lustigt.
-Är du svartsjuk?
Han är kapten
i Cornells hockeylag.
Så du har läst sportsidorna, va?
Jag skulle inte ha nåt emot
att se dig spela mot Cornell.
Nej, jag kommer att vara upptagen.
Javisst, All Ivy-titeln.
-Mer än All Ivy-titeln?
-Mycket.
Cornell mål.
Oavgjort 3-3.
Kom igen! Lägg av!
Jag ska sparka dig
tillbaka till Montreal!
Res dig!
Det är slutspelat, Barrett.
Sätt fart!
-Je vais te casser la gueule!
-Inte förrän jag knäckt din!
Barrett, du ska bort från isen!
Jävla Montreal-fikusar!
Vad? Francis LaPierre
började ju bråka!
-In!
-Men... !
Fem minuter för nr 7. Ruffing.
Utvisning: Barrett, Harvard.
Fem minuter för ruffing.
Du behöver nog en biff, grabben.
Tack, men doktorn har fixat det.
Jag menade i magen, Oliver.
-Jag bör nog äta med laget.
-Jaha, bra.
-Gör det ont?
-Nej, sir.
-Jack Wells borde titta på det.
-Det behövs inte.
-Jack är specialist.
-Det är inget speciellt.
-Bilen står där. Vill du ha skjuts?
-Jag följer dig till bilen.
Har du hört något
om juristutbildningen?
Jag har inte
bestämt mig för att läsa juridik.
Jag undrade bara om den juridiska
fakulteten kanske hade bestämt sig.
-Nej.
-Det är inga problem.
-Med vad?
-Juridiken behöver bra män som du.
-De har inget hockeylag.
-Du har andra kvaliteter, Oliver.
Synd att du fick se Harvard förlora.
Jag kom för att se dig spela.
Dekanus och jag var klasskamrater...
Vad trevligt, sir.
-Adjö, då.
-Adjö, sir.
-Hälsa mamma.
-Ja, det ska jag.
Briggs Hall. Sandy Davidson.
Jennifer Cavilleri.
Du har samtal.
- Telefonen där nere.
-Var är det?
-Runt hörnet.
Snälla du. För Guds skull, Phil!
Ja. Ja, ja!
för miljonte gången, ja!
Absolut! Jag älskar dig med, Phil.
Ja, jag älskar dig med.
Hej då.
-Vad har hänt? Du ser hemsk ut.
-Jag är skadad.
Ser den andra killen värre ut?
Den andra killen ser alltid värre ut.
-Jenny?
-Ja?
-Vem är Phil?
-Min pappa.
Kallar du honom Phil?
-Vad kallar du din pappa?
-Skitstövel.
-Rakt i ansiktet?
-Han visar det aldrig.
-Inte? Bär han mask?
-På sätt och vis.
Han är väl stolt?
Du är ju en idrottshjälte.
-Det var han med.
-Större än All Ivy?
Han tävlade i rodd
på Olympiaden 1928.
-Vann han?
-Nej.
-Varför är han en skitstövel?
-Han pressar mig.
-Han tvingar mig göra det jag ska.
-Är det fel?
Jag vill inte drillas att bli
en Barrett, bara inriktad på resultat.
Ja, du hatar ju att utmärka dig.
Jag hatar att han tar det för givet.
Lyckas jag är han helt likgiltig.
-Löjligt!
-Vet du vad han sa efter matchen?
Åkte han hela vägen hit?
Efter att vi sumpat titeln och nästan
krossats av Kanadas vilda horder.
Vet du vad han sa till sin son?
-Horor från Kanada?
-"Jag känner fakultetens dekanus."
Vad skulle han säga?
"Hur är ditt sexliv?"
-Vems sida står du på?
-Jag visste inte att det var krig.
-Du förstår inte.
-Jag förstår nog mer än du vill.
Fick din far...skitstöveln,
dåliga betyg, i alla fall?
-Han var Rhodes-stipendiat.
-Problem med överpresterande släkt.
-Glöm det. Det är inget problem.
-Inget problem.
Ringer jag upp min pappa
och kuttrar, "jag älskar dig, Phil"?
-Nej.
-Där ser du.
Vet du varför?
Därför att han heter Oliver.
Det imponerande Barrett Hall.
Gör du inte honnör när du passerar?
-Jag har inte ens varit inne i det.
-Det låter vuxet.
Det är inte lätt
att leva med historien.
-Hur många måste stå ut med sånt?
-Jag vet i alla fall två.
Tack.
Måste du
spela musik när vi pluggar?
Jag pluggar musiken.
Det kallas "formanalys".
Visst...
Sitt inte bara och stirra på mig.
