The Bride of Frankenstein - Svenska Transcript

Så underbart dramatiskt. Det råaste, vildaste skådespel av naturens värsta sida utanför... Och vi tre, vi eleganta tre här inne. Jag vill tro att en rasande Jehova riktade blixtens pilar rakt mot mitt huvud, George Gordon Lord Byrons okuvade huvud, Englands största syndare. Men jag kan inte smickra mig själv så mycket. Dånen kanske är för vår käre Shelley, himlens applåder åt Englands störste poet. Men min Mary då? Hon är en ängel. Du tycker det. Hör ni? Kom, Mary. Kom och titta på stormen. Du vet hur blixtar skrämmer mig. Shelley, älskling, kan du tända ljusen åt mig. Åh, Mary, min älskling. Förbluffande varelse. Jag, Lord Byron? Skrämd av åska, rädd för mörkret och ändå har du skrivit en historia som fick mitt blod att isa sig. Se på henne, Shelley. Kan du tro att den där älskvärda och förtjusande pannan hittade på Frankenstein, ett monster skapat av kadaver från plundrade gravar? Är det inte förvånansvärt? Jag förstår inte varför du tycker det. Vad tror du? En sådan publik behöver något starkare än en söt liten kärlekshistoria. Varför skulle jag inte skriva om monster? Jag förstår att Murray vägrade ge ut boken. Han säger att hans läsare skulle bli chockade. Jag tror att den blir utgiven. l sånt fall får du mycket att stå till svars för. Utgivarna insåg inte att mitt syfte var att skriva en morallektion om straffet som drabbade en dödlig man som vågade tävla med Gud. Vad ditt syfte än var, min kära, så njuterjag av att insupa varje enskild ohygglighet. Jag rullar dem över min tunga. Gör inte det, Lord Byron. Påminn mig inte om det ikväll. Vilken miljö på kyrkogården, för det första. De snyftande kvinnorna, den första jordklumpen på kistan. Det var en fin rysning. Frankenstein och dvärgen som stjäl kroppen från dess nygjorda grav, lossar den hängda mannen från galgen, där han gungade gnisslande i vinden. Frankensteins skicklighet i sitt laboratorium på berget, när han plockar isär döda män och bygger ett mänskligt monster, så fruktansvärt och hemskt att endast en galen hjärna kunnat skapa det. Och så morden... Det lilla barnet som dränkts. Henry Frankenstein som kastats från den brinnande kvarnen av monstret han själv skapat. Och det var dessa sköra, vita fingrar som skrev mardrömmen. Åh! Du fick mig att sticka mig, Byron. Det blöder. Såja. Jag tycker verkligen att det är synd, Mary, att historien slutar så plötsligt. Det var inte alls slutet. Vill du höra vad som händer efter det? Jag vill berätta det. Det är en perfekt kväll för mystik och skräck. Själva luften är fylld med monster. Jag är idel öra. Medan himlen härjar natten utanför, öppna upp ditt helvete. Nå, så tänk då att du står vid kvarnens ruiner. Elden håller på att dö ut. Snart kommer byggnadens blottade skelett att synas, de dystra taksparrarna mot skyn. Jag måste säga att det är den bästa eldsvåda jag någonsin sett! Varför gråter du? Det är hemskt. Jag vet att det är hemskt, men efter alla mord och stackars mr Henry som hämtades hem för att dö, så ärjag glad att se det där monstret rostat till döds inför mina ögon. Det är för bra för honom. Det är djävulens verk och du måste göra korstecknet fort, Marta, innan han tar dig. Kom nu. Det är över. Gå hem. Hem och sov. Nu börjar den igen! Den har inte brunnit ut alls. Det kommer mera. Är inte monstret dött än? Det är tid för varje ordentlig man och kvinna att ligga i sängen. Det där är hans inälvor, äntligen fångade. lnälvorna är alltid det sista som