Tip:
Highlight text to annotate it
X
Orkanen Katrina närmar sig...
Vad tittar du på, Caroline?
Vinden, mamma.
De säger att orkanen kommer.
Jag är ombord på en båt.
Jag driver...
Kan jag göra något för dig, mamma?
Göra något lättare?
Gumman...
Det finns inget kvar att göra.
Det är som det är.
Det blir allt svårare
att hålla ögonen öppna.
Det känns som om
munnen är full av bomull.
Så så, miss Daisy.
Du kliar sönder dig.
Vill du ha mer medicin, mamma?
Doktorn sa
att du får hur mycket du vill.
Ingen idé att lida.
Jag har en vän som aldrig fick
chansen att ta farväl av sin mor.
Jag ville...
Jag ville säga hur mycket
jag kommer att sakna dig...!
Caroline...
- Ãr du rädd?
- Nyfiken.
Vad händer sen?
De byggde tågstationen 1918.
Pappa var där när den invigdes.
Han sa att det var...
...en tubaorkester där.
De anlitade Sydstaternas
skickligaste urmakare...
...för att tillverka
den praktfulla klockan.
Han hette...
...mr Gateau.
"Herr Kaka."
Han var gift med en kreolska från
Evangeline, och de fick en son.
Mr Gateau föddes helt blind.
När deras son hade åldern inne
gick han med i armén-
- och de bad till Gud
att skydda honom.
I månader gjorde han inget annat
än att arbeta på klockan.
En dag... kom det ett brev.
Mr Gateau var färdig för kvällen...
... och gick ensam till sängs.
Och deras son kom hem.
De begravde honom
på familjens gravplats-
- där han skulle ligga med dem
när deras tid var inne.
Herr Kaka arbetade på sin klocka.
Kämpade på, för att bli färdig.
Det var en morgon att minnas.
Pappa sa att det var folk överallt.
Till och med Teddy Roosevelt.
Den går baklänges!
Jag har konstruerat den så-
- så att pojkarna som dog i kriget
kan återuppstå och komma hem.
För att bruka jorden och arbeta.
För att skaffa barn.
För att leva långa, rika liv.
Kanske min egen son
kommer hem igen.
Jag beklagar om jag har
förargat någon.
Jag hoppas
att ni ska tycka om min klocka.
Herr Kaka sågs aldrig till igen.
Vissa säger
att han dog av brustet hjärta.
Vissa säger att han gick till sjöss.
Får jag gå iväg och ringa?
Jag har barnvakt.
- Du är väl inte besviken på mig?
- Du skulle aldrig göra mig besviken.
Jag har ju inte så mycket
att visa upp.
I min svarta väska...
Det finns en dagbok i den.
- Kan du läsa den för mig?
- Ãr det vad du vill göra?
Jag har försökt läsa den
hundra gånger...
- Mamma, den är inte direkt...
- Jag vill bara höra din röst.
Den är daterad den 4 april 1985.
"New Orleans" står det.
"Detta är min sista vilja
och testamente."
"Jag har egentligen
varken ägodelar eller pengar."
"Jag lämnar världen som jag kom:
Ensam med ingenting."
"Allt jag har är min berättelse, som
jag skriver medan jag minns den."
"Mitt namn är Benjamin.
Benjamin Button."
Jag föddes under
ovanliga omständigheter.
Första världskriget var ***-
- och man har sagt att det var
en utmärkt natt att födas.
Vi vann kriget!
Det stora kriget är ***!
- Vad gör du här?
- Thomas...
Jag är rädd att hon kommer att dö.
Det räcker. Lämna henne ifred.
Jag kom direkt.
Gatorna är fulla av folk.
Lova att han får en plats.
Hon gav sitt liv för min skull.
För det är jag henne evigt tacksam.
Mr Button...
Thomas!
Vart ska du?
Hallå där! Vad sysslar ni med?
Vad har ni där?
Luften doftar sött.
Du är vacker i kväll,
miss Queenie.
Lika vacker som alltid.
- Det bruna matchar dina ögon.
- Tyst nu...!
Få se... Du är minsann
inte så pjåkig själv.
Hambert är tillbaka.
Han har inga ben, men han kom hem.
- Du var förtjust i honom en gång...
- Mer än jag borde.
- Miss Simone har gjort i byxorna.
- Söte Jesus... Snart blir det blöjor.
Kommer snart, miss Jameson!
Det är väldigt skönt härute.
Kom ut och koppla av lite.
- Här har Herren ställt till det...
- Hoppas jag inte gjorde den illa.
Det är bäst vi lämnar den
till polisen.
Jag går.
Klart att ingen behöll ett sånt barn.
Kom här...
- Queenie?
- Lugn!
GÃ¥ du, jag kommer tillbaka.
- Apple gjorde på sig igen!
- Häll upp ett bad åt henne.
Och sköt er själv, mrs Duprey!
Snart gör ni i byxorna själv.
- NÃ¥n tog mitt halsband.
- Kommer snart, mrs Hollister.
Du är ful som stryk,
men du är ändå ett Guds barn.
- Apple vill inte bada utan dig.
- Förbarmande...
Jag kommer!
Vänta här på mig.
Jag fick pärlorna av min syster.
NÃ¥n har stulit dem!
Här är de ju, mrs Hollister.
De hänger runt er vackra hals.
- Ãr dr Rose kvar?
- Vet inte.
Ni har starkt hjärta, men ni ska
undvika överdriven stimulering.
Visst kan jag räkna med er,
mina damer?
Jag har aldrig sett nåt liknande.
Halvblind av starr, kanske döv.
Han tycks lida av svår reumatism.
Huden är oelastisk,
händer och fötter är ossifierade.
Han uppvisar inte den klenhet
man ser i ett spädbarn-
- utan den man ser i en 80-Ã¥ring.
Hans kropp sviker innan livet börjat.
- Var kommer han ifrån?
- Min syster hade en olycklig affär.
Pojken fick bära största bördan,
som föddes vit.
Det finns platser för oönskade barn.
Här finns inte plats för en mun till.
Nolan-stiftelsen tycker att stället
är jobbigt nog som det är.
- Han skulle ju inte leva länge.
- Vissa varelser ska inte överleva.
Det här barnet är ett mirakel.
Bara inte den sortens mirakel
man hoppas på.
Hör på mig, allihop.
Vi får en besökare
som ska bo här ett tag.
Min syster fick ett barn
hon inte kunde ta hand om, så...
Han heter...
...Benjamin.
Han är sjuklig,
så vi får ta hand om honom.
Jag har fött tio barn,
jag vet hur man gör.
Gud i himlen,
han ser ut som min exmake!
Han är gammal i förtid.
Dr Rose säger att hans tid är kort.
Välkommen i klubben!
Ett leende!
Jag ska hälsa från Hambert.
Ãr du alldeles frÃ¥n vettet?
Jag vet att du inte kan få egna,
men han är inte din.
Han kanske inte ens är människa.
Kom tillbaka, mr Weathers.
Snälla du.
Man vet aldrig vad som väntar en.
Jag tycktes ha funnit ett hem.
- Ãr nÃ¥t av det här sant?
- Din röst är så vacker...
Det är en gammal spårvagnsbiljett.
Klockan bara tickade på.
Ã
r efter år efter år...
Men jag visste inte
att jag var ett barn.
Jag trodde att jag var
som alla andra där.
En gammal man på livets höst.
Kan du säga åt honom att sluta?
Sluta banka. Gafflar äter man med.
Och servetten om jag får be,
mr Benjamin.
Grabben...
Jag har alltid haft
en sund nyfikenhet.
Vad låg uppför gatan?
Runt gathörnet?
Det där är farligt, Benjamin.
Kom tillbaka hit, och stanna här.
Jag älskade henne väldigt mycket.
Hon var min mor.
Mamma...
Vissa dagar känns det annorlunda
än dagen tidigare.
Så känner alla, på något vis.
Men alla är vi på väg åt samma håll.
Vi tar olika stigar dit, bara.
Du är på din egen stig, Benjamin.
Mamma? Hur lång tid har jag kvar?
Var tacksam för det som är dig givet.
Du har redan fått mer än du skulle.
