Tip:
Highlight text to annotate it
X
Svensk text: Horton
www.SweSUB.nu
Är du säker på att du är arton?
- Hurså, ser jag äldre ut?
Alberta Scrubb?
- Det är ett typografiskt fel.
Det ska stå Albert A. Scrubb.
- Edmund, du skulle ju hjälpa till!
Bättre lycka nästa gång, pysen.
Pysen? Han är knappt
två år äldre än mig.
Jag är kung. Jag har utkämpat krig
och lett arméer.
Inte i denna värld.
- Ja, istället är jag fast här.
Och kämpar mot Eustace Clarence Scrubb.
Som om någon förtjänar det namnet.
Vad gör du?
Ingenting.
Kom nu då.
Kära dagbok. Det är nu dag 253-
- sen mina hemska kusiner
Edmund och Lucy invaderade vårt hus.
Jag vet inte hur länge jag kan stå ut
med att leva med dem.
Och dela med mig av mina saker.
Om man bara kunde behandla släktingar
som man behandlar insekter
Så skulle alla mina problem vara lösta.
Jag kunde stoppa ner dom i en burk.
Eller sätta fast dom på väggen.
- Jag är hemma!
Notering: Granska konsekvenserna
av att spetsa familjemedlemmar.
så slutar nyheterna från västfronten...
- Hej farbror Harold.
Jag skulle ha köpt morötter
men de hade bara rovor igen.
Ska jag börja göra soppa?
Moster Alberta är på väg hem.
Farbror Harold.
- Far!
Edward gör grimaser åt dig!
Din lilla...
- Far, han kommer slå mig.
Se Edmund, det är från Susan.
Jag önskar verkligen att du var här.
Det har varit ett sånt äventyr.
Men inte som vår tid i Narnia.
Amerika är mycket spännande.
Förutom att vi aldrig ser Far.
Han arbetar så hårt.
Jag blev inbjuden till brittiska
konsulns tebjudning av en sjöofficer.
Som råkar vara riktigt stilig.
Jag tror att han gillar mig.
Det verkar som tyskarna har gjort det
svårt att komma hem för tillfället.
Det är hårda tider. Mamma hoppas ni
inte har något emot-
att vara i Cambridge
några månader till.
Ytterligare några månader?
Hur ska vi överleva?
Du har tur. Du har i alla fall ett eget
rum. Jag får dras med fisk munnen.
Susan och Peter är de lyckliga.
Ute på äventyr!
- Ja, dom är äldst och vi är yngst.
Vi betyder inte lika mycket.
Tycker du att jag har
nån likhet med Susan?
Lucy, har du sett det här skeppet förut?
Det ser väldigt Narniskt ut, eller hur.
Ja, ännu en påminnelse om att
vi är här och inte där.
Det var en gång två föräldralösa barn
som slösade bort sin tid på...
att tro på sagor från Narnia.
Låt mig slå honom! Knackar du aldrig?
- Det är mitt hus!
Jag gör som jag vill.
Ni är bara gäster.
Vad är så fascinerande med den.
Den är hemsk.
Du kommer inte se det
från andra sidan av dörren.
Edmund, det ser faktiskt ut
som om vattnet rör sig.
Vilket nonsens! Det är vad som händer
när ni läser såna där sagor.
Det var en gång en pojke som hette
Eustace, som läste värdelösa böcker...
Folk som bara läser sagor blir en hemsk
börda för såna som mig.
Jag läser böcker med riktiga fakta.
- Hemsk börda..?
Du har inte rört ett finger sen vi kom.
Jag borde berätta för din pappa att det
du som stal moster Alberta's godis.
Lögnare!
- Verkligen..?
Edmund, målningen!
- Jag hittade dom under din säng...
och vet du vad?
Jag slickade på varenda en.
Jag är smittad av dig.
Vad händer här?
- Lucy, tror du...
Det är ett trick. Sluta eller så
skvallrar jag till mamma!
Mamma! Mamma!
Då slår jag sönder den!
Gör något!
- Nej! Nej..!
Hjälp mig.
Låt mig vara!
Släpp!
Edmund!
- Eustace, simma!
Vad händer?
- Simma!
Lugna dig, jag har dig!
Caspian!
- Lucy!
Edmund, det är Caspian!
Det är okej, pojkar. Ni är utom fara.
Vi är i Narnia!
- Ja, ni är i Narnia.
Jag vill inte följa med!
Jag vill åka tillbaka till England!
Håll i dig.
Det där var spännande.
Hur i hela friden hamnade ni här?
- Jag har ingen aning.
Caspian!
- Edmund! Kul att se dig igen.
Var det inte du som kallade oss?
- Nej, inte denna gång.
Hur som helst är jag glad
att vara här igen.
Ta bort den!
Få bort den där saken!
Reepicheep!
Era Majestäter.
- Hej Reep.
Vad kul!
- Nöjet är på min sida.
Men först, vad ska vi göra med denna
hysteriska inkräktare?
Den där jätteråttan försökte
slita ansiktet av mig!
Jag försökte bara hjälpa dig
att få vattnet ur lungorna, sir.
Hörde du det!? Det talade!
- Han pratar alltid.
