Tip:
Highlight text to annotate it
X
B L E C K T R U M M A N
Jag börjar långt före min egen tid.
När min arma mor skulle bli till,
satt min mormor, Anna Bronski-
-en ung kvinna i sina fyra kjolar,
vid kanten av en potatisåker.
Det var år 1899, och hon satt
i hjärtat av Kasjubien.
Halt...! Stanna! Stanna, sa jag!
Snälla...!
Har nån sprungit förbi här?
En som heter Koljaiczek?
-En liten, satt en?
-Ja. Han sprang som en besatt...!
Vart?
Det tror jag inte.
-Han är borta.
-Han måste ha flytt mot Bissau.
Det finns ingen annan möjlighet.
Nu regnar det också...!
-Kom nu, Koljaiczek.
-Joseph var namnet.
Min morfar var mordbrännare och han
hade anlagt bränder många gånger.
I Väst-Preussen fanns det
många sågverk...
...och där hade den polska
nationalkänslan vuxit sig stark.
Joseph och Anna flydde till
flottarna och stannade nära ett år.
Så lång tid behöv de polisen för
att komma morfar på spåren igen.
Spring...!
-Du ska inte skjuta!
-Eld...!
Efter det språnget i vattnet
dök Koljaiczek aldrig upp igen.
Somliga sa att han drunknade, andra
att han lyckades fly till Amerika-
-och blev miljonär i Chicago
under namnet Joe Colchic.
Han ska ha tjänat en förmögenhet
i trä- och tändsticksbranschen...
...och genom intressen
i brandförsäkringar.
Men mormor satt i sina fyra kjolar,
år ut och år in-
-och ropade ut sina varor
på marknaden.
Smågäss, varken för feta
eller för magra!
Så blev hon äldre.
Första världskriget kom. I stället
för smågäss fanns det bara rovor.
-Stensoppar!
-Rovor! Får det vara lite rovor?
Stackars mamma blev också äldre.
Hon oroade sig för sin kusin Jan.
Jan skulle ut i kriget.
-Namn?
-Bronski, Jan.
-Årsklass?
-98.
Hosta.
En gång till.
Uppskov!
Nå?
"Varken röv eller hals -
en sån behövs i år inte alls!"
Då omfamnade stackars mamma
sin kusin Jan för första gången.
Jag vet inte om hon nånsin senare
omfamnade honom lika lyckligt.
Den här unga krigskärleken
höll i sig-
-tills en viss herr Matzerath
dök upp. Alfred Matzerath.
Född i Rhenlandet.
Han var en glad om omtyckt man...
...och älskad
av alla sjuksköterskor.
Vad sa hon?
Att herr Matzerath är född till ***.
Ni kan omvandla känslor till soppor.
Äntligen ebbade kriget ut.
Danzig förklarades för fristat.
Polackerna fick
ett eget postkontor-
-där frimärkssamlaren Jan Bronski
fick anställning.
Alfred Matzerath stannade också
i Danzig.
Vi kasjuber har alltid funnits här-
-långt före polackerna och långt
före er tyskar också, förstås.
Tyskar, polacker och kasjuber
borde kunna leva i fred!
-Jag vet inte...
-Det gör du nog!
Dessa båda olika, men i fråga om
mammas amstämmiga herrar-
-fattade tycke för varandra-
-och i denna treenighet satte
de mig, Oskar, till världen.
Solen stod i Jungfruns tecken-
-Neptunus dominerade tionde huset
av livets mitt-
-och förankrade Oskar
mellan mirakel och illusion.
Krysta! Krysta...!
Krysta, Agnes! Kraftigare!
Det kommer! Det kommer...!
Jag skådade dagens ljus
i form av en 60 watts glödlampa.
Alfred! Det blev en liten gosse!
Jag visste det, fast jag har sagt
ibland att det skulle bli en tös!
För varmt...!
Nu ska vi se vad han väger!
När han blir stor kan han ta över
affären. Då har vi nåt att slita för!
När lille Oskar blir tre år
ska han få en blecktrumma.
Bara den utlovade blecktrumman
hindrade mig från-
-att mera energiskt önska mig åter
till det framstupa fosterläget.
Dessutom hade barnmorskan navlat
av mig; det fanns ingen återvändo.
Därför väntade jag otåligt
på min treårs dag!
Vad nu då?
Jaså, är det du, Oskar lille!
Vill du ha en bit tårta till?
Du är ju smutsig runt munnen.
En liten hutt, mor Anna?
...och särskilt att stärka kroppen...
Alex!
