Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag heter Augusten Burroughs.
Hur ska jag berätta om hur min mor
lämnade mig...och jag lämnade henne?
Jag kan börja med delen om hur hon
lät mig stanna hemma från skolan.
Så nära varandra var vi.
Jag var galen i henne.
Hej, det här är Deirdre Burroughs.
Augusten kommer inte till skolan idag.
–Jag överbalsamerade mitt hår.
–Han överbalsamerade sitt hår.
Och han måste hjälpa mig med festen.
Tack.
Min mor var galen i mig också.
Jag har alltid vetat det.
Det spelar ingen roll var jag börjar.
Ingen kommer tro på mig ändå.
Augusten... Augusten.
Vakna. Augusten, vakna.
Jag behöver dig.
Testar, testar. Hörs jag?
"Barndomen är borta.
Vad återstår?"
"Barndomen är borta.
Och ungdom."
"Och band med folk jag
har älskat är brutna nu."
"Min sorg är mer än vad jag klarar av."
"Min sorg bygger om den här staden.
Väcker de döda att promenera med mig."
"Vad återstår? Min framtid verkar
skändlig, tom på mysterier"–
–"som känns i mina ben."
"Mest av allt kommer jag att
sakna min framtids extravagans"–
–"som sträcks ut framför mig
som en motorväg i öknen."
"Vågor av hetta veckar luften."
"Jag gråter för vad som är borta.
Och jag gråter för mig själv."
Kändes det kraftfullt för dig?
Känsloladdat?
Det känns som nåt ur The New Yorker.
Tycker du? De är väldigt selektiva.
De publicerar inte vem som helst.
De publicerar nog det här. Det om
din förlamade syster var fantastiskt.
Vi får se.
Jag blev refuserad av
Virginia Quarterly. Det oroar mig.
Men om The New Yorker accepterar den
här dikten så kommer din mormor se det.
Tänk vad hon skulle säga.
Men hon får inte hindra
mig från att bli publicerad.
Augusten, din mor är menad
att bli en väldigt känd kvinna.
Jag har en uppläsning och böcker
att signera. Du är en halvtimme sen.
–Jag fastnade i trafiken.
–Skitsnack, du försöker sabotera.
Vill du spela dam, pappa?
Inte nu, jag har mycket att
göra och är väldigt trött.
–Lek med hunden en stund.
–Jag är trött på Cream, hon sover bara.
Hon är en gammal dam.
Testar. Ett, två, tre.
Tack för att ni kom till min uppläsning.
"Barndomen är borta. Vad återstår?
Barndomen är borta. Och ungdom."
"Och band med folk jag
har älskat är brutna nu."
"Min sorg är mer än vad jag klarar av."
"Vad återstår? Min framtid verkar
skändlig, tom på mysterier"–
–"som känns i mina ben."
Tack.
–Jag förstår inte.
–Jag polerar min veckopeng.
Jag kokar dem och polerar dem sen.
Men varför, Augusten?
För att jag gillar skinande saker.
Jag ser inte mig själv i dig.
Jag är mer som mamma.
Jag vill vara speciell och känd.
Ska du på begravning?
Nej, raring. Det är en klänning.
Vill du klippa?
Tanken är att jag ropas ut på ett stort
och fint ställe, som Carnegie Hall–
–och kommer ut i den här.
Jag står framför en svart sammetsridå.
Jag ska kräva det i kontraktet. På så
sätt bleknar allt utom mitt skrivande.
Posten har kommit.
"Och när solen stiger upp
ser påskliljan mot himlen."
"Blöt av regnet men inte bruten."
"Triumferande trumpet."
Tyckte du om det, Deirdre?
Jag har jobbat med den sen förra mötet.
Du sa "skriv det du kan".
Jag gillar trädgårdsarbete, så...
Det är skräp, Fern.
Det är sentimentalt och oärligt.
Det imploderar till intet.
Jag blev uttråkad.
Blev du uttråkad, Christy?
–Den gick liksom ingenstans.
–Du hittade inte ditt undermedvetna.
Raring...
Förlåt. Jag ville ha ett kreativt
utlopp och trodde det här var det.
Men du har rätt. Det är hemskt.
Om Anne Sexton skriver om blommor
handlar det inte om de jävla blommorna.
Blommorna hade ruttnat.
Hon hade använt metaforer
för att utforska sin smärta.
Sextons terapeut bad henne skriva
poesi för att driva ut hennes ilska.
Hon är ingen hemmafru.
Hon är en rockare.
Två tusen personer väntade i
en snöstorm för att höra henne.
Det är återvunnen kraft. Återvinn din
kraft genom att uttrycka din ilska.
Jag är arg.
–Steve tar mig för givet.
–Där har vi det igen – män.
–Jag är så ledsen.
–Våga inte be om ursäkt, Fern.
Kanalisera ilskan till den
enda utvägen du har – din konst.
Vem vill läsa nu?
–Christy, du gömmer dig.
–Jag är inte riktigt där.
Få ner ilskan på papperet, damer.
Din barnsliga tyrann!
Du vill se mig begå självmord!
–Lugna dig, du är hysterisk.
–Tycker du det här är hysteriskt?
Din sorgliga jävel, du är så hämmad
att du misstar passion för hysteri!
–Det är så här du dödar mig!
–Nej, det sköter du så bra själv.
–Jag ångrar att jag gifte mig med dig.
–Sluta bråka!
–Det här angår inte dig!
–Jag bor också här!
Se på dig, hur gammal du ser ut.
45 år, snart 90!
Håll käften!
Han rör sig inte!
Det är en av hans manipulativa
lekar. – Upp med dig, Norman!
