Tip:
Highlight text to annotate it
X
Svensk text: Stadaren
www.divxsweden.net
- Sveriges bästa undertexter på nätet
När pojken föddes... Som alla
spartaner blev han inspekterad.
Om han varit liten, ynklig, sjuk eller
vanskapt så hade han blivit förkastad.
Från att han kunde stå upp,
döptes han i stridens eld.
Lärd att aldrig retirera eller ge upp.
Lärd att döden på
slagfältet i Spartas tjänst...
...är den största ära man kan uppnå.
Vid sju års ålder,
är det sed för spartaner...
...att pojken tas från sin mamma
och kastas till en värld av våld.
Utvecklad av 300 års krigarsamhälle.
För att skapa de bästa
krigarna världen någonsin sett.
Agoge som det kallas,
tvingar pojken att slåss.
Svälter honom, tvingar honom att
stjäla...och om nödvändigt, att döda.
Med prygel blev pojken straffad.
Lärd att inte visa smärta eller nåd.
Konstant testad,
slängs ut i det vilda.
Lämnad för att lära sig att
motstå naturens raseri.
Det var hans initiationsrit,
hans tid i det vilda.
För han ska återgå till sitt folk
som en spartan...
...eller inte alls.
Vargen börjar att cirkla runt pojken.
Klor av svart stål.
Päls som den mörkaste natt.
Ögon som glöder rött,
som juveler från helvetet.
Den jättelika vargen...vädrar.
Smakar på doften av den
annalkande måltiden.
Det är inte fruktan som griper honom,
bara ett ökat sinne för saker.
Kall luft i lungorna.
Vindhärjade furor
rör sig mot den annalkande natten.
Hans hand är stadig.
Hans kondition... Perfekt!
Pojken som alla trodde var död, kom
tillbaka till sitt folk, till Sparta.
En kung. Vår kung!
Leonidas!
Det är över 30 år sedan
vargen och vinterkylan.
Nu har återigen ett odjur närmat sig.
Tålmodig och självsäker,
luktar han på den annalkande måltiden.
Det här odjuret är gjort av män och
hästar, svärd och spjut!
En armé av slavar, större än man kan
tänka. Redo att sluka lilla grekland.
Redo att utplåna världens enda hopp,
för förnuft och rättvisa.
Ett odjur närmar sig...
Det var kung Leonidas
som provocerade den.
Är du redo, pojke?
om inte, förlorar du striden.
Min far lärde mig att
rädsla är en konstant...
Att acceptera den, gör dig starkare.
Min drottning, persernas sändebud
är här och väntar på Leonidas.
Spartanens riktiga styrka,
är krigaren bredvid honom.
Att respektera och ära honom,
återgäldas till dig.
- Först...slåss du med huvudet.
- Sen slåss du med hjärtat.
- Vad är det?
- Det persiska sändebudet väntar er.
- Glöm inte dagens lektion.
- Respekt och ära.
Rådman Theron, du fann dig
behövd för en gångs skull.
- Jag underhöll bara er gäst.
- Det är jag säker på.
Före du talar. Tänk på att här
är alla, även en konungs sändebud-
-ansvarig för vad munnen säger.
Vad är ditt meddelande?
Jord och vatten.
Har du ridit hela vägen från Persien
för jord och vatten?
Var inte skälmsk eller dum, perser.
Du har inte råd med det i Sparta.
- Varför talar kvinnan bland män?
- Bara spartaner kan föda riktiga män.
Låt oss gå.
Kyla av våra tungor.
Om du värderar ditt liv mer än total
förintelse, lyssna noga, Leonidas.
Xerxes erövrar och kontrollerar
allt som han tittar på.
Hans armé är så stor att marken gungar
när den går, den tömmer floderna.
Allt gudakonungen Xerxes begär, är:
En simpel gåva av jord och vatten.
Ett bevis på Spartas underkastelse-
-till Xerxes vilja.
Underkastelse.
Det är ett problem.
Ryktet säger att atenarna redan
har avvisat erbjudandet.
Och om filosoferna och
pojkälskarna har det modet...
- Vi måste vara diplomatiska.
- Och spartanerna...
- ...har sitt anseende att tänka på.
- Välj dina nästa ord noggrant.
Det kan vara dina sista, som konung.
Jord och vatten.
- Galen. Du är galen.
- Jord och vatten...
...du finner båda där nere.
Ingen, varken perser eller grek
hotar ett sändebud.
Du förde huvuden och kronor av
erövrade konungar till min stadstrapp.
Du förolämpade min drottning. Du
hotade mitt folk med slaveri och död!
Jag har valt mina ord noggrant.
Kanske borde du ha gjort likadant.
