Tip:
Highlight text to annotate it
X
Ingenting, sir. Inga spår efter
Niobe eller Ghost. Bara blå piller.
-Ska vi koppla in oss och leta?
-Det tjänar ingenting till.
-Ska vi vända hem, då?
-Nej, vi behöver deras skepp.
Sök igenom varenda tunnel
vi känner till.
Sök i så stora områden som möjligt,
så snabbt som möjligt.
-Ledningarna kryllar av kalamari.
-DÃ¥ jobbar vi fort.
Jag tänkte att du kanske var hungrig.
-Någon förändring?
-Nej.
-Och hur mår han?
-Han klarar sig.
-Ã
tminstone tills han vaknar.
-Vad menar du?
Kaptenen har några frågor till honom.
Det är bäst att han kan besvara dem.
Ser du såren?
Jag tror de är självförvållade.
VDT, kanske. Jag vet inte.
Men det är bäst
att han har ett bra svar.
Jag vill söka igenom Matrix igen.
-Efter vad?
-Neo.
Han är ju inte inkopplad.
För min skull?
Det här är vad som stör mig.
Hans neuralmönster
tyder inte på koma.
Men jag ser såna här mönster
hela tiden.
-Var?
-På de som är inkopplade.
Inte ett smack.
Han är inte där.
Jag har projektionsbilderna, sir.
Att döma av deras hastighet
är maskinerna i Zion om 20 timmar.
Gudars skymning...
Då sätter vi igång.
AK tar holografen. - Mauser, vapnen
ska vara bemannade hela tiden.
Se till att vi använder
så få motorer som möjligt.
Det är nån som ringer!
Hallå?
Det är Seraph.
Oraklet ber er komma
så fort som möjligt.
Godmorgon.
-Vem är du?
-Jag heter Sati. Du heter Neo.
Pappa säger att du inte ska vara här.
Att du är vilse.
Ãr du vilse, Neo?
-Var är jag?
-Det här är tågstationen.
Ãr vi inte i Matrix?
Det är dit tåget går. Vi ska dit,
men du kan inte följa med.
-Varför inte?
-Du får inte för honom.
-För vem?
-Konduktören. Jag gillar inte honom.
Men vi måste göra
som Konduktören säger-
-annars blir vi kvar här i evighet...!
Morpheus, Trinity...
Tack för att ni kom.
Något jag har lärt mig är
att inget nånsin blir som man vill.
-Vem är du?
-Jag är Oraklet.
Det finns tyvärr
ingen enkel förklaring till det här.
Jag är ledsen
att det här måste hända.
Jag beklagar att jag inte är som ni
minns mig, men ödet ville annorlunda.
Jag gjorde ett val som
kostade mig mer än jag önskade.
-Vad för val?
-Att hjälpa er, att vägleda Neo.
Den bästa prövningen för ett val
är att man gör om det-
-även när man vet
vilket pris man får betala.
SÃ¥ det var nog ett ganska bra val...
...för här är jag ju igen.
-Vet du vad som har hänt Neo?
-Ja.
Han är fast på en plats mellan
den här världen och maskinernas.
Länken kontrolleras av ett program
som heter Konduktören.
Han använder den
för att smuggla in program i Matrix.
Om han hittar Neo innan ni gör det-
-så är jag rädd
att vi får göra en del svåra val.
-Varför?
-På grund av Konduktörens chef.
Merovingian...
Han har satt ett pris på era huvuden.
Ni måste vara försiktiga.
Seraph vet var Konduktören är.
Han följer er.
Han har skyddat mig i åratal.
Hoppas han kan göra
detsamma för er.
Följ mig.
-Orakel...
-Jag vet, Morpheus.
Jag ser dina tvivel
och din osäkerhet.
Hur kan du förvänta dig
att jag ska tro dig?
Det gör jag inte. Jag förväntar mig
samma sak som alltid:
Att ni ska fatta era egna beslut.
Jag kan bara säga
att er vän behöver er.
Han behöver oss alla.
-Ãr du frÃ¥n Matrix?
-Ja.
Eller nej. Tidigare var jag det.
-Varför gav du dig av?
-Jag var tvungen.
Jag var också tvungen
att lämna mitt hem.
Kom, gumman.
Lämna den stackars mannen ifred.
Ursäkta, hon är så nyfiken.
-Jag känner igen dig.
-Ja, från fransmannens restaurang.
Jag heter Rama-Kandra.
Min fru Kamala och min dotter Sati.
Det är en ära att träffa dig.
-Ni är program.
-Javisst.
Jag är kraftverkets driftsledare
för återvinningsoperationer.
Min fru är en interaktiv mjukvaru-
programmerare. Mycket kreativ.
Vad gör du här?
Du hör inte hemma här.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
Min fru kan vara mycket rak.
Det är ingen fara.
Jag har inget svar.
-Jag vet inte ens var vi är.
-Den här platsen är ingenstans.
Den ligger mellan din värld och vår.
-Vem är Konduktören?
-Han arbetar för fransmannen.
Hur visste jag det?