förintas. Gå vidare. Ni har fått nog med spänning för en kväll. Denna udda man ni kallar ett monster är död. "Monster", minsann. Ni kan tacka er lyckliga stjärna att de skickade mig att skydda liv och egendom. Varför skyddade ni inte dem som nu är dränkta och mördade? Kom igen. Vi vill inte ha något upplopp. -Vem ställer till med upplopp? -Gå vidare. God natt alla och sov gott. Sov gott, själv. Tror att han är någon, bara för att han är borgmästare. Stackars mr Henry. Han skulle ha gift sig idag med den där förtjusande flickan, Elizabeth. Täck över honom. Någon måste berätta för den stackars flickan. Rid så fort du kan till slottet och berätta för gamle baron Frankenstein att vi kommer med hans son. Åh, kära nån. Håll tyst. Kom hem, Hans. Monstret är dött nu. lnget kan vara vid liv i den där masugnen. Varför stannar du här? Jag vill se det med mina egna ögon. Åh, Hans, han måste vara död. Död eller levande, inget kan ge oss lilla Maria tillbaka. Om jag får se hans svärtade ben, kan jag sova på natten. Kom tillbaka, Hans! Du kommer att bli bränd! Maria drunknad och du uppbrunnen. Vad skulle jag göra då? Nej! Hans! Hans, var är du? Hans! Är du okej? Jag hör dig. Här. Räck mig handen, Hans. Här. Himmel, vad är detta? Henry. Berätta. Åh, frun, hur kan vi berätta för dig? Ta in honom. -Albert! -Vad vill du? Det lever! Monstret... Det lever! Håll tyst, din gamla toka. Jag såg det. Det har inte blivit till ett skelett alls. Det överlevde branden. Håll tyst. Vi tror inte på spöken. lngen tror mig. Okej. Jag tvår mina händer. Låt dem bli mördade i sina sängar allihopa. Tala till mig, Henry. Åh, han kommer aldrig att tala igen. Jag blev förutspådd detta. Jag blev tillsagd att ta mig i akt för min bröllopsnatt. Åh! Titta! Han lever! Henry, älskling! Elizabeth. Åh, vilken hemsk bröllopsnatt. Du kan gå och lägga dig nu, Mary. Du blir bättre snart. Jag känner mig nästan som mig själv igen. Så fort du är stark nog åker vi bort och glömmer den här hemska upplevelsen. Glömmer? Om jag bara kunde glömma, men jag tänker på det hela tiden. Jag har blivit förbannad för att jag utforskar livets mysterier. Döden kanske är helig och jag har vanhelgat den. Vilken underbar vision det var! Jag drömde om att vara den förste att ge världen hemligheten som Gud är så avundsjuk på. Livets formel. Tänk på kraften att skapa en människa. Och jag gjorde det. Jag skapade en människa. Och vem vet? Med tiden kunde jag kanske lärt honom att lyda min vilja. Jag kunde ha avlat fram en ras. Jag kanske hade hittat hemligheten med evigt liv. Henry, säg inte de där sakerna. Tänk inte på dem. Det är hädiskt och syndigt. Vi ska inte veta sådant. Jag kanske är ämnad att känna till livets hemlighet. Det kanske är del av den gudomliga planen. Nej! Det är djävulen som lägger orden i munnen på dig. Det är döden, inte livet, som är i allt och i slutet av allt. Lyssna, Henry. Medan du har legat här, vridit dig och yrat, harjag inte kunnat sova. Och när du yrade om din galna önskan att skapa levande människor från de dödas stoft, föreföll en underlig uppenbarelse ha framträtt i rummet. Den kommer, en skepnad som döden, och varje gång är den tydligare, närmare. Den verkar sträcka sig efter dig som om den skulle ta dig ifrån mig! Där är den! Titta! Där! Jag ser ingenting, Elizabeth. Var? Det är inget där. Där! Den kommer mot dig! Närmare! Henry! Henry! Henry! Albert! Förbaskade man. Han är aldrig här när han behövs. Vad är det för nytta med betjänter egentligen? Okej! Riv inte