-Jag pluggar ju.
-Skitprat. Du stirrar på mina ben.
-Så snygg är du inte, Cavilleri.
-Nej, men du tycker det.
-Nu byter vi samtalsämne.
-Hade vi ett samtal?
Du trodde helt felaktigt
att jag ville älska med dig.
-Men jag är inte alls intresserad.
-Bra, då är vi överens om en sak.
Jag är trött på att spela ditt spel.
Bäst av Radcliffes besserwissrar.
Allt i byxor sätter du på plats.
Men verbal volleyboll
är inte min idé om en relation.
Om det är det du vill ha
kan du gå tillbaka till din musik.
Jag tror du är rädd. Du sätter
upp en mur för att slippa bli sårad.
Men det hindrar
dig också från att bli berörd.
Det är en risk, eller hur, Jenny?
Jag vågade i alla fall
visa vad jag kände.
En dag måste du samla mod
och medge att du bryr dig.
Jag bryr mig.
-Skulle din präst gilla det här?
-Jag har ingen.
-Är du inte en snäll katolsk flicka?
-Jo, jag är flicka...
...och jag är snäll, eller hur?
Det blir två av tre.
-Varför bär du det?
-Det var min mammas.
Varför lämnade du kyrkan?
Jag vet inte.
Jag gick egentligen aldrig med.
Jag trodde nog aldrig att det fanns
en värld som var bättre än den här.
Jag menar,
vad kan vara bättre än Mozart?
Eller Bach?
Eller du?
Jenny?
Räknas jag in med Bach och Mozart?
Och Beatles.
-Får jag slagga på din soffa?
-Varför då?
-Barrett.
-Vem är hedersgästen?
-Cavilleri.
-Igen? Fortfarande?
Barrett tappar greppet.
Det är fantastiskt.
Jag pluggar faktiskt.
-Tyst, jag pluggar.
-Förlåt.
Oliver?
Jag älskar dig.
Du var jätteduktig.
-Det visar vad du kan om musik.
-Tillräckligt.
Skärp dig, Barrett. Jag var inte
alls duktig. Jag var bara okej. Okej?
Okej.
-Men du borde absolut fortsätta.
-Ja, varför skulle jag inte det?
Jag ska ju studera
för Nadia Boulanger.
Vem?
Nästa år.
Jag har fått ett stipendium i Paris.
Paris?
Ja, jag har aldrig varit i Europa.
Jag ser fram emot det.
-Hur länge har du vetat?
-Snälla du, det är oundvikligt.
Vad då?
Att vi skiljs åt
och att du börjar läsa juridik.
-Vad pratar du om?
-Du är miljonär. Socialt är jag ingen.
Varför måste vi skiljas åt?
Vi är ihop nu och vi är lyckliga.
Harvard är som jultomtens säck,
men när helgen är över...
...då åker du dit där du hör hemma!
-Ska du fortsätta baka kakor?
-Bakverk! Driv inte med min pappa!
Lämna mig inte, Jenny!
Snälla du...
Mitt stipendium, då,
och Paris som jag aldrig har sett?
-Vårt äktenskap, då?
-Vem har pratat om nåt äktenskap?
Jag pratar om det nu.
Vill du gifta dig med mig?
Ja.
Varför?
Därför.
Det var ett bra skäl.
-Du kör ju som en galning.
-Alla kör som galningar i Boston.
Vi dör innan
dina föräldrar hinner mörda oss.
-Mina föräldrar kommer att älska dig.
-Skitstöveln också?
Självklart! Var är din
gamla Radcliffe-stöddighet?
-Kvar på Radcliffe.
-Det kommer att gå bra, Jenny.
-Vad sa du när du ringde?
-Att jag skulle titta in.
-Som du brukar?
-Just det.
Hur ofta åker du hem under terminen?
-Aldrig.
-Det var ju som vanligt...
Åh, fan... !
Stanna, Oliver.
Jag skämtar inte. Stanna bilen.
Jag hade inte tänkt mig det så här.
-Hur då?
-Så här förmöget.
-Det är för mycket för mig.
-Oroa dig inte, det går bra.
Ja, men varför vill jag plötsligt heta
Abigail Adams eller Wendy Wasp?
Var inte rädd...
-Är inte du det?
-Nej.
-Allt bra hittills.
-Det säger inget.
-Din hand är kall.
-Din också.
-Vi åker medan vi kan.
-Master Oliver! God dag!
God dag, Florence. Det här är Jenny.
"Master"?
Jag visste att du hade slavar.
Låt mig ta era ytterkläder.
- Era föräldrar är i salongen.
Tack, Florence.
Hälften av husen
i Harvard hänger här.
