Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det var bara en stor sandsten
som man lätt hade kunnat gå förbi.
Men för oss var den en symbol-
-för vår frihet, vår oavhängighet.
Vi kände alla till den.
Vi lärde oss som barn att det var
de skotska kungarnas sten.
Men de tog den ifrån oss.
Som nation hade vi glömt den.
Tiden har den inverkan.
Den var historia.
Rättvisa åt Skottland.
Stöd självstyret.
Rättvisa åt Skottland. Kom på mötet.
Stöd självstyret.
Jag var ung
och full av fosterlandskärlek.
Och Skottland måste
kräva tillbaka sin Identitet.
Tiden var inne för att minnas vilka
vi var och vilka vi kunde bli igen.
Förlåt!
Skriv på uppropet-
Kom på mötet.
Med ert stöd...
...med era namn på fördraget,
som bevis för vår beslutsamhet-
- ska vi slunga det här budskapet
i in själva hjärtat av Westminster!
Vi, Skottlands folk,
är fasta i övertygelsen-
-att grundlagen måste ändras-
-för att säkra ett gott styre.
Med det målet i sikte,
undertecknar vi detta fördrag.
Vi förpliktar oss,
i trohet mot kronan-
- att göra allt som står i vår makt
för att säkra ett eget parlament...
...med lagstiftande rätt
i alla skotska angelägenheter!
Skottland ska inte ignoreras!
Låt dem försöka ignorera det.
För fem år sen var det krig.
Ge dem tid.
De har haft århundraden!
Hur många löften har brutits? 1707...
- Gammal historia.
- Vår historia.
- Europas äldsta nation.
- Vi är Europas äldsta nation.
Kan Skottland tillvarata
sina egna intressen?
Inte om det var upp till dig.
Jag säger bara: Ge London en chans.
Chansen finns här. Om Skottland
nånsin ska bli en egen nation igen...
Sluta! Stäng igen käften!
Det finns ingen jävla nation.
Det finns bara-
-vind och regn och lera och skit.
Titta där. Vad står det där?
"Norra Britannien".
Vi är britter!
Skottland är dött. Det dog i sömnen.
Och ingen kom till begravningen.
En till farfar.
- Jag kan skjutsa dig.
- Du tar livet av mig.
Vet du vad du är? En anarkist.
Ett hot mot samhället.
Det tar jag som en komplimang.
Kom igen, jag gör dig en tjänst.
- Är du på?
- Ja.
Försiktigt nu.
Herregud, jag bröt svanskotan!
Vart i kyrkan?
Ja, pappa-
- Hur går det i skolan?
- Bra.
- Tala högre.
- Bra.
- Vill du fortfarande studera juridik?
- Jag har inte bestämt mig än.
Håller du på med fördraget än?
Harris, snälla.
Se på honom, Mattie. Han är inte dum.
- Han borde ägna sig åt studierna.
- Det gör jag.
- Den där nationalistsmörjan...
- Jag är stolt över mitt land.
Det handlar inte om det. Ingen
är stoltare över Skottland än jag.
- Men man måste gå vidare i livet.
- Jag kanske prövar med juridik.
När? Du prövar allt möjligt.
Han är bara hemma över dagen,
och Bill är här.
Hur går det med studierna, Bill?
Bra.
Du håller väl på
med din andra examen?
Ja.
- Fortfarande studentordförande?
- Jag kastar inte bort mitt liv.
Men jag vill ändra på det som är fel.
Det är alltid nåt fel.
Jag ska säga dig en sak...
Det är inget fel där ute.
Det är fel här inne.
Det är en värld för de som uträttar
nåt, inte för drömmare.
Gör nåt av ditt liv.
Här är sakerna.
Passar inte byxorna,
så ta med dem tillbaka.
- Ja, mamma.
- Din far gav dig den.
Han menar inte att vara hård.
Han hade samma gnista som du förr.
Men livet är inte lätt.
Han har slitit hårt.
- Gett oss ett bra liv.
- Jag vet.
Han är stolt över dig.
Då får han säga det.
Tack.
London avvisar
namnunderskiftskampanj
Ian...
Vilka svin, va?
- Vi tar dem nästa gång.
- Visst.
- De kan inte strunta i det för evigt.
- Inte?
- Folk är rasande.
- Nej. Det är skitsnack.
- Lugna ner dig.
- Det är inte ens nån nyhet!
Kom igen!
- Varför bryr de sig inte?
- De bryr sig, det är bara det...
- Vad då?
- De har fullt upp.
Ingen brydde sig mer
om fördraget än jag.
- Jag tänkte att du var här.
- Ian är fly förbannad.
