Tip:
Highlight text to annotate it
X
Hej.
Jag heter Forrest. Forrest Gump.
Vill ni ha en chokladbit?
Jag skulle kunna äta
hur många sådana här som helst.
Mamma sa alltid
att livet är som en chokladask.
Man vet aldrig
vad man kommer att få.
De där skorna ser bekväma ut.
Man kan säkert gå en hel dag
i sådana skor utan att känna något.
- Jag önskar jag hade sådana skor.
- Jag har ont i fötterna.
Mamma brukade säga
att skorna berättar
mycket om en person.
Vart de ska, var de har varit.
Jag har haft massor av skor.
Om jag tänkte efter ordentligt,
skulle jag nog komma ihåg
mina första skor.
Mamma sa att de kunde
ta mig vart som helst.
Hon sa att de var magiska skor.
Okej, Forrest, öppna ögonen nu.
Vi går runt en liten sväng.
Hur känns de?
Han har starka ben, mrs Gump,
de starkaste jag har sett.
Men hans rygg slingrar sig
som en politiker.
Men vi ska räta ut honom
ordentligt, eller hur, Forrest?
När jag var baby, döpte min mamma
mig efter hjälten i inbördeskriget,
general Nathan Bedford Forrest.
Hon sa att vi var släkt
med honom på något sätt.
Han startade den där klubben
som kallas Ku Klux ***.
De brukade klä ut sig
i sina mantlar och sänglakan
och uppträda som någon sorts spöken.
De satte till och med lakan
på sina hästar och red omkring.
Hur som helst, det var så
jag fick mitt namn, Forrest Gump.
Mamma sa att Forrest
skulle påminna mig om
att ibland gör vi alla saker som, ja,
helt enkelt är oförklarliga.
Den här vägen.
Okej. Vad stirrar ni på?
Har ni aldrig sett en pojke
med stödskenor på benen förr?
Låt aldrig någon påstå
att de är bättre än du, Forrest.
Om Gud hade velat
att alla skulle vara lika,
hade han gett oss
stödskenor på benen allihop.
Mamma förklarade alltid saker
så att jag kunde förstå dem.
Vi bodde ungefär
400 meter från Route 17,
nästan en kilometer
från Greenbow i Alabama.
Det är i Greenbow County.
Vårt hus hade tillhört mammas släkt
sedan hennes farfars farfars farfar
hade seglat hit över havet
för omkring tusen år sedan.
Eftersom det bara var jag och mamma
och vi hade alla dessa tomma rum,
så beslöt mamma att hyra ut dem,
mest till gäster på genomresa,
folk från Mobile,
Montgomery och sådana ställen.
SÃ¥ fick jag och mamma pengar.
Mamma var verkligen en smart kvinna.
Kom ihåg vad jag har sagt, Forrest.
Du är inte annorlunda än någon annan.
Hörde du, Forrest?
Du är precis som alla andra.
Du är inte annorlunda.
Er pojke är annorlunda, mrs Gump.
Hans IQ är 75.
Ja, vi är alla olika, mr Hancock.
Hon ville att jag
skulle få den bästa utbildningen,
så hon tog mig till
Greenbow County centralskola.
Jag träffade rektorn.
Låt mig visa er något, mrs Gump.
Det här är normalt.
Forrest befinner sig här.
Staten kräver en IQ på minst 80
för att gå i allmän skola.
Mrs Gump, han måste gå
i en specialskola.
- Han klarar sig utmärkt.
- Vad menas förresten med normalt?
Han är kanske lite långsam,
men min grabb Forrest ska ha samma
möjligheter som alla andra.
Han ska inte till någon specialskola
och lära sig regummera däck.
Vi talar om fem ynkliga poäng.
Man måste kunna göra något.
Vi har ett modernt skolsystem.
Vi vill inte
att någon lämnas utanför.
Finns det en mr Gump, mrs Gump?
Han är på semester.
Din mamma bryr sig
verkligen om din skolgång, grabben.
Du säger inte mycket, va?
"Till *** måste han försöka.
Det såg lätt ut, men..."
"Ã
h, vad hände? Först..."
- Mamma, vad betyder semester?
- Semester?
Det som pappa är på?
Semester är när man far någonstans
och aldrig någonsin kommer tillbaka.
Hur som helst kan man säga att
jag och mamma fick klara oss själva.
Men det gjorde inget.
VÃ¥rt hus var aldrig tomt.
Folk kom och gick hela tiden.
- Middag! Middagen är serverad!
- Det här ser verkligen gott ut.
Ibland var det så många
som bodde hos oss
att varenda rum var fullt,
med resenärer, ni vet,
folk som hade allt i sina resväskor,
hattaskar och väskor med varuprov.
Forrest Gump,
dags för middag! Forrest?
En gång bodde det en man hos oss
som hade ett gitarrfodral.
Forrest, jag sa ju åt dig
att lämna den här unge mannen i fred.
Nej, ingen fara, frun.
Jag visade honom
några saker på gitarren.
Okej. Maten är färdig
om ni vill äta.
Ja, det låter bra. Tack, frun.
Visa mig den där tokiga gången
du gjorde. Lite långsammare.
Jag gillade gitarren. Den lät bra.
Jag började röra mig
till musiken, svängde på höfterna.
En kväll
var jag och mamma ute och handlade,
och vi gick förbi Vincys möbel-
och redskapsaffär, och vet ni vad?
Det här är inte för barnaögon.
Några år senare hade den där stilige
unge mannen de kallade kungen
sjungit för många sånger.
Fick en hjärtattack
eller något ditåt.
Det måste vara svårt att vara kung.
Lustigt hur man minns
vissa saker, men inte andra.
- Gör ditt bästa nu, Forrest.
- Det ska jag göra, mamma.
Jag minns bussresan
till den första skoldagen mycket väl.
Ska du åka med?
Mamma har sagt
att jag inte får åka med främlingar.
Det här är skolbussen.
- Jag heter Forrest, Forrest Gump.
- Jag heter Dorothy Harris.
Nu är vi inte främlingar längre.
Den här platsen är upptagen.
Den är upptagen.
Du får inte sitta här.
Vet ni, det är lustigt
vad en ung man kommer ihåg,
för jag minns inte när jag föddes.
Jag minns inte vad jag fick
den första julen
och jag vet inte när jag
var på min första picknick,
men jag kommer ihåg
första gången jag hörde
den ljuvaste rösten i hela världen.
Du kan sitta här om du vill.
Jag hade aldrig sett något
så vackert i hela mitt liv.
Hon var som en ängel.
Nå, ska du sätta dig eller inte?
Vad är det för fel på dina ben?
Ingenting alls, tack.
Mina ben är i toppskick.
Jag bara satt där med henne på bussen
och vi pratade
hela vägen till skolan.
Min rygg är krökt
som ett frågetecken.
Förutom mamma fanns det ingen som
talade med mig eller ställde frågor.
Ãr du dum eller nÃ¥got?
Mamma säger:
"Dum är den som handlar dumt."
- Jag heter Jenny.
- Jag heter Forrest, Forrest Gump.
Från den dagen
var vi alltid tillsammans.
Jenny och jag var
som ler och långhalm.
Hon lärde mig klättra.
Kom igen, Forrest, du klarar det.
Jag visade henne hur man dinglar.
Hon hjälpte mig att lära mig läsa,
och jag visade henne hur man gungar.
Ibland satt vi bara ute
och väntade på stjärnorna.
- Mamma kommer att bli orolig.
- Stanna bara en liten stund till.
Av någon anledning
ville Jenny aldrig gå hem.
Okej, Jenny, jag stannar.
Hon var min allra bästa vän.
Min enda vän.
Mamma sa alltid till mig
att mirakel sker varje dag.
En del tror det inte,
men det gör de.
Hej, dumskalle!
Ãr du utvecklingsstörd,
eller bara dum?
- Titta, jag heter Forrest Halt.
- Spring iväg bara, Forrest.
Spring, Forrest! Skynda dig!
- Hämta cyklarna!
- Vi tar honom! Häng med!
Se upp, din tönt!
Vi ska nog få tag på dig!
Spring, Forrest, spring! Spring!