Bry dig inte om det.
Är du släkt med Sewall Boat House?
Ja, jag härstammar
från en hel räcka av trä och sten.
Men, god dag!
-Det här är Jennifer Calaveri.
-Cavilleri.
-Som i "Cavalleria Rusticana"?
-Ja, men vi är inte släkt.
-Hej, mamma.
-Hej, älskling.
Trevligt att träffa dig.
- Hur har du det, min pojke?
Bra, sir, bra.
Sitt ner, för all del,
och gör det bekvämt för er.
Vi kan inte stanna.
Varför trivs du inte
med dina föräldrar?
-Varför ville du åka på en gång?
-Jag gillade inte deras sätt mot dig.
"Vad gör din familj?"
-Vad gör dina föräldrar?
-Min far bakar kakor.
-Vad heter företaget?
-Phil's Bake Shop.
-I Cranston, Rhode Island.
-Vad intressant...
-Kommer din familj från Cranston?
-Min mamma var från Fall River.
-Barretts har fabriker i Fall River.
-Där de exploaterade de fattiga.
På 1800-talet.
När du tar över, kan du
ge tillbaka alla våra pengar.
Just vad filosofen
Saint-Simon förespråkar.
På 1700-talet.
-Det är sent...
-Ni stannar väl och äter?
-Ja.
-Nej, jag måste åka tillbaka.
Ni stannar och äter middag.
Det är en order.
Allt är order,
instruktioner, befallningar.
Har du ingen humor?
I skolan skickade han PM till mig.
PM! Var inte det konstigt?
Jag tycker det är ganska gulligt.
Har du hört något
från juridiska fakulteten?
-Nej, inte än.
-Han kommer in. Oliver är bäst.
Jag håller med.
Han lär få högsta betyg.
Han har jämt varit duktig i skolan.
På Exeter, var han...
Mamma, det betyder inget. Jag är
en av många som vill läsa juridik.
-Jag kan ringa till Price Zimmermann.
-Nej! Jag menar, helst inte.
Bara höra om han vet.
Jag vill få mitt brev
när alla andra får sina. Jag ber...
-Han ville bara hjälpa dig.
-Jag behöver inte den sortens hjälp.
-Okej.
-Nej, det är inte okej.
-Han slutar först när han kapat dem!
-Kapat vad?
Något som du inte vill ha kapat.
Ja, det kan vi inte gå med på...
-Kör försiktigt!
-Kom en minut sent, men kom fram.
-Du gillar verkligen att reta din far.
-Det är ömsesidigt.
Du kan nog göra
vad som helst för att såra honom.
Det är omöjligt
att rubba Oliver Barrett lll.
Det kanske går om du gifter
dig med Jennifer Cavilleri?
-Är det vad du tror?
-Ja, jag tror det finns med.
Tror du inte att jag älskar dig?
Jo, men samtidigt tror jag
att du älskar min enkla härkomst.
Nej.
Jag kan inte döma dig,
men jag bara tror det.
Jag vet att jag inte bara älskar dig,
utan också ditt namn och nummer.
Det är ju en del av den du är.
-Hur kan du göra det?
-Vad då?
Se mig och ändå älska mig?
Det är ju det det handlar om.
-Hur har du det, min pojke?
-Det är bra, sir.
Har du fått något besked?
-Ja, jag ringde. Minns far inte?
-Jo, visst. Gratulerar.
-Den förste Barrett i HD.
-Jag får kanske jaga ambulanser.
Fint. Hur mår Raymond?
Bra. Han kom in på OCS.
Armén? Det är bra.
Det är illa.
Du har inte nämnt Jennifer.
Vad kan man säga? Du ställde
oss inför fait accompli, eller hur?
-Men vad tyckte du?
-Hon är mycket charmerande.
Att en flicka med hennes
bakgrund tar sig till Radcliffe...
-Kom till saken!
-Den gäller inte henne, utan dig.
Ditt uppror. Och du gör uppror.
Hur kan...
Hur kan giftermål med en begåvad
flicka från Radcliffe tyda på uppror?
Hon är ingen tokig hippie.
Det är mycket hon inte är.
Vad retar dig mest,
att hon är katolik, eller fattig?
-Vad attraherar dig mest?
-Nu går jag.
Förivra dig bara inte.
Jag begär bara att ni väntar ett tag.
-Definiera "ett tag".
-Studera klart.
-Är det äkta håller det sig.
-Det är äkta och det krävs inget prov.
-Jag ber dig ju bara.
-Du befaller mig!
Oliver, gifter du dig med henne
nu, kan du inte räkna med mig mer.
Far, det har jag aldrig kunnat göra!