Vad folk behöver
är en stabil valuta!
Skål för Rentenmark och för dina
trepfennigs franskbröd, då!
-Skål för ungdomen!
-Och allt det vackra!
-Får jag säga du, Gretchen?
-Då säger jag Lina!
Så här unga träffas vi aldrig mer!
Lina förstår mig inte...
Så vackert...
Jan, hämta korten.
Dukarna ska direkt i tvätten.
Jag ska bara diska några glas.
Den 12 september...1927.
Nästa år är du så här lång, sen så...
sen så...och sen lika lång som jag.
-Så där ja, direkt från källaren!
-Här är glasen.
-Vill herr Scheffler spela?
-Nej, bevare mig väl.
Jag tittar hellre på.
Jag måste snart gå och lägga mig.
-Han är jämt trött!
-Varför gifte du dig med en bagare?
Oskar, inte titta in
under mormors kjolar!
-Förstår du det här, Lina?
-Inte ett dyft.
Nu ska vi se var knektarna sitter!
-Jag är ju renons i ruter!
-Gräla inte, utan spela.
Vad är det här då? Två ruter!
När jag denna dag började fundera
på de vuxnas värld och min framtid-
-bestämde jag mig för
att inte växa en fingerbredd till-
-utan för alltid förbli treåringen,
gnomen!
Ett...två...tre...fyra...fem...
sex...sju...åtta...
-Oskar!
-Oskar...!
-Vad är det som har hänt?
-Han...har ramlat utför trappan!
-Gör nånting!
-Bli inte så upphetsad jämt...
-Varför var golvluckan öppen?
-Han blöder ju...
-Alfred, du lämnade luckan öppen!
-Jag hämtade ju bara öl åt er!
-Vi måste ta hit doktorn.
-Det ser illa ut.
Det var du! Du, du, du...!
-Du lämnade luckan öppen!
-Sluta med er! Vad tjänar det till?
Jag hämtade ju bara öl...
Lugna er!
Min lille Oskar...min lille gosse...
Hur kunde det hända?
Efter en eller två veckor till sängs
kan lille Oskar stiga upp igen.
En lätt hjärnskakning, bara.
Fortsätt med kalla omslag.
Fallet i källaren blev en succé.
Nu sa man: "På sin treårsdag"-
-"föll lille Oskar i källartrappan.
Han återhämtade sig visserligen"-
-"men växte inte en centimeter
efter det!"
-Övning ger färdighet, Oskar lille.
-Greff, kunder!
Mår du bättre nu, Oskar?
Nu äter vi!
Inte här inne! Trumman är trasig,
du kan göra dig illa.
-Du stannar väl? Kantareller!
-Nej, jag måste till posten.
Skadar du dig på trumman, så är det
mitt fel igen! Vad var det jag sa!
Oskar, ge mig trumman,
så får du lite choklad.
-Ge dem trumman, du får en ny...
-Nej, Oskar vill inte!
-Det ska vi väl se!
-Alfred, ta inte till våld!
Jag vill ha min trumma!
Det var så jag upptäckte
att jag kunde skrika så gällt-
-att ingen längre vågade
ta ifrån mig min trumma.
Krossat glas betyder tur.
För om nån försökte ta ifrån mig
min trumma, skrek jag-
-så att dyrbarheter gick i kras!
Är den svarta köksan där?
Nej, nej, nej!
Tre gånger går du runt i trav
Fjärde varvet: huvet av!
Femte sys du in, ditt svin!
Där är hon ju! Där är hon ju!
Ditt missfoster! Passa dig,
annars kommer jag ner!
Ingen kan väl knota,
denna ljuva solskensdag
Och i skogen hyllar gran och fur
andakts fullt Moder Natur
Det där tar jag.
Betrakta denna enastående potatis-
-denna svällande fruktmassa
som ständigt tänker ut nya former-
-men ändå bevarar sin kyskhet. Jag
älskar potatisen, den talar till mig.
Ja, den är lite större i år.
-Vad håller du på med?
-Oskar lär sig skriva!
Du kommer aldrig att lära dig skriva
eller att läsa de stora klassikerna.
Alla de eviga sanningarna.
Dö och bliv till!
Ställ er närmare varandra,
så att jag ser er allihop.
Oskar, hjärtat är
till din första skoldag.
Titta häråt! Tittut...!
God morgon! God morgon, barn!
Jag heter Spollenhauer
och är er lärarinna. Sitt ner!
Jaha, kära barn,
kan ni sjunga en visa?
Lille Oskar, va? Dig har vi hört
mycket om. Så fint du trummar!