Det här är hädelse.
Det är vansinne.
Vansinne?
Det här är Sparta!
Välkommen, Leonidas.
Vi har väntat på dig.
Ephorerna. De gamla gudarnas präster.
Inavlade svin,
mer djur än människor.
Varelser som till och med
Leonidas måste blidka och be.
Ingen spartansk kung har dragit till
krig utan Ephorernas välsignelse.
Perserna hävdar att deras
armé är över en miljon man stor.
Jag hoppas att de överdriver.
Det råder inget tvivel om att vi möter
den största armé som någonsin funnits.
Före din plan blir hörd...
vad erbjuder du?
Vi använder vår
överlägsna stridsskicklighet-
-och greklands terräng för att besegra
dem. Vi marscherar norrut, mot kusten.
- Där jag säkerställer...
- Det är Augusti, Leonidas.
Fullmånen nalkas.
Den uråldriga högtiden.
Sparta utkämpar inte några
strider under Carneia.
Sparta kommer att brinna, dess män
dö och kvinnor och barn blir slavar.
Vi kommer att blockera det
persiska anfallet vid kusten.
Vi bygger upp den Fokiska muren och
leder in dem via helvetesporten.
I det smala bergspasset, kommer
deras antal inte att vara värt något.
Våg efter våg av persiska attacker
kommer att stoppas mot våra sköldar.
Xerxes förluster kommer att bli stora
och hans män så demoraliserade-
-att han blir tvungen att avbryta.
Vi måste rådfråga oraklet.
Lita på gudarna, Leonidas.
Jag föredrar att ni litar på era skäl.
Dina hädelser har redan
kostat oss tillräckligt.
Förvärra det inte.
Vi ska rådfråga oraklet.
Sjuka gamla mystiker.
Värdelösa kvarlevor från tiden
före Sparta reste sig ur mörkret.
Kvarlevor i en meningslös tradition.
Traditioner som inte
ens Leonidas kan trotsa.
För han måste respektera Ephors ord.
Så lyder lagen.
Och ingen spartan, undersåte eller
medborgare, man eller kvinna-
-slav eller kung,
står över lagen.
Ephorerna valde bara de vackraste
flickorna att leva med dem som orakel.
Deras skönhet är deras förbannelse.
För de gamla har människans behov...
...och själar svarta som helvetet.
Be till vindarna...
Sparta kommer att falla...
Hela grekland kommer att falla...
Lita inte till människan...
Ära gudarna...
Ära Carneia.
Konungens klättring ner var svårare.
Pompösa inavlade svin...
Värdelösa sjuka...
Ruttna...
Korrupta...
Nu är ni verkligen i guda-
konungens gunst.
Visa och heliga män...
När Sparta brinner
skall ni bada i guld.
Färska orakel skall levereras...
dagligen-
-från varje hörn av imperiet..
Ska dina läppar avsluta
vad dina fingrar startat?
Stal oraklet dina begär med.
Det krävs mer än orden från en drogad
för att stjäla mina begär till dig.
Varför är du så frånvarande, då?
För att det verkar som att jag
är slav och fängslad till Ephorerna.
Oraklets ord kan sätta
allt som jag älskar i brand.
Så det är därför min kung inte kan
sova och tvingas från sängvärmen?
Det är bara en kvinnas ord som
ska påverka min mans sinne...
...och det är mina.
Vad ska en kung göra då lagarna
som han svurit på att upprätthålla...
-tvingar honom att göra, ingenting!
Det är inte en fråga om vad en spartan
ska göra, inte en man eller kung...
Fråga dig istället, min älskade:
Vad ska en fri man göra?
- Är det här alla?
- Som ni beordrade, 300.
Alla med söner som
för deras namn vidare.
Vi är alla med er för Sparta,
för frihet, till döden!
Han är er son. Han är för ung
för att ha känt en kvinnas värme.
Jag har andra att ersätta honom med.
Astinos är lika modig som de andra.
Han är inte yngre än vad vi var första
gången du stod bredvid mig i strid.
Du är en bra vän.
Men en bättre kapten, finns inte.
Min gode konung.
- Oraklet har talat.
- Ephorerna har talat, ni får inte.
Sådan är lagen, ers nåd.
Sparta ska inte dra ut i krig.
Inte skall vi heller.
Jag har inte gett några sådana order.
Jag är bara här och sträcker på benen.
De här...
300 männen är bara min livvakt.
- Vår armé stannar i Sparta.
- Vart ska ni gå?
Jag har inte tänkt på det än, men...
Nu när du frågar.
Jag tror att jag går norrut.
Helvetesporten.
Marschera!
Vad skall vi göra?