Vi ser fram emot
att ha er här nästa år.
Jag också, dekanus Thompson.
-Det har hänt en sak.
-Har ni ändrat er?
Nej, jag vill fortfarande
studera juridik, men...
Jag behöver ett stipendium.
-Verkligen?
-Det är därför jag är här.
Det är märkligt,
med tanke på er bakgrund.
-Jag är inte hans son längre.
-Hur sa?
Vi har inte kunnat enas
och har kommit till ett vägskäl.
-Synnerligen olyckligt, mr Barrett.
-Jag är inte direkt överlycklig.
Men vi har många studenter
med större ekonomiska problem.
Vad är värre än att vara utblottad?
Jag ska gifta mig nästa må***.
Vi ska arbeta hela sommaren och sen
ska Jenny arbeta på en privatskola.
Det betalar uppehället, men er
terminsavgift är ganska saftig.
Ja.
Jag behöver ett stipendium
och jag har blivit antagen.
-Jag har inga pengar.
-Ni har en miljonär till far.
Hade. Varför ska jag straffas för
att jag varit släkt med en rik man?
Mr Barrett,
jag tycker faktiskt inte att skolan...
...bör lägga sig i ett familjegräl.
En sorglig affär, tycks det.
Jag förstår... Tack.
Kanske nästa termin.
Tack ska ni ha, för att ni tog er tid.
-Vi åkte precis förbi min skola.
-Han kan inte gilla att jag är fattig.
Jag lovar. Nu har ni
i alla fall något gemensamt.
Gud, när jag berättade
om Oliver Barrett...
-Ja?
-Han kunde inte tro det.
-Han påminde mig om elfte budet.
-Elfte?
"Du skall icke
prata strunt med din fader."
-Bör jag känna till fler budord?
-Ja. "Bind inte upp dig."
-Går han med på det?
-Vad tror du?
-Jag tillåter det inte! Fattar du?
-Du slåss mot väderkvarnar, Phil.
Sluta kalla hans far en väderkvarn.
Han är en framstående person...
-Mr Cavilleri...
-Phil.
-Jag ska ta mig fan ringa pappan!
-Det tjänar inget till, för fan!
-Sluta svära, Jennifer.
-Du svär ju.
-Vad tusan ska han tro?
-Att du är knäpp.
För att jag inte låter
dem förskjuta sitt barn?
-Mr Cavilleri...
-Phil.
Phil, sir...
Jag förskjuter honom också!
Säg inte så. En faders kärlek
ska man vårda och respektera.
-Det är något unikt.
-Speciellt i min familj.
-Vi ringer upp honom.
-Vi har liksom en kylig relation.
Han kommer att töa och smälta.
Tro mig. När det är dags för kyrkan...
Nu ringer vi honom.
-Snälla, Phil.
-Vad då?
Det där med kyrkan...
Vi är liksom negativa till det.
Jag menade inte
speciellt en katolsk kyrka.
Du vet väl att Jennifer är katolik?
Det har hon nog sagt.
Och hennes helgon till mor
drömde alltid om...
...hela proceduren,
men om du är...
Gud struntar i vad kyrkan heter.
-Phil?
-Ja?
-Det där med Gud...
-Ja?
-Vi är liksom negativa till det med.
-Till Gud?
-Oavsett vems Gud?
-Ingen av oss är troende.
Och vi vill inte hyckla.
Om det är så ni vill ha det,
undrar jag vem som ska viga er.
Det ska vi.
Tänker ni göra det själva?
Det är...underbart.
Jag vet, jag...
jag menar det är...underbart.
Göra det själva, va?
Det tycker jag är helt underbart.
Men, hör ni, är det...?
Hur är det man säger?
-Menar du "giltigt"?
-Är det det?
Ja, en av prästerna
på college liksom bara...
Han närvarar, medan
paret vänder sig till varandra.
Talar bruden också?
-Det är en ny värld, Philip.
-Åh, ja, allt...är den ny.
Klara?
-Amen.
-De har inte börjat än.
Hur vet man det?
Det är mitt första gör-det-själv.
Lyssna på orden de valt
för detta välsignade tillfälle.
-Amen.
-Va?
Han sa "välsignade".
Prästen där.
-Han är ingen präst.
-Jo, för mig.
När vår själ står upp
rak och stark
Ansikte mot ansikte, tysta,
närmre och närmre
Till dess de utsträckta vingarna
fattar eld i en krökning
Vad ont kan jorden göra oss
som vi ej kunna låta oss nöjas med
Tänk, strävar vi högre
får vi änglarnas tyngd på oss
De sträva efter
att släppa en gyllene sfär
I vår djupa, älskade tystnad
Låt oss stanna på jorden, älskade
Där människors ovärdiga
nycker ryggar tillbaka
Och isolerar de rena själarna
Och upplåter en plats
att vara och älska för en dag
Medan mörker och död
sluter sig kring oss
Jag ger dig min hand
Jag ger dig min kärlek
dyrbarare än pengar
Jag ger dig mig själv
bortom gudsord och lag
Vill du ge mig dig själv?
