Bells - Svenska Transcript

Fader O'Malley? Välkommen till S:t Mary. Tack. -Ni är väl trött efter resan? -Det är ganska tröttsamt. Jag ska visa er ert rum. Det är dags att gå till sängs nu. -Är fader Fogarty kvar? -Nej. De förde bort honom i morse. Stackars man. Stackars man? Varför det? Det lär ni märka. Här har ni allt ni behöver. -Vill ni inte ha en kopp te? -Nej, tack. Jag förstår inte vad ni menar om fader Fogarty. Vad lär jag märka? Det fader Fogarty märkte. -Stackars man. -Nu säger ni det igen. Vad hände? De förde bort honom mumlandes för sig själv. I en rullstol. Vart förde de honom? Shady Rest. Han bad att er vistelse här skulle bli angenäm, men betvivlade det. Han hade bestämda åsikter om skolan, och det har de också. -De? -Systrarna. Fader Fogarty sa att de jämt ville få sin vilja fram. När han hamnade i rullstol, fick de det. Kanske var han bara gammal. Han såg frisk ut när han kom hit. Konstigt... Jag väntar mig inga problem. Gör ni inte det? -Har ni aldrig varit skolpastor förr? -Nej, det är första gången. Jag förstår att ni inte inser hur det är att vara omgiven av nunnor. Nej. -God natt, fader. -God natt. Sov gott i natt. God morgon. Jag är fader O'Malley. God morgon, fader. Det här är vår skolklocka. Vi ringer i den när barnen är här. Jag förstår. Är abbedissan uppe ännu? -Det är hon säkert. Följ mig. -Ja. -God morgon, Sam. -God morgon. Sam. Syster Benedict vill hemskt gärna träffa er. -Sätt er. Jag ska säga att ni är här. -Tack. Jag är ledsen. Vår katt har fått ungar och de är överallt. Fadern är medlem i församlingen, antar jag. Ursäkta mig, fader. Jag ska tala om att ni är här. -God morgon, fader. -Vill ni inte slå er ner? -God morgon, fader. -Slå er ner, är ni snäll. God morgon, fader. -God morgon, fader. -God morgon, fader. -God morgon, fader. -God morgon, fader. God morgon, fader. God morgon, fader. -Det har... -Fader, det här är abbedissan. Fader O'Malley, syster Benedict. -God dag, syster. -God dag, fader. -Det här är fader O'Malley. -Angenämt. Han vikarierar för fader Fogarty- -som rest bort för en välbehövlig vila. Vi hoppas att er vistelse här blir angenäm. Vi ser fram emot få höra era idéer som lärare. Jag är säker på att fader O'Malley vill säga några ord. Ja, jag... S:t Mary-skolan har funnits i många år. Många systrar i er orden har arbetat här. Jag vet att arbetet inte varit lätt. Få i världen utanför lägger ens märke till det. Men världsliga belöningar är ingenting för er. Ni har utexaminerat elever som bevisat er kompetens som lärare. S:t Mary har gjort gott under sina år. Jag är glad att jag blivit pastor här på S:t Mary. Att arbeta i en församling med en församlingsskola är en ny erfarenhet- -och säkert också väldigt intressant. Ja, jag förstår vad ni menar. Hur som helst tar vi oss, utan att klaga, an de uppgifter vi får- -och hyser tilltro inför framtiden. Ja... I Petrusbrevet står det: "Var nyktra och vaksamma." Vad är det? Var det Paulus? Om vi nu ska vara allvarliga ett ögonblick... Som avslutning vill jag säga att jag är glad att jag kommit... Jag är ledsen. Det var första ringningen och systrarna måste gå. Vill ni säga några ord till våra elever? -Kanske föredrar ni att tala med dem. -Det vore enklare. Jag vill tala med dig också. Jag lovar trohet till den amerikanska flaggan- -och till den republik som den representerar- -en nation så stor med frihet och rättvisa för alla. Barn, vår nya pastor, fader O'Malley, önskar säga några ord. Ni vill säkert hälsa på honom och han har säkert något viktigt att säga. Barn, ni kommer att se mycket av mig. Jag kommer att vara här. Det här är historiens kortaste tal. Det är helgdag. Ta ledigt i dag. Så effektivt. Jag var tvungen att få självförtroendet åter. När vi var barn levde vi för helgdagarna. Vi får inte glömma det. Förstår ni vad ni har gjort? Barnen kan ställa till med ofog. -Ansvaret är ert. -Det verkade vara en bra idé. Ni kan inte bara utse en helgdag. Ni behöver superintendentens tillåt- else. Vad ska vi säga till honom? Jag ringer honom. Han behöver ledigt, så jag ger honom ledigt. Min skola såg inte ut så här. Jag kunde titta ut genom fönstret och se ängar och badplatsen. Sisten upp fick kläderna hopknutna. l Missouri. Jag kommer från Irland. -An dtuigeann tú Gaeilge? -Förut. Var kommer ni ifrån? -Jag föddes i Sverige, men kom... -Säg inget. Till Minnesota. Det stämmer, fader. Jag älskar vintern. Jag åkte skidor till skolan. Där fanns en kulle... Och sedan fick ni bära dem hem. Ni skulle inte tro det, men hon var en pojkflicka. Hon spelade baseboll och football med pojkarna. -Var ni bra? -Jag slog över 300. Det var ju i vetebältet. Vi hade det bättre än de här barnen. De har ingenstans att leka. -Det där var vår lekplats. -Där borta? Ja. Vi tvingades sälja marken. Vi behövde reparera byggnaden. De tänkte döma ut den. Vad reparerade ni? Vi satte in sprinklers, nya brandstegar. Och grunden behövde förstärkas. Det verkar knappast vara värt det. Vi anser det, fader. Ja, ja, givetvis. Hur ser de andra klassrummen ut? Vad gör de där? -Vi reparerar taket. Det läcker. -En smula. -Ni har väl för många elever också? -Ja. En smula. S:t Mary ser ut att vara en smula illa ute. Vi hoppas att ni hjälper oss, fader. Synd att ni inte har en sådan byggnad. Det är vad ni behöver. Det var där vi tänkte bygga vår nya skola. En byggnad väldigt lik den där. Där står den... ...men vi äger den inte. Det är det vi bett för, fader. Bett för vad? Att ägaren en dag ska vakna upp och ge den till oss. Vem ska vakna upp och ger er vad? -Mr Bogardus. Ägaren. -Det är det vi ber om. Kvinna, stor är er tro. -Om tron kan försätta berg... -Så skulle ni kunna flytta in. Ni måste tänka praktiskt. -Känner ägaren till det här? -Nej, vi har bara bett. -Och ni kan hjälpa oss med det. -Vad gör jag när han säger nej? Klättra ner därifrån, barn! Varför är ni inte i skolan? Hör ni? Så där borde de inte göra. De är ju trots allt lediga i dag. Vem är det som kommer? Det är mr Bogardus. Vi måste gå nu. Ni kan tala om varför barnen inte är i skolan. Ska jag säga något om byggnaden? En annan gång. Hör ni. Kom hit. Vad gäller det? Ser ni staketet där? Ser ni vad barnen...? -Vem är ni? -Den nye pastorn. Jaså? Se till så att snorungarna straffas. Det tar jag hand om, mr Bogardus. Jag ska straffa dem. -Så ni vet vem jag är? -Ja, det gör jag. Ska jag göra affärer med er? Jag har några rekommendationer. Jag har sett över skolan. Jaså? Då så. Vad anser ni? -Den ser sliten ut. -Sliten? Det