- Vad kan vi göra?
- Vad kan ni göra?
Sparta...kommer att behöva söner.
Spartan!
Ja, ers nåd?
Kom tillbaka med din sköld...
...eller på den.
Ja, ers nåd.
Adjö, min älskade.
Han sa det inte...
Det finns inte plats för vekhet.
Inte i Sparta.
Ingen plats för svaghet.
Bara de hårda och
starka får kalla sig spartaner.
Bara de hårda,
bara de starka.
Vi marscherade...
...för vårt land, för våra familjer,
för vår frihet.
Vi marscherade...
Daxos, vilken trevlig överraskning.
- Morgonen är full av överraskningar.
- Vi är lurade. De är bara ett fåtal.
Tystnad!
Vi hörde att Sparta var på krigsstråk.
Vi tänkte förena våra styrkor.
Om det är blod ni söker...
är ni välkomna.
Ni är bara ett fåtal mot Xerxes? Jag
hade visst fel om Spartas engagemang.
Har du?
Du... Vad är ditt yrke?
Jag är krukmakare, sir.
Och du, Arcadian.
Vad är ditt yrke?
Skulptör.
Smed.
Spartaner, vad är ert yrke!
Du ser, jag har fler
soldater än vad du har med dig.
Ingen sömn i natt.
Inte för konungen.
Hela hans liv har varit en färd mot
det här glimrande ögonblicket av öde.
Den här drabbningen av sköldar,
spjut, svärd, ben, kött och blod.
Hans enda ånger,
är att han har så få att offra.
Vi är förföljda.
Den har följt oss från Sparta.
Min konung, titta!
Vad har hänt, här? Var är allt folk?
- Perser.
- De var ungefär 20 stycken.
En spaningsgrupp.
De här fotavtrycken...
Bakom oss!
Ett barn!
Det är tyst nu.
De... De kom med...
...dimma från mörkret.
Med klor och huggtänder tog de oss.
Alla...
...utom jag.
Byborna...
jag har hittat dem.
Har inte gudarna någon nåd?
- Vi är dömda.
- Tysta ner dig.
Barnet pratar om Persiska spöken
från uråldrig tid.
De är själajägare.
De kan inte dödas eller besegras.
Inte det mörkret.
Inte de odödliga.
Odödliga?
Vi ska utmana deras namn.
Till helvetesporten marscherade vi.
Till den trånga passagen gick vi.
Där Xerxes antal inte räknades.
Spartaner, medborgare, soldater,
frigivna slavar. Alla modiga greker.
Bröder, fäder, söner.
Vi marscherade.
För ära, för plikten,
för saligheten marscherade vi.
Titta, perser!
In i helvetets mun, marscherade vi.
Låt Zeus ta de moderlösa hundarna.
Låt modergrekland omfamna dem.
Sant.
Det ser ut som att det blir regn.
Zeus fyllde himlen med blixtar.
Och piskade fartygen med orkanvindar.
Himmelskt.
Det var bara en bland oss som
behöll sitt spartanska lugn.
Bara han.
Enbart vår konung.
Min drottning.
Min drottning, gårdsplanen är inte en
passande plats för en gift kvinna.
Skvaller och etikett är mina
minsta problem, nu.
- Är sådan sekretess nödvändig?
- Hur ska jag kunna lita på någon?
Även här har Theron öron, som fyller
på bränsle till tvivel och rädsla.
Du talar som om hela
Sparta konspirerar mot dig.
Jag önskar
att det enbart vore mot mig.
Många i rådet skulle rösta för att ge
allt vi har och följa Leonidas.
Men du måste visa dem gunst.
Och du kan arrangera så jag
kan prata till rådet? De ska få veta.
- Veta vad, min drottning?
- Att friheten inte alls är fri...
Att den följer med det högsta priset.
Priset av blod.
Jag skall göra mitt bästa.
Dess väggar skall fyllas med din röst.
- Jag står i skuld till er.
- Nej, Leonidas är min konung och er.
Jag såg ju skeppen krossas mot
klipporna, hur är det möjligt?
Vi såg bara en bråkdel av
monstret som är Xerxes armé.
Hur ska vi kunna segra?
Varför skrattar du?
Arcadian, jag har stridit
ändlöst med gånger...
Men jag har ännu inte mött en motpart
som kunnat erbjuda mig en vacker död.
Jag kan bara hoppas...att det bland
alla krigare där nere finns en...
...som har den uppgiften.
Rör på er!
Framåt, sa jag!
Stanna!
Vem för befälet här?
Jag är ombud för
hela världens härskare.
Gudarnas gud, konungarnas konung.
Med den befogenheten, kräver
jag att någon visar mig er ledare.