Kom tillbaka hit!
Spring, Forrest!
Ni tror mig väl inte om jag säger
att jag springer snabbt som vinden.
Från den dagen, om jag skulle
någonstans, så sprang jag.
Den där pojken
är en springande dåre.
Minns ni att jag sa att Jenny
aldrig tycktes vilja gå hem?
Hon bodde i ett hus
som var lika gammalt som Alabama.
Hennes mor hade farit
till himlen när hon var fem år
och hennes pappa
var någon sorts bonde.
Jenny?
Han var en mycket
kärleksfull person.
Han höll alltid på och kysste
och kramade henne och hennes systrar.
En gång var inte Jenny
med på skolbussen.
Jenny,
varför kom du inte till skolan idag?
Pappa tar sig en tupplur.
Kom!
Jenny, vart tog du vägen?
Det är bäst att du kommer tillbaka!
Var håller du hus?
Jenny! Jenny, var är du?
Be med mig, Forrest. Be med mig.
Gode Gud, gör mig till en fågel så
jag kan flyga långt bort härifrån.
Gode Gud, gör mig till en fågel
så jag kan flyga långt...
Mamma sa alltid att Gud är mystisk.
Han förvandlade inte Jenny
till en fågel den där dagen.
I stället fick han polisen att säga
att Jenny inte behövde bo kvar
i det där huset längre.
Hon skulle bo hos sin mormor,
bara borta på Creekmore Avenue,
vilket gjorde mig lycklig,
för hon var så nära.
En del kvällar smög sig Jenny ut
och kom till mitt hus,
för hon sa att hon var rädd.
För vad vet jag inte.
Jag tror att det var hennes mormors
hund. Det var en elak hund.
Jenny och jag var bästa vänner
genom hela high school.
- Du, dumskalle!
- Lägg av!
Spring, Forrest, spring!
- Hörde du inte vad jag sa, knäppis?
- Spring, Forrest!
In i bilen! Kom igen!
Han kommer undan! Snabbare!
Spring, Forrest!
Spring, Forrest!
Förr var det så
att jag sprang dit jag skulle.
Jag trodde aldrig
att det skulle leda fram till något.
Vem i helsike är det där?
Det är Forrest Gump, tränar'n.
Bara en byfåne.
Och kan ni tänka er?
Jag fick gå på college också.
- Forrest, snabba på! Spring!
- Okej!
- Spring!
- Spring, din dumma jävel!
Spring, din jävel, spring!
Han måste vara världens största
idiot, men han är sannerligen snabb.
Det kanske beror på mig, men college-
tiden var verkligen förvirrande.
Federala trupper
har enligt domstolsbeslut
idag integrerat Alabamas universitet.
Två negrer antogs,
men först sedan guvernör
George Wallace hade genomfört
sitt symboliska hot
att stå i skolhusets port.
Earl, vad står på?
Tvättbjörnar vill komma in på skolan.
Tvättbjörnar? När de försökte
ta sig in på vår veranda,
jagade mamma bara iväg dem
med en sopkvast.
Inte såna tvättbjörnar, idiot.
Niggrer. De vill gå i skola med oss.
Med oss? Vill de det?
Kort efter det att guvernör Wallace
hade hållit sitt löfte
att blockera ingången,
beordrade president Kennedy
försvarsdepartementet
att använda militära maktmedel.
Här, på video,
är mötet mellan general Graham,
nationalgardets befälhavare,
och guvernör Wallace.
Eftersom dessa nationalgardister
är här idag
som federala soldater för Alabama,
och de bor inom våra gränser,
är de våra bröder.
Vi vinner denna kamp,
eftersom vi öppnar ögonen på
det amerikanska folket för de faror
som vi har talat om
så många gånger, så uppenbara idag -
en utveckling mot militär
diktatur i det här landet.
Och så, vid dagens ***,
hade universitetet i
Alabama i Tuscaloosa desegregerats,
och studenterna
Jimmy Hood och Vivian Malone
hade skrivits in
på sommarkurserna.
Damen, ni tappade er bok. Damen.
Guvernör Wallace höll sitt löfte.
Genom att vara på Tuscaloosa campus,
hindrade han massan från att samlas.
- Säg mig, var inte det där Gump?
- Nej, det är omöjligt.
Visst sjutton var det han.
Några år senare tyckte den där arge
lille mannen i skolhusets ingång
att det vore en god idé
att kandidera till presidentposten.
Men det var någon som
inte tyckte det. Men han dog inte.
- Min buss är här.
- Ãr det nummer nio?
- Nej, det är fyran.
- Trevligt att prata med er.
Jag minns vad som hände när
Wallace sköts. Jag var på college.
Gick ni på ett flickcollege
eller ett för pojkar och flickor?
Det var en samskola.
Jenny gick på ett college som jag
inte fick gå på. Det var för flickor.
Men jag brukade besöka henne
så ofta jag kunde.
Det gör ont.
Forrest, sluta! Vad gör du?
- Han gjorde dig illa.
- Det gjorde han inte! Gå härifrån!
- Billy, förlåt.
- HÃ¥ll dig borta.
Var inte sÃ¥... Ã
k inte.
Billy, vänta ett tag.
Han vet inte bättre.
Forrest, varför gjorde du så?
Jag tog med lite choklad.
Jag är ledsen.
Jag åker till mitt college nu.
Se på dig.
Kom.
Ãr det här ditt eget rum?
Drömmer du någon gång,
Forrest, om vem du ska bli?
Vem jag ska bli?
Ska jag inte bli jag?
Du kommer alltid att vara du,
bara en annan sorts du.
Vet du? Jag vill bli berömd.
Jag vill bli sångerska,
som Joan Baez.
Jag vill bara vara ensam
på en scen med min gitarr, min röst.
Bara jag-
Och jag vill nå människor
på ett personligt plan.
Jag vill kunna säga saker,
direkt till folk.
Har du varit med en flicka
någon gång, Forrest?
Jag sitter bredvid dem
på nationalekonomin hela tiden.
Förlåt.
- Det är okej.
- Jag är ledsen.
Det gör inget.
- Det är okej.
- Jag känner mig yr.
Slår vad om att det där
aldrig hänt på ekonomilektionerna.
Nej.
Jag tror att jag förstörde
din rumskompis badrock.
Det spelar ingen roll.
Jag gillar henne ändå inte.
SPRING FORREST
STANNA FORREST
Collegetiden gick ganska fort
för jag spelade så mycket football.
De tog till och med ut mig
till amerikanska landslaget
och då man får träffa
Förenta staternas president.
President Kennedy träffade
USA:s collegelandslag i football
i Ovala rummet idag.
Det allra bästa med
att träffa USA:s president
är maten.
Man får sitta i ett litet rum
med nästan allt man kan
önska sig att äta och dricka.
Men eftersom, för det första,
jag inte var hungrig, men törstig,
och för det andra, de var gratis,
måste jag ha druckit 15 Dr Peppers.
Hur känns det
att vara landslagsman?
Det är en ära, sir.
Hur känns det
att vara landslagsman?
Mycket bra, sir.
Hur känns det
att vara landslagsman?
Utmärkt, sir.
- Grattis. Hur känns det?
- Jag måste kissa.
Jag tror han sa att han måste kissa.
En tid senare,
utan särskild anledning,
var det någon som sköt den där unge,
trevlige presidenten i hans bil.
Och några år senare
sköt någon hans lillebror också,
fast han var i ett hotellkök.
Måste vara svårt att vara bröder.
Jag har ingen aning.
Kan ni tänka er?
Efter att ha spelat football
i bara fem år tog jag collegeexamen.
Gratulerar, min son.
Mamma var så stolt.
Forrest, jag är så stolt över dig.
Jag håller i det här åt dig.
Grattis, min son.
Har du ägnat
någon tanke åt din framtid?
Tanke?
Hej. Jag heter Forrest. Forrest Gump.
Ingen jävel bryr sig om
vem du är, din skit!
Du är inte ens
en krälande, asätande mask!
In med dig i bussen!
Du är i armén nu!
- Platsen är upptagen.
- Upptaget.
Först såg det ut
som om jag gjort ett misstag.
