Tip:
Highlight text to annotate it
X
Text av: ?
Synkad av: Mr.69
www.undertexter.se
Det är ett välkänt faktum att saker
och ting inte alltid är vad de verkar.
På planeten Jorden hade människan alltid
antagit att hon var den mest intelligenta livsformen,
istället för den tredje mest intelligenta.
Den näst intelligentaste livsformen var förstås delfinerna,
som konstigt nog hade känt till jordens
stundande undergång länge.
De gjorde många försök att varna människorna, men de
flesta försöken misstolkades som roliga trick med bollar.
Så de bestämde sig till *** för att
lämna jorden på egen hand.
Deras sista meddelande misstogs som en avancerad bakåtvolt
genom en ring, visslandes 'The star spangled banner',
men vad dom egentligen ville säga var:
"Ajöss och tack för fisken"
Ajöss och tack för fisken
Så tråkigt att det skulle sluta såhär
Vi försökte varna er, men nej
Ni kanske inte delar vårt intellekt,
vilket kanske förklarar er disrepsekt
för naturens under omkring er.
Ajöss, ajöss och tack för fisken.
Världen går snart under,
tet är ingen idé att bli sur.
Luta er tillbaka och låt planeten förintas runt er.
Trots alla tonfisknät,
tyckte vi om de flesta av er
speciellt småttingar och gravida kvinnor.
Ajöss, ajöss, ajöss, ajöss, ajöss
Ajöss, ajöss, ajöss, ajöss, ajöss
Ajöss, ajöss och tack för fisken.
Om jag hade en sista önskan,
skulle jag vilja ha en smaskig fisk.
Om vi kunde ändra på en sak,
skulle vi lärt oss att sjunga.
Kom allihop,
människa och däggdjur,
sida vid sida
i livets stora genpool.
Ajöss, ajöss, ajöss, ajöss, ajöss
Ajöss, ajöss, ajöss, ajöss, ajöss
Ajöss, ajöss och tack för fisken.
Historien om liftarens guide till
galaxen börjar väldigt enkelt.
Den börjar med en man.
En människa för att vara exakt,
och han vet lika lite om sitt öde
som ett teblad vet om Ostindiska Kompaniet.
Hans namn är Arthur Dent.
Han är en 177 cm lång apsläkting,
och någon försöker bygga
en motorväg genom hans hus.
- Vad jag vill att du ska göra?
Jag vill at du ska hitta honom och säga
att jag ligger på rygg framför en...
- Okej, jag väntar.
- Kom igen, Mr. Dent. Ni kan inte ligga
framför bulldozern för evigt.
- Ska vi slå vad?
Vi kan se vem som rostar först.
- Denna motorvägen måste byggas,
och den KOMMER att byggas!
- Varför måste den byggas?
- Det är en motorväg!
Man måste bygga motorvägar.
- Förresten kunde ni protesterat för
flera månader sedan.
- De här planerna har funnits utställda på
stadskontoret under ett år.
- Utställda!?
Jag fick gå ner i källaren!
- Mr. Dent. Har ni någon
aning om hur pass skadad
den här bulldozern skulle bli
om jag lät den köra över er?
- Hur skadad?
- Inget alls.
Genom ett samanträffande var "inget alls"
precis så mycket apsläktingen Arthur visste
att en av hans vänner inte var släkting till en apa,
utan kom från en liten planet nära Betelguese.
- Arthur!
- Ford!
- Ja?
- Här.
- Ah, där är du.
- Kom igen, ät och drick.
- Jag är lite upptagen, Ford.
De vill riva mitt hus.
- Du... du vet redan om det?
Hur?
- Vad menar du?
- Jaha de här!
När du säger "de" menar du de här.
Lyssna nu, jag har något viktigt
jag måste berätta för dig.
- Men mitt hus då?
- Arbetare av planeten jorden!
Jag kommer med jordnötter och öl!
- Kom, nu sticker vi till puben.
De lovar att dom inte tänker riva ditt hus
förrän dom druckit upp ölen.
- Kan vi lita på dom då?
- Jag litar på dom till jordens ände.
- Hur länge är det då?
- Ungefär 12 minuter.
- Bartender! Sex glas öl, och fort ska det gå.
Jorden går snart under.
- Sex öl var det.
- Behåll växeln.
- Du har 10 minuter på
dig att spendera dom.
- 3 öl var?
På lunchtid?
- Ursäkta.
Tid är en illusion. Särskilt lunchtid.
Ät jordnötterna.
Du kommer behöva saltet.
- Vad är det som händer, Ford?
- Vad skulle du säga om jag sa
att jag inte kommer från Guildford?
Utan att jag kommer från en liten
planet nära Betelguese?
- Det låter som sådant
du brukar säga.
- Kommer du ihåg när
vi träffades?
- Akta dig!
- Hej.
- Tyckte du inte det var kostigt att
jag försökte skaka hand med en bil?
- Jag antog att du var full.
- Jag trodde bilar var den dominanta
livsformen här. Jag ville presentera mig.
- Du räddade mitt liv den dagen,
och nu räddar jag ditt. Drick.
- Det måste vara torsdag.
Jag fick aldrig riktigt kläm om torsdagarna.
- Arthur, om det här handlar om ditt hus...
- Det är inte mitt hus.
- Vem är han?
- Hon.
- Tricia McMillan.
Vi möttes på en maskerad.
- Jag hatar maskerader. Borde ha
stannat hemma och strykt näsdukar eller nåt.
- Vem är du?
- Och där var hon.
- Dent. Arthur Dent.
- Nej, jag menar vem ska
du föreställa?
- Jaså kostymen.
'Dr. Livingstone förmodar jag?'
- Inte lika smart som Darwin, jag vet.
Jag kom inte på nåt bättre med så kort varsel.
- Du är den första som har fattat min kostym!
Alla här kallar mig för tomten.
Jag som trodde beaglen gjorde det solklart.
- De flesta personer som går på
maskerad brukar vara fulla idioter.
- Vad sa du?
- Jag sa att alla här är idioter!
- Pinsamt.
- Säger du det?
- Hon var fantastisk, Ford.
Vacker, rolig. Helgalen.
- Utan skägget ser du
minst 80 år yngre ut.
- Jag kanske håller på att de-evolveras.
- Jag måste nog berätta att jag inte
går ut med encelliga organismer.
- Vi sticker nånstans.
- Absolut.
Vad hade du tänkt dig för något?
- Madagaskar.
- Är det den där nya klubben?
- Nej. Det är ett land
utanför afrikas kust.
- Jaså DET Madagaskar!
Vad väntar vi på?
- Du menar allvar.
Jag kan inte åka till Madagaskar.
- Varför inte?
- För att jag... du vet. Du menar allvar?
- Ja! Jag vill åka
nånstans jag aldrig varit,
och jag vill åka med dig.
Så vad säger du, dr. Livingstone?
- Det är det mest otroliga förslaget
jag någonsin fått.
Jag kan inte åka, jag har ett jobb.
- Säg upp dig!
Skaffa ett nytt när dui kommer tillbaka.
- Jag vet inte ens vad du heter!
- Tricia McMillan.
- Jag har ett förslag till DIG, Tricia McMillan.
Varför inte åka någonstans lite närmre
först, som Cornwall?
Så ser vi hur det funkar.
- Okej... Cornwall.
- Ursäkta mig.
Tråkar den här killen ut dig?
Prata med mig istället,
jag kommer från en annan planet.
Det är sant.
Vill du se mitt rymdskepp?
- 'Vill du se mitt rymdskepp?'
Vad är det för raggningsreplik?
- Sånt händer.
Vi har två minuter på oss.
Drick upp.
- Mitt hus!
- Här får du, Laverne.
En runda till för alla, jag bjuder.
- Tror du verkligen att jorden ska gå under?
- Ja.
- Borde vi inte lägga oss ner
eller dra papperspåsar över huvudet då?
- Om ni vill.
- Hjälper det?
- Inte alls.
- Sista omgången!