Upp, Norman. Skoja inte.
–Snälla, döda henne inte.
–Han kommer inte döda mig.
Han kväver mig hellre med manipulation
och väntar på att jag begår självmord.
Gå och lägg dig, Augusten.
–Du har skola imorgon.
–Jag vill inte gå dit.
Du måste! Du måste sluta skolka
innan jag blir arresterad.
Varför kan vi inte
vara en normal familj?
Gudskelov.
Hejsan.
Kom in.
–Jag har varit ett vrak i väntan på dig.
–Det är bra nu, mrs Burroughs.
–Kalla mig Deirdre.
–Var är Norman?
Han har druckit och däckat.
Jag var livrädd ikväll.
Jag var säker på att
han skulle döda mig.
–Vill du ha kaffe?
–Gärna lite mortadella och pepparrot.
Kan du hjälpa mig?
Oroa dig inte över dina föräldrar.
Vi löser det här.
–Lycka till.
–Jag hoppas att Norman är lugn.
En dag kommer han döda oss allihopa...
Tala inte så inför din son. Du ska
trösta honom, inte skrämma honom.
Du har rätt. – Förlåt, Augusten.
Jag är så upprörd just nu.
Sätt dig ner.
God natt, Augusten.
Jag ska ställa några frågor.
De kan verka personliga och
du kanske inte förstår varför–
–men det är upp till mig,
att bestämma det.
Din...nivå av ängslan.
Hur beskriver du den?
Jag är bara ursinnig,
väldigt upprörd och orolig.
Jag känner mig väldigt känsloladdad.
–Som om jag inte orkar mer.
–Berätta om din avföring.
Har du märkt förändringar i regel-
bundheten eller formen på avföringen?
Är det verkligen...
Måste vi...
Det jag undrar över är förstoppning.
Bokstavlig och undermedveten.
Är du förstoppad i ditt liv?
Fast?
Ja. Jag är fast.
Du skriver mycket.
Är du energisk när du skriver?
När jag skriver, skriver
jag ur mitt undermedvetna.
Har du sex med din man?
–Ja.
–Njuter du av det?
Tillbaka till din oro.
Har du självmordstankar?
Tänker du nånsin på att döda dig själv?
Hur ofta har du de
här självmordstankarna?
När jag har haft sex med min man.
–Vad är det?
–***.
För att lugna nerverna.
–Är han en medicinsk läkare?
–Ja, han läste på Yale.
–Varifrån fick du höra om honom?
–Dr Nupal.
Augustens allergiläkare. Om du var
en man hade du vetat vem det var.
Det luktar gödsel.
–Jag känner inget.
–Det luktar gödsel om dina öron.
Jävla slyna.
Jag är olycklig.
–Jag är olycklig.
–Varför stannar du då i äktenskapet?
Jag vet inte. Min son.
Det tror inte jag. Du stannar
för att det är bekvämt.
Det är det enda du kan.
Som barn hade du en kastrerande mor–
–och som vuxen har du
sökt den kvinnliga urtypen.
Det är strålande.
Och väldigt sant.
Deirdre, att röka i mitt
rum är en stor förmån.
Men jag tillåter dig det.
Tack.
–Menar du att vi ska skilja oss?
–För att komma fram till det–
–måste jag träffa er regelbundet.
I fem timmar om dagen.
–Jag är tillgänglig.
–Fem timmar? Jag måste jobba!
Jag sa ju att han är narcissist.
Norman, jag är villig att rädda
äktenskapet, men är du inte det–
–så stick. Åk hem och dela
upp dina böcker och skivor.
Det här är skitsnack.
Riktig skitsnack.
Vad skriver du?
"Norman Burroughs är mordisk,
en oförlåtande alkoholist."
"Han är farlig, ett hot mot
sig själv och sin familj."
Äntligen ser nån det.
Deirdre, släpp ut det. Berätta för
Augusten och mig varför du gråter.
Därför att...jag älskade Norman förut.
–Men jag borde inte ha gift mig.
–Varför gjorde du det då?
Han hotade att begå självmord annars.
Jag är ingen mördare.
–Jag är en misslyckad fru och mor.
–Ja, det är du.
Men du kan inte stanna hos
en man som inte ser din gåva.
Du är en strålande poet.
Augusten, vill du fråga mig nåt
om dina föräldrars äktenskap?
Jag har en fråga.
Vad finns bakom den dörren?
Den? Den leder till ett annat rum...
...där jag onanerar.
–Dr Finch...
–Jag är bara en människa, Deirdre.
En manlig människa.
Jag är fortfarande i högsta grad man.
Vill ni ha en visning?
–Vad är det här, Hope?
–Jösses, pappa! Du skrämde mig.
Du får inte vara i mitt onanirum!
–Du använder min filt.
–Jag tog en tupplur.
Här ska man inte ta tupplurar!
Kolla telefonen och brygg kaffe.
Gör ditt jobb, som en ansvarig kvinna.
Han går.
Nu kan jag fokusera
mig på mitt skrivande.
Det här är fint.
–Jag kanske borde bli läkare.
–Det är här till höger.
Det är väl inte det. Eller?
–Det kan det inte vara.
–Jo, Augusten. Det är dr Finchs hus.
Inga läkare bor här.
–Hej, Agnes.
–Hej, Deirdre. Kom in.
Åh, Freud. – Du måste vara Augusten.
Jag är Agnes, dr Finchs fru.
Känn er som hemma.
Jag hämtar doktorn.
–Jag väntar i bilen.
–Nej, det tar lång tid och är ohövligt.
Stanna här.
Kom överens med deras barn.