Det var bara min första dag
och man skrek redan åt mig.
Varsågod och sitt.
Jag visste inte vem jag
kunde möta eller vad de kunde fråga.
Har du varit på en riktig räktrålare?
Nej. Men på en riktigt stor båt.
Jag talar om en räkbåt.
Jag har jobbat på räkbåtar
i hela mitt liv.
Jag började på min morbrors båt
när jag var omkring nio år.
Jag funderade just på att köpa
en egen båt när jag blev inkallad.
Mitt namn är
Benjamin Buford Blue.
Jag kallas Bubba,
precis som en gammal bondlurk.
Kan du tänka dig?
Jag heter Forrest Gump.
Folk kallar mig Forrest Gump.
Bubba var från Bayou La Batre i
Alabama och hans mamma
kokade räkor.
Och hennes mamma kokade räkor,
och hennes mormor
kokade också räkor.
Bubbas familj visste allt
som var värt att veta
om räkbranschen.
Jag vet allt
som är värt att veta om räkbranschen.
Jag ska själv ge mig in
i räkbranschen när jag lämnat armén.
Gump! Vad är din enda uppgift
iden här armén?
Att göra allt ni säger åt mig,
Sergeant!
Herregud, Gump, ni är ett geni.
Det var det bästa svar
jag någonsin hört.
Ni måste ha en IQ på 160.
Ni är förbaskat begåvad, menige Gump.
Hör på, gott folk!
Av någon anledning passar jag
i armén som hand i handske.
Det är inte så svårt.
Man måste bädda sängen ordentligt,
komma ihåg att stå rak,
och besvara varje fråga
med: "Ja, Sergeant."
- Ãr det uppfattat?
- Ja, Sergeant!
Man drar sina nät längs botten.
En bra dag kan man fånga
över femtio kilo räkor.
Om allt går bra,
med två man som trålar i tio timmar,
minus utgifter för bränsle...
- Klart, sergeant!
- Gump!
Varför satte ni
ihop vapnet så snabbt?
Ni sa åt mig att göra det, sergeant.
Herre Jesus.
Det är nytt kompanirekord.
Om det inte vore slöseri
med en sådan bra rekryt,
skulle jag rekommendera er för
officersutbildning, menige Gump.
Ni kommer att bli general en dag!
Ta nu isär ert vapen och fortsätt!
Hur som helst, som jag sa,
räkor är havets frukter.
Man kan grilla dem, koka,
halstra, steka, eller fräsa dem.
Det finns räkkebab, kreolräkor,
räkgumbo, stekta,
friterade, uppfrästa.
Det finns ananasräkor
och citronräkor, kokosräkor,
pepparräkor, räksoppa, räkstuvning,
räksallad, räkor i potatis,
räkburgare, räksmörgås.
Det var väl allt.
Nattetid är det ensamt i armén.
Vi låg på våra britsar,
och jag saknade mamma,
och jag saknade Jenny.
Gump, kolla in hennes tuttar.
Det visade sig att Jenny
hade hamnat i trubbel
på grund av några bilder
av henne i hennes collegetröja.
Och hon relegerades från skolan.
Men det var inte så illa,
för en man som äger en teater
i Memphis, Tennessee,
såg bilderna och erbjöd Jenny
ett jobb som sångerska i en show.
SÃ¥ fort jag fick chansen
tog jag bussen upp till Memphis
för att se henne uppträda.
Det var Amber, Amber Flame.
Ge henne en stor applåd.
Och nu, ett nöje
att se och att höra,
direkt från Hollywood, Kalifornien,
vår egen beatnikskönhet.
Låt oss ge den läckra Bobbie Dylan
en stor applåd.
Hennes dröm hade gått i uppfyllelse.
Hon var folksångerska.
- Kom igen, ös på lite nu!
- Kan någon ge henne ett munspel?
- Det här är inte Captain Kangaroo!
- Jag har något åt dig här.
Förbannat!
Hör du, din idiot!
Jag sjunger en sång.
Paulie, kom ut hit!
Håll käften!
Forrest! Vad gör du här? Vad gör du?
Vad gör du, Forrest?
Släpp ner mig!
Du kan inte hålla på så här.
Du kan inte försöka rädda mig jämt.
- De försökte ta i dig.
- Massor av folk försöker ta i mig.
Du kan inte göra så här hela tiden.
Jag rår inte för det. Jag älskar dig.
Du vet inte vad kärlek är.
Minns du den där gången
när vi bad, Forrest?
Vi bad att Gud skulle göra mig till
en fågel som kunde flyga långt bort?
Ja, jag minns.
Tror du att jag
kan flyga från den här bron?
Vad menar du, Jenny?
Ingenting.
Jag måste härifrån.
- Vänta, Jenny.
- Forrest, håll dig borta från mig.
Håll dig undan bara, är du snäll.
- Får jag åka med?
- Vart ska du?
- Spelar ingen roll.
- Hoppa in, då.
Adjö då, Jenny.
De skickar mig till Vietnam.
Det är ett helt annat land.
Vänta ett ögonblick.
Hör på, lova mig en sak, okej?
Om du råkar illa ut, var inte modig.
- Spring bara. Spring iväg bara.
- Okej.
Jag ska skriva till dig hela tiden.
Och helt plötsligt var hon borta.
Kom hem till mig igen.
Hör du vad jag säger?
De sa att Vietnam
skulle bli något helt annat
än Förenta Staterna.
Det var det också, förutom
alla ölburkar och grillar.
Jag slår vad om
att det finns räkor i de här vattnen.
Det sägs att de
Vietnamesiska räkorna är goda.
När vi vunnit kriget
och tar över alltihop,
kan vi skicka hit amerikanska
räkfiskare och fånga räkor.
Bara fiska hela tiden, gosse.
- Ni måste vara mina nya rekryter.
- God morgon, sir.
Ta ner händerna.
Gör inte honnör.
Det finns krypskyttar
överallt här omkring
som gärna skulle skjuta en officer.
Jag är löjtnant Dan Taylor.
Välkomna till Fourth Platoon.
- Vad är det för fel på din läpp?
- Jag föddes med stort tandkött.
Bäst att du stoppar in det där.
Annars fastnar du i någon taggtråd.
Var kommer ni ifrån, grabbar?
- Alabama, sir!
- Ãr ni tvillingar?
Nej. Vi är inte släkt, sir.
Det är ganska enkelt här.
Håll er till mig och lär er
av killarna som varit här ett tag,
så klarar ni er.
Det finns en utrustningsdetalj
som kan vara skillnaden
mellan liv och död. Sockor.
Stoppad sula, militärgrön.
Försök hålla fötterna torra.
När vi är ute och traskar,
byt sockor så fort vi stannar.
Mekongfloden äter upp oss levande.
Sergeant Sims. Var fan
är repet jag bad er beställa?
- Jag lämnade in rekvisitionen.
- Ring upp de jävlarna...
Löjtnant Dan kunde sitt jobb. Jag
var glad att han var min löjtnant.
Han tillhörde en lång,
storartad militär tradition.
Någon i hans släkt
hade stridit och dött
i vartenda amerikanskt krig.
För helvete, på dem bara.
Sätt igång!
Man kan väl säga att han
hade mycket att leva upp till.
Så ni kommer från Arkansas?
Ja, jag har åkt igenom där.
Little Rock är en fin stad.
Gå och lämna utrustningen nu.
Sök upp plutonchefen.
Ta vad ni behöver ute i fält.
Om ni är hungriga har vi
stekar på grillning där borta.
Två stående order i denna pluton:
Ett, sköt noga om era fötter.
Två, försök att inte göra något dumt,
som att bli dödad.
Hoppas att jag inte
gör honom besviken.
Jag fick se en del av landsbygden.
Vi brukade ta långa promenader.
Och vi letade jämt
efter någon som kallades Charlie.
- Stanna upp!
- Halt, grabbar!
Det var inte alltid roligt.
Löjtnant Dan fick alltid
någon underlig känsla
av en sten eller stig eller vägen,
så han bad oss att ducka, hålla tyst.
Ner! HÃ¥ll tyst!
SÃ¥ vi gjorde det.
Jag vet inte mycket,
men jag tror några av Amerikas
bästa unga män stred i detta krig.
Där fanns Dallas från Phoenix.
Cleveland, han var från Detroit.
Du, Tex. Vad fan är det som pågår?
Och Tex var... Ja, jag kommer
inte ihåg var Tex kom ifrån.
Ãh, ingenting.
Fjärde pluton, stå upp.
Ni har tio klickar på er
att ta er till floden. Utgå.
- Ett, två!
- Skynda på! Se ut som om ni lever.
Det som är bra med Vietnam är att
det alltid finns någonstans att gå.
Eld i hålet!
Gump, kolla det där hålet.
Och det finns alltid något att göra.
Rigga upp dem.
Sprid ut er! Täck honom!
En dag började det regna,
och det slutade inte på fyra månader.
Vi har fått utstå
alla sorters regn som finns.
Fint, stickande regn
och riktigt tungt, blött regn,
regn som föll från sidan,
och ibland tycktes regnet
till och med komma rakt nerifrån.
Det regnade till och med på natten.
- Hallå, Forrest.
- Hej, Bubba.
Jag lutar mig mot dig.
Du lutar dig mot mig.
DÃ¥ slipper vi
ligga med huvudet i leran.
Vet du varför
vi fungerar bra ihop, Forrest?
För att vi ser efter
varandra som bröder, du vet.
Du, Forrest,
jag har tänkt på en sak.
Jag har en mycket viktig sak
att fråga dig om.
Vad säger du om att satsa
på räkbranschen med mig?
- Okej.
- Du, nu ska du få höra.
Jag har räknat ut allt.
Ett visst antal kilo räkor
för att betala båten.
Så många kilo för bensin.
Vi bor ombord på båten.
Vi behöver inte betala någon hyra.
Vi jobbar tillsammans,
delar allting lika.
Jag lovar, 50-50. Du, Forrest.
Så mycket räkor som du orkar äta.
Det är en god idé.
Bubba hade goda idéer.
Jag skrev till och med till Jenny
och berättade allt för henne.
Jag skrev till henne.
Inte varje dag, men nästan.
Jag sa vad jag gjorde
och frågade vad hon gjorde,
och skrev
att jag alltid tänkte på henne.
Och att jag såg fram emot
att få brev från henne
så snart hon hade tid.
Jag berättade alltid
att jag mådde bra.
Sedan skrev jag under varje brev:
"Hälsningar, Forrest Gump."
En dag
var vi ute och gick som vanligt,
när regnet
helt plötsligt stängdes av,
och solen kom fram.
Bakhåll! Ta skydd!
- Få upp den där kulsprutan!
- Forrest, är du okej?
Strong Arm, Strong Arm!
- En man nere.
- Strong Arm, Leg Lima 6 här!
Roger, Strong Arm! En inkommande
från trädgränsen vid Point Blue.
Plus två! A.K.-gevär och raketgevär!
Vi blir hårt anfallna!
- Det klickar!
- För fan!
Fixa den där kulsprutan
och rikta den mot trädgränsen!
Vi är nere, illa däran och särade.
Vi rör oss tillbaka
mot den blå linjen.
Retirera! Retirera!
- Forrest! Spring, Forrest!
- Retirera!
- Spring! Spring!
- Retirera, Gump!
Spring, för fan! Spring!
Jag sprang och sprang
precis som Jenny sagt åt mig.
Jag sprang så fort att jag snart
var helt ensam, vilket var illa.
Bubba var min bäste gode vän.
Jag måste kolla att han var okej.
Var i helvete är du?
När jag gick tillbaka för att hitta
Bubba, låg en pojke på marken.
Tex. Okej.
Jag kunde inte låta honom ligga där
alldeles ensam och rädd,
så jag lyfte upp honom
och sprang därifrån med honom.
Varje gång jag gick tillbaka
för att leta efter Bubba
sa någon annan:
"Hjälp mig, Forrest, hjälp mig!"
Okej.
Ingen fara.
Lägg dig. Du klarar dig.
Jag började bli rädd
att jag aldrig skulle hitta Bubba.
Jag vet att jag är nära fara.
Det är Charlies överallt.
Jag måste få hit flygplanen nu. Kom.
Löjtnant Dan, Coleman är död!
Jag vet det!
Hela min pluton är utplå***!
Fan! Vad gör du? Lämna mig här!
Gå härifrån.
Lämna mig här, bara. Stick!
Gud, jag sa lämna mig här. För tusan!
Leg Lima 6, det här är Strong Arm.
Era flygplan är på ingång. Kom.
Sedan kändes det som om
någonting hoppade upp och bet mig.
Jag är biten av något!
Helvetes jävla skit!
Jag kan inte lämna plutonen.
Jag sa åt dig att lämna mig.
Glöm mig. Ta dig härifrån!
Hörde du vad jag sa?
Gump, för tusan, sätt ner mig.
Ta dig härifrån.
Jag bad dig inte att dra ut mig
därifrån, din jävel!
- Vart tror du att du ska?
- Hämta Bubba.
Ett flyganfall är på gång.
De ska napalmbomba hela området.
Stanna här! Det är en order.
Jag måste hitta Bubba!
Jag är okej, Forrest. Jag är okej.
- Bubba, nej.
- Jag klarar mig.
Kom igen. Kom igen.
Jag är okej, Forrest.
Ingen fara, jag mår bra.
Röksignal. Få upp den dit.
Om jag hade vetat att det var
sista gången jag och Bubba
skulle prata hade jag tänkt ut
något bättre att säga.
- Du, Bubba.
- Du, Forrest.
- Forrest, varför hände det här?
- Du blev träffad.
Sedan sa Bubba något
jag aldrig kommer att glömma.
Jag vill åka hem.
Bubba var min bäste gode vän.
Och till och med jag vet att det är
något man inte hittar var som helst.
Bubba hade tänkt bli kapten
på en räkbåt,
men i stället dog han då,
vid den floden i Vietnam.
Det är allt jag har att säga om det.
Det var en kula, va?
- En kula?
- Som hoppade upp och bet dig.
Ja, sir.
Bet mig rakt i skin-korna.
De sa att det var
en miljondollar-skada, men...
Armén måste ha behållit pengarna
för jag har fortfarande inte
sett ett nickel av den miljonen.
Det enda bra med
att bli skadad i skin-korna
är glassen.
De gav mig så mycket glass
jag orkade. Och gissa vad?
En god vän till mig
låg i sängen bredvid.
Löjtnant Dan,
jag tog en glass åt dig.
Löjtnant Dan, glass!
Det är dags för ditt bad,
löjtnant.
Harper!
Cooper. Larson.
Webster. Gump.
- Gump!
- Jag är Forrest Gump.
Kyle. Nichols.
McMill. Johnson.
Gump, hur kan du titta
på den här skiten? Stäng av.
Ni tittar på "Amerikanska
styrkor i Vietnam"-nätet.
Det här är kanal 6, Saigon.
Snyggt fångat, Gump.
Vet du hur man spelar?
Kom. Jag visar dig.
Hemligheten med spelet
är att man vad som än händer
aldrig någonsin
låter blicken lämna bollen.
All right.
Av någon anledning
hade jag väldigt lätt för pingis.
Ser du?
Vilken idiot som helst kan spela.
Så jag började spela hela tiden.
Jag spelade till och med pingis när
jag inte hade någon att spela med.
De på sjukhuset sa att jag var
som fisken i vattnet,
vad nu det betyder.
Till och med löjtnant Dan
såg på när jag spelade.
Jag spelade så mycket pingis
att jag började spela i sömnen.
Lyssna på mig nu.
Vi har alla ett öde.
Inget bara händer.
Det är del av en plan!
Jag borde ha dött med mina män,
men nu är jag bara en jäkla
krympling, ett benlöst missfoster!
Titta. Titta. Titta på mig!
Ser du det där?
Vet du hur det känns
att inte kunna använda benen?
Ja, sir, det vet jag.
Hörde du vad jag sa?
Du lurade mig! Jag hade ett öde.
Jag skulle dö
en ärofylld död på Slagfältet!
Det var mitt öde,
och du lurade mig på det!
Fattar du vad jag säger, Gump?
Det här skulle inte hända, inte mig.
Jag hade ett öde.
Jag var löjtnant Dan Taylor.
Du är fortfarande löjtnant Dan.
Se på mig. Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Menige Gump?
- Ja, sir!
- Ledig.
Min son, du har blivit
tilldelad hedersmedaljen.
Löjtnant Dan, gissa vad?
De vill ge mig en med...
Frun, vad har de gjort
med löjtnant Dan?
De skickade hem honom.
Två veckor senare
lämnade jag Vietnam.
Ceremonin började med
ett uppriktigt tal av presidenten
angående behovet av vidare
upptrappning av kriget i Vietnam.
President Johnson delade ut fyra
hedersmedaljer till män från...
Amerika står i tacksamhetsskuld
till dig, min son.
Jag hörde att du skadades.
Var blev du träffad?
I skin-korna, sir.
Det måste ha varit en syn.
Det skulle jag ha velat se.
Det var som tusan!
Sedan gick mamma
till hotellet för att vila,
och jag tog en promenad
för att se på vår huvudstad.
Hilary! Jag har veteranerna.
Vad vill du göra med dem?
Det var tur att mamma vilade,
för gatorna var
helt fulla med folk
som tittade på alla statyer
och monument,
och en del av dem
var högljudda och knuffades.
Följ mig! Rör på er!
Vart jag än gick
fick jag lov att köa.
Kom igen! GÃ¥.
Du är en bra man
som gör det här. Bra.
Okej.
Det var en man
som höll ett litet tal.
Och av någon anledning hade han
den amerikanska flaggan som skjorta.
Och han gillade att säga
"F"-ordet mycket.
"F" det här och "F" det där.
Och varje gång han sa "F-ordet"
så hurrade folk, av någon anledning.
Kom igen. Kom hit upp.
Kom. Kom. Ja, du!
Kom. Flytta på er!
Kom igen. GÃ¥ upp dit.
Berätta lite om kriget.
- Kriget i Vietnam?
- Kriget i Viet-jävla-nam!
Jaa...
Jag hade bara en sak
att säga om kriget i Vietnam.
Jag har bara en sak
att säga om kriget i Vietnam.
I Vietnam...
Vad i helvete gör du...
Jag ska slå in skallen på dig,
ditt jävla svin!
Jösses!
Vad har de gjort med den?
Jag hör dig inte!
Hör ingenting!
Den... Den här! Ge mig den!
Tala högre!
Det var det.
Och det är allt
jag har att säga om det.
Det stämmer så väl, man.
Du sa alltihop.
- Vad heter du?
- Jag heter Forrest. Forrest Gump.
- Forrest Gump.
- Gump!
Det var mitt livs
lyckligaste ögonblick.
Jenny och jag
var som ler och långhalm igen.
Hon visade mig runt och presenterade
mig för sina nya vänner.
Stäng persiennen! Och flytta din
vita häck från fönstret.
Vet du inte att det är krig här?
- Han är okej. Han är en av oss.
- Jag ska berätta om oss.
VÃ¥rt syfte
är att skydda våra svarta ledare
från snutens våldsamma rasangrepp
som vill brutalisera
våra svarta ledare,
våldta våra kvinnor
och förstöra våra svarta samhällen.
- Vem är barnamördaren?
- Min vän som jag berättade om.
Det här är Forrest Gump.
Forrest, det här är Wesley.
Wesley och jag
bodde ihop i Berkeley.
Han var regionalordförande för
Studenternas Demokratisamfund.
Vi finns till för
att erbjuda skydd och hjälp
åt dem som behöver det
för vi, Svarta pantrarna,
är emot kriget i Vietnam.
Vi är emot alla krig där svarta
soldater skickas till fronten
för att dö för ett land
som hatar dem.
Vi är emot alla krig
där svarta soldater får slåss
och brutaliseras
och dödas i sina egna samhällen.
Vi är emot alla dessa rasistiska
och imperialistiska handlingar...
Forrest! Sluta! Sluta!
Jag borde inte ha tagit dig hit.
Jag borde ha fattat
att det skulle bli en *** strul!
Han borde inte slå dig, Jenny.
Kom, Forrest.
Förlåt att jag slogs
mitt i ditt Svarta pantrarna-party.
Han menar det inte
när han gör så där.
Jag skulle aldrig göra dig illa.
- Jag vet det, Forrest.
- Jag ville vara din pojkvän.
Den där uniformen är cool.
Du ser stilig ut i den. Du gör det.
- Vet du vad?
- Vadå?
Jag är glad att vi var tillsammans
här i vår huvudstad.
Jag också, Forrest.
Vi gick omkring hela natten,
Jenny och jag, och pratade.
Hon berättade om alla sina resor
och hur hon upptäckt sätt
att vidga sitt medvetande
och lärt sig att leva i harmoni,
vilket måste ligga västerut,
för hon tog sig
ända till Kalifornien.
Ãr det nÃ¥gon som vill
Ã¥ka till San Francisco?
- Jag åker.
- Häftigt!
Det var en mycket betydelsefull natt
för oss båda.
Jag ville inte
att den skulle ta ***.
- Jag önskar att du slapp åka.
- Jag måste, Forrest.
Jenny? Jag förlorade kollen lite.
Det är bara kriget
och den där lögnaren Johnson och...
Jag skulle aldrig göra dig illa.
Det vet du.
Vet du vad jag tycker?
Du borde åka hem
till Greenbow i Alabama!
Forrest, vi har väldigt olika liv.
Jag vill att du tar den här.
Forrest, jag kan inte behålla den.
Jag fick den
genom att göra som du sa.
- Varför är du så snäll mot mig?
- Du är min flicka.
Jag kommer alltid
att vara din flicka.
Och helt utan vidare
försvann hon ur mitt liv igen.
Ett litet steg för en människa,
men ett jättekliv för mänskligheten.
Jag trodde att jag skulle tillbaka
till Vietnam, men de bestämde
att det vore bäst om jag slogs
mot kommunisterna via pingis.
Jag var i specialstyrkan
och reste landet runt,
och muntrade upp sårade veteraner
genom att lära dem pingis.
Jag var så duktig
att armén bestämde att jag skulle
vara med i amerikanska pingislaget.
Vi var de första amerikanerna
som besökte Kina
på en miljon år, eller något.
Någon sa att vi höll
världsfreden i våra händer,
men jag spelade ju bara pingis.
När jag kom hem
var jag rikskändis,
mer känd än Captain Kangaroo.
Här är han, Forrest Gump.
- Forrest Gump, John Lennon.
- Välkommen hem.
Kan du berätta hur det vari Kina?
I Kina har folk nästan inget alls.
Inga ägodelar?
Och i Kina går de aldrig i kyrkan.
- Ingen religion heller?
- Svårt att föreställa sig.
Det är lätt om du försöker, ***.
Några år senare var den trevlige
unge mannen från England
på väg hem för att träffa
sin lille son och skrev autografer.
Helt utan anledning
sköt någon honom.
De gav dig
Kongressens hedersmedalj.
Det där är löjtnant Dan.
Löjtnant Dan!
De gav dig
Kongressens hedersmedalj.
Ja, sir. Det gjorde de verkligen.
De gav dig, en imbecill,
en idiot som är på tv
och skämmer ut sig
inför hela jävla landet,
Kongressens hedersmedalj.
Ja, sir.
Ja, det var ju perfekt!
Jag har bara en sak att säga.
Gud välsigne Amerika, för fan.
Löjtnant Dan!
Löjtnant Dan
sa att han bodde på ett hotell.
Eftersom han inte hade några ben
tränade han upp sina armar.
Ta höger. Ta höger!
Kom igen!
Vad gör du häri New York,
löjtnant Dan?
Jag lever på regeringens tutte.
Ãr du blind? Jag gÃ¥r här!
Stick! Kom igen. Gå, gå, gå!
Jag stannade med löjtnant Dan
och firade jul.
Ha ett toppenår
och skynda er hem. Gud välsigne er.
Har du funnit Jesus ännu, Gump?
Jag visste inte
att jag skulle leta efter honom, sir.
Alla krymplingar här på veteran-
förvaltningen pratar om det jämt.
Jesus si och Jesus så.
Har jag funnit Jesus?
Det kom till och med en präst
och pratade med mig.
Han sa att Gud lyssnar,
men jag måste hjälpa mig själv.
Om jag släpper in Jesus i mitt hjärta
får jag gå bredvid Honom
i himmelriket.
Hörde du vad jag sa?
GÃ¥ bredvid honom i himmelriket.
Kyss mig i röven. Gud lyssnar?
Vilket skitsnack.
Jag ska till himlen, löjtnant Dan.
Ja...
Innan du går
kan du väl gå till affären
- och köpa en flaska Ripple?
- Ja, sir.
Vi är ungefär vid 45th Street
i New York City vid 1 Astor Plaza.
Här stod gamla Astor Hotel...
- Vad fan finns i Bayou La Batre?
- Räkbåtar.
Räkbåtar? Vem bryr sig i räkbåtar?
Jag måste köpa en
så fort jag får pengar.
Jag lovade Bubba i Vietnam
att så snart kriget var över
skulle vi bli partners.
Han skulle bli kapten
och jag skulle bli förste styrman.
Men nu när han är död
får jag bli kapten.
Kapten på en räkbåt.
Ja, sir.
Ett löfte är ett löfte, löjtnant Dan.
Hör på nu!
Menige Gump ska bli
kapten på en räkbåt.
Vet du vad, Gilligan? När
du blir kapten på en räkbåt
så blir jag din förste styrman.
Om du blir kapten på en räkbåt
blir jag astronaut!
Danny, vad klagar du på?
Hur är läget?
- Mr Hot Wheels. Vem är din kompis?
- Jag heter Forrest. Forrest Gump.
Det här är Klyftiga Carla
och LÃ¥ngbenta Lenore.
Var har du varit, sötnos?
Har inte sett dig på sistone.
Du borde ha varit här vid jul
för Tommy köpte drinkar åt alla
och gav alla en kalkonsmörgås.
Jag hade sällskap.
Vi var där! Det är Times Square.
Visst är nyårsafton härligt?
Man kan börja om.
Alla får en andra chans.
Det är lustigt,
men mitt i allt det roliga,
började jag tänka på Jenny,
och undrade vad hon gjorde
på nyårsafton i Kalifornien.
Nio, åtta, sju, sex,
fem, fyra, tre, två, ett!
Gott nytt år!
Gott nytt år, löjtnant Dan!
Ãr du dum, eller?
Har du problem med något?
Vad har han för problem? Tappade du
utrustningen i kriget eller?
- Ãr din vän dum eller nÃ¥got?
- Vad sa du?
Jag sa, är din vän dum eller nåt?
- Kalla honom inte för dum!
- Knuffa henne inte!
Håll käften!
Kalla honom aldrig för dum!
Varför är du så upprörd?
Hämta era jävla kläder
och stick härifrån!
Du borde vara med på cirkus.
Du är så patetisk!
Stick härifrån!
- Ditt pucko!
- Loser. Ditt missfoster!
Nej, nej.
Förlåt att jag förstörde
din nyårsafton, löjtnant Dan.
Hon smakar som cigaretter.
Jag antar att löjtnant Dan räknade
ut att man inte kan ändra på allt.
Han ville inte kallas för krympling
precis som jag
inte ville kallas för dum.
Gott nytt år, Gump.
USA:s pingislag
mötte president Nixon idag...
Det kunde man ha anat.
Några månader senare,
bjöd de in mig och pingislaget
till Vita huset.
SÃ¥ jag gick dit, igen.
Och jag mötte
Förenta staternas president igen.
Fast den här gången bokade de
inte rum åt oss på ett flott hotell.
Har du trevligt i vår huvudstad,
unge man?
- Var bor du?
- Det heter Hotell Ebbott.
Ã
h, nej. Jag vet ett mycket bättre.
Det är helt nytt. Väldigt modernt.
Mina anställda kan ta hand om det.
- vakten.
- Ja. Sir...
Ni borde nog skicka en vaktmästare
till kontoret mittemot.
Lamporna är släckta och
de letar nog efter ett proppskåp
för de där ficklamporna
håller mig vaken.
- Okej, sir. Jag ska kolla det.
- Tack. God natt.
Därför ska jag
avsäga mig presidentskapet
med verkan från klockan 12 i morgon.
vicepresident Ford
blir då insvuren som president.
- Forrest Gump.
- Ja, sir!
Ledig. Dina utryckningspapper.
Din tjänstgöring är över.
Betyder det att jag
inte får spela pingis längre?
För armén, ja.
Och bara så där var min tjänstgöring
i Förenta staternas armé över.
Så jag åkte hem.
- Jag är hemma, mamma.
- Jag vet. Jag vet.
Louise, han är här.
När jag kom hem hade mamma
bjudit in en *** folk.
Vi hade en *** olika besökare.
Alla vill att du
använder deras pingissaker.
En man lämnade en check
på 25000 dollar
om du kunde gå med på att säga
att du använder deras racket.
Jag gillar bara min egen racket.
- Hej, miss Louise.
- Hej, Forrest.
Jag vet det,
men det är 25000 dollar, Forrest.
Du kan väl hålla i det ett litet tag
och se om du vänjer dig.
Mamma hade helt rätt. Det är lustigt
hur saker och ting blir.
Jag stannade inte hemma länge.
Jag hade lovat Bubba något och jag
försöker alltid hålla mina löften.
Så jag åkte ner till Bayou La Batre
för att träffa Bubbas familj.
Ãr du galen eller bara dum?
- Dum är den som handlar dumt.
- Jag antar det.
Givetvis hälsade jag på Bubba också.
Hej, Bubba. Det är jag, Forrest Gump.
Jag minns allt du sa
och jag har räknat ut allt.
Jag tar 24562 dollar och 47 cent,
som är över sedan jag klippte mig
och köpte en ny kostym
och bjöd mamma
på en riktigt flott middag
och köpte en bussbiljett,
och tre burkar Dr Peppers.
Säg mig en sak.
Ãr du dum eller nÃ¥t?
Dum är den som handlar dumt, sir.
Det är vad som är kvar när jag sagt:
"När jag vari Kina
med det amerikanska pingislaget"
"älskade jag att spela pingis"
"med min Flex-o-lite pingisracket."
Och alla visste att det inte var så,
men mamma sa att det bara var
en liten vit lögn som inte skadade.
I alla fall, jag satsar allt det
på bensin, rep,
och nya nät och en helt ny räkbåt.
Bubba berättade
allt han visste om räkfiske,
men vet du vad jag fick reda på?
Räkfiske är tufft.
Jag fångade bara fem.
Ett par till
så kan du göra en räkcocktail.
Har du någonsin
funderat på att ge båten ett namn?
Det betyder otur
att ha en namnlös båt.
Jag hade aldrig döpt en båt förut,
men jag kunde bara
komma på ett namn,
det vackraste namnet
i hela, vida världen.
Jag hade inte hört av Jenny på länge,
men jag tänkte ofta på henne.
Jag hoppades att hon gjorde något
som gjorde henne lycklig.
Jag tänkte på Jenny hela tiden.
Löjtnant Dan, vad gör du här?
Jag tänkte testa mina sjöben.
Du har ju inga ben, löjtnant Dan.
Jag vet det.
Du skrev ett brev, din idiot.
Jaha. Kapten Forrest Gump. Jag var
tvungen att se det med egna ögon.
Och jag sa att om du blev
kapten på en räkbåt,
skulle jag bli förste styrman.
Här är jag.
- Jag står fast vid mitt ord.
- Okej.
Men få inte för dig
att jag tänker kalla dig "sir".
Nej, sir.
Där är min båt.
Jag har en känsla av
att om vi styr österut
så hittar vi räkor.
Så ta vänster.
- Ta vänster!
- Vilket håll?
Där borta! De är där borta!
- Fatta rodret och ta vänster.
- Okej.
Gump, vad gör du?
Ta vänster! Vänster!
Där kommer vi
att hitta räkor, min gosse!
Där kommer vi att hitta dem.
- Fortfarande inga räkor.