Fransmannen glömmer inte,
och förlåter inte.
-Vet du nåt om honom?
-Jag vet det jag behöver veta.
Jag vet att om man vill föra in nåt
i din värld som inte hör hemma där...
-...så måste man gå till fransmannen.
-Ãr det vad ni har gjort?
Jag vill inte vara elak, Kamala.
Han kanske aldrig
ser ett ansikte igen.
-Du behöver inte svara.
-Det gör mig inget.
Svaret är enkelt.
Jag älskar min dotter väldigt mycket.
Hon är det vackraste jag har sett.
Men det räcker inte
i vår värld.
Alla program måste tjäna ett syfte.
Om de inte gör det, raderas de.
Jag gick till fransmannen
för att rädda min dotter.
Du förstår visst inte?
-Jag har aldrig...
-...hört ett program prata om kärlek.
-Det är ju en mänsklig känsla.
-Nej, det är ett ord.
Det som betyder nåt
är den förbindelse ordet står för.
Jag ser att du är förälskad.
Vad skulle du ge för att hålla fast
vid en sån förbindelse?
-Vad som helst.
-Då är vi kanske här av samma skäl?
Där är han.
-Försvinn!
-Vi vill inte ha nåt bråk.
Försvinn härifrån!
-Vi behöver din hjälp.
-Ingen kan hjälpa er!
-När kommer tåget?
-Det är redan försenat.
Konduktören brukar aldrig vara sen.
-Tror du att det har med mig att göra?
-Jag vet inte.
Endast Oraklet vet såna saker.
-Känner ni Oraklet?
-Det gör alla.
Jag bad henne om råd före det här.
Hon ska ta hand om Sati.
-Följer inte ni med henne?
-Det går inte.
Ãverenskommelsen
gäller endast vår dotter.
Min fru och jag måste återvända.
Det är vår karma.
-Tror ni på karma?
-Karma är ett ord, liksom kärlek.
Ett sätt att säga:
"Det jag är här för att göra."
Jag är inte bitter över min karma.
Jag är tacksam för den.
Jag är tacksam för
min vackra fru och dotter.
De är gåvor, och jag gör allt
för att hedra dem.
-Pappa, tåget!
-Ta din väska.
Kan jag hjälpa dig med den där?
Skynda på, jag är sen!
-Vem är du?
-Han är en vän.
Jag vet vem du är!
Det var alltså det de ville...
Jag måste tillbaka.
Jag betalar vad du vill.
På nåt sätt ska jag på det här tåget.
Du stannar här
så länge Merovingian önskar.
Känner jag honom rätt,
får du stanna mycket, mycket länge...
-Jag vill inte skada dig.
-Du förstår visst inte.
Jag har byggt det här stället.
Här nere är det jag som bestämmer.
Här är det jag som hotar.
Här nere är jag Gud.
Gå på tåget,
annars får ni stanna här med honom.
Vi går tillbaka till Oraklet.
Nej. Vi vet vad som måste göras.
Fan!
-Det är inte sant...
-En ängel utan vingar.
Jag fattar...
Du måste vara redo att dö.
Jag måste tala med honom.
Här kommer du bara förbi
över min döda, feta kropp.
Inga vapen är tillåtna här. Där nere
står en kvinna i garderoben-
-och om vi har tur,
en man som visiterar oss.
-Och om vi har otur?
-Då finns det många män.
Kan jag ta era... Herregud!
Vad i helvete?
Jag tror inte mina ögon.
Den förlorade sonens återkomst...
L'ange sans ses ailes...
Har du kommit för belöningen,
Seraph?
Hur många kulor har ni i era vapen?
Knappast tillräckligt.
-Vi vill bara diskutera en sak.
-Det vill ni säkert...
Ni har kämpat er igenom
ett helvete för det.
Vet ni vad? Lägger ni ifrån er vapnen,
får ni komma härifrån oskadda.
-Alla tre?
-Javisst.
Givetvis.
Quelle bonne surprise...
Vem hade kunnat tro
att vi skulle ses så snart igen?
Ãdet ler mot oss...
Och eftersom du, lille Judas,
har fört hit dem-
-antar jag att spåkvinnan
har hittat en ny form?
En besvikelse,
men knappast oväntat.
Dock hoppas jag
att hon har lärt sig sin läxa-
-och insett att
alla handlingar har konsekvenser.
Om man tar något från mig,
måste man betala priset.
Vet du varför vi har kommit?
Vad är det för fråga?
Det är mitt jobb att veta saker.
Det här är inget sammanträffande.
Men jag är faktiskt lite nyfiken på
hur det kunde hända.
-Vet ni?
-Nej.
Det trodde jag inte heller, men
det är ju alltid säkrast att fråga.
Vi vill förhandla.
Alltid rakt på sak, Morpheus.
Jag har något ni vill ha.
Vill ni förhandla...
...så måste ni kunna
erbjuda mig något, inte sant?
Det råkar faktiskt finnas något
jag vill ha.
NÃ¥got jag har velat ha
sen jag kom hit.
Något som inte kan stjälas...
...utan endast kan fås som gåva.