- Vad i...
- Herregud! Spring!
- Mitt hus.
Delfinerna försvinner spårlöst
- Aha! En handduk!
Arthur!
- Vad i helvete är det där för nåt!?
- Det är skepp från den vogonska
konstruktionsflottan.
Jag fick in deras signal i morses.
Här, du kommer behöva den här.
- Vad håller du på med?
- Håll i dig, vi liftar med dom.
- Jordens folk, detta är Prostetnic Vogon Jeltz
från det galaktiska gatuplaneringskontoret.
Som ni säkert vet involverar planerna
för galaxutkanternas utveckling
byggandet av en hyperrymdsled
genom ert stjärnsystem.
Er planet är en av de som
skemalagts för rivning.
Det är ingen idé att spela förvånade!
Rivningsplanerna har varit utställda
på ert lokala planeringskontor på
Alpha Centauri i 50 jordår!
Om ni inte ens bryr er om
er lokalpolitik måste ni allt vara
en patetisk liten planet.
Helt ointressant.
Påbörja rivningen!
Liftarens guide till galaxen
är en fantastisk bok.
Kanske den mest fantastiska, men
framförallt den mest framgångsrika
bok som någonsin utgivits av de stora
bokförlagen på Ursa Minor.
Mer populär än Himmelska Hushållsantologin,
mer såId än 53 Saker Att Göra I Tyngdlöshet,
och mer kontroversiell än
Oolon Colluphids filosofiska trilogi:
När Gud Gjorde Bort Sig,
Några Fler Av Guds Stora Misstag
och Vem Är Den Där Gud Egentligen?
Den har redan slagit Encyclopedia Galactica
som standardverket för kunskap, av två anledningar:
1: Den kostar lite mindre.
2: Den har orden TA DET LUGNT tryckt
med stora, vänliga bokstäver på omslaget.
- Så du är inte från Guildford,
vilket förklarar din dialekt,
som jag alltid undrat över.
Och du är ingen arbetslös skådespelare,
utan en faktasamlare till den här... bok-saken.
- Jag mår inte bra,
jag behöver en kopp te.
Om jag frågade vart vi var,
skulle jag ångra det då?
- Vi är i säkerhet för tillfället.
- Bra.
- Vi är i ett tvättrum ombord ett av skeppen
i den vogonska konstruktionsflottan.
- Åh, ta mig hem, Ford!
- Arthur, ditt hem är...
- Herregud, mitt hem!
Mitt hem är rivet.
- Du kommer inte ihåg...
Arthur, jag har något
att berätta för dig.
Det är olyckligt men sant.
Din hemplanet är sprängd.
- Kunde du inte ha gjort nåt?
- Jag räddade ditt liv,
så vi är kvitt.
Det är en tuff galax.
Om du vill överleva här måste du...
...veta vart du har din handduk.
Hjälp till här borta.
Försiktigt, den är varm.
Vi måste ta oss av
det här skeppet,
innan vogonerna hittar oss.
Vogoner... De hatar liftare.
Dra här.
- Nu borde vi få in en signal.
- Vad är en vogon?
- Fråga guiden. Säg 'Vogoner'.
- Vogoner.
Vogoner är en av de mest
otrevliga raserna i galaxen.
De är inte ondskefulla, men har dåligt temperament,
är byråkratiska, beskäftiga och hjärtlösa.
De skulle inte ens lyfta ett finger
för att rädda sin mormor från
den Dreglande Dårfinken från Draal
utan order som signerats i tre ex,
skickats in, skickats tillbaka,
efterlysts, tappats bort, hittats,
utsatts för allmän granskning,
tappats bort igen
och slutligen begravts i en
torvmosse i tre månader,
och blivit återvunna
som tändare.
Låt aldrig en vogon
läsa poesi för dig.
- De kan inte tänka, de har ingen fantasi.
De flesta av dem kan knappt stava.
De bara styr och ställer.
Om vi inte får lift snart
behöver vi inte guiden
för att få reda på hur
otrevliga vogoner kan vara.
De har redan sprängt en planet idag,
det gör dom alltid lite...
- Vad är det där?
- Stoppa den här i örat.
*Helt ovetande har vi fått
med oss ett par liftare... *
- Fisken översätter åt dig.
Babelfisken är liten, gul, igelliknande
och troligen det mest
underliga i universum.
Den lever på hjärnvågor och
absorberar undermedvetna frekvenser,
samtidigt som den avger en matris
av medvetna frekvenser till talcentrat i hjärnan.
I praktiken betyder det att
om du stoppar en i örat,
förstår du allt som sägs till dig,
på alla språk.
- Motstånd tjänar ingenting till.
- Sir?
- Vad?
- Liftarna.
- O, fläskiga fontanell...
- Nej, nej. Du behöver inte läsa för oss.
Vi har orsakat nog bekymmer.
- ... din smet bestryker mig.
Vogonpoesi är allmänt känd som
den tredje värsta i universum.
Den näst värsta är den som
skrivs av azgoterna på Kria.
Under en recitation av deras mästerpoet,
Grunthos den Väderspände,
av sin dikt 'Ode Till En Liten Grön Klet
Jag Hittade I ArmhåIan En Midsommaraftons Morgon',
avled fyra personer i publiken
av inre blödningar.
Presidenten för konstrådet överlevde
endast genom att gnaga av sig sitt ena ben.
- ... vill jag skåda hur mjälla
kakakläckans ögon smäktar...
Den absolut värsta poesin skrevs
av Paula Nancy Millstone Jennings från Sussex.
Lyckligtvis förstördes den
ihop med jorden.
- ... som aldrig förr.
- Så, jordlingar.
Jag ger er ett val:
Antingen dör ni i rymdens vakuum...
...eller så berättar ni vad
ni tyckte om min dikt.
- Jag tyckte faktiskt att
den var rätt bra.
- Bra tänkt!
Kör på!
- Jag förstod inte allt, men jag fann
bildspråket väldigt effektivt.
- Fortsätt.
- Öh... intressant rytmik, som verkade
kontrapunktera den underliggande
metaforen av mänskligheten...
- Vogonheten!
- Vogonheten, förlåt!
Vogonheten av poetens själ.
- Så vad du säger är att
jag skriver poesi
för att under denna hjärtlösa yta,
vill jag bara bli älskad?
- Ja! ja.
- Släng dom av skeppet!
- Motstånd tjänar ingenting till!
- Så det här är slutet.
Nu dör vi.
- Ja. Nu dör vi.
Nej. Nej!
Vad är det här?
Det här är ingenting.
Nu dör vi.
Du svettas.
- Vill du ha en kram?
- Nej!
Rymden, säger Liftarens guide, är stor.
Riktigt stor.
Du kan inte ana hur ofantligt
jättestor den är. Och så vidare.
Den säger också att om du fyller
lungorna med luft,
kan du överleva i rymdens vakuum
i ungefär 30 sekunder.
Men eftersom rymden är sådär stor,
är chansen att bli upplockad under den tiden
två upphöjt till 2079460347 mot ett...
...som genom ett otroligt sammanträffande är
telefonnumret till en lägenhet i Islington,
där Arthur gick på maskerad och
träffade en väldigt trevlig tjej
som han fullständigt misslyckades
med att få med sig hem.
Fastän planeten jorden,
lägenheten i Islington
och telefonen har demolerats,
blev Ford och Arthur räddade.
- Ford?
- Ja?
- Jag tror att jag är en soffa.
- Jag vet hur det känns.
Normalitet återställd
- Så mycket var fysiklagarna värda...
*... och återigen, vår huvudnyhet:
Den sensationella stölden av *
* det mest åtrådda skeppet
i universum: *
* Hjärtat Av Guld *
* Det stals på invignings-
ceremonin av ingen annan än *
* den galaktiske presidenten,
Zaphod Beeblebrox *
- Till ära för folket, friheten,
demokratin och sånt där
kidnappar jag härmed mig själv,
och jag tar skeppet med mig!