-Visst trummar Oskar fint?
-JA!
Nu ställer vi trumman i klasskåpet.
Den är trött och vill sova.
Efter skolan får du tillbaka den.
Är du stygg, Oskar?
Nu läser jag upp schemat. Måndag:
Skrivning, räkning, läsning
och religion. Allihop: Skrivning...
-Sluta, Oskar! - Religion.
-Religion!
-Fröken Spollenhauer!
-Oskar!
-Fröken Spollenhauer...
-Ut...!
Märkligt...ytterst märkligt.
Hur gammal är han nu, sa ni?
-Sex år, doktorn.
-Syster Inge, klä av lille Oskar.
-Hur länge sen är det han föll?
-Tre år den 12 september.
-Då ska vi undersöka ryggraden.
-Du får ju strax tillbaka trumman!
-Oskar, jag håller den så länge.
-Du får ju inte av dig skjortan!
Är du inte snäll, kan farbror doktorn
inte göra dig frisk.
Ge mig trumman!
Ytterst sällsamt...
Jag ska ägna detta röstfenomen
en artikel i läkartidningen.
-Med fru Matzeraths tillåtelse.
-Ja, doktorn.
Sällsamt...ytterst sällsamt.
"Styrkan i detta destruktiva
röstfenomen..."
"...tyder på en speciell form hos
Oskar Matzeraths bakre larynx"-
-"varvid en accidentell utveckling
av stämbanden inte kan uteslutas."
I läkartidningen och allt...!
-Skriver han varför Oskar inte växer?
-Fråga honom där.
-Vad då?
-Varför han inte växer!
-Han är lika mycket din, kanske mer.
-Vem lämnade källarluckan öppen?!
Farbror Heilandt, spotta i soppan,
så att jag ser om det flyter.
Jag har hittat två grodor!
Ska jag lägga i dem?
De flyter ju fortfarande!
Oskar ska få smaka på soppan!
-Det här kommer du att gilla!
-Nej!
-Jättegott!
-Gapa...!
Labesweg och bakgårdarna blev
mig för trånga. Jag ville bort-
-och utnyttjade varje tillfälle
att komma undan soppkokarna-
-och ensam eller med mamma
vid handen bege mig in till staden.
Trumman är trasig.
Då får jag väl laga den?
Nej, han ska få en ny.
Angenämt.
-Hej, Oskar.
-Hej, farbror Jan.
Följer du med ändå?
Jag måste gå. Jag har några saker
att uträtta. Adjö, Agnes.
Här ska du få nåt
till din trumma, Oskar.
Vi ses, kusin.
God dag, herr Markus.
Åh, fru Matzerath! Lille Oskar
vill förstås ha en ny trumma?
Ja, nu är det dags igen.
Lille Oskar trummar flitigt.
Jag vet aldrig vilken dag det är...
...utom när ni kommer in. Då känner
jag på mig att det är torsdag.
Ni har så underbara händer -
värda sin vikt i guld.
Oskar, ge mig asken där nere,
är du snäll.
Se, fru Agnes, vilka vackra
silkesstrumpor. Rent silke!
Ett, två, tre par strumpor.
De kommer att passa er perfekt.
De är alldeles för dyra.
En annan gång kanske, Markus.
-Ni får dem för en halv gulden.
-Så billigt?
-Det är ju till skänks!
-Ta dem och fundera inte på det.
Vad kan jag göra för lille prinsen?
Behöver du en ny trumma?
Ta en, du vet var de står.
Nu blev han glad.
Herr Markus, skulle Oskar kunna
få stanna här en halvtimme?
Jag har några viktiga ärenden.
Jag ska vakta min ögonsten, så att
ni kan uträtta era viktiga ärenden.
Lille prinsen väntar här tills ni
uträttat era viktiga ärenden...
...precis som varje torsdag.
Jan! Jan...!
Oskar! Oskar!
Vi spärrar av gatan!
Danzig är och har varit
en tysk stad.
Korridoren har varit och är tysk.
Alla dessa områden...
...har enbart det tyska folket att
tacka för sina kulturella framsteg.
Utan det tyska folket skulle
barbariet råda i dessa områden i öst.
Var det en skön promenad?
Führern talar överallt, utom hos oss!
Chapolino! Chapolino! Hjälp mig!
-Vad är det med dig?
-Jag har en sjukdom!
Vad då för en?
Pippi...!
Och nu, mitt herrskap -
den minste bland de små:
Bebra och hans lilleputtar!
-Chapolino, jag luktar snaps!
-Det tycker jag också!
