Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag undrar...
Vet vi alla var vi
hör hemma?
Och om vi verkligen gör det-
-varför händer det så ofta
att vi inte gör något åt det?
Det måste finnas något
mer här i livet-
-en mening för oss alla,
en plats där man hör hemma.
Du var mitt hem.
Jag visste det från
första stund-
-natten... för så många
år sedan.
Tack så mycket.
Tack.
Tack.
Tackar!
Tack så mycket.
Härligt.
Jag vill tacka bandet.
Efter det oljudet kan jag bara
framstå som behaglig.
Margaret Thatcher, säg vad
man vill om henne.
Om du älskar eller hatar henne
så är Margaret Thatcher definitivt-
-den starkaste mannen i
Torypartiet.
Charley!
Hej.
Du fryser ju.
Jag vet... jag fick inte tag på
någon taxi, Guds straff.
Du tror inte på Gud.
Jag vet.
Är det där Henry?
Väldigt stilig.
Hej, jag är Charlotte.
Hur står det till?
-Trevligt att träffas.
-Detsamma.
Jag är så ledsen att jag
missade bröllopet.
Hon har säkert berättat att
jag var överhopad med jobb just då.
Ja, hon nämnde...
Märk väl, hon är
helt galen-
-men du gifte dig med henne
så det vet du säkert redan.
Vi ska presentera dig.
Följ med mig.
Mamma, pappa får jag presentera,
Sarahs syster, Charlotte.
Ja, naturligtvis.
Hur står det till?
Mina föräldrar,
mr och mrs Bauford.
Tack gode gud, ni har
samma efternamn. Bra.
Trevligt att träffas, Charlotte-
-eller ska vi säga Charley?
Just nu är jag ett enda kaos,
så om ni ursäktar mig...
-Jag följer med dig till badrummet.
-Okej.
Vi är strax tillbaka.
För att citera en etiopisk
trädtrummare-
-översätts så här: "Jag har precis
ä*** en degig paj."
Förlåt.
Se på dig bara!
Älskling, du ser strålande ut.
Titta bara!
Se på dig...
du har klänning på dig.
Snälla du, klänning.
Jag ser ut som Ivana Trump
efter ett par ronder, baby.
Kom hit.
Vad?
Du måste skämta med mig?
Du vet att det är meningslöst.
Jag hatar det här.
Vad tycker du om honom?
Jag tycker att han är en
riktig raring.
Han är jättesnygg, verkligen.
Han är gullig,
han är rolig och galen.
Han är väldigt engelsk.
Du har gift dig med en väldigt
engelsk engelsman.
Du rodnar!
Hur är det där hemma?
Det är bra hemma.
Du är saknad.
Och jobbet?
Du vet, mycket spännande..
De gav mig en story om en
seriekrock med tio bilar inblandade-
-på 54th Street.
-Du vet, vad som helst.
-Strävar du uppåt?
Till toppen av nyhetshögen.
-Du kommer dit.
-En dag.
Men efter den kommentaren-
-tror jag det är dags att
jag lämnar scenen-
-och kallar in någon mycket
speciell. Tack ska ni ha.
Hej...
Förlåt att jag avbryter
men mr Baufords son, Henry-
-vill tillkännage något.
Tack så mycket.
Mina damer och herrar-
-som ni vet, en av anledningarna
till att vi är här i kväll-
-är att vi vill visa Lawrence Bauford
vår uppskattning-
-för det mycket fina arbete
han har gjort-
-som ordförande i Aid Relief
International.
Sir... Sir!
Sarah!
Älskling.
-Hon skar sig.
-Gud.
Mår du bra?
Om du frågar mig,
det är ett jäkla rövarpris-
-1000 pund för en överkokt
måltid-
-och torrbollar på dansgolvet-
-men det är trots allt för en
god sak vi dricker oss fulla.
Eller hur?
Skål.
Ta ut honom.
-Det är lite svårt...
-Gör något för helvete.
20 pund per person.
Ett rum, kanske 20 till. 30 för catering.
Det blir 50 pund i fasta utgifter.
Varsågod, Jojo. Det är din andel.
Förlåt mig.
Ni har inte blivit presenterade.
Det här är Jojo.
Han är faktiskt lite nyfiken
på er middag-
-för när jag träffade honom
var han så hungrig-
-att han försökte äta
sin egen tunga.
Konstigt nog så gör man inte
göra Caesarsallad av det.
Hör på nu, jag ska vara ärlig
och jag vill vara ärlig.
Han var en benhög
i en pöl av skit-
-och då menar jag inte
civiliserad skit.
Det var den gula smörjan,
det flytande elaka helvetet.
Hur som helst, jag har 2000 barn
i mitt läger i Afrika-
-med samma problem-
-och någon jävla skitstövel här
har dragit in våra pengar.
Så jag antar att jag får
mata dem med flugor.
Jojo här, han ville gärna veta varför.
Så jag visade honom det här.
Med anledning av det repressiva
politiska klimatet-
-så kan vi inte längre stödja
det nuvarande biståndet-
-i ett kommunistvänligt Etiopien.
Är det en riktigt beskrivning, Larry?
Eller vill du ha en mer positiv vinkling?
Okej, doktor Callahan.
Nu har du sagt ditt så nu kan du gå.
Varför tar du inte och kommer upp hit?
Barnet vill höra det ord för ord
så han kan förstå.
2000 liv, vad får du för det?
En ny bil?
Ett par nya bröst till din fru?
Kom bara, var inte blyg.
Jag har ett läger-
-med 30000 människor,
där 40 dör varje dag.
Jag har mässlingen, tyfus, kolera-
-varenda jävla eländig sjukdom som finns.
Om sex veckor kommer
alla att vara döda.
Kom igen.
Prata med mig.
Jag förstår.
Det är apskämtet, eller hur?
Ni vill att han ska göra-
-för er, eller?
Det vill han.
Det gör han gärna.
Jojo...
300 kalorier i en banan-
-mer än han får på en dag.
Han gör vadsomhelst för er.
Jojo!
Vill ni vara så vänliga
att stiga ur nu, tack.
Sir?
Ursäkta mig, sir.
Kan ni vara så vänlig att kliva ur?
Kom. Gå in här.
Doktor Callahan, förmodar jag?
Jag var där ikväll.
Jag blev mycket fängslad.
EGRIS.
Låter tillräckligt pretentiöst
för att vara välgörenhet.
Nej, vänta lite.
Nu minns jag.
Jag var i Indien när-
-när ni var med vid gränsen
i Afghanistan.
Ryktet sa att ni kom in.
Det dör fortfarande en
*** människor där.
Det gör de alltid, doktorn.
Ja, jag är ingen krigare.
Jag jobbar i en hjälporganisation.
Då sysslar vi med samma sak.
Här står vi-
-du med ditt hjälparbete,
jag med mitt hjälparbete.
Är det inte ett märkligt
sammanträffande-
-jag behöver ta mig
in i Etiopien-
-och du är redan där.
Nej tack.
Naturligtvis får du betalt
dig för ditt arbete.
Nej.
Jag har ett läger med 30000
människor, 40 dör varje dag.
Om sex veckor kommer alla
att vara döda.
Lite överdrivet kanske-
-men mycket effektivt.
När brydde sig CIA ett dugg-
-om svälten i Afrika?
Jag förmodar att du är CIA,
mr Steiger.
Resultatlöst nyfikenhet...
Din föreställning ikväll-
-var det ett rop på hjälp-
-eller ett rop på uppmärksamhet?
Jag skulle vilja kalla det för
en presskonferens.
Nej, en oavhängighetsförklaring.
Frihet är en dyr handelsvara.
Du skulle bara se vad jag fick
betala för din borgen.
Ingen överenskommelse.
Passion är billigt, doktorn.
Om du letar efter en
dansade björn-
-försök då med en
jävla cirkus.
Cigarett i gryningen.
Antingen är du otroligt lycklig,
eller så har du inte sovit.
Ska jag ringa efter en
taxi åt dig?
Nej, jag har redan ringt.
Hur är det med din hand?
Det är bra.
-Henry, är han...?
-Han sover fortfarande.
Så...
-Jag kommer att sakna dig.
-Ja, detsamma.
Men om det blir för engelsk här-
-ring mig och då ska jag skicka-
-ett fint amerikanskt paket
fullt med makaroner och ost-
-och äppelpaj
och ett par gympadojor.
De skulle passa fint här i moderiktiga
London, det är jag säker på.
Hallå?
-Taxi åt mrs Jordan.
-Okej, tack så mycket.
Den är här.
Säg åt Sömntutan-
-att jag sa hej då,
pip-pip, cheerio-
-eller vad fan de nu säger här.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig också.
-Hejdå, syrran. Var rädd om dig.
-Du också.
Pojken flydde när han fördes-
-till immigrationsenheten på
Heathrow flygplats.
Hans kropp hittades
tidigt i morse-
-här under Junction Five.
Den första rapporten säger att
han dog av hypotermi.
En talesman för immigrationsverket-
-skyller säkerhetsbristen
på att det råder personalbrist.
Vi har fått uppgifter på att pojken
blev arresterad kvällen innan-
-vid ett bråk på en välgörenhetsbal
på ett hotell i London.
En man identifierad som
Nicholas Callahan-
-en hjälparbetare i Etiopien-
-avbröt tillställningen med ett
känslomässigt inlägg-
-om mer hjälp till Afrika.
Vid Junction Five,
Aidan Pickering, LNS.
När Dubuque började-
-kan ni se hur mycket
hon har Van Gogh att tacka för.
Hon dolde det inte,
det finns i hela hennes natur.
Men om ni tittar här, vad hon gör
i det här abstrakta-
-det är mer beräknat,
mer utvecklat.
Sättet hon tar sig an temat av
attraktion och tillbakadrivande-
-mörkret mot ljuset.
Här borta ännu en annan,
vilken jag tycker-
-har ett ännu större.
känslomässigt djup.
Visst är den vacker?
Vi har ännu fler exempel
på hennes arbete-
-vilka jag tycker ni borde se.
Älskling, är du säker på att
du vet vad du gör?
Ja, det är jag, och innan du säger
något så har jag redan pratat med-
-alla betydande hjälporganisationer
och ambassader-
-och med 40000 pund...
40000 pund?
Vad pratar du om?
Var ska du få tag på 40000?
Och förnödenheter från överskottslager
i södra Sudan.
Och därifrån transporterar jag
det till Tigrin.
Jag har tagit ut alla
mina besparingar-
-men det fattas fortfarande 8000.
Men, Sarah, det är inte
såhär det går till.
-Åk inte...
-Henry, jag har redan bestämt mig.
Skicka pengarna, syssla
med välgörenhet, vad som helst-
-men rusa inte iväg till någon
gudsförgäten håla i Afrika-
-bara för att stilla ditt samvete.
-Det är bara så...
-Så vadå?
-Det är inte så vuxet att göra så.
-Jag kanske inte vill bli vuxen.
-Bra.
Om det är det du vill...
-Det är det.
Då är det bra.
Då ska jag hjälpa dig att
skaffa fram pengarna.
Tack så mycket.
Jag ska prata med pappa.
Han känner alla.
Jag vill påminna dig om
att Etiopien är lite...
Det blir bra.
Det blir bra, vi ska skaffa pengarna.
Följ med mig.
Älskling, även om jag kunde...
-Kan du inte?
-Nej, det är inte det.
Du känner väl mig, jag är
inte så mycket för sånt.
Jag är stadsbo. jag behöver
fyra väggar och en säng.
Och förresten, så har jag möten
som står mig upp hit-
-den kommande månaden.
Du bör åka.
Du har den rätta inställningen.
Jag vet att det låter som
lilla fröken Blödig-
-och allt det där,
men jag bryr mig inte.
Jag vet att jag är galen och
att jag gör dig galen-
-och naturligtvis förstår jag
att du inte kan åka, men-
-men vinkar du av mig vid planet?
-Vinkar du av mig vid planet?
-Så klart att jag vinkar av dig.
Tre år och inget regn,
inte en droppe.
Det och kriget.
Människor lämnar sina hem,
de går i flera dagar.
Vi har bara tio läger
på den södra sidan.
För många människor,
inte tillräckligt många läger.
-Mässlingen, känner du till mässlingen?
-Ja, naturligtvis.
Vi förlorar många människor i
mässlingen och diarré.
Många dör, inget vaccin.
-Vi har tagit med oss lite vaccin...
-Kolera också, överallt.
Vi gräver väldigt djupt nu
efter bra vatten.
Svält överallt,
döden är överallt.
Du pratar mycket bra engelska.
Missionärer lärde mig.
Jaså?
Är du gift?
Har du någon man?
Man? Skitsnack.
Jag behöver ingen man.
De har bett mig om att få
gifta sig med mig, många gånger-
-men jag kör lastbil.
Lat man, bra på ingenting.
Förresten är jag för gammal nu.
Ingen man i min by vill
ha en kvinna över 18.
I min stam är det 30.
Stanna.
Stanna lastbilen. Stanna. Stanna!
Abraha!
Abraha!
Abraha...
Är det här din son?
Är det din son?
Abraha...
Abraha?
Ab-Ab...
Ingen baby.
Vi åker.
För farligt att stanna.
Vi åker nu.
Det är slöseri.
Barn och mamma, båda slöseri.
Dumma babykvinna.
Tula, håll käften.
Jag ger dig fyra säckar.
Fyra säckar inte tillräckligt.
Jag tar en lastbil.
Vill du tala om för dem att du
tar hälften av deras mat?
Hur många är ni? 50? 100?
-Mina män slåss...
-Jag vet... för folket.
Det är bra.
Nej, nej, nej.
Åtta säckar.
Fyra från varje bil. Det är rättvist.
Eller hur, mr Elliott?
Rättvist, va?
Välkommen till hungersnöden.
Okej, döda det!
Håll i hans ben.
Ursäkta mig.
Ursäkta mig.
Barnets mamma är i lastbilen.
Hon är skadad.
-För sent..
-Vad?
-För sent, det är ingen idé.
-Varför?
Varför?
Bortsett från sjukdomen de har
är de för svaga för att överleva.
Du bara...
Bestämmer du bara det?
Det kallas prioritering..
Jag är doktor.
-Jag har 30000...
-Jag vet.
Jag hörde det redan i London.
Gjorde du?
Ja, jag tycker fortfarande att
du bör hjälpa dem.
Gör du?
Ja, det gör jag.
Jag förstår. Du betalar för
de här tre lastbilarna-
-och då måste jag ge efter
för någon flickas infall av hjältemod?
Varför stanna vid det?
Vill du ha ett foto?
Jag kan skaffa ett foto-
-av den stackars lilla rika flickan
som håller en svart döende baby.
Fixa till håret och du ser bra ut.
Jag såg barnet från lastbilen-
-jag tog upp honom,
hans mamma var skadad.
Jag tog med henne också.
Vill du vara så snäll och
titta på dem?
Verkar rimligt.
Kat.
-Hej.
-Hej, jag heter Kat.
Okej, det är jag som är
föreståndare-
-och logistiker, om det inte
det låter för högtravande-
-och du har träffat Nick-
-som är ledare för vårt team
och doktor på heltid.
Han har fullt upp just nu.
Det här är matdistributionen.
Inte så modern men effektiv-
-precis som vi andra.
Hur länge räcker matleveransen
som jag hade med mig?
Tre eller fyra dagar kanske.
Är det allt?
Jag är rädd för det, ja.
Vad gör ni när maten tar ***?
Vi brukar alltid komma på något.
Samma sak hela tiden-
-pengar, eller brist på dem-
-men med hjälp kommer vi vidare.
Jag tror inte du vill gå...
Går det bra?
Självklart. Javisst.
Är det inte mrs Bauford!
Ursäkta röran.
Sånt här ser du inte på läkarutbildningen.
Håll isär.
Om du vill spy, blunda då.
Tänk på ponny och glass.
Är det.. parfym?
Har du parfym på dig
mitt ute i öknen.
Har du tittat på pojken?
Ja, jag tittar till honom nu.
Precis som du gav order om.
-Vad betyder det?
-Sy ihop det. Monica ge henne en Fanta.
Visst är det konstigt?
Alla planer du har, platser att
åka till, träffa människor.
Allt som betyder något i hennes
värld är det.
Bara en burk läsk,
det är allt hon lever för.
Hon har ont, kan du inte
ge henne något?
Javisst.
Monica, ring till apoteket
efter mer morfin, är du snäll?
Var tror du att du är, Heliga
Någonstans?
-Hon har ont.
-Hon är bortom smärta.
Har du frågat henne om det?
Hamadi.
Fråga henne om det gör ont.
Hon-
-säger att hon känner smärtan
av hunger, men-
-hon vet att döden är hungrigare
än smärtan-
-så hon tackar.
Hon tackar dig.
Hon har gett dig ett nytt namn.
Matanay.
Han som stjäl från döden.
Han har feber och
hon är i chock.
Öka flödet, antibiotika.
Tror du verkligen att han tänker
sitta upp och dricka?
-Jag bara...
-Han är döende.
Det är bättre om du öppnar
hans läppar annars kan han inte dricka.
Jag försökte bara hjälpa till.
För att hjälpa måste du veta
vad du gör.
Jag vet att du tycker att
jag är korkad-
-och att du vill att jag ska
åka hem.
Du behöver inte slösa bort mer
tid för att få mig att fatta det.
Hämta lite H.E.M.
Hög Energi Mjölk. Monica ger dig det.
Smörj runt hans mun med ditt finger.
Låt honom suga i sig det,
lite grann bara.
Om han vaknar till liv,
ropa på sköterskan.
Om han inte gör det-
-så har han åtminstone någon
hos sig när han dör.
Hur många?
Kat?
-11 sedan igår kväll.
-12.
Tioåringen.
Det blir 39.
-Det är mer än i går.
-Jag vet.
Precis, och det är bäst att
du hyr in-
-extrafolk till lägret
och be dem gräva fler hål.
Sätt dem på nattskiftet
så ingen ser dem.
Vill ju inte att folk dör av
depression, eller hur?
Hur går det med vattnet, Joss?
Inget än så länge.
Drivaxeln är nära att lägga av-
-och vi är nere i två liter per
person om dagen.
Hur är det med tanken?
Visst. Det är som en droppe i havet.
Om vi inte får upp den nya-
-och får den att funka
då är vi körda.
-Vad exakt är det du behöver?
-De sa jag ju precis.
En ny drivaxel.
Okej, jag ska se vad jag kan göra.
De goda nyheterna,
pojkar och flickor-
-är att regeringen äntligen
kommer imorgon.
Jag fick det bekräftat idag att
självaste mr Ninpopo kommer.
-I en timme ungefär.
-Så länge?
-Man vet aldrig, vi kan ha tur.
-Just det.
Såhär ska vi göra.
Det första vi ska göra
I morgon bitti är-
-att öppna den nya leveransen-
-börja att vaccinera
alla barnen-
-mot mässlingen,
de yngsta först-
-hela ledet
ända tills det tar ***.
Okej? Kat, Monica, jag vill att-
-du sätter igång med det
så tidigt som möjligt.
Javisst.
Jag gör iordning platsen
och kollar sprutorna.
Nej, jag behöver din hjälp,
din också, Tula.
-Joss.
-Ja.
Saniteten.
Jag tror att du måste
ta ditt team-
-och gräva nya toaletter
någonstans bakom lägret.
Javisst och sedan häller
vi klor i allt vatten, okej?
Alltsammans.
Vattnet i tanken är jättebra.
Skit i tankvattnet.
Häll klor i alltsammans.
Det finns för mycket infektioner
för att ta den risken.
-Okej.
-Okej.
Bra.
Se till att du framför mitt önskemål-
-till Ningpopo så snart som möjligt.
Två horor och en enkel
till Melbourne.
Affärs eller andra klass?
-Godnatt, Sarah.
-Godnatt.
Jag glömde.
Pojkens mamma-
-hon dog.
Vi har ungefär tio dagar kvar.
Kanske två veckor,
om vi har tur.
-Vad hände med US-AID?
-Ingenting.
CARE?
CARE, USAID, the OXFAM, WFB...
De vill inte veta.
Alla som jag har pratat med i Addis
har ett akut fall-
-av medlidsam handräckning.
-Och vad med den gamle?
-Förmyndarfonden?
Min far gav mig det artigaste
dra åt helvete, jag någonsin fått.
Och Steiger?
Några små tjänster, lite information...
-Ja, en del gömda vapen...
-Och han håller på marxismen.
Jag ger mig inte i lag med
de människorna.
Elliott, om det är det enda vi
har, ser jag inte varför...
-Finns inte en chans...
-Herregud, varför inte?
Därför det var inte så vi började!
Och jag vill inte ha det på
något annat sätt.
Vad i helvete är det?
Schumann, tror jag.
Hej.
"Jag drömmer om barndom."
"Jag drömmer om kärlek."
"Om en trädgård där
pojkar leker"-
-"evigt unga"
"Temat från Barndom."
Ett utdrag från
Schumanns "Lederhosen."
Lederhosen är byxor.
Tyska ordet för sång är lieder.
Lieder.
Ja, det stämmer.
Vill du något?
Barnet.
-Försökte du med H.E.M.?
-Ja.
-Och?
-Ingen förändring.
Det tar ett tag ibland.
Kvinna, kom, kom.
Ja.
Ett liv.
Ningpopo är här.
Just nu är vi ner på
800 kalorier om dagen.
Om några dagar är vi
nere på 500.
Faktum är-
-vi kommer inte att klara av
nästa veckas utdelning.
Inte en chans.
Och det blir en fråga
om höjd säkerhet.
Om vi inte kan ge de här
människorna mer mat-
-så kan jag inte garantera för
min personals säkerhet.
Mat, säkerhet.
Jag tror det är olika frågor.
Ja, men jag tror du håller med om
att de har ett samband.
Om vi kunde få tag på
lite spannmål-
-vore det alltid en början.
-Jag ska ta upp det med WFB.
-Tack så mycket.
Förresten är de skyldiga oss
för augusti.
-Ursäkta mig?
-Lite spannmål-
-skulle verkligen vara uppskattat.
Ursäkta mig, vem är skyldig er?
-WFB. Tre månaders spannmål.
Det finns i era anteckningar.
Det finns ingen hänvisning till
WFB i mina anteckningar.
Då är era anteckningar
felaktiga.
Nu går vi vidare till frågan
om säkerhet.
Våra soldater har ingen erfarenhet
av det här systemet, mr Hauser.
Vi har ännu ett möte i
Kromerlägret, klockan 16.00.
Om vi kan ta det här var för sig
och i rätt ordning.
Det är inte bra att hoppa från
mat till säkerhet.
-Det här är inte sammanhängande...
-Inte sammanhängande?
Får de inte tillräckligt med mat
blir de hungriga.
Om de blir hungriga, blir de
desperata och förstör lägret-
-det är en säkerhetsfråga.
Var snäll och höj inte rösten.
För guds skull, de är döende allihop.
Var snäll och sluta snacka skit-
-och sätt igång och leverera mat.
Inga ursäkter om att pengar
byter ägare, gör det bara.
Jag finner den här antydningen
mycket störande, doktor Callahan.
Jag kan försäkra er, inte en enda
krona byter ägare utan tillstånd.
-Rutiner är av yttersta betydelse...
-Rutiner, ta mig i röven!
Ni har vänner i vattenbranchen,
vars enda mål i livet-
-är att trissa upp priserna
genom att begränsa leveranserna.
Menar du på allvar att de
skitstövlarna följer rutinerna?
Jag tycker det är skandalöst,
speciellt när det kommer från er.
Vad menar ni med,
speciellt när det kommer från mig?
Att ta en flyktingpojke
från lägret utan tillstånd-
-till att dö som ett djur
i ett land han inte känner till?
Ett barns död är inte ett smärre
brott, doktor Callahan.
Jag kan försäkra er att ni är
under allvarlig utredning.
Vad?
Han hade aldrig gett oss
något i alla fall.
Det kommer han verkligen
inte att göra nu.
Vad har hänt med bilen?
-Passar den till vår huvudkälla?
-Skiter kängurur i buskarna?
Vi har inget val.
Vi behöver Steiger.
Doktor Callahan?
Ursäkta, jag har några resecheckar.
Jag åker i morgon så jag
tänkte lämna dem här.
Det brukar Elliott ta hand om.
-Ska jag ge dem...?
-Nej, jag kan ge dem till honom.
Okej.
-Vill han få bort dig?
-Kanske.
Men vi kommer alltid igen,
någonstans.
Jag beundrar verkligen
dig för ditt jobb.
Jesus. "Beundrar," vad betyder det?
-Varför är du så svår att prata med?
-Varför är du det?
-Varför säger du aldrig mitt namn?
-Förlåt?
Du säger aldrig mitt namn.
Varför?
Vad är det första du gör när
du blir förkyld?
Vad?
Vad är det första du gör när
du blir förkyld?
Kycklingsoppa, aspirin, whisky..
Har du aldrig bara varit förkyld?
-Jag förstår inte...
-Inte tagit något, bara varit förkyld.
-Nej.
-Nej.
Och det är så vi är, eller hur?
Vi dränker det, dödar det,
bedövar det.
Allt för att inte känna.
När jag var läkare i London var
det aldrig någon som sa matanay.
De tackar dig inte såsom de
tackar dig här-
-därför har känner de allting.
Direkt från Gud.
Det finns inga droger,
inget smärtstillande.
Det är den konstigaste,
renaste saken... lidande.
Och när man har sett den slags mod-
-i ett barn...
-Hur kan man då vilja
göra något annat-
-än bara ta dem i sina armar?
Kommer du ihåg pojken i London.
Jojo?
Ja, självklart.
Han var den första jag räddade,
tio år gammal.
Så mager att han knappt
kunde stå.
Men han hade fortfarande styrkan
att begrava resten av sin familj.
Vi har ingen aning om vad mod är.
Han brukade skriva små
lappar till mig.
Han hjälpte mig på mottagningen.
Han var bra.
Han var snäll, han var god.
Han ville bli som jag,
det gillade jag.
Det var dumt och barnsligt-
-men det fick mig att må bra.
Jag tog med mig honom till London-
-du vet. min talisman,
mitt modiga Afrika.
Hur kunde jag vara så jävla dum?
Hur kunde jag vara så egoistisk?
Poängen är...
-han var min vän.
Han hade ett namn.
Så nu måste jag minnas honom.
Om alla jag förlorar har ett namn...
-Hej.
-Hej.
-Är ni klara?
-Ja.
-Sagt adjö?
-Ja.
-Jaha.
-Ja-
-det här är min vän från UNHCR.
Hon vet alltid hur hon ska
muntra upp oss.
Det är en mycket bra
grupp människor.
Om du skulle vilja hoppa
på där någon gång...
Okej.
Jag är så glad att du kom, Sarah.
-Det betyder mycket för oss.
-Tack så mycket.
Nej, nej, jag tackar dig.
Mikanalay. Det betyder tack.
Och då säger man, Genzubka,
och det betyder varsågod.
-Genzubka.
-Ja, ganska bra.
-Mycket buddistiskt.
-Kramas buddister?
Så klart att jag kramas.
Jag är ju amerikan.
Jag kramar allt.
Nick är borta vid brunnen.
-Vill du att jag ska hämta honom?
-Nej, nej.
-Hej då.
-Hej då.
Var rädd om dig och alla andra.
Jag ska försöka.
Hör av dig.
Jim.
Kom igen.
Jim!
Mamma har lite att göra.
Kom älskling. Kom hit.
Det är okej.
Älskling, jag räknar till fem.
-Nej.
-Ett-
-två, tre.
Jag ska läsa två kapitel för dig.
-Nej, tre.
-Okej, tre.
Du är inget annat än ett
litet odjur.
-Pappa!
-Hej.
Mamma säger att jag får höra
tre kapitel.
Tre kapitel? Strålande.
Skulle du vilja läsa för honom?
Jag har lite att göra.
Javisst.
Jim, hopp i säng!
Snabba ryck!
Pappa kommer strax.
-Var ligger boken?
-Den ligger på nattduksbordet.
Just det, angående morgondagen...
-Då är jag på kontoret hela dagen.
Jag måste fortsätta att leta
efter jobb.
Jag trodde du skulle ringa hemifrån.
Jag måste göra det.
Halva staden letar.
Jag kan inte konkurrera om
jag inte är där.
Kan inte din pappa ringa någon?
Han har redan gjort allt han kan.
Pappa förlorade allt i börskraschen,
precis som alla andra.
Jag vet det.
-Jag vet, förlåt.
Jag tror jag är tvungen att vara där.
Henry, jag ordnade möten-
-huvudsakligen på grund av att du sa
att du skulle ta hand om skolan.
Kan vi inte be någon?
Det måste finnas någon på skolan...
Du ringer. Jag är trött
på att be om tjänster.
Sluta! Sluta!
Du brydde dig inte förut,
så då behöver du inte göra det nu.
-Jag försöker bara hjälpa till.
-Nej, du försöker köpslå.
Och om jag gör det?
Är det ett brott?
Jag kan argumentera...
jag kan skrika.
Jag hatar den här situationen.
Jag hatar att vara arbetslös.
Jag ser inte vitsen med att-
-vi ska få varandra att känna det
värre än det redan gör.
Sarah.
Titta på det här rummet,
det är en enda röra.
Vi ska ordna upp det.
Allt ska falla på plats.
Det finns en chans. Jag har ett
möte med en kille-
-som har en lovande framtid-
-och jag ska försöka få till ett
möte med honom.
Vi ska ordna upp det här.
Han väntar på att du ska läsa
för honom.
Okej.
Tack.
Jag förstår...
Michael...
Michael, det är skitsnack.
UNHCR skickar mer hjälp till Honduras
än något annat FN-kontor.
Fastän jag pratar...
De flesta människor vet inte
ens var Honduras ligger.
Öst och västberlinare, det kvittar,
river ner-
-den största symbolen för
den kommunistiska förtrycket.
Nej.
Norr om Panama i Karibien.
Men du måste upprepa det för dig själv
för att tro på det.
Äntligen rivs Berlinmuren.
Och den känslan av hopp
som man får här...
Just därför behöver jag hjälp.
Den 9 November, 1989-
-natten då ett nytt kapitel började
i världshistorien.
-Michael, jag ringer tillbaka till dig.
-Okej.
UNHCR.
Sarah?
-Ja. Vem är det?
-Det är jag, Elliott.
Elliott?
-Hej.
-Hej.
-Hur mår du? Allt väl?
-Javisst.
Var är du?
Jag är faktiskt, tro det eller ej-
-jag är här i en telefonhytt i London.
Herregud.
Jag är ledsen men
förbindelsen är usel-
-men inget verkar fungera
på det här värdelösa stället.
När får jag träffa dig?
Jag är på Holland Park
Tube Station just nu.
-Kan du möta mig där?
-Ja.
Ja, ja, självklart!
Toppen.
-13.30, går det bra?
-Låter utmärkt.
Henry?
Hej, älskling.
Bea tittade in för att säga hej.
Kommer du ihåg Bea?
Hon brukade jobba ihop med pappa.
-Hejsan.
-Hej.
Jag trodde du skulle på
anställningsintervju idag.
De blev inställda allihop.
Jag kom bara för att hämta lite
varma kläder åt Jimmy-
-så jag åker och hämtar honom.
-Hej.
-Hej.
Jösses. Titta på dig.
Här, kom och sätt dig.
-Så skönt att se dig.
-Detsamma.
Fick du mitt senaste brev?
-Ja, du var i Pakistan.
Pakistan?
Det var flera månader sedan.
Har jag inte...?
Du har haft fullt upp att rädda liv.
Det är okej. Jag förlåter dig.
Vi är inte i Pakistan längre.
Vi är i Kambodja,
vid gränsen till Thai.
Mår du bra?
-Hur är det hemma?
-Bra.
-Jimmy?
-Fantastiskt.
Men bien sur.
Du är i London och ringde
till mig bara sådär.
Är det för att jag är med i
Förenta Nationerna eller för att-
-jag inte skulle förlåta dig
om du inte gjorde det?
-Både delarna.
-Berätta.
Vad vet du om Kambodja?
Det är inbördeskrig, kommunistiska
styrkor, leds av Röda Khmererna-
-mot kommunistiska vietnameser
styrda av regeringen.
Jag tror att britterna kallar det
politiskt ironi.
Ja, Nick kallar det för jävla röra.
Men det är Nick, han skräder
inte sina ord.
-Hur mår han? Mår han bra?
-Han är Nick.
Var det hans idé att du skulle
åka hit?
Nej, nej, bådas. Jag skulle vilja
träffa dig i vilket fall som helst-
-och du vet att jag alltid
gör det här...
Nick kan inte slå sig till ro...
rädda hans liv.
Ja, du såg ju det.
Förlåt, var var jag?
-Kambodja.
-Just det.
Platsen finns inte officiellt-
-fastän det finns ungefär
en halv miljon människor-
-som lever under Röda Khmerernas
styre.
Dysenteri, mässlingen,
lunginflammation, inget vaccin så klart-
-så dödssiffrorna är
15 till 20 personer om dagen-
-i varenda by, det finns
landminor, massvis.
Vi blir tvungna att amputera
utan bedövning.
Det är inget roligt ställe.
Vad är det du behöver?
Jag satte ihop en last med
förnödenheter-
-vaccin, mediciner,
det vanliga.
Men det finns så mycket korruption,
så jag undrar-
-jag menar, saken vore...
Elliott, säg det bara.
Om vi kunde få en
FN-stämpel på den.
FN:s namn betyder fortfarande
något.
Du förstår, bara lite extra skydd.
Naturligtvis tar jag hela ansvaret.
Du behöver bara göra
pappersarbetet.
Jo, vi har sändningar som går
till Thailand och Kambodja.
Jag ska lägga till ditt namn
på listan.
Tack så mycket.
Jag ska ta itu med det.
Jag går igenom det.
-Nej, det behöver du inte.
-Jag vet men jag gör det.
Ja, men Kambodja är annorlunda.
Jag ska titta igenom det.
-Vad är det som de vill ha?
-Pengar, miss Sarah.
Fan! De ser dig,
de vill ha mer.
Alltid mer pengar!
-Jag spelar inte deras spel.
-Vad?
Jag ger dem inte mer pengar.
-De vill ha sina pengar.
-Jag har redan gett dem 10 %-
-det som står i kontraktet.
-Kontrakt skit, ni betalar.
-Nej.
-Miss Sarah.
Jag ger dem inte mer pengar.
De behöver mer, ni betala.
Ni inte säga inte.
Säg åt dem att lasta av resten
av sändningen-
-från båten med detsamma.
-Vad? Eller vad?
Vad gör du?
Det här är inte Chelsea fotboll.
Det här är Kambodja.
Ni betala, ni betala!
Det är två veckor försenat.
Vad i helvete pågår, Steiger?
-Vill ni ha en öl?
-Jag vill veta vad som pågår.
Lådorna var försenade, så
vi fick fixa till dem.
*** happens. Och?
Har ni någon aning om hur snabbt-
-en mässlingsepidemi
sprids på två veckor?
Jag har tillräckligt med min
smutsiga byk, Callahan.
-Ni är inte mitt enda barn.
-Ge mig bara pengarna.
Att ta hit tuttarna från
FN var en smart idé.
Vill du knulla?
Ta och välj ut någon.
Tjugofemtusen.
Och säg åt den stackars översten-
-att det är 25 mer än han förtjänar.
Mrs Bauford väntar.
Hör här, din skitstövel,
att jävlas med mig är en sak-
-men om det händer henne något...
Ja, vadå?
Kom ihåg, Callahan, jag är killen
som gör dig möjlig.
Det är du skyldig mig, du tog
de jävla pengarna-
-nu ska du göra det här,
och du ska göra det rätt.
Vad är det?
Mörkrädd?
Stick för fan härifrån
och rädda liv.
Hur gick det till?
Om jag får fråga.
Det fanns en tid när jag var sjuk,
dåliga lungor, TBC.
Vid den tiden, ingen doktor
där jag bodde.
Röda Khmererna dödade
vår doktor.
Så jag gick till gränsen
för att hämta medicin-
-men först måste jag gå
över minfältet.
Man glömmer aldrig det ljudet.
Det första man hör är ett klick.
Det är din fot som antänder landminan.
Så fort du hör det är det ***.
Men man blir helt galen.
Man tänker, kanske om jag hoppar-
-kanske hittar jag en sten
som är samma som min vikt.
Men det finns inget man kan göra.
Man hör klicket och
ett stort hej då.
Men, jag hade tur.
Jag förlorade bara mitt ben.
-Några problem?
-Inga.
Du har ingen parfym på dig.
Tänker du tala om för mig
var vi ska?
Ett ställe nära Pailin,
vid gränsen.
-Och det är bästa sättet är med båt?
-Gillar du inte min båt?
Jag tycker den är väldigt
mycket dig.
Det är säkrare.
Undviker vägspärrarna-
-de vietnamesiska trupperna
plus *** andra galenskaper.
Mörkrets hjärta. Skräcken.
Det är det faktiskt. Hemskt.
Och nu ska du tala om varför.
Elliott är inte bra, eller hur?
Allt han ger dig är buddistversionen,
alla jävla tempel-
-och behagliga människor,
vilket är skitprat.
Röda Khmererna-
-röd är en mycket passande färg-
-använder Pailin som gömställe.
Alla lever i absolut terror.
De använder kvinnorna som
barntillverkningsfabriker-
-barnen till minröjare-
-och om vi råkar hjälpa någon
så kommer de och stjäl allt-
-som vi inte gömmer undan.
Varför låter de er stanna
överhuvudtaget?
De har inga läkare. Jag borde
sjunga "Old Man River".
Snälla, gör inte det.
Överste Tao, hur står det till?
Trevligt att träffa er igen.
-Lådorna, vem ska ha dem?
-Ni vet vem de är till.
Jag lovar. Det är bara till
kvinnorna och barnen.
Vänta, ta det lugnt. Det är
medicin, för guds skull!
Jag förstår inte.
Vad är problemet?
Det är en laptop.
Alla NGO har en.
De är så vi sköter våra
affärer här.
Kasta inte bort dem.
Människornas liv hänger
på det, för helvete!
-Överste...
-Sarah...
Jag är med UNHCR,
Förenta Nationerna.
Lasten är skyddad.
Om den här lasten
skadas på något sätt-
-kommer ditt namn att vara med
i nästa utredning. Jag vet...
Jag lovar, jag vet ingenting
om det här.
Någon måste ha...
Överste Tao, ni känner mig.
Jag svär vid Gud.
Jag vet...
Din jävel!
Vad var det?
Förklara det för mig.
Jag kan inte förklara det för dig.
Vi har blivit lurade.
Jag visste ingenting om den boken-
-vad som fanns i lådorna,
utrustningen...
Kände du till vapnen?
Kände du till vapnen?
-Svara mig! Kände du till...?
-Ja, jag kände till dem.
Jag kom hit för att hjälpa
de här människorna-
-och det enda sättet jag kan
göra det på-
-är att transportera vapen.
-Man måste inte-
-transportera vapen för att
hjälpa människor.
Det gör man här.
Visst. Skit i nästa person som
försöker ta hit-
-en sändning med medicin
till människorna.
Fan ta dem.
Så länge du får vad du
behöver idag-
-så skit i alla de andra.
Ingen annan kommer hit, så
vad vill du att jag ska göra?
Vill du att jag ska titta på när
tusentals barn dör i mässlingen-
-därför att jag inte ville
tänja på reglerna?
Är det ett pris värt att betala?
Eller dödar jag fler än jag räddar?
Tror du på allvar att jag
inte oroar mig för det?
Att jag inte tänker på det
varenda minut varje dag?
Vad är värre?
Tala om det för mig?
Tala om för mig vad jag ska göra.
Vad har hänt?
Äventyra aldrig en annan
organisation-
-för din egen del.
Aldrig mer.
Det ska jag inte.
Sarah, du klarade det.
Skönt att se dig.
Jag antar att ett grattis är
på sin plats?
Jag vet, kan du fatta det?
Vad fan hände?
Inga vapen, beslagtagna av Tao.
Han hittade meddelandena.
Han blev helt galen.
-Vilka meddelanden?
-Hur ska jag kunna veta det?
Han hade blivit varnad.
Han väntade på oss.
Han hittade dokumenten.
Han blev helt galen.
Om vi inte har något till
Röda Khmererna-
-sitter vi i skiten.
Vi åker härifrån i morgon.
Vi tar alla med oss.
Nej, vi måste härifrån tidigare.
Vi har allt det här vaccinet.
Jag tänker inte slösa bort det.
Vi har inte tid.
Vi måste åka nu.
Inte förrän vi har vaccinerat dem.
Det här är inte värt att
riskera livet för.
Du gör som du vill.
Jag stannar.
Joss, kom ihåg att packa joden.
Och nödpaketen, hur många har vi?
Joss?
Nej, nej. De...
Han säger att vi är tjuvar som
stal hans dokument-
-och hans vapen
och att han vill ha tillbaka dem.
Berätta sanningen för honom.
Och säg åt honom att vi försöker-
-rädda hans jävla folk.
Han bryr sig inte ett skit om folket.
Han vill bara ha dokumenten.
Säg det han vill höra.
Försök bara att vinna lite tid.
-Han vill att vi ska..
-Att vi ska vadå?
Han vill att ska rätta till det.
Han vill att vi åker till Pailin.
Du vet vad det innebär.
-Han säger nu.
-Okej.
Säg åt honom att Sarah
är från FN.
Och att FN är mycket viktigt
för Stora Goda Ankha-
-och att om något händer
henne något eller oss-
-så kommer FN att korsfästa honom.
Han säger att du är CIA-agent
som jobbar för Vietnam.
En av er måste dö.
Engelska doktorn, ni säger att
allt ni bryr er om är mitt folk.
Liv betyder ingenting.
Vi tjänar endast Ankha.
Nu ska du få se.
För guds skull, han är bara ett barn.
Säg åt dem att lägga sina vapen.
Säg åt dem att lägga sina
satans vapen nu!
Nej!
Säg åt dem att backa.
Backa!
Säg åt dem att backa.
Säg åt dem att backa.
Så länge som vi håller åt väst-
-kommer vi till floden.
Det är ungefär två miles.
Lägret är däruppe.
Ytterligare tre miles norrut,
precis över den Thaiska gränsen.
Jesus.
Fan. Det är Röda Khmererna.
De har nått fram till byn.
Med den här farten kommer
de att hinna i fatt.
Få dem att fortsätta..
Få dem att fortsätta!
Säg åt dem att vi nästan är framme.
Sierra Tango 619.
Sierra Tango 619.
Det här är Outpost Grade Seven.
Sierra Tango, kom.
Jag pappa.
Jag pappa.
Titta! Titta! Helikopter!
Helikopter!
Helikopter!
Titta, vietnameser.
Bra. Det kommer att hålla
dem sysselsatta.
Nick?
-Det var inte ditt fel.
-Jo det var det.
Om jag hade lyssnat på honom
så hade det här inte hänt.
Jag kunde inte ens begrava
honom riktigt.
Jag gav honom inte ens en
värdig jävla begravning!
Elliott ville viga sitt liv-
-åt att hjälpa andra människor.
Och till *** dog han för dem.
Var stolt över honom.
Sakna honom...
men var stolt över honom.
Jag vet inte vad jag ska göra
utan honom.
Jag kan inte sluta.
Jag måste fortsätta.
-Det finns så mycket..
-Jag är orolig för dig.
Jag är orolig att något ska
hända dig.
Varenda dag i fyra år-
-jag vaknar varje morgon
och undrar-
-om du mår bra,
om du fortfarande lever-
-var du är.
Ska jag ringa efter rumsbetjäning?
Chokladtårta och lite
luftkonditionering.
Det skulle vara härligt.
Hur träffade du Henry?
Jag stirrade på Roscoe.
Vad är det, en slags diskmaskin?
Det är en tavla.
Jag brukade jobba på
ett konstgalleri.
Och en dag kom Henry in.
-Hur gammal var du?
-För ung.
Men ni höll ihop?
Ja.
Vi visste båda två att äktenskapet
var över för länge sedan.
Men vi höll ihop för Jimmys skull.
Du älskade honom väldigt
mycket, eller hur?
Han var fantastisk.
Jag måste sätta igång med
att planera-
-min resa till New York.
Besöka Elliotts föräldrar,
berätta vad som har hänt.
Hur länge kommer du att vara borta?
Jag vet inte, har ingen aning.
Vad är det här?
Vad gör du?
Jag är helt galen i dig.
Jag kan inte sluta att tänka på dig.
Du finns alltid i mina tankar,
du finns i mitt hjärta-
-du finns i varenda jävla
del av mig.
Men jag kan inte åka dit med dig.
Det kan jag inte.
Titta bara vad som händer
människorna runt mig.
Det är inte bra.
-Det är inte bra för dig.
-Det är inte sant.
Tro mig, om jag kunde leva
om mitt liv-
-skulle jag inte ha lämnat
dig för ett ögonblick.
Men du hör hemma hos din familj
och jag hör hemma här-
-och det finns inget vi kan
göra åt det.
För hur man än vänder och
vrider på det-
-så kommer någon att bli sårad.
Ett, två, tre.
Tack så mycket.
Tack. Det var underbart.
Härligt spelat, härlig tårta.
Min spelning var härligare än tårtan.
Mamma.
De var precis lika härliga båda två.
Jag tror det är bäst att du
blåser ut ljusen-
-innan tårtan tar eld.
Vänta till du får ett ljus för varje
decennium, älskling.
Då kommer du att veta att du
har allt bakom dig.
Glöm inte att önska något.
Nu vet jag.
Mamma, när ska vi öppna paketen?
Nu.
Många av er känner henne
från hennes arbete-
-med Elliott Hauser fonden-
-för främjandet av de
mänskliga rättigheterna.
De senaste åren-
-har hon blivit en aktiv
lobbyist i Whitehall-
-i asylfrågor och flyktingskydd.
Mina damer och herrar,
det är mig ett stort nöje-
-att få presentera vår
nya talesman-
-för UNHCR i Storbritannien-
-mrs Sarah Bauford.
Tack så mycket.
Tack.
Mina damer och herrar-
-det känns väldigt nervöst
att stå framför er, här i dag.
Jag känner mig också
mycket ärad.
Speciellt på grund av
UNHCR var den organisation-
-där jag första gången blev
presenterad av min vän Elliott Hauser.
Att jag har blivit erbjuden
den här posten-
-skulle ha gjort honom
enormt nöjd.
Det finns mer än 50 miljoner
människor som är-
-flyktingar eller tvångsförflyttade
i världen i dag.
Och på grund av trångsynthet
och minskade bidrag-
-så har vi bara möjlighet att nå
hälften av dem som är i nöd.
Vi förlitar oss på våra föräldrar-
-nätverket av hjälpgrupper,
ett ljus i kriser-
-såsom El Salvador, Angola-
-Tjetjenien, Sri Lanka-
-NGO, grupper från OQFAM som inte
är regeringsstater-
-rakt ner till de minsta grupperna-
-som drivs av personer som Elliott
och-
-och jag ber för dem som
lever kvar-
-som fortsätter med hans arbete-
-utan visshet eller säkerhet-
-varhelst de än finns
här i världen.
Ursäkta mig.
-Hej.
-Hej.
Tack för att du kom.
Jag har rest tusentals mil-
-för att lyssna på min systers tal.
Jag har ont i ryggen och jetlag.
Vad är en taxiresa till parken?
Förlåt. Är de arga?
Nej. Det bryr sig inte, Sarah.
Jag tror att de faktiskt
gillade det.
”Hon är galen” är ett bättre
samtalsämne-
-än ”fint tal”.
Jag har fått ett brev från Nick-
-och jag tror att han är i knipa.
-Varför? Vad skrev han?
-Ingenting, bara småsaker.
Var är han?
Han är i Tjetjenien.
Han driver ett slags läger,
jag är inte riktigt säker.
Jag måste hitta honom.
Du har kontakter.
Du kan ta reda på var han är.
Snälla?
Sarah, älskling, du vet lika
väl om jag-
-att Tjetjenien är en
mycket farlig plats.
Ja, jag kan nog skriva en story
därifrån, det är jag säker på.
Om jag kommer på något så
hör jag av mig. Okej?
-Okej.
-Okej.
Tack så mycket.
Vi är kanske flyktingar allihop,
från någonting-
-men jag inser nu att det
finns inget att frukta-
-världen vi håller fast vid,
livet vi hyllar-
-är en del av något större,
något mer.
När jag ser på mina barn,
ser jag det så tydligt-
-ett hopp-
-chansen till ett liv-
-och jag vet att det är värt
att kämpa för.
Bröllopet var en ståtlig tillställning.
Alla var där-
-dvärgarna och djuren i skogen-
-och det var glädjetårar-
-och glada sånger-
-och prinsen och prinsessan-
-levde lyckliga i alla sina dagar.
Hur slutade det egentligen, mamma?
Vad menar du?
Vad tror du hände, älskling?
Hon vaknade upp,
tittade på prinsen-
-och skrek, fy bubblan!
Hallå.
Hej, Henry. Det är Charlotte.
Är Sarah där?
Charlotte, hej.
Hon är på övervåningen med
ungarna just nu.
Kan jag hälsa henne något?
Okej, kan du bara-
-säg bara att jag ringer
henne lite senare.
Jag kan lämna henne
ett meddelande.
Säg bara att jag har lite nyheter-
-och att jag faxar det till
kontoret i morgon.
-Okej?
-Javisst. Det ska jag säga.
-Okej Tack, Henry. Hej då.
-Hej då.
Det var Charlotte.
Hon sa att hon hade lite nyheter.
Hon faxar det till kontoret.
Då var det dags, eller hur?
Du kysser barnen godnatt,
rafsar ner ett meddelande, sedan-
-smyger du ut i natten.
Har du någon jävla aning om
hur grymt det är?
Jag smyger inte iväg.
Jag lämnar inte barnen.