Vissa nätter fick jag sova ensam.
Det gjorde mig inget.
Jag lyssnade på husets andetag.
Alla som sov.
Jag kände mig trygg.
Det var en plats med dagliga rutiner.
Varje morgon 05.30,
oavsett väderlek-
- hissades flaggan av
den f.d. Generalen Winslow.
Mrs Sybil Wagner,
en gång ansedd operasångerska...
Ja, hon sjöng Wagner.
Kom igen, gubben. Vi måste få liv
i de här gamla påkarna.
Få dig att gå,
så att du kan hjälpa till.
Oavsett årstid serverades middagen
på slaget 17.30.
- "Mel-***..."
- Melass.
Jag lärde mig läsa när jag var fem.
Min morfar var påklädare
åt en berömd skådespelare.
Han tog hem alla pjäser åt mig.
"Min svaga ålders ömma väktare"-
- "låt Mortimer här vila få i döden."
"Likt en,
nyss släpad från en pinbänk"-
- "så är min kropp
av långligt fängsel bräckt."
"Och dessa gråa håren,
dödshärolder"-
- "bevittnar:
Det är *** med Mortimer."
Du trodde att jag var obildad,
eller hur?
Skådespelaren morfar jobbade för
var John Wilkes Booth.
Han mördade Abraham Lincoln.
Man vet aldrig vad som väntar.
På lördagar tog mamma med mig
till kyrkan.
Vad kan jag göra för dig, syster?
Hennes innandömen är förvridna
och hon kan inte få små barn.
Herre, kan du förlåta denna kvinna
hennes synder-
- så att hon kan bära livets frukt?
Ut, fördömda hemsökelse!
Prisa Gud!
Och vad plågar denne gamling?
Djävulen har grenslat honom
och försöker rida honom i graven.
Ut, Zebuchar! Ut, Belsebub!
- Hur gammal är du?
- Sju. Men jag ser äldre ut.
Gud välsigne dig... - Han är sju!
Det här är en man
med optimism i hjärtat!
Med tro i själen!
I Herrens ögon är vi alla barn!
Vi ska hjälpa dig upp ur stolen,
och du ska gå.
I Guds härlighets namn...
Stå upp!
Nu hjälper dig Gud den sista biten.
Han ska få se denne lille åldring gå
utan krycka eller käpp.
Han ska få se dig gå
enbart på tro och gudomlig ingivelse!
GÃ¥ nu.
Rör honom inte.
Stå upp, gamle man.
Stå upp som Lasaros.
Stå upp, sa jag!
Säg halleluja.
GÃ¥.
När jag ser tillbaka
känns det som ett mirakel.
Men Herren ger och Herren tar.
Ãra vare Gud i höjden!
Det var så många födelsedagar.
Vi fick spara på ljusen.
Du vet att jag ogillar
både födelsedagar och tårta.
Döden var en vanlig besökare.
Folk kom och gick.
Man kände när någon lämnat oss.
Det blev tyst i huset.
Det var en fantastisk plats
att växa upp.
Bland människor som släppt taget
om oväsentligheter...
... och nu funderade över vädret,
temperaturen i badet...
... eller ljuset vid dagens ***.
För alla som dog kom någon annan
och tog deras plats.
Jag har varit gift fem gånger.
Min femte fru och jag
blev tillfångatagna av kannibaler.
Vi flydde över floden. Min fru kunde
inte simma, och blev tyvärr uppäten.
Andra frun klev på en kobra och dog.
Jag förde med mig otur.
Det är mr Oti. En bekants bekant.
Han är pygmé.
...och vi såldes för grisar och öl
till en mycket märklig amerikan.
Du är visst inte lika gammal
som du ser ut. Du bara luras.
Vad är det? Har du fått madjembe?
- Vad är det?
- Mask.
Jag tror inte att jag har mask.
Jag bara är sån här.
Kom, vi går och tar en root beer.
Jag får inte. Det är farligt.
Vem har sagt det?
Kom med här.
SÃ¥ hamnade jag i aphuset
på Philadelphias djurpark.
Tre tusen människor kom dit
min första dag.
BUSHMAN I APBUR
- Hur är det att leva i bur?
- Det stinker.
Men aporna...
De körde några trick.
Jag kastade spjut och brottades
med Kowali, en orangutang.
När jag inte lekte med aporna fick jag
springa mot gallren med tänderna...
Vad hände sen?
Jag lämnade djurparken
och strövade runt.
- Var du alldeles ensam?
- Det får man vara ofta.
När man är annorlunda som vi,
så blir det så.
Men jag ska berätta en sak.
Feta, smala, långa, vita...
De är lika ensamma som vi.
Men de är livrädda.
Jag minns floden jag växte upp vid.
Det vore fint att sitta där igen.
Kom, jag har en tid att passa.
- Där är min lille gubbe. Ãr du redo?
- Alltid redo.
Filamena. Mr Benjamin.
- Ett nöje att träffas, sir.
- Detsamma.
Visst hittar du hem själv?
S: T Charles-linjen till Napoleon.
Var tusan har du varit?!
In med dig!
Du gör mig galen!
Jag har varit så himla orolig.
Det hade varit mitt livs bästa dag.
- Hur andas hon?
- Snabbt.
Den kommer snart, jag måste
köra min son till min syster.
Ni är i säkerhet på sjukhuset,
och sköterskorna finns till hands.
- Jag sitter här och läser.
- Det tar högst en timme.
- Var det nån som kom?
- Nej, det var Dorothy som gick.
Fortsätt.
"Om söndagarna
kom familjerna på besök."
Det var Thanksgiving 1930.
Jag träffade den
som förändrade mitt liv för alltid.
Minsann, Benjamin...
Jag måste säga
att du ser påfallande ungdomlig ut.
Bara en käpp, och spikrak i ryggen.
Vad dricker du för elixir?
Titta på mig, mormor!
Det var inte illa! Kom hit med dig!
Det här är mitt barnbarn Daisy.
Och det här är mr...
- Jag kan inte ditt efternamn.
- Benjamin går bra.
Jag glömde aldrig hennes blå ögon.
Middagen är serverad.
...hälsa, mat, kärlek, fränder,
allt Du i Din godhet sänder. Amen.
Visste ni att kalkoner inte är fåglar?
De är hönsfåglar, de kan knappt flyga.
Sorgligt med fåglar som inte flyger.
Jag älskar fåglar som inte flyger.
De är så läckra.
Jag har något att berätta,
när vi tackar för Guds välsignelser.
Det har inträffat ett mirakel.
Herren har besvarat mina böner.
Vad menar hon med det?
Hon ska få barn, din dumbom.
SÃ¥ sa mamma
när jag skulle få en lillebror.
Men han levde inte länge.
Han kunde inte andas ordentligt.
"...och så fick han
sina vackra bakben"-
- "precis som den store guden Nqong
hade lovat."
Man ser att klockan är fem
på den store guden Nqongs klocka.
- Vilken berättelse, va?
- Igen, igen!
Låt gå. Men sen måste du
gå och lägga dig.
Jag lovar.
"Gamle gubben Känguru..."
Sover du?
- Vem är det?
- Det är Daisy.
Kom.
Vart är vi på väg?
Kom! In här.
- Du får tända.
- Jag får inte leka med tändstickor.
Var inte feg. Tänd det.
Jag säger en hemlis
om du säger en till mig.
Jag såg mamma kyssa
en annan man.
Hon blev alldeles röd i ansiktet.
Din tur.
- Jag är yngre än jag ser ut.
- Jag misstänkte det.
Du känns inte gammal.
- Som min mormor.
- Det är jag inte heller.
- Ãr du sjuk?
- Jag hörde mamma och Tizzy viska.
De sa att jag snart ska dö, men...
Kanske inte.
Du är konstig.
Du liknar ingen annan jag har träffat.
FÃ¥r jag?
Vad gör du där under?
Kom ut därifrån och gå och lägg dig!
Klockan är över tolv!
Ni får inte leka ihop.
I säng med sig nu, lilla fröken!
Du är för liten
för att smyga runt mitt i natten.
Och du borde skämmas!
Du är ett annorlunda barn.
Ett vuxet barn.
Ingen kommer att förstå
hur annorlunda du är.