- Vi tar en öl och pratar.
- Inget mer prat, jag menar allvar.
- Nån måste göra nåt.
- Tänker du invadera England?
- Självklart inte!
- Vad ska du göra, då?
Vi behöver en symbol, ett tecken.
Nåt som väcker folk.
- En saltmarsch.
- En vad då?
Gandhi marscherade
i protest mot skatt på salt.
Är du Gandhi nu?
Nej, för vet du
vad det skotska folket är?
Vi skäms över att vara skottar.
Fan ta dem. Jag skäms inte.
Titta, Wendy Wood.
LÄMNA TILLBAKA ÖDESSTENEN
Du är galen.
- Den finns i Westminster Abbey.
- Jag vet.
Den är övervakad.
Det är ingen souvenir.
"Jag tar två vykort och Ödesstenen."
Tänk på vad det skulle betyda.
Det är inte poängen.
Du får 20 års fängelse.
Du kan lika gärna försöka ta
kronjuvelerna. Du klarar det aldrig.
Jo, kanske.
Anta att du lyckas
få med dig den hit till Skottland.
- Vad ska du göra med den då?
- Jag vet inte. Det får folket avgöra.
Men om de inte reser sig och slåss-
-så är Skottland verkligen dött.
- Du orkar inte ens lyfta den.
- Inte ensam.
Du onda människa.
Jag har ett halvår till examen
och en bra tjänst som väntar.
Då kommer du med vansinniga planer
som förstör allt jag slitit för.
Alla stora planer är vansinniga,
det är det som gör dem stora.
- Vi förstör våra liv.
- Förmodligen.
Fängelse, Ian.
Kanske det, men det är
för Skottlands skull.
Jag är färdig med allt prat.
Är du med?
Din jävel.
Får jag den om Westminster Abbey.
Statesman's Corner.
Henry III, Edward I.
Nu dig.
Hur många poliser? Nattvakter?
Här är bakdörren jag pratade om.
- Hur får man nåt att dricka här?
- Det sa jag.
- Ta en stol.
- Okej.
Du har fel. Hur är det möjligt?
Och...
Det är kapellet, som renoveras.
Edward I, Henry III...
- Kröningsstol.
- Ja!
Att prata om det var en sak.
Vi skatter är bra på att prata.
Men jag måste se vad vi stod inför
med egna ögon.
Först då skulle det bli verkligt.
Jag for till London.
Hej-
Ville du gå med på visningen?
Nej. Får jag se mig omkring lite?
Bara du inte tar nåt.
...är ett verk
av den store Henry Yevele-
- som använde 1300-talets
nyaste byggteknik, strävbågen.
Med dem kunde han
göra taket 101 fot högt.
Det är än i dag det högsta taket
i Storbritannien-
- och främsta orsaken
till nackstelhet hos turister.
Nio pence, tack.
Förlåt.
- Det är väldigt fint.
- Förlåt?
Här är så rent.
Ni måste ha en hel armé med städare
som städar här varje kväll.
- Bara en gång i veckan.
- Svårt att tro.
Nattvakten kan ju också
plocka upp lite.
Eller vakterna, beroende på
hur många ni har.
Kröningsstolen i sten
som Edward I lät tillverka-
- med skottarnas kröningseten
som han tog hit 1296.
Stenen är nu infälld
i hyllan under sitsen.
När en engelsk kung kröns
sitter han över Ödesstenen-
- vilket enligt traditionen även
gör honom till kung av Skottland-
-utan att behöva smutsa ner byxorna.
Den första kröningen ägde rum 1066...
.Det är jag
- Vem?
Å, Gandhi.
- Jag undrade när du skulle dyka upp.
- Jag kan inte prata länge.
Jag ville bara säga
att jag har besökt min moster.
Va?
Jag har varit på besök
hemma hos min moster.
Har du släkt i London?
Gick du inte till Abbey?
Nej, jag besökte hennes hus.
Jag förstår! Var är du?
Jag hör dig knappt.
Jag är på en pub. Låt mig prata.
Jag tittade på hennes diamantring.
Hur ser den ut?
Jättefin, men den är tyngre än vi
trodde. Infattningen är lurig.
Vi behöver hjälp.
Vi pratar mer när du är tillbaka.
Vilket tåg tar du?
Ett sent. Jag åker dit i kväll igen.
'Nu din moster?
Hon är ute, men jag tar bakvägen.
Då ses vi i morgon.
Om du träffar din moster, fråga om
hon vill ha tillbaka sina trosor.
Skriver du en bok?
Nej, jag gör bara en skiss.
Varför det?
Har de inga kyrkor i Glasgow?