Du kunde ha pratat med mig.
Jag menar, att skriva ett
meddelande är...
Jag tänkte bara att det
var lättare.
Än vad?
Än att ha den här diskussionen igen.
Herregud...
Jag bör vara tillbaka på fredag.
Det finns mat i frysen.
Badkläderna är i tumlaren.
De har simning i morgon
klockan 16.00.
Jag har skrivit ner allt.
Jag vill att det här ska vara
så lätt som möjligt för dem.
Och vi ska prata om det här.
Vi ska prata när jag kommer hem.
Krypskyttar.
Gud...
Det har är ett fullständigt blodbad-
-och inte en enda ledare från väst
har sagt något-
-om vad som pågår här.
Det finns inga hot,
ingen kritik-
-inte en jävla kommentar.
Den här platsen kanske inte
alls existerar.
Och nu är vi allt de har-
-vill de att vi ska rädda
deras ansikte.
Så fan heller! De borde lyfta
på sina jävla arslen-
-och komma hit. Fan.
Förlåt. Jag svär fortfarande.
-Frys bilden.
-Kan vi bryta?
Okej.
Rulla bandet.
I grund och botten har ingen
förändring skett.
Folk säger att allt är förändrat.
Men inte där jag är.
Tjetjenien, Somalia, Kambodja-
-Etiopien, det är samma skit
varje gång-
-och det fortsätter bara ända
tills vi slutar att låtsas-
-att vår lojalitet ligger
hos skitstövlarna...
Mår du bra?
Vad vet du?
Ett engelsk nyhetsteam
filmade det för sex dagar sedan.
Ljudteknikern är död,
kameramannen ligger i koma-
-och Nick är försvunnen.
Vi tror att det är banditer.
Tjetjenierna letar efter pengar-
-men de har inte begärt
någon lösensumma.
Sarah, jag vill att du träffar
Bob Strauss.
Han är med ICRC här.
Han har hjälpt oss.
Hej. Nej, sitt för all del.
Såsom det ser ut nu-
-så vet vi inte vem som tog Nick.
Vi vet inte om han retade upp-
-ryssarna eller tjetjenerna.
Vi är tämligen säkra på att
det fanns ett motiv.
Vad höll han på med?
Jag tror att du vet-
-att han inte bara är
doktor nuförtiden.
Han.. Jag måste säga-
-och det är välkänt-
-Nicks aktiviteter gick långt-
-bortom vad man kan kalla
hjälparbete.
Hur hittar vi honom?
Ingen som jag har pratat med-
-har några ledtrådar än så länge.
Kan vi utfästa en belöning?
Kan vi göra någonting?
Det bästa du kan göra
är att stanna-
-på hotellet ett par dagar.
Ha tålamod.
Nej. Nej.
Nej.
Sarah.
Sarah, lyssna på mig.
På det här stället tar de journalister-
-Röda korset, vem som helst.
Tro inte för ett ögonblick
att du är immun.
Det gör jag inte.
Lyssna bara på Strauss.
Jag bryr mig inte om vad Strauss säger.
Sarah, jag älskar dig.
Jag vill att du ska vara i
säkerhet. Åk hem.
Jag svär att jag lovar att höra av
mig om jag får reda på något.
-Säg det.
-Vilket?
Säg det.
Folk försvinner här,
de kommer inte tillbaka.
Jag åker inte förrän jag har
hittat honom.
Okej.
Charley?
Vem är det?
Mrs Bauford?
Mitt namn är Jan Steiger.
Jag är en vän till Nick.
Får jag?
Vi jobbar ihop.
Till och från.
Du borde flytta på din säng.
Den är för nära fönstret.
Jobbade ni ihop här?
Ja, på sätt och vis.
Hur visste du var jag var?
Min syster?
Nej, jag är inte journalist, mrs Bauford.
Jag håller på med import/export.
Kambodja, vi träffades nästan.
Faktiskt så nämnde Nick dig
några gånger.
Det skulle jag gärna ha velat.
Vad är det du vill?
Vad är det ni vill, mrs Bauford?
Jag vill veta var Nick är.
Det sista jag hörde var att
han höll till i bergen.
Rebellerna är-
-ungefär fem, sex miles
nordväst härifrån sett.
Ryssarna har hela området
under kontroll-
-men jag lyckade få radiokontakt.
De ville förhandla, de visste
var han fanns.
Men det var i går,
har inte hört något sedan dess.
Det finns en chans att han är död.
Varför berättar du det för mig?
Jag är nyfiken.
Du kom till den här skithålan
i helvetet-
-och du tror att du kan hitta honom?
Vad är det?
Är det...kärlek?
Är det så?
Okej, hur som helst.
Nu är du här.
Om jag får tillbaka honom levande-
-förlorar jag en arbetare mindre.
Om han är död är han död.
Jag är givetvis inte så dum
att riskerar mitt eget arsle-
-för någon jävla gaphals.
Men du är villig att riskera livet
för kärlek.
Jag skulle byta med vad som helst,
mrs Bauford.
Vad som helst.
Bra. Vad ska jag göra?
Jag har en vän, härifrån.
Han kan ta dig upp i bergen-
-men efter det är jag bara åskådare.
Kärlek.
Jag letar efter Nick Callahan,
den engelska doktor.
Kom.
Fem minuter.
Nick?
Nick, det är Sarah.
Jag ska få ut dig härifrån.
Vi ska härifrån nu.
Det finns ett Röda korsläger
vid gränsen.
Det är cirka fyra mil västerut.
Vi kan gå dit.
Fan också!
Kom igen, res på dig.
Res på dig!
Nick, res på dig!
Nick? Minns du?
Minns du att jag skrev till dig?
Och jag berättade att du
hade en dotter.
Anna.
Minns du?
Du är pappa.
Och hon behöver dig.
Hon vill att du reser dig upp
och går härifrån.
Res på dig.
Res på dig, Nick.
Det var nära.
Vad?
Vi behöver mycket pengar för att...
Det borde inte vara svårt
att spåra oss.
-Jag klarar det inte... gå!
-Det gör du...
Gå, du måste gå.
Lyssna på mig.
Lyssna på mig.
Lyssna på mig.
De kommer inte att döda mig.
De kommer inte att döda mig.
De behöver mig levande.
Jag är värd pengar för dem.
Om de får tag på dig-
-kommer de att våldta dig,
de dödar dig.
Du måste gå och skaffa hjälp.
Okej. Okej.
Sarah!
Sarah, gå!
Gå! Du klarar det.
Gå!
Vad gör...
Vad gör du?
För guds...
Sarah, snälla!
Stanna. Stanna.
Gå!
När du läser det här brevet
hoppas jag-
-att jag sitter bredvid dig-
-och du säger att jag är dum
som skrev det-
-och galen för att jag försökte
att hitta dig.
Men hur skulle jag kunna låta bli?
Det är du.
Hela den här tiden-
så många år åtskilda-
-har jag saknat dig-
-men jag har aldrig varit utan dig.
Jag vaknar upp med dig
varje morgon-
-och somnar med dig varje kväll.
Du har alltid varit med mig.
Ditt mod, ditt leende-
-din jäkla envishet.
Det har aldrig funnits något
avstånd mellan oss-
-och det kommer det aldrig att vara.
Jag älskar dig, Nick.
Jag älskar dig.