Vad är det för fel på mig,
mamma?
Gud har inte sagt det än.
I säng med dig nu. Och uppför dig.
Seså. Be dina böner.
Visste du att jag har blivit
träffad av blixten sju gånger?
En gång när jag tätade taket.
En gång när jag hämtade posten.
- Jag glömde aldrig hennes...
..."blå ögon."
Förstår du att Benjamin älskade dig
från första stund?
Det är inte många
som får uppleva det.
Ska jag fortsätta?
Han har strukit över nåt.
När barnet kom
blev det annorlunda.
Barn föddes, folk dog.
MÃ¥nga kom och gick
i vår gamla kåk.
Jag kommer för att ta farväl.
Jag reser iväg.
- Vart då?
- Vet inte. Jag skickar ett vykort.
Och din vän, den långa damen?
Vi är inte vänner längre.
Det blir så med långa ibland.
Jaha... Farväl.
Jag var ofta ensam det året.
- Jag flyttar in i dag.
- Välkommen. Du är väntad.
Kan du visa henne
mrs Rousseaus gamla rum?
Vi tillåter vanligtvis
inte hundar i huset.
Hon är gammal som gatan. Halvblind.
Hon blir inte till besvär länge.
Nåväl, bara hon håller sig undan.
Hur jag än försöker
minns jag inte vad hon hette.
Mrs Lawson, eller mrs Hartford...
Kanske hette hon Maple.
Märkligt att de vi knappt minns
kan vara de som påverkat oss mest.
Jag minns att hon bar diamanter.
Och hon var alltid
klädd för att gå ut-
- fast hon aldrig gjorde det,
och aldrig fick besök.
Hon lärde mig att spela piano.
Det viktiga är inte hur man spelar,
utan hur det känns när man gör det.
Försök med det här.
Man kan inte låta bli
att leva sig in.
Det kom många förändringar.
Vissa syntes, andra inte.
Det växte ut hår lite överallt,
och annat växte också.
Jag kände mig i rätt fin form.
- Ãlskling, smärtan...
- Jag hämtar sköterskan.
Det är en enorm orkan...
Ãr det jobbigt?
- Ingen vet om de ska stanna eller gå.
- Jag tänker rida ut den.
Sådär, nu känns det snart bättre.
Har du kunnat ta farväl?
Pappa väntade länge på min bror.
Han kunde inte ge sig av
utan honom.
- Hon verkar vara en fin person.
- Ja. Vi har setts mindre än jag...
Ãr du upptagen?
Jag behöver lite hjälp.
"Queenie lät mig följa med mr Daws
till Poverty Point"...
... för att titta på flodbåtarna.
Det var hårda tider.
Visste du att jag har blivit
träffad av blixten sju gånger?
En gång när jag skötte korna.
Min fjärde däckskarl kom inte.
Nån som vill tjäna två dollar
på en dags jobb?
Vill ingen göra ett hyggligt jobb
för en hygglig lön?
Han betalar aldrig.
- Ingen som vill ha ett jobb?
- Jag vill.
- Har du några sjöben då, gamle man?
- Jo... Jag tror det.
Det duger för mig.
Ombord med dig,
så lär det snart märkas.
Jag var så nöjd jag kunde vara.
Jag gjorde vad som helst.
- Skrapa av all fågelskit!
- Ska bli, sir.
Jag skulle få betalt för något
jag hade gjort gratis.
Han hette kapten Mike Clark.
Han hade varit på bogserbåt
sen sju års ålder.
FÃ¥r du... fortfarande upp den?
Jag kliver upp varje morgon.
Den gamla pålen, va?
Hög och hård.
Ja...
När hade du en kvinna senast?
Aldrig.
- Inte som jag vet om.
- Vänta nu...
Har du alltså levat
i vem vet hur många år-
- utan att ha haft en kvinna?
Det var det sorgligaste jag har hört.
- Aldrig?
- Nej.
I så fall, vid Jesus,
får du komma med mig.
- Vad gjorde din farsa?
- Jag har aldrig träffat honom.
Vilken jävla tur.
Farsor vill bara trycka ner en.
Jag slet på farsans båt,
två skift om dan.
En fet liten jävel.
"Bogserande irländarn."
Till sist tog jag mod till mig
och sa:
"Jag vill inte slita på bogserbåt
hela livet. " Förstår du?
Du vill inte slita på bogserbåt
hela livet.
Vet du vad farsan sa då?
"Vem fan tror du att du är?"
"Vad fan skulle du göra i stället?"
Då berättade jag.
"Eftersom du frågar"...
..."så vill jag bli konstnär."
Han skrattade. "Konstnär?"
"Gud skapade dig
för att jobba på bogserbåt"-
- "och det är precis
vad du ska göra."
Men jag blev konstnär ändå.
Tatueringskonstnär!
Jag har gjort allihop själv.
Man måste flå mig
om man vill ta min konst ifrån mig.
När jag är död
ska jag skicka honom min arm.
Den där.
Låt ingen lura dig något annat.
Man ska göra det man är avsedd för.
Och jag råkade vara konstnär.
Men du är ju bogserbåtskapten?
Kapten Mike?
Vi tar emot dig och din vän nu.
Okej, då spräcker vi mödisen...
Hallå, mina skönheter.
Jag tycker att han är läskig.
Hur mår du i kväll, farfar?
Det var en natt att minnas.
Ãr du *** Tracy eller nÃ¥t?
Jag måste vila.
Igen!
- Tack. Ãr du här i morgon?
- Alla kvällar utom söndagar.
Nu förstod jag vikten av
att förtjäna sitt uppehälle.
Allt man kan köpa för pengar...
Det är ett jäkla väder.
Vill ni ha skjuts någonstans?
Det var vänligt av er, sir.
- Jag heter Thomas. Thomas Button.
- Benjamin.
Benjamin... Trevligt att träffas.
Vill ni stanna till
och ta ett glas nånstans?
- Vad får det lov att vara?
- Jag tar samma sak som han.
Sazerac, med whisky
i stället för brandy.
- Ni dricker inte, va?
- Det är en kväll för nya erfarenheter.
- Jag har inte varit på bordell heller.
- Ja, det är en upplevelse.
- Verkligen. Det finns tid för allt.
- Instämmer.
Jag vill inte vara oförskämd,
men era händer... Gör det inte ont?
- Jag föddes med en sjukdom.
- Vad för sjukdom?
Jag föddes gammal.
- Jag beklagar.
- Gör inte det. Ã
lderdomen är utmärkt.
Min fru gick bort
för många år sen.
Det var väldigt tråkigt.
Hon dog i barnsäng.
- Skål för barn.
- Skål för mödrar.
- Vad arbetar ni med, mr Button?
- Knappar. "Button's Buttons."
Vår störste rival är B.F. Goodrich
och hans fördömda blixtlås.
NÃ¥got mer?
- En färdknäpp, Benjamin?
- Bara om ni låter mig betala.
Vad jobbar ni själv med?
Jag jobbar på bogserbåt.
- Det var trevligt att tala med er.
- Det var trevligt att dricka med er.
Benjamin? GÃ¥r det bra att jag
kommer och hälsar på ibland?
- När som helst. Godnatt, mr Button.
- Godnatt, Benjamin.
- Var har du varit?
- Ingenting.
Träffat lite folk,
lyssnat på musik...
Att växa upp liksom smyger sig på.
Först är det en person,
sen tar nån annan hennes plats.
Hon var inte bara
armbågar och knän längre.
Jag älskade helgerna
när hon sov över hos sin mormor.
Daisy...
Vill du se en sak?
Du får inte berätta.
Klä på dig, jag väntar därute.
- Kan du simma?
- Jag kan allt du kan.
Sätt på den här.
Vi måste skynda oss.
- MÃ¥r han bra?
- Kapten?
Kapten Mike!
Godmorgon, kapten.
Kan du ta med oss ut?
- Vet du vad det är för dag?
- Söndag.
Vet du vad det innebär?
- Att jag var stupfull i går kväll.
- Du är ju full varje kväll.
- Ãr det där en flicka?
- En vän. Jag vill visa henne floden.
Man får inte göra civila nöjesturer.