Här uppe, Deirdre.
Abigail, vad gör du här?
Vill du smaka?
–Nej...tack.
–Varför gör folk sånt väsen av det?
Det är bara lite torrfoder.
Det är inte rent. Det är för hundar.
Du är bara rädd för
att prova på nya saker.
Sorgligt.
Är det inte lite tidigt för jul?
Du menar sent.
Den har stått där i två år.
Jag har bajsat!
Snyggt gjort, bajsunge.
Hej. Jag är Natalie.
Den andra dottern.
–Augusten.
–Jag vet.
Varför har du såna kläder?
Ska du till kyrkan?
Jag har bajsat.
John Moses är barn till en patient.
Vi ser efter honom ibland.
Kom, jag ska sysselsätta dig.
–Vad är det?
–En elchocksmaskin.
Min pappa använde den på patienter.
Tills polisen kom.
Kom igen, det blir grymt.
Hjälp mig flytta den.
Varför tar dr Finch
emot patienter hemma nu?
President Carter tvingar oss
köra 60 kilometer för bensin.
–För vi har en...
–Energikris?
Just det. Därför har folk inte råd
med lyxsaker som psykisk hälsa så–
–han har tappat många patienter.
Han skär ner.
–Är du redo?
–På vad?
Är du efterbliven?
På att leka doktor.
Okej... Jag kan vara doktorn
och du sjuksköterskan.
Jag är ingen jävla sjuksköterska.
Jag är min far och du din mor.
Okej.
–Hur mår du idag, Deirdre?
–Jag är blockerad, dr Finch.
Jag kommer inte åt mitt undermedvetna.
Jag har en klassiker i mig.
Jag förtjänar Pulitzerpriset, trots
att jag bara publicerat en bok.
Jag ser det tydligt.
Bara en behandling kan
återuppliva din kreativa anda.
Elchocksterapi.
Vi börjar med 1000 volt.
–Kommer det göra ont?
–Om du svimmar slipper du skolan.
Sätt in munskyddet.
Vad håller ni på med?
Han förtränger ett minne.
Vi måste komma åt hans undermedvetna.
Häftigt. Ni får göra det senare,
pappa vill träffa Augusten i köket.
Du måste till en plats där du
kan känna. Känna dig varm...
Slå dig ner.
–Augusten, din mor har en kris.
–Det är en underdrift.
Din mor har problem med din far.
Din far kan vilja mörda din mor.
–Mörda?
–Din far är väldigt sjuk.
Din mor måste beskyddas.
Vad ska vi göra?
Jag tar din mor till ett
motell och du stannar här.
Men...jag vill inte stanna här.
Deirdre, tala med din son.
Jag väntar i bilen.
Mamma, vad står på?
Din far bär på mycket
ilska över sitt liv.
Han projicerar det mot mig.
Dr Finch är andligt utvecklad.
Vi är säkra hos honom.
Får inte jag också följa med dit?
Jag älskar de små tvålarna.
Nej.
Doktorn tycker det är bäst.
–Hur länge?
–Bara några dagar eller en vecka.
Jag kan inte stanna här en vecka!
Bråka inte med mig nu.
Jag besöker dig i mina drömmar.
Visste du att jag kan det?
Jag drömde att jag åkte till Mexiko–
–och när jag vaknade
hade jag pesos i handen.
Jag ska gå nu.
Vi klarar oss.
Telefonsamtal.
Din son Augusten ringer,
vill du betala samtalet?
Kära journal. Nån måste
skriva vad som händer mig.
Så jag antar att det är jag.
Sju dagar utan min mor.
Det här är värre än ett dårhus.
Varje beslut i huset tas genom...
Bibeldoppning. Det är som att
lotta om nåt men man frågar Gud.
–Fråga Gud nåt.
–Jag vet inte.
Det är inte så svårt.
Ska vi äta fiskpinnar till middag?
"Uppvaknande."
Som i att väcka våra smaklökar.
–Gud vill att vi äter fiskpinnar.
–Fan, jag ville äta på McDonalds.
Hope är utan tvekan
Finchs favoritdotter.
Hope, du är utan tvekan
min favoritdotter.
Sluta hetsa mig, Natalie.
Sluta föra över din ilska till mig.
–Boka ett möte med pappa.
–Du kan inte undvika det jämt, Hope.
Du hatar mig och måste konfrontera det.
–Är det här verkligen vår middag?
–Jag är varken hushållerska eller ***.
Du är så oral att du
aldrig kommer till ***.
Och du kommer aldrig få en
kuk i din uttorkade fitta.
Utmärkt, din hysteri är spektakulär.
Du går från analen till fallosen.
Jag är så stolt.
Nämnde jag att Hope är djurälskare?
Hon har en katt som heter Freud...
Freud är döende. Hon sa det genom
spinnandet som jag översätter.
Freud pratar inte med dig,
för kattjävlar kan inte prata.
–Det här är djurmisshandel.
–Augusten, var sexigare.
Hon bad mig göra det här mot henne.
Hon kontaktade mig i djupsömnen
och sa att hon skulle kämpa.
Hon vill att jag sitter
här så hon inte dör ensam.
Vad gör ni? Bäst för er
att ni inte röker marijuana.
Håll käft, din hagga. Låt oss vara.
–Hur länge ska du bära runt korgen?
–Tills Freud dör.
Vilket bör bli nu i veckan.
Hope säger att Freud
dog av katt-leukemi.
Jag tror Freud dog av att ha varit
utan mat eller vatten i fyra dagar.
Augusten, betyga din vördnad.
–Får jag komma hem för gott nu?
–Nej, bara över helgen.