Vill du följa med mig på resan?
Ska vi hålla oss till varandra
så länge vi lever?
Jag, Oliver Barrett,
tar dig, Jennifer Cavilleri-
-till min äkta hustru
från denna dag...
...att älska och omhulda
tills döden skiljer oss åt.
Jag, Jennifer Cavilleri,
tar dig, Oliver Barrett-
-till min äkta make
från denna dag-
-att älska och omhulda
tills döden skiljer oss åt.
I kraft av mitt ämbete-
-förklarar jag er
härmed som äkta makar.
-Så, nu lever jag på en kvinna.
-Du kommer inte att bli glad.
Skolan betalar mig
bara 3 000 om året.
-Varför?
-För att jag heter mrs Barrett!
-Kan du inte vara miss Cavilleri?
-I så fall vore jag Paris drottning.
Det är ett kap.
En fyra för 82.50 per må*** finns
inte på den här sidan Mongoliet.
Det är faktiskt den
mongoliska delen av Cambridge.
Himmel...
Jag måste medge att det
är ännu värre än jag väntade mig.
-Ja, men det är vårt hem.
-Ja.
-Nå?
-Nå, vad då?
-Bär mig över tröskeln.
-Tror du på sånt?
-Bär mig så får du veta sen.
-Vi bor nästan högst upp!
Okej, jag blir ung
och vacker som frånskild.
Vad gör du, Barrett?
Det säger jag
när vi gått över tröskeln.
-Det här är ingen tröskel.
-Vårt namn står ju här.
Det är ingen äkta tröskel.
Upp för trappan!
-Varför är du så tung?
-Jag är kanske med barn.
-Är du det?
-Nu blev du rädd, va?
-Nej, jag...
-Försök inte lura mig.
För en sekund kanske...
Är det här den riktiga tröskeln?
-Vad tror du?
-Om inte du säger ja...
JURIDISKA FAKULTETEN
-Barrett?
-Var har du ungarna?
Det är sovdags.
Jag har 45 minuter.
Det är mer än jag har.
Fan!
-Vad är det för fel?
-Du med dina Harvard-betyg.
-Inte i teknik.
-Välkommen till verkligheten.
-Hör på, Cavilleri...
-Barrett, Barrett.
Ibland är du för jävlig.
-Hur är barnen?
-Bra, bortsett från en unge.
-Han blir kriminell innan han är tio.
-Hur så?
-Han försökte nypa mig.
-Jag förstår honom.
-Han ska få en örfil.
-Nej, inte förrän föräldrarna betalat!
Fan... !
-Kom!
-Rör mig inte!
-Så säger man inte till sin man!
-Tvätta dig, sen går det bra.
Jag hade en ny dust om lönen
med miss Anne Miller Whitman.
Du bredde väl på?
Jag sa att jag var stolt över
att få arbeta på deras skola.
Jag sa: "Barretts
måste också betala sin hyra."
-Och hon replikerade...
-"Ho, ho, ho!"
-Definiera "Ho, ho, ho".
-3500 för hela året.
Otroligt!
Försörjer du mig om jag går kurser
för undervisning i kommunala skolor?
-Säg nånting, då?
-Ho, ho, ho.
-Du skulle ju ringa efter mötet.
-Jag ville låta dig plugga.
-Har du ä***?
-Jag väntade på dig.
-Du är en växande pojke.
-Knappast.
Jo, din hjärna. Nån post?
En sekund bara.
Det är ett viktigt prejudikat.
-Har du kollat posten?
-Nej, nåt viktigt?
-Vi är inbjudna...
-...att betala elräkningen.
...på middag.
Din far fyller 60 år.
Hörde du?
"O.S.A".
-Behöver du fråga?
-Det är på tiden.
För vad?
Måste han krypa hit?
Han sträcker ut en hand.
Min mamma skickade det.
Tänk, 60 år. Han kanske inte
finns kvar när du vill försonas!
-Det vill jag aldrig!
-En dag när Oliver V bråkar...
-Det ska han inte heta!
-Bozo, då!
Han kommer ändå att reta
sig på dig. När du sitter i HD...
Han kommer inte
att reta sig på mig! För jag...
Din far älskar dig, precis
som du kommer att älska Bozo!