Jag kan mista licensen.
Vad väntar ni på?
Hon togs in för reparation.
Men nu flyger hon.
Tänk om vi kunde åka med.
Sa du nåt, mamma?
Det börjar bli illa.
Hör du mig, mamma?
Tiden bara sipprade ur mig.
"Förändringarna kom snabbt."
Jag begriper det inte,
men du verkar ha mer hår.
Tänk om jag sa att jag inte blir äldre
utan yngre än alla andra?
DÃ¥ skulle jag tycka synd om dig.
Att behöva se alla sina vänner dö...
Det är ett ohyggligt ansvar.
Jag hade aldrig sett livet och döden
på det viset.
Det är meningen att vi ska förlora
våra älskade.
Hur annars skulle vi begripa
deras betydelse?
En höstdag kom en bekant besökare
och knackade på.
Vill du följa med till apoteket?
Hon lärde mig att spela piano...
... och hon lärde mig
vad saknad innebär.
Jag hade gått på bordell,
och druckit för första gången.
Jag hade tagit farväl av en vän,
och begravt en annan.
1936, när jag närmade mig slutet
på mitt sjuttonde levnadsår-
- så packade jag
och tog farväl.
Eftersom livet är som det är
skulle jag nog aldrig återse dem.
Lycka till.
- Jag älskar dig, mamma.
- Jag älskar dig, gubben.
Jag vill att du ber dina böner
varje kväll.
Ta hand om dig!
Benjamin!
- Vart ska du?
- Till sjöss.
Jag skickar ett vykort.
Från varenda plats.
Skicka ett vykort från varenda plats.
Kan du tänka dig?
Han skickade vykort
från varenda plats han kom till.
Varenda plats han arbetade på.
Newfoundland. Baffin Bay.
Glasgow. Liverpool. Narvik.
Han hade åkt iväg
med den där kapten Mike.
Kapten skrev treårskontrakt med
bröderna Morans bogseringsfirma.
Skeppet hade fått ny dieselmotor
och bogserlina.
Vi åkte runt Florida och uppför
atlantkusten. Vi var sju man nu.
Kapten, jag, kocken Prentiss Mayes
från Wilmington i Delaware-
- tvillingarna Brody, Ric och Vic,
som höll sams till sjöss-
- men av nån anledning
alltid rök ihop på land.
Ett av åtta skepp återvänder aldrig.
Och dystre John Grimm, med sitt
passande namn. Från South Dakota.
Och Pleasant Curtis från Asheville,
som bara pratade med sig själv.
Jag skrev jämt till honom.
Jag berättade att jag skulle
på audition i New York-
- för School of American Ballet.
Stanna kvar. Tack.
Tack. Du kan stanna.
Men jag hamnade i "kåren".
En dussindansös.
Benjamin!
När vi möttes var du en tvärhand hög
och hade ena foten i graven.
Antingen dricker jag
en jävla *** mer än jag tror-
- eller så har du skjutit i höjden.
Vad är din hemlighet?
Tja, kapten...
Du dricker mycket.
Vi bodde på ett litet hotell
med stort namn. "Vinterpalatset."
Ni vet inte vad ni talar om.
Kolibrin är inte
vilken fågel som helst.
Dess hjärta slår
1200 gånger i minuten.
Vingarna slår 80 gånger i sekunden.
Om man skulle hejda vingarna
skulle den dö inom tio sekunder.
Det är ingen vanlig fågel.
Det är ett jäkla mirakel!
De har saktat ner vingarna
med hjälp av kinematografi-
- och vet ni vad de såg?
De gör så här med vingspetsarna.
Vet ni vilken matematisk symbol
åttan utgör?
Evigheten!
Alla, oavsett skillnader i kynne,
språk eller hudfärg-
- hade en sak gemensamt:
De var berusade varenda kväll.
- Trean, tack.
- Kan ni vänta på oss?
Hon hette Elizabeth Abbott.
Hon var inte vacker. Alldaglig.
Men i mina ögon
var hon vacker som en tavla.
Vad stirrar ni på?
Om ni bestämt vill veta har vi bestämt
att aldrig gå till sängs nyktra.
Hennes make var Walter Abbott-
- Storbritanniens handelsdelegat
i Murmansk, och spion.
Nyckeln, älskling.
Klacken på ena skon är av.
Jag brukar inte
gå runt i strumplästen.
Dagarna där var långa.
Och nätterna ännu längre.
En natt kunde jag inte somna.
Ursäkta mig...
Jag kunde inte sova.
Jag tänkte göra te. Vill ni ha?
Nej tack.
- Mjölk, honung?
- Lite honung, tack.
- Hoppas ni gillar flugor i honungen.
- Kanske inte.
Ni kanske ska låta det dra
lite längre.
- "Dra"?
- Ligga i blöt.
Det finns ju ett korrekt sätt
att brygga te.
Där jag kommer ifrån
är folk nöjda om det är varmt.
Ni är sjöman.
Hoppas ni inte tar illa upp,
men är inte ni i äldsta laget?
Huvudsaken är att man klarar jobbet.
- Och ni har sömnproblem?
- Jag brukar sova som ett spädbarn.
Nånting håller mig vaken.
Min far var så övertygad om
att han skulle dö i sömnen-
- att han bara tog eftermiddagslurar.
Han var fast besluten att lura döden.
Gjorde han det?
Dog han i sömnen?
Han dog i sin favoritfåtölj,
lyssnandes på sitt favoritprogram.
Han måste ha vetat något.
Min man är brittisk handelsminister,
och vi har varit här i 14 månader.
Vi skulle ha fortsatt till Peking,
men det blev aldrig av.
- Har ni varit i Fjärran Ãstern?
- Jag har bara varit i hamnar.
- Och varifrån kommer ni?
- New Orleans. I Louisiana.
Jag visste inte att det fanns fler.
Hon berättade om alla platser
hon hade besökt.
Vi satt och pratade
ända till gryningen.
Sen gick vi tillbaka till våra rum,
till våra skilda liv.
Men varje kväll
träffades vi i lobbyn.
Ett hotell mitt i natten
kan vara en förtrollande plats.
En mus som springer,
och sen stannar.
Ett väsande element.
Vinden i en gardin.
Det finns något lugnande,
tröstande i att veta-
- att de man älskar också ligger i
sina sängar, där inget händer dem.
Elizabeth och jag glömde tiden,
ända till gryningen.
Jag kanske har gjort fel intryck.
Gifta kvinnor sitter ju sällan uppe
hela nätterna med främmande män.
Jag vet inte vad gifta kvinnor gör.
Godnatt.
Murmansk...
"Jag har träffat någon,
och jag är kär."
Det var över 60 år sen.
- Ãlskade du honom?
- Vad vet en flicka om kärlek?
- Jag har inte klätt på mig.
- Du är fin som du är.
Ãdsla ingen tid pÃ¥ vinet
eller osten i Murmansk.
De är verkligen ytterst ordinära.
Men kaviaren och vodkan...
...är storslagna och ymniga.
Smaka.
Och ät inte allt på en gång.
DÃ¥ finns inget kvar att njuta av.
Ta en liten klunk ***
med kaviaren i munnen.
Du har inte varit med många kvinnor,
eller hur?
Inte på söndagar.
Och du har aldrig
ä*** kaviar förr, heller.
När jag var 19 år...
...försökte jag bli den första kvinnan
att simma över Engelska kanalen.
Men strömmen var så stark den dan-
- att för varje simtag
pressades jag tillbaka två.
Jag var i vattnet i 32 timmar.
När jag var tre kilometer
från Calais...
...började det regna.
Och när jag inte orkade längre...
...så slutade jag.
Jag slutade bara.
Alla frågade mig
om jag skulle försöka igen.
För varför skulle jag inte göra det?
Men det gjorde jag aldrig.
Jag har aldrig gjort nåt av livet
efter det.
Du har så grova händer.
Jag känner vinden på din kind.
Jag är rädd att min tid är inne.
Det var första gången
en kvinna kysste mig.
Det är något man aldrig glömmer.
- Det känns som om du gör mig yngre.
- Jag känner mig också åratal yngre.
Om jag ändå vore det.
Det finns så mycket jag skulle ändra.