Gå vidare.
Mr Hamilton. Ni är väntad.
Ett ögonblick.
Grabben som ville träffa mig.
Mr Hamilton.
Slå er ner. Te?
Tack, gärna.
Tack, mrs McQuarry.
Fantastisk kvinna.
Hon har varit hos oss sen jag var
barn och behandlar mig ännu som ett.
- Jag har sett er förut.
- Fördragsmöten.
Det stämmer. Ni är ganska engagerad.
Är det här...
- Kan jag prata?
- Det tror jag.
Det jag ska berätta
måste hållas absolut hemligt.
Skulle det komma ut-
- kan det vålla oss och Skottland
obotlig skada.
Jag är idel öra.
Jag ska ta mig in i Westminster Abbey
och ta tillbaka Ödesstenen.
- Andra har försökt tidigare.
- Jag vet.
- Jag funderade själv på det en gång.
- Det visste jag inte.
Vi skulle ta oss in
förklädda till munkar-
- breda en mantel över stenen
och släpa ut den efter söndagsmässan.
Då var jag 16 år.
Jag antar att din plan är bättre.
- Ja, jag har...
- Inga detaljer.
Jag är ordförande i frihetsrörelsen
och rektor vid universitetet.
Jag kan inte ta risken.
Har du medhjälpare?
- Har du gjort efterforskningar?
- Självklart.
Och planen är vattentät?
- Kommer den att lyckas?
- Ja, det kommer den.
Då så.
- Vad vill du ha av mig?
- Finansiering.
- Hur mycket?
- 50.
50?
Det är...
Det är en ansenlig summa.
Men ingenting är omöjligt.
Jag kan ordna nåt.
Har du en budget?
- Inte direkt.
- Jag behöver nånting.
Vi måste hyra en bil.
Bensin och mat.
Fish & chips och sånt.
50000 pund till fish & chips?
Nej - 50.
50?
Kom du hit för att få 50 pund?
Ja, vi är studenter. Vi är panka.
Mrs McQuarry!
Var vänlig och visa mr Hamilton ut.
Beklagar om jag var till besvär.
Det var inte min avsikt.
Tack, jag hittar ut själv.
Ska jag ta ut kopparna?
- Nej. Ja, menar jag. Förlåt mig.
- Det gör inget.
Det är inget fel i
att ändra sig ibland.
Mr Hamilton!
Vi har aldrig träffats.
17.30 går en av oss in
och gömmer sig.
Idén var min, så det blir jag.
Abbeyn stänger 18.30.
Jag gömmer mig här.
De renoverar, så det passar perfekt.
Nattvakten slutar vid kl. 01.
Jag låser upp för dig.
Och det mest geniala av allt:
Vi gör det vid jultid.
Då är hela London på julfest.
Vi slår till
när de är fulla och slöa.
Vad är det?
Jag hade tänkt åka hem till jul.
Ställ in det.
- Jag har ett möte den 23:e.
- Skippa det.
- Vi borde tänka igenom det mer noga.
- Nej. Vad är det med dig?
Jag har tänkt.
Jag är snar: färdigutbildad
och har ett bra jobb som väntar.
Vi kan få 20 år för det här.
Backar du ur?
Vi ska gifta oss, Jen och jag,
till våren.
Det är mitt liv vi pratar om.
Jag kan inte riskera det.
Okej. Då så.
Glöm det, jag gör det ensam.
Jag behöver inte dig.
Jag är ledsen, Ian.
Det är jag verkligen.
- Ian.
- Hej.
Han frågar:
"Ska vi behålla monarkin?"
Och en röst ropar:
"Ja, det är du!
Länge leve Kung John!"
Ursäkta mig. Mr Hamilton?
- Hur står det till?
- Det rullar på.
Bra.
Ett ögonblick.
Du är visst intresserad av
att gå med i kommittén?
Vad ska jag göra?
- Ursäkta mig. Kay, inte sant?
- Kanske det.
- Ian Hamilton.
- Jag vet.
Trevligt att träffas.
- Dansar du?
- Bjuder du upp?
Kanske det.
Jag kan tänka mig att undervisa.
- Och hjälpa barn fram i livet.
- Det måste vara högländaren i dig.
Ivrig att hjälpa behövande
och slåss mot engelsmännen.
Vi är enkla människor.
Fint halsband. Pojkvän?
Nej, en present från min far.
En jättefin man - torpare.
En liten bondtös.
Jag växte upp med får och
såg far slita för att försörja oss.
Under myndigheter som visste lika
mycket om höglandet som om månen.
Vad tycker han om ditt engagemang?