Oraklets ögon.
Men som sagt,
ingen undflyr universums lagar.
De är de lagarna som fört er hit.
Där andra ser sammanträffanden,
ser jag följder.
Där andra ser en lycklig slump,
ser jag det pris som har betalats.
För hit Oraklets ögon...
så får ni tillbaka er frälsare.
Det ser jag som
en helt rimlig uppgörelse.
Eller?
Jag har inte tid med det här!
Vad sägs om det här förslaget:
Ge mig Neo, eller så dör vi allihop.
Intressant förslag.
Ãr du verkligen
redo att dö för honom?
-Utan tvekan.
-Hon kommer att göra det.
Om hon måste, dödar hon oss alla.
Hon är förälskad.
Tänk att kärlekens mönster
ligger så nära vansinnets.
Betänketiden är ***.
Vad säger du, Merv?
Du lyckades ta dig hit,
så du kan ta dig härifrån.
-Ãr du redo att föra oss tillbaka?
-Snart. Deras koder är uråldriga.
Har ni hittat Neo?
Vi ser bara en kod vi inte kan tolka.
Jag kan inte ge mig av än.
Jag måste träffa henne.
Det är min sista chans.
Det är hemligheten.
Man måste använda händerna.
Kakor behöver kärlek,
som allt annat.
Jag ville baka klart innan du kom.
Sati, gumman...
Det är nog dags att provsmaka.
Ta bunken till Seraph.
-Jag är glad att du tog dig ut.
-Jag med.
-Känner du igen mig?
-Till viss del.
Det är så det funkar.
Vissa delar blir kvar, vissa inte.
Jag känner inte igen mig i spegeln än.
Men jag gillar fortfarande godis.
Nej, tack.
Minns du
första gången du besökte mig?
DÃ¥ var du alldeles stirrig,
och se på dig nu.
Du överraskade mig.
Det gör du fortfarande.
Du överraskade mig också.
-Jag hoppas jag var till nån hjälp.
-Du hjälpte mig hit, men varför?
-Hur kommer det här att sluta?
-Jag vet inte.
Vet du inte,
eller vill du inte berätta?
Ingen kan se bortom de val
de inte förstår. Ingen.
-Vilket val?
-Bekymra dig inte över mitt val.
Jag måste göra mitt, och du ditt.
-Väljer du vad du ska berätta för mig?
-Givetvis inte.
Varför sa du inget om Arkitekten, då?
Om mina föregångare?
-Varför sa du inte sanningen?
-Det var för tidigt för dig att veta.
-Vem avgjorde det?
-Det vet du.
KÃNN DIG SJÃLV
Jag själv...
DÃ¥ vill jag ha
en del andra svar nu.
Hur kunde jag lämna kroppen
utan att vara inkopplad?
Hur stoppade jag fyra spanare
med bara tankekraft?
Berätta vad det är som händer.
Den utvaldes krafter
sträcker sig bortom vår värld.
De når ända härifrån,
hela vägen till deras ursprung.
-Vart?
-Till källan.
Du kände det när du rörde spanarna,
men du var inte redo.
Du borde vara död, men
du var visst inte redo för det heller.
Arkitekten sa att om jag inte åter-
vände till källan, skulle Zion falla.
Du och jag ser inte
bortom våra egna val-
-men han ser inte
bortom något val.
Han kan inte förstå dem. För honom
är de bara variabler i en ekvation.
Varje variabel
måste beräknas och kontras.
Det är hans syfte:
att skapa balans i ekvationen.
-Vad är ditt syfte?
-Att skapa obalans.
-Varför? Vad vill du uppnå?
-Samma sak som du, Neo.
-Och jag är beredd att gå lika långt.
-Ett *** på kriget...
-Kommer det att ta ***?
-På ett eller annat sätt.
Kan Zion räddas?
Jag har inte svaret på den frågan,
men...
Om det finns ett svar, finns
det bara en plats där du kan få det.
Du vet var.
Och om du inte finner svaret...
...så finns kanske ingen morgondag
för nån av oss.
Vad betyder det?
Allt som har en början...
...har ett ***.
Jag ser slutet närma sig.
Jag ser mörkret sprida sig.
Jag ser död.
Och du är allt som står i hans väg.
Smith...
Snart är han mäktig nog
att förgöra den här världen.
Men han nöjer sig inte med det.
Han kommer att förgöra allt.
-Vad är han?
-Han är du.
Din motsats, din negation.
Resultatet av
att ekvationen söker balans.
-Och om jag inte kan stoppa honom?
-På ett eller annat sätt...
...så kommer kriget att få ett ***.
I natt ligger båda världarnas framtid
i dina händer...eller i hans.
Hur känner du dig?
Jag behöver tid.
-Typiskt.
-Kapten Roland...
-Bane är vid medvetande, sir.
-Bra. Han kanske har några svar.
Jag älskar den här doften.
Den kommer jag att sakna.
-Orakel...
-Jag vet, jag vet.
Sati, gumman...
-Ta några kakor och följ med Seraph.
-Jag skulle vilja komma hit igen.