Det är faktiskt omöjligt
att tysta honom.
När det inte finns något att säga,
Ers Höghet, lovar jag att inte säga det.
Jag vet inte vad detta är för ett skämt
men jag vill vakna nu!
Vi kanske kan kasta honom tillbaka..?
Edmund!
Jag kräver att få veta, vart i hela
friden är jag!
Du är ombord på The Dawn Threader,
det finaste skeppet i Narnias flotta.
Var det något jag sa?
Ta hand om honom.
- Ers majestät.
Män!
Beskåda våra skeppsbrutna.
Edmund den rättfärdiga och
Lucy den tappra.
Hög kung och drottning av Narnia.
Aslan!
Se, Cesars båge och pilar.
Lucy.
Mitt helande elixir och min dolk.
Kan jag?
- Självklart, det är ditt.
Peters svärd?
- Ja.
Omskött som utlovat.
Här, håll den om du vill.
Nej, det är ditt.
Peter gav det till dig.
Men jag räddade faktiskt detta för dig.
Tack.
Sen du lämnade oss har jättarna från
norr kapitulerat ovillkorligen.
Och vi har slagit Calormen armén från
Den stora öknen.
Det är fred i hela Narnia.
- Fred?
Ja, på bara tre år.
Och har du hittat dig en drottning
under de tre åren?
Nej, ingen jämförbar med din syster.
Vänta, om det inte finns några krig att
utkämpa och ingen är i trubbel...
- varför är vi här?
- Det är en bra fråga.
Jag har frågat mig samma sak.
Så vart är vi på väg?
- Innan jag återfick tronen efter min-
farbror, försökte han mörda min fars
bästa vänner och lojalaste supportrar,
de sju Lorderna från Telmar.
De flydde till Ödeöarna.
Ingen har hört från dem sen dess.
Så du tror att något hänt dem?
- Om det har...
är det min plikt att ta reda på det.
Vad ligger öster om Ödeöarna?
Outforskade hav.
Saker som du knappt kan föreställa dig.
Rykten om havsormar
och värre.
Sjöormar?
- Ok, kapten. Nog av dina historier.
Jag ska vara där vågorna är milda...
tvivla ej, Reepicheep...
att hitta allt det du söker
Det var fint!
- Tack.
En skogsnymf sjöng den för mig
när jag var liten.
Jag förstår inte innebörden, men
jag har aldrig glömt orden.
Vad tror du finns bortom Ödeöarna, Reep?
Jag har hört att det längsta österut
man kan segla till är världens ände.
Aslans rike.
- Tror du verkligen att det finns?
Vi har ingenting om vi inte tror.
Tror du att det faktiskt
går att segla dit?
Det finns bara ett sätt
att ta reda på det.
Jag hoppas bara att jag en dag kommer
att förtjäna rättigheten att se det.
Ers Majestät.
Du har vuxit dig starkare, min vän.
- Det verkar så.
Bra. Tillbaka till arbetet!
Tack.
Edmund, om vi fortsatte segla till
världens ände, tror du vi då skulle...
ramla över kanten?
- Oroa dig inte, vi är långt därifrån.
Jag hör att ni fortfarande
pratar strunt.
Mår du bättre?
- Ja, men inte tack vare dig.
Jag har nån slags järnfysik.
- Lika uppspelt som vanligt ser jag.
Hittat dina sjöben ännu?
- Jag har aldrig förlorat dom.
Håller helt enkelt på att
hantera chocken.
Mamma säger att jag har en bra läggning.
Tack vare min intelligens.
Jag tror inte han är bra på någonting.
Så fort vi hittar civilisationen så
kommer jag kontakta Brittiska konsulatet
för att få er arresterade för
kidnappning!
Kidnappning, säger du?
Jag trodde vi räddade ditt liv.
Ni höll mig mot min vilja.
- Verkligen?
Jag har fartygets mest ohygieniska rum.
Det är som en hel djurpark där nere.
Han är något av en gnällspik, eller hur?
- Han har bara börjat...
Land ohoj!
Ödeöarna.
Narrowhavens hamn.
Konstigt, inte en Narnisk
flagga i sikte.
Men Ödeöarna har alltid tillhört Narnia.
Det verkar misstänkt.
Jag föreslår att vi förbereder
en landstigningsgrupp.
Drinian?
- Ursäkta mig, ers majestät...
men Prins Caspian är högsta befäl
på detta fartyg.
Vi använder långbåtar. Drinian,
välj några män och låt oss gå i land.
Okej.
- Tavaros.
Bemanna långbåtarna! Hala seglet och
förbered att kasta ankar!
Framåt! Det okändas tjusning
ligger framför oss.
Kunde inte det här ha
väntat tills imorgon?
Det finns ingen heder i att avstå
från äventyr, pojk.
Lyssna! Var är alla?
Kom igen nu, landkrabba.
- Jag är kapabel att göra det själv.
Du är säker på att ni är släkt?
Reepicheep, stanna här med Drinians män
och säkra området.
Vi fortsätter. Om vi inte är tillbaka vid
gryningen så skicka nån efter oss.
Det verkar inte vara någon hemma,
ska vi gå tillbaka?
Vill du komma hit och vakta... något?