Jag vet inte, han är död.
Hans båt blev torpederad i kriget.
- Det var tråkigt.
- Ja.
Varför har du inte hälsat förut?
Jag satt bakom dig.
- Ville du det?
- Nej, men det är ingen ursäkt.
- Vad är det?
- Vad ska du göra i jul?
Jag ska åka hem. Och du?
Jag ska åka till London
och hämta hem Ödesstenen.
Jag menar det.
Du gör verkligen det.
Det gjorde Wendy Wood
och Bertie Gray också.
Varenda ivrig nationalist
har talat om det.
Jag vet.
Det finns en anledning till
att det aldrig gjorts.
Jag har varit i London.
Jag vet att jag klarar det.
- Följer du med?
- Nej.
Misslyckas vi kommer folk att skratta
åt oss. Det klarar jag inte.
Inte jag heller, men...
- Varför gör du det?
- För Skottlands ära.
Vad är det?
Det är nog inte så mycket för
Skottlands ära som för din egen.
- Vilken förolämpning. Vill du inte...
- Jag vill bara veta var du står.
Varför jag?
Du blev rekommenderad.
Och du passar perfekt.
Vem misstänker nån som du?
Är det så du ser på mig?
Du känner inte mig.
Först - reglerna.
För det första, svaret är nej.
Jag följer med och hämtar stenen.
Det blir inget annat än det.
- Tanken har inte ens slagit mig.
- Nu förolämpar du mig.
- Det var inte så jag menade.
- Vad menade du?
Du är jättesnygg,
men jag tänker inte på dig som...
- Jag menar...
- Sluta, du gör det bara värre.
- Han.
- Han?
Sluta!
Vi behöver muskelkraft.
Jag kände inte Gavin,
men jag hade sett honom.
Han var Ingenjörsstudent,
mest känd för sitt drickande.
Men enligt Kay hade han ett hjärta
lika stort som Skottland.
Stenen?
- Hon hade rätt.
- Vi gör det.
Och så var han jäkligt stark.
Du ser bra ut.
- I morgon, alltså.
- I gryningen.
Skottar är bra på att debattera-
-men ofta kommer vi inte längre.
Jag har hängett mig helt
åt frihetsrörelsen.
- Det får inte ha varit förgäves. Cig?
- Tack. Det är tomt.
Ring mig om ni behöver hjälp.
- Det gör vi inte.
- Inget dåligt ego.
Kom ihåg att vi är i dina händer.
Herregud, vad är det?
- Var glad att vi har nåt. Hon går.
- Ja, men hur länge.
- Vem är det?
- Alan. Han vill hjälpa till.
- Du har väl inte berättat nåt?
- Han frågade.
- Hur kunde du?
- Jag känner honom.
- Hur gammal är han?
- 19, 20. Än sen?
Se på honom, han är så... beskedlig.
Han är här. Det säger lite.
Han är bara blyg. Jag tar ansvaret.
En tabbe så tar han tåget hem.
Det är rimligt.
Nej-
Ledsen, men vi kan inte använda dig.
- Det gör inget.
- Glöm att du har sett oss.
Jag förstår.
Ian, han har bil.
Och vi behöver en bil till.
Vi hade sammanförts av slumpen -
fyra främlingar.
Men det kändes som om vi
hade känt varandra i åratal.
Alans blyghet hade gjort honom
till en bra lyssnare.
Det var som om
han alltid hade varit med oss.
Jag går in med Gavin.
Alan du går med Kay.
- Jag fixar låset.
- Vi tar stenen.
Vi lägger den i din bil,
kör till parkeringen.
- Vi byter bilar.
- Jag tar Alans och kör till Wales.
- Men stenen är ju i Forden.
- Hon är lockbete om nån sett dig.
Så kör vi stenen till Skottland?
- Nej.
- Vi är luriga och kör söderut.
De väntar sig
att vi kör till Skottland.
Vi gömmer den och hämtar den
senare. Rena barnleken.
Vad kan gå snett?
Tack.
Tack.
I morgon är det julafton,
då är de lulliga.
Skit i det. Ursäkta språket.
Varför skjuta upp det till i morgon?
Han har rätt.
Det är ingen dum idé.
Varför inte göra det i natt?
Vi har inte sovit.
Kan vi tänka ***?
Tänkande är överskattat. Är vi
pratmakare eller handlingens män?
Vi gör det nu?
Kolla klockorna. Den är 15.20 nu.
Vi SES.
Det beror på
besökstiderna i fängelset.
Gå nu.
Vi ses på festen.
- Stick mig inte!
- Sluta gnälla som en unge.