* Beeblebrox, allmänt känd som
den svagast lysande stjärnan *
* i flera solsystem, är mest
känd för sin kontroversiella *
* seger över Humma Kavula,
som hävdade att många trodde *
* att de röstade i den Sämst Klädda Medvetna
Varelsen I Universum-tävlingen *
* Humma Kavula minns vi förstås för
sin baktalande Rösta Inte På Puckot-kampanj *
- Kan vi glömma ditt ego
en liten stund?
Något viktigt har hänt.
- Om det är nåt viktigare än mitt ego,
vill jag ha det slängt av skeppet direkt.
- Hörru!
Jag tittade på mig själv.
- Datorn hittade just ett par
liftare ombord.
- Liftare?
Varför plockade du upp liftare?
- Det gjorde jag inte.
Skeppet gjorde det.
- Va?
Vad menar du?
- När vi använde osannolikhetsdriften...
den här stora knappen...
- Jag vet.
- De plockades upp här, i sektor ZZ9 Plural Z Alpha.
- Vänta lite, det var där
du plockade upp mig.
- På jorden.
- Det är omöjligt!
- Nej, bara väldigt osannolikt.
- Lyssna här hjärtat,
Vi har inte tid med det här.
Vi har polisen och halva galaxen efter oss.
10 av 10 för stil, men minus
några miljoner för Bra Tänkt.
Du är för snygg älskling,
du gör mig galen.
- Nej, jag skickar Marvin.
Marvin!
- Jag tycker att ni borde veta
att jag känner mig väldigt deprimerad.
- Vi har något som borde få
dig att stilla ditt sinne.
- Det fungerar inte.
Jag har ett exeptionellt stort sinne.
- Vi vet. Men vi vill att du går
ner till sluss 2
och hämtar våra fripassagerare upp hit.
- Bara det?
Jag kommer inte gilla det.
- Ja du, sånt är livet.
- Livet?
Prata inte med mig om livet.
- Kommendör?
- Ja?
- Vi har lokaliserat Hjärtat Av Guld
och president Beeblebrox!
- Var?
- Sektor ZZ9 Plural Z Alpha.
- Ansöker om hyperrymdstillstånd.
- Håll er position tills ni får tillstånd, kapten.
- Hämta vicepresident Questular.
Hyperrymdstillstånd beviljat, kapten.
- Jag tror att dörren just suckade.
- Hemskt, eller hur?
Alla dörrar här har programmerats
med ett glatt humör.
Okej, kom med här.
Jag har beordrats att ta er till bryggan.
Äh, gör som ni vill.
Här är jag med en hjärna stor som en planet,
och dom ber mig att ta
er upp till bryggan.
Kallar ni det arbetsglädje?
Det gör inte jag.
Ni kan tacka Sirius Cybernetics för
robotar med Ä.M.P.
- Vad är Ä.M.P.?
- Äkta Människo-Personlighet.
- Jag är en personlighets-
prototyp. Det märks va?
- Arthur?
- Hallå?
Har du på dig mina underkläder?
Jag har på mig dina,
och dom funkar inte riktigt.
- Åh, herregud.
- Jag har med mig främlingarna.
Tacka mig inte eller nåt.
- Ta det kyligt!
- Kyligt?
Jag är en robot, inte ett kylskåp.
- Jag pratade inte med dig, munter.
- Äsch, varför bryr jag mig ens...
- Zaphod?
- Ford?
- Vad i helvete gör du här?
- Inte vet jag, jag bara dök upp.
- Typiskt dig!
- Titta på dig då! Galaxens president?
- Jag kan inte fatta att du
slog Humma Kavula!
- Kom här, jag vill att du ska
träffa en vän.
- Arthur, det här är
Zaphod Beeblebrox.
Galaxens president. Och min kusin.
Han är min semi-halvbror.
- Vi har tre mödrar gemensamt.
- Vi har träffats.
- Har vi?
Förlåt, men jag har så dåligt minne.
- Detta är han!
'Vill du se mitt rymdskepp'- killen.
- Hej Arthur!
- Tricia!
- Hur är det med dig?
- Trillian! Detta är min semi-halvbror. Ford.
- Hej.
Kan ni ursäkta oss en sekund?
- Du kom till den där lilla planeten
och du hörde inte av dig?
- Ledsen kompis, det visste jag inte om.
Jag hade en galax att regera.
- Du heter Tricia McMillan, eller hur?
Jag hörde honom kalla dig Trillian.
- Jag förkortade det.
Något lite mer 'rymdigt'.
- Jaha, jag tänkte byta
mitt till Arthulia.
- Det var bra!..
- Det här känns lite konstigt.
Hur kom du hit?
- Jag stack bara upp tummen,
och här är jag nu.
- Precis... i din pyjamas?
- Jag hade bråttom.
- Okej.
Visste du om att jag var här?
- Nej du! Jag har också en rymdkille.
- Du, jag lämnade dig på festen och
det känns inte bra,
men jag tänkte ringa dig
när jag kom tillbaka!
- Det finns inte mycket att
komma tillbaka till nu, eller hur?
- Du vet väl vad som hände?
- Småprat är inget att ha, jag är på flykt
ni vet? Jag stal ett skepp?
- Ursäkta mig, vi pratar här!
- Jag tror tjejen börjar bli...
- Du sabbade det med henne, jordman!
Så håll klaffen eller så åker du på däng.
- Vill du slåss?
Jordmannen vill slåss!
Jag skämtar bara!
Låt oss vara vänner.
- Nu blev du paff va?
- Det borde lära din vän en läxa, Ford.
Han är en gäst på mitt skepp.
- Jag tyckte du sa
att du stal det?
- Vaddå då?
Vad snackar du om?
- Det där låter inte bra.
- Är du okej?
- Jo tack, jag mår underbart, Trill.
- Kan ni hjälpta till här borta?
Jag tror jag har tagit mig vatten över huvudet.
- Jag tar hand om det här!
Måste jag göra allt?
- Hörru, den här är riktigt läcker!
- Rör den inte!
- De ligger i baken på oss!
Avfyra kanonerna!
- Aj! Sluta! Aj!
Skämtar bara, jag gillar det hårt. Slå mig!
- Dator?
- Hallå där! Jag är Eddie, er skeppsdator!
Jag kan glatt meddela er att det
ligger 100 vogonska krigsskepp bakom oss!
De skickar ett meddelande till er!
- Detta är vicepresident Questular Rontok.
jag talar med presidentens kidnappare.
- Hon gillar mig, kolla.
- Ge tillbaka det stulna skeppet genast,
annars tvingas vi ta till åtgärder enligt...
...sektion 1-8 av den
Galaktiska Vild Rymdjakts...
Zaphod, snälla.
Kom tillbaka nu, detta är löjligt.
- Dra iväg i hyperrymden!
Kom igen!
- Givetvis kompis!
- Åh nej... Hade de hyperrymdstillstånd?
- Nej, kommendör.
- Åh. Hämta Anhållan Om Att
Förfölja Rymling-blanketten.
- Jag kommer, sir!
- Här är er blankett, sir!
- Hänger du med?
Eller ska jag släppa av dig nånstans?
- Det beror på.
Vart är du på väg?
- Vart jag är på väg?
- Hur är det med dig?
- Ja. Det finns möjligtvis inget te på skeppet?
- Det finns det. Kom med,
jag visar dig köket.
- När du ser vad jag tänker visa dig,
kommer du böna om att få följa med.
Den bästa existerande drinken är
den All-Galaktiska Gurgelbrännaren.
Den känns ungefär som att få hjärnan
utslagen av en citronskiva svept runt en guldtacka.
- Ursäkta mig en sekund.
- Hörru, apmannen... jordsnubben...
vad heter du nu igen?
- Arthur
- Just det. Skitsnyggt.
- Du tog inte illa upp va?
Ledsen för din planet du...
- Vad hette den nu igen?
- Jorden.
- Just det. Jag gillade den.
Fixade dom här stövlarna där.
Men du, nämn inget för tjejen,
För om du gör det...