ner slottet. Vi är inte alla döda än. Det är ingen hemma. Släpp in mig, min goda kvinna. Jag vet att unge baron Frankenstein är hemma. Han är sjuk. Han ligger i sängen, som alla hyggliga människor borde vid den här tiden. Säg att dr Pretorius är här i ett hemligt ärende som är mycket viktigt och måste träffa honom ikväll. Dr Pretorius? Pretorius? Hur var... Hur var namnet? Dr Pretorius. Det finns inget sådant namn. Stanna där. -Vem är det? -Det är Minnie, frun. Åh, kom in. Det är dr Pretorius. Han vill träffa herrn. Han insisterar. Pretorius? Det är en äldre gentleman med ett underligt utseende, som måste träffa dig i ett viktigt, hemligt ärende, sa han. lkväll, ensam. Visa in honom. Henry, vem är den mannen? Dr Pretorius. Baron Frankenstein, nu, antarjag. Kom in, doktorn. Jag hoppas att du ursäktar detta sena intrång. Jag hade inte tagit mig friheten att komma om jag inte haft ett meddelande som jag misstänker är av yttersta vikt för dig. Det här är professor Pretorius. Han var filosofie doktor vid universitetet, men... Men blev sparkad. "Sparkad", min käre baron, är ordet för att veta för mycket. Henry har varit mycket sjuk, professorn. Han bör inte störas. Jag är även doktor, baronessan. Varför har du kommit hit ikväll? Mitt ärende till dig, baronen, är privat. Elizabeth, snälla. Jag hoppas att han inte gör Henry upprörd. Vad vill du? Vi måste arbeta tillsammans. Aldrig. Det här är skandalöst. Jag är färdig med det. Jag vill inte ha nåt mer att göra med den där helvetets avkomma. Så fort jag är frisk ska jag gifta mig och sedan resa bort. Jag ber dig att tänka om. Vet du inte att det är du som är ansvarig för alla de där morden? Det är straffbart att döda folk och med ditt monster på fri fot på landsbygden... Hotar du mig? Var inte så plump. Jag hade hoppats att du och jag tillsammans, inte längre som mästare och lärjunge, men som jämlika vetenskapsmän, skulle kunna utforska livets och dödens mysterium... Aldrig. lnte längre. ...och nå ett mål som vetenskapen inte vågat drömma om. Jag kan inte göra fler experiment. Jag har lärt mig en hemsk läxa. Det är ledsamt, mycket ledsamt. Men vi har gått för långt för att sluta. Det kan inte heller stoppas så lätt. Jag har fortsatt med mina experiment. Det är därförjag är här ikväll. Du måste se min skapelse. Har du också lyckats med att bringa liv till de döda? Om du, Herr baron, gör mig äran att besöka min enkla boning, så trorjag att du blir intresserad av vad jag har att visa. Efter 20 år av hemliga vetenskapliga undersökningar och otaliga misslyckanden, harjag också skapat liv, som man säger, i Guds avbild. Jag måste få veta. När kan jag få se det? Jag trodde nog att det skulle ändra din inställning. Varför inte ikväll? Det är inte så sent. -Är det långt? -Nej, men du behöver en rock. Det är nog bäst om din kusk väntar här. Sätt dig, Herr baron. lnnan jag visar resultaten av mina obetydliga experiment, vill jag skåla för vårt samarbete. Tycker du om gin? Det är min enda svaghet. Till en ny värld av gudar och monster! Skapandet av liv är fängslande. Påtagligt fängslande, eller hur? Jag kan inte exakt redogöra för allt som jag ska visa dig, men nu när du är min partner kanske du kan. Mina experiment blev inte riktigt som dina, Henry, men vetenskapen, liksom kärleken, har sina små överraskningar, som du ska få se. Du milde, doktorn. Vad är de här? Mina föremål har en tilltalande variation. Mitt första experiment var så förtjusande att vi gjorde henne till