Sitt still! Luta dig tillbaka,
tänk på Skottland.
- Så där.
- Försiktigt, det är den stora.
Klarar du mer?
Ärligt talat...
- Dra ner den.
- Vi tar en ***.
- Går det bra?
- Ja. Hur ser jag ut?
När ska du föda?
God jul på er också!
Det ska bli roligt
att se hans min i morgon bitti.
När jag har gått in genom dörren
blir mitt liv aldrig detsamma igen.
Tutta bara på pappa-
Hej-
- Vill du vara med på visningen?
- Om du leder den, sötnos.
Nej, jag delar bara ut
informationsbroschyrer.
I så fall, raring - informera mig.
Det är än i dag det högsta taket
i hela Storbritannien-
- och främsta orsaken
till nackstelhet hos turister.
Det var allt för i dag.
Kapellet stänger om fem minuter.
Vad i helsike gör du här inne?
- Jo...
- Varför ropade du inte?
Var glad att jag inte slog till dig.
Jag patrullerar här hela natten.
- Hur gammal är du?
- Hur gammal jag är?
Är allt som det ska?
Ja.
Du ser hemsk ut.
Du har gjort dig hemmastadd, ser jag.
Ta på dig dem.
Ta inte hela natten på dig.
Nu får du gå ut.
Seså.
Såja. Du kan inte övernatta här.
Seså.
Vänta lite.
God jul.
- För helvete!
- Håll tyst! Vad hände?
Det stämmer inte. Vi borde haft...
- Han patrullerar hela natten.
- Det är inte säkert.
- Varför måste han vara så snäll?
- Han trodde att du var en hemlös.
- Vi försöker igen.
- Vi kommer på nåt.
Vad då? Du har inte haft
några lysande idéer.
- Du hade ändå inte lyssnat.
- Slutat Vi är bara trötta.
Minns ni när Robert the Bruce
kämpade mot engelsmännen-
-och historien om hans spindel?
Sex gånger misslyckades den med
att spinna ett nät-
-men den gav aldrig upp.
Vi går tillbaka
och letar efter spindlar.
Spindlar blir det!
Mrs McQuarry...
Jag har en del arbeta att göra klart,
så jag sitter uppe ett tag till.
Ni borde få er lite sömn.
Jag har en del att göra själv.
Ian!
Det är Kay! Skynda dig!
Hon är glödhet.
- Hon måste till sjukhus.
- De ställer frågor.
Till en läkare, då.
Tack och lov.
Var är Ian?
Han kollar tidtabeller.
Han vill sätta Kay på tåget hem.
Gavin...
Jag har tänkt.
Vi kanske borde åka hem allihop.
Pengarna är nästan ***,
vi fryser och har inte sovit.
- Ett under att vi inte alla är sjuka.
- Så du vill ge upp?
- Vad menar du, då?
- Vi kanske ska tänka över det igen.
Stenen går ingenstans.
Otroligt att du vill ge upp.
Jag försvarade dig.
Det är bara en tanke.
Nästa tåg till Glasgow går 11.25.
Vad är det med er?
Berätta det.
Berätta vad då?
- Han vill ge UPP-
- Nej.
Men det kanske finns en orsak till
att det gick snett.
Vi är uttröttade,
och vi klarar det inte utan Kay.
En måste vara i bilen. Då är vi bara
två som bär stenen. Det går inte.
Det kanske är ett tecken. Vi kanske
ska åka hem och göra en ny plan.
- Är det vad du vill?
- Ja.
Nej-
Jag vet inte,
jag kan inte tänka längre.
Okej.
- Prata med honom.
- Gör det själv.
Du sa att du tar ansvar för honom.
Det gör jag också. Men har han fel?
Acceptera för en gångs skull
att nån annan än du kan ha rätt.
Okej, kom.
Så här gör vi...
Vi håller en sluten omröstning.
Om vi ska stanna eller åka hem.
Vill man åka hem är det okej.
Vi kan försöka igen en annan gång.
En sak måste jag säga...
Om vi åker hem...
Kommer vi då verkligen tillbaka?
- Får inte jag rösta?
- Vi trodde inte du hörde det.
Jag är bara sjuk, inte död.
Stanna.
Stanna.
Stanna.
Fyra för att stanna.
Har ni några lediga rum?
Vi kommer just från Shrewsbury...
- Är det hustrun?
- Nej, det är min syster.
Är hon full? Inga fyllon här.
Hon är bara dålig. Hon behöver sova.
- Nåväl, kom in.
- Tack.
- Tack för att du försvarade mig.
- Ge dig.
Gavin?
- Ångrar du att du kom hit?
- Klart jag gör.