Ja! Bra idé, kusin.
Mycket... logiskt.
Jag har det.
Oroa er inte.
Jag är redo att gå när ni är.
Vilka är alla dessa människor?
- Och varför har de blivit överstrukna?
Det ser ut som nåt slags arvode.
- Slavhandlare.
Se upp!
Om ni inte vill höra den här skrika
som en liten flicka igen...
föreslår jag att ni slänger era vapen.
- Nu..!
Lägg ner den.
Eustace...
- Sätt dom i bojor!
Bort med händerna!
Ta de här två till marknaden.
Kasta de andra två i fängelsehålan.
Lyssna på mig, din fördömda dåre!
Jag är din kung!
Du ska få betala för det där!
Faktiskt så kommer någon annan betala...
för er alla.
Är du okej?
- Ja.
Det är hopplöst.
Ni kommer aldrig ut.
Vem där?
- Ingen.
Bara en röst i mitt huvud.
Lord Bern?
Kanske en gång i tiden. Jag är inte
längre förtjänt av den titeln.
Är han en av de sju?
Ditt ansikte! Du påminner mig om en kung
jag en gång älskade högt.
Den mannen var min far.
Herregud, snälla, förlåt mig.
Nej, snälla.
Håll dig undan!
- Mor!
Stanna med pappa!
- Oroa dig inte, jag hittar dig!
Vart för dom dem?
- Fortsätt titta.
Vad hände?
- Det är en offerritual.
Vart tog de vägen?
- Ingen vet.
En dimma vart först sedd i öst.
Rapporter om fiskare och
seglare som försvann till havs.
Vi Lorder gjorde en pakt,
att hitta källan till dimman
och förstöra den.
De seglade ut...
men ingen kom tillbaka.
Om de inte säljer dig
till slavhandlarna...
blir du förmodligen föda åt dimman.
- Vi måste hitta Lucy.
Innan det är för sent.
- Jag bjuder 60! Jag bjuder 80!
- 100 för den lilla damen!
120!
- 150!
Några fler bud?
Såld!
Kom igen, rör på er!
Och nu, för det här fina exemplaret.
Vem startar budgivningen?
Kom igen, han kanske inte ser mycket ut
för världen, men han är stark.
Stark är han nog, men han luktar
som rumpan på en Minotaur.
Det är en fruktansvärd lögn.
Jag vann skolans hygienpris
två år i rad.
- Jag tar honom.
Jag tar dem alla!
För Narnia!
Tack. Jag visste att du skulle komma.
- Ers Höghet.
Ta nycklarna!
Nycklar!
Du är en båt i ett magiskt land, kan
du inte ro själv?
Jag hoppas inte att det
var den brittiske konsuln.
Ers Majestät.
- Vänta!
Min fru togs i morse.
- Pappa!
Jag ber dig. Ta med mig.
Jag vill också följa med.
- Nej, Gale. Stanna med din faster.
Jag är en duktig seglare.
Varit till havs hela mitt liv.
Naturligtvis, du måste.
- Tack.
Om jag aldrig skulle återvända...
Var snäll nu.
Min kung!
Detta gav din far till mig. Jag gömde
det i en grotta under alla dessa år.
- Det är ett gammalt Narnisk svärd.
Det är från den gyllene eran.
Det finns sju sådana svärd.
En gåva från Aslan att skydda Narnia.
Din far anförtrodde dom till oss.
Här, ta det.
Och må det beskydda dig.
Tack, min Lord. Och vi ska hitta
dina saknade medborgare.
Edmund.
Kära dagbok.
Dramatiska händelser har ägt rum.
Jag blivit bortförd av mina kusiner och
driver omkring i outforskade vatten...
i en löjlig båt. Ännu värre är att jag
delar utrymme med en avskyvärd mus.
Och jag som tyckte att dela rum
med min kusin var dåligt nog.
Hittills har alla jag har träffat
på det här konstiga stället
lidit av samma otroliga
vanföreställningar.
Jagandes efter grön dimma och
söker efter försvunna Lorder.
Jag kan bara anta slutsatsen
att detta beror på dåliga kost.
Dom är alla skvatt galna.
Kusin Edmund är inget undantag.
Han sitter hela tiden och gnuggar sitt
svärd som om det vore en magisk lampa.
Stackarn behöver helt klart en hobby.
Det kommer att bli magnifikt.
Finns dom i mindre storlek?
Dumma gnagare. Han är till och med
mer desillusionerad än min kusin.
I England har vi musfällor
och sådana saker.
På tal om mat, du har ingen aning
om var jag kan hitta någon?
Varför pratar du med fågeln?
Jag tog för givet att...
- Han pratar med fåglar.
Han är helt galen den där.
Schas, försvinn.
Är du medveten om att det är belagt med
dödsstraff att stjäla mat till sjöss?
Här uppe!
- Du!
Män har blivit kölhalade för mindre.
- För vad?
För förräderi, för snikenhet eller
bara vanlig oduglighet.
Ge mig bara apelsinen
så låter vi det passera.
Jag vet inte vad du pratar om.
- Tillåt mig klargör...
Jag har fått nog av dig!
- Släpp svansen!
Den stora Aslan själv
gav mig denna svans.