Du borde låta mig klippa din lugg.
Det hade varit coolt.
–Så du vill bli frisör?
–Säg inte "frisör".
Säg professionell kosmetolog.
Men helst vill jag ha mitt eget
hårimperium. Som Vidal Sassoon.
Vadå? Vad vill du bli?
Henne.
Kvinnlig litteraturstudent.
–Du borde söka dit.
–Jag hade aldrig kommit in.
Varför inte? Du är smart.
Men jag är en Finch.
Jag är begagnad.
Tänk dig bara bakgrundskontrollen.
När de får reda på vad som pågår hemma
hos mig, blir det som Frankenstein–
–när byborna omringar
slottet och bränner ner det.
Jag är gay.
Och? Jag vet.
Min adoptivbror Neil är också gay.
–Var bor han?
–Han brukade bo i ladan.
Han blev arg på pappa för att han inte
fick ett riktigt rum så han flyttade.
Han hyr ett enkelrum.
Ni borde träffas.
–Den regissören är galen.
–Jag har sett den fyra gånger.
Jag älskar fransk film.
Kusiner blir kära och hugger ihjäl
varandra till den gråtande clownen.
Jag fattar inte clownen, men...
Den representerar
förlusten av oskuldsfullhet.
–Vill du se min kärra?
–Visst.
–Träffar du din mamma alls?
–Ibland. På helger.
Det är hårt att ha en sjuk mamma, va?
Min mor klarade inte av mig.
Inte pappa heller.
–Mina med. Han vill aldrig träffa mig.
–Var hamnar du då?
Hos den galna Finch.
–Tror du han är galen?
–På ett bra sätt. Han är ett geni.
När jag var i din ålder och blev arg
satte han på musik för att lugna mig.
Nat King Cole, Stardust,
revolutionerande grejer.
Funkade varje gång.
Jag vet inte vad jag hade gjort
om han inte hade adopterat mig.
Här är hon.
Kunde du inte vara hans patient?
Varför adopterade han dig?
Finch tror att man blir
vuxen när man är 13 år.
I den åldern kan ingen vuxen
säga åt en vad man ska göra.
Och man väljer sina föräldrar.
Jag gjorde det. Natalie också.
Natalie har aldrig nämnt det.
Fråga henne om Terrence Maxwell.
Du är äldre är 13 år, va?
Finchy räddade livet på mig.
Han var den första som
fick veta att jag är gay.
Jag är också gay.
Jösses, så det är det
det handlar om. Är du gay?
Jag trodde Natalie hade berättat det.
Vilken liten värld, va?
Du och jag – galet.
Cigg?
Låt mig tända den.
Vill du ha skjuts?
–Ja, tack.
–Jag ska inte köra fort. Kanske.
Vad hände precis?
Du tror att du är gay.
Det är sånt bögar gör.
Jag vill bara att du ska
veta vad som väntar dig.
Vill du ha öl? Cigg?
Nej.
Journalen, vad kan jag säga?
Han hade en häftig bil.
Och det var bättre än
middag hos familjen Finch.
Det finns en första gång för allt.
Jag tog dem. I New York.
De är inte så bra.
Jag är inte så bra på nåt.
Jag är inte så bra på nåt.
Håll käften.
Det var inget.
Det ledde till en positiv sak.
Ingen kan säga att jag är
rädd för att prova nya saker.
Klä på dig, jag måste köra tillbaka dig.
Jag vill hem till mamma.
Är du okej med vad som hände?
Ja, visst.
Tack för allting.
Tack ska du ha. För allt.
Fern, det är okej.
Nej, det är okej.
Augusten. Jag är ledsen.
Herregud...
Jag önskar att du gillade skolan.
Men det är väl tråkigt jämfört med mig.
Kan du ge mig den där? Jag fryser.
Se upp, Augusten!
Jag har en tänd cigarett i handen.
Bli inte arg nu. Om du är
upprörd så tala med mig.
Hur kunde jag missa det?
–Hur länge har det pågått?
–Jag har varit kär i Fern länge.
Vårt förhållande blev
fysiskt för några veckor sen.
De intima detaljerna
är mellan mig och Fern.
Journalen, jag är förvirrad.
Hur kan min mamma vara med Fern?
Fern kör en Chevy Nova.
Jag oroar mig över dig.
Jag oroar mig över din skola.
–Enligt lagen måste du gå.
–Åt helvete med det!
Rök inte mina cigaretter.
Du har ett eget paket.
–Jag önskar att du inte rökte.
–Men jag gör det.
Hela mitt liv har jag varit förtryckt
och har kämpat emot det förtrycket.
När jag var liten och bodde i Georgia–
–hade jag en svart nanny som bodde
i ett skjul i andra sidan av stan.
På den tiden kallades de niggrer.
Jag visste att det var ett fult ord.
Jag visste att det var fyllt av hat och
ilska och att Elsa inte var nån ***.
I hela mitt liv har jag hävdat
mig som konstnär och kvinna.
Jag har kämpat mot min mor och din far–
–och för första gången känner
jag att jag kan hävda mig.
Så jag hoppas du stöder mig
i mitt förhållande med Fern–
–för i det här stadiet av mitt liv
vägrar jag bli förtryckt längre.
Jag har kämpat mot det hela mitt liv
och vill inte kämpa mot dig också.
–Får jag fem dollar?
–"Kan jag få fem dollar."
–Varför?
–Så jag kan skolka och gå på bio.
Hämta min plånbok.
Gillar du mitt nya hus?
Jag behöver högt i tak.
Du har spenderat mycket tid
hemma hos familjen Finch.
Finns det nåt annat val?