-Det skulle vara trevligt.
-DÃ¥ ses vi i morgon.
Jag hoppas det, gumman.
Jag är rädd, Seraph.
Han följer efter oss.
Ser man på, det var länge sen.
Att jaga dig
var som att jaga ett spöke.
-Jag har besegrat dig förut.
-Sant, men saker är annorlunda nu.
Och du måste vara
det sista exilprogrammet.
Oraklet har berättat om dig.
-Vad sa hon?
-Att du är en ond man.
Jag är faktiskt inte så dum
när man lär känna mig.
Det stora och mäktiga Oraklet,
vi möts till sist.
Jag förmodar att jag är väntad?
Det allvetande Oraklet
kan inte överraskas.
Hon vet ju allt.
Men om det är sant,
varför är hon då kvar här?
Varför har hon inte flytt?
Kanske visste du
att jag skulle göra så, kanske inte...
Om du visste, ställde du kakorna där
avsiktligt, med ett syfte-
-vilket innebär att du sitter där
avsiktligt, med ett syfte.
Vad har du gjort med Sati?
"Kakor behöver kärlek,
som allt annat."
-Du är en ***.
-Det vet ju du, mamma.
-Gör vad du kom för.
-Ska bli.
Jag önskar jag kunde hjälpa till,
men jag kommer inte ihåg nåt.
Och skärsåren?
De är mer än en dag gamla.
Ja, helt klart.
Det har ni rätt i, sir.
De ser ut att vara självförvållade.
Varför skulle jag skada mig själv?
SÃ¥vida inte
jag var någon annan än mig själv.
Men om jag inte är mig själv...
vem är jag?
-Har ni gjort en VDT-test?
-Ja, resultatet var negativt.
Men han påvisar
ovanlig hjärnaktivitet.
Korssynaptiska impulser,
tecken på trauma-
-och bindvävsärr
över hela hjärnbarken.
Jag vill ha sanningen.
FÃ¥ honom att minnas.
-Vi har hittat Logos!
-PÃ¥ tiden att vi fick goda nyheter.
Hittar du några livstecken?
Ingenting än, sir.
-Och skeppet?
-Enligt holografen är skrovet intakt.
Landa, och sätt en man
vid bakre kanonen.
Ställ en fullständig diagnos
på skeppet så fort det går.
Försiktigt, sir.
Bläckfiskarna är ena listiga jävlar.
Det kan vara en fälla.
Vad var det?
Sluta peka med de där.
Vi behöver bara lite hjälp att starta.
-Niobe.
-Morpheus.
-MÃ¥r du bra?
-Ja. Vi visste inte vad som hände...
-Jag är ledsen.
-Ingen fara.
Jag är glad att se dig också.
-Fick ni ut Neo?
-Ja. Hur kände du till det?
Oraklet. Vi träffade henne
innan spanarna kom.
-Vad sa hon?
-Samma sak som alltid.
Precis det jag behövde höra.
Inom tolv timmar
når maskinerna hamnen.
Varje simulation vi har kört-
-har visat att om de är inne i staden,
minskar våra chanser betydligt.
Vårt främsta mål är att
förstöra grävarna inne i hamnen.
DÃ¥ kanske vi kan hindra dem
från att nå staden.
Om inte, kommer vi bara
att kunna försvara oss vid templet.
Ingången dit är så pass smal
att vi kan samla ihop vårt försvar.
-Ni har bett om fler frivilliga?
-Det stämmer.
Hur stora styrkor ska användas
för att uppnå det primära målet?
Alla APU-trupper
och halva infanteriet.
-Halva infanteriet...?
-Fick jag bestämma...
...skulle jag ta varje man, kvinna och
barn och marschera mot hamnen.
-Kanske tur att du inte bestämmer.
-Det får tiden utvisa.
En fråga till, befälhavare.
Har du hört något
från Nebuchadnezzar?
Nej, och det får vi nog aldrig göra.
Kanske inte...
Men vi kan hoppas.
Hopp är tyvärr en lyx
jag inte har tid med.
-Vad gör du, Zee?
-Tillverkar granater.
-De evakuerar vår nivå, vi måste gå.
-Jag följer inte med.
De har kallat in frivilliga
för att försvara hamnen.
Stanna här, barn.
-Du kan inte göra så här, Zee.
-Jag måste.
Jag älskar honom.
Jag älskar honom, och han mig.
Han skulle ha gjort samma sak.
Du kommer att bli dödad.
Det är vansinne.
Kanske.
Men om det gällde Dozer-
-och din sista chans att återse honom
var att försvara hamnen...
Vad skulle du göra då?
Tillverka granater.
Vad tusan sysslar du med?
En olycka, sir!
Jag såg inte... Jag är ledsen.
-Vem fan är du?
-En frivillig, sir.
Hur ska en klen kapselunge som du
kunna bidra till min kår?
Jag vill göra min plikt, sir!
Vi måste försvara hamnen.
-Hur gammal är du?
-Arton.
Sexton hade varit trovärdigare.
-Okej, jag är sexton.