Ingen, jag upprepar, INGEN rör svansen!
Punkt, utropstecken!
- Förlåt.
Nu ska du ge mig apelsinen
och sedan ska jag få tillfredställelse!
Snälla, jag är pacifist!
- En garde!
Se dig för.
- Ursäkta!
Försöker du rymma?
Vi är faktiskt på en båt!
Kan vi inte diskutera saken?
Den här är för stölden, den för lögnen,
och den här är av ren artighet!
Så ska det se ut! Vi har fått
oss en duell! Fånga!
Kom igen, gör ditt bästa.
Är det allt du har? Kom igen, grabben!
Fokusera!
Sluta flaxa runt som en full pelikan.
Håll upp svärdet. Sådär ja!
Jag är här borta!
Positionera dina fötter.
Inte vänster, höger! Fattar du?
Kom igen, var kvick.
Det är som en dans, grabben.
Och igen, och igen. Precis så.
Åhh neej!
Så var det med det.
Titta!
Gael? Vad gör du här?
Det verkar som vi har en extra
besättningsman.
Välkommen ombord.
- Ers majestät.
Kalla mig Lucy. Kom här.
Kom igen, tillbaka till jobbet!
Bra match. Jag ska nog kunna göra
dig till en bra fäktare.
Ja. Om däcket hade varit lite jämnare,
hade utgången blivit helt annorlunda.
Sannerligen.
Det ser obebodd ut...
men om Lorderna följde dimman österut
skulle dom ha stannat här.
Det kan vara en fälla.
Eller så kan vi finna några svar.
- Caspian?
Vi övernattar iland,
och utforskar ön i morgon bitti.
Det verkar som om
dom har tagit med sig en gris.
Den här är av kvinnokön.
Den här också.
Den här kan läsa!
Henne tar vi.
Du kan inte fly!
Bra sagt.. Läskigt..
Vad är ni för nånting?
- Vi är skrämmande, osynliga odjur.
Om du kunde se oss, skulle du
vara riktigt rädd.
Du glömde nämna att vi är väldigt stora!
Vad vill ni?
-Du måste göra vad vi säger.
Det kommer hon.. Bra sagt.. Ja..
Annars?
- Annars död!
Död?
Död, död, död, död, död!
Men som död skulle jag inte vara
till mycket nytta, eller hur?
Jag tänkte inte på det.
- Nej, det gjorde du inte, bra poäng...
Okej, då dödar vi dina vänner istället.
Bra ide...
- Vad vill ni att jag ska göra?
-Du ska gå in i förtryckarens hus.
Vilket hus?
- Det här.
På övervåningen hittar du
besvärjelsernas bok,
läs trollformeln som
gör det osynliga synligt.
Bra sagt, mycket bra sagt..
Kom igen, vi har inte hela dagen på oss.
Kom ihåg vad som kan hända dina vänner.
Du har blivit varnad.. Ja.. Precis..
Varför gör ni det inte själva?
- Vi kan inte läsa.
Och inte skriva heller faktiskt...
Varför sa ni inte det?
Akta dig för förtryckaren!
Det som gör det osynliga
synligt, förstått?
Ed. Vakna, Ed.
Var är Lucy?
-Lucy! Lucy!
Vakna alla.
- Vakna upp! Vakna upp sa jag!
Den här vägen!
BESVÄRJELSERNAS BOK
Med dessa ord din tunga fastställer
att överallt det kommer bli snö.
En osviklig trollformel
som gör dig till henne,
skönheten du alltid velat vara.
Susan, vad händer...
Jag är vacker.
Nej, vänta.
Gör mig till henne, som jag tycker..
Lucy! Lucy...
Aslan?
En trollformel som gör
det osynliga synligt.
Som p:et i psykologi och psykiatri...
osynligt bläck, och
sanningen i teologi.
Caspian! Lucy's dolk.
Stanna där eller förgås!
Trollformeln är klar.
Nu är allt synligt.
Vad är ni för sorts varelser?
Stora, med huvud som en tiger och
kropp som...något annat.
Ni vill inte bråka med oss.
- Annars?
Annars river jag dig till döds.
Jag kör min högaffel
rätt igenom dig.
Jag krossar dig med mina tänder..
Och jag biter dig med mina huggtänder.
Ni menar krossa oss med era feta magar?
Feta magar?
- Kittla oss med tårna?
Vad har ni gjort med min syster?
Lugna ner dig.
- Var är hon?
- Säg det till honom, chefen.
-I palatset.
- Vilket palats?
Jaha, det palatset!
Jag börjar bli ganska trött på
att ni hela tiden lämnar mig...
Det är grisen.
Grisen har kommit tillbaka.
Det här stället blir bara
konstigare och konstigare.
Lucy!
-Ers Majestät.
-Caspian och Edmund.
Detta är Coriakin.
Det är hans ö.
Det är vad han tror.
Ni har bedragit oss, trollkarl.
Jag har inte bedragit dig. Jag gjorde dig
osynlig för din egen säkerhet.
Säkerhet?
Förtryckare!
Jag har inte förtryckt er.
- Men du kunde ha, om du velat!
-Försvinn.
Vad var det där?