är bara förnamnet. -Säljer ni inte... Ni har mitt bud? -Ja. -Vad säger ni? -Det är ett svårt beslut att ta. Om ni inte säljer till mig, döms byggnaden ut. -Av vem? -Stadsfullmäktige. -Hur vet ni det? -Jag är ordförande. -Jaså, det är ni? -Det kan ni slå er i backen på. När de beordrar er att riva huset, får ni betala för det. -Ni ser ut att vara praktiskt lagd. -Gör jag? Det finns inte en mor eller far i församlingen- -som inte hellre har sina barn på S:t Victor. En fin, modern byggnad. Solljus, bra värme. Jag vill inte ha mina barn i den där dödsfällan. -Har ni barn? -Nej. -Det är en lång historia. -Hoppa över den. Hur långt måste barnen gå för att komma till S:t Victor? -Så långt som jag gick som barn... -Då går vi dit. Varför inte ta min bil? Jag kan inte gå så långt. Hjärtat är dåligt. -Då kör vi dit. -Nu börjar det likna något. Stäng skolan och skicka över barnen till S:t Victor. -Och sälja marken till er? -Just det. Ni vet var jag finns. Jag gör ingenting utan att tala med er. Men jag är långsam av mig. Det ser ni inte ut att vara. Adjö. Fader? God dag. Är ni ansvarig här på skolan? Det är en bra fråga. Jag har ett visst ansvar. Ni ser ut att tala mitt språk. Det får vi ta reda på. Vad vill ni? Jag vill hemskt gärna låta min dotter gå i skolan här. Ni förstår, jag tror att det vore bra om hon slapp mig ett tag. Kan hon bo här? -Det kan vi ordna. Varför... -Behöver hon några referenser? Behöver ni veta mycket om hennes bakgrund? Ja, det är brukligt. Så här är det... Som väldigt ung rymde jag hemifrån för att gifta mig. Stoppa mig om ni har hört det här förr, fader. Han lämnade mig för länge sedan, i Syracuse. -För tretton år sedan. -Gifte ni er? Ja. Efter en liten diskussion. Jag tror att han var rädd för att slå sig till ro. Han var pianist. Han hade ett underbart leende. -Det tror jag säkert. -Väldigt likt ert. Han hade ett litet band. Men hans orkester var inte så känd. -Hört om Gallaghers Gamboleers? -Nej. Har någon annan gjort det? Det betvivlar jag. Hur som helst, så fick bandet erbjudande om att spela i Cincinnati. Han lovade att skicka efter mig så fort han tjänat lite pengar. -Ni lämnades ensam i Syracuse? -Tills barnet föddes. Har ni försörjt henne hela tiden? Jag antar att ni undrar hur. Det gör hon också. Hon börjar bli en stor flicka nu, fader. Hon börjar se mig som en dålig människa. Jag vill att ni tar hand om henne innan hon märker att hon har rätt. Det är ingen fara med någon som bryr sig om sin dotter så som ni. Om det verkligen vore fel på er, skulle ni inte bry er. Joe är den enda man som jag verkligen älskat... Om det stämmer, varför sökte ni inte upp honom? Jag visste inte var jag skulle börja. Dessutom... Han övergav mig, fader. På det viset. Jag ska göra mitt bästa. Skicka hit er dotter. -Vad heter hon? -Patricia. Patricia. Vi säger så här... Jag tar hand om er dotter, så tar ni hand om er själv. Tack ska ni ha, fader. Fader...? O'Malley. -Adjö, mrs Gallagher. -Adjö. En ung kvinna vill träffa er, fader. Ja, visa in henne. Fröken Gallagher? Jag har ordnat så att du får bo hos mrs Breen. -Det vore helt...underbart. -Min pojke tar dina väskor. Eddie, sätt väskorna i bakre sovrummet. Ja, mamma. Patricia... Både systrarna och jag väntade oss någon mycket yngre. Jag försökte se äldre ut, fader. Jag har sökt arbete. Jag tänkte hoppa av skolan. Jag har svarat på annonser. Jag är kapabel att ta hand om mig själv. Du kommer att trivas här, Patsy. Du kommer att älska varje minut. Livet kan vara bra här. Nu är masken borta. Får jag se på dig nu. Det är bra. Ge oss en chans, så tar vi hand om dig. Vad har vi här då? Vad är det du smugglar? -Vad är det här? -Det är en råtta, fader. Du kommer att märka att du inte ens kan ha en liten mus här. Det ser redan ljusare ut. Jösses! Titta här! -Ni ville tala med mig, syster. -Ja, Patricia. Jag ville tala med dig. Dina studier går inte så bra. Om det är för svårt för dig, så hjälper jag dig gärna. Det är inte det, syster. Jag är nog bara en dumbom. Tycker du inte om skolan? Du berättar inte allt, Patsy. Vad är det som bekymrar dig? Ingenting, syster. Om du arbetar lite hårdare, får du bra betyg. Vi vill skicka ett fint betyg till din mor. Du vill väl att din mor ska vara stolt över dig? Det var allt, Patsy. Du kan gå nu. Tack, syster. -Hej, Pat. -Hej. -Hur går det? -Inte så bra. Inte? Det var tråkigt att höra. Vi tog emot henne på er rekommendation. Vi vet inte mycket om föräldrarna. Hur hade hon det hemma? Det vanliga... -Ni hade träffat hennes mor? -Ja. Känner ni mrs Gallagher väl? Ja, ganska väl. -Har ni träffat fadern? -Nej. -Vad arbetar han med? -Han är musiker. Han sägs vara charmerande. Jag gillar människor som gillar musik. Gör inte ni det? -Är de separerade? -Ja. Finns det något jag borde veta som kan vara till hjälp? -Nej, det är allt som jag... -...vill berätta? Ja. Har någon någonsin sagt till er att ni har ett oärligt ansikte? För att vara präst, menar jag. Sluta, annars slår jag ihop era huvuden. Vinnaren! Du verkar finurlig. Då ska vi se... Titta på din sko. Du måste vara på din vakt hela tiden. Eddie, kom hit. -Gå in och tvätta ansiktet. -Varför slog du inte tillbaka? -Du är flink. Vad heter du? -Tommy Smith. Håll huvudet högt. Ni måste tala med Tommy, fader. -Han är en bråkstake. -Han är bra på att slåss. Vi tolererar inte slagsmål. Tala med honom. Om han fortsätter, måste vi skicka bort honom. Ska inte vi föreställa lärare? Istället för att skicka bort honom borde vi tillrättavisa honom. Ni var inte särskilt tillrättavisande, fader. Ni såg snarare ganska stolt ut. Jag gillar pojkar som kan ta hand om sig själva. -Världen utanför är mansdominerad. -Hur går det för dem, fader? Inte så bra. Ibland måste en man slå sig fram. Vore det inte bättre att tänka sig fram? Det är en ren gissning från någon på insidan. Där sa ni något. Kan inte ibland en kvinnas inflytande på en pojke bli för stort? -Ni menar att de blir fjollor? -Just det. Ni ser till Tommy, så ser jag till Eddie- -som förlorade för att han lyssnat på mig. Eddie? -Ja, syster? -Kom, så ska jag ta hand om dig. Får jag se. Vad hände? Jag stod för mig själv när Tommy fällde mig. Trots att jag blev väldigt arg- -så lade jag band på mig, precis som ni sa. Jag sa: "Varför gjorde du så?" -Vad sa han? -Ingenting. Han slog mig här. Rejält också. -Vad gjorde du då? -Jag tänkte på vad ni sagt. Jag vände andra kinden till. Då slog han mig ordentligt. Du är duktig, Eddie. Jag vände mig bort, och då