-Man måste vara arton för kåren.
Maskinerna bryr sig inte om ålder,
de dödar mig ändå.
Det har du förbannat rätt i.
Ge mig en chans.
Jag sviker er inte.
Gör du det, märker du snart att jag
har nåt gemensamt med maskinerna.
Prova tändningen nu.
Hon lever igen.
Ska vi ladda över drivrutinerna?
Det vore toppen.
Kan du tvätta vindrutan också?
Vi har kontakt. Snart funkar hon igen.
Det ser bra ut, förutom...
-Det är nåt fel på Matrix-signalerna.
-Nej, ni ser samma sak som vi.
-Vad är det som händer därinne?
-Knappast nåt bra.
Maskinerna har tagit korsning 21.
Tar vi oss ner och åker förbi 153:an,
så kan vi överrumpla dem.
Vi tar oss så djupt ner vi kan
och utlöser vår EMP.
DÃ¥ kanske vi kan skapa
en öppning åt er.
Ingen elegant lösning,
men det är enda vägen tillbaka.
Nej, det är det inte.
Det finns en underhållstunnel.
Den går ner
tusen meter före 21:an.
Vi kan ta oss ner
utan att de märker oss.
Det där är en mekaniktunnel.
-Ingen kan flyga genom dem.
-Jag kan det.
Jag har gjort det.
-Det var länge sen, Niobe.
-Jag kan göra det, sa jag.
Men vi kan inte följa efter dig.
Tiden är alltid emot oss.
Jag är ledsen att jag dröjde...
...men jag ville vara säker.
Jag vet vad jag måste göra.
Det är inte lätt att säga det här,
men jag måste ta ett av skeppen.
Vart ska du?
Till maskinernas stad.
-Jag vet att det är svårt att förstå.
-Inte alls. Du är komplett galen.
-Inget skepp har kommit i närheten.
-Jag måste försöka.
-Har Oraklet sagt det?
-Nej.
Vilken galenskap! Ta livet av dig
om du vill, men inte med våra skepp.
-Tro mig. Jag måste dit.
-Fan heller!
Jag bestämmer
vart mitt skepp ska åka!
Hellre åker jag ner i helvetet
än låter dig ta det.
-Han kan ta mitt.
-Du kan inte göra så.
Säg inte till mig vad jag får göra
med mitt skepp efter ditt lilla tal.
-Men för Guds skull...!
-Jag styr ditt skepp, han tar mitt.
Ã
ker vi inom en timme kommer vi
till Zion samtidigt som maskinerna.
Vilket slöseri...
Två skepp, två färdriktningar.
Visst låter det som försynen,
Morpheus?
-Du tror ju inte på den utvalde.
-Nej, det gör jag inte.
-Jag tror på honom.
-Tack.
-Vad är det där?
-Den får dig att slappna av.
-Den gör det lättare att minnas.
-Och om jag inte vill minnas?
-Varför skulle du inte vilja det?
-Tänk om jag utlöste EMP:n?
Tänk om jag förstörde skeppen, och
har alla dessa liv på mitt samvete?
Om jag gjorde det...
...så är jag väl inte
så värst trygg här?
Det kanske inte du heller är.
Jag är klar.
Trinity...
Jag måste berätta en sak.
Det finns nåt du måste förstå.
Jag vet att jag måste dit,
men bortom det...
Jag vet inte...
Jag förstår.
Du tror inte att du återvänder.
Jag förstod det direkt.
Jag såg det på dig.
Precis som du såg på mig
att jag följer med.
-Jag är rädd, Trin.
-Jag med.
Jag behövde tio minuter
för att ta på mig ena skon.
Men du ska veta
att för sex timmar sen-
-sa jag till Merovingian
att jag kan ge allt för dig.
Vet du vad som har förändrats
de senaste sex timmarna?
Ingenting.
Har du lastat i ammunitionen?
Skynda på. Vi har ont om tid.
-Lämnar du inget åt dem?
-Han sa att han inte behövde nåt.
Jag tar inte farväl.
Jag säger lycka till.
-Jag hoppas du vet vad du gör.
-Jag med.
Det har varit en ära, sir.
Det är fortfarande jag
som ska känna mig hedrad.
-Vi är klara.
-Det var på tiden.
Vi är redan sena, kapten,
så sätt fart.
Hejdå, sötnos. Ta hand om dem.
Klar?
Motorn är fortfarande igång.
Det måste vara en säkring.
Jag borde ha förstått
att han skulle skicka sin slampa.
Ingen har sluppit undan
så många gånger som du.
Varje gång trodde jag var den sista,
men du gled mellan fingrarna på oss.
Jag kan inte uttrycka
hur frustrerande det var.
Vad pratar du om?
Jag kommer nog att njuta av din död
lika mycket som av hans.
Det är Bane, Neo! Han är psykotisk.
Det där ska du få för.
-27 kilometer kvar.
-Vi har en nödsituation, kapten.
Det är Maggie. Hon är mördad.
Jag tror att det var Bane.
Jag visste att han var galen!
Det var han som utlöste EMP:n.