Vad är det här?
Adoptionspapper.
Dr Finch har gått med
på att bli din målsman.
Va?
Vi tycker att det är det bästa.
Han och hans familj kan ge
dig omtanken du behöver.
Ger du bort mig till din psykiater?
Nej. Jag gör det som är bäst
för dig. Och bäst för oss.
Jag älskar dig väldigt mycket.
Jag kommer alltid vara din förälder
och du kommer alltid vara mitt barn.
Min jävla farsa ger
mig inte ens matpengar.
–Han tar inte emot mina samtal.
–Ja. Han är värdelös.
Precis som min mamma.
Som nunnorna som slog mig.
Gud.
Ibland vill jag ta en kniv
och hugga ner dem båda två.
Jag förstår.
Du är den ende som gör det.
Hur nära står du Bookman?
Vi började som vänner
och nu är det mer än så.
Är det en sexuell relation?
Bookman är inte stabil.
Han har svåra problem.
–Han verkar okej.
–Du får förstås träffa honom.
Du är ju som sagt redan inblandad,
men håll mig à jour med situationen.
–Visst.
–Vill du ha några såna här?
–Vad är det?
–Jag vet inte, de är smakprov.
Låt mig se.
Det här är lätt medicin mot ångest...
...som kan få dig att känna dig lugnare.
–Jag är lugn.
–Du måste gå i skolan också.
–Jag går i skolan.
–Jag kan dina trick.
Du är där till morgonsamlingen
och tar närvaro och skolkar sen.
Jag vet när du är stygg.
Är du jultomten eller?
Om du menar den store
patriarken, fadern–
–som uppfyller önskningar, utmanar
drömmar och hjälper de lidande...
...i så fall är jag jultomten.
–Jag tänker inte gå!
–Det kan inte vara så farligt.
Jag passar inte in.
Var hade vi varit utan
våra svåra barndomar?
Det enda kryphålet som får
dig ur skolan en längre tid–
–är att du begår självmord.
–Ska jag begå självmord?
–Försök, så kan jag förklara för skolan–
–att du är mentalt olämplig och
att du behöver intensiv behandling.
Ett iscensatt självmordsförsök.
Din mor hade fått ta dig till sjukhus
där du hade fått stanna en må***–
–för observation.
Jag vet inte, det...
Augusten.
Var är din äventyrliga anda?
Augusten, håll ut.
Vi ska få ut pillerna ur magen.
Augusten, vakna!
Dö inte! Vakna!
Snälla, sluta!
Nej, snälla! Jag kan inte andas...
Försvinn härifrån!
Hon i affären sa att den har bilder på
allt som kosmetologstudenter ska klara–
–för att få licens.
Kallpermanent. Det är svårt.
Nu kan du lära dig hur man gör.
Det är bra att ha drömmar.
Drömmar hjälper en i svåra tider.
–Vad är din dröm?
–Min?
Jag var inte fin nog för att ha nån.
Jag var alltid upptagen. Jobbade.
Så att doktorn kunde gå i skolan och...
Sen kom barnen och...
Att försörja en familj håller en igång.
Det kanske var din dröm.
Att ha en familj.
Ja.
Det var en dröm.
Det är en bra dröm att ha.
–Hallå?
–Fern, det är jag.
–Varför kan vi inte göra det?
–Gå ut.
Jag saknar dig. Doften av dig.
–Vem är det?
–Jag vill inte veta vad du säljer.
Ring inte hit mer.
Skit! Det är skit alltihop!
Jag gillar din nya look.
Du ser mycket bättre ut.
Mitt jävla hår!
Det var roligt. Du borde skratta.
Vet du vad?
Jag tänker inte visa medömkan.
–Så kom över det för fan.
–Dra åt helvete.
Du vet inte hur det är att bli bortsänd
och att ha en pojkvän som utnyttjar dig.
Vilken tur.
Vem är Terrence Maxwell?
Har aldrig hört talas om honom.
–Berätta vem det är.
–Håll käften.
–Det gör ont, va? Släpp ut det!
–Håll käften.
Säg vem han är.
Säg det så jag inte känner mig så ensam!
Den enda jag har älskat och han vill
inte ha mig längre! Känns det bättre?
Lite grann.
Hur träffade du honom?
Terrence började träffa min
pappa när hans mamma dog.
Hon lämnade allt till honom.
Han var 41 år när jag var 13.
Han sa att jag var vacker.
Och jag trodde honom.
En dag bröt han mitt nyckelben.
Jag fick lifta till akuten, svimmade
på vägkanten och nån hittade mig.
Min pappa hotade med att anmäla honom...
...om han inte donerade pengar
till min college-utbildning.
Och det gjorde han.
75 dollar.
–Underbart. Om du bara ansöker...
–Pappa spenderade dem.
Varenda öre.
Så att skatteverket
inte skulle ta huset.
Så jag vet hur det känns...
...att förlora nån
som inte förtjänar det.
För de är allt du har.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar det här köket.
Jag behöver högt i tak.
Jag också.
Vi tar bort det, då.
Vi tar ner taket.
Deirdre, jag måste få tala med dig.
Jag är en flopp och det är ditt fel!
Skyll koncentrationssvårigheterna på din
far. Rikta ilskan mot mig om du vill.
Jag kan inte fokusera p.g.a. rösterna!
Jag ser vad du är.
Kameran ljuger aldrig.
Mina föräldrar har gett dig tusentals
dollar och jag är fortfarande sjuk.
Du har inte hjälpt mig bli
bättre, du vet vad jag gör!
Deirdre? Hörde du mig?
Hej, Agnes. Varför är jag här?