sparkade han mig. Jag är så stolt över dig. -Jag mår inte så bra. -Nej. Men du vann över Tommy. -Gjorde jag? -Ja. Du var den bättre av er. -Det vet du och jag. -Ingen annan vet det. Ärligt talat, så vet inte jag det. Ingen var stolt över mig. Inte ens fader O'Malley. Tror ni inte att han tyckte att Tommy var bäst? Den bättre. Jo, syster... Eftersom jag fick så mycket stryk och genomgått så mycket- -så kanske jag inte behöver gå i skolan i dag. Kanske... Men om ni tycker att jag ska gå, så går jag, oavsett hur jag mår. Kanske utlyser jag en ledig dag. Enbart för dig. Tack, syster. -Är ni intresserade av baseboll? -Ja. Har ni några läroböcker om självförsvar? -Ursäkta? -Hon menar pugilism. -Boxning. -Boxning? Ja, givetvis. Här borta. Här är en bok rekommenderad av James J Corbett. Han vann tio raka matcher, tills Fitzsimmons knockade honom. Skrev mr Fitzsimmons någon bok? -Skrev mr Fitzsimmons någon bok? -Nej. Vi har en väldigt lärorik bok av mr Tunney. -Den tar vi. -Det blir en dollar. Tack. - Tack... -Adjö. -Adjö. -God eftermiddag, fader. -God eftermiddag, syster. KONSTEN ATT BOXAS ...så att vi får lite mer plats. Det blir bra. -Snällt att du kom. -Det är det värt. Jag läste den här igår. Er hemläxa, syster? Här står det att de fyra bästa slagen är... Jag ska visa dig. En rak vänster. En högerswing. En vänsterkrok. En uppercut från höger. Förstår du? Då ska jag se hur du står. -Nå... Så där? -Ja. Hur slåss du? Nej, så ska det inte se ut. Vi får börja från början. Sätt foten lite längre bak. Ser du hur jag står? Böj på knäna lite. Du ska ha dina tår här. Just så. Och upp med händerna. Det ser bra ut. Huvudet ska ner. Det är bra. Just så. Då så... Vad gör vi nu? Vi börjar med att röra på oss. Så där. Se till att slå med vänster hand. Just så. Bra. Eddie, håll hakan nere. Så här. Upp med axeln. Det går inte så bra i den här kragen. På så sätt skyddar du hakan. Du måste röra dig fram och tillbaka. Och upp och ner. Ett rörligt mål är svårt att träffa. Om jag försöker slå dig på kinden, rör du dig åt andra hållet. Förlåt mig. Förstår du nu? Du måste vagga fram och tillbaka. Precis så. Och upp. Precis så. Snabbare. Det är bättre och roligare än att vända andra kinden till. Ja, det går inte så hårt åt ditt ansikte. Det var ni som sa det, syster. Var var vi? Då ska vi se. De säger att det här, vänsterjabben, är det bästa slaget. Men det här verkar vara det avgörande slaget. Nu använder vi båda händerna. Ett... Eddie, håll munnen stängd. Det är väldigt viktigt. Mannen skrev två hela sidor om det. Han menade att om du inte gör det, så får du ångra dig. Nu kan du det... Om jag försöker slå dig här, blockerar du med den här handen. Just så. Blockera... Och igen. Just så. Men var försiktig. Se upp för högern! Det är mycket att komma ihåg. Vänster, höger, alla rörelser. Nu provar vi alltihop. Rör på dig. Se mig i ögonen. Försök förutsäga mina slag. Se upp nu! Det var väldigt bra. Strålande, Eddie. Du lär dig fort. Precis. En gång till. Kom igen. Såja... Du är så klumpig. Du måste stå på tårna och röra dig fort. Det är mitt fel. Jag glömde lära dig fotarbetet. Fotarbetet är nästan en förlorad konst. Vi måste lära oss det. Det är roligt och du lär gilla det. Ibland är det komplicerat. Men det kanske blir för mycket för första lektionen. Ja, vi har nog att tänka på. Kom igen. Försök nu... Försök träffa mig. Just så. Kom igen. Precis. Du kan inte träffa mig, eller hur? -Försök, Eddie. -Jag vill inte slå er. Tänk inte på det. Se så. Du träffar inte. Se så. Förstår du nu? Du måste bara... -Förlåt mig, syster. -Det är ingen fara. -Men nu räcker det för i dag. -Ni glömde fotarbetet. Ni glömde något, eller hur? Något? Jag glömde allt! Jag glömde att röra mig upp och ner. Jag hade munnen öppen. Jag sprang rakt på din höger. God kväll. Patsy är här inne. -Hej, fader. -Eddie. -Sluta nu och gå och lägg dig. -Annars råkar du illa ut. Han har betett sig så underligt. Han har nog varit i solen. Inte på skoltid, hoppas jag. -God kväll, Patsy. -God kväll, fader. Du är uppe sent. Har du råkat i trubbel? Borde jag inte sluta skolan och börja arbeta? Vad kan du göra? Du måste veta saker och ting för att göra något. Låt dig inte avskräckas. Dina betyg blir allt bättre. Nu är ni bara snäll, fader. Varje gång jag tror att jag vet en sak, frågar de något annat. Jag är helt tom. -Jag har inte det som krävs. -Tro inte att du är dum. Då säger vi att jag inte är speciellt intelligent. Varför är du uppe så sent i kväll? Det är en uppsats. "De fem sinnena". Det är intressant. -Vad har du upptäckt? -Ingenting. Förstår ni nu? Vilka är de fem sinnena? Att se, att höra, att känna smak, att känna lukt...att känna. Ja. Vem skriver du för? -Syster Benedict. -Då måste vi satsa på den här. Se om vi kan ordna ett A. Du vill inte vara som resten av klassen och ha stereotypa svar. Vi vill vara annorlunda. Vi skriver en uppsats om ett annat sinne. Då så... Människan besitter vissa förmågor som kallas de fem sinnena. Om han har sunt förnuft, nyttjar han dessa sinnen inom rimliga gränser. -Är du glad att du kom till S:t Mary? -Ja, fader. Att vara glad över att du lever. Att vara tacksam för att människor är vänliga. Att kunna se några av naturens underverk. Blommor som knoppas på våren, löv som skiftar färg på hösten. Att kunna uppskatta vacker musik. Att vara medveten om skönheten i att smaka och känna- -de ting som är bra för dig. Att vara medveten om varför du är här. -Jag kan fortsätta länge till. -Varför gör ni inte det, fader? Det ska jag nog göra. Varje gång du ser en ros Var då glad du har en nos Om gryningen är daggbestänkt Var glad att du är du När en lärka flyger fram Var då glad att öron ha Och om ditt hjärta sjunger med Var glad att du är du Du en sommarhimmel ser Eller rör en vänlig hand Eller äta äppelpaj Ursäkta språket, men livet ler När du vaknar varje dag Var då glad att du blev till Tänk på allt ljuvligt livet ger Vad glad att du är du Patsy, nu ska jag gå. Vad tycker du om det jag sagt? Om man inte uppskattar sina fem sinnen, är livet inte mycket värt. Bra. Hoppas det går bra i morgon. Tack, fader. Nu känns det bättre. Jag mår ganska bra själv. Barn! Jag kan visst inte lämna er ens en kort stund. "Kära klass, ni är lediga i dag." Vem skrev det här? Jag frågar en gång till. Vem skrev det? Barn, jag vill ha ett ärligt svar. Vem skrev det här? Det är er plikt att tala om det. Vi uppskattar ert besök. Sitt ner, barn. - Ni kan väl ta min stol? Det här tar vi upp senare. Läs upp vad ni har skrivit för fader O'Malley. -Luther. -Luther? Hur hamnade han här? Det vet vi inte. "De fem sinnena. Jag vill se en bra film med Roy Rogers." "Jag gillar smaken av glass, speciellt jordgubbe." "Jag gillar att lyssna på Lone Ranger. 