Tip:
Highlight text to annotate it
X
Pappa...
DEN 6 JUNI 1944
DOG GREEN-SEKTORN
OMAHA BEACH
Undan från rampen! 30 sekunder.
Gud vare med er.
Babords sida! Styrbords sida!
Sätt fart! Se upp för granathålen.
Jag vill se
stora mellanrum mellan er.
Fem döda är bra förtjänst,
en död är slöseri med ammunition.
Ingen sand i vapnen.
Håll dem rena!
Vi ses på stranden.
Luckan är öppen!
Overbord!
Över åt styrbord...
Gode Gud...
Tack...
Jag sa, vad fan gör vi nu?
Kapten Miller! Kapten Miller!
Kapten Miller!
Sergeant Horvath!
Förflytta mannarna från stranden!
Okej, grabbar, följ efter mig!
Var ska vi samlas?
Var som helst utom här.
Sandbanken!
Förflytta er uppför sandbanken!
Jag stannar.
Vi måste lämna plats åt de andra.
Det är det enda skydd vi har.
Stranden är målskjutningsområde.
Stannar vi här, dör vi.
Mamma! Mamma!
Ligg kvar! Huka er!
Vilka är ni?
104:e sjukvårdsbataljonen.
Vi ska sätta upp en fältstation.
Släng den där skiten.
Ta ett vapen och följ efter mig!
- Jag är träffad!
- Briggs!
Hjälp mig! Jag är träffad i magen!
- Sjukvårdare!
- Flottans strandbataljon, sir.
Vi ska göra plats för stridsvagnarna.
De håller ju på att sjunka!
Det är en order.
Gå någon annanstans.
Jag rensar här!
Kom, Briggs!
Sjukvårdare!
Sätt fart!
Fort! Kom igen! Sätt fart!
Strandpatrullen!
lnga stridsvagnar kom i land.
Vi saknar stridsvagnar.
Dog One är inte öppen.
- Vem för befäl här?
- Ni, sir!
- Sergeant Horvath!
- Sir!
Vet ni var vi befinner oss?
Där vi ska vara,
men ingen annan är här.
Ingen är där de ska vara.
Strandpatrullen!
Första attacken ineffektiv.
Vi håller inte stranden. Upprepar -
vi håller inte stranden.
Vi har resterna
från Fox-kompaniet,
Able-kompaniet och George-kompaniet!
Vi har några killar från flottan
och en strandkoordinator.
Strandpatrullen! Strandpatrullen!
Cat-F, Cat-F, C...
- Reiben här, sir!
- Någon annan?
Jackson, men det är allt.
Mellish här.
Caparzo!
DeForest är där med Wade.
Han är svårt skadad och säger
att han sprungit läck på 100 ställen.
Wade säger att det är *** med honom.
Hitta någon att hjälpa.
Han är bataljonens läkare.
- Fånga hans uppmärksamhet.
- Wade!
Hallå, doc!
För bort honom från stranden.
Vi har stoppat blödningen.
Vi har stoppat blödningen.
Fan också!
Ge oss en chans åtminstone,
din jävel!
Förbannade jävla skit!
Kom igen, Wade! Det är Mellish!
Vi har hittat Miller!
Sätt fart! Sätt fart!
Ar det alla som har klarat sig?
Vi har spridits ordentligt.
Det måste finnas fler.
- Det räcker inte.
- Utväg, Dog One...
Till höger. Eller vänster? Fan!
Nej, Vierville ligger västerut.
Det där är Dog One.
De dödar oss!
Vi har inte en chans.
Det är orättvist!
Samla ihop vapen och ammunition!
Kom igen, dra hit dem ur sanden!
Hörru, Reiben, Reiben, Reiben,
var är din Browning?
I kanalen, sir.
Den dränkte mig nästan.
Leta reda på något annat!
Bangalores!
Ta hit några bangalores!
Granater, granater!
Se till och få hit dem!
Bangalores på väg!
Pass på! Bangalores är på väg!
Kom igen, kom igen, kom igen!
- Jackson här, sir!
- Reiben tillbaka, sir!
En till. Ge mig en till.
Herregud, det gör så ont!
Jag kommer att dö!
Herregud! Herregud!
Fortsätt bara. Nästan där.
Herregud! Vilken jävla tur.
Fortsätt bara. Har du den?
Herregud, hjälp mig!
Du kommer inte att dö.
Det är okej. Titta inte på det.
Bangalores! Ur vägen!
Skott kommer!
Vi är på gång! Ta skydd!
Andra sidan hålet!
Så där! Nu sticker vi!
Ge honom morfin.
Rutin.
Prioriteras.
Han är död.
För hel..
In där!
Fan också. Jag kan inte röra mig.
Mellish, ge mig din bajonett.
Två MG42, två granatkastare.
20 meter bort, 30 meter åt vänster.
Det är ett litet skyddsvärn,
men det är i perfekt eldposition
om vi får förstärkning.
Vi måste öppna en väg här.
Reiben, Mellish, nu börjar kriget!
Ta betäckning och skjut på dem.
Davis, DeBernardo,
Young, Valk, gör er klara.
Understödseld.
Fort, fort, fort!
En jävla exekutionspatrull.
Det är enda sättet att få ut alla.
Short, Payton, McDonald, Parkes!
Det är er tur!
- Varför inte dela ut ögonbindlar?
- Här dör vi bara.
Understödseld!
Fort, fort, fort!
Kom igen!
Gå på, för tusan!
- Jackson.
- Sir.
Ser du nedslagskratern?
Ja, sir.
Den borde ge fullt skydd
från kulsprutan.
Invänta kommando.
Nu!
Kapten, om din mamma såg dig,
skulle hon bli arg.
Jag trodde du var min morsa.
Herre, var icke fjärran.
Förlåt mig alla mina synder.
Min synd är alltid inför Dig.
Hjälp mig, Gud.
Du, min styrka,
skynda till min hjälp.
- Utväg, Dog One!
- Vi är på gång!
Sätt fