Tip:
Highlight text to annotate it
X
År 1607 så avseglade vi
för ära, Gud och guld
och the Virginia Company
Och vår Nya värld är himmelsk
där blivar man rik och fri
det påstår man i alla fall
på Virginia Company
det påstår man i alla fall
på Virginia Company
Hissa kanonen!
-Är det Smith
-Ja, den gamle sjöbjörnen.
-Jag har hört mycket om honom.
-Ska du med på resan?
Man kan ju inte slåss mot
indianer utan John Smith!
Nej, ni ska inte få allt det roliga.
Och på stranden i Virginny
diamanter plockar vi
var flod är full av silver,
buskar växer guldet i
En stor guldklimp till min kära,
en till mig - så får det bli
resten av allt guld får
the Virginia Company
För ära, Gud och guld
och the Virginia Company
Hala in toppseglen! Hugg i, karlar!
Se upp!
Fortare! Hon tar in vatten!
Akta dig, Thomas!
John, kom ner!
Kanonerna håller på att slita sig!
Reva seglen! Håll kursen!
- Ingen fara, vi ska tjudra den.
Be en bön!
-Se upp!
-Spring!
Akta dig!
Hjälp!
Man överbord!
Håll kursen! Det är ute med honom.
Dra ur sprintarna!
Smith!
Är du inte klok??!
Håll ut, jag har dig.
Trossen!
Hala nu!
Hugg i allt vad ni orkar!
Håll i!
Nu hade du tur.
Det var uppfriskande.
-Bra gjort, Smith!
-Ni hade gjort samma sak för mig.
Javisst! Självklart!
Problem på däck?
-Guvernör Ratcliffe.
-Thomas föll överbord.
Han är oskadd. Bra gjort, Smith.
Tappa inte modet.
Snart når vi Nya världen.
Och kom ihåg vad som väntar där:
Frihet. Välstånd.
Det största äventyr vi varit med om.
Ni är Englands bästa besättning.
Varken vind, regn-
-eller blodtörstiga vildar ska få stå
i vägen för oss. Arbeta på.
Ett inspirerande tal, sir.
Upplyftande för manskapet.
Hoppas det. Jag behöver tölparna
till att gräva upp mitt guld.
Den Nya världen är säkert toppen.
Jag skaffar guld, bygger ett hus,
och kommer det indianer skjuter jag!
Koncentera dig på guldet,
lämna vildarna åt mig.
-Blir de besvärliga?
-De får större problem med Smith!
Vi dödar väl ett rödskinn,
och flera kan det bli
Vi är hårdfört folk med mod
på the Virginia Company
-Hur ser den Nya världen ut?
-Som alla de andra.
Jag har sett hundratals nya världar.
Skulle den här vara annorlunda?
För ära, Gud och guld
och the Virginia Company
Taktfast som en trummas slag
ljuder mjukt till flöjten vår
Årstidernas växlingar
ger oss ny skörd varje år
vid de klara vattendrag
där man stora störar ser
växer allt planterat upp
Moder jord oss gåvor ger
Store ande, hör vår sång
hjälp oss följa fädrens stig
hålla liv i helig eld
leva här i harmoni
Årstiderna kommer, går
taktfast som en trumma slår
plommonträdet frukter får
taktfast som en trumma slår
Eweeneto, Kekata.
Skönt att vara hemma.
Massawomeck-stammen är besegrad!
Med hjälp av våra bröder
är våra byar trygga igen.
Din återkomst har gjort alla glada.
Se på alla leende människor.
Ja, men jag saknar en av dem.
Var är min dotter?
Pocahontas har ju sin mors ande.
Hon går dit vinden för henne.
Pocahontas!
Din far är hemma. Kom ner!
Han är hemma, Flit.
Kom, Meeko.
Nej! Inte den vägen.
Skrytmåns!
Är du oskadd? Hoppas det,
för jag tänker inte hoppa i.
Börjar vi inte bli lite för gamla
för såna här lekar?
Hjälp mig vända kanoten.
-Vad gjorde du där uppe?
-Funderade.
-Över drömmen? Förstår du den nu?
-Den betyder nåt. Jag vet inte vad.
-Du borde fråga din far.
-Kanske det.
Kom, Flit.
Sluta leka. Vi måste hem.
Vi kämpade från soluppgången
tills aftonskuggorna föll.
Våra krigare kämpade tappert,
men tapprast var Kocoum.
Han kämpade vildsint som en björn.
-Han är så stilig!
-Särskilt hans leende.
Han besegrade alla fiender i sin väg.
Vi ska hålla en fest för honom.
-Min dotter.
-Winggapo.
-Jag gläds åt att se dig.
-Skönt att du är välbehållen.
Kom, vi har mycket att tala om.
Berätta allt du har haft för dig.
Jag har drömt en märklig dröm.
Jag tror att nåt spännande
kommer att hända.
-Nåt spännande kommer att hända.
-Vad då?
-Kocoum har bett om din hand.
-Gifta mig med Kocoum?
Det gladde mitt hjärta.
Men han är så...allvarlig.
Kocoum är lojal och stark.
Han bygger ett bra hus
med stadiga väggar. Du blir trygg.
-Min dröm pekar på en annan väg.
-Det här är rätt väg.
Kom, Pocahontas.
Du är hövdingens dotter.
Du måste inta din plats.
Även den vilda strömmen
måste förenas med floden.
Strömmen skärs av flodens väg
fastän han är stark och stolt
väljer han att flyta lugnt
Därför blir hans liv så långt.
Han är stadig
som en taktfast trummas slag
Din mor bar detta på vårt bröllop.
Hon drömde om att du skulle
bära det på ditt.
Det passar dig.
Han vill att jag ska bli stabil...
som floden.
Men den är inte ett dugg stabil.
Det charmiga med floder är:
man kliver aldrig i samma flod
för vattnet byts ju ständigt,
flyter ständigt
men vi kan inte leva så
vi får betala ett pris
trygghet innebär att aldrig få veta
vad finns bortom nästa krök
väntar strax där bortom nästa krök
vid skogens rand
strax där bortom nästa krök
vid nästa strand
måsar svävar fritt
ett undrens land
mycket spännande ju dök
upp där bortom nästa krök
till mig
kommer till mig
Det finns bortom träddungen
strax bakom vattenfallen där
ska jag ge upp allt det
som sinnet pockar
för en stilig, stadig make,
med ett stadigt hus
som aldrig drömmer om
att nåt kan locka
strax där bortom nästa krök
strax där bortom nästa krök
vid skogens rand, strax där bortom
nästa krök, vid nästa strand
bortom detta hav
ett undrens land
varför önskar jag att något dök
upp strax bortom nästa krök?
strax där bortom nästa krök
Ska jag välja en lätt väg
taktfast som en trummas slag
ska jag äkta Kocoum
och sluta drömma drömmar nu
Men kanske du väntar än
från drömmen
strax där bortom nästa
krök
Är det du, Pocahontas?
Gammelmor Pilrot,
jag måste prata med dig.
God morgon, mitt barn. Jag
hoppades att du skulle komma i dag.
Din mors halsband!
Far vill att jag ska gifta mig
med Kocoum.
Han är ju så allvarlig.
Far tror att det är rätta vägen
för mig. Men jag har drömt...
En dröm! Berätta!
Tyst!
Tyst!
Berätta.
Jag springer genom skogen,
och plötsligt får jag se en pil.
-Den börjar snurra.
-En snurrande pil? Så ovanligt.
Den snurrar fortare och fortare
och stannar plötsligt.
Det verkar som om pilen pekar på
den väg du ska välja.
Vilken är min väg? Hur ska jag
kunna hitta den?
Din mor frågade mig
precis samma sak.
Vad svarade du?
Jag sa åt henne att lyssna.
Vi är omgivna av andar.
De finns i jorden, vattnet, himlen...
Om du lyssnar kommer de
att visa dig vägen.
-Jag hör vinden.
-Vad säger den?
Jag förstår inte.
Que que natora
du ska snart förstå
hör med hjärtat ditt
så ska du förstå
låt det skölja över dig
som en strand där vågor slå
Något är på väg. Konstiga moln?
Hör med hjärtat ditt
så ska du förstå
-Vad ser du?
-Moln.
Konstiga moln.
Titta, Wiggins.
En helt ny värld, sprängfylld
med guld, som väntar på mig.
Och massor av äventyr som väntar
på oss, Percy.
-Får vi se vildar?
-Då får de ett engelskt välkomnande.
-Presentkorgar!
-Och han hade så goda vitsord...
En perfekt ankarplats. Vi kan gå
hela vägen in. - Hej, Percy.
-Ge order om det.
-Besättningen är redo.
Jag räknar med att ni ser till att
hedningarna inte stör vårt uppdrag.
Om de liknar de vildar jag träffat
förut blir det inga problem.
-Det var allt, Smith.
-Vi ses, Percy.
Smith är populär.
-Jag har aldrig varit populär.
-Jag tycker om er.
Jag vet att jag blir baktalad
vid hovet.
Ni sägs vara en ynklig uppkomling...
Det här är min sista chans till ära.
Men när kung Jakob får se
guldet drängarna grävt upp-
-kommer jag äntligen att bli
framgångsrik.
Sätt fart!
-Otroligt!
-Jag har aldrig sett något liknande.
Det får se ut hur som helst,
bara jag får gå i land!
Kom, vi har inte rest ända hit
bara för att titta.
-Håll den sträckt, pojkar! Stadigt!
-Det räcker!
-Förtöj henne nu.
-Gör fast den här. John?
-Vad gör du?
-Jag vill se lite bättre.
Du var en konstig liten krabat.
Är du hungrig?
Här, det är ett kex. Det är mat.
På sätt och vis...
Tyckte du om det? Försök leva
på det i fyra månader!
Har du en vän där borta?
Se dig för!
Kom ner, John!
Guvernören ska gå i land.
Jaja, jag ska gå!
De har hår i ansiktet - som hundar.
Bröder, vi måste lära oss mer om
besökarna. - Kekata, vad ser du?
De är inte som vi.
De är konstiga djur med kroppar
som lyser som solen.
Deras vapen sprutar eld och åska.
De är glupska som kringstrykande
vargar-
-och slukar allt som kommer
i deras väg.
Jag ska leda krigarna till floden
och anfalla. Vi ska förgöra dem.
Vi vet hur vi ska bekämpa vanliga
fiender. Blekansiktena är främmande.
Bevaka dem. Vi får hoppas
att de inte tänker stanna.
Jag gör anspråk på detta land och
dess rikedomar i kung Jakobs namn.
Jag döper boplatsen till Jakobstad.
Bravo! Mycket välformulerat, sir!
Skynda på. Vi måste tvätta oss
skinande rena för Nya världen.
Jag har valt ut en perfekt plats.
Inte en vilde syns till.
Det betyder inte att de inte finns.
Då får ni väl ge er i väg
och ta reda på var de befinner sig.
Om det finns indianer hittar jag dem.
Sätt igång. Ni lastar av,
och ni bygger fortet.
Resten tar fram spadarna.
Dags att börja gräva.
-Gräva?
-Naturligtvis.
Glöm inte vad spanjorerna fann
i Nya världen. Hela berg av guld!
I åratal har de plundrat
den Nya världen på dess skatter.
Men nu...
...är det vår tur.
Guld fann Cortez
juveler fann Pizarro
de framstår som krimskrams
i morrn, vill jag påstå
det guld som finns här
är värt mycket mer
Hugg i, hela bandet, män
gräv upp hela landet, män
Mig, män
mig tillhör bergen
så gräv, män
tills ni förgås
hacka mer, män
fler, män
Gräv, ja gräv på nu, och hitta de
ljuvliga kornen som blänker så blitt
det är guld - det är mitt
mitt, mitt!
Åh, det är ljuvligt
guld utan stopp
hela berg fulla
och jag hamnar högst upp i topp!
Rivaler jag har,
jag är inte bitter
tänk deras min
när de ser allt mitt glitter
jag omges snart av
förtjust hovdamsfnitter
och sen får jag bära
guld, titlar och ära
Det är mitt, mitt, mitt alltihopa
det är mitt, män
gräv upp mitt guld
klimpar kära, ära
mig översköljer
och därefter följer
ett tempel när kungen sagt sitt
när allt detta guld
är mitt
Hela mitt liv har jag sökt efter nåt
som detta
ett vilt och utmanande landskap
unikt i sitt slag
hundratals faror här väntar
jag vill inget missa
detta land tillhör mig, underkasta
nu dig, ett äventyr ska bli mitt
Var nu raska, män
inte maska, män
mitt, män, mitt
gräv upp mitt guld
underbart guld
det är mitt och ditt land
släpa och sträva, jag skulle gräva,
men min rygg har gjort sitt
-Så skåda vår jord
-En verklig klenod
-En man kan ha mod
-Med avkastning god
Guldet
mitt, mitt, mitt!
Nej! Vänta, är du snäll.
Snälla du! Spring inte din väg.
Jag tänker inte göra dig illa.
Låt mig hjälpa dig upp.
Du förstår inte ett ord.
Ingen fara.
Hör med hjärtat ditt
så ska du förstå
Låt det skölja över dig
som en strand där vågor slå
Vem är du?
Hör med hjärtat ditt
så ska du förstå
-Pocahontas.
-Vad sa du?
Jag heter Pocahontas.
John Smith.
Fortsätt, karlar.
Gräv på. Det måste finnas här.
-Det finns 30 till vid åsen.
-De är över 100.
-Har ni hittat något?
-Bara sten och jord.
-Hur länge ska vi fortsätta, sir?
-Vi slavar dag och natt...
För kung och fosterland, jag vet.
Jag är också utmattad.
Wiggins!
-Jag kommer!
-Släng bort det här.
Är du en duktig vovve? Är du det?
Apport!
Vildar! I gevär!
-Spring!
-I gevär!
En musköt till alla! Skjut!
Skjut dem, idiot!
Var är den där förbaskade Smith??!
Namontack!
Tillbaka till byn!
Tyst med er, idioter!
De kommer tillbaka.
Lasta av alla kanoner,
och se till att få fortet färdigt!
Och du!
Lär dig att handskas med den där.
Du blir ingen karl
förrän du lärt dig skjuta.
Odjuren invaderar vårt land,
och nu det här...
Såret är främmande för mig.
Vi behöver hjälp att bekämpa
fienden. Skicka bud till alla byar.
Be våra bröder om hjälp.
De vita männen är farliga.
Ingen får gå i närheten av dem.
Det kallas "hjälm".
-Vad heter floden?
-Quiyoughcohannock.
Ni har ovanliga namn.
Chicahominy, Quiyoughcohannock.
Pocahontas.
Du har också ett ovanligt namn.
John Smith.
-Är den här glupska typen din vän?
-Meeko.
God dag, Meeko.
Lugn, det är bara ett handslag.
Jag ska visa dig.
-Det händer ingenting.
-Nej, jag måste få din hand.
Så hälsar vi.
Så här hälsar vi. Winggapo.
-Så här säger vi adjö. Anah.
-Jag föredrar god dag.
Dig kommer jag ihåg.
-Flit ogillar främlingar.
-Jag är ingen främling längre.
-En envis liten krabat.
-Väldigt envis.
-Meeko, kom hit!
-Han kan inte förstöra den. -Hör du!
-Kom tillbaka med den!
-Nej, han får den. - Behåll den!
-Vad var det?
-Min kompass.
Den visar vägen när man gått vilse.
Jag köper en ny i London.
-Är det din by?
-Ja, en väldigt stor by.
Den har gator med vagnar, broar
över floderna, hus höga som träd.
-Det skulle jag vilja se.
-Det får du. Vi ska bygga såna här.
Vi ska visa er hur man
utnyttjar landet på bästa sätt.
-Vi ska bygga vägar, bra hus...
-Våra hus är bra.
Det tror du därför att du inte
sett bättre.
Vänta, ta det inte så... Vänta!
Vi kan lära er mycket. Vi har hjälpt
många vildar att få det bättre.
-Du är ingen vilde...
-Bara mitt folk.
Nej, låt mig få förklara...
-Släpp!
-Nej, du får inte ge dig iväg.
Bli inte arg.
"Vilde" är bara ett ord.
Ett uttryck för någon som är
ociviliserad.
-Som jag.
-Med "ociviliserad" menar jag...
Inte som du, menar du.
Du anser mig vara en vilde
och du har rest så mycket,
så kanske är det så
men ge mig då ett svar,
om nu jag är en barbar
varför finns det så mycket
du ej vet
du ej vet
Du tror du äger varje plats
du siktar
att jorden är nåt dött,
ännu en hamn
men varje varelse och sten
och klippa
har ett liv, har en ande
och ett namn
du tror att bara de
kan kallas mänskor
som tänker och ser ut
precis som du
men om du följer
i en främlings fotspår
och lär dig sånt du upptäckte
först nu
Har du hört hur vargen ylar
under fullmånen
och frågat lon vem honom
grinet gett
kan du sjunga med de röster
berget döljer
kan du måla allt med vindens
färgpalett
kan du måla allt med vindens
färgpalett
Kom, spring på skogens alla
dolda stigar
och smaka alla bär som solen närt
och tumla om i rikedomen runt dig
utan tanke på vad det kan vara värt
Och regnen, floderna
är mina bröder
hägern och uttern är min vän
och vi hör alla samman
med varandra
i en cirkel som börjar om igen
Hur högt kan en sykomor nå
om du fäller den
vem ska svara då
du får aldrig höra vargen yla
under fullmånen
för vita, röda som vår jord beträtt
behöver sjunga med de röster
berget döljer
måste måla allt med vindens
färgpalett
Du kan äga jorden men
ändå bara äga den
tills du målar allt med vindens
färgpalett
-Vad är det?
-Trummorna.
Det är fara på färde.
Jag borde inte vara här.
-Jag vill träffa dig igen.
-Det går inte. Tyvärr.
Jag måste gå.
Nu kan vi hissa den här.
Två på varje sida. Hugg i nu!
-Den halkar.
-Det är ju bara ett litet staket!
Håll i.
Den håller allt på avstånd.
Är nåt på tok? Du har varit
så tyst på sistone.
-Han gick ju miste om striden.
-Du får nog slåss mot indianerna.
Vi ska nog ge dem,
som vi gjorde sist.
Vi dödade ett rödskinn,
och kanske var det fler...
-Jobba på, din ylande tok!
-Man kan väl få ha lite skoj?
Visst, vi har väldigt skoj!
Inget guld och ingen mat.
Ratcliffe sitter i sitt tält,
nöjd och glad.
Det är ute med mig.
Jag borde vältra mig i guld, men jag
har inte hittat ett enda korn. Tänk!
Det måste finnas här någonstans.
Var kan det vara?
Jag har grävt ut skogen, kullarna
och träsken men hittar ingenting!
Varför? Vad har jag förbisett?
-Jag har gjort den själv.
-Ta av den där idiotiska....
Indianerna! Varför anföll
de oförskämda hedningarna?
För att vi invaderade landet?
Guldet! De har det och vill inte
att vi tar det.
Då får jag ta det med våld!
-Hallå där! Var är kapten Smith?
-Han är...borta.
-Din sång skrämde iväg honom.
-Hämta honom!
-Indianerna då?
-Ni har ju vapen. Sätt fart!
Pocahontas...
Ni borde hålla er i byn.
-Det är ingen fara.
-Vi samlar mat till krigarna.
-Håll dig i närheten, bara.
-Ja, far.
När du har det där halsbandet
är du så lik din mor.
Jag saknar henne.
Hon är med oss. När vinden spelar
i träden känner jag det.
Hon delade med sig avvishet
och styrka. Det gör du också en dag.
Det vore en ära.
Ni ska inte vara ensamma.
Jag skickar Kocoum.
-Vad är det? Du döljer något.
-Nej!
Du kan berätta för mig, jag lovar
att inget säga. Titta, Pocahontas!
Jag ska hämta...
-Vad gör du här?
-Jag måste få träffa dig.
Snälla, säg inget. - Hitåt, fort!
-Nakoma. Var är Pocahontas?
-Jag har inte sett henne.
Hon får inte ge sig iväg så här.
Det är farligt.
Säg det till henne.
Hon lyssnar på dig.
Visst!
Det är fantastiskt här. Tänk att vi
kom hit bara för att gräva guld.
Vad är guld?
Det är gult och finns i marken.
Det är mycket värdefullt.
Det har vi gott om. Guld.
-Det här är guld.
-Något sånt finns inte här.
-Inte?
-Inte vad jag vet.
Vilken överraskning för pojkarna!
-Åker de då?
-Några kanske åker hem.
-Kommer du att åka hem?
-Jag har just inget hem.
-Jag hör inte hemma någonstans.
-Det här kan bli ditt hem.
-Vad var det?
-Såg du något?
Nej, jag bara... Jag såg ingenting.
-Eller...?
-Titta en gång till.
Låt det skölja över dig
som en strand där vågor slå...
God dag,John Smith.
-Trädet talar med mig!
-Då ska du nog svara.
Var inte rädd.
Jag skjuter bara blomskott.
-Säg något.
-Vad säger man till ett träd?
Vad man vill.
Kom närmare,John Smith.
Han har en fin själ.
Och han är stilig också!
-Jag gillar henne.
-Det visste jag.
Var är du?
De får inte se oss.
Vilket ruskigt ställe.
Det kan finnas vildar överallt.
Om du får syn på en - skjut.
-Se dig för, klant!
-Det var trädet.
Visst, trädet bara lyfte
på rötterna...
Vi sticker.
Spring!
Smith kan ta vara på sig själv!
-Tur att du är på vår sida.
-Jag har lite snärt än!
Jag måste tillbaka.
-När får jag träffa dig igen?
-Här, i kväll.
Så mycket spännande har inte
hänt mig på 200 år.
Jag borde inte träffa honom igen,
men jag vill träffa honom.
Det vill jag också.
Något inom mig säger att det är rätt.
Drömmen, kanske.
Kan det vara honom den snurrande
pilen pekade på?
Krigarna är här!
Är du tokig, Pocahontas?
Vad gjorde du...
Nu har vi nog med krigare
för att förgöra de vita demonerna.
Nu när våra bröder har kommit
ska vi besegra fienden.
-Jag måste tala med dig.
-Inte nu, vi ska ha rådslag.
-Det måste finnas ett bättre sätt.
-Ibland väljer man inte sin väg.
-Vi kan försöka prata med dem.
-De vill inte.
Om en av dem ville prata
skulle du väl lyssna? Eller hur?
Naturligtvis, men så enkelt är
det inte. Ingenting är enkelt längre.
Lugn, det är jag.
Jag kunde ha dödat dig!
Inte som du siktar. Använd båda
ögonen, då ser du dubbelt så bra.
-Där är du!
-Vi har letat överallt.
-Smith! Var har ni hållit hus?
-Sonderat terrängen, sir.
Utmärkt, vi måste veta
var indianerna är före slaget.
Vi ska utrota vildarna.
-Det kan ni inte göra!
-Inte, minsann?
Vi behöver inte slåss.
Jag har träffat en av dem.
-Vad??!
-En vilde?
De är inga vildar. De kan hjälpa oss.
De känner terrängen och floderna.
Det är mat. Och den är godare
än skorpor och välling.
-Jag gillar välling.
-De vill inte ge oss mat!
De vill döda oss! De gör allt
för att få behålla vårt guld.
-Det finns inget guld.
-Inte?
-Har er lilla indianvän sagt det?
-Ja.
Lögn! Mordiska tjuvar. De hör inte
hemma i civiliserade samhällen.
-Det här är deras land!
-Nej, mitt!
Och den som så mycket som ser
på en indian utan att döda honom-
-kommer att anklagas för förräderi
och hängas!
Pocahontas! Gå inte. Jag ljög för
din skull, men jag gör inte om det.
Jag måste. Du känner honom inte.
-Du vänder ditt folk ryggen.
-Jag försöker hjälpa dem.
Du är min bästa vän,
jag vill inte att du råkar illa ut.
-Ingen fara, jag vet vad jag gör.
-Nej!
-Vi har inte skickats hit utan orsak.
-Tänk om det inte finns nåt guld!
Ratcliffe har ljugit hela tiden.
Dumskallar! Vildarna anföll inte
utan anledning. De döljer nåt.
Om de har guldet måste vi slåss
för att få det.
Följ efter honom.
Jag vill veta vart han tar vägen.
Och om du ser några indianer...
Skjut dem.
Thomas... Du är en oduglig sjöman
och en ynklig soldat.
Gör mig inte besviken igen.
-Kocoum.
-Vad är det?
-Pocahontas...
-Har det hänt något?
Jag tror att hon är illa ute.
-Jorden skälver. Vad står på?
-Krigarna har kommit.
Mina mannar tänker anfalla ditt folk.
Du måste varna dem.
Vi kanske kan förhindra det.
Följ med och prata med min far.
Det hjälper inte. Jag försökte
prata med manskapet. De är rädda.
Vilken konstig varelse.
-Lugn.
-Kom, Meeko!
Vill de slåss, kan inget hindra dem.
Ingen fara, han är vår vän!
Fy! Kom hit!
-Vad sysslar du med?
-Sluta med det där!
Nu är det nog!
Ni får nästan saven att koka.
Jag ska visa er en sak. Titta.
-Ringarna.
-Vad är det med dem?
Först är de små, men se så de växer.
-Men någon måste sätta igång dem.
-De lyssnar inte.
Den rätta vägen är inte alltid
den lättaste.
Ni kan inte vara tillsammans
förrän de slutar kriga.
Vi går och pratar med din far.
Nej, Kocoum!
Låt honom vara!
Sluta, Kocoum!
Båda ögonen...
-Är han...?
-Du har dödat honom!
Håll dig undan!
- Han dödade honom!
Ge dig iväg, Thomas! Spring!
-Vem har gjort detta?
-Kocoum letade efter Pocahontas.
Den vite mannen anföll honom.
Era vapen är mäktiga,
men nu är vår vrede mäktigare.
Han ska dö i soluppgången.
Jag sa åt dig att stanna i byn.
Du har dragit skam över din far.
-Jag försökte hjälpa.
-Din dårskap har dödat Kocoum.
För bort honom!
-Kocoum ville bara skydda mig.
-Jag skickade Kocoum efter dig.
Jag var orolig.
Jag trodde jag gjorde det rätta.
Det var mitt fel alltihop.
Nu får jag aldrig se John Smith mer.
Kom.
Pocahontas vill se mannen
som dödade Kocoum i ögonen.
Låt det gå fort.
Jag är så ledsen.
Jag har varit med om värre.
Kommer inte på nåt just nu, men...
Det hade varit bättre om vi aldrig
hade träffats.
Jag dör hellre i morgon än att leva
100 år utan att ha lärt känna dig.
Jag kan inte lämna dig.
Vad som än händer mig
kommer jag alltid att vara hos dig.
Någon måste hjälpa mig!
-Vad står på?
-Vildarna har tagit Smith tillfånga!
Han är deras fånge! De gav sig av
norrut. De var minst ett dussin.
Jag kunde inte planerat det bättre
själv. Guldet är så gott som mitt.
Vi måste rädda honom.
-Vi måste göra något.
-Ja!
Jag sa ju att vildarna är opålitliga.
Så här blir det
när man är vänlig mot dem.
Vi måste rädda vår tappre kamrat.
Vi anfaller i gryningen!
Vad kan man förvänta av vildar?
Beblanda sig med folk av annat slag!
Hudfärg som är röd, klär bäst
när man är död. Ohyra och obehag!
-Så vildsinta, vildsinta
-Inte ens som mänskor
-Vildsinta
-Driv dem från vårt land
De skiljer sig från oss, och därför
är de onda. Kalla alla män till krig!
Vildsinta, vildsinta
tjutande demoner
kalla alla män till krig
Blekansiktena
är som vi trott demoner
de slukar allt liksom en girig flod
Och deras vita skal
inhyser ej moral
jag undrar om de blöder blod
Så vildsinta, vildsinta
inte ens som mänskor
-Vildsinta
-Ett gäng mördare
De skiljer sig från oss
därför är de lömska
-Kalla alla män till krig
-Så vildsinta, vildsinta
Först dödar vi honom
sedan kallar vi till krig
-Ge dem en blyskur!
-Hoppas ni får god tur!
Vildsinta
Omänskliga odjur
Kalla alla män till krig!
De ska döda honom i soluppgången.
-Du måste hindra dem.
-Jag kan inte.
-Kom ihåg din dröm.
-Jag valde fel väg.
Jag känner mig så vilsen.
Kompassen.
-En snurrande pil.
-Pilen från din dröm!
Jag hade rätt -
den pekade på honom!
-Soluppgången.
-Det är inte för sent.
Låt jordens andar visa dig vägen.
Du vet vilken väg du ska välja.
Följ den!
Nu, män, gäller det.
Nu går vi!
Denna morgon sker det.
För hit fången.
Fienden ska dö!
-Kan jag göra nåt? Nåt måste ske.
-De ska straffas nu!
Örn, ge vingar åt mitt steg
Klippa, gör mitt hjärta starkt
Andar över jord och sky
låt mig hinna fram i tid
Döda dem! Tveka inte nu!
Slå ut fienden vår
lämna inget spår kvar
Högljutt kallar trummor till krig
Kommer allt jag älskat så
att förgås till trummor av...
-Krig!
-Nej!
Om du dödar honom
måste du döda mig också.
-Gå undan, min dotter.
-Nej! Jag älskar honom, far.
Se bara! Se vart hatets väg
har fört oss.
Det här är den väg jag väljer.
Vilken väljer du?
Min dotter är vis,
trots sin ringa ålder.
Vi har kommit hit
med vredgade hjärtan.
Hon kommer med mod och förståelse.
Hädanfter, om dödandet fortsätter,
kommer det inte att bero på mig.
Släpp honom.
-Nu har vi chansen. Eld!
-Nej! De släppte honom.
-De vill inte kriga.
-Det är ett trick. Eld!
Då gör jag det själv!
-Ni sköt honom!
-Han har sig själv att skylla.
Smith hade rätt.
-Ta geväret!
-Förrädare!
-Hur understår ni er??!
-Kedja honom!
-Ni blir hängda för det här!
-Och sätt munkavle på honom!
-Överlever han?
-Han måste hem.
-Hoppas vinden är gynnsam.
-Är fartyget redo?
Vi ska bara få ombord all last.
Släpp mig! Ni ska få plikta
med era huvuden!
Och han som hade så goda vitsord.
Vi måste bära ombord dig,
annars missar vi tidvattnet.
Inte än.
Hon sa att hon skulle komma.
Han måste hem.
Han dör om han stannar här.
Här är en bit av gammelmor Pilrots
bark. Det hjälper mot smärtan.
Vilken smärta?
Jag har varit med om värre.
Jag kan inte komma på något
just nu, men...
Du är alltid välkommen till oss.
Tack, min broder.
Du gillade ju inte främlingar.
Mors halsband.
Vi ses, Percy.
Följer du med?
Du måste själv välja väg.
-Jag behövs här.
-Då stannar jag hos dig.
Du måste fara tillbaka.
-Jag kan inte lämna dig.
-Det gör du inte.
Vad som än händer
är jag med dig för alltid.
-Lycka till, min gosse.
-Lycklig resa.
Är alla redo? Hissa storseglen!
Lätta ankar!
Sätt toppseglen!