Jag borde ha tvingat honom
att erkänna.
Han är inte kvar på skeppet.
-Jag vet var han är.
-PÃ¥ Logos...
Vi måste vända.
De kanske behöver hjälp.
Det är för farligt.
Har han dödat dem,
kontrollerar han ännu en EMP.
De måste klara sig själva,
precis som vi.
Mr Anderson...
Du är visst lika förutsägbar
i den här världen.
Han är galen.
Mr Anderson och jag
vet att skenet kan bedra.
Förvirrad, mr Anderson?
Det klarnar snart.
Tack för vapnet.
Du kan lägga det här.
-Skjut honom!
-Ja, gör det. Döda oss båda två.
Gör det, annars dödar han oss.
Titta... Han vet att han borde,
men gör det inte.
Han kan inte.
Backa och vänd dig om.
Släpp henne.
Visst känns det bekant?
Vi har varit med om det här förr,
minns du det?
Det gör jag.
Jag tänker inte på någonting annat.
-Vem är du?
-Känner du fortfarande inte igen mig?
Det är visserligen svårt att tänka
innesluten i en ruttnande köttklump.
Stanken fyller varje andetag,
det går inte att undfly den.
Vidrigt!
Se hur patetiskt ömtålig den är.
Inget så här svagt
är menat att överleva.
-Vad vill du?
-"Samma sak som du..."
SÃ¥ ja, mr Anderson.
Se förbi köttet.
Se igenom gelatinet i de här tröga
kreatursögonen och se din fiende.
-Nej!
-Jo, mr Anderson.
-Det kan inte vara sant!
-Jag kan hitta dig överallt.
-Det är omöjligt!
-Inte omöjligt.
Oundvikligt.
Farväl, mr Anderson.
Jag önskar du kunde se dig själv.
Den blinde Messias.
Du är en symbol för hela ditt släkte.
Hjälplös...
Ãmklig...
Du bara väntar på
att nån ska göra *** på ditt lidande.
Jag ser dig.
Det är inte över än, mr Anderson.
Det är inte över!
Trinity?!
Ã
h nej, dina ögon...!
Jag klarar mig.
Det är ingen fara, Trin.
Men du får nog styra.
De bryter igenom om 22 minuter.
Det vet inte att vi saknar EMP,
så de anfaller i vågor.
Koncentrera offensiven mot grävarna.
Beordra APU-trupperna till position.
Okej, det är dags!
Ni känner mig, så jag säger det här
på enklast möjliga sätt.
Om vår tid är inne, så är den det.
Jag begär bara en sak.
Om de jävlarna måste ta våra liv-
-så ska vi ge dem ett helvete först!
-Ãr du rädd, Charra?
-Som fan.
Men jag har ett förslag:
så länge du laddar, så skjuter jag.
Okej.
-Ser ni...?
-Tyst.
-Hur långt bort är öppningen?
-1,4 kilometer.
-Vi alstrar för mycket värme.
-Ghost, slå av hjälpsystemen.
Manuell styrning.
Ner till fyra motorer.
-Lugn, sötnos...
-700 meter.
Om vi kommer tillräckligt nära...
-600 meter.
-Där framme...!
-Här kommer de.
-Full kraft!
Bemanna kanonerna!
Ghost, du går med dem.
- Morpheus, ta hans plats.
Jag kommer hem, älskling.
Här kommer de.
-Sakta ner, det är inte Logos du kör!
-HÃ¥ll i dig, Roland.
Jag visste inte
att mitt skepp kunde göra så!
De har brutit sig igenom!
Beredda!
För Zion!
Jävlar...
Kom, vi sticker.
Cirkelformation!
Omladdning!
Ladda om nian!
Sätt fart!
Akta vänster sida!
LÃ¥t dem inte bryta igenom!
Zuka!
Var är mitt infanteri?!
Fanskapet ska skjutas ner!
Smaka på den här.
Ny borr på ingång!
Vilket fläskigt arsle hon har!
-Bort med dem!
-Det kryllar ju av dem!
-Ser du, kapten?
-De attackerar radion!
Håll fast mig i bältet.
Ge mig ett bra läge...
Charra!
Inkommande skepp!
Det skiljer sig från maskinerna.
-Det verkar vara ett av våra.
-Holografen skannar av det.
-Be dem om koderna.
-Jag försöker, men de svarar inte.
Det är ett trick.
Det kan inte vara vårt.
Ingen kan flyga i mekaniktunnlar.
Främre aktermotorn,
trettio grader, åttio procent.
Bakre styrbord,
sextio grader, tjugo procent.
-Häng med nu!
-Jag försöker!
Holografen bekräftar
att det är Hammer.
Skeppet är under attack, men
hon når tredje porten om tolv minuter.
Deras EMP
kan slå ut varenda spanare.
Den skulle slå ut
hela vårt försvar också.
-Gör vi det, förlorar vi hamnen.
-Det har vi redan gjort.
Ãppna porten.
Tredje porten svarar inte!
Skadorna är för stora!
Vi kan inte öppna den!
Full kraft, nittio grader,
vänstra bakre styrbord.