'Hi-ho, Silver!"' "Jag gillar doften av varmkorv." "Jag gillar att må...bra." Skratta inte, barn. Luther menar att han vill vara en snäll pojke. Du vill väl må bra här inne? Nej, syster. Jag menade att jag mår bra när klockan ringer- -eller, ännu bättre, när det är påsklov. Den innehåller både ärlighet och fantasi. Du kan sätta dig. Nu är det Patricias tur. -"De sex sinnena". -Ämnet var "De fem sinnena". Men jag valde de sex sinnena. Fortsätt, Patricia. "De sex sinnena: att se, höra, smaka, känna doft, känna...att vara." "Det sista är det viktigaste." "Det sjätte sinnet är att fullt ut njuta av de andra sinnena." "Att vara. Det är vad som är viktigt." "Det är upp till oss vad vi gör av det." "Vi ser andra, vi hör andra, vi känner andra med våra sinnen." "Hur känner vi oss själva? Med det sunda förnuftet." "Det sunda förnuftet är internt"- -"och har som funktion att särskilja sinnesintrycken"- -"eller att reducera intrycken till en förnimmelse." "Två stora ord: att vara." "Andra ord kommer ur dem. Jag är, du är, han är, vi är, de är." "Alla får vara med." "Shakespeare sa: 'Var ärlig mot dig själv."' "Av detta följer som natt på dag"- -"att du inte är falsk mot andra." -Och han hade rätt, syster. -Ja. Han talade om det sjätte sinnet. Med mina egna ord: "Att vara eller inte vara, det är frågan." Väldigt bra, Patricia. Väldigt bra. Och en sak till, syster. Räddad av klockan. I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen. Nu får ni lov att gå, barn. Jag lärde mig något. -Hon är lovande. -Definitivt. -Vad ska ni ge henne? Ett B? -Ett A, tror jag. -Så bra. -Hon borde få stora A, eller hur? -Det är kanske att ta i. -Det är den uppsatsen värd. En flicka som Patsy behöver uppmuntran. Hon är begåvad. Oerhört. Hon är faktiskt lika begåvad som en man i er ålder. -Det finns ännu ett sinne. -Jaså? Med hjälp av det vet man när man ska gå. -Hej! -God morgon, syster. Bobby vill leka med er. Slagsmål! Jag är ledsen, Tommy. Men om du är bussig, så skakar vi hand och blir vänner. -Och jag kan köpa dig en glass. -Två kulor? -Hur lärde du dig slåss, Eddie? -Det är en hemlighet. Syster... Ni missade lite uppståndelse här. -Gjorde jag? -Ja, det gjorde ni... Ja, det gjorde ni. Det var ett rejält slagsmål. -Lille Eddie... Det är väl Eddie? -Ja, det är Eddie. -Pojken som fick stryk förut? -Ja. Vilken förändring. Det är otroligt. Han har blivit bättre. Jag undrar... Betyder det något, fader? Bevisar det något att slå ner sin kamrat? Tycker inte ni att det viktigaste är vad vi har härinne? Jag menar... Jag menar att vara. Ni har rätt. Men hur kan han ha förändrats så mycket så fort? Vi gör vårt bästa för att uppfostra maskulina små män- -med vår lilla kunskap om världen utanför. -Ja, syster? -Ni stör oss, fader. -Stör vem? -Vi repeterar en pjäs. De blir lätt distraherade. Väsnas vi för mycket? För att använda era ord, ja. Vi hörde talas om er pjäs och har en överraskning. Ni kan inte ha en julpjäs utan "Stilla natt". -Jo, då. -Finns det inte plats för...? -Inte i vår pjäs. -Vad? Den pjäsen vill jag se. -Vill ni se repetitonerna? -Ja. - Barn, ni fortsätter öva. -Vad ska ni ha för musik? -Följ med, så märker ni det. Bobby? -Här är han. -Jag känner Bobby. Vi är bekanta. -Är du med i pjäsen? -Ja, jag hittade på den. -Då har väl du en bra roll? -Ja, den är fantastisk. -Får vi se pjäsen nu, Bobby? -Allt är inte bra. Vi övar nu. Den blir bättre till jul. -Det bryr vi oss inte om. -Vad handlar den om? -Det säger jag i början. -Då kan vi väl börja? Är du redo? Barnen har gjort det helt själva. Dialogen är olika varje gång. Alla repliker överraskar mig. Vem vet hur det blir till jul? Antagligen glömmer de bort allting. Det här är Maria och jag är Josef- -och vi ska till Betlehem- -för att se om det finns någonstans där vi kan bo. Det är faktiskt allt ni behöver veta. -Knack, knack. -Hej. Vi är Maria och Josef. Vi är här för att hitta någonstans att bo. -Har ni några pengar? -Nej. -Då får ni inte sova här i natt. -Det var tråkigt för oss. Vi får inte bo där för vi har inga pengar. Jag klarar mig så länge jag får vara med dig. Vi borde leta upp ett hus, för det kan börja regna eller snöa. Det är vinter, vet du. -Försök hos grannen. -Det var en bra idé. Knack, knack. -Ni får inte bo här, ni är fattiga. -Jag har inte ens frågat. Börja om. -Knack, knack. -Hej. Det här är Maria och jag är Josef och vi undrar- -om vi skulle kunna få sova här i natt? -Har ni pengar? -Nej, men Maria är trött. -Kan ni tänka på saken? -Visst. Vad sa han, Josef? -Han skulle tänka på saken. -När får vi veta det? -Jag vet inte. -Hör du, Josef. Jag har tänkt på saken. Sov i stallet. -Jisses! Hörde du? -Ja, Josef. Nästa scen visar Jesus födelsedag. Nej, Jimmy. Gå tillbaka. Du är med i pjäsen. Det är hennes lillebror. Nu är vi alla här i stallet. Vi är väldigt lyckliga här i Betlehem. Och där är vår stjärna. Här är vår ängel. Där är fåraherdarna. Här är de vise männen. Där, där och där. Och grannarna kommer med gåvor- -för det är hans födelsedag. Tack. Ni har gjort mig och Maria väldigt lyckliga. Ska ni sjunga "Heliga natt" nu? -Nej, fader. Vi har en annan sång. -Hur går den? -Nå, fader? -Deras enkelhet är så vacker. -Jag skulle inte ändra ett ord. -Det gör de. Ni behöver inte mina talanger till jul. Till påsk kanske jag kan ordna en äggjakt? Titta, syster. Det är fader O'Malley. Jag hoppas att Bogardus är på bra humör. Det kan han vara. Det är ju vår. -Vi kommer ingenstans, fader... -Det är ett svårt beslut. Att besluta att S:t Mary inte ska finnas mer. Det är inte mycket med den nu. Jo, för systrarna. För er är det ett markområde, men för dem är det allt. Det känns som att förråda dem. -Nu börjar ni bli sentimental, fader. -Jag vet hur de känner nu. -Och när byggnaden döms ut? -De väntar sig ett mirakel. Vad för slags mirakel skulle rädda dem ur knipan? Ni skulle bli förvå***. Delphine! -Du gör inte rätt, Delphine. -Visa mig, syster. Du håller inte rätt. Du ska hålla så här. Och rakt. Sedan slår du. Slå inte så här. Håll ihop händerna och ta ett steg framåt. -Förstår du? -Kom igen, syster! Nej. Gör det, du. Nu är ungarna i farten igen! De kommer för att be om ursäkt. Fråga om de vill sälja. -Går det då bra för er också? -Definitivt. Men