Chapolino!
Nu spelar vi musik!
Min pippi kan sjunga!
Ser man på...!
Numera vill inte ens treåringarna
växa mer!
Bebra var namnet.
Jag härstammar i direkt
nedstigande led från prins Eugen...
...ergo från Ludvig XIV, för han
var hans far, inte nån savojard.
På min tionde födelsedag
slutade jag växa.
Lite sent, men ändå...
Oskar.
Oskar är väl 14 eller 15 nu?
-Tolv. Tolv och ett halvt.
-Hur gammal tror ni att jag är?
35.
Smickrare där! 35 - det var då, det.
I augusti firar jag min 53-årsdag.
Jag skulle kunna vara er farfar.
Är ni också artist?
Inte direkt, men...
...nog skulle jag kunna vara det.
Bravo! Bravissimo!
-Ni måste absolut bli en av oss!
-Ni förstår, herr Bebra...
...jag räknar mig hellre
till publiken-
-och låter min lilla konst
blomstra i det fördolda.
Käre Oskar!
Lita på en erfaren kollega.
Såna som vi får aldrig tillhöra
publiken. Vi måste agera, ange tonen-
-annars gör de andra det.
De andra kommer att lägga beslag
på festplatserna-
-anordna fackeltåg, bygga läktare
och fylla dem med människor-
-och predika vår undergång.
-Oskar!
-Oskar...!
Vi kommer att ses igen. Vi är för
små för att förlora varann ur sikte.
Kom nu!
På återseende.
De kommer!
-Heil Hitler!
-God morgon.
En radio!
-God morgon, Oskar.
-Tack, farbror Jan.
-Trevlig söndag på er allihop.
-De satans benlindorna hasar ner!
-Jag måste ha ett par stövlar.
-De är för dyra.
Eller åtminstone ett par
läderdamasker! Hur ser jag ut?
-Ska du delta i demonstrationen?
-Ja. Massmöte.
Gauamtsleiter Löbsack ska tala.
Det är en talare, det! Den här tiden
kommer att gå till historien.
Och då måste man vara med!
Du borde läsa Danziger Vorposten.
Att du opterade för Polen
var heltokigt.
-Jag är ***.
-Tänk över det igen.
-Ta paraply, det ser ut att bli regn.
-Paraply till uniform?!
Grytan står på spisen. Rör om då
och då. Den är klar om 20 minuter.
-Ska du inte äta innan du går?
-Hinner inte. Tjänsten före nöjena!
Heil Hitler.
Landsmän och landsmaninnor
från Danzig och Langfuhr...
...från Ohra, Schiedlitz och Praust!
Alla bland er, såväl hög som låg-
-bär en enda het önskan i hjärtat!
Denna önskan hyser vi alla,
sedan vi genom ett skamligt diktat-
-blivit skilda från vårt älskade
tyska fädernesland!
Vi vill hem till Riket!
HEIL! HEIL! HEIL!
Vad är det för en "fristat"
man så generöst beviljat oss?
Som löss i pälsen har polackerna
placerats i hamnen, på Westerplatte!
Mitt i vår älskade gamla stadsdel
har vi fått en polsk post!
Den presenten tackar vi för!
Vi tyskar hade en post-
-långt innan polackerna kunde
meddela någonting i brev!
Det är vi som har lärt dem skriva!
Kära partikamrater! Nu hälsar vi
vår gäst från Riket välkommen-
-en gäst som Führern har sänt oss!
Just nu inkommer partikamrat
Albert Forster på mötesområdet!
-Sieg!
-HEIL!
Det börjar regna!
Jag har sand i skorna.
Oskar, kom!
Tittut!
-Går det bra med tvättlina också?
-Jajamän.
-Blir det nån fisk eller bara skor?
-Vi får väl kika vad vi har fått.
Ge mig säcken.
-Ena feta rackare.
-Feta?
Då skulle ni ha sett hur feta
de var efter Skagerrak-slaget!
Så här tjocka! I många år efteråt!
1:50 ville den gynnaren ha,
men jag gav honom en gulden.
Så där, ja!
-Tro inte att jag äter av ålen!
-Sjåpa dig inte, flicka!
Jag äter inte fisk mer! Aldrig ål!
Du visste ju att ålen går till där?
Du har ju alltid ä*** färsk ål!
-Sluta trumma en gång för alla!
-Låt pojken vara, Alfred!
-Vem lämnade källarluckan öppen?!
-Gamla historier... Sätt dig!
Smaka hellre på läckerheterna
som lilla jag har lagat till.