drottning. Charmerande, inte sant? Sedan var vi så klart tvungna att göra en kung. Nu är han så vansinnigt kär i henne att vi måste hålla dem åtskilda. Så, så. Jag måste vara mycket försiktig med kungen. Nu så, uppför dig. Min nästa produktion tittade så ogillande på de två andra att de gjorde honom till ärkebiskop. Han verkar sova. Jag måste väcka honom. Nästa är djävulen själv. Väldigt underlig, den här lille killen. Det finns viss likhet med mig, tycker du inte det? Eller smickrarjag mig själv? Jag har lagt ner stor möda på honom. lbland undrarjag om livet inte vore roligare om vi alla vore djävlar, och utan tramset med änglar och att vara goda. Åh! Kungen är ute igen. Även kungliga förälskelser är ett otyg. Stackars ärkebiskopen. Han har fullt upp. Så. Det där håller dig lugn. Min lilla ballerina är charmerande, men en sådan tråkmåns. Hon dansar inte till något annat än Mendelssohns Vårsång och det blir så enformigt. Min nästa är mycket konventionell tyvärr, men man kan aldrig veta hur de kommer att bli. Det var ett experiment med sjögräs. Normal storlek har varit min svårighet. Du lyckades med storleken. Jag måste lösa det med dig. Men det här är inte vetenskap. Det är mer som svart magi. Du tycker att jag är galen. Det ärjag kanske. Men hör här, Henry Frankenstein. Medan du grävde i gravar och satte ihop död vävnad, hittade jag, min käre lärjunge, mina material i livets källa. Jag sådde mina egna varelser, som odlingar, odlade dem som naturen gör, från frön. Men du uppnådde resultat som jag har missat. Tänk nu vilket häpnadsväckande samarbete vi skulle kunna ha, du och jag, tillsammans. Nej, nej. Lämna likhuset och följ i naturens spår, eller i Guds, om du tycker om dina bibelhistorier. "Till man och kvinna skapade Han dem." "Var fruktsamma och föröka er." Att skapa en ras, en ras skapad av människor, på jorden. Varför inte? Jag vågar inte! Jag vågar inte ens tänka på det. Vår galna dröm är bara halvt genomförd. Ensam har du skapat en man. Nu, tillsammans, ska vi skapa hans maka. Menar du... Ja. En kvinna. Det skulle vara mycket intressant. Nej. Rör mig inte! Där är hon! Snabbt! Där är han! Shjut! Spring till byn, snabbt! Det är monstret. Säg till borgmästaren. Han är i skogen! -Vad är det nu? -Monstret, han är i skogen. Hämta blodhundarna. Samla ihop alla mannar du kan. Stäng in kvinnorna och vänta på mig. Nu då! Monster, minsann. Jag ska visa honom. Följ mig. Var är han? Bind honom ordentligt. Jag vill inte veta av något slarv. Bind hans fötter först. Hans fötter först! lngen samarbetar, ingen alls! Har du honom? Det är vad jag vill veta. Har du honom? Självklart har vi honom, min goda fru. Ett bra jobb. Se till att han inte rymmer igen. Han kan göra skada och göra någon illa. Ta ner honom när ni har bundit honom. Behöver ni ha hjälp där uppe? Jag binder honom! Ta med honom till den gamla fängelsehålan. Kedja fast honom. Där är du. Ganska enkelt. Nu, för bort honom. Kom igen, mannar. Tillbaka till arbetet. Var stilla. Så där. Det räcker. Kom ner och lås dörren. Det får inte ta hela dagen. Jag vill inte hitta honom under min säng inatt. Han är en mardröm i dagsljus. Bort därifrån! Bort från fönstret! Sköt ni ert och se till att han inte rymmer. Han är farlig. Nu kan jag ägna mig åt viktigare plikter. Lämna oss åt våra. -Vad? -God natt, sir. Monster, minsann. Asch. Han är lös! Shjut honom! Hjälp! Han är lös! Gå hem. Bara en förrymd tok. Ville bara att någon skulle ta hand om det. Helt harmlös. Se där. Varför shjuter ni