Ni Barretts är så stolta. Ni kommer
att dö i tron att ni hatar varandra.
Om inte du fanns?
Målet är avslutat!
-Frågan om O.S.A. kvarstår.
-Det kan nog du klara av.
Jag har aldrig medvetet sårat någon.
Jag tror inte jag kan det.
Jennifer!
Svara bara nej.
-Okej, vad är det för nummer?
-Kan du inte skriva?
Jag vågar snart inte. Numret?
338-3434, och slå en etta först.
God kväll, det är Jennifer Barrett.
Mr Barrett! God kväll, sir.
Bra, tack.
Ja, det är därför jag ringer.
Jag är hemskt ledsen...
Jag menar, vi är hemskt ledsna...
...men... Nej, vi kan inte.
Jag är ledsen.
Snälla Oliver,
prata med honom. Hälsa bara.
-Jag tänker aldrig prata med honom.
-För min skull?
Jag har aldrig bett dig om något.
Snälla Oliver, för min skull.
Nej.
Du är en hjärtlös knöl!
Mr Barrett?
Oliver vill att ni ska veta...
...att han på sitt eget vis
älskar er väldigt mycket.
Du ska ge fan i mitt liv!
MUSIKSALAR
Jag glömde nyckeln.
Jenny...jag är ledsen.
Var inte det.
Kärlek betyder att man
aldrig behöver be om förlåtelse.
Försök att smälta in,
i stället för att överrösta alla.
Det gjorde jag inte!
-Inget skitprat. Du ville stila.
-Förlåt, Jenny.
En sista gång och nu
vill jag ha kristallklar diktion.
Oj! Det var verkligen,
otroligt, absolut...
...hyfsat.
-I morgon 8.30 prick, okej?
-Okej. Hej då, Jenny.
Nå, Barrett,
vad för dig till kyrkan?
Barerna stängde tidigt.
Fick du tag i en gran?
Oroa dig inte,
vi köper en på vägen hem.
Vad ska du göra på nyårsafton?
Sova.
Jag trodde du ville fira den med mig.
Vad ska du göra?
Sova.
En dag kommer vi
att se tillbaka på den här tiden...
Ju förr, desto bättre.
Spring!
Jennifer, kom!
Jennifer, kom hit!
Vad? - Spring!
Börja från början igen.
-Vad är det?
-Jag har något viktigt att berätta.
-Kunde du inte säga det där borta?
-Nej, jag ville vara ensam med dig.
Fantastiska nyheter. Läs...
Harvard Law School?
Är du utsparkad?
Läs. Det är goda nyheter.
-Är du etta i klassen?
-Nästan, trea.
-Bara trea, jaha?
-Men nu hamnar jag i Law Review.
Säg något, då.
Inte förrän jag träffat
nummer ett och två.
William DeJersey Memorial Award
för den bästa uppsatsen går till...
...Oliver Barrett lV.
-Res dig upp.
-Hur mycket?
-500 lakan!
-Herrejäklar!
-Res dig! Kom!
-Tyst!
Jennifer Barretts Mammastipendium!
-En bra lägenhet för 80 dollar.
-Det är vad vårt garage kostar.
-Vad ska du ha bilen till i New York?
-Hembesök, Jenny.
Advokater hos Jonas & Marsh
gör inga hembesök.
-Jo, till mr Jonas och mr Marsh.
-Det är faktiskt gångavstånd.
-Rikt folk åker.
-Ja, nyrika.
Som vi.
-Hör du, jag börjar gilla Bozo.
-För vad då?
Vår grabb.
Vår stora All-Ivy-bjässe.
-Bozo Barrett?
-Passande för en Harvard-idrottare.
Skulle du kunna kalla
vårt blivande barn för Bozo?
Bara om det är en pojke.
-Vi har äntligen lämnat fattigdomen.
-Först när du burit mig över tröskeln.
-Det hade vi ju klarat av!
-Det blir rätt nu när du är advokat.
-Vi bor på tionde våningen!
-Bär mig till hissen.
Tack gode Gud för det.
-Behöver ni hjälp?
-Barrett. Vi har väskor i bilen.
-Mår damen inte bra?
-Jo, när jag burits över tröskeln.
-Nygifta, va?
-För evigt.
Rappa på!
Du har allt ordnat det för dig.
Fixat och trixat.
-Knoppa som en loppa i varm soppa.
-Sluta snacka, spela.
Jobba för Jonas & Marsh,
dra in stålar...
-Spela, för fan!
-Jag kan inte låta bli.
-Gift med "den svärande ängeln".
-Tänk på vad du gör!
-Varför har du sån tur?
-Vi har verkligen slitit.
Det är första veckan sen vi
gifte oss som Jenny inte jobbar.