Ingen vid sina fulla sinnen
vill vara med på nåt sånt här.
Varför gör du det, då?
Jag är uppenbarligen galen.
Nej. Allvarligt, varför?
Galningen Gavin Vernon
öppnar ölflaskor med tänderna.
Du ville bevisa att du är mer än så.
Bevisa det för mig själv.
Det är lustigt.
Jag är precis tvärtom - blyg.
Alltid när folk såg på mig-
-så blev jag alldeles stel.
Men jag har alltid velat vara nån,
uppleva äventyr.
Jag trodde inte jag vågade.
Du tänker för mycket.
Var mer som jag.
Dyk bara rätt i,
så upplever du nåt.
- Dyk?
- Ja.
Vad sa du till Ian den dan i Glasgow?
Att jag skulle skicka hem dig
om du klantar dig.
Och det gör jag.
Ian...
- Lova att du kommer och hämtar mig.
- Jag svär.
Jag visste att du skulle
försöka få mig i säng.
Vad tänker du på?
Det är inte långt till jul.
Jag sa till mina föräldrar att jag
stannar hos vänner till annandagen.
Mamma blev sårad.
Ledsen att jag drog in dig i det här.
Inbilla dig inget.
Vi är här för att vi ville hit.
Sluta ta på dig skulden för allt.
Du är inte Gud, bara en kille
med storslagna idéer-
-och envis som en åsna.
Varför vill du göra det här ensam?
Slappna av lite.
Då kanske folk gillar dig bättre.
- Du verkar gilla mig.
- Nej, jag står bara ut med dig.
Åker du utan mig
bryter jag armen av dig.
Vi hade kört fast.
Vi behövde en ny plan.
Så vi gav 055 ut på spindeljakt.
Gavin Ville pumpa nån
på information.
Nattvakten kände ju igen mig,
så jag lät honom försöka.
Magnifik arkitektur!
Fantastiskt stenarbete, inte sant?
Sånt hantverk ser man inte
nuförtiden, eller hur?
Nej, det gör man inte.
- Jag går.
- Va? Gavin!
Kom igen!
Vad gör du?
Kan du stanna?
Kom igen!
Ursäkta mig...
- Kan jag hjälpa er?
- God dag.
Vi gick förbi och la märke till
den mästerliga arkitekturen.
Sebastian Fenster,
Whoreson college.
- Aldrig hört talas om.
- Jag är imponerad av träarbetena.
Sengotiska sniderier-
- överträffar dem från 1600-talet
eller i tudorstil.
Instämmer.
De har stått emot tidens tand.
Och såna formidabla dörrar.
Ek, inte sant?
Vi borde gå in genom ett fönster,
men det blir för mycket väsen.
Dörren till Poet's Corner
byttes ut efter kriget.
Den är av furu,
till skillnad från de här.
Vi kommer inte igenom dem.
Ek har en styrka på 1200 psi. Furu?
- 600.
- Inga problem.
Det går med rätt verktyg. Går det
inte med kofoten tar vi hans huvud.
Kom hit.
Det var det.
Vi bestämde oss för ett gammalt
hederligt höglandsangrepp.
Men jag hade ett löfte att hålla.
- Vem är det?
- Jag ska hämta min syster.
- Klockan är två på natten!
- Vår far är sjuk. Vi måste åka.
- Jag säger till henne.
- Kan jag bara...
Koppla mig till polisen.
De skotska pojkarna är tillbaka.
De har nåt i kikaren. Skicka hjälp.
Herregud! Vad gör hon?
Gå och kolla igen.
- Helvete!
- Göm den.
Dra ner tröjan. Var är rocken?
Körkort, tack.
- Vad står på?
- Damen sa att ni är från Shrewsbury.
Mr Hamilton.
Från Glasgow.
- Är det er bil?
- Ja.
Papperen.
Ut.
- Vänta lite...
- Var vänlig och stig ur.
- Låt mig förklara.
- Tack.
Vad står på?
- Vem är ni?
- Jag är med dem.
Han tror att vi har stulit bilen.
Så löjligt. Var är Gavin?
Han har väl papperen?
Ja. Gavin, vår kompis, i bilen där.
- Hur mår du?
- Det är bättre.
Kan ni stiga ut ur bilen?
Den vägen för er
raka vägen ut ur London.
Ta den.
Jag hörde henne ringa till polisen,
så jag gick ut.
Fyra skuttar, två bilar. Misstänkt.
De lägger ihop två och två.
- Det är inte säkert.
- Jag åker inte hem tomhänt nu.
Klockan är tio över tre, vi är sena.
Vi vet inte vem som är där.