Ål med dillsås, ett lagerblad
och lite citronskal.
Tvinga henne inte att äta...
-Lägg dig inte i det här.
-Tänk om hon kräks upp det sen.
Kom hit och smaka åtminstone.
Jag har ju rensat
och lagt dem i vatten...
Ingen galla kom ut, levern är ljus
och fin, och färska är de...
Oskar! Sätt dig vid bordet!
Här sliter man timtals i köket! Det
finns de som vore glada att få ål!
Vad ska jag ta mig till?
Jag kan inte prata med henne längre!
Prata med henne, du,
så att hon lugnar sig.
Ska jag inte värma på dem?
Nej, nej, var inte i lag med Bronski.
Han arbetar ju på polska
postkontoret, på fel sida.
Nej, satsa på tyskarna, om ni nu
vill satsa. De har framtiden för sig.
Tänk om tyskarna kommer och ni
sitter där med Bronski, tokpolacken.
Det kan aldrig gå väl, fru Agnes.
Nej, satsa på Matzerath, som ni har.
Eller om ni skulle vilja göra mig
den stora äran - satsa på mig...
-...Sigismund Markus, nyligen döpt.
-Nej, Markus...
Vi kan flytta till London innan
tyskarna kommer. Jag har släkt där.
Honom tar vi också med oss
till London.
Han kommer att få det
som en liten prins.
Tack, Markus, men det går inte.
Och det är inte för Bronskis skull.
Det var väl det jag trodde! Håll er
från Bronski, stanna hos Matzerath.
Sätt i gång nu, då!
Ett, två! Ett, två!
Kan du inte eller vill du inte?
Annars kan du ju allt!
Jag har varit otuktig i tankar,
ord och gärningar.
-Ensam eller med andra?
-Med en annan.
-Var och när?
-Varje torsdag på Tischlergasse.
-Alltid samma otuktsnäste!
-Jag kan inte låta bli...
Följderna då, fru Matzerath?
Ja, det är just det...
Heliga Guds moder!
Vad tar det åt dig, pojke!
Oskar! Oskar!
Vad ska jag göra med pojken?
Visst håller jag av lille Oskar,
men han är ju 14 år!
Alltid tråkigheter - och nu detta!
Bed, kära fru Matzerath!
Sluta, Oskar!
-Agnes?
-Ja, ja...!
Mamma! Mamma!
Fisk igen! Hon glufsar i sig och är
förvå*** när hon får upp det igen!
-Hur är det möjligt?
-Det har hållit på så i tre veckor.
Först böckling och sardiner i olja,
nu matjessill i massor!
Jag har försökt med allt.
Vad ska jag ta mig till?
Varför hämtade du mig inte tidigare?
Vad är det med dig, Agnes?
Äter fisk när du inte tål det!
Führern gläds mer åt en enda
kommunist som går in i partiet-
-än åt tio Centrumpampar som
går med för att de är skitskraja-
-och inte för att en ny tid gryr!
-Du vill varken leva eller dö?
-Jag vet inte...
Det blir bara värre och värre.
Så där sa jag också en gång.
Tror du det kändes lätt när din far,
Koljaiczek, försvann under timret-
-för att aldrig komma upp?
-Han var åtminstone borta!
-Borta, säger du...!
Du som håller dig med två
och ändå inte får nog!
Du är med barn - än sen, då?
Här finns det plats nog.
När ska du ha det?
Aldrig, mamma. Aldrig!
Agnes! - Det hade jag
ingen aning om!
Hjälp henne!
Varför vill du inte ha barnet?
Det kvittar väl vems det är!
Mamma! Mamma!
Vill du blåsa,
får du gå till ditt SA!
-Du har snart blåst nog, nazistsvin!
-Kommunist-as!
Vad har ni här att göra?
Vet ni vad ni är? En Isak är ni!
Lille Oskar!
Så de bär sig åt mot Markus!
Han är ju döpt, precis som de.
Är den trasig, trumman din?
Kom till min affär och hämta en ny.
En vacker dag! Nu är hon där,
där allting är så billigt.
-Habemus Dominum.
-Ja, Tok-Leo. En vacker dag.
-Jag har också sett Herren.
-Jag har sett Herren.
Habemus Dominum,
Oskar, et salutare!
Habemus Dominum!
En sån vacker dag!
Herren gick förbi...och hade bråttom.
Det var en gång en
blecktrumslagare som hette Oskar.
Han miste sin stackars mamma
som ä*** för mycket fisk.
Det var en gång ett godtroget folk
som trodde på jultomten.