honom inte? Åh, han kommer! Var är Freida? Hon är borta. Freida! Freida! Freida! Var är Freida? Hon gick just. Åh, titta! Freida! Åh, vad har de gjort med dig? Mrs Neumann! Åh! Kom igen! Mrs Neumann! Stackars gamle Neumann. -Var är hans fru, Frau Neumann? -Frau Neumann! -Frau Neumann! -Frau Neumann! Det är en till där inne. Frau Neumann! Ramona, håll dig nära mig. Vi måste ta oss bort från det här området. Det är inte tryggt. Varför? Jag är rädd. Monstret. Det är ingen fara. Han är i fängelset och de kommer att hålla honom där. Var är pepparn och saltet? Vi har *** på peppar och salt. Okej, mor. Jag hämtar. Oroa dig inte. Du ska få ditt kött. Bort därifrån! Vem är där? Vem är det? Välkommen, min vän, vem du än är. Vem är du? Jag tror inte att jag känner dig. Jag kan inte se dig. Jag kan inte se någonting. Du får ursäkta mig, men jag är blind. Kom in, arme vän. lngen kommer att skada dig här. Om du är i knipa kanske jag kan hjälpa dig, men du behöver inte berätta om det om du inte vill. Vad står på? Du är skadad, din stackare. Kom. Sätt dig. Nu så, berätta vem du är. Jag förstår inte. Kan du inte tala? Det är underligt. Kanske... Du kanske också är handikappad? Jag kan inte se och du kan inte tala. Är det så? Om du förstår vad jag säger, lägg handen på min axel. Det är bra. Nej. Du stannar här. Du ska få lite mat. Vi ska bli vänner. Jag har bett många gånger att Gud ska skicka mig en vän. Det är mycket ensamt här och det var länge sedan någon människa kom hit till hyddan. Jag ska se efter dig och du ska måna om mig. Nu måste du lägga dig ner och sova. Ja, ja. Nu måste du sova. Vår Fader, jag tackar Dig att i Din stora barmhärtighet, Du har känt medlidande för min stora ensamhet och nu, i nattens tystnad har sammanfört två av Dina ensamma barn och skickat mig en vän att vara ljuset åt mina ögon och en tröst i oroliga tider. Amen. Och nu, vår lektion. Kommer du ihåg? Det här är bröd. Bröd. Bröd. Det här är vin att dricka. -Dricka. -Dricka. Bra. Vi är vänner nu, du och jag. -Vänner. -Vänner. -Bra. -Bra. Och nu, att röka. Nej, det är bra. Röka. Prova. Röka. Bra. Bra. Bra. lnnan du kom varjag ensam. Det är dåligt att vara ensam. Ensam, dåligt. Vän, bra. Vän, bra! Och nu, kom här. Vad är detta? Det är ved till elden. Ved. Det här är eld. Nej. Eld är bra. Eld, inte bra. Det finns bra och det finns dålig. Bra. Dålig. Bra! Musik? Kan du säga oss hur vi kommer ut ur skogen? Vi har gått vilse. Kom in, vänner, och vila en stund. Se. Det är monstret! Vad gör du? Det är min vän. Vän? Det där är odjuret som har mördat halva landsbygden. Jösses. Kan du inte se? Åh! Han är blind! Han är inte mänsklig! Frankenstein skapade honom av döda kroppar! Min vän. Min stackars vän. Varför gjorde du detta? Vän. Se. Åt vilket håll gick han? Hitåt! Han gick hitåt! Över kullen. Vän. Jag kan redan känna lukten av spökena. Jag har aldrig gillat gravar. Håll tyst och följ mig. Läs inskriptionen. Vad står det? "Död 1 899. Madeline Ernestine, älskad dotter..." Det spelar ingen roll. Hur gammal var hon? "1 9 år, tre månader gammal." Det är rätt. Börja jobba. Vad väntar ni på? Gud vare oss nådig. Ska jag skicka er till galgen, där ni hör hemma? Kan inte vara värre än det här. Nå, är ni redo? -Ja. -Okej, då sätter vi i gång. Söt liten sak, inte sant? Jag hoppas hennes ben är fasta. Den är lättare nu. Ja. Då så, doktorn, det är allt för ikväll antarjag. Kan vi gå hem nu? Ja. Jag väntar här en stund. Jag gillar det här stället. Se till att ingen ser er