ni måste träffa biskopen. Han har sista ordet. Hurdan är han att göra affärer med? Värre än jag. Jag måste skriva och be honom ta emot er. Det kan jag inte göra förrän ni talat med systrarna. Nu kommer de. Lycka till. Det här ror jag aldrig i land. -Är han mycket arg? -Han är mycket försonlig. Givmild, menar ni? -Lämpar det sig att fråga honom? -Lämpligare än så här blir det inte. -Vi är verkligen ledsna... -Det gör ingenting, syster. -Vi betalar för det. -Tänk inte på det. Det är svårt att få tag på glas, men det ordnar jag. -Det är en vacker byggnad. -Tack. När jag ser er slitna skola förstår jag hur ni känner. Men jag har ett problem innan min dröm är uppfylld. Ett parkeringsproblem. Bogardus Corporation kommer att ha flera hundra anställda, med bilar. Att hitta parkeringsplatser är ett stort problem i dag. Här ska mitt skrivbord stå. Här är ritningarna. Det skulle ta oss flera år att få pengar till en sådan här byggnad. Det klarar ni aldrig. Ni skulle bli förvånade över vad det kostat. Vill ni se resten av byggnaden? Ja, gärna det. Följ mig. Ska vi fråga honom nu? -Har ni sett något liknande? -Det är fantastiskt! 4 570 kvadratmeter utan en enda stolpe. Balkongen rymmer 400 personer. Här kan vi ha danser, konvent, allt möjligt. Det är idealiskt. Det är perfekt. -Herren måste ha varit arkitekt. -Om det vore så väl. Jag hade Butler och Dean. De formligen rånade mig. 30 procent mer än beräknat. Men ni måste vara lycklig nu. Bara en sak skulle göra mig lyckligare, och ni vet vad. Jag tror att vi tänker på samma sak. Det viktiga i livet är inte att förvärva utan att ge. Det här är ett minnesmärke över er. Jag kan se inskriptionen på hörnstenen: "Donerad till S:t Mary"- -"genom Horace P Bogardus generositet och välvilja." Ni är lyckligt lottad. Är jag? Det är en större nåd att ge än att få. Det här står kvar långt efter att ni är borta. Det är äkta lycka. Kan ni inte se det framför er? Kan ni upprepa det? Se vad framför mig? Min bortgång? Ni behöver inte bestämma er nu. Sov på saken. Jag kan inte sova nu. Jag vet att ni är överraskad. Ibland vet vi inte varför vi gör saker och ting. Ni visste inte varför ni byggde byggnaden. -Inte? Det trodde jag att jag visste. -Nej. Ni byggde den som svar på våra böner. Vi har bett och bett för det här. Och vi ber ännu. -Menar ni att... -Vi ska lämna er nu. Med denna tanke: "Donerad till S:t Mary"- -"genom Horace P Bogardus generositet och välvilja." Generositet? Välvilja? Och bortgång. Han kommer säkert att ge oss sin byggnad. Vi måste fortsätta be tills... -Ske Guds vilja. -Och må Guds vilja bli vår vilja. -Och om våra böner inte besannas? -Hys nu tilltro! Vi vet att mycket mer än vad människor tror, härstammar i böner. Låt er röst höjas som en fontän. Vadan denna uppståndelse? Har Notre Dame vunnit? -Nej. Jag frågade honom. -Och? Han sa inte nej. Så ni kommer äntligen. Jag har väntat på er sedan klockan sex. Kan du ta det lite lugnt? Du arbetar för hårt. Du borde ligga till sängs. Byggnaden skulle varit klar för tre månader sedan. Jag förlorar pengar. Varför träffar du inte din bankman? Jag är din läkare. Du kan inte fortsätta så här. Det tog mig tre veckor att få tag på glaset. Så där. Skriv på här. -Vad är det här? -Vad är vad? Skriv på! -Jag vill veta vad jag skriver på. -Efter sex är det övertid. Ni borde varit här före sex. Jag var här. Snart tar vi ut glaset igen och sedan får du inget på sex veckor. Skriv på. Förstår du hur jag har det? Lugna dig, Horace. Du får inte bli upprörd. -Jag vet. -Du står över sådant där. Gå nu hem och lägg dig. Ingenting slår en god natts sömn. Vila. Stillhet. Lugn. En man i din position har ingenting att bekymra sig för. -Säg bara till dig själv... -Jag känner det ändå inte. Vad står på? Du vet inte vad de gör mot mig. Sluta upp med det där! Vad står på, Horace? Du förlorar både tålamod och glasrutor. Och du vill att jag ska sova. Jag hörde oväsendet. Jag undrade om någon kom till skada. Fader O'Malley, det här är doktor McKay. -God dag, doktorn. -Trevligt att träffas. Det var tråkigt. Är det inte svårt att få tag på glas? Svårt? Det är det sannerligen. -Kan ni inte få dem att sluta? -Det låter vackert, Horace. -Han är upprörd. -Det märks knappt. -Är inte det "O Sanctissima"? -Det stämmer. Vackert. Jag har hört den många gånger. Hur är nu ordalydelsen? Kan ni också den? -Jag vill åka hem. -Nu börjar det likna något. Det har varit en viktig dag, fader. -Kom in. -Mrs Gallagher. -Hur står det till? -Bra. Vad är det som är så viktigt att ni inte ville tala om det på telefon? -Jag vet inte riktigt hur jag... -Gäller det Patsy? -Ja. -Vad har hänt? Det är inga dåliga nyheter. Det kan vara goda nyheter. Vad glad jag blir. Det har gått så bra för henne. -Om något skulle hända... -Ingenting har hänt. -Ni sa att det gällde Patsy. -Ja. Jag har hittat hennes far. -Joe? -Jag tror det. Jag berättade det ni sagt. Jag beskrev er... -Hur i hela världen fann ni honom? -En gång pianist, alltid pianist. Jag fann honom via musikerfacket. Jag kontaktade Petrillo. -Jag vet inte vad jag ska säga. -Inte jag heller. Nå... Är han i stan? -I stan? Han står i korridoren. -Nej. -Ska jag visa in honom? -Nej. Det är... Vänta ett ögonblick. Jag... Ni vet. Hon kommer snart. Hon ordnar frisyren och pudrar näsan. Ni vet hur det är. Det här är ett stort ögonblick för mig. Det har gått tretton år. Jag var lite yngre då. Han har inte heller legat på is. Nå... Ska vi...? Hej. Hej. Adjö. -Gå inte ännu. -Stanna en stund. Sätt dig, Joe. -Ni också, fader. -Tack. Du har inte förändrats alls. Inte du heller, Joe. -Gör mig en tjänst. -Vad då? Spela för oss. Snälla. Spela för honom. Jag har berättat om dig. Gör mig inte besviken. Hör här, fader. Han är verkligen duktig. Vilken sång var det vi tyckte så mycket om? Menar du "By the Sea"? Nej, Joe. Nej, den påminde om "The Rosary". Men melodin gick inte så. Minns du inte, Joe? Vi sa att vad som än hände, så skulle den sången alltid hjälpa oss. Och sedan pressade vi rosenknoppen i boken. -Vad hände? -Ja... Var är boken? -Känner ni till den? -Ja. Det är en gammal sång som heter "In the Land of Beginning Again". -Varför sa ni inget? -Ni frågade inte. -Kom hit och sjung. -Ni lär få ångra er. Uti landet där man börjar på nytt Där är himlen alltid blå Vi har misstag gjort, så sant Glöm det gamla bort och börja på nytt Vi har vandrat utmed tårarnas flod Dit solen aldrig når Det finns ett paradis där sorg inte finns Där kan vi lära att förlåta varann