Men den jultomten var
i själva verket "gasmannen"!
Det var en gång en leksakshandlare.
Han hette Sigismund Markus...
...och sålde vit-rödlackerade
trummor.
Det var en gång en
blecktrumslagare som hette Oskar.
Det var en gång en leksakshandlare
som hette Markus.
Han tog med sig alla leksaker
i denna världen.
Markus!
Polsk provokation! Führerns tålamod
***! Danziger Vorposten!
Ett litet bidrag!
Heil Hitler! Heil Hitler!
Den 1 september 1939... Jag antar
att ni känner till detta datum...
...begick jag min andra stora synd.
Jag, trumslagaren Oskar, trummade
inte bara min mamma i graven.
Jag drog också in min förmodade
far Jan Bronski på polska posten-
-och vållade därmed hans död.
Halt! Här får ingen komma in.
Det är avspärrat.
Oskar! Oskar! - Jag måste in, vi ska
bara träffa portvakten Kobyella.
En ***! Stoppa honom!
Det var i grevens tid!
Gå bort och hämta ut ett vapen.
Gevär...hjälm...
Ammunition finns där borta.
-Vad gör du här?
-Kobyella! Laga trumman!
Han har inte tid nu. Gå härifrån.
Är ni galen, Bronski?
Se till att pojken kommer i säkerhet!
Göm dig nånstans, Oskar.
Jag måste stanna här. Gå nu!
Den 1 september:
Anfall mot Rikets territorium!
I natt har Polen för första gången
öppnat eld på vårt territorium-
-med reguljära trupper!
Sedan kl. 5.45 besvarar vi elden!
HEIL!
Hädanefter återgäldas
bomb med bomb!
HEIL...!
-Var är farbror Jan?
-Ner i källaren med dig!
Jan, trumman! Jag vill ha trumman!
Oskar, kom ner därifrån!
Ta betäckning! Göm dig!
Oskar vill inte! Oskar vill ha
trumman! Trumman!
Kobyella, ge inte upp!
Jag binder fast dig,
så att du inte faller ihop.
Nej...!
Den...och den också.
Och den också!
Kobyella!
Min tur?
Två kontra tre för 30 poäng.
Fyra klöver är 48 eller 12 pfennig.
Lägg inte av nu! Jag kan väl inte
spela ensam heller! Ryck upp dig!
Vad är det med dig?
Kobyella, snälla du!
Jag har ju en Grand Hand!
-Agnes...Agnes...Agn...
-Hon är död!
-Vi kapitulerar!
-Skjut inte!
Upp med händerna! Kom ut!
Raska på!
Du med!
Skynda på!
Man spelade in en kort journalfilm
som visades på alla biografer sen.
Det Oskar upplevt på polska posten
i Danzig-
-gick till historien som början
på andra världskriget.
Requiescat in pace...
-Va? Har de skjutit Jan Bronski?
-Ja...
Alla tomhylsorna samlade de in...
...alla utom en.
En blir alltid bortglömd.
Den fria hansestaden Danzig
kunde fira-
-införlivandet av sin
tegelstens gotik med Stortyska Riket.
Oskar, detta är ett stort ögonblick!
Se upp, så du kan berätta allt sen.
-Ser han på mig så svimmar jag!
-Där kommer han!
Här är Maria, hon vill ta plats här.
Hon behövs för att dra hit kunder.
Så här kan det ju inte fortsätta.
Och med honom också...
Hell dig, Maria, full av nåd.
Välsignad vare du bland kvinnor-
-och välsignad ditt skötes frukt.
Bed för oss nu och i dödens stund.
Käre Gud, gör mig god.
Giv mig kärlek, hopp och mod.
Har du varit på toaletten?
-Ska jag spela nånting för dig?
-"Att älska Maria är allt jag vill".
Att älska Maria är allt jag vill
l glädje och sorg jag hörer dig till
Gå din väg!
Förutom några anonyma svärmerier
var Maria min första äkta kärlek.
-Maria? Hur gammal är du?
-Sexton fyllda.
Jag med.
Det kan man inte tro.
Inte kan det vara synd
när man älskar någon så...
Det luktade vanilj om Maria.
Hur kunde det komma sig?
Gned hon in sig med en sån stång?
Fanns det en billig parfym
med den doften?
Oskar gick till botten med saken.
Aj...!
Vad gör du?
Sluta!
Din lilla rackarunge! Kastar dig
på mig och spelar oskyldig sen...
-God kväll.
-Heil Hitler.
-Blir det sent?
-Kanske. Så många segrar att fira.