Tror ni att ett dussin män
uppträdda på spett, skrämmer oss?
Kullarna är svärmar av våra spanare.
Och tror ni att er patetiska mur-
-gör någon nytta, förutom att falla
som en hög med löv i ansiktet på...
Våra förfäder byggde muren,
med stenar från greklands mark.
Och med lite hjälp av spartaner,
så har era spanare blivit murbruk.
Ni skall få betala
för ert barbareri!
Min arm!
Den är inte er längre. Gå och tala om
för Xerxes att han slåss mot fria män-
-inte slavar. Gör det snabbt...
...innan vi bestämmer oss
för att göra muren lite större.
Nej, inte slavar...
Era kvinnor kommer att bli slavar.
Era söner, era döttrar, era gamla
kommer att bli slavar, men inte ni.
Vid middagstid i dag,
kommer ni att vara döda män.
Och 1000 nationer i det persiska
imperiet kommer att komma efter er!
Våra pilar kommer att skymma solen.
Då strider vi i skuggan.
Muren är kraftig. Den kommer att
tvinga dem in i helvetesporten.
Finns det någon bakväg över berget?
- Nej.
- Det finns en sådan väg.
Bortom den västra åsen,
det är en gammal getstig.
Perserna kan anfalla bakifrån via den.
Inte ett steg närmare.
Monster!
Jag ber ödmjukast om audiens.
- Jag spetsar dig där du står.
- Jag har inte gett order om det.
Förlåt kaptenen,
han är en bra soldat.
- Men lite dåligt manér.
- Det finns inget att förlåta, konung.
- Jag vet hur jag ser ut.
- Du bär Spartas färg.
Jag är Ephialtes. Född i Sparta.
Kärlek tvingade mina föräldrar att
fly, annars hade jag blivit förkastad.
Din sköld och rustning?
Min faders.
Jag ber dig, djärve konung...
...tillåt mig att återupprätta min
fars ära, genom att tjäna er i strid.
Min far har tränat mig att inte känna
rädsla, att göra spjutet, skölden och-
-svärdet till en lika stor del av mig,
som mitt bultande hjärta.
Jag kommer att ära min fars rustning,
genom att tjäna er i strid, ädla kung.
- Bra stöt.
- Jag kommer att döda många perser.
Höj din sköld.
Höj din sköld så högt som du kan.
Din far borde ha berättat hur
vår falang fungerar.
Vi slåss som en ogenomträngbar enhet.
Det är källan till vår styrka.
Varje man skyddar den till vänster,
från lår till nacke, med skölden.
En enda svag punkt...
och falangen splittras.
Från lår till nacke, Ephialtes.
Jag är ledsen, min vän. Men
alla är inte menade till att strida.
Om du vill hjälpa Sparta till seger,
rensa slagfältet på döda.
Vårda skadade och ge dem vatten.
Men i själva striden...
Där kan jag inte använda dig.
Moder, fader, ni hade fel!
Du har fel!
Leonidas!
Du har fel!
Sänd Fokierna till getstigen. Be om
att ingen skvallrar till perserna.
- Jordbävning.
- Nej kapten, stridsformeringar.
Det är här, som vi håller dem!
Det är här, som vi strider!
- Det är här, som de dör!
- På våra sköldar, män!
Kom ihåg den här dagen.
För det är er dag, i evighet.
Spartaner!
Lägg ner era vapen!
Perser!
Kom och ta dem!
Vänta!
Ge dem, ingenting!
Utan ta från dem! Allt!
Stilla!
Tryck!
Kan ni inte bättre!
Nu!
Inga fångar!
Ingen nåd!
De ser törstiga ut!
Låt oss ge dem något att dricka.
Till klippan!
En jävligt bra start!
Stoppa in ändan!
Fegisar.
- Vad i helvete skrattar du åt?
- Man måste säga att...
- Vad?
- ...vi strider i skuggan.
Återhämtning.
I dag, dör ingen spartan!
Ta det lugnt, min son.
Vi gjorde vad vi var tränade till,
uppfostrade till, födda till att göra.
Inga fångar, ingen nåd.
En bra början.
- Jag trodde inte ni skulle komma.
- Jag är ledsen, men min son...
Gjorde vad barn gör bäst.
Be inte om ursäkt.
Hans agoge börjar nästa år.
Det är en svår tid för en moder.
Ja, det blir svårt.
Men också nödvändigt.
Du ska prata inför rådet
om två dagar.
- Min man har inte två dagar.
- Se de två dagarna som en gåva...
Det är ingen hemlighet Theron
vill ha det som du kontrollerar.
Det är hans röst du måste tysta.
Gör honom till din allierade.