- Göra alla misstag ogjorda.
- Vilka misstag?
Jag bara väntade.
Tänkte att jag skulle göra något
för att ändra omständigheterna.
Göra något.
Ett sånt slöseri... Man får
aldrig tillbaka bortslösad tid.
Om vi ska ha en affär
får du aldrig titta på mig om dagarna.
Vi ska alltid skiljas åt
före gryningen.
Och vi ska aldrig säga
"Jag älskar dig."
Såna är reglerna.
- Fryser du?
- Jag är iskall.
Du är ju djupfryst!
Och här står jag i pälskappa!
Hon var den första
som älskade mig.
Ska jag hoppa över lite?
Nej, jag är glad att det fanns nån
som höll honom varm.
"Jag längtade till vårt nästa möte."
Vi träffades varenda kväll,
alltid i samma rum.
Men varje gång
var ny och annorlunda.
Elizabeth...
Godnatt.
Tills en natt...
GÃ¥rdagen, den 7 december 1941-
- en avskyvärd dag i historien...
Det är ett möte om vår framtid,
och kanske bortom den.
Ãndrade planer.
Som ni kanske vet
bombade japsarna Pearl Harbor i går.
Frank D. Roosevelt
ber oss alla att bidra.
Chelsea har beordrats
att tjänstgöra i flottan.
För att reparera, bärga och undsätta.
Vill ni inte gå ut i krig,
så säg det nu.
När ni sätter foten ombord
så är ni med i flottan.
Jag har velat snacka med dig.
Min fru mår inte bra.
Jag vill träffa henne en sista gång.
Du är fri att ta dig hem hur du vill.
Vem lagar maten, då?
Matförgiftning är en vanlig dödsorsak,
efter bristfällig säkerhetsutrustning.
Jag har lagat mat hela livet.
Du är i lynnigaste laget för krig.
Men, vad fan...
Jag godtar alla
som vill spöa japsar och hunner.
Packa era saker, mina herrar.
Vi drar ut i krig!
Hon lämnade en lapp.
"Det var trevligt att träffas."
Och det var det.
Kriget var inte som vi väntade oss.
Vi bogserade bara trasiga skepp.
Skrot, faktiskt.
Om det var krig,
var det inget vi såg.
En man stationerades hos oss.
Artilleristen älskade flottan -
och Amerika.
Det finns inget annat land!
Han hette Dennis Smith,
och var cherokes.
Hans familj
hade varit amerikaner i 500 år.
Pacifisterna vägrar strida
av samvetsskäl.
Vad skulle det bli av oss
om alla handlade efter eget samvete?
HÃ¥ll igen lite.
Du... Jag har hållit ögonen på dig.
Du verkar vara pålitlig.
Om nånting skulle hända mig...
...kan du se till
att min fru får det här?
Det var hela hans lön.
Han hade inte gjort av med en cent.
Min familj ska veta
att jag tänkte på dem.
Alle man på däck!
Kom upp med er, era slöfockar!
Kriget hade till sist hittat oss.
Stanna!
Ta strålkastaren, Pleasant.
Ett transportskepp med 1300 man
hade blivit kluvet av en torped.
Vi var först på plats.
Slå av motorerna!
Vi var den enda ljudkällan.
Grabbar!
Ubåt!
De där jävlarna hinner vi inte ifrån.
Stridsposter!
Tack, hövding.
Vad är det?
Var det den sista?
De sköt sönder min målning!
Ge mig handen.
Det blir bra, kapten.
Du får en fin plats i himlen.
Man kan vara ursinnig över
hur det blev.
Man kan svära och förbanna ödet.
Men när det närmar sig slutet...
...måste man släppa taget.
1328 man dog den dagen.
Jag tog farväl av cherokesen,
Dennis Smith.
Och John Grimm,
som hade rätt i att han skulle dö.
Jag skickade pengarna
till Pleasant Curtis fru.
Jag tog farväl av tvillingen,
Vic Brody-
- och av Mike Clark,
kapten på bogserbåten Chelsea.
Jag tog farväl av de andra
som hade egna drömmar.
Alla som ville bli försäljare
eller läkare-
- eller advokater
eller indianhövdingar.
Härute tycktes inte döden naturlig.
Jag hade aldrig sett en kolibri
så långt ute till havs.
Varken förr eller senare.
Och i maj 1945-
- när jag var 26 år gammal,
så kom jag hem.
Jag är färdig!
Jag kommer!
Jag kommer, miss Alfalina.
Queenie?
Herregud! Du är hemma!
Du kom tillbaka!
Får jag se på dig.
- Vem är det, mamma?
- Din bror Benjamin.
- Jag visste inte att det var min bror.
- Det finns mycket du inte vet.
Du ser pånyttfödd ut!
Yngre än våren.
Jag tror att den där pastorn
gav dig nytt liv.
Jag visste direkt att du var speciell.
Mina knän är alldeles såriga
på grund av alla böner till Herren.
"Gud, för honom hem i säkerhet."
- Minns du vad jag sa?
- "Man vet aldrig vad som väntar"?
Just det. Sätt dig.
Har du lärt dig nåt
som är värt att berätta om?
- Jag har upplevt en del.
- Du har upplevt smärta.
Lite glädje också?
Det är vad jag vill höra om.
Var är Tizzy?
Mr Weathers dog i sömnen i april.
- Jag är så ledsen, mamma.
- Bekymra dig inte över det.
Det är bara ett par av dem kvar.
De flesta är nykomlingar.
De väntar visst på sin tur
som alla andra.
Jag är så glad att du är tillbaka!
Nu måste du få en fru och ett jobb.
Kom in och hjälp mig duka.
Benjamin...
Slöseri med tid, hon är stendöv.
Du får bo i rummet
som tillhörde mrs DeSeroux.
Du är för stor för att dela.
Märkligt, det där att komma hem.
Det ser ut, luktar
och känns likadant.
Visste du att jag har blivit
träffad av blixten sju gånger?
En gång när jag bara satt i bilen.
Man inser att det som har förändrats
är en själv.
Och en morgon,
inte länge efter min återkomst...
Ursäkta, är Queenie här?
Daisy?
Det är jag, Benjamin.
Herregud...
Det är klart att det är du!
Benjamin!
Hur mår du? Det var så länge sen!
- När kom du tillbaka?
- För några veckor sen.
Queenie sa att du var med i kriget.
Vi var så himla oroliga!
Se på dig...
Du är jättevacker.
Du slutade skriva.
"När jag for var hon en flicka."
"En kvinna hade tagit hennes plats.
Den vackraste jag nånsin sett."
Vacker...
"Den vackraste."
Kommer du ihåg mormor Fuller?
Hon har gått bort.
Tänk att vi är här tillsammans.
Det måste vara ödet.
Nej, vad kallas det? Kismet.
Känner du till Edgar Cayce, mediet?
Han säger att allt är förutbestämt,
men jag ser det som ödet.
Jag är glad att det hände,
i alla fall.
Manhattan ligger tvärs över floden
från mig.
Jag ser Empire State Building
om jag står på sängen.
Men var har du varit?
Sist du skrev var du i Ryssland.
Dit har jag alltid velat resa.
Var det så kallt som det sägs?
Dubbelt så kallt.
Vi sa alltid att du var annorlunda.
Men du är verkligen det.
- Du hade träffat någon. Funkade det?
- Det gick sin gång.
Kommer du ihåg den här?
"Här är en bild av gubben Känguru
klockan fem på eftermiddagen."
Ska vi gå ut och äta middag?
Sa jag att jag dansade
för Balanchine?
En berömd koreograf.
Han sa att jag hade perfekt linje.
En gång ramlade en dansös
på repetition-
- och han tog med det i produktionen.
Kan du tänka dig?
I klassisk balett!
En dansös som faller med vilje.
Det är nya tider för dansen.
Abstrakt, kallas det.
Men han är inte ensam. Vi har
Lincoln Kirstein, Lucia Chase...
Och Agnes de Mille!
Hon har rivit upp alla konventioner.
Nu handlar det inte om formen,
utan om känslan.
Hon berättade om sin nya värld.
Namn som inte sa mig något.
Jag hörde inte så mycket.