...kommer jag dra ut din
mjälte genom strupen!
- Okej. Tack, kompis.
- Okej.
- Jag gillar pyjamasen.
- Du Zaphod, vad är grejen
med huvudena?
- Tydligen kan man inte vara
president med en hel hjärna.
- Så du hackade upp den.
- Precis.
Min personlighet var inte
direkt... presidentiell, du vet?
- Nej, nej nej.
- Jo, du vet vad jag menar.
Ert te är färdigt.
- Jag kanske borde ha
berättat att det LIKNAR te.
- Så... två huvuden får
dig att gå igång?
Om jag hade haft två huvuden,
eller tre...
- Eller ett eget rymdskepp.
- Inget annat han har två av?
- Kom igen, Arthur. Var inte sådär.
- Hur ska jag vara då?
Grön? Pipande?
Jag kan vika mina ögonlock
ut och in om du vill.
- Okej, lyssna nu.
Ser du den här?
Den känner av vad
du är sugen på...
- ... och skapar det åt dig!
- Varsågod och njut!
- Ser du den här?
Den rostar brödet,
medan du skär det!
Vi är ombord ett
rymdskepp, Arthur!
I rymden!
Jag sa ju att
jag ville resa.
- Till Madagaskar ja.
Var det ett test?
- Jag misslyckades.
- Hur pass ont gör det?
- Det känns inte så bra.
- Nej, jag menar din haka.
- Åh.
- Jag har kanske en alvedon.
- Tricia... Trillian.
Det är något jag måste berätta.
- Snälla, gör inte det.
- Nu kör vi, Trill!
- Jag sätter igång nu.
Och knappar är inte leksaker.
- Knappar är visst leksaker.
Hursomhelt, när jag såg det här...
insåg jag att det var därför jag
fick göra det jag gjorde med min hjärna.
Tror jag.
Det är lite suddigt.
- Jag har sett den.
Det är ren dynga.
Magratheas allmänna arkiv
För många miljoner år sedan,
tröttnade en ras av
hyperintelligenta, mångdimensionella
varelser på tjatet om meningen med livet
att de satte två av sina smartaste
på att bygga en otrolig superdator
som skulle räkna ut svaret på
Livet, Universum och Allting.
- O, Djupa Tanken.
Vi vill att du berättar Svaret för oss.
- Svaret på vaddå?
- Svaret på Livet, Universum och Allting.
Vi vill verkligen veta.
Någonting enkelt helst.
- Det måste jag fundera på.
Kom tillbaka hit
om 7.5 miljoner år.
- Är dom klara?
- Det kommer mer.
- Just precis.
Det gör dom.
- Djupa Tanken!
- Har du...
- ... ett Svar till er?
- Ja, men ni kommer
inte tycka om det.
- Det spelar ingen roll.
Vi måste få veta!
- Okej.
Svaret på den slutgiltiga frågan
om Livet, Universum och Allting...
...är...
...42.
- 42?
- Ja. Jag har tänkt över det noga.
Det blir 42.
Det hade varit enklare om
ni visste vad själva Frågan var.
- Men det var ju Frågan!
Den slutgiltiga Frågan...
- ... om allt!
- Det är ingen fråga.
Endast när ni kan Frågan
kommer ni förstå Svaret.
- Ge oss den
slutgiltiga Frågan då!
- Det kan jag inte.
Men det finns en som kan.
En dator som kommer räkna ut
den slutgiltiga Frågan.
En så otroligt komplex dator att
själva livet kommer ingå i dess matriser.
Och ni själva kommer att ta nya,
mer primitiva former,
och fara ner in i datorn för att
navigera dess 10 miljoner år långa program.
Jag ska formge denna dator åt er,
och den ska kallas...
- Är det allt?
- Det är allt.
- Du letar efter den slutgiltiga Frågan.
- Japp.
- Varför?
- Nä, jag provade det. Varför? 42. Funkar inte.
- Gör henne redo älskling!
- Varför...
...vill du veta den
slutgiltiga Frågan?
- Dels av nyfikenhet,
dels för äventyret men...
...mest är det nog för
berömmelsen och pengarna.
- Du är väl galaxens president?
- Just precis, Armand.
- Arthur.
- Skit samma.
Presidentiell berömmelse
är tillfällig. Men Frågan...
...den är permanent.
Plus att alla tror att man är djup.
Vi bara trycker på den där knappen,
och *** så är vi vid Magrathea...
...tror jag. Vi har ju redan provat det,
och vi är fortfarande inte där.
Hursomhelst.
Är ni med?
- Alltid.
- Okej!
- Jag vill av skeppet.
- Ursäkta, vad är det vi ska göra?
- Det här!
Den Oändliga Osannolikhetsdriften
är ett nytt fantastiskt sätt
att korsa avstånden mellan stjärnorna
på bara ett par sekunder,
utan allt krångel som
hyperrymden innebär.
När Osannolikhetsdriften når
Oändlig Osannolikhet,
korsar den alla tänkbara punkter
i alla tänkbara universum samtidigt.
med andra ord är man aldrig
säker på vart man hamnar,
eller ens vilken ras man
är när man kommer fram.
Det är därför viktigt
att klä sig därefter.
Den Oändliga Osannolikhetsdriften
uppfanns under forskning av
Ändlig Osannolikhet, som ofta
användes för att bryta isen på fester
genom att flytta alla molekyler i
värdinnans underkläder en meter åt vänster,
enligt teorin om obestämdhet.
Många respekterade fysiker ville
inte kännas vid sånt där,
dels för att det gav vetenskapen
ett dåligt namn,
men mest för att de inte
blev bjudna till sådana fester
- Kommer det här hända varje
gång vi trycker på knappen?
- Väldigt sannolikt. Ja.
- Jag tror jordmannen mår illa.
- Gör det i papperskorgen, apman!
Skeppet är splitter nytt.
- Vi har uppnått normalitet.
- Funkade det?
Är vi där?
- Ja. Vi är här.
Magrathea!
- Jag tror inte det.
- Magrathea!
- Eddie?
Vilken planet tittar vi på?
- Jag kollar det åt er!
- Plockade du just ett
hårstrå på mig?
- Tack för att ni väntade!
Jag är ledsen att göra er besvikna,
men det här är
inte Magrathea.
Vi ligger för närvarande i
omlopp runt planeten Viltvodel 6.
- Humma Kavula!
Magrathea får vänta!
Jag har något jag måste göra här!
Humma Kavula!
I begynnelsen skapades universum.
Detta gjorde många människor upprörda,
och har i vissa kretsar betraktas som ett dåligt drag.
Många folkslag tror att universum
skapades av någon gud,
men Jatraviderna på Viltvodel 6 trodde att
hela universum i själva verket kom fram
när en varelse kallad Den Stora Gröngölingen
råkade snyta sig en dag.
- Humma Kavula!
Jatraviderna, som levde i ständig skräck för
något de kallade Den Stora Vita Näsdukens Ankomst,
var små blåa varelser med
mer än femtio armar var.
De var unika, eftersom de var de enda varelser
som uppfunnit spray-deodoranten före hjulet.
- Presidenten!
Hallå allihop, hur mår ni?
- Jag älskar er!
Är ni släkt? Ändra er aldrig.
- Arthur?
Jag vill ha en drink.
Jag tror jag har
varit här förut.
Har jag varit här förut?
Jag har varit här förut.
- Humma Kavula!
- Kom igen.
- Tricia? Tricia?
Nu inväntar vi, med
spänd förväntan,
Din näsduk, som skall
ta oss hem till Dig.
- Tjenare, Humma.
- Var vänlig och sätt er ner.
- Hallå där. Tack. Okej.
- Näsduken kommer, mina älskade.
Låt oss hoppas att den Allsmäktige
kommer blåsa ut ett andetag
av medkänsla över oss alla.
- Så det där är Humma Kavula?
Jag trodde han svor eller nåt.
Vi lyfter våra näsor,
snytna och osnytna
i din ära.