- Konfetti. Men säg inte det till dom.
Vad var det där för något?
- Duffelpuds.
Ja, naturligtvis.
Dumma mig.
Vad menade du med att du gjorde dom
osynliga för sitt eget bästa?
Det verkade vara det enklaste sättet
att skydda dom mot det onda.
- Du menar dimman?
Jag menar det som ligger bakom dimman.
Ganska vackert.
Jag menar, för att vara en fantasikarta
över en fantasivärld.
Där är källan till era problem.
Den mörka ön.
En plats där ondskan lurar.
Den kan anta vilken form som helst.
Få dina mörkaste drömmar att bli sanna.
Den försöker förgöra all godhet.
Stjäla ljuset från denna värld.
Hur stoppar vi den?
- Du måste bryta förbannelsen.
Svärdet som du bär.
Det finns sex andra.
Har du sett dem?
- Ja.
De sex Lorderna. De kom förbi här?
- Ja.
Var var de på väg?
- Dit jag sände dem.
För att bryta förbannelsen
måste man följa den blå stjärnan-
till Ramandus ön.
Där måste de sju svärden
läggas på Aslans bord.
Endast då kan deras verkliga
magiska kraft frigöras.
Men akta er, ni kommer alla bli prövade.
Prövade?
Innan ni har lagt dit det sjunde
svärdet har ondskan övertaget.
Den kommer att göra allt
i sin makt för att fresta dig.
Var stark.
Fall inte för festelsen.
För att besegra mörkret där ute-
måste du först besegra
mörkret inom dig själv.
Av skäl jag inte förstår följer vi råd
från en senil gammal kuf-
som inte ens äger en rakhyvel och
knallar runt i en morgonrock.
Så vi är tillbaka i detta badkar och
är vilse i stormen. Strålande!
14 dagar av att ha blivit kastad som en
pannkaka och inget land i sikte.
Enda trösten är att alla slutligen
är lika miserabla som mig.
Förutom den skrytande talande råttan.
Han är en av de där irriterande
"Glaset är alltid halvfullt" typerna.
Så, vi är fast här,
med halva ransoner, mat
och vatten till max. två veckor till.
Det är er sista chans att
vända tillbaka, Edra Majestäter.
Det finns ingen garanti att vi kommer få
syn på blå stjärnan inom närmsta tiden.
Inte i denna storm.
Som att hitta en nål i en höstack är det
att försöka hitta den där Ramandu ön.
Vi kan segla rakt förbi den
och rakt ut över världens ände.
Eller bli uppätna av en havsorm.
Jag säger bara att männen
börjar bli nervösa.
Det är underliga hav vi seglar på,
vars like jag aldrig sett förut.
Då kanske du, kapten, kan
förklara för Mr. Rince att vi
avslutar sökandet efter hans familj.
Vi fortsätter.
Bara ett varningens ord.
Havet kan spela otäcka
spratt med en besättnings sinne..
Mycket otäcka.
Förvandla min spegelbild,
forma till perfektion,
fylliga läppar,
i fullständighet,
få mig att bli att bli vackrare än den
som har större skönhet än mig.
Mina damer och herrar,
Miss Pevensie.
Edmund.
- Min vackra syster.
Som alltid.
- Peter!
Ursäkta, Miss.
Kan jag ta en bild?
Det här kommer mamma att älska.
Alla hennes barn på en bild.
Le!
- Vänta ett tag. Var är jag?
Var är Lucy?
- Lucy? Vem är Lucy..?
Susan, vad är det?
Miss, ett stort leende nu!
Edmund, jag är säker på det här.
Jag tror att jag vill åka tillbaka.
Tillbaka till vad?
- Till Narnia.
Vad är Narnia?
- Vad händer? Sluta med det här!
Lucy.
- Aslan?
Vad har du gjort, mitt barn?
Jag vet inte,
men det var hemskt.
Men du valde det, Lucy.
Jag menade inte att välja allt det där,
jag ville bara bli vacker, som Susan.
Det är allt.
Du har önskat dig själv en väg
och med det, mycket mer.
Dina bröder och systrar skulle
inte veta om Narnia utan dig, Lucy.
Det var du som upptäckte
det först, kommer du ihåg?
Förlåt!
Du tvivlar på ditt eget värde.
Fly inte från vem du är.
Aslan!
Far..
Edmund.
Kom med mig.
Edmund?
Lucy.
Jag kan inte sova.
- Låt mig gissa. Mardrömmar?
Antingen är vi på väg att bli galna
eller så leker något med våra sinnen.
Jag tvivlar på att Lorderna var här.
Det finns inga tecken på liv.
När du väl kommit i land tar du dina män
och sök efter mat och vatten.
Vi tre kommer att söka efter ledtrådar.
- Vänta, du menar väl vi fyra?
Snälla, inte tillbaks till råttan.
- Jag hörde det där.
Storöra...
- Jag hörde det med.
Titta, vi är inte
först på den här ön.
Lorderna.
- Kan vara.
Vad tror du finns där nere?
Låt oss titta efter.
Vad är det där?
Vet inte, ser ut som en guldstaty.
Han måste ha ramlat i.
Stackars man.
Du menar väl stackars Lord.