Det är nytt, modernt, amerikanskt!
De förstår vår kraft och kroppslighet.
- Men jag bara går på...
- Det var trevligt att lyssna.
- Jag visste inte att du rökte.
- Jag är gammal nog.
Jag är gammal nog
för många saker.
I New York är vi uppe hela nätterna.
Vi ser solen gå upp
över lagerbyggnaderna.
Det finns alltid nånting att göra.
Jag måste tillbaka i morgon.
- Redan?
- Jag önskar att jag kunde stanna.
Det behövs inga
balettkostymer längre.
Jag kan tänka mig
att dansa helt naken.
Har du läst D.H. Lawrence?
Hans böcker har förbjudits.
Hans ord är som att älska.
I vår danstrupp måste vi
lita på varandra.
Sex...
...är en del av det.
Många av dansöserna är lesbiska.
En kvinna ville ligga med mig.
- SÃ¥rar det dig?
- Vilken del?
Att någon ville ligga med mig.
Du är attraktiv.
De flesta borde vilja ligga med dig.
Vi går tillbaka.
Eller så tar vi in nånstans.
- Vi kan ligga på din kavaj.
- Jag vet inte...
Inte för att jag inte vill.
Jag är rädd att göra dig besviken.
Jag har varit med äldre män.
Du åker hem i morgon.
Du ska vara med dina vänner.
- Man är bara ung en gång.
- Jag är gammal nog.
Inte i kväll, bara.
Vi kan gå och lyssna på musik.
Våra liv styrs av tillfällen.
Ãven de som gÃ¥r oss förbi.
Han var så stilig, så elegant.
De säger att orkanen missar oss.
Jag ligger kvar under täcket med mor.
Hon sa att inget...
Benjamin?
"Saker förändrades för mig."
Mitt hår var knappt grått,
och växte som ogräs.
Luktsinne och hörsel blev skarpare.
Jag gick längre och snabbare.
Medan alla andra åldrades
blev jag yngre... helt ensam.
- Benjamin... Minns du mig?
- Självklart, mr Button.
- Vad har hänt?
- Foten blev infekterad.
Välkommen hem.
- Fortfarande Sazerac med whisky.
- Jag är en vanemänniska.
- Går du till huset på Bourbon Street?
- Det var länge sen.
En intressant tid.
Produktionen ökade från 40000
till en halv miljon knappar per dag.
Vi tiodubblade arbetsstyrkan,
och fabriken var igång dygnet runt.
För jäkligt...
Men kriget gynnade knappindustrin.
Jag är sjuk.
Jag vet inte hur länge jag har kvar.
Jag har inga anhöriga.
Jag lever ensam.
Hoppas du inte misstycker, men
jag skulle uppskatta ditt sällskap.
Jag ska göra vad jag kan.
Vet du något om knappar?
Button's Buttons
har varit familjeföretag i 124 år.
Farfar var skräddare,
med verkstad i Richmond.
Efter kriget flyttade han
till New Orleans-
- där min far klokt nog
påbörjade knapptillverkning.
Med hans hjälp
växte skräddarverkstan till det här.
Och i dag kan jag inte
sy ett enda stygn.
Mycket intressant.
Ni har verkligen varit framgångsrik.
Vad kan jag göra för er,
mr Button?
Benjamin...? Du är min son.
Förlåt att jag aldrig
har berättat tidigare.
Du föddes natten
då första världskriget upphörde.
Din mor dog när du föddes.
Jag såg dig som ett monster.
Jag lovade henne
att du skulle få en trygg plats.
Jag skulle aldrig ha lämnat bort dig.
Min mor?
Vid sommarhuset
vid Lake Pontchartrain.
Som pojke gick jag upp
före de andra-
- och sprang ner till sjön
för att se dagen börja.
Det var som
att vara ensam i världen.
Jag blev förälskad
första gången jag såg henne.
Din mor hette Caroline Murphy.
Hon jobbade i din farfars kök.
Hon kom från Dublin.
1903 kom Caroline med sina syskon
och slog sig ner i New Orleans.
Jag hittade på köksärenden
bara för att få se henne.
Den 25 april 1918.
Mitt livs lyckligaste dag.
Dagen jag gifte mig med din mor.
- Varför berättade du inte?
- Du ska få ärva allt jag äger.
- Jag måste gå.
- Vart?
Hem.
Vad tror han?
Att han bara kan dyka upp?
Att man blir sams bara så där?
DÃ¥ bedrar han sig.
Så Gud är mitt vittne,
då bedrar han sig.
Han lämnade 18 dollar.
18 ynka dollar och en oren blöja!
- Godnatt, mamma.
- Godnatt, gubben.
Visste du att jag har blivit
träffad av blixten sju gånger?
En gång var jag ute med hunden.
Jag är blind på ena ögat,
hör knappt nånting-
- darrar och skakar helt plötsligt,
tappar alltid tråden...
Men vet du? Gud påminner mig om
att jag har tur som lever.
Det blir oväder.
Vakna.
Vi klär på dig.
Man kan vara ursinnig över
hur det blev.
Man kan svära
och förbanna ödet.
Men när det närmar sig slutet...
måste man släppa taget.
Det var en vacker begravning.
Han får ligga vid din mammas sida.
Det är du som är min mamma.
Gubben min...
Jag hade aldrig sett New York.
Ursäkta, jag känner Daisy.
Var det nån som sökte mig?
- Benjamin...
- Hej.
- Vad gör du här?
- Jag tänkte komma på besök.
Umgås lite, om det går bra.
Du borde ha ringt först.
Du överraskade mig.
- Du kan slänga dem om du vill.
- Nej. De är jättefina.
Jag kunde inte slita blicken från dig.
Du var förtrollande.
Tack, det var snällt.
Vi är några som ska på fest.
Vill du följa med?
Nån berättade om en bra restaurang.
Jag bokade bord, i fall att.
Vi går alltid ut
efter föreställningarna.
Du får gärna följa med.
Jag går och byter om.
Det här är David.
Han är medlem i truppen.
Benjamin, som jag har berättat om.
Visst ja. Hur står det till?
Jag hämtar nåt att dricka åt er.
Du var kompis med hennes mormor
eller nåt sånt?
Nåt sånt.
Jag hade ingen aning om
att du skulle komma.
Herregud, Benjamin.
Vad hade du väntat dig?
Att jag skulle släppa allt?
Det här är mitt liv.
Kommer du med ner på stan?
Kom. Det blir trevligt.
Musiker, intressanta människor.
Du behöver inte. Det var mitt fel.
Jag borde ha ringt.
Jag tänkte komma
och ta andan ur dig eller nåt.
Kom nu, Daisy!
Jag kommer.
Han verkar trevlig.
Ãlskar du honom?
Jag tror det.
Det gläder mig.
Vi kanske ses hemma.
Fin föreställning!
Han kom för att berätta-
- om sin pappas bortgång.
- Det kunde inte du veta.
- Jag var 23 år.
Jag brydde mig inte.
- Vad gjorde du sen?
- Jag har några fotografier...
I ytterfacket på min grå väska.
Jag dansade på toppen
av min förmåga.
I fem års tid...
...dansade jag överallt.
London, Wien, Prag.
De här har jag aldrig sett.
Du har aldrig berättat om din dans.
Jag blev som enda amerikanska
inbjuden till Bolsjojbaletten.
Det var underbart.
Men Benjamin var aldrig långt
från mina tankar...
Plötsligt kunde jag säga...
Godnatt, Benjamin.
"Godnatt, Daisy."
Sa han så?
"Livet var inte så komplicerat.
Möjligen letade jag efter något."
Benjamin?
Mrs La Tourneau gick just bort.
Mr Benjamin Button?
- Miss Daisy Fuller.
- Ett ögonblick, bara.
Ibland är vi på kollisionskurs,
helt ovetande.
Oavsett om det är slumpen eller ödet
kan vi inget göra åt det.
En kvinna i Paris skulle shoppa.
Men hon fick gå tillbaka
efter sin kappa.
DÃ¥ ringde telefonen, och hon stod
och pratade i några minuter.
Samtidigt övade Daisy inför
en föreställning på Paris operahus.
Under tiden hade telefonkvinnan
gått ut för att ropa på taxi.