Skicka näsduken, o välsignade,
så den må torka oss rena.
Vi ber om detta i ditt
heliga och oläsbara namn.
- Attjo!
- Prosit.
- Vart är vi på väg? Hit?
Okej! Jag gillar det.
Stort. Guld. Dyrt.
- Zaphod Beeblebrox, vår
ökända president.
Vad för er till
vår enkla planet?
- Jag tror att du vet
varför jag är här.
- Nej, det tror jag
inte att jag gör.
- Jag tror att du tror
att du inte vet,
men vi vet båda två...
att du vet.
- Du är vältalig som vanligt, Zaphod.
Din förmåga att artikulera upphör
aldrig att förvåna mig.
- Under kampanjen, Humma,
när du var min rival,
kallade du mig dum.
Valet är historia, Zaphod.
Men... om jag minns
rätt, vann du.
vilket bevisar att ett bra utseende
och charm vinner över
genialitet och förmågan
att regera.
Och tro det eller ej,
du är dum.
- Ursäkta mig!
Mr. Humma!
Jag vill bara säga att det har
begåtts ett fruktansvärt misstag.
Han är inte med oss.
Vi kom för att dyrka er.
Han följde efter oss, och...
- Du kom inte hit för att bli
kvitt mig över valkampanjen, Zaphod.
- Varför är du här?
- Absolut inte!
Det är löjligt!
Jag har suttit fast på en
konstig planet i flera år.
Jag har inte försökt undvika dig.
Du ser ut att må bra!
Det går väl bra för dig?
Du har uppenbarligen växt lite.
- Vänta lite!
Vi vet inte varför vi är här.
Vi försökte ta oss till Magrathea,
men vårt skepp tog oss hit.
Så väldigt... osannolikt.
Jag har kvar ett par souvenirer
sen mina dagar som rymdpirat.
Till och med en Oändlig Osannolikhetsdrift
behöver koordinater, som jag råkar ha.
Nej, nej, nej...
Du får inte något för inget, Zaphod.
Du måste ge mig
något också.
- Vaddå?
- Ett gevär.
- Ett gevär?
- Ett speciellt gevär,
utformat av den bästa
dator som uppfunnits.
Men det enda sättet att hitta
det, är att fara till Magrathea.
- Jag... jag ska skaffa ditt gevär.
Ge mig koordinaterna bara.
- Och vad tänker du ge mig så
att jag vet att du kommer tillbaka?
- Mitt ord som president.
- Nej.
Jag behöver en gisslan.
Men vad håller
Zaphod Beeblebrox kärt?
- Åh nej.
- Hörru! Ta det lugnt nu!
Tänk över det här!
Nej! Sluta! Aj!
Det där kittlas!
Två huvuden är
bättre än ett!
- Detta är inte rättvist!
Du behöver mig! Kom tillbaka!
Lämna mig inte ensam!
- Det där var ju kul.
Och här trodde jag att jag var den enda
som tyckte din pojkvän var en
narcissistisk idiot,
när tydligen hela
galaxen gör det!
- Men du då? Ursäkta, mr. Humma!
Vi är inte med honom, vi kom för att dyrka er!
- Mycket modigt!
- Vart fan är Ford?
- Framåt marsch!
Vänster! Höger!
- Mr. president?
Vi är här för att skydda er!
- Skjut mot kidnapparen.
- Kommendör! Presidenten ÄR kidnapparen!
Du kommer att döda honom!
- Den är låst!
- Tack älskling,
jag hör av mig!
- Kom igen, Zaphod!
- Hallå. Har jag missat nåt?
- Vad i helvete har du hållt på med?
- Jag var ute och undersökte omgivningen.
Så dom hittade oss? Osis.
- Osis!? De skjuter på oss,
vad ska vi ta oss till?
- Jag har en idé.
- Involverar den att putta ut honom
och springa åt andra hållet?
- Vaddå, det är ju
honom dom vill ha!
Du kan inte gå dit ut, Tricia!
- Håll er undan!
- Vad är det som händer?
- Jag har presidenten, och
jag svär att jag dödar honom!
- Kan den där verkligen döda honom?
- Det tror jag inte.
Det är en sprayburk.
- Okej, jag är rädd nu...
- Tjenare, lillen!
- Ta henne!
- Zaphod, nej!
- Arthur!
- Tricia!
- Arthur!
- Tricia! Vänta!
- Arthur!
- Motstånd tjänar ingenting till!
- För henne till Vogosfär för
behandling, kapten.
- Vi måste dra! Nu!
- Nu drar vi!
- Dator!
Ta oss till Magrathea!
- Nej, nej, nej!
Vi måste följa efter Tricia!
- Vem?
- Trillian! De har Trillian!
Din dumma halvhjärna!
- Dator!
Vi vill inte åka till Magrathea än,
vi vill följa efter skeppen.
- Det skulle jag gärna, kompis,
men mitt styrsystem har deaktiverats.
- Kom igen!
- Jag är ledsen, men det var inte mitt fel.
- Varför tuggar ni
på rymdskeppet?
- Ford?
- Marvin?
- Jag har pratat med skeppsdatorn.
- Och?
- Den hatar mig.
- Nej!
Eddie! Dator!
Det måste finnas något
annat sätt att följa skeppen.
- Aktiverar nödskytteln!
Den är superhäftig, och rolig att flyga!
- Otroligt.
- Jag är inne.
Ford?
- Jag är här.
- Har du nån idé?
- Vi trycker på den här knappen.
- Nej, nej!
Tryck ej på denna knapp igen
- Bra jobbat!
- Ta bort honom!
Jag dödar honom!
- Är det bättre?
- Nej, det är sämre.
- Jag behöver inte dom där.
- Okej.
- Kan du stoppa raketen?
- Marv, har du några idéer?
- Jag har en miljon idéer.
De pekar allihop på en säker död.
- Tack så mycket, Marv!
Planeten Vogosfär
- Magrathea!
- Nej.
- Detta är Vogosfär.
- Ja, Magrathea!
- Nej, det är det inte.
- Det är det visst! Jag vet det!
- Det finns ingen Magrathea.
- Det är det visst det!
- Vad gör du?
- De har de här på Arkturiska megafraktare.
Kaptenerna använder dem när de
verkligen behöver koncentrera sig.
- Vad är det för nåt?
- Det är en tänkarhatt.
- Nu så.
- Det borde ge honom lite
fart i 10 minuter eller så.
- Nu känns vår situation
mycket bättre.
- Förresten, jag kollade guiden efter det
bästa sättet att rädda någon från Vogosfär.
Det stod: "Försök inte"
Jag antar att ni har en bättre plan.
- Jo, jag fick en idé
att vi kunde...
- Såg någon det där?
- Såg vaddå?
- Ingenting. Inget.
Det är bara min fantasi.
Okej, stanna!
Kan alla bara stanna en minut,
och titta på mig.
Det är...
...definitivt något på gång här.
Kolla bara...
kolla...
- Okej.
Jag tror att vi...
- Du med!
- Ja...
vad var det där?
- Jag tr...
Zaphod, vad tror du?
- Jag tror att...
- Vad var det där!?
- Jag har ett förslag,
men ni skulle väl inte lyssna.
- Ingen lyssnar någonsin.
- Jag har en idé.
- Slå den!
Kasta bort den!
- Okej.
Tänk inte.
Ingen tänker.
Inga idéer, inga teorier, ingenting.
- Detta är galenskap!
Trillian är där inne nånstans,
och vi behöver en plan
för att rädda henne!
- Jag har...
...en id...
Spring!
- Okej, jag tänker inte.
Inga idéer...
Det här är ingen riktig idé,
men Marvin?
Kan du ge mig
en hjälpande hand?
- Var är hon?
- Vem?
Chefen för robotarms-reparationer?
- Tricia Rigasta McMillanus från Jardan?
- Nej, Tricia Marie McMillan,
från Jorden.
- Ah, okej.
Tyvärr.
Inga uppgifter om Jorden.