gå. Okej. Vi vet. Lämna lyktan där nere. Okej, okej! Om det blir mer av detta, vad säger du? Vi ger upp och låter dem hänga oss. Det gäller mig med. Det här är inget liv för mördare. Jag ger dig monstret. Åh. Jag trodde att jag var ensam. God kväll. Röka. Vän. Ja, jag hoppas det. Ta en cigarr. De är min enda svaghet. Bra, bra. Dricka, bra. Bra. Du gör man som jag? Nej. Kvinna. Vän åt dig. Kvinna. Vän. Ja. Jag vill ha vän som jag. Jag tror att du kan vara mycket användbar och du kommer ge lite styrka till argumentet, om det är nödvändigt. Vet du vem Henry Frankenstein är och vem du är? Ja, jag vet. Gjorde mig av döda. Jag älskar döda. Hatar levande. Du är vis för din generation. Vi måste ha ett långt samtal och sedan måste jag göra ett viktigt besök. Kvinna. Vän. Fru. Den där dr Pretorius är här igen, sir. Se där. Jag visste det. Skicka iväg honom. Jag träffar honom inte. Det ska jag. God kväll, Henry. Baronessan, jag har inte haft möjlighet att gratulera er till giftermålet. Det görjag nu. Dr Pretorius, jag vet inte vad för affärer du har med min man, men vad de än är, så sägerjag rakt ut att jag inte är rädd för dem eller för dig. Henry har varit mycket sjuk. Han är inte i skick att bli oroad eller irriterad. Ditt besök är ytterst ovälkommet. Jag hörde vagnen köra fram. Jag ser till att bagaget har packats in. Sedan åker vi. Jag tror att du vet varförjag är här. Alla nödvändiga förberedelser har gjorts. Min del i experimentet är klar. Genom en egen metod harjag skapat en perfekt mänsklig hjärna, redan levande, men slumrande. Allt är klart för oss att påbörja vårt enastående samarbete. Nej. Berätta inte om det. Jag vill inte höra! Jag har ändrat mig. Jag gör det inte. Jag förväntade mig det här. Jag tänkte att vi behöver en assistent. Han kanske kan övertala dig. lnget kan övertala mig. Vi får se. Nej! lnte det! Åh, han är harmlös, förutom om man lurar honom. Frankenstein. Ja. Det har skett framsteg sedan han kom till mig. Sätt dig. Vad vill du? Det vet du. -Det här är ditt verk. -Ja. Jag har inget att göra med en sådan monstruös sak. Jo. Måste. Ta ut honom. Jag diskuterar det inte förrän han är borta. Gå nu. Gå! Måste göra det. Aldrig. lnget kan få mig att göra det. Nu. Ställ väskorna i vagnen. Jag kommer ut om en liten stund. Säg till herrn att skynda sig, Minnie, annars missar vi tåget. Ursäkta att jag är så nervös, men jag tycker inte om att lämna dig ensam. Nonsens, Minnie. Jag klarar mig. Jag hoppas det. Är det du, Henry? Henry, hjälp! Henry! Frun! Elizabeth! Frun! Vad är det? Vad står på? Åh, sir! Hon är borta! Monstret! Han har henne! Jag såg det! Baronessan är borta! Det är Pretorius verk. Fort, spaningspatruller! Vi har inte en sekund att förlora. Jag uppmanar dig, om du värdesätter fruns liv, att inte göra något eller säga något om detta. Jag försäkrar dig att baronessan kommer att komma tillbaka oskadd, om du lämnar allt åt mig. lngenting förutom det han kräver. Jag kan inte hitta ett spår efter Elizabeth. Jag medger att jag är slagen. Men om du kan få henne tillbaka, görjag vad du vill. Är du redo att slutföra det här sista experimentet med mig? Och Elizabeth då? Hon mår bra och kommer tillbaka helskinnad om du fortsätter. Jag är redo. Se upp för trappstegen. De är lite hala, trorjag. Jag tycker det är charmerande. Det är intressant att tänka, Henry, att förr i tiden hade vi blivit brända på bål som trollkarlar för detta experiment. Doktorn. Jag tror att hjärtat slår. Se. Det slår, men det slår ojämnt. Mer