Lord Restimars sköld.
- Och hans svärd!
Vi behöver det.
Var försiktig.
Ditt svärd förvandlas inte till guld?
- Båda svärden är magiska.
Här.
Han kan inte vetat
vad som drabbade honom.
Kanske, eller så var
han något på spåren.
Vad pratar du om?
Vad stirrar du på?
Den som har tillgång
till den här poolen,
skulle kunna bli den mäktigaste
personen i världen.
Lucy, vi skulle vara så rika att-
ingen kunde bestämma vad vi ska
göra eller vem vi ska bo hos.
Du kan inte ta med något
från Narnia, Edmund.
Säger vem?
- Det gör jag.
Jag är inte din underordnade.
Du har väntat på detta,eller hur?
Att utmana mig?
Du tvivlar på mitt ledarskap?
-Du tvivlar på dig själv.
Du är ett barn.
- Och du är en ryggradslös krake!
Edmund!
- Jag är trött på att spela andrafiolen.
Först var det Peter,
och nu du.
Du vet att jag modigare än er båda,
så varför får du ha Peter's svärd?
Jag förtjänar mitt eget rike,
Jag förtjänar att härska!
- Om du nu tror du är så modig, så...
bevisa det!
Nej! Sluta! Båda två!
Titta på er själva.
Kan ni inte se vad som händer?
Det här stället har frestat dig,
det har förhäxat dig.
Det är här precis vad
Coriakin pratade om.
Låt oss bara komma härifrån.
Jo men visst, följ den imaginära
Blue Star till ön Ramandodo...
Och lägga sju köttknivar på
bordet hos ett talande lejon.
Nonsens!
Vad är det där?
Jag måste vara död...
Du är definitivt död.
Den behöver du inte mer, eller hur?
Äntligen händer det nåt bra.
Vad hittade ni för mat?
Den är vulkanisk, ers majestät.
Inte mycket som växer här.
Var är Eustace?
Jag tror han är ute och inte
hjälper oss att lasta båtarna.
Eustace!
Edmund, jag har en dålig känsla.
Jag går och letar efter honom.
-Jag följer med dig.
Eustace?
En skatt.
Problem.
Eustace...
Nej...
Jag är ledsen.
-Han var bara en pojke.
Jag skulle aldrig lämnat honom.
Vad kan ha hänt honom?
På den här platsen? Vad som helst.
Och han var inte den första.
Det är Lord Octesian.
Vi måste hitta hans... svärd.
Vad var det?
Är det en vulkan?
Åh nej, det där är ingen vulkan..
Alle man på däck!
Bågskyttar, beväpna er!
Ta era positioner
och invänta mina order.
Vad gör den?!
Eld!
Den kommer att bryta masten.
Håll era positioner!
Edmund!
Edmund!
- Lucy!
Jag är Eustace
Du måste skämta.
Han måste frestats av skatten.
Alla vet att en drakes
skatt är förtrollad.
Åtminstone alla som kommer..härifrån.
Går det att bryta förtrollningen?
- Inte vad jag vet.
Tant Alberta kommer inte bli glad..
Ledsen för handen, kompis.
Jag kan bli lite för uppspelt ibland.
Båtarna är redo, Sire.
- Vi kan inte lämna kvar honom ensam.
Men vi kan inte ta
ombord honom, ers majestät.
Du och de andra tar en båt tillbaka.
Vi andra stannar här tills imorgon...
och försöker hitta en lösning.
- Men ni har ingen proviant.
Och ingenting att hålla er
varma med, ers majestät.
- Vad sa du?
Jag har aldrig sett dom här
stjärnbilderna förut.
Inte jag heller.
Vi är långt hemifrån.
Som liten brukade jag fantisera
om att segla till världens ände.
Och hitta min far där.
Det kanske du gör.
Jag saknar min mamma.
Jag saknar min också.
Oroa dig inte, du kommer
träffa henne igen.
Hur vet du det?
- Du måste bara ha tro i såna här saker.
Aslan kommer att hjälpa oss.
Men Aslan kunde inte hindra
att hon blev tagen.
Vi kommer hitta henne, jag lovar.
På något sätt.
Svårt att sova?
Så, det är inte så illa som det ser ut.
Jag stannar uppe med dig om du vill?
Håller dig sällskap.
Jag slår vad om att du inte ens
trodde på drakar i morse.
Du vet, extraordinära saker händer
bara extraordinära människor.
Kanske är det ett tecken...
att du har ett fantastiskt öde.
Något större än
du kan föreställa dig.
Jag skulle kunna berätta ett par av mina
äventyr. Bara för att fördriva tiden.
Tro det eller ej, men du är inte den
första draken jag mött.
För många år sedan,
alldeles för många år sen...
Jag var med ett gäng pirater
och mötte en annan drake.
Mycket förskräckligare än dig.
Lucy, Lucy, vakna!
Titta!
Blue Star!
Vakna!
- Vad? Vad?
Det är Blue Star.
- Kom igen, vakna.
Vinden har avtagit.
Så hur kommer vi nu till Ramandus ö?
Min gissning är att det finns något där
som inte vill att vi kommer dit.
Dra!
Om jag blir hungrigare,
kommer jag att äta draken!