- Än sen?
- Vi försöker ändå.
- De har våra namn.
- Och vår sten.
- Vad säger du?
- Vi gör det.
Vi kan lika gärna gå under
med flaggan i topp.
- Är du okej?
- Ja då.
Klipp av den.
- Försök högre upp.
- Lys här.
- Kom igen.
- Akta er.
Kan du inte göra det tyst?
Håll tyst!
Gavin!
Kan ni vara tysta? Tyst, Ian!
Kom igen.
Ser du? Inga problem.
Kom igen!
Ge mig den.
Ta den.
Det är ju jul.
Lyft.
Hjälp till.
Skjut på bakifrån.
Ett, två, tre!
Skjut på!
En sista knuff.
Tre, två, ett.
Sätt ner den!
200 kilo, så fan heller!
Den väger minst 300.
- Lägg den på rocken.
- Lysande.
Okej - på tre.
Ett... två... tre!
Vi har krossat Skottlands lycka...
Håll käften! Det har vi inte. Titta.
Den sprickan
har funnits däri åratal.
Lägg den på rocken.
Jag bär ut den till bilen.
Stick in den under.
- Beredd?
- Ja.
- Fort, kom igen.
- Den är under.
Kom igen.
Den sprack.
Skynda dig!
Vänta.
Den behöver vi ju inte.
Vänta.
Vad fan gör hon?
- Backa!
- Det kommer en polis.
Vad ska vi säga?
Ursäkta oss... Det är ju julafton.
Så tusan heller!
Klockan är fyra på morgonen.
- Är den så mycket?
- Är det frugan?
Nej, min syst... flickvän.
Ni har parkerat på privat egendom.
Varför flyttade ni bilen när jag kom?
- Vi visste väl att vi stod fel.
- Åk hem.
- Vart tog han vägen?
- Vi flyttar den själva.
Är du beredd? Skjut på!
Vi körde ner hit för att fira jul-
- och kom för sent för att få ett rum,
så vi hamnade här.
Herregud...
- Han låter oss göra allt jobb.
- Håll klaffen och dra!
- Det är en parkeringsplats längre ner.
- Bra.
Eller så kan ni gripa oss
och ge oss en säng i en cell.
Polisen!
Det är bäst att ni kör vidare.
Vi har en del av stenen.
- Göm den på ett säkert ställe.
- Jag har en väninna i Midlands.
- Var är rocken?
- Under stenen.
Du kommer att frysa.
Jag har glömt mina egna regler.
När vi kommer hem
kan vi inte träffas.
Nej"-
Det är för riskabelt.
Jag gillar ju ändå inte dig.
Det har varit en fantastisk fest.
Tusen tack för att du bjöd mig.
Ta den här.
I rocken!
- Han kanske grep dem.
- Kanske.
- Vad ska vi göra?
- Jag vet inte.
- Ska vi bära den?
- Valt? Och ta en buss?
- Några förslag?
- Så som du tjatar?
- Jag säger inte ett ord till.
- Bra.
- Vi tar den andra bilen.
- Genialt
Nycklarna ligger i rocken.
- Lyft den.
- Jag har den.
Alan?
Gavin? Alan!
- De är inte här!
- Ge hit.
De sitter i bilen.
Kan vi bryta oss in
och tjuvkoppla den?
Akta dig.
Vänta!
Gode Gud, nej...
Det var det. Det är över.
Vi måste härifrån.
Varför har de tagit min rock?
Nycklarna!
Gavin! Alan!
Kom igen, för helvete!
Jag hade ingen aning om
vad som hade hänt Gavin och Alan.
Jag tänkte bara på stenen.
Någon sa en gång att en nations
själ är det som folket besitter.
Den dagen kändes det som om jag
hade Skottlands själ i mina händer.
- Jävla galning!
- Gavin! Alan!
- Ian!
- Jag har den!
Ja!
Vi klarade det!
Hoppa in, så sticker vi.
Nej, bara en av er.
Det blir för tungt.
Åk med du. Jag tar tåget. Tyst, jag
är trött på att vara barnvakt.
Åk nu, innan jag ger dig en smäll.
- Kom igen.
- Vi ses hemma, okej?
Ja!
God morgon.
Det är den 25 december, juldagen-
-och här är nyheter från BBC.
Det har skett ett inbrott
i Westminster Abbey inatt.
Vi har fått uppgifter om
att Skottlands kröningssten...
Mrs McQuarry, kom och hör!
...Stone of Stone, är borta.
Det spekuleras i att stå/den va!
En skotsk trotshandling...
Vi klarade det! Ja!
Uppgifterna är dock obekräftade.