-Och du ligger hos Maria i natt!
-Det går bra.
Oskar är ju en sån tummeliten.
I säng med dig nu, Oskar lille!
Nu blev han glad.
God natt.
-Hon är kvart i...
-Lite till bara, Alfred...
-Var försiktig nu!
-Jadå, jadå...
Nu går det snart...!
Gå bort! Gå bort...!
Nej! Nej! Nej!
Vad nu, då?!
Pojken rår väl inte för
att du inte kan passa upp!
-Du sa ju: "Lite till"!
-Jag sa: "Se upp, det går snart!"
Såna som du får aldrig nog!
Hej hopp och tack, tänker såna som
du! Nu kan du skaffa dig en annan.
Jag är ingen maskin. Du är inte
det minsta hänsyns full!
-Lipa inte, jag orkar inte höra på!
-Gå till ditt möte, din krake!
Håll käften med ditt
fruntimmerspladder!
Det går för dig
så fort du börjar! Ut!
Ta dig en invandrare,
om du är så kåt...!
Fransosen som kör ut öl, kanske!
Han är säkert bättre!
Det här kallar jag inte kärlek -
en *** svinaktigheter!
Kan väl kärlek vara synd?
Ska ingen då få veta att man
någon kysst och gett sig hän?
Inte kan det vara synd
att blott tänka ömt på en
och saligt skänka honom allt
Aldrig ska jag nånsin ångra
vad jag gjort i kärlekens rus
Din äckliga dvärg, du borde tas in
på dårhus! Ditt svin!
Jag menade det inte, Oskar lille...
Nu får du eget rum. - Han blir 17.
Oskar! Oskar lille!
Kom in, lille vän!
Du förfryser ju där ute!
Kom, du!
Kom in lite!
Kom lite närmare, Oskar lille.
Du kan lägga dig här i sängvärmen.
Det är iskallt här, för Greff
snålar så med värmen. Kom, du!
Greff vill härda sig. Han tycker
om ungdomen, stramheten.
Han tycker bättre om pojkar
än om flickor.
...upp emot kullarnas topp!
-Jag fryser om fötterna.
-En scout fryser väl inte!
I öster går det raskt framåt.
-Leningrad faller när som helst.
-Eller Kiev, viktigare för oljan...
-Snabbare än 1915, då jag var med!
-Moskva är viktigast.
Alfred, skär upp.
-Vad skulle vi väl göra utan mormor?
-Gäss begriper vi kasjuber oss på.
Om man ändå vore med! Men tyvärr
är jag oumbärlig på hemma fronten.
Moskva måste jämnas med marken,
så vi slipper livnära dem i vinter.
Det vet Führern.
Min Herbert har de också släpat
till fronten för att slåss...
En straffbataljon...
Låt alla fiender svälta ihjäl,
så att vi får *** på kriget!
-Bröst eller lår?
-Lår...!
Alla Europas nationer står
på vår sida: de tappra finnarna...
-Och magyarerna och rumänerna...
-Oskar, vilket fint dopkalas, va?
Vi stormar framåt!
-Ingen gås, Greff?
-Inget kött för mig.
En ung nation står stridsberedd!
Håll upp fanan högre...
Men först - skål!
Det här är ingen kasjubisk gås,
utan en folktysk.
Du får en lillebror att leka med,
när han blir lite större.
Slaktarns äldste son har stupat.
Han fick järnkorset, första klassen.
-Andra klassen!
-Första!
Kurt, min son.
När du fyller tre
ska du få en trumma av mig.
Om du inte vill växa,
ska jag visa dig hur man gör.
Får jag be om er autograf?
Får jag be om detsamma?
Käre Oskar!
Så roligt att få träffa er igen!
Sa jag inte att vi är för små
för att förlora varann ur sikte?
Utmärkt! Ni har inte vuxit.
Roswitha!
Får jag presentera Oskar, en gammal
vän som spräcker glas med sin röst.
Signorina Roswitha Raguna,
den stora somnambulen-
-frontsoldaternas glädjespriderska
och solen på min ålders höst.
Uniformen förvånar er väl. Vi blev
kontaktade av propagandaministeriet.
Vi fick möjlighet att uppträda
på högsta nivå.
Denna smutsiga politik! Och nu
har vi gått in vid krigsmakten...
En present från Oskar.
Grazie mille, Oskarnello.
Ni är så begåvad. Anslut er till oss.
Ja! Trumma, sjung sönder ölglas,
glödlampor och champagneglas!
Tyska ockupationsarmén i det evigt
unga Paris kommer att tacka er.