- Okej, jag hade väl fel.
Hur ska vi kunna hitta dem?
Du kanske borde be för räkor.
Jag gick i kyrkan varje söndag.
Ibland följde löjtnant Dan med,
fast han överlät bedjandet åt mig.
- Inga räkor.
- Var tusan är din Gud?
Lustigt att löjtnant Dan sa det,
för just då dök Gud upp.
Du kommer aldrig att sänka den!
Jag var rädd,
men löjtnant Dan var arg.
Kom igen!
Ska det här vara en storm?!
Kom igen, din jävel!
Det är dags nu! Du och jag!
Jag är här. Kom och ta mig!
Du kommer aldrig att sänka båten!
Orkanen Carmen
svepte fram här i går
och förstörde nästan allt i sin väg.
Liksom i andra städer
längs kusten,
har Bayou La Batres
hela räkindustri
fallit offer för Carmen
och är helt förstörd.
Den här reportern hörde
att det bara var en båt
som överlevde stormen.
Louise. Louise, där är Forrest.
Sedan var det lätt att fiska räkor.
Eftersom folk fortfarande behövde
räkor till räkcocktails
och grillning och sånt och vi var
de enda som hade en båt kvar,
så fick de Bubba-Gumps räkor.
Vi har en hel *** båtar.
Tolv Jennys, ett stort gammalt lager.
Vi har till och med hattar
som det står "Bubba-Gump" på.
Bubba-Gump Räkor. Ett känt märke.
Vänta lite.
Säger du att du äger
Bubba-Gump Räkkoncern?
Ja. Vi har mer pengar
än Davy Crockett.
Gosse, jag har hört en del lögner,
men den slår alla rekord.
Vi satt bredvid en miljonär.
Jag tycker att det var
en jättefin historia
och du berättade den så duktigt,
med sådan entusiasm.
Vill ni se hur löjtnant Dan ser ut?
Ja, det vill jag.
Där är han.
Jag ska säga en sak om löjtnant Dan.
Jag tackade dig aldrig
för att du räddade mitt liv.
Han sa det aldrig, men jag tror
att han försonade sig med Gud.
För andra gången på 17 dagar
lyckades president Ford undgå
att bli lönnmördad idag.
- Basen till Jenny 1.
- Jenny 1. Kör, Marge.
Telefon till Forrest.
Du får säga åt dem
att ringa tillbaka.
- Han är upptagen just nu.
- Hans mamma är sjuk.
- Var är mamma?
- Hon är uppe.
Hej, Forrest.
- Vi ses i morgon.
- Okej.
Vi rätade minsann ut dig, eller hur?
- Vad är det, mamma?
- Jag håller på att dö, Forrest.
Kom in, sätt dig här.
- Varför dör du, mamma?
- Min tid är kommen, det bara är så.
Du behöver inte vara rädd, raring.
Döden är bara en del av livet.
Något vi alla är ämnade för.
Jag visste inte om det,
men jag var ämnad att bli din mamma.
- Jag gjorde mitt bästa.
- Du var duktig.
Jag råkar tro på
att man skapar sitt eget öde.
Man måste göra sitt bästa
med det Gud gav en.
Vad är mitt öde, mamma?
Det måste du räkna ut själv.
Livet är en chokladask, Forrest.
Man vet aldrig
vad man kommer att få.
Mamma kunde alltid förklara saker
så att jag förstod dem.
Jag kommer att sakna dig, Forrest.
Hon hade fått cancer
och dog på en tisdag.
Jag köpte en ny hatt åt henne,
med små blommor på.
Och det är allt
jag har att säga om det.
Sa ni inte att ni väntar
på buss nummer sju?
Det kommer snart en till.
Eftersom jag varit
football-stjärna och krigshjälte
och nationell kändis
och kapten på en räkbåt
och tagit college-examen, samlades
rådmännen i Greenbow i Alabama
och beslöt sig för
att erbjuda mig ett fint jobb.
Så jag åkte aldrig tillbaka
och jobbade för löjtnant Dan
fast han tog hand om
mina Bubba-Gump-pengar.
Han investerade dem
i något slags fruktbolag.
Han ringde och sa att vi inte
behövde oroa oss över pengar längre
och jag sa:
"Bra. En sak mindre."
Mamma sa att en man
bara behöver en viss andel tur,
sedan visar man bara upp sig.
SÃ¥ jag gav en hel del
till Foursquare Gospel-kyrkan.
Och jag gav en hel del
till Bayou La Batres fiskesjukhus.
Och trots att Bubba var död och
löjtnant Dan sa att jag var galen
så gav jag Bubbas mamma
Bubbas andel.
Vet ni vad?
Hon behövde inte jobba
i någons kök längre.
Det där luktar underbart.
Eftersom jag var gozillionär
och jag tyckte så mycket om det
så klippte jag gräset gratis.
Men på natten
när det inte fanns något att göra
och huset var helt tomt,
så tänkte jag alltid på Jenny.
Och en dag kom hon.
- Hej, Forrest.
- Hej, Jenny.
Jenny kom tillbaka och bodde hos mig.
Hon kanske inte hade någon
annanstans att ta vägen,
eller så var det för att hon var
trött för hon gick direkt till sängs
och sov och sov,
som om hon inte sovit på åratal.
Det var underbart att ha henne hemma.
Varje dag tog vi en promenad
och jag tjattrade som en papegoja
och hon lyssnade på allt
pingissnack och räksnack
och om mammas resa till himlen.
Jag pratade hela tiden.
För det mesta
var Jenny mycket tyst.
Hur kunde du göra så där?
Ibland finns det väl inte
nog med stenar.
Jag visste aldrig riktigt varför hon
kom tillbaka, men det gjorde inget.
Det var som förr i tiden.
Vi var som ler och långhalm igen.
Varje dag plockade jag fina
blommor och satte dem i hennes rum
och hon gav mig
den bästa gåvan i hela världen.
Man ska springa i dem.
Hon lärde mig till och med att dansa.
Vi var som en familj,
Jenny och jag...
Och det var
den lyckligaste tiden i mitt liv.
Har du tittat färdigt?
Jag går och lägger mig.
Vill du gifta dig med mig?
Jag skulle bli en god make, Jenny.
Det skulle du, Forrest.
Men du tänker inte gifta dig med mig?
Du vill inte gifta dig med mig.
Varför älskar du mig inte, Jenny?
Jag är inte smart,
men jag vet vad kärlek är.
Forrest, jag älskar dig visst.
- Vart rymmer du?
- Jag rymmer inte.
Den dagen, utan anledning,
beslöt jag att ta en Joggingrunda.
Jag sprang tills vägen tog ***
och när jag kom dit
tänkte jag att jag kunde
springa tills staden tog ***.
President Carter,
som lider av värmen...
Och när jag kom dit
tänkte jag att jag kunde springa
tvärs över Greenbow County.
Eftersom jag sprungit så långt
kunde jag kanske springa tvärs
över den stora delstaten Alabama.
Och det gjorde jag.
Jag sprang genom hela Alabama.
Ingen särskild anledning.
Jag fortsatte bara.
Jag sprang ända till havet.
När jag kom dit tänkte jag
att när jag ändå kommit så långt
kunde jag lika gärna vända om,
och bara fortsätta.
När jag kom till nästa hav tänkte
jag att när jag ändå kommit så långt
kunde jag lika gärna vända
och bara fortsätta.
När jag blev trött sov jag.
När jag blev hungrig åt jag.
När jag blev nödig...
ni vet... så gick jag.
- SÃ¥ du sprang bara?
- Ja.
Jag tänkte mycket på mamma
och Bubba och löjtnant Dan.
Men mest av allt tänkte jag på Jenny.
Jag tänkte mycket på henne.
I mer än två år
har en man vid namn Forrest Gump,
en trädgårdsmästare från Greenbow
i Alabama, med mat- och sovpauser,
sprungit tvärs över Amerika.
Charles Cooper rapporterar.
För fjärde gången
under sin resa genom Amerika,
kommer Forrest Gump idag
att korsa Mississippifloden.
- Det var som tusan. Forrest?
- Varför springer du?