Vi följer den vidare utvecklingen.
Herregud...
JAKTEN PÅ ÖDESSTENEN
POLISEN INGA SPÄR
- Hallå?
- Vi har hämtat barnet.
Va? Skippa kodsnacket, Ian.
Vad hände?
- Det är en lång historia.
- Ni är i nyheterna.
Det är en väldig uppståndelse.
Ni har verkligen väckt nåt.
Herregud...
- Hade nån en brun armbandsklocka?
- Ja, jag.
Ligg lågt ett tag, och lämna barnet
hos nån släkting.
Allt är ordnat.
En sak till: Grattis. Jag trodde
inte att ni skulle klara det.
Lustigt, jag tvivlade aldrig.
Är du okej?
Vi sticker.
För stenen och de som tog den!
- Ian, erkänn att det var du.
- Ja, det var jag. Jag sa ju det.
Den enda som misstänker
Ian Hamilton är Ian Hamilton.
TRASIG ARMBANDSKLOCKA
ENDA SPÅRET I ABBEY-STÖLDEN
Vad har det med dig att göra?
Var det du som gjorde det?
Har du nån aning om
vad du har ställt till med?
- Tala högre.
- Ja, pappa.
Jag är så stolt över dig.
Jag är väldigt stolt över dig.
Det var inte meningen att skrämmas.
Hyresvärdinnan släppte in oss.
Vad står på?
Jag har suttit i förhör
i fem timmar på polisstationen.
De frågade mycket om dig.
Jag sa att du tillbringade
julen hos mig.
Det var ju förra året.
Tack, kompis.
En sak till.
Pappa är byggare och vet mycket om
sten. Har den varit torr i 600 år-
- kan den vittra sönder
om den blir fuktig och sen fryser.
- Det blir inget kvar av den.
- Bara pulver.
Vi måste hämta den innan vi blir
gripna och innan den pulveriseras.
Vad i helsike är det?
Ska vi vänta och se om de ger sig av?
Är det den?
- Den är i alla fall hel.
- Kunde lika gärna varit kvar i Abbey.
Vi åkte förbi och såg elden-
-och hoppades att få värma oss.
Sätt er.
Har ni problem med polisen?
Lite.
De gillar inte er livsstil.
Ni är fria.
Frihet är det värdefullaste
ett folk kan ha.
Många vill ta den friheten
från folk de inte förstår-
-som ni, och... ja, vi.
Vårt folk, skottarna, har dött
för frihetens sak i århundraden.
Och vi gör det gärna igen.
Men om vi ska slåss behöver vi
en symbol som förenar oss.
Vi har inte gjort nåt fel,
men det vi har gjort är olagligt.
Men det var det enda rätta.
Vi behöver den symbolen så att lågan
som brinner aldrig ska slockna.
Symbolen du pratar om...
Var är den?
Under din röv.
Och den var under röven på mig!
Beredda? Kom igen.
VÄLKOMMEN TILL SKOTTLAND
Backa.
Akta fötterna.
För de tappra själarna
som återförde stenen.
Var de än är.
Må Skottland aldrig glömma dem.
- Bra gjort.
- Tack.
- Bra gjort.
- Tack för hjälpen.
Tack.
Det var bara en tidsfråga Innan
jag greps. Jag såg fram emot det.
Spänningen, att få tala i rätten...
Men stenen var Viktigast.
Vi kunde inte låta den försvinna.
Det skulle inte folket tillåta.
Jag beslöt att låta myndigheterna
få den, så var nästa drag deras.
Skulle de låta den
vara kvar i Skottland-
- eller återföra den till London
och uppröra en hel nation?
Lyft.
Vi forslade stenen
till Arbroath Abbey-ruinen-
- där Skottlands självständighets-
förklaring undertecknades.
Sänk ner den.
Håll er lugna.
Låt oss göra vårt jobb.
Stenen skickades tillbaka
till London.
Var det ni som tog stenen?
- Vem är ledaren?
- Tala med honom här.
- Vad heter du?
- Det kvittar.
- Läsarna vill veta det.
- Vi är Skottlands barn.
Den dagen hörde jag Skottlands röst
som den ljöd 1320.
Så länge det finns 100 av oss låter
Vi aldrig engelsmännen kuva oss.
Vi slåss inte för ära,
rikedom eller heder-
-utan enbart för frihet.
Något som ingen bra man
byter mot något annat än sitt liv.
Gärningsmännen blev åtalade
men aldrig dömda.
Stenen lämnades till *** tillbaka
till Skottland - som ett lån.
Den ska återföras till England-
-till nästa kröning.
Text: Malin Westhall