Och segern är din.
Tack.
Du är lika vis som vänlig.
Där är din moder.
Vakta honom bättre om han ska bli
kung. Det vore synd om något hände.
Eller med hans vackra mamma.
Våra grekiska kamrater ber om en
persisk splittring.
Bra, jag har ett uppdrag
som de kanske klarar av.
Säg till Daxos att jag vill ha honom
och hans 20 bästa män nyktra och redo.
Hämta andan pojke.
Perserna rycker fram.
En liten grupp.
För liten för att anfalla.
Kapten... jag lämnar befälet till er.
Lugn, lönnmördar de mig så
drar hela Sparta ut i krig.
Be...att de är så korkade.
Be...att vi är så tursamma.
Dessutom...
Det finns ingen anledning till att
inte vara civiliserad. Finns det?
Nej, ers nåd..
Låt mig gissa...
Du måste vara... Xerxes?
Kom, Leonidas...
Låt oss tala tillsammans.
Det skulle vara slöseri. Det skulle
vara dårskap, om ni modiga konung-
-och era trupper skulle försvinna.
Bara för ett missförstånd. Våra
kulturer skulle kunna dela på mycket.
Har ni inte märkt att vi har haft
kulturutbyte hela morgonen?
Ni är en fascinerande stam,
till och med nu är ni förnekande...
...inför nederlagets ansikte.
Och närvaron av en gud.
Det är inte vist att gå emot mig. Tänk
dig vilket öde som mina fiender får-
-när jag dödar mina egna för seger.
- Jag dör för mina.
- Ni har höga tankar om er logik.
Jag föreslår att du anammar det. Tänk
på ert land som ni hängivet försvarar.
Tänk dig det förvandlat till aska.
Tänk på era kvinnors öde.
Uppenbart känner du inte våra kvinnor.
Jag kunde lika gärna ha tagit med dem,
med tanke på vad jag ser.
Du har många slavar, Xerxes.
Men få krigare.
Snart fruktar de mina spjut...
mer än din piska.
Det är inte prygel de fruktar.
Det är min gudomliga styrka.
Men jag är en generös gud.
Jag kan göra dig ofantligt rik.
Du kan bli hela greklands krigsherre.
Du får bära min flagga
till Europas hjärta.
Dina atenska rivaler...
kommer att knäböja inför dig.
Om du blott knäböjer inför mig.
Du är generös.
Du är...gudomlig,
konung över konungar.
Det är ett erbjudande som enbart
en galen man skulle avböja. Men...
...idén om att knäböja... Du förstår,
att slakta alla dina män, är...
Jag har fått kramp i benet av det,
så...knäböja blir svårt för mig.
Det kommer inte att
bli någon ära i ditt offer.
Jag kommer att utplåna minnet
av Sparta från historien.
Varenda grekiskt pergament kommer att
brännas. Varenda grekisk historiker-
...och varenda skrivare kommer att
få sina ögon och tungorna bortskurna.
Att nämna Sparta eller Leonidas
kommer att straffas med döden.
Världen kommer inte
att komma ihåg dig.
Världen kommer att veta att fria
män stod upp emot tyrannen.
Att ett fåtal, stod emot många.
Och före det här slaget är över, att
till och med en gudakonung blöder.
Du stred bra i dag...
För en kvinna.
Så gjorde du med. Du kanske blev
sårad, du hängde inte med i min takt.
Jag kanske var så långt före
dig att du inte såg mig?
Mer troligt är att du erbjöd
din bak till thespierna
Svartsjuka...det berör inte mig.
Rör på er!
Stapla perserna högt.
Om inte jag gissar fel...
Så har vi en vild natt framför oss.
De har tjänat de persiska
kungarnas mörka vilja i 500 år.
Ögon mörka som natten.
Tänder slipade till huggtänder.
Själslösa.
Livvakter till självaste Xerxes.
Den persiska krigareliten.
Asiens dödligaste styrka.
De odödliga.
Gudakonungen har visat en öm punkt.
Storhetsvansinne.
Lätt att förutse, lätt att lura.
Före sår och trötthet har tagit sin
tribut, skickar han det bästa han har.
- Xerxes svalde betet.
- Spartaner! Tryck!
Odödliga.
Vi satte deras namn på prov.
Fader!
Min konung!
Arkadier, nu!
Gå! Visa spartanerna vad vi kan göra!
De skrek ut förbannelser, högg vilt
omkring sig, mer muskler än krigare.
De ställde till med en underbar oreda.
Modiga amatörer...
de gjorde vad de skulle.
Odödliga.
De misslyckades med vår kungs test.
Och mannen som trodde han var en gud-
-kände en väldigt mänsklig
rysning längs ryggraden.