En taxichaufför hade släppt en kund
och stannat till för en kaffe.
Och hela tiden övade Daisy.
Och taxichauffören, som släppt av
kunden och tagit kaffepaus-
- plockade upp kvinnan
som skulle ut och shoppa.
Taxin stannade för en man-
- på väg till jobbet fem minuter sent
eftersom han glömt väckarklockan.
Medan den försenade mannen
gick över gatan-
- hade Daisy slutat öva och stod i
duschen. Medan Daisy duschade-
- väntade taxin på att kvinnan skulle
hämta ett paket som inte slagits in-
- eftersom inslagerskan hade gjort
*** med sin pojkvän och glömt det.
Efter inslagningen blev kvinnan,
åter i taxin, instängd av en varubil-
- medan Daisy klädde på sig.
Varubilen åkte, taxin kunde köra-
- och Daisy, sist av alla, väntade
på en vän vars skosnöre gått av.
Medan taxin stod vid ett rödljus
gick Daisy och vännen ut bakvägen.
Om en enda sak skett annorlunda...
Om skosnöret inte gått av,
om varubilen åkt tidigare-
- eller om paketet varit inslaget
eftersom flickan inte gjort ***-
- eller om mannen
hade ställt väckarklockan-
- eller om taxichauffören
inte tagit kaffepaus-
- eller om kvinnan kommit ihåg
kappan och tagit en tidigare taxi-
- så hade Daisy gått över gatan
och taxin kört förbi.
Men eftersom livet är som det är-
- ett virrvarr av liv och händelser
bortanför vår kontroll-
- körde inte taxin förbi,
och chauffören var distraherad.
Och taxin körde på Daisy...
... och krossade hennes ben.
- Vem berättade?
- Din vän skickade ett telegram.
Snällt att komma ända hit
för min skull.
Du hade gjort detsamma för mig.
Herregud...
Titta på dig. Du är perfekt.
Du borde inte ha kommit.
Jag vill inte att du ser mig så här.
Benet var brutet på fem ställen.
Med vård och tid
skulle hon kanske gå igen-
- men hon skulle aldrig dansa.
Jag tar hem dig.
Jag vill ta hand om dig.
- Jag åker inte till New Orleans.
- DÃ¥ stannar jag i Paris.
Förstår du inte?
Jag vill inte ha din hjälp.
Ja, jag tycker synd om mig själv.
Men jag vill inte vara med dig.
Jag försökte säga det i New York,
men du lyssnar inte.
- Du kanske ändrar dig.
- Vi är inga barn längre.
Jag vill inte ha dig i mitt liv.
Jag var hemskt elak.
Han förstod inte. Jag ville inte
att han skulle se mig så.
"Jag åkte inte direkt."
"Jag stannade ett tag
för att hålla ett öga på henne. "
Det visste jag inte.
Kan du hämta sjuksköterskan?
Jag lärde mig själv att gå igen.
Jag tog tåget till Lourdes.
DÃ¥ ska vi se...
Det är normalt. Avstannande puls,
svårare andhämtning.
- Klarar du dig själv?
- Jadå.
Sen står det: "Jag åkte hem."
Sen är en *** sidor utrivna.
"Jag lyssnade på husets ljud."
Det där har jag redan läst.
Han spillde nåt,
så det är svårt att tyda.
Nåt om segling. Kan det stämma?
Jag lärde mig segla
på en av min fars gamla båtar.
Jag kan inte ljuga.
Jag träffade en kvinna eller två.
Eller kanske tre.
Att du orkar.
De är bara tillbaka i morgon igen.
Mamma...
Och på våren 1962...
... kom hon tillbaka.
- Vill du veta var jag har varit?
- Nej.
Varför har du inte skrivit?
Bara försvinna så där...
Jag behövde göra det ensam.
Jag har aldrig sett dig som självisk.
Hoppas att jag inte har fel.
Jag brukar inte ta fel på folk.
- Godnatt, mamma.
- Godnatt. Ha det så roligt nu.
- Du har knappt sagt nånting.
- Jag vill inte förstöra det.
- Vill du älska med mig?
- Absolut.
Jag bad henne resa iväg med mig.
Vi seglade in i Mexikanska golfen
via Florida Keys.
Jag är glad att vi inte fann varann
när jag var 26.
Jag var så ung,
och du var så gammal.
Det hände när det skulle hända.
Jag ska njuta av
varenda stund med dig.
- Jag kan stanna här ute längre än du.
- Sällan.
Du har knappt
en enda fåra eller rynka.
Jag får fler varje dag.
Det är orättvist.
Jag älskar dina rynkor.
Båda två.
Hur är det att bli yngre?
Jag vet inte.
Jag ser ju allt med egna ögon.
Ãlskar du mig
även när min hud blir slapp?
Ãlskar du mig även när jag fÃ¥r finnar
och kissar i sängen?
När jag blir rädd för
vad som finns under trappen?
Vad är det?
- Vad tänker du på?
- På att ingenting är beständigt.
Och på hur synd det är.
Vissa saker är beständiga.
Godnatt, Daisy.
Godnatt, Benjamin.
Mamma...?
- När träffade du pappa?
- En tid efter det där.
- Berättade du om Benjamin?
- Han visste tillräckligt.
Mamma?
Queenie?
Hej, mrs Carter. Var är alla?
Ã
, Benjamin... Queenie är död.
Jag är så ledsen.
Jag beklagar.
Hon var en fantastisk kvinna.
Hon fick ligga bredvid
sin älskade mr Weathers.
Och för att få våra egna minnen
sålde vi min fars hus.
Det är ett jättefint hus, älskling.
Här kommer vi att bli lyckliga.
- Vilken lång familjehistoria ni har.
- De ingår i priset.
Du måste se stora sovrummet!
Vi köpte en parvilla.
Jag älskade det huset.
Det luktade brasved.
Sluta inte, gumman...
"Det var en av mitt livs bästa tider."
Vi hade inte en enda pinal.
Vi hade picknick i vardagsrummet.
Vi åt när vi kände för det,
var uppe hela natten när vi ville.
Vi lovade varann
att aldrig falla in i rutin.
Vi bodde på madrassen.
VÃ¥r granne, mrs Van Dam,
var sjukgymnast.
Vi bodde fyra kvarter
från en simhall.
Du hade kunnat hålla på några år till.
Men du valde att göra
något så unikt...
...att det bara fanns en begränsad tid
att göra det.
Så även om ingenting hade hänt
skulle du vara här nu.
Jag gillar inte att bli gammal, bara.
Det är för mycket klor i vattnet.
Jag lovar att aldrig förlora mig
i självömkan igen.
Jag tror att det var just då-
- som hon insåg
att ingen är perfekt för evigt.
Hon fann frid.
Hon började lära unga flickor
att dansa.
Tendu. Andra hållet.
Blicken på en punkt. Utmärkt.
Du är vacker att se på.
Dans handlar bara om linjen.
Linjen i kroppen.
Förr eller senare tappar man den,
och den kommer aldrig tillbaka.
Jag har räknat ut att om
du föddes 1918, för 49 år sen...
Jag är 43.
Vi är nästan lika gamla.
- Vi möts på mitten.
- Vi har äntligen hunnit ikapp varann.
Vänta.
Jag vill minnas oss precis så här.
Jag är gravid.
Jag tyckte sjuksköterskan
råkade säga att det var en pojke.
Men jag tror att det är en flicka.
- Jag vet att du är rädd.
- Jag försöker inte dölja det.
- Vad är du rädd för?
- Att barnet blir som jag.
Då blir min kärlek desto större.
Hur kan jag bli pappa
när jag är på väg åt andra hållet?
- Jag vill inte bli någons börda.
- Alla slutar vi i blöjor.
Jag ska göra så att det här funkar.
Jag vill ha barnet,
och jag vill ha det med dig.
Jag vill att du får
allt du önskar dig.
- Men hur ska jag förlika mig med...
- Skulle en blind förvägras barn?
Du får vara pappa så länge du kan.
Jag har accepterat konsekvenserna.
Min kärlek till dig är värd allt.
Jag måste kissa.