Uti landet där man börjar på nytt Där drömmarna slår in -Flickorna är uppspelta. -Ja. Jag minns när jag tog examen. Det är en stor händelse. Det är första gången de använder höga klackar. -Titta, syster. -Den är verkligen fin, Patsy. Dra upp ärmen lite. Den är lite lång. -Det ska den vara. -Ja, men bara på ena sidan. -Inte vill du snubbla på den. -Patsy får all uppmärksamhet. -Nej, det stämmer inte. -Hon är lärarens favorit. -Du är avundsjuk. -Hon fick finast klänning. -Den skulle passa mig bättre. -Nu räcker det. -Ta nu av er klänningarna. -Jag kom på något lustigt. Tänk om jag skulle bli kuggad nu. Det vore hemskt. Inte skulle ni göra så mot oss, syster. Det vore en bra idé att helt slopa slutproven. Så lätt lurar ni mig inte. Iväg nu. Ta av er klänningarna. Syster, får jag ta med klänningen och visa den för min mor? -Ja. Då blir hon nog glad. -Tack. Det vet jag att hon blir. -Jag köper biljetter till Syracuse. -Adjö, Joe. Vänta. Vill du ha ett tuggummi? Jag svarade på två sätt. Ja och nej. -Visst, Luther. Seså. -Tack. Jag är ledsen, Patsy. Tiden är ***. Får jag komma in? Res er inte. Jag är bara en pastor. -Sätter ni betyg? -Ja. -Det är underbara barn. -Ja. -Ni borde vara stolta över dem. -Det är vi. Jag sprang på några av flickorna. De är så nyfikna på sina betyg. Jag skulle gå in och, utan er vetskap, se hur det gick för dem. Jag antar att ni öppnade ert hjärta och godkände dem alla. Alla utom en, fader. Patsy? Åh, nej. Det är bara ett ämne. De andra är ännu värre. Hennes snitt ligger under 60. Hon skrev rätt datum och stavade sitt namn korrekt. Kan ni inte ge henne något för det och godkänna henne? Anser ni inte att skolans heder betyder något? Men Patsy, då? S:t Mary hjälper inte henne särskilt mycket. Borde vi inte hjälpa ett sådant barn? Hon börjar tro på sig själv. Det här kanske hon aldrig kommer över. Anser ni att alla ska godkännas, fader? Kanske. Kanske gör jag det. -Det kan ni inte mena. -Vissa barn har lättare för sig. De behöver inte studera. Vissa får högst betyg i skolan och sedan gör de ingenting av det. Jag kände en kille en gång... Han hette Elmer Hathaway. Vi gick i skolan tillsammans. Eller jag gick i skolan, medan Elmer stod stilla. Han gick i åttan i tre år. Vilken pojke. Läraren undrade ofta hur han ens hittade till skolan. Ibland gjorde han inte det. Barnen gjorde narr av honom. Han var en drömmare. Ibland glömde han vilken dag det var och gick till skolan på lördagen. En dag frågade de vem Platon var och han sa: "Vilken Platon?" Men han var händig. Han byggde en segelbåt. En gång försvann han i två, tre dagar. När de frågade honom var han varit sa han: "Ute och seglat." Han måste ha varit 30 cm längre än alla andra i klassen- -och de tyckte synd om honom och godkände honom. Och de behövde skolbänken. Han visste inte om det, och det gav honom självförtroende. -Är Hathaways skeppsvarv bekant? -Ja. Det är Elmer. Och han tar hand om sina mindre lyckligt lottade vänner. De som brukade få 99 och 100 på proven. Om de är panka eller arbetslösa, får de alltid jobb hos Hathaway. Han är en bra man. Förresten, hur mycket ska man ha för att klara sig? -75. Det vet ni. -Ja, men vem började med det? Vår verksamhet bygger på det. Utan riktlinjer... -Ja? -Men... -Ni menar inte allvar? -Jo, det gör jag. Ska vi ge barnen en hjälpande hand eller mäta deras hjärnor? Varför måste de ha 75? -Skulle ni godkänna 65? -Varför inte? Varför ens sätta betyg? -Varför inte stänga skolan? -Bättre än att krossa deras hjärtan. Nu är ni orättvis, fader. Jag lider med Patsy. När ni menar att så är inte fallet, är ni orättvis. Jag har gjort allt i min makt, men jag måste hålla på våra riktlinjer. Om ni beordrar mig att godkänna henne, så gör jag det. Men hennes betyg kvarstår. -Kom in, Patsy. -Ja, syster. -God dag, fader. -Patsy. -Jag misslyckades, eller hur? -Ja, det gjorde du. -Jag trodde det. -Jag beklagar. Det gör ingenting. Det var inte ert fel. Men jag tänkte att... Jag behöver inte den här längre, och Delphine tyckte så mycket om den. Jag tänkte att... Jag tänkte att jag kanske klarar mig bättre nästa år, syster. Vi har haft olika åsikter, men alltid om oviktiga ting. Det här är allvarligt. Jag tänker inte beordra er att göra något. Det är upp till er, men... Men hon klarade sig inte. Hurra! Luther satte den! Ge honom en applåd! Här. Var beredd. Bra skott! Jag kommer snart. Jag följer med henne. -Vad har hänt? -Syster Benedict svimmade. -Har ni ringt efter doktorn? -Hon vill inte det. Kom in. Doktorn är på väg. -Vem skickade efter doktorn? -Det gjorde hon. Han bara skvallrar. -Hur mår ni? -Jag mår bra. Sätt er ner, fader. Jag vill tala med er. - Ursäkta oss. -Vad har jag nu gjort? -Ni har skrivit. Ni har skrivit till generalvikarien. Ni har gått över mitt huvud. Hon sände mig brevet där. Jag uttryckte bara min egen åsikt, syster. -Det orsakade väl inte det här? -Nej. Jag är bara trött. Men tänkte ni verkligen riva S:t Mary- -och skicka barnen till S:t Victor? Ja, jag tänkte en hel del på det. Vi måste inse fakta, syster. Ja. Ja, jag vet vad ni menar, fader. Vi har verkligen försökt att inte inse fakta. Men S:t Mary måste för alltid bestå. Givetvis, syster. Slappna nu bara av. Ta det lugnt. -Doktorn... -Kom in, doktorn. -God dag. -Det här är dr McKay. -Hur står det till? -Det är mr Bogardus doktor. Jaså? Är ni hans personliga läkare? Ja. Jag har andra patienter, runt hundra stycken, och mr Bogardus. På sistone har han tagit all min tid. Han ringer mig jämt. -Vi ber för honom hela tiden. -Det behöver han. Men varför? De ber att mr Bogardus ska ge dem sin byggnad. Ge? Bogardus? -Ursäkta mig. -Jag har humor. Kanske fungerar era böner. Han kan inte sova. Jag ger honom sömntabletter. Böner är underbara- -men om Bogardus någonsin ger er sin byggnad, ska jag... Ingenting spektakulärt, doktorn. Då så. Här kan jag inte göra mycket. Kom ner till min praktik i morgon. -Inget är på tok. Jag är bara trött. -Jag vet. Låt mig avgöra det. Jag vill hitta orsaken. Hon kommer, doktorn. Fortsätt be, men inte i kväll. Ni behöver sova. -Precis som Bogardus. -Ja, just det. Ni hörde vad han sa. Vila nu. Ser ni till att hon besöker mig i morgon? Hon har en stark vilja, men jag ska ordna det. -Är det allvarligt? -Hon har lite feber. -Har det hänt förut? -Det sägs så, ja. -Det är en fantastisk kvinna. -Ja, sannerligen. Det såg jag direkt. Tror hon att Bogardus ska ge dem sin byggnad? Ja. Jag har aldrig varit med om något sådant. Inte sen jag fick