För vår konung!
Och våra ärade döda!
Vem vågar Xerxes sända härnäst?
Ingenting kan stoppa oss, nu!
Även konungen tillät sig att hoppas
på mer än bara ära. Ett galet hopp-
-men det fanns där. Mot Asiens
ändlösa horder, mot alla odds...
Vi kan göra det. Vi kan hålla
helvetesporten, vi kan vinna.
Gryning...
Piskor viner.
Barbarernas yl.
- De bakom, skrek.
- Framåt!
- De där fram, skrek.
- Bakåt!
Våra ögon bevittnade det groteska
spektaklet, från de mörkaste-
-platserna i Xerxes imperium.
När musklerna svek,
vände de sig till magin.
100 nationer kommer efter oss.
Asiens alla arméer.
Ihoptryckta i den här smala
korridoren. Där antal inte räknas.
De föll i hundratals.
Vi sände de styckade kropparna och
deras hjärtan tillbaka till Xerxes.
Kung Xerxes var inte nöjd med sina
generaler. Han disciplinerade dem.
Xerxes skickade sina monster som
kom från andra sidan av världen.
Klumpiga bestar. Och högarna
med döda perser var halkiga.
- Är du fortfarande här?
- Någon måste ju vakta din rygg.
Omgruppera!
Astinos, min son!
Astinos! Nej!
Dagarna gick, vi miste få.
Men varje stupad var en vän,
eller släkt.
Men att få se kroppen av sin huvudlösa
son, då slog det slint för honom...
...han blev vild, blodsvild.
Kaptenens skrik av smärta efter sonen-
-var mer skrämmande för
fienden än stridstrummor.
Det krävdes tre man att hålla honom
och föra honom tillbaka.
Dagen var vår.
Inga sånger blev sjungna.
Dina gudar har varit grymma för att ha
missbildat dig så, Ephialtes.
Spartanerna var också
grymma och avvisade dig.
Jag är vänlig.
Allt som du kan önska dig.
Varje glädje som du kan tänka dig.
Varje njutning som dina exkamrater
och falska gudar har förnekat dig.
Beviljar jag dig.
För jag är vänlig.
Omfamna mig som din konung och gud.
Ja!
Led mina soldater till stigen som går
bakom de fördömda spartanerna.
Och din glädje kommer att vara ändlös.
Ja! Jag vill ha allt!
Förmögenhet, kvinnor...
Och en sak till...
Jag vill ha en uniform.
Klart.
Du kommer att finna att jag är vänlig.
Till skillnad mot den grymma Leonidas
som krävde att du skulle stå upp.
Jag kräver enbart...att du knäböjer.
Vilken vacker natt.
Ja, men jag bjöd inte
hit dig för småprat, Theron.
Det är jag säker på.
Du har aldrig slösat på ord med mig.
- Vill ni ha något? En drink kanske?
- Är den förgiftad?
Ledsen att göra dig besviken,
men det är bara vatten.
Jag har hört att du ska få
tala inför rådet.
Jag behöver din hjälp att vinna röster
för att sända armén till konungen.
Ja.
Jag kan se vi två stå tillsammans. Jag
politiker du krigare, med enad röst.
Men varför skulle jag göra det?
Det skulle bevisa att du bryr dig
om konungen som strider för oss
Sant, men det här är
politik och inte krig.
- Leonidas är en idealist.
- Jag känner din sort alltför väl.
- Du sänder män till slakt för profit.
- Din man har tagit 300 till slakt.
Han har brutit mot lagen och
marscherade utan rådets samtycke.
- Jag är bara en realist.
- Du är en opportunist.
Du är lika dum som Leonidas om
du inte tror att alla har ett pris.
"Alla män är inte skapta lika."
Det är Spartas kodex, lilla drottning.
Jag beundrar din passion.
Tro inte att en kvinna, inte ens en
drottning kan ändra deras uppfattning.
Jag äger kammaren.
Det är som den vore
byggd med de här händerna.
Jag skulle kunna krossa dig, nu.
Du skall gå inför rådet, men dina
ord kommer att ljuda inför döva öron.
Leonidas kommer inte att få hjälp och
om han återvänder. Utan min hjälp...
...kastas han i fängelse, eller värre.
- Älskar du ditt Sparta?
- Ja.
- Och din konung?
- Ja, det gör jag.
Din man strider för sitt land
och sin kärlek...
Vad har du att erbjuda?
I återgäldning till att jag hjälper
till att sända vår armé norrut?
Vad vill en realist
ha av sin drottning?
Jag tror att du vet.
Det här kommer inte att gå fort.
Du kommer inte att njuta av det här.