Du har ett möte,
klockan två som vanligt.
Ja, men varför är du här?
Jag vill att du slutar träffa min man.
Ja, jag har inte hjälpt dig med nåt,
inte ens ordnat ett stipendium åt dig–
–så du kan läsa fotografering.
Ingenting alls.
Du ville bara bli av med mig.
Jag vill inte bli av med
Augusten, han är del av familjen.
Det är bara du.
Jag vill bara att du går.
Men jag behöver dr Finch.
Nej, jag behöver honom!
Jag är inte lika vacker som
du och har inte din talang.
Jag har bara familjen och
den fungerar inte utan honom.
Varför får jag inte bo här?
För att jag är patriarken och när
jag säger "hoppa" så hoppar du.
Du samarbetar inte, Neil,
och därför straffas du.
Det är inte anledningen.
Det är för att du är rädd för mig och
för vad jag kan göra mitt i natten.
Du är rädd för min ilska, eller hur?
Tiden är ***, Neil.
Jag tycker vi gjorde
ett genombrott idag.
Allvarligt?
Jag ska träffa doktorn nu.
–Hej, Neil.
–Hej, mrs Burroughs, du ser underbar ut.
–Tack. Hur mår min son?
–Han mår jättebra.
–Var snäll mot honom.
–Jag ska.
Det är därför jag har blockerats.
Det är inte p.g.a. Fern.
Du är kreativt förstoppad
av ilskan du inte uttrycker.
Skrik, Deirdre.
Uttryck din smärta.
Fern är ingen passande partner längre.
Du måste ha nån som avgudar
dig och göder din talang.
Jag har en bra kandidat.
Det här är Dorothy Ambrose,
en annan av mina patienter.
Dorothy färgar naglarna efter humöret.
– Vilken färg är du idag?
Rosa – jag har haft en bra dag.
Hon har en sparfond som bildades efter
att hennes far visade henne sin ***.
Jag har alltid velat ha en dotter.
Taket krossade oss.
Så vi gjorde ett takfönster.
Jag tycker det tillför ett
välbehövligt humorinslag till köket.
Konserverad korv.
Jag har letat efter de här.
Jag tar det.
Rör inte min korv.
Dr Finch?
Michael Shephard, skatteverket.
Var ska jag behandla folk?
Hur ska jag försörja min familj?
–Du fick en förlängning, pappa.
–Om sex veckor tar de huset.
Vi ber. Gud hjälper oss.
När Gud inte lyssnar kan vi bo i bilen
för den har vi åtminstone betalat.
Du är en hemsk dotter.
Dra åt helvete.
Kom ihåg att pappa är som en färja.
Om han sjunker tar han
med sig många andra.
Sluta.
Fan, Bookman! Nåt är fel.
–Ditt hår har inte rätt fasthet.
–Du har ju dragit i det i två timmar.
–Jag drar för det är så hemskt.
–Jag klagar inte. Jag älskar det.
Jag älskar allt du rör vid.
Du kan få jobba med min mustasch.
Det här är värdelöst.
Natalie, låt mig prova på dig.
Nej, åt helvete med det.
Jag är inte din försökskanin.
–Mitt hår lossnar redan.
–Sluta klia det.
Du ser ut att ha Downs syndrom.
Hope.
Nån av er måste hjälpa mig.
Annars kommer jag inte in på skolan.
Du har visst bara mig.
Det är fantastiskt att
vara kär, Hope. Prova det.
Du är ingen expert direkt.
Menar du att jag och Augusten
inte är kära på riktigt?
Jag menar att din relation till
Augusten inte är mogen kärlek.
–Skitsnack!
–Om du inte klarar av sanningen–
–kanske du inte ska vara med ett barn.
–Jag är inget barn.
Du har rätt, du är väldigt mogen.
Jag menar kärleken man
har när man är äldre.
Vad vet du om mogen kärlek?
När hade du senast nåt i
fittan förutom en tampong?
Så jävla sant.
Bookman, det räcker!
Jag tänker inte lyssna när
du pratar som en tonåring.
–Vad är det i? Jag är utsvulten.
–Min hemliga ingrediens.
Vill du smaka?
Vad är den hemliga ingrediensen?
Freud.
Freud är död, du begravde henne.
Hon ropade till mig att
hon ville bli uppgrävd.
Hon ville bli reinkarnerad som en gryta.
Herregud.
Herregud, din jävla galning!
Jag visste att du var galen!
Jag äter inte katt, psykopat.
– Kom, Augusten.
Jag vill ha tillbaka mina pärlor.
Jag skämtade bara!
Fick ut lite av min ilska.
Idag ska vi utforska
känselminnet. Ta era grässtrån–
–och smek era kinder med slutna ögon.
Andra sinnen förstärks med slutna ögon.
Det är lugnande, eller hur?
–Neil, du ville läsa en dikt.
–Ja.
Deirdre, jag vet inte om jag gillar
att ha en man i vårt säkra utrymme.
Känslomässigt.
Jag behöver bara smälta det här.
Joan, Neil är en känslig poet.
Han är del av min familj–
–och vi ska välkomna honom
med öppna famnar och öron.
Visst. Men han är en man.
Fokusera inte på en mans närvaro här
utan din mors frånvaro i din poesi.
Neil.
"Den arga nunnan."
Av Neil Bookman.
"Slyna! Jesus hora!"
"Klädd i svart, blöder du inte
som en kvinna bör mellan benen."
"Med din linjal, ditt hatkrucifix,
slår du mitt ömma kött."
"Jag blöder för dig!"
"Åh, moder."
Sen tog bläcket ***.