vad jag önskade mig i julklapp som liten. -Det är nästan samma sak. -Som vuxna är vi mer praktiska. -Hon är väl inte så praktisk? -Det anser hon att hon är. -Vad gör hon när hon inte får huset? -Hon har fått er bekymrad. Ja, jag vill inte se henne besviken. Jag vill inte byta samtalsämne, men Bogardus har väl dåligt hjärta? -Ja. -Vad ger ni honom? Piller? Vet ni något bättre? Jag kände en gång en man... Han hade ett väldigt dåligt hjärta. Han fick sex månader att leva. Under de sex månaderna gjorde han så mycket gott att han blev 90 år. Verkligen? Ni menar att det är bra för ett dåligt hjärta att göra gott? -Ni har alltid hjälpt andra. -Ja... Ja. -Hur är det med ert hjärta? -Bra. -Sysslar ni med läkekonst? -Vi har mycket gemensamt. -Vi är intresserade av goda hjärtan. -Ska jag ändra min ordination? -Det är ni som är doktor. -Jag vet inte det, jag. -Adjö. -Adjö. Mr Bogardus! -Fader O'Malley. -Jag såg er inte. -Ni verkade se rakt igenom mig. -Mina tankar var långt borta. -Ni verkar inte vara er själv i dag. -Det är jag inte. Jag kommer precis från doktorn. Vet ni, fader, om jag finge leva om mitt liv, skulle jag förändra mycket. -Jaså? -Många förändringar. Ni vet, det finns mycket skönhet i vår värld, om man bara kan se den. -Inte sant, fader? -Naturligtvis. Tack. -Ja, livet kan vara så vackert. -Det stämmer. Ni har ägnat ert liv åt att hjälpa andra. -Nja... -Jo, det har ni. -Förresten, hur är det med hjärtat? -Bra. Det är det jag menar. Är jag välkommen till kyrkan? Ni är välkommen. Den här tanken kan hjälpa er. Den betydde mycket för mig. Endast en gång ska jag här gå. Om det finns något gott jag kan göra för någon, så låt mig göra det nu- -för jag lär inte passera här igen. Tack, fader. Gud välsigne er. -Tack. -Adjö. Vänta! Vänta! Duktig vovve. Vänta! Vänta! Tillåt mig. -Tack. -Tack. -Det är en vacker värld. -Ni lämnade den nästan. Nästan. Jag ska gå till kyrkan. -Mr Bogardus. -Jag beklagar, syster. Jag visste inte att han följde efter mig. En rar liten rackare, eller hur? Det gör ingenting. Han får följa med. Det spelar ingen roll. -Jag ser att djur älskar er. -Ja, men inte människor. Ni måste missta er. Människor som känner er, älskar er säkert. Nej, det gör de inte. -Ni förstår... -Ja, mr Bogardus? Jag har aldrig fått några barn- -och jag har aldrig ens tyckt om barn. Och de gillar inte mig. Varför tycker människor inte om er? Jag har varit väldigt självisk. Jag har tänkt mycket på det på sistone. Har ni kommit fram till något? Ja. Nu kommer ni att bli överraskad. Jag vill bli omtyckt... ...så jag undrar... ...om ni skulle vilja mottaga min byggnad? Vad står på? -Ni blev visst chockad. -Ja, det blev jag. Ni får den. Ni får den. Min advokat ordnar handlingarna. Tack. S:t Mary kommer aldrig att glömma er. Barnen kommer att älska er. Jag ska ordna de nödvändiga handlingarna på en gång. Kom då, vovven. Kom. Seså, backa undan. Backa. Vad är det här? -Hur gick det, mr Bogardus? -Bra. -Och era ben? -De är oskadda. Fader O'Malley! Underbart. Vad heter den? Det betyder... "Det är vår." -Sjung något annat. -Vad kan vi? Kan ni "Birmingham Bertha"? Vad sägs om skolsången? Syster har en ny version. Hon är så stolt över den. -Sjung den. -Sjunger ni melodin? Ni har precis övertalat mig. O, klockor på S:t Mary Vi älskar alltid er Med er inspiration Så går vi ej fel Er klang kommer alltid Att få oss att minnas Så ring med stolthet När vi sjunger Eran pris Så ring med stolthet När vi sjunger Eran pris Ring i klockan nu En sådan chans har jag inte haft på år. Jag var tvungen. -Fader, doktorn är här. -Bra. -God dag. -God dag. -Syster Benedict besökte mig. -Hon är på så bra humör. Så glad. Är inte tron underbar? Alla är så glada. Jag vill inte ge er de dåliga nyheterna. Jag undersökte henne. Kan hon lämna er ett tag? -Varför? Vart? -Till Arizona, exempelvis. -Ser ni det här? -Vad är det? Det är höger lunga. Och här... Jag har aldrig förstått mig på sådana där. -Vad är det? Tbc? -Ja. I ett tidigt skede. Vi ska vara glada att vi upptäckte det. Därför behöver hon vistas i ett torrare klimat. Kanske ett ålderdomshem. Någonstans där hon får lättare sysslor. Inte en skola. Är det nödvändigt, så kan vi nog ordna det. -Får hon inte umgås med barn? -Inte förrän hon mår bättre. -Vet hon om det? -Inte ännu. Det ska hon inte heller. Hon har en underbar gnista och opti- mism. Det är den bästa medicinen. Om det på något sätt dämpas, tar återhämtningen längre tid. Hon måste få veta det. Vi kan inte bara skicka bort henne... Åker inte ni dit ni blir tillsagda, utan att ställa frågor? Jo. Vi förväntas klara det. Hon är väldigt stark. Ni förstår inte, doktorn. Syster och jag har inte alltid varit eniga vad gäller skolans styrelse. I ett fall hade vi väldigt skilda åsikter. Om hon skickas bort utan någon förklaring, skulle hon tro... Vi talade om hennes hälsa. Vad som är bäst för henne. Nu talar vi om era känslor. -Det var också ett sätt att se det. -Jag vill bara se henne bli frisk. Jag antar att jag kan ordna så att hon blir förflyttad. Men att inte tala om varför... Att skicka bort henne utan att förklara varför. Det påverkar antingen hennes åsikt om mig, eller hennes hälsa. Här nere. Där. Se till så att det står rakt. Så där. Just så. Tack. Där uppe... Så där. Se till att de får plats med knäna. Ni vet hur de ska stå. -God morgon. -God morgon. -Se upp, ni står i vägen. -Jag kan hjälpa er. Så där. Sätt den där. Det blir bra. -Roligt att ni kom över. -Jag vill tala med er. Sätt skrivbordet här när ni kommer med det. Vi går någonstans där det förs mindre oväsen. Nu kan vi riva vår gamla skola och bygga en lekplats. Jag är trött. Jag sätter mig. Ni har arbetat för hårt. Ni borde inte lyfta så mycket. Det är all uppståndelse. Har ni talat med mr Bogardus om avslutningen? -Ja, och doktorn. -Han är så vänlig. Han ringde och sa att jag inte behöver oroa mig. Det är inget fel på mig. Jag är i perfekt skick. -Det var skönt att höra. -Ja, inte sant? -Ska jag tacka Bogardus officiellt? -Ja, givetvis. Framför vår djupa tacksamhet för hans generositet. -Håll inte ett långt tal. -Jag är kort och koncis. -Barnen blir rastlösa annars. -Ja. Men ni måste tala om för dem att de aldrig ska sluta lära sig- -och att de hela tiden måste tänka på vad vi lärt dem här på S:t Mary. Jag tror att det var allt. Om ni tror att jag blir långdragen, varför skriver inte ni talet? Det har jag gjort. Jag har det här. Jag har ännu en önskan. Att nästa år blir glädjefyllt. Och att det aldrig