Oroa dig inte, Eustace. De måste
kämpa mot mig först.
Om vi inte når land innan kvällen
så kanske dom äter...
Vad träffade vi?
Eustace, det är lysande!
Framåt!
Vi kan inte vara säkra på att de andra
Lorderna någonsin nådde Ramandus ö.
Du fick oss dit! Vad var det jag
sa, Eustace! Extraordinärt!
Vänta.
Lord Revilian.
Lord Mavramorn.
Lord Argoz.
Han andas.
De också.
De är förtrollade.
Det är maten!
Det är stenkniven.
Det här är Aslan's bord.
Deras svärd.
På bordet.
Det var sex.
Vi saknar fortfarande ett.
Titta!
Resande från Narnia,...
Välkomna!
Stå upp.
Är ni inte hungriga?
- Vem är du?
Jag är Liliandil.
Dotter till Ramandu.
Jag är er guide.
Du är en stjärna.
Du är väldigt vacker.
Distraherar det dig kan jag ändra form.
- Nej!
Var så goda, maten är till er.
Det finns tillräckligt för alla som
är välkomna till Aslans bord.
Alltid. Ta för er!
Vänta!
Vad hände med dem?
Dessa stackars män var halvt från
vettet när dom strandade hos oss.
De var våldsamma mot varandra,
och våld är förbjudet Aslans bord.
Så de vart sövda.
- Kommer de någonsin vakna upp?
När allt är ställt till rätta.
Kom, är tiden knapp.
Berättade trollkarlen Coriakin
för dig om den mörka ön?
Ja.
Snart kommer ondskan
vara omöjligt att stoppa.
Coriacin sa att vi bryter förtrollningen
om vi la de sju svärden på Aslans bord.
Han talade sanning.
- Men vi hittade bara sex.
Vet du var det sjunde är?
Därinne.
Ni kommer behöva stort mod.
Slösa ingen tid.
Jag hoppas att vi möts igen.
Hej då.
Så, vad tror ni finns därinne?
Vår värsta mardröm.
-Våra mörkaste önskningar.
Ren ondska.
Tavros, lås upp vapenförrådet.
Bågskyttar, förbered er.
Släck lanternorna!
Vi gör oss klara.
När jag blir stor,
vill jag vara precis som dig.
När du du blir stor...
ska du bara vara som dig.
Om vi inte skulle klara oss,
vad det här nu än är...
Ska du veta att jag ser
dig som min bror.
Jag med.
Har du gett bort ditt svärd?
-Det var inte mitt.
Använd det här.
Men det är...
- Peter hade velat att du hade det.
Här är det, min vän.
Vår strid väntar.
Eustace, nej! Vänta! Stopp!
Jag accepterar inte kapitulation.
En nobel krigare flyr inte från fruktan.
Titta på mig!
Titta på mig när jag talar till dig!
Jag är en mus. Du är en drake.
Din hud är som en ringbrynja.
Du sprutar eld!
Kom, låt oss möta vårt öde.
Oavsett vad som händer här...
har varje själ framför mig förtjänat sin
plats i besättningen på Dawn Threader.
Vi har färdats långt tillsammans.
Tillsammans har vi klarat motgångar.
Tillsammans kan vi göra det igen.
Nu är inte rätt tid att falla för
frestelser. Var starka!
Ge aldrig upp!
Vår värld, våra Narniska liv
hänger på det.
Tänk på de förlorade själar
vi är här för att rädda.
Tänk på Aslan!
Tänk på Narnia.
- För Narnia!
För Narnia!
Helene?
Jag ser ingenting.
Den här dimman är för tjock.
Du är en stor besvikelse för mig.
Du kallar dig min son.
Och beter sig som en kung.
Edmund.
Kom med mig.
Var min kung.
Jag låter dig regera.
- Försvinn!
Du är död!
- Du kan aldrig döda mig.
Jag kommer alltid att leva
i ditt sinne, dumma pojke.
Nej!
- Edmund?
Mår du bra?
-Ja.
Håll er borta!
Håll er borta!
- Vem där?
Vi fruktar er inte.
- Inte, säger ni?
Håll er borta!
- Vi kommer inte vända tillbaka.
Ni kommer inte besegra mig!
Caspian! Caspian, svärdet.
Lord Rhoop?
Ni äger inte mig!
Ställ er upp!
Låt oss få honom ombord. Snabbt!
Var lugn, min Lord.
- Bort från mig, demoner!
Vi vill dig inget illa.
Jag är din kung, Caspian.
Caspian? Min Herre!
Du borde inte ha kommit.
Det finns ingen återvändo.
Vänd om skeppet innan det är för sent!
Vi har svärdet, låt oss åka.
Vänd runt båten, Drinian.
- Aj aj, ers majestät.
Tänk inte!
Låt det inte känna dina rädslor,
annars kommer det bli dem.
Åh nej...
- Edmund!
Vad tänkte du på?
- Förlåt mig.
Titta, vad är det där?
För sent, det är för sent!
Gael!
Kom hit, spring!
Svik mig inte nu!
Ingen rädsla, ge inte upp!
För Narnia!
Här får du!
Eustace, häng kvar!
Odjur!