saltlösning. Finns det liv ännu? Nej. lnte livet självt. Det här är bara en imitation av liv. Den här handlingen svarar bara när strömmen slås på. Vi måste vara tålmodiga. Det mänskliga hjärtat är mer komplext än någon annan del av kroppen. Titta. Slagen ökar. Ja. Det slutade. Ska jag öka strömmen? Det här hjärtat är odugligt. Jag måste ha ett annat och det måste vara friskt och ungt. Karl. Du måste gå till din vän på sjukhuset. Vi behöver en kvinna som dött en plötslig död. Kan du ordna det? Fårjag 1 000 kronor? Det är värt det och baronen betalar. Ja. Gå och hämta det. Jag ska försöka. Det sker alltid dödsfall genom olyckshändelser. Alltid. Jag ska hämta ditt hjärta. Jag går in där. Jag går in där, tar min kniv och hämtar det. Jag håller ner henne och där är hon. Var, frågarjag. Var kommer hon att vara? Tusen kronor. Det slår perfekt, precis som i livet! Om jag bara kan hålla igång det tills... Det var mycket färskt. Var hittade du det? Jag gav polisen 50 kronor. Vilken polis? Det var ett... Polisfall. Ja, mycket sorgligt, men vi kan inte tänka på det nu. Kan jag göra något? Nej, nej! Jag arbetar bättre ensam. Arbeta. Var är Elizabeth? Har du hämtat henne? Hon vänta. Jag vänta. Jag är utmattad. Jag måste sova. Arbeta. Slutföra. Sedan sova. Jag kan inte arbeta så här! Han måste gå. Skicka iväg honom. Jag lugnar honom lite en stund. Drick. Bra. Det där håller dig lugn. Elizabeth. Hon är död. Elizabeth lever och mår bra. Jag tror dig inte! -Jag har bevis. -Bevis? Om en liten stund kommer hon att tala till dig genom den här elektriska maskinen. Var är hon? lnte långt härifrån. Tala och hon hör dig och svarar. Ja? Ja, det är Henry. Henry, ja, jag är trygg. Men, hur länge? Kom och hämta mig. Jag är i en grotta... Elizabeth? Elizabeth! Hon försvann. Det räcker nu, men du hörde henne. Ja. Hon lever. Så fort vårt jobb är klart, kommer hon tillbaka till dig. Hjärtat slår mer regelbundet nu. Ja. Det har slagit i nio timmar. lnte än, men snart. Och hjärnan? Perfekt och redan på plats. Då är vi nästan klara. Nästan. Ska vi sätta in hjärtat nu? Ja. Lud wig! Det slår ganska normalt nu. Ta hit det. Stormen tilltar. Okej. Luften är tung av elektricitet. Det kommer att bli en förfärlig storm. Vi kommer att vara redo. Är det inte otroligt, Henry, att liggande här, inuti den här skallen finns en artificiellt framtagen mänsklig hjärna, varje cell, varje hjärnvindling, klar och väntar på att livet ska komma. Titta. Stormen kommer över bergen. Den är här snart. Drakarna! Är drakarna klara? Ja! Skicka upp dem så fort vinden tilltar. Skynda, skynda. Drakarna! Gör dem klara! Lud wig! Verkar som att han vill ha drakarna! Backa. Stå vid taket! Kosmisk spridare! Kablar! Skicka ner kablarna! Okej, stoppa vinschen. Jag kommer upp. Nu, upp med drakarna. Du tar nummer två, Lud wig. -Har du kontrollerat anslutningarna? -Ja. Var beredd! Släpp nummer ett. Släpp den, Karl! Den kommer upp! Gå tillbaka. Gå tillbaka ner! Gå ner! Nej! Försvinn! Frankenstein! Försvinn! Försvinn! Nej. Nej. Kom inte nära mig! Försvinn! Nej! Nej! Gå tillbaka! Nej! Nej! Höj den kosmiska spridaren. Ta bort spridarbanden. Hon lever! Lever! Frankensteins brud. Vän? Backa! Backa! Hon hata mig. Gillar andra. Se upp! Spaken! Gå bort från spaken! Du kommer spränga oss i atomer. Henry! Lås upp dörren! Henry! Backa! Backa! Det görjag inte om du inte kommer! Men jag kan inte lämna dem! Jag kan inte! Jo. Gå. Du lever! Gå. Du stannar. Vi tillhör döda. Älskling. Älskling. *** Swedish