Full kraft...nittio grader.
Nu!
Kom igen, sötnos.
-Du kan flyga, kvinna!
-Vi är inte hemma än. Hur är porten?
-Det finns spanare i hamnen.
-Ãr det för sent?
Hur många APU har vi kvar?
Kontakta den som är närmast port tre.
-Omladdning!
-Det regnar metall...
Se upp, de kommer!
Bakom dig!
Den sitter fast!
Glöm det. Stick härifrån!
Så där!
Kapten Mifune!
Ã
h nej...
De kommer...
De kommer.
Hammer.
Du måste öppna porten.
Skär av motvikterna.
Du klarar det... Skynda dig!
Kapten...
Jag fullgjorde aldrig min träning.
Inte jag heller.
Säkra den där!
Det går inte.
Vi måste utlösa EMP:n.
Kom igen, snälla...
Håll tyngdpunkten framåt.
Lätt som en fjäder...
Enligt holografen är Mifunes APU
på väg mot tredje porten.
Tryck inte för hårt.
Mifunes APU är framme.
Han har två minuter på sig.
-Mifune, hör du mig?
-Hans radio verkar vara trasig.
Mifune, det är Lock.
Jag vet inte om du hör mig...
Hammer är två minuter bort.
Du har två minuter på dig
att öppna porten.
Link...!
Till huvuddäck, ladda EMP:n!
Gör det!
Neo... Jag tror på dig.
-Klarar vi oss?
-Har vi kommit så här långt.
Snart hemma.
Bränn av den!
-Du klarade det.
-Nej.
Vi klarade det.
Vilken pilot du är.
Vissa saker förändras aldrig.
Men det gör vissa saker?
Lyckligtvis förändras vissa saker.
Jag visste att du skulle komma.
Jag lovade ju.
Du hade det på dig.
Skämtar du?
Jag tänker aldrig ta av det.
Tre kaptener, ett skepp.
De andra skeppen
gick givetvis förlorade utan mening?
-Kul att se dig också.
-Rådet väntar på en förklaring.
Själv stannar jag
och försöker ordna upp det här.
Jag trodde vi hade räddat hamnen?
Ni tänker aldrig längre
än näsan räcker.
Er EMP slog ut
nästan varenda dator och APU.
De borde skicka varenda spanare
precis nu.
"Räddade hamnen"?
Ni räckte över den på ett silverfat.
Skär av den, nu.
Bron är rensad.
Hör du?
Fixa kablarna.
Systemet ska startas igen!
Det kommer fler.
Beordra alla att falla tillbaka.
Försegla schaktet...omedelbart.
Herregud...
-De är redo.
-Gör det!
Ert drag...
-SÃ¥ de fick ert skepp?
-Det stämmer.
Trots att du kände till hans planer?
Sa inte Oraklet nånting?
Hon sa att jag skulle besluta
om jag skulle hjälpa Neo eller inte.
Men vad kan ett enda skepp göra
mot hela deras försvar?
Ingenting. Men han vägrade lyssna.
Han tog inte ens nån ammunition.
Han var helt galen.
Nej, det var han inte.
Neo gör
vad han känner att han måste göra.
Han kanske har fel.
Han kanske inte når
maskinernas stad-
-och kanske kan han inte rädda oss
även om han gör det.
Men så länge det finns
en enda strimma liv i hans kropp...
...så ger han inte upp.
Det får inte vi heller göra.
Temperaturen sjunker.
Här är det...
Vi är över fälten, va?
-Hur visste du det?
-Jag känner dem.
Därborta... Där är vår väg.
-Ser du den? Tre linjer.
-Kraftledningar.
Följ dem.
Vad gör de?
Jag vet inte. - Löjtnant?
-Fan också!
-Vad gör vi nu, befälhavare?
Nu är det bara en tidsfråga
innan maskinerna forcerar murarna.
Rådet bör förena sig med det övriga
icke-stridande manskapet i templet.
-Hur lång tid har vi?
-Två timmar. Kanske mindre.
Vi har befäst ingången med artilleri
för att ge dem en sista kamp.
Utöver det kan vi inte göra så mycket.
Tror du att
vi har någon chans att överleva?
Jag är inte den du bör fråga.
Fråga honom.
Han är den som tror på mirakel.
Där... Bergen.
Där är det.
Ser du vad som väntar oss?
-Säger du att vi lyckas, tror jag dig.
-Det gör vi.
Det måste vi.
Spanare.
De är för många!
Jag har dig!
-Du måste hjälpa mig, Neo!
-Jag kan inte.
Flyg över dem.
Himlen! Det är enda vägen.
DÃ¥ flyger vi.
SÃ¥ vackert...
Pumpa tändningen.
Igen! LÃ¥ngsamt.
Trin?
Trinity?
Här är jag... Här borta.
-Vi klarade det.
-Precis som du sa.
Det är otroligt, Trin.
Ljus överallt.
Hela staden verkar vara gjord av ljus.
Jag önskar du kunde se
vad jag ser.
Du har redan visat mig så mycket.