-Känner ni till Paris?
-Då så...!
Kära tennsoldater i Paris!
Bebras frontteater spelar för er-
-sjunger för er och hjälper er
att vinna den slutliga segern!
En gång i Paris, en gång
på boulevarden...
-Vad tänker du på, Oskarnello?
-Mormors kjolar.
Mitt herrskap! För första gången
i Frankrike, en nyhet i vårt program:
Mannen med mirakelvapnet,
som vi hört talas om så mycket.
Oskar Trumslagaren,
Oskar Glasdödaren! Oskar!
Lycka till.
Sieg Heil!
Dora 7: en korpral, fem man.
Inget att rapportera!
Tack.
Inget att rapportera, kapten.
Så är det alltid här.
-Ni har ebb, flod, naturens sceneri.
-Just det ger karlarna fullt sjå.
-Därför bygger vi bunker vid bunker.
-Tror löjtnanten på betong?
Vi tror egentligen inte på nånting
längre. - Eller hur, korpral?
Men ni blandar och stampar.
Oskar, se så vackert havet är.
Picknick i det fria!
Äkta salami från Ungern!
Och choklad från Holland!
-Smaklig måltid, allihop!
-Och norsk fjordlax!
Ska vi börja med ingefärsmarmelad
från Kapstaden?
Med kaviar, förstås,
räddad undan Stalingrad.
Får det vara en skiva vetebröd?
Signorina Raguna, kan ni tala om
för den ärade publiken-
-exakt vilket datum
löjtnant Herzog är född?
Elfte "hapril"...
...nittonhundra...femton...i Bremen.
Stämmer precis, födelseorten med.
Applåd för signorina Raguna,
den stora somnambulen!
Man serverar honom champagne.
- Ni kommer aldrig att dricka den.
Var inte rädd. Inget händer dig.
Mio piccolo uomo...
Kom in.
-Vad står på?
-Amerikanerna kommer!
-Skynda er!
-Presto, Oskar!
-Jag måste dricka lite kaffe.
-Vi måste ge oss av, Roswitha!
Kaffe, tack.
Roswitha! Roswitha!
Åh, Roswitha, jag vet inte
hur gammal du var.
Jag vet bara att det luktade kanel
om dig. Och muskot...
...och att du kunde blicka in
i allas hjärtan, utom ditt eget.
Käre Oskar, vi dvärgar och narrar
ska inte dansa på betong för jättar.
-Nu måste vi åka!
-Adjö då, Oskar!
En ung nation står stridsberedd...
Lille Oskar!
Kurt! Lille Oskar har kommit hem
till din födelsedag.
-Lillebror fyller tre år i dag.
-Jag har en present åt dig.
Får du bära den där uniformen?
Var har du varit?
Vi har letat efter dig överallt,
polisen också.
Vi måste gå ed på att vi inte
hade tagit livet av dig.
Men nu är du här...
Beethoven - det var ett geni, det!
"Den slutliga segern"!
Alfred, ta av dig partimärket,
Ivan kan vara här när som helst.
Stoppa det under vinterpotatisen.
Upp med händerna!
Nej! Nej! Släpp mig...!
Alfred! Alfred...!
Pappa...!
Fajngold!
Skynda på, jag har ett par stövlar
att sula.
-Herregud, handen!
-Sak samma nu.
I Faderns, Sonens
och den helige Andes namn.
Hell dig, Maria, full av nåd,
Herren är med dig...
Kurt, låt bli att kasta sten.
Ska jag eller ska jag inte?
- Du är 21 år.
Oskar! Ska du eller ska du inte?
Föräldralös är vad du är, Oskar!
Jag ska, jag måste, jag vill...växa!
-Oskar!
-Habemus Dominum!
-Requiescat in pace...
-Kurt, vad har du nu gjort?
Han växer! Han växer...!
Jag har skådat Herren!
Herren! Herren! Se hur han växer!
Så är det nu en gång
med kasjuberna...
...att de alltid får på skallen.
Men ni ger er ju av till andra sidan,
där det är bättre.
Bara mormor blir kvar. Kasjuber
flyttar man inte på hur som helst.
De måste stanna och hålla fram
huvet, så de andra kan banka på't.
Vi är ju varken riktiga polacker
eller tillräckligt goda tyskar.
Och de ska ju ha allt så precis...
Gör det ont?
- Bara han inte får vattenskalle!
När han var tre föll han utför
en trappa och slutade växa.
Nu har han ramlat i en grav
och vill växa igen!
Babka...!
Babka! Babka...!