Jag är inte din konung.
Dilios.
Jag gissar att den där
skråman inte har gjort dig oanvändbar?
Knappast min herre. Det är bara ett
öga, gudarna har gett mig ett till.
Kaptenen?
Förbannar gudarna och sörjer ensam.
Leonidas!
- Vi är förlorade! Tillintetgjorda!
- Lugna ner dig, Daxos!
En puckelryggig har lett Xerxes
odödliga till getstigen bakom oss.
Fokierna som var posterade där
skingrades utan strid! Slaget är över!
Slaget är över när jag säger det!
Imorgon kommer de att omringa oss,
djävulsporten kommer att falla.
Spartaner, förbered er för ära!
Ära? Har du blivit galen?
Det finns ingen ära framför oss nu!
Bara reträtt, nederlag, eller död!
Det är ett lätt val för oss, Arcadian!
Spartaner retirerar aldrig!
Spartaner ger aldrig upp!
Gå och sprid ordet. Låt varje
grekisk medborgare få veta sanningen.
Låt dem få söka sina egna själar!
När du ändå håller på...
sök din egen.
Mina män lämnar med mig.
Må gudarna vara med dig, Leonidas.
Mina barn!
Barn!
Samla er.
Ingen reträtt, ingen kapitulation.
Det är Spartas lag.
Och enligt Spartas lag,
ska vi stå och strida!
Och dö.
En ny tidsålder har börjat.
En tid av frihet!
Alla kommer att veta
att trehundra spartaner...
...gav sitt sista andetag
för att försvara det.
Mina vänner...
Jag har levt hela mitt liv utan ånger,
tills nu.
Att veta att min son
gav sitt liv för sitt land...
Det är bara det att jag aldrig sa att
jag älskar honom över allt annat...
Han stod vid min sida med ära...
Han var allt det bästa hos mig...
Mitt hjärta är krossat för din förlust.
Hjärta?
Jag har fyllt mitt hjärta, med hat!
Bra.
Dilios...
...vi tar en promenad.
Ja, min herre.
- Jag är redo för strid.
- Ja och en av de bästa.
Men du har en talang som
ingen annan spartan har.
Du ska överlämna min sista order till
rådet. Med kraft och beslutsamhet.
Berätta min historia.
Låt alla greker få veta-
-vad som hände här. Du
har en magnifik historia att sprida.
- En historia om seger.
- Seger.
Ja, min herre.
Ers majestät, något meddelande...
Till drottningen?
Inget som behöver sägas.
Hundratals lämnade.
En handfull stannade.
Endast en tittade tillbaka.
Spartaner!
Ät er frukost och ät hjärtligt...
...för i kväll, dinerar vi i helvetet!
Får jag överlämna golvet till Leonidas
fru och drottning av Sparta.
Rådmän... Jag står inför er,
inte enbart som er drottning.
Jag har kommit till er som en moder.
Jag har kommit till er som en maka.
Jag har kommit till er som
en spartansk kvinna.
Jag har kommit till er
med stor ödmjukhet.
Jag är inte här i Leonidas syfte. Hans
handlingar talar högre än vad jag kan.
Jag är här för de vars röster inte
hörs mödrar, döttrar, fäder, söner.
Trehundra familjer som blöder för oss.
För de principer som det här rummet är
byggt på. Vi är i krig, mina herrar.
Vi måste sända vår armé för att bistå
vår konung, inte bara för att bevara-
-oss själva utan våra barn också.
Sänd armén för att bevara vår frihet.
Skicka den för rättvisan.
Skicka den för lag och ordning.
Skicka den av en anledning.
Men viktigast, skicka den för hoppet.
Hoppet att konungen och hans män inte
har offrats till historiens glömska.
Utan att deras mod binder oss samman.
Att vi blir starkare av deras handling.
Och att era val i dag,
reflekterar deras mod.
Rörande, vältaligt, passionerat.
Men det förändrar inte det faktum att
din man har fört ett krig till oss.
Du har fel. Xerxes har fört det hit
och före honom, hans fader Darius.
Perserna ger sig inte förrän vårt
enda skydd är spillror och kaos.
Kammaren behöver inga
historielektioner, min drottning.
Vad för lektion vill du ha då?
Ska jag räkna upp alla?
Heder, plikt, ära.
Du talar om heder, plikt
och ära?
Hur är det med äktenskapsbrott?
Hur jag vågar? Titta på henne, noga.
Hon är en skojare, i sin sanna form.
Lek inte med medlemmarna här.
För några timmar sen erbjöd du dig
till mig. Vore jag en svagare man...
- ...skulle din doft vara kvar på mig.
- Det här är skandalöst!