Bra ilska. Det slutade
i exakt rätt ögonblick.
Augusten, ordnar du lite iste?
–Medicinen gör min hals så torr.
–Jag hämtar det.
Okej, ge Neil en applåd.
Jag hämtar alltid nåt att dricka
till min mamma. Det är vår grej.
Din mamma är min grej nu.
–Leker vi arga leken nu, eller?
–Ja.
Vad vill du ha, pengar?
Här är 50 dollar.
Gå och jaga glassbilen.
Gå!
Du tycker det här är roligt, va?
Du ser min mor som underhållning.
Din mor är en konstnär. Vill du ha
Hamburger Helper får du hitta en ny mor.
Allihopa! Kom fort!
Vakna! Ett mirakel!
Ett mirakel har uppstått!
–Vad tittar ni på?
–Pappas morgonskit.
Ser ni hur toppen av
den stiger upp ur ytan?
Doktorn...låt mig tappa
upp ett bad åt dig.
Agnes.
Hämta ett skohorn.
–Men vad betyder det?
–Att vår ekonomiska situation vänder.
Att saker kommer gå bättre.
Bajskorven pekar upp ur
toaletten, mot himlen och Gud.
Min bajskorv är ett meddelande från Gud.
Nej, barn. Skratta!
Gud är den roligaste mannen i universum.
Agnes, ta försiktigt med den
här och låt den torka i solen.
Vi startar en helgedom.
Hope, kom så förbereder vi.
Nu kommer jag aldrig in på Vassar.
Agnes?
Nån måste hålla koll på det här huset.
Jag försöker bara hålla samman allt.
Jag måste fråga dig en sak.
Han mår bra.
Han är bara överansträngd.
–Det var inte det.
–Vad vill du, Augusten?
Jag vill att du lagar Hamburger Helper.
Där var den till ***,
den hemska sanningen.
Tack.
Till skillnad från mamma hade jag
till *** nått mitt undermedvetna.
Jag borde göra mig redo för college.
Istället är jag hos min mors psykiater–
–på en säng med kissfläckar på.
Hur kunde det vända så?
Vad gjorde jag för fel?
Jag fyllde 15 år idag. Mina föräldrar
brukade göra väsen över högtider.
Jag vill att det blir som förr, en
familj som försökte älska varandra.
När ingen trodde Gud
talade med dem genom bajs.
Jag vill ha utegångsförbud för att ha
legat med en 35-årig schizofren man.
Jag vill ha regler och gränser.
För jag har lärt mig att utan dem–
–är livet bara en följd
av överraskningar.
Överraskning! Vi fick dig!
Överraskning.
Vi fick dig och du anade ingenting!
Le.
Vad står på?
Han är bara överväldigad.
Jag hämtar tändstickorna.
Det här är gott.
Deirdre?
Deirdre, kom nu.
–Jag åker inte till nåt jävla sjukhus!
–Det är bara för observation.
Det här är skitsnack!
–Jag tänker inte observeras!
–Vi har ordnat ett hem åt dig i Vermont.
Öppnar du inte ringer vi polisen.
–Varför ska ni ringa de grisarna?
–Du tycker alla icke-lesbiska är grisar!
Ni är grisar allihopa!
Ni vill henne bara illa!
Kan du sluta?
Gå och skriv din jävla poesi!
Nu.
–Nej, nej.
–Vi älskar dig.
Nej! Nej!
Släpp mig!
Snälla, släpp mig!
Tack.
Tack. Det är för mycket.
Tack så mycket.
"Sorg."
"Änglarna är borta."
"I veckor letade jag efter dem
och tog exakta mått på varje rum"–
–"som om huset hade
blivit mindre i sorgen."
Goda nyheter, journalen. Efter en
vecka har min mor släppts ut ur hispan.
Dr Finch säger att hon skriver ett verk
som tar henne till Merv Griffin Show.
–Jag önskar jag hade sån disciplin.
–Se upp.
Det är så han får dig
att bli förälskad i honom.
Vår första dejt var på bio.
My Fair Lady.
Mina händer svettades av nervositet.
Men Normans händer var torra.
Jag fick senare veta att
det var p.g.a. psoriasis.
Han sträckte sig efter min hand
i mörkret och så var det klart.
Hej, Norman.
Hej, Deirdre. Du ser frisk ut.
Suzanne, det här är min ex-fru Deirdre.
– Det här är min fästmö Suzanne.
Hej, trevligt att träffas.
Jag har hört mycket om dig.
Jag har inte hört nåt om dig.
Jag öppnar brevlådan varje dag
och hoppas på underhållsbidrag–
–men får bara min röst
som ekar tillbaka mot mig.
–Du drack upp familjens pengar.
–Jag har inte druckit på tre år.
Kan du ge honom en medalj?
– Jag vill ha mina pengar!
Jag skickade dina pengar till idioten–
–och hans advokat skickade
ett kontrakt påskrivet av dig.
Jag gick inte med på det.
Dr Finch skulle inte göra det.
–Sa jag det?
–Vad sa han om mig?
Att jag var en hemmafru med en hobby?
Den hobbyn har blivit ganska lönande.
–Jag publicerades i Yankee Magazine.
–Jag måste be dig att gå.
Vad sa han mer, att jag är galen?
Han är galen.
–Han träffar inte ens sin son.
–Du gör tydligen inte heller det.
Håll käft, din fitta!
Bort med tassarna!
Jag går härifrån.
Jag behöver en lugn
omgivning så jag kan skriva.
Kan du ge mig en handduk?
Jösses.
Blev du blöt?
Som djur kan förutsäga jordbävningar kan
jag känna när min mor kommer blir galen.