-Vad ska hon göra nu?
-Studera, föreslog jag.
Men hon vill ha barn.
Så nu gör vi barn.
-Behöver du nån hjälp, polarn?
-I så fall ringer jag dig.
DOKTOR SHAPELEY
-Vet ni vems fel det är?
-Man kan inte tala om "fel".
Okej, säg det på ert vis.
Två 24-åringar men inga barn.
En av oss måste fungera fel. Vem?
Jenny.
Då får vi adoptera.
Problemet är allvarligare än så.
Jenny är svårt sjuk.
Exakt hur svårt?
Hon är döende.
Det är omöjligt.
Jag beklagar att behöva säga det.
Det är omöjligt.
Det måste vara ett misstag.
Vi har gjort om proverna tre gånger.
Diagnosen är korrekt.
Hon måste få veta det snart.
Vi kan skjuta upp behandlingen
ett tag, men inte så länge.
Vi måste börja behandlingen
inom de närmaste veckorna.
Hon är bara 24 år.
-Blir det smärtsamt?
-Förhoppningsvis inte.
Ni bör tala med en hematolog.
Jag remitterar er till dr Addison.
Ja...
Vad gör jag?
Vad kan jag göra för Jenny?
Uppträd så naturligt som möjligt,
så länge som möjligt.
Det är faktiskt det bästa.
Naturligt...
Okej, jag ska vara
så in i helvete naturlig.
Jen?
Jenny, jag är hemma!
-Jag behöver en advokat.
-Som jag?
Jag behöver dig.
-Jag behöver dig med.
-Jag är ingen advokat.
Nej, men du är en knäppskalle
och jag behöver en sån.
-Du ser underbar ut, Jenny.
-Skitsnack.
-Okej, du ser hemsk ut.
-Nej, jag ser aldrig hemsk ut.
-Jag är okej för en torsdag, okej?
-Det finns ingen poesi i "okej".
Skit i poesin.
Säg bara vad du ser.
-Jag ser dig.
-Det är poesi.
Sa dr Shapeley till dig med
att vi båda är som vi ska?
Ja.
Då får vi fortsätta
att försöka, eller hur?
-Ja, vi börjar på en gång.
-Precis på sekunden?
Snarast möjligt.
Jenny?
Upp med dig och kom och hjälp mig.
För det har jag tänkt ska bli en vana.
Upp!
-Ska du träffa Stratton i dag?
-Vem?
Ray Stratton, din bäste vän.
Din rumskamrat före mig.
-Vi ska spela. Jag tänkte avboka.
-Så tusan heller!
-Varför inte det?
-Jag vill inte ha en fläskig man.
-Jaha, men sen går vi ut och äter.
-Varför det?
Kan jag inte
få bjuda min fru på middag?
-Okej, Barrett, vad heter hon?
-Vad?
Bjuder du ut din fru mitt i veckan
då sätter du på nån annan.
-Vad är det med dig?
-Jag är ur slag.
Det har du varit i två veckor nu.
Jonas vill att jag åker
till Chicago för ett stort mål.
Nyhetsuppläsaren
som polisen misshandlade.
Fantastiskt.
Du på andra sidan i ett råkurr.
-Jag sa nej.
-Varför?
Jag kunde inte
tänka mig att bo på nåt hotell.
Du är verkligen gift!
Din tid kommer nog.
-Mrs Barrett?
-Jag är i köket där jag hör hemma.
-Gissa vad?
-Du har fått sparken.
-Sparkad uppåt och gissa vart?
-Reno i Nevada.
Paris i Frankrike.
Vi är där på juldagen.
Nej, så ska vi inte göra.
-Göra vad?
-Jag vill inte ha Paris.
-Jag vill bara ha dig.
-Det har du ju, älskling.
Och jag vill ha tid
och det kan du inte ge mig.
-Har du talat med dr Shapeley?
-Hans polare också. En trevlig typ.
-Bra... Vem?
-Dr Addison.
Han är en Yale-kille,
men jag sa att det gick bra för dig.
Är han trevlig så...
Han pratade inte en *** skit
och det är så jag vill ha det.
-Okej då, för Yale-doktorn.
-Okej.
Jag räknar med att du ska
vara stark, din jäkla hockey-dåre.
Det ska jag, älskling.
Det kommer att bli svårast för Phil.
Du kommer ju
att bli den glada änklingen.
-Jag kommer inte att vara glad.
-Jo, jag vill att du ska vara glad.
Var glad, okej?
Okej.
Okej...
-Räcker det?
-Nej, jag älskar att se dig åka.
-Mina gamla hockey-trick.
-Sån är du. En gammal bluffmakare.