Den äldsta kvinna som
simmat över Engelska kanalen-
- simmade över på 34 timmar,
22 minuter och 14 sekunder.
68-Ã¥riga Elizabeth Abbott kom fram
17.38, utmattad men lycklig.
Hur skulle ni summera
er prestation i ord?
Förmodligen med...
"Allt är möjligt."
- Ãr du klar?
- Ja.
Ni är hemskt vänliga.
På våren, en dag som alla andra...
Jag är tillbaka om en timme.
Ãlskling...?
Du måste ringa efter ambulans!
Barnet kommer.
Växeln, jag behöver en ambulans!
Alla mår bra.
Det blev en fullt frisk liten flicka.
Hon födde en flicka på 2380 gram.
Har du räknat tårna?
Hon är perfekt.
"Och vi döpte henne
efter min mor, Caroline."
Ãr Benjamin min far?
Och det berättar du så här?
Ursäkta mig...
Det kan bli ett jätteoväder,
kanske kategori 5.
Jag vet att det är svårt.
Men du får inte röka här.
Ingen vet
var den kommer att slå till...
"Du växte som doktorn hade sagt:
Normalt och friskt."
Du måste hitta en riktig far
Ã¥t henne.
- Vad pratar du om?
- Hon behöver nån att växa upp med.
Hon lär sig att acceptera
det som händer.
Hon behöver en pappa,
ingen lekkamrat.
Ãr det jag?
Börjar min ålder besvära dig?
Du kan inte ta hand om oss båda.
Det var din första födelsedag.
Vi hade kalas för dig.
Huset var fullt av barn.
Plötsligt går de i skolan
och dejtar.
Jag sålde sommarhuset
vid Lake Pontchartrain.
Jag sålde Button's Buttons.
Jag sålde min fars segelbåt
och satte in pengarna på sparkonto.
För att du och din mor
skulle få ett liv...
... gav jag mig av
innan du kunde minnas mig.
"Jag gav mig av
med bara kläderna på kroppen."
Jag orkar inte läsa det här nu.
- Kan du säga vart han tog vägen?
- Jag vet inte.
Det är till mig.
1970. Jag var två år.
"Grattis på födelsedagen."
"Jag önskar att jag kunde ge dig
en godnattpuss."
De är till mig allihop.
Fem år. "Jag önskar att jag kunde
följa med till första skoldagen."
Sex år.
"Jag önskar att jag hade kunnat
lära dig spela piano."
1981, tretton.
"Jag önskar att jag hade kunnat
säga åt dig att inte jaga pojkar."
"Jag önskar att jag hade kunnat trösta
när ditt hjärta gått itu."
"Jag önskar att jag
hade kunnat vara din far."
"Ingenting kan ersätta det."
Han verkar ha rest till Indien.
"Det är aldrig för sent,
eller för tidigt i mitt fall"-
- att bli den man vill bli.
Det finns ingen tidsgräns.
Man kan börja när man vill.
Man kan förändras eller inte.
Det finns inga regler.
Man kan göra det bästa eller sämsta
av det. Hoppas du gör det bästa.
Jag hoppas du ser saker
som förvånar dig.
Jag hoppas du får uppleva
nya känslor.
Jag hoppas du möter folk
med andra synvinklar.
Jag hoppas
att du blir stolt över ditt liv...
... och om du inte blir det
hoppas jag att du har styrkan...
..."att börja om på nytt."
Han hade varit borta länge.
Vi ses nästa torsdag.
Tyvärr, vi stänger nu.
Kan jag hjälpa till?
Ãr du här för att hämta upp nÃ¥gon?
Varför kom du tillbaka?
Mamma?
Blir du inte färdig nån gång?
Vad är det?
Jag hörde något sorgligt om en vän
som jag inte sett på länge.
Caroline, det här är Benjamin.
Du kände honom när du var bebis.
- Jag trodde att ni var klara.
- Det här är en vän till familjen.
Benjamin Button,
det här är min make Robert.
Hejsan...
Trevligt att träffas.
- Vi väntar i bilen, älskling.
Jag ska bara låsa.
Hon är jättevacker. Som sin mor.
Dansar hon?
- Inte speciellt bra.
- Det har hon från mig.
Hon är en jättefin tjej.
Hon verkar lite vilsen,
men vem är inte det i tolvårsåldern?
Hon har mycket
som påminner om... dig.
Min make var änkling.
Han är väldigt snäll,
klok och äventyrlig.
- Han har varit en fantastisk far.
- Bra.
- Du är så mycket yngre.
- Bara på utsidan.
Du hade rätt. Jag hade
inte kunnat ta hand om er båda.
Jag är inte så stark.
Var bor du?
- Vad tänker du göra?
- Jag bor på Pontchartrain Hotel.
Vad jag ska göra
vet jag inte.
De väntar.
Det kommer jag ihåg.
Var det han?
Orkanen bytte riktning,
den kommer snart.
- Ska jag göra något?
- Vissa åker. Du avgör själv.
- Nej, vi stannar.
- Jag säger till om jag hör något.
"Den natten, när jag satt och undrade
varför jag återvänt"-
- "knackade det på dörren."
Kom in.
Hur är det med dig?
Förlåt. Jag vet inte vad jag gör här.
Ingenting är beständigt.
Jag har aldrig slutat älska dig.
Jag är en gammal kvinna nu.
Vissa saker glömmer man aldrig.
Godnatt, Benjamin.
Godnatt, Daisy.
Och, som jag visste,
såg jag henne gå.
Det var det sista han skrev.
En tid efter din fars bortgång...
...var det någon som ringde.
Hallå? Ja, det är jag.
Jag förstår inte.
Det är huset på hörnet.
Kom in.
- Jag är Daisy Fuller.
- David Hernandez, socialtjänsten.
Han bodde i ett rivningshus.
Polisen fann den där. Med den här
adressen, och ni är ofta omnämnd.
Han är illa däran, och fick läggas in.
Han vet knappt vem han är.
Jag har sagt
att Benjamin är en av oss.
Om det går bra
får han stanna här.
Benjamin?
Vad fint du spelar.
Han ogillar kroppskontakt.
Stundtals närvarande.
Läkarna säger att det otroligt nog
påminner om demens.
Minns du mig?
Det är Daisy.
Jag heter Benjamin.
Trevligt att träffas, Benjamin.
Får jag sitta här?
Det vore fint att höra dig spela.
Känner jag dig?
Varje dag försäkrade jag mig om
att han togs om hand.
Du åt precis.
Jag vet nog vad ni sysslar med,
era jävla lögnare!
Han tror inte på
att han har ä*** frukost.
Vi hittar på nånting annat
du kan göra.
Det känns som om
det finns mycket jag inte minns.
Som om...
...jag har levt ett helt liv,
som jag inte minns något av.
Det är ingen fara.
Man får glömma saker.
Ofta glömde han
vem och var han var.
Det var inte lätt.
- Jag ser allt! Jag ser floden!
- Ja, du ser allt.
Jag ser kyrkogården
där mamma ligger!
- Nu kommer du ner!
- Tänk om jag kunde flyga?
Jag kände en som kunde flyga.
Kom ner, så ska jag berätta.
Klättra upp, någon!
Han var fem när jag flyttade in.
Ungefär så gammal jag var
när jag träffade honom.
"Här är en bild av gubben Känguru
klockan fem på eftermiddagen"-
- "när han hade fått
sina vackra bakben."
Dagarna gick. Jag såg honom
glömma hur man går...
... och hur man pratar.
Jag heter Daisy.
Kan du säga Daisy?
2002 satte de upp en ny klocka
på stationen.
Och på våren 2003...
... såg han på mig...
... och det syntes
att han visste vem jag var.
Och så slöt han ögonen,
som för att somna.
Jag önskar att jag hade känt honom.
Nu gör du det.
Jag ska nog gå och se
vad som händer.
Godnatt, Benjamin.
Somliga föds för
att sitta vid floden.
Somliga blir träffade av blixten.
Somliga har musiköra.
Somliga är konstnärer.
Somliga simmar.
Somliga kan knappar.
Somliga kan Shakespeare.
Somliga är mödrar.
Och somliga dansar.
Benjamin Buttons otroliga liv
[SWEDISH]