Hennes ögon brinner och
kroppen blir metallisk.
Hon slutar sova och börjar äta
speciella rätter, som tandkrämsmackor.
Men jag tror det värsta är över.
Det gör jag verkligen.
Sjukhus gör en bättre.
Min mor kommer bli bättre.
Dorothy stack och tog allting. Jag vill
inte vara ensam så du flyttar hit igen.
Har hon stuckit?
Det är bara du och jag, älskling.
Augusten, krama tillbaka.
–Kan du ordna lite te?
–Visst.
Sa jag att jag blev
publicerad i Yankee Magazine?
Är det sant? Vad bra.
–Vad gör du?
–Jag klipper ut mina refuseringsbrev.
Varför då?
Jag vill bli påmind om min
konstnärliga resa när jag blir känd.
Det håller mig ödmjuk.
Varför blandade du dina
piller med Dorothys medicin?
Dr Finch sa att det gjorde dig sjuk.
Jag vill inte prata om det nu.
Hela händelsen har varit intensiv.
Jag tror det var min sista psykos.
Jag tror att jag har hittat
mitt kreativa undermedvetna.
Tog Dorothy alla koppar också?
–Hon är en sån satmara.
–Nej, de är på gräsmattan.
Vad fan har du hållit på med?
Jag ger mina världsliga ting ett månbad.
Allt doktorn vidrört eller tittat
på måste steriliseras av natten.
–Att jag nyss litade på dig.
–Det måste du, jag är din mor.
Och jag oroar mig över dig.
Jag gillar inte dina val.
Jag har aldrig haft nåt val!
Det hade du när du skrev det här.
–Läste du min journal?
–Försök inte tävla mot mig.
Det får du inte om du ska flytta hit.
Du blir bara sårad.
När jag blir känd skriver de att min son
också skriver men inte lika bra som jag.
Jag vill inte det.
–Har du blandat ihop pillerna igen?
–Dömer du mig?
Vart ska du?
Ska du ringa doktorn?
Den jäveln tog mina pengar.
Jag tänker inte utnyttjas igen.
Vad gör du där inne? Släpp in mig!
Ringer du till doktorn?
–God kväll, frun...
–Säg aldrig åt mig vad jag ska göra!
–Frun, du måste lugna...
–Jag tänker inte kvävas i mitt eget hem!
Hope, det är Augusten...
Min mamma har blivit galen
igen och jag behöver hjälp.
Vi behöver pappa.
Finch gav henne lugnande.
Jag gillar att se henne sova.
Hon ser död ut.
Hon kanske har fått frid till ***.
Ingen av oss kommer få frid...
...förrän Finch och
alla hans avkommor...
...är döda.
Du låter galen.
Kom, vi lägger oss.
Neil?
Neil?
–Vad gör du, min son?
–Håll käft! Jag är inte din son!
Vad fan står på?
Det är okej.
Neil.
Neil.
Neil!
–Vart gick han?
–Bort. Varför har vi inga kryddor här?
–Vad hände?
–Familjesituation. Det har hanterats.
Natalie, du måste berätta!
Vart gick Bookman?
–Var fan är du?
–Jag behövde komma bort.
Min far är upprörd.
Han tror att du tar hennes sida. Vi
behöver få din mor till ett bra sjukhus.
Jag tror inte hon behöver det.
Var är du? Vi kommer och hämtar dig.
Har du en penna?
–Säg var du är.
–Jag säger var jag kommer vara imorgon.
På busstationen.
Jag åker till New York.
Du följer med.
Vi måste komma ifrån dem.
Din familj, min mor.
Annars kan vi inte leva ett normalt liv.
Vad håller du på med?
Vad ska vi göra i New York?
Vi kan bara spärra in mentalt störda.
Jag kan skriva. Och...skaffa ett
jobb så du kan gå i skolan.
Jag försörjer oss.
Jag är rädd, Augusten.
Jag också.
Men vi kan göra det här.
Vi måste.
–Kan jag ta er beställning?
–Jag vill ha en Tab–
–och en bit limepaj.
Jag vill inte ha nåt.
Är du inte hungrig? Du ser smal ut.
–Du borde äta nåt.
–Lägg ner den där skiten, mamma.
–Det är för sent för det.
–Nej, det är det inte.
Vi kan hitta ett hus där
vi kan skriva båda två.
–Vi kan börja om.
–Jag ska börja om.
I New York.
Jaså? Hur ska det funka?
Du har ingen utbildning, inga
pengar, möbler eller vänner.
Det kunde varit värre.
Jag skulle kunna gå på skolbal.
Varför kom du hit då?
För att ta farväl.
Har du packat varma kläder?
Ja.
Jag kommer klara mig.
Natalie följer inte med.
Jag sa att jag tar hand om dig.
Försök inte hindra mig.
Jag ska åka.
Jag kommer sakna dig.
Jag kommer sakna dig med.
Du är...den bästa sonen
en mor kan önska sig.
Du ska veta det.
Herregud... Agnes, det
är mycket pengar här.
Några ören här och där.
Det blir en del.
Doktorn vet inte om det.
Ingen gör det.
Imorse kom skatteverket igen...
...och jag gav dem nästan pengarna.
Men sen tänkte jag "nej".
"För en gångs skull ska
jag investera förståndigt."
När du skriver en bok måste
du skicka mig ett exemplar.
Hej då, min rare pojke.
Agnes?
Vad ska du göra nu?
Jag vet inte.
Kanske ta ner julgranen.
Översatt av kristnjov
divxsweden.net
Text hämtad från www.UNDERTEXTER.se
-din filmsajt på nätet