-Ska vi köpa varm choklad?
-Visst, jag kan betala.
-Det är hyggligt av dig.
-Jag trivdes när jag försörjde dig.
Du har alltid stöttat mig.
Vad betyder pengar, egentligen?
Jag vet inte.
-Har vi råd med en taxi?
-Visst, vart vill du åka?
Till sjukhuset.
Hon får vita blodkroppar och
blodplättar. Det hon behöver mest.
-Hon vill inte ta antimetaboliter.
-Vad är det?
Medel som fördröjer cellförstörelsen,
men det har otrevliga biverkningar.
Det är Jenny som bestämmer.
Gör allt ni kan
för att hon ska slippa ha ont.
-Det ska vi.
-Kostnaden gör detsamma.
-Det kan ta månader.
-Skit i kostnaderna!
Jag menade, vi vet inte
hur länge hon kan klara sig.
Jag vill att hon ska ha det bästa.
Jag är förmögen. Jag är rik, faktiskt.
En miljonär, kan man säga.
-Hur har du haft det?
-Bra, sir.
-Och hur mår Jennifer?
-Hon mår bra, sir.
Jag behöver låna 5 000 dollar
och motivet är mycket gott.
Nå?
-Sir?
-Får jag veta motivet?
Jag kan inte tala om det.
Var snäll och låna mig pengarna.
-Ger Jonas & Marsh dig ingen lön?
-Jo, sir.
-Undervisar inte hon...
-Kalla henne inte "hon".
-Jennifer...
-Dra inte in henne.
Skriv bara ut en check.
Det är en viktig personlig sak.
Har du försatt nån flicka i olycka?
Ja, just det...
Var snäll och låna mig pengarna.
Tack, far.
-Hur mår hon?
-Hon vill ta hem soldaterna till jul.
-Hon vill alltid styra och ställa.
-Hon kanske lyckas.
-Så snart?
-Ja.
Hej, älskling.
Phil.
Hur går det, mrs B?
Det går, din lilla snobb.
Soldaterna är hemma till jul.
-Det låter trist.
-Men så är det, ta mig tusan.
Tänk på ditt språk.
Det är en vuxen närvarande.
Det hoppas jag.
Phil har lovat några saker.
Oroa dig inte, Jenny.
Jag ska nog låta er...
Jag är i närheten.
Det gör inte alls ont, Ollie.
Det är som att falla
från en klippa i ultrarapid.
Efter ett tag önskar man att
man nått ner till marken, förstår du?
Ja.
Skitprat. Du har aldrig
fallit ner från en klippa.
Jo, det har jag.
När jag träffade dig.
Ja...
"Åh, vilket syndafall!"
-Vem sa det?
-Vet inte. Shakespeare?
Ja, men vem?
I vilken pjäs?
Jag har gått på Radcliffe,
jag borde komma ihåg sånt.
En gång kunde jag alla
Mozarts köchelnummer.
-Fantastiskt.
-Det kan du ge dig på att det var.
Vilket nummer
har konserten i A-dur?
-Jag vet inte. Jag ska slå upp det.
-Förr kunde jag allt sånt där.
-Vill du tala om musik?
-Vad vill du tala om? Begravningar?
Nej, det vill jag inte...
Ollie?
Jag sa till Phil att du kunde
ha en katolsk begravning.
Att det var okej för dig. Okej?
Det skulle verkligen
hjälpa honom, förstår du?
Okej.
Nu måste du sluta vara sjuk.
Jag?
Den där skyldiga minen,
den är sjuk.
Sluta anklaga dig själv,
dumbom! Det är ingens fel.
Det är inte ditt fel.
Det är det enda jag ber dig,
i övrigt kommer du att klara dig.
Skit i Paris!
Vad?
Skit i Paris och musiken och
allt du tror att du tog ifrån mig.
Jag bryr mig inte! Tror du mig inte?
Försvinn härifrån då! Jag vill
inte ha dig vid min jävla dödsbädd!
Jag tror dig.
Det gör jag faktiskt.
Det är bättre.
Vill du vara snäll
och göra en sak för mig?
Håll om mig.
Håll om mig ordentligt.
Lägg dig bredvid mig.
Philip?
Jag önskar...
Jag önskar
att jag inte hade lovat Jenny...
Jag önskar att jag inte hade lovat
Jenny att vara stark för din skull.
Oliver...
Varför berättade du det inte för mig?
Jag ringde några samtal.
Så fort jag fick veta åkte jag hit.
Oliver, jag vill hjälpa till.
Jenny är död.
-Jag är ledsen.
-Kärlek...
Kärlek betyder att man
aldrig behöver be om förlåtelse.