- Sektor ZZ9 Plural Z Alpha?
- Hon Ijuger.
Hon är smal, söt,
och hon Ijuger.
- Aha, här har vi det.
Oj då.
Förstörd.
- Har du någon annan hemplanet?
- Förstörd?
Det är omöjligt.
- Det står så här.
- Det står att den förstördes för
att bana väg för en hyperrymdsled.
- Vem beordrar att
en planet ska demoleras?
- Han sa en grå byggnad va?
- Alla byggnader är grå.
- 'Ge mig en hjälpande hand'?
Väldigt roligt.
Hur ska kunna flyga denna skytteln
med en arm, dumma människa?
- Det här sköter jag.
Jag är brittisk.
Jag vet hur man köar.
- Du är ju president,
kan du inte göra något?
- Presidenter gör ingenting.
Deras jobb är att dra uppmärksamheten
bort från de som faktiskt gör nåt.
Inte illa menat.
Du är en toppenkille.
- Hallå!
Hur är läget?
Det är jag, er president!
- Nästa!
- Hej... jag är här för
frigivandet av en fånge.
- Frigivningsblanketten tack.
- Vad?
- Jag tror dig inte.
- Här är ordern.
*** och kram
Zaphod
- '*** och kram'?
- Enligt den galaktiska rättslagen
är straffet för kidnappning
av presidenten...
att matas till den
Dräglande Dårfinken från Draal
Ha en bra dag.
- Släpp mig!
Aj!
Vad i helvete
är det där?
Vänta!
Detta är ett missförstånd!
- Kryssa i alla rutor
på högra sidan av bladet.
- Okej, jag fixar det.
- Inte den!
Vad gör man om har åkt dit, och
det inte finns något hopp om räddning?
Tänk på hur lycklig du är att livet
har behandlat dig väl så här långt.
Alternativt, om livet INTE
har behandlat dig väl så här långt,
vilket verkar mer troligt
i din situation,
tänk då på hur lycklig du är att det
inte ska besvära dig mycket längre till.
- Sådär.
- Åhå, kidnappning
av presidenten?
Tyvärr, hon är inte berättigad
frigivning för tillfället.
- Okej, titta här.
Detta är presidenten.
Titta där borta.
Han säger att hela kidnappningen
var ett stort missförstånd.
- Jaså?
- Hon menade inget illa.
Han beordrar er att släppa henne!
- Men detta är ingen presidentiell
frigivningsblankett. Dom är blå.
- Jag stannar här.
- Okej, håll den här.
- Oj, han är hungrig idag.
- Jag är ingen journalist, jag...
- Vi umgås bara.
- Okej, den här är för Tricia McMillan.
- Tricia McMillan...
Okej.
- Öh, det är en frigivningsblankett.
- Tack.
- Hon är fri att gå.
Släpp henne!
- Zaphod är här!
Då är allt bra.
Då går vi och hämtar honom.
- Vem väntar vi på nu igen?
- Jag är allvarlig alltså.
- Tricia!
- Tricia!
- Trill...
- Hörru... Kom igen.
- Din idiot!
Du signerade ordern för
jordens demolering!
- Gjorde han?
- Gjorde jag?
- Ja!
- '*** och kram, Zaphod'!?
- Du läste den inte ens, eller hur?
- ÄIskling, jag är galaxens president.
Jag har inte mycket tid att läsa.
- En hel planet, mitt hem, förstörd för
att du trodde nån vill ha din autograf?
- Är du en idiot?
Allvarligt?
- Trillian!
- Du visste!
Varför berättade du inget?
- Han hotade mig!
- Skaffa en ryggrad, Arthur.
- Åh, en ryggrad!?
Att komma hit och rädda
dig, det var min idé!
- Jag är så dum!
- Jag har din arm.
- Vad omtänksamt av dig.
Alla som lyckligt nog
har två armar, håll i er.
- Han prövar mitt tålamod!
Denna gången skall jag jaga honom själv.
- Förbered mitt skepp!
- Fantastiskt!
Äntligen.
- Då tar vi en timmas lunch, allihop.
- Jag tror jag vill
ha soppa idag.
I Encyclopedia Galacticas
kapitel om kärlek,
står det att den är allt för
komplicerat för att definiera.
Liftarens guide till galaxen
säger så här om kärlek:
'Undvik om det är möjligt. '
Tyvärr har Arthur Dent aldrig
läst Liftarens guide till galaxen.
- Oj, ursäkta.
- Kom in.
- Trillian, jag ville bara säga
att du hade rätt, såklart.
Jag borde ha berättat,
och jag förstår fullständigt
om du är arg på mig.
Vad det än må vara värt så
förstår jag hur du känner dig.
- Kan du ge mig en handduk?
- Javisst.
- Tack.
- Vad jag egentligen
skulle säga var:
Om jag hade sagt ja till dig,
och åkt till Madagaskar...
...hade ingen av
oss varit här nu.
Jag tyckte det
borde betyda något.
Det spelar ingen roll.
- Okej dator!
Ta oss till...
Vart är vi på
väg nu igen?
- Okej, jag ska hämta
en citron till.
- Aktiverar osannolikhetsdriften!
- Nej, Zaphod, nej.
Knappar är inte leksaker.
Vad gjorde du?
- Koordinater till
Magrathea accepterade!
- Gänget! Det sprudlar i mina
kretsar, för jag kan berätta att
vi för närvarande ligger i
omlopp 50 mil över
den legendariska
planeten Magrathea!
- Magrathea!
Magrathea!
Magrathea!
- Otroligt.
- Fantastiskt.
Det är till och med
värre än jag trodde.
* Detta är ett inspelat meddelande,
eftersom vi är ute för tillfället. *
* Magratheas kommersiella råd
tackar er för ert besök, *
* men tyvärr måste vi meddela
att hela planeten är stängd. *
* Om ni vill lämna ert namn och
en planet där ni kan kontaktas, *
* var vänlig gör så efter tonen. *
- Hur kan en planet vara stängd?
- Dator!
Forsätt. Ta ner oss.
- Med glädje!
* Vi är tacksamma över att er
entusiasm för vår planet inte avtar. *
* Som ett tecken på vår uppskattning
hoppas vi att ni kommer gilla *
* de två termonukleära missilerna vi
precis skickat mot er farkost. *
* För att föräkra oss om vår servicekvalitet,
spelas er död in för träningssyften. Tack. *
- Jag kan glatt meddela er att två
kärnvapenmissiler är på väg mot oss!
Om ni inte har något emot det,
kommer jag göra en undanmanöver.
Det verkar som om nåt sitter
fast i mitt styrsystem!
Kollision om 45 sekunder.
- Dator! Gör nåt!
- Absolut kompis! Aktiverar
manuella kontroller. Lycka till!
- Jag behöver lite hjälp!
Jag kan inte göra det här
utan min tredje arm!
- Arthur!
Ta tag i min hand!
- Skakade vi av oss dom?
- Nej.
Dom kommer rakt emot oss.
- Kan jag inte bara
trycka på den här?
- Nej!
Vi har inte uppnått normalitet än!
- Så vad händer då?
- Jag vet inte!
- Gör det inte! Vi är framme!
Vem vet vart vi skulle hamna?
- Äh, skit samma!
- Nej!
- Vart är vi?
- Exakt där vi var förut.
- Och missilerna?
- De har tydligen förvandlats till...
...en vas med petunior...
...och en väldigt förvå*** val.
- Osannolikhetsfaktor 8.767.128 mot 1.
- Vi har uppnått normalitet.
- Normalitet? Javisst.
Vi kan prata om normalitet
tills korna kommer hem.
- Vad är normalt?
- Vad är hemma?
- Vad är kor?
- En kopp te skulle
återställa min normalitet.
Det är vikigt att komma ihåg att
mot all förmodan, hade en
kaskelottval materialiserats högt
över en främmande planets yta.