- Neej, svärdet!
Eustace!
Nej, kom tillbaka!
- Vi är dömda!
Vänd runt skeppet!
- Stoppa honom!
Besättning, till era roddpositioner!
Åror till dubbel hastighet!
- Aslan, hjälp oss.
Dra!
Dra!
Du måste stanna här tills
någon kommer och hämtar dig, okej.
Vi rammar sjöodjuret.
Vi krossar det mot klipporna.
Styr mot hamnen,
Jag försöker hålla honom vid fören.
Dra!
Försök att döda mig. Kom igen!
Nej!
- Edmund!
Jag är fortfarande här.
Flytta på dig!
Vi kan övervinna detta.
Vi måste få den närmare.
- Alla man på däck!
Gör harpunerna klara!
Redo...
Nu!
Dra ner huvudet!
Dra!
Edmund..
Vad försöker du
att bevisa, Edmund?
Att du är en man?
Jag kan göra dig till det.
Jag kan göra dig till min kung!
Ta bara min hand.
Ge bara efter.
Gör det!
Kom igen!
Neej!
Förtrollningen, den bryts.
Edmund! Caspian!
Titta!
Narnianer!
- Narnianer!
Mamma!
- Helene.
Mamma!
Låt oss få ombord dom.
Vi klarade det!
Jag visste att vi skulle det!
Men det var inte bara vi.
Du menar..?
Hallå? Jag är här nere! Lucy?
Jag är nere i vattnet, Lucy.
Eustace!
Jag är en pojke igen. Jag är en pojke!
Eustace! Jag ser att du
blivit vingklippt!
Där himlen möter havet,
där vågorna är söta...
Det smakar sött.
Det är sött.
Titta!
Aslan land.
Vi måste vara nära.
Vi har kommit så här långt.
Så hur var det när Aslan
bytte dig tillbaka?
Hur mycket jag än försökte
kunde jag inte göra det själv.
Sedan kom han mot mig. Det
gjorde lite ont, men...
Det var en bra smärta.
Som när du drar en
tagg ur foten.
Att vara en drake var inte bara dåligt.
Jag tror faktiskt att jag var
bättre som drake än som pojke.
Jag beklagar att jag var
en sån lipsill.
Det är okej, Eustace.
Du var en ganska bra drake.
Mina vänner, vi har anlänt.
Aslan!
Välkomna, barn.
Ni har skött er bra.
Mycket bra faktiskt.
Ni har kommit långt,
och nu är er resa vid sitt ***.
Är detta ditt land?
- Nej, mitt land ligger bortom.
Är min far i ditt land?
- Bara du kan hitta svaret, min son.
Men du ska veta att om du fortsätter,
finns det ingen återvändo.
Ska du inte gå?
Jag tror inte min far skulle vara stolt
över att jag gav upp det han dog för.
Jag har spenderat för länge med att
längta efter vad som tagits i från mig,
istället för att uppskatta det jag fått.
Jag fick ett rike.
Ett folk.
Jag lovar att bli en bättre kung.
- Det är du redan.
Barn.
Jag tycker det är dags att åka hem nu.
Men jag trodde du älskade att vara här.
- Det gör jag...
men jag älskar mitt hem,
och vår familj också.
De behöver oss.
Ers eminens, så länge jag kan minnas
har jag drömt om att se ditt land.
Jag har haft många äventyr i denna värld
men ingenting har dämpat den längtan.
Jag vet att jag knappast är värdig
men med ditt tillstånd...
Jag skulle lägga ner mitt svärd
för glädjen att få se ditt land
med mina egna ögon.
Mitt land har skapats av
ädla hjärtan som ditt,
oavsett hur liten dess bärare är.
Ers Majestät.
- Ingen förtjänar det mer.
Det är sant.
Får jag?
- Jag antar det.
Adjö, Lucy.
Gråt inte.
Jag förstår inte.
Kommer jag inte få se dig igen?
Någonsin?
Vilket magnifikt pussel du är.
Och en sann hjälte.
Det har varit en stor ära att slåss
tillsammans med en sådan modig krigare,
och en god vän.
Den här kommer jag inte behöva.
Det är vår sista gång här, eller hur?
- Ja.
Ni har blivit stora, min kära...
precis som Peter och Susan.
Kommer du att besöka oss i vår värld?
Jag kommer alltid hålla ett öga på er.
Hur?
- I din värld har jag ett annat namn.
Ni måste lära känna mig vid det.
Det var skälet till att ni
kom till Narnia.
Genom att lära känna mig lite här,
kommer ni känna mig bättre där.
Kommer vi träffas igen?
Ja, min kära. En vacker dag.
Ni är det närmaste till familj jag har.
Det inkluderar dig också, Eustace.
Tack.
Kommer jag tillbaka?
- Narnia kommer fortfarande behöva dig.
Eustace?
Vad gör du där uppe?
Jill Poles kom på besök.
Vi pratade ofta om Narnia
de följande dagarna-
och när mina kusiner åkte hem-
efter kriget var ***-
saknade jag dem
av hela mitt hjärta.
Som jag vet att alla Narnianer
kommer att sakna dem...
för all framtid.
Svensk text: Horton
www.SweSUB.nu