Hycklaren talar! Har inte du fått en
likartad betalning? Som du antog-
-i utbyte mot att hon fick komma hit.
- Det är en lögn.
- Var han inte bjuden till er säng?
Samma säng som du ville
ha förhandlingar med mig i.
Ni ser chockade ut. En köttets muta,
när maken förespråkar anarki och krig.
Orden flyktar till och med de vassaste
tungorna...min lilla hordrottning.
Vilket drottninglikt beteende.
För bort henne innan hon smittar oss
med sitt vanhedrande beteende.
Det här är inte över snabbt.
Du kommer inte att njuta av det här.
Jag är inte din drottning.
Förrädare.
Mina komplimanger, Leonidas.
Och gratulationer.
Du har fört en katastrof till
seger, trots din orubbliga arrogans.
Gudakonungen beundrar Spartas
värderingar och stridsskicklighet.
- Ni skulle vara en mäktig allierad.
- Lyssna på honom, Leonidas.
Använd ditt förnuft, tänk på dina män.
- Jag ber dig!
- Lyssna på din landsman.
Han kan vittna om den gudomliges
givmildhet. Trots era förolämpningar.
Trots era vidriga skymfer...
Är vår herre beredd att förlåta allt.
Och mer... För att belöna er tjänst.
Stred ni för ert land?
Behåll det.
Stred ni för Sparta? Då kommer hon
att bli rikare och mäktigare än förut.
Stred du för din konungamakt?
Du blir krigsherre över hela grekland-
-enbart underställd den unika
och sanna mästaren över världen.
Leonidas, din seger blir total.
Om ni bara lägger ner era vapen
och knäböjer inför den heliga Xerxes.
Det var över 30 år sedan
vargen och vinterkylan.
Och nu liksom då, är det inte fruktan
som griper honom, bara rastlösheten.
En känsla av saker.
Sjöbrisens svalka kysser sakta bort
svetten från hans bröst och nacke.
Fiskmåsar skriker, klagar trots att
de festar på tusentals lik som flyter.
De stadiga andetagen av
de trehundra bakom honom.
Redo att dö för honom,
utan att tveka en enda sekund.
Varenda en av dem...
redo att dö.
Hans hjälm är kvävande.
Hans sköld är tung.
Ditt spjut.
Du där.
Ephialtes.
Må du leva för evigt.
Leonidas, ditt spjut!
Stelios!
Slakta dem!
Hans hjälm var kvävande.
Den begränsade hans syn.
Och han måste se långt.
Hans sköld var tung.
Den förstörde hans balans.
Och hans mål är långt bort.
De äldre säger att vi spartaner
härstammar från självaste Herkules.
Leonidas bevisade våra blodslinjer.
Han vrålade länge och högt.
Min konung.
Det är en ära att få dö vid din sida.
Det är en ära att ha levt vid din.
Min drottning!
Min maka.
Min älskade.
Kom ihåg oss.
Den enklaste order en kung kan ge.
Kom ihåg varför vi dog.
Han ville inte ha hyllningar,
eller sånger.
Inga monument,
poem om krig...
Hans önskan var enkel.
Kom ihåg oss.
Sa han till mig.
Det var hans hopp. Skulle någon
fri själ komma förbi det stället.
I någon av alla oräkneliga
århundraden som skall komma...
Hör våra röster som viskar till er
från de tidlösa stenarna.
Säg till spartaner som passerar...
...att här, av Spartas lag, vilar vi.
Och så dog min konung.
Och mina bröder dog.
Knappt ett år sedan.
Länge grubblade jag över min konungs
kryptiska tal om seger.
Tiden har visat att han var vis.
Från fria greker till fria
greker spreds ordet...
...att modiga Leonidas och hans
trehundra, så långt hemifrån...
De gav sina liv, inte enbart för
Sparta utan för hela grekland...
...och för landets framtid.
På det här stället som heter Plataiai-
-möter Xerxes styrkor utplåningen!
Precis där skockade sig barbarerna.
Ren terror greppade hårt...
om deras hjärtan med kalla fingrar.
Väl vetandes vilken skoningslös skräck
de kände av de trehundras svärd.
Ändå stirrar de nu, över slätten...
På tiotusen spartaner som för befäl
över trettiotusen fria greker!
Fienden överträffar
oss med tre mot en!
Bra odds för en grek.
I dag räddar vi världen från
mystik och tyranni.
Och vi vandrar in i en framtid
ljusare än vad någon kan inbilla sig.
Ge ett tack, män!
Till Leonidas och de tappra trehundra!
För seger!
Svensk text: Stadaren
www.divxsweden.net
- Sveriges bästa undertexter på nätet