Och eftersom detta inte är en
särskilt hållbar position för en val,
hade denna oskyldiga varelse rätt
ont om tid att vänja sig vid sin identitet
Detta är vad den tänkte
medan den föll:
- Vad är det som händer?
Vem är jag?
Varför har jag kommit hit?
Vad är meningen med mitt liv?
Vad menar jag med
"vem är jag"?
Nu får jag lugna ner mig,
nu måste jag skärpa mig.
Oh, detta är en intressant känsla.
Vad är det för nåt?
Det liksom kittlas i min...
Jag förmodar att jag måste hitta
på namn på saker och ting.
Jag kallar den... stjärten!
Ja, stjärten!
Och vad är det här för dånande Ijud
som far förbi det jag plötsligt
måste kalla huvudet?
Vind! Är det ett bra namn?
Det får duga.
Tjoho!
Det här är verkligen spännande!
Jag blir yr i huvudet av förväntan!
Eller är det vinden?
Det är verkligen mycket sånt just nu.
Och vad är det här som
kommer emot mig så fort?
Så stort och platt och runt, det behöver
ett stort och vidsträckt namn, som...
...ah.. ma... maa... mark!
Där har vi det!
Mark!
Jag undrar om vi
kommer att bli vänner?
Hejsan mark!
Egendomligt nog var dom enda ord som
for genom petunians huvud under fallet:
Åh nej, inte en gång till!
Många har tänkt att om vi visste exakt
varför vasen med petunior tänkte så,
hade vi vetat mycket mer om universums
egendomliga natur än vi gör nu.
- Vad är det där för nåt?
- Det är portaler...
till en annan dimension.
- Visst. Jag antar att den här
portalen inte har infravärme va?
- Den här är det...
- Det här slutar med gråt,
jag är helt säker.
- Okej!
Då hoppar vi in!
- Vi kan inte bara hoppa in i... det där!
Vi vet inte vart den leder!
- Om vi väljer fel portal,
kommer vi bara tillbaka hit,
och väljer en annan.
Inget stort problem.
- Det ÄR ett stort problem, Ford!
Ett STORT problem!
Jag menar, tänk om den sliter oss
i små atomiska partiklar-saker!?
- Detta är rätt portal!
Jag har en magkänsla!
- Ford!
- Hans magkänslor är bra.
- Arthur...
jag tycker vi hoppar in!
- Ska vi gå på magkänslan hos en man
vars hjärna drivs av citroner!?
- Detta är självmord!
- Hörru! Jag tror jag tog illa upp där...
- Jag bryr mig inte om vad du tycker, din..!
- Jag får mycket fientlighet från dig...
- Arthur!
- Har du nånsin prövat yoga?
- Trillian!
- Jag tror det är meningen
att det ska bli sådär!
- Vart tog hon vägen?
Ford! Hon är borta!
- Arthur.
Ta det lugnt!
- Ford!
- Vänta på mig!
- Kom igen! Starta!
- Jag sa ju att det här
skulle sluta med tårar.
- Gjorde du det!?
Gjorde du det!?
- Geronimo!
- Häftigt!
- Jag ser den!
Djupa Tanken!
- Är det så här allt ska sluta?
- Jag, ensam på en död planet,
med en manodepressiv robot.
- Du tror att du har problem.
Vad ska man göra om man ÄR
en manodepressiv robot?
- Ursäkta mig.
- Vem är du?
- Vad? Nä... nej, mitt
namn spelar ingen roll.
- Du måste följa med mig.
- Håll dig undan!
- Hemska saker håller på att hända.
- Du måste följa med,
annars kommer du för sent...
- För sent för vad?
- Va?
- Nej, nej...
Vad heter du, jordman?
- Dent. Arthur Dent.
- Just det.
Sen som en akterseglad Dentarthurdent.
Det är en sorts... hot.
Förstår du?
- Dina vänner är i säkerhet.
Lita på mig.
- Lita på en man som inte
vill berätta vad han heter?
- Okej. Mitt namn är...
Mitt namn är...
Slartibartfast.
Jag sa att det inte
spelade någon roll.
- Så mina vänner är säkra?
- Låt mig visa dig.
- Jag skulle kunna räkna ut
dina överlevnadschanser...
...men du skulle inte tycka om dom.
- Visste du att vi byggde planeter?
Det gjorde vi.
Fascinerande bransch.
Kustlinjerna var alltid min favorit.
Jag brukade gilla att göra
alla små detaljer runt fjordar...
Men sedan kollapsade
den galaktiska ekonomin,
och eftersom specialbyggda planeter är...
...något av en lyxvara...
Husomhelst, du måste följa
med, för det har begåtts
ett fruktansvärt misstag med din planet.
De skönaste planer, de må vara
uppgjorda av möss... du vet.
- ... eller människor...
- Vaddå?
- De skönaste planer, de må vara
uppgjorda av möss eller människor...
- Jag tror inte människorna hade
så mycket att göra med den saken.
- Jag måste varna dig...
Vi kommer passera genom en sorts portal.
Du kanske inte gillar det.
Det skrämmer slag på mig.
- Välkommen till vårt arbetsgolv.
- Här är det.
- O, gigantiska... Stora Tanken!
Vi har rest långt...
...för...
Har du räknat ut den
slutgiltiga Frågan..?
...om Livet, Universum och Allting?
- Nej.
- Va?
- Jag har tittat på TV.
- Jaha.
- Jag skapade en annan dator för det.
- Ja just det!
Finns den här?
- Nej, den finns inte här.
Den är en annan planet.
- Den finns på en annan planet!
- Den ÄR en annan planet, pucko!
...eller var i alla fall,
tills vogonerna förstörde den...
...för att bana väg för en hyperrymdsled.
- Okej...
Är du säker på att du inte har Frågan?
Eller ett sätt att komma åt den?
Jag har liksom slitit för att komma hit...
- Äh, tyst med dig!
Nu börjar tv-programmet igen.
- Jag vill inte störa dig så jag...
...bara...
Bra!
Jag ska gå och hitta något
annat mitt liv beror på...
- Zaphod!
- Ja?
- Geväret!
- Geväret?
- Det Humma skickade dig efter.
Du gav honom ditt huvud.
- Varför... gjorde jag det?
Inte så smart.
- Stora Tanken!
- Det har sagts oss att det finns ett gevär.
- Där har du den.
Känns den igen?
- Så den förstördes inte?
- Tyvärr gjorde den det.
Detta är en kopia.
Jorden, version två.
- Så du skapade jorden?
- Inte jag själv!
Men jag gjorde mitt.
- Har du någonsin hört talas om Norge?
Det var ett av mina projekt.
Jag fick pris för det.
- Tjenare Frank!
- Det där var Frank.
Den är nästan klara med haven.
- Zaphod, här.
Det är...
...precis som Humma sa.
- Nu kan du åka och
skaffa tillbaka huvudet.
- Hörru, Ford?
Det har varit trevligt att känna dig.
- Nej, nej, nej!
- Vad är det den här gör?
- Om jag får..!
...säga nåt.
Det är rätt enkelt egentligen...
Om man går igenom allt
du har gått igenom,
man åker ända hit utan
att få något svar,
vilket betyder att man
inte får några pengar,
och ingen berömmelse,
vilket du förtjänar.
Synvinkels-geväret, gör helt
enkelt vad namnet antyder.
Alltså, om du siktar på någon
och klämmer av avtryckaren,
ser dom genast saker
och ting ur din synvinkel.
- Ge hit det där!
- Det formgavs av Djupa Tanken,
men beställdes av ett konsortium
av arga hemmafruar,
som efter ett otal gräl med sina män
var trötta på att avsluta dem med:
"Du fattar verkligen inte, va?"
- Du har rätt, jag borde
inte vara så upprörd,
- Skjut honom igen!
- Att lifta är bra!
Handdukar är bra också...
Eller vänta nu...
- Detta är fantastiskt.
- Vad är det som...
- Jag förstår varför Humma Kavula
vill ha ett sånt här.
- Vi borde bege oss tillbaka, Arthur väntar.
- Vem bryr sig?