- Ãr det för världsfred?
- För de hemlösa?
- Ãr det för kvinnors rättigheter?
- Miljön?
De kunde inte fatta att någon kunde
springa så långt utan anledning.
- Varför gör du det?
- Jag kände för att springa.
Jag kände för att springa.
Det är du.
Jag kan inte fatta att det är du.
Av någon anledning verkade folk
fatta vad jag gjorde.
Det var som om ett larm
började tjuta i mitt huvud.
Jag sa: "Här har vi en kille
som vet vad han gör."
"Här är någon som vet svaret."
Jag följer dig vart som helst.
Jag fick sällskap.
Sedan fick jag mer sällskap.
Sedan kom ännu mer folk.
NÃ¥gon sa senare
att det gav folk hopp.
Det vet jag ingenting om,
men en del av människorna
frågade om jag kunde hjälpa dem.
Jag undrar om du kan hjälpa mig.
Jag är i bildekalsbranschen.
Jag behöver en bra slogan och
eftersom du varit så inspirerande,
tänkte jag
att du kanske kan hjälpa till...
Oj då! Du sprang precis
i en stor hög med hundskit!
- Det händer.
- Vadå, skit?
Ibland.
Några år senare hörde jag
att den där killen kom på
en slogan för en bildekal
och tjänade en *** pengar på det.
En annan gång sprang jag
och någon som förlorat alla sina
pengar i t-shirtbranschen
ville sätta
mitt ansikte på en t-shirt,
men han var inte så bra på att rita
och han hade ingen kamera.
Ta den här.
Ingen gillar den färgen ändå.
Ha en bra dag.
Några år senare hörde jag
att den mannen faktiskt kom på
en idé för en t-shirt.
Han tjänade massor av pengar.
I alla fall, som jag sa,
hade jag mycket sällskap.
Mamma sa alltid: "Lägg det förflutna
bakom dig innan du går vidare."
Och jag tror att det var det
mitt springande handlade om.
Jag sprang i tre år,
två månader, 14 dagar och 16 timmar.
Tyst. Tyst. Han ska säga någonting.
Jag är ganska trött.
Jag tror jag ska hem nu.
Vad ska vi göra nu?
Och bara så där,
var mina löpardagar över.
Så jag åkte hem till Alabama.
Alldeles nyss, klockan 14.25,
när president Reagan lämnade...
..avfyrades fem eller sex skott
av en okänd attentatsman.
Presidenten sköts i bröstet...
Jag hämtade posten.
Så en dag, som en blixt från klar
himmel, fick jag ett brev från Jenny
som undrade om jag kunde komma
till Savannah och träffa henne,
och det är därför jag är här.
Hon såg mig på tv, när jag sprang.
Jag ska ta buss nummer nio
till Richmond Street
och gå av och gå en gata åt vänster
till 1947 Henry Street, lägenhet 4.
Du behöver inte ta en buss.
Henry Street är bara fem, sex
tvärgator år det hållet.
- Ã
t det hållet?
- Ãt det hÃ¥llet.
Trevligt att talas vid.
Jag hoppas
att allt ordnar sig för dig.
- Hur är det? Kom in! Kom in!
- Jag fick ditt brev.
- Jag undrade om det.
- Ãr det här ditt hus?
Ja. Det är stökigt just nu.
Jag har nyss slutat jobba.
Trevligt. Du har luftkonditionering.
- Tack.
- Jag åt några.
Jag har ett album
med dina tidningsurklipp.
Och det här, när du springer.
Jag var Forrest Gumps
hemliga älskarinna.
Jag sprang långt. Under en lång tid.
Och där...
Du, Forrest. Jag vet inte
hur jag ska säga det här.
Jag vill bara be om ursäkt
för allt som jag gjort mot dig,
för mitt liv var rörigt länge och...
- Hej.
- Hej på dig.
- Det här är en vän från Alabama.
- Trevligt att träffas.
Nästa vecka har jag
ett annat schema så jag kan...
Inga problem. Jag måste gå.
Parkeringen.
Okej. Tack.
Det här är min gode vän mr Gump.
Kan du säga hej?
- Hej, mr Gump.
- Hej.
- Får jag se på tv nu?
- Ja. På låg volym.
- Du är mamma, Jenny.
- Jag är mamma.
- Han heter Forrest.
- Som jag!
- Jag döpte honom efter hans far.
- Heter hans pappa också Forrest?
Du är hans pappa, Forrest.
Forrest, se på mig.
Se på mig, Forrest.
Du behöver inte göra någonting.
Du har inte gjort något fel. Okej?
Ãr han inte vacker?
Han är det vackraste
jag någonsin sett.
Men...
Ãr han smart? Kan han...
Han är mycket smart.
En av de smartaste i klassen.
Det är okej. Gå och prata med honom.
- Vad ser du på?
- Bert och Ernie.
Forrest, jag är sjuk.
Har du hosta
för att du är förkyld?
Jag har ett virus och läkarna
vet inte vad det är
och de kan inte göra
något åt det.
Du kan komma hem med mig.
Du och lille Forrest
kan komma och bo hos mig i Greenbow.
Jag tar hand om dig om du är sjuk.
Vill du gifta dig med mig, Forrest?
Okej.
Varsågoda och sitt.
Forrest? Det är dags nu.
Hej. Din slips.
Löjtnant Dan.
- Löjtnant Dan.
- Hej, Forrest.
Du har nya ben. Nya ben!
Ja. Jag har nya ben.
Specialtillverkade.
Titanlegering.
Det använde man till rymdfärjan.
Magiska ben.
Det här är min fästmö Susan.
- Löjtnant Dan.
- Hej, Forrest.
Löjtnant Dan, här är min Jenny.
Hej. Kul att träffas äntligen.
Tar du, Forrest,
Jenny till din äkta hustru?
Tar du, Jenny,
Forrest till din äkta man?
Härmed förklarar jag er
man och hustru.
- Hej.
- Hej.
Var du rädd i Vietnam?
Ja. Eller, jag vet inte.
Ibland slutade det regna så pass
länge att man kunde se stjärnorna.
Och då var det bra.
Det var som alldeles innan
solen går till sängs över Bayou.
Det var alltid
miljoner små glittringar på vattnet.
Som den där bergssjön.
Det var så klart, Jenny,
att det såg ut som
två himlar på varandra.
Sedan i öknen,
när solen gick upp,
såg jag inte var himlen slutade
och jorden började.
Det var så vackert.
Jag önskar att jag kunde ha
varit där med dig.
Det var du.
Jag älskar dig.
Du dog på en lördagsmorgon.
Och jag la dig
här under vårt träd.
Och jag såg till att din fars hus
jämnades med marken.
Mamma sa alltid
att döden var en del av livet.
Jag önskar att det inte vore så.
Det går bra för lille Forrest.
Han ska snart börja skolan igen
och jag lagar hans frukost,
lunch och middag varje dag.
Jag ser till att han kammar sig
och borstar tänderna varje dag.
Jag lär honom att spela pingis.
Han är jätteduktig.
Forrest, spela du.
Vi fiskar mycket.
Och varje kväll läser vi en bok.
Han är så smart, Jenny.
Du skulle vara så stolt över honom.
Det är jag.
Han skrev ett brev till dig.
Jag får inte läsa det.
Jag får inte göra det,
så jag lägger det här åt dig.
Jag vet inte om mamma hade rätt
eller om det är löjtnant Dan.
Jag vet inte om vi alla
har varsitt öde,
eller om vi bara glider runt,
slumpmässigt i brisen.
Men jag tror att det är både och.
Både och kanske händer samtidigt.
Men jag saknar dig, Jenny.
Om du behöver något,
är jag aldrig långt borta.
Här är din buss. Okej.
Jag känner igen den här.
Jag tänker dela med mig av den
när vi visar saker
för farmor
brukade läsa den för dig.
Min favoritbok.
Här är den.
Gör inte...
- Jag vill säga att jag älskar dig.
- Jag älskar dig också, pappa.
Jag finns här när du kommer tillbaka.
Du förstår väl
att det här är skolbussen?
Javisst, och du är Dorothy Harris,
och jag är Forrest Gump.
Swedish