Vad är det, Trinity?
Jag kan inte följa med dig, Neo.
Jag kommer inte längre nu.
Det är ingen fara.
Min tid är inne.
Jag har gjort allt jag kunde.
Nu måste du göra resten.
Du måste slutföra det.
Du måste rädda Zion.
Jag kan inte.
Inte utan dig.
Jo, det kan du.
Du klarar det.
Jag tror på dig.
Det har jag alltid gjort.
Du får inte dö...!
Jo, det kan jag.
Du återgav mig livet en gång.
Men inte den här gången.
Minns du...
...på taket, när du hade räddat mig...
...vad mina sista ord var?
Du bad om förlåtelse.
Jag önskar
att jag inte hade gjort det.
Det var min sista tanke.
Jag önskade mig en sista chans...
...att säga vad som
verkligen betyder något.
Att säga hur mycket jag älskade dig.
Hur tacksam jag var
för varje minut med dig.
När jag visste hur jag skulle säga,
var det för sent.
Men du återgav mig livet.
Du uppfyllde min önskan.
En sista chans
att säga vad jag ville.
Kyss mig...
...en sista gång.
Skynda på med ammunitionen!
Vi har inte råd med några misstag.
Montera den där!
-Skynda på!
-Kom igen, kom igen...!
Neo... Om du tänker göra nåt,
så skynda dig.
Jag vill säga det jag har kommit för,
sen kan ni göra vad ni vill.
Tala!
Programmet Smith
kan inte längre kontrolleras.
Snart sprider han sig i er stad,
precis som i Matrix.
Ni kan inte stoppa honom.
-Men det kan jag.
-Vi behöver inte dig!
Vi behöver ingenting!
I så fall har jag gjort ett misstag,
och då kan ni döda mig.
-Vad vill du ha?
-Fred.
Vad gör de?
Vad sysslar du med?
Morpheus!
Och om du misslyckas?
Det gör jag inte.
-Neo...
-Han kämpar för oss.
Välkommen tillbaka, mr Anderson.
Vi har saknat dig.
Vad tycks om den nya inredningen?
Det får sitt *** i natt.
Jag vet. Jag har sett det.
Därför kommer resten av mig
bara att njuta av uppvisningen.
Vi vet redan
att jag är den som besegrar dig.
Kan du känna det, mr Anderson?
Hur det kryper närmare?
Det kan jag.
Jag borde egentligen tacka dig.
Det var ju ditt liv
som lärde mig syftet med allt liv.
Livets syfte är att upphöra.
Varför, mr Anderson?
Varför, varför...?
Varför gör du det?
Varför reser du dig?
Varför kämpar du vidare?
Tror du att du kämpar
för något mer än ditt liv?
Kan du säga vad det är?
Vet du ens?
För frihet eller sanning?
Fred? Kanske för kärlek?
Illusioner, mr Anderson.
Föreställningar skapade
av det klena människointellektet-
-för att rättfärdiga en tillvaro
utan mening och syfte!
Alla är de
lika artificiella som Matrix...
...men endast ni kunde uppfinna
något så banalt som kärleken.
Det måste du ha insett
vid det här laget, mr Anderson.
Det är meningslöst att kämpa vidare!
Varför, mr Anderson?
Varför envisas?
För att jag väljer att göra det.
Det här är min värld!
Vänta!
Jag har sett det här.
Det här är slutet.
Ja...
Du låg där, precis som nu.
Jag står här, precis här,
och jag ska säga nåt.
Jag säger:
"Allt som har en början har ett ***,
Neo."
Vad sa jag?
Nej! Så här
skulle det inte gå till...
-Försvinn!
-Vad är du rädd för?
-Det är ett trick!
-Du hade rätt, Smith.
Du hade rätt hela tiden.
Det var oundvikligt.
Ãr det över?
Ã
h nej...
Det är inte rättvist.
Det är fullbordat.
Jag förstår inte...
-Han klarade det.
-Han har räddat oss...
Han har räddat oss!
Det är över!
Han klarade det!
-Vad har hänt?
-Neo klarade det!
-Klarade vad?
-Han fick *** på kriget!
Kriget är ***!
Zion! Zion!
Det är över, Zion!
Jag har drömt om det här
så länge...
Händer det på riktigt?
Var du än är, Neo...
Tack.
Godmorgon.
Nämen, vilken överraskning!
-Du tog stora risker.
-Förändringar kräver det.
Hur länge kommer
den här lilla freden att bestå?
Så länge den kan.
Hur blir det med de andra?
-Vilka andra?
-De som vill ut.
De friges, givetvis.
-Har jag ditt ord?
-Vad tar du mig för? Människa?
Orakel!
-Vi var rädda att inte finna dig.
-Nu är allt bra igen.
Titta!
Har du sett?
SÃ¥ vackert!
-Var det du som skapade den?
-För Neo.
Vad fint. Det hade han gillat.
-Kommer vi att återse honom?
-Jag misstänker det.
En dag...
-Har du alltid vetat?
-Nej, det har jag inte.
Men jag trodde på det.
Jag trodde på det.