mer ska uppstå oenigheter mellan oss. Jag vet vad ni anser om Patsy. Ni är fortfarande oenig med mig, eller hur? Fader, ibland måste vi göra saker och ting som inte är enkla. Oavsett hur ont det gör, måste vi göra det vi anser vara rätt. Jag har något att tala om för er som inte blir lätt. Vad är det, fader? Ni kommer inom kort att få veta- -att syster Michael tar över ledningen nästa år. Hon kommer att bli så lycklig. Och jag? Kommer jag att bli hennes assistent? Det är inte mer än rättvist att tala om att ni ska förflyttas. Det kommer att bli svårt att lämna S:t Mary... ...men vi ska inte bli för fästa vid en plats. Till en början kommer det att kännas konstigt på en annan skola- -men så länge jag får vara i närheten av barn- -så är jag lycklig. Hur känner ni till det här? Har ni skrivit till generalvikarien igen? -Är jag kvar här när de tar examen? -Ja, naturligtvis. Är det det här skrivbordet som ska in på ert kontor? Ja. Ja. Hade ni något mer att säga? -Var det allt? -Ja. Jag följer med er. -Synd att du inte får vara med, Pat. -Tack, Del. -Vad hände med min klänning? -Den passade inte. -För många milkshakes! -Ja. Lycka till nästa år. Jag håller tummarna. Tack. Var är hon? Vem av dem är Patsy? Jag ser henne inte. Jag ska leta upp henne, Joe. Leta upp fader O'Malley. Vem är det? Min mor, syster. Är hon här för att se avslutningen? Jag tror det. Sa du inte att du inte ska ta examen? Nej, syster. Kära barn, varför inte? Hon har varit bortrest. Det är genant, jag vet. Men du får inte ta det så hårt. Om vi inte misslyckas ibland, är våra framgångar meningslösa. Du måste vara modig. Ge inte upp. Jag ska förklara det för din mor. Jag vet att ni älskar varandra. Finns det kärlek, finns det förståelse. Det ingen som förstår något. Varken ni, fader O'Malley, eller min mor... Förlåt mig, syster. -Vad är det som bekymrar dig, Patsy? -Hjälp mig, syster. -Hjälp mig, snälla. -Ja, givetvis. -Givetvis vill jag hjälpa dig. -Jag vill bli nunna, syster. Hur kan jag bli nunna? -Det är något som bekymrar dig. -Nej. Jag vill bara bli nunna. Man säger det inte så, kära barn. "Jag vill bli nunna." Man blir inte nunna för att fly undan livet, Patsy. Det är inte för att man mist något. Det är för att man funnit något. Du är fortfarande så ung. -Du vet inte ännu. -Ja, det gör jag. Jag vill bara bli som ni. Du vet inte hur det kommer att bli att gå på high school. Det är värdefulla år. Nya kamrater, nya intressen, massor av kul och studier. Att gå på fester, på footballmatcher. Din första bal. Din första festblåsa. Din första vals. Du kan inte ge upp allt det om du inte vet något om det. Inte förrän du upplevt allt det och mer därtill... ...kan du med full förståelse säga: "Jag vill bli nunna." Jo, det kan jag. Jag känner redan till allt. Det är en sak till. Dina betyg är inte bra nog. Du måste klara dina prov. Men jag kunde ha klarat dem. Jag ville inte det. Misslyckades du med vilje? Jag ville stanna kvar här ett år till. Allt är så trevligt här, syster. Ni vet inte. Allt är så rent och så fint. Det spelar ingen roll om jag få gå om en klass. Jag skulle ju få vara med er. Åh, Patsy... Nu börjar jag förstå vad som är fel. -Kände fader O'Malley till det här? -Ingen kände till det. -Ingen mer än mig. -Jag. Fel. "Än" kan användas som pre- position och följs av objektskasus. Kära nån! Det var med på provet, eller hur? Ja, och jag skrev fel. Jag är smartare än ni tror. Ställ fler frågor. Jag skulle inte bli en dum nunna. Åh, Patsy... Det här är mr och mrs Joe Gallagher, Patsys mor och far. God dag. Patsy, det här är din far. God dag, Patsy. Titta inte på mig så där. Ge mig lite tid. Du kanske vänjer dig. Älskling, gråt inte. Allting kommer att bli annorlunda från och med nu. Mamma och pappa ska se till så att du får ett riktigt hem. Du ska få ett eget rum- -och du kan bjuda hem andra barn så ofta du vill. Du... Du behöver inte vara ensam längre. Å, mamma! Mamma! Är det min riktiga pappa? Ja, älskling. -Ja. -Vi kom för att se din avslutning. Är det inte dags att du gör dig i ordning? Vi skulle precis göra oss i ordning, eller hur, Patsy? Ja, syster. Hur såg hennes betyg ut? Jag fick inte se dem. Hennes betyg? Enastående. Ingen var lika duktig som hon. Det är en viktig dag för S:t Mary. Det är den nya S:t Mary-skolans första födelsedag. Där är den gamla, och här är den nya. Och allt tack vare en mans generositet och välvilja. En man som kommer att finnas i våra hjärtan i många år framöver. På tal om hjärtan, ett gott hjärta slår i Horace P Bogardus bröst. Mr Bogardus är en försynt man. Men när man har ett hjärta som bryr sig om andra och gör så mycket gott- -då, mina vänner, har man ett hjärta som kan skratta åt åren. Mr Bogardus har visat oss glädjen med att ge. För honom är varje dag som jul. Han har sannerligen ett gott hjärta. Tack. S:t Mary bygger på tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken. -En gåva till kyrkan är avdragsgill. -Vi tackar mr Bogardus. Nu vill jag säga några ord till barnen som tar examen. Jag ska fatta mig kort. I dag gläds ni åt er examen. Men det är också en sorgens dag, då ni lämnar oss. Jag kan inte kort sammanfatta det ni lärt på åtta år. Det ni tar med er stod inte bara att läsa i böckerna. Det är viktigt, men det är inte allt. Det ni tar med er är vad ni nu ska ge till andra. Det som de goda systrarna har lärt er. Om någon av er får bekymmer, oavsett vad- -så bara ring O'Malley. -Ringde ni en taxi? -Ja, den väntar utanför. Är syster Benedict i kapellet? Käre Gud... Käre Gud- -avlägsna all bitterhet från mitt hjärta. Hjälp mig att se Din heliga vilja i allt. Hjälp mig. Snälla... Snälla, hjälp mig. -Följer ni med mig, syster Angela? -Ja, syster. -Adjö, syster. -Adjö, syster. -Adjö, syster. -Adjö, syster. Ni vet att var jag än befinner mig, så finns mitt hjärta hos S:t Mary. -Adjö, syster Benedict. -Adjö, syster Michael. -Fader. -Vi vet att ert hjärta finns här. Vi kommer alltid att minnas er i våra böner. Tack. -Adjö, fader. -Adjö. Syster! Syster Benedict! Jag kan inte låta er åka på det här sättet. Doktor McKay sa ju att ni var i perfekt skick. Han hade rätt- -för det är ni. Men han menade inte kroppsligt. För, syster, ni har drabbats av tuberkulos. Dr McKay ansåg inte att ni skulle veta det, men jag... Tack, fader. Tack. Ni har gjort mig väldigt lycklig. -Nu blir jag fort frisk. -Självklart, syster. Om ni behöver något, vad det än är, var ni än är... Ja... Jag vet. Då ringer jag bara O'Malley. Just det.