- Jag bryr mig. Särskilt eftersom vi är
något av en utrotningshotad ras nu.
Tack vare dig.
- Värst vad du var på hugget, sötnos!
Ta det lugnt.
- På hugget!?
Vill du veta varför jag är på hugget?
- Självklart är du på hugget!
Din planet har sprängts,
och du har flängt runt i galaxen
med killen som skrev under ordern.
- Du ville verkligen veta Frågan,
för du har alltid velat veta om
det fanns någon mening med livet,
och nu är du nere eftersom
du har fått reda på att
det inte finns någon mening.
Fantastiskt..!
Psykadeliskt.
Du har inget hem. Ingen familj.
Och du är fast med mig,
ännu en i en lång rad män
som inte förstår dig.
Va?
Det stämmer inte.
Och du är rädd att du har sabbat det...
med den enda killen som verkligen gör det.
- Sötnos...
Ge hit den där!
Det påverkar inte mig.
Jag är redan kvinna.
- Det är lungt, hörni!
Det är bara ett par möss!
- Himalaya!
Bra va?
- Jordman, du måste inse att
planeten du bodde på
beställdes, bekostades och styrdes av...
...möss.
- När du säger 'möss', menar du
de små håriga, vita varelserna
med morrhår, öron... ost?
- Ja, men bara en del av dessa
hyperintelligenta, mångdimensionella
varelser syns i vår dimension.
Jag vet inte vad detta... 'ost'
du pratar om är,
men dom var där på jorden, som möss,
och dom experimenterade med er.
- Nej, nej. Nu har du missförstått det hela.
VI experimenterade på DOM.
- Nej, eller ja. Nej.
Det var vad de ville att ni skulle tro,
men ni var faktiskt delar
i deras datorprogram.
- Detta förklarar faktiskt en hel del...
Hela mitt liv har jag haft en
konstig känsla av att
det pågår något stort och hemskt i världen.
- Nej, det är fullständigt
normal paranoia.
Alla i universum har den.
Jag är kanske gammal och trött,
men jag tror att chansen att
att få reda på vad som egentligen händer
är så otroligt avlägsen att
säga "skit samma" och hålla sig sysselsatt.
Jag är hellre lycklig än jag har rätt.
- Är du lycklig då?
- Nej.
Det är där min teori
inte riktigt håller...
Här har du det.
- Är det..?
- Allt finns där.
- Du vet, allt fungerar.
Välkommen hem.
- Hallå Arthur!
- Där är du ju!
- Vad håller ni på med?
Vad har hänt med er?
Är det där te?
- Först anföll vår värd oss,
men sen återgäldade de oss
med den här fantastiska måItiden!
Du borde prova allt.
Det är utsökt!
- Åh, herre gud vad gott.
- Vad bra att du tycker om det, jordvarelse.
- ... mössen...
- Sitt, jordman.
- Åh, tack.
- Varsågod, drick.
- Ursäkta.
Var det något mer?
- Nej. Vi är nöjda... möss.
- Jag är utanför om...
- Du hade rätt!
- Varsågod och drick!
- Han hade rätt.
- Nu till affärerna!
- Till affärerna!
- ÄT!
- Förlåt.
- Som du vet spenderade vi en
hel del tid på din planet
med att söka efter den
slutgiltiga Frågan...
...men det gick upp i rök.
- Bokstavligt talat.
- Och det är därför du är här.
Vi har blivit erbjudna ett lukrativt uppdrag...
- ... att göra flera pratshower i 5-D.
- Jaha.
- Men det är där skon klämmer.
Vi måste ha en produkt.
Vi behöver den slutgilitga Frågan...
- ... eller i alla fall en som låter slutgiltig.
- Såklart.
- Ja, vi har återuppbyggt planeten,
och nu behöver vi bara
den sista pusselbiten...
som råkar vara din hjärna.
- Just det.
- Mer te?
- Ursäkta, sa ni precis att
ni behöver min hjärna?
- Ja. För att avsluta programmet.
- Ni får inte min hjärna.
Jag använder den.
- Knappt.
- Näsvis mus...
- Zaphod!
Trillian!
Ford?
Vad var det i maten?
Vad var det i mitt te!?
- Oroa dig inte.
Du kommer inte känna något.
- Vänta en minut!
Vill ni ha en fråga som
passar med svaret '42'?
Vad sägs om: 'Vad är sex gånger sju'?
Eller...
'Hur många vogoner krävs det
för att byta en glödlampa'?
Här har ni en:
'How many roads must a man walk down'?
- Den är inte illa!
- Bra.
- Bra, ta den.
Mitt huvud är fyllt med frågor,
och jag kan försäkra er
att inget av svaret på dem någonsin
givit mig någon lycka,
Utom en. Den enda.
Den enda frågan jag velat ha ett svar på.
Är hon min stora kärlek?
Svaret är banne mig inte '42',
det är 'Ja!'
Ett otvetydligt...
...tveklöst, oblygt 'Ja!'
Och i en vecka...
...en vecka av min korta existens...
...gjorde det mig lycklig.
- Bra svar.
- Skitsnack!
Vi vill inte vara lyckliga,
- vi vill bli berömda!
- Ja!
- Vad är det där 'Är hon den enda'- snacket?
- Ta hans hjärna!
- Nej! Ta inte hjärnan!
Ta inte hjärnan, möss!
- Det var inte jag!
- Jag är berömd.
- Ta honom! Fort!
Skjut honom!
- Skit också.
- Jag tror jag kommer spy.
- Följ mig.
- Vänster, höger, vänster, höger...
- Giv akt!
- Tack för att ni lämnade mig.
Men jag förebrår er inte...
- Mr. president! Vi är här
för att skydda er.
- Tackar tackar!
Det uppskattar jag.
- Ge eld!
- Nej! nej!
- Varför allt ståhej?
Vogonerna är de sämsta skyttarna i galaxen.
- För guds skull, sluta!
- Eld upphör!
- Nu fick jag huvudvärk också.
- Marvin!
- Åh nej!
- En handduk!
Fly!
- Jag ska ta oss härifrån!
Hur kör man en sån här?
- Vi behöver geväret.
- Kom igen!
Starta då!
Kom igen!
Eld! Eld!
- Ge eld! Ge eld!
- Han har låst grinden från andra sidan!
Vi får gå åt andra hållet!
- Sluta!
- Åh, jag känner mig så deprimerad...
- Jag klara inte mer...
- Vad finns det för mening...
- Är du okej?
- Ja.
- Jag är ledsen för ditt rymdskepp, Arthur.
- Du räddade livet på oss, Marvin.
- Jag vet.
Förjävligt, eller hur?
- Kör iväg!
- ... jag ska fråga...
Jag ska bara fråga.
Jag har just fått veta
av några av grabbarna
att eftersom vi nästan är klara
så ska vi färdigställa jorden.
Så... vi kan sätta ihop den
precis som den var förut...
...om inte det är nåt...
...du vill ändra på?
Något du tycker din
planet klarar sig utan.
- Ja...
Mig.
- Åhå.
Hallå?
Nej. Som den är.
Låt den vara.
- Vi sticker nånstans.
- Absolut.
Vad hade du tänkt dig för något?
- Jag känner till en fantastisk
restaurang vid slutet av universum.
- Jag är lite småsugen.
- Jag måste åka till Humma.
Han har något som är mitt.
Tror jag.
Jag är så förvirrad.
- Oroa dig inte, älskling.
Vi ordnar det.
- Okej!
Vi åker till Las Fantastiskt!
Bara du och jag.
Kom igen!
- Har du din handduk?
- Ja, vaddå?
Kommer jag behöva den?
- Bara alltid.
- Just det.
Jag skulle ju inte vilja åka nånstans
utan min underbara handduk...
- Okej!
Håll i er.
- Hej då!
* Förbered er för startandet av livscykeln. *
* 3 *
* 2 *
* 1 *
- Okej!
Text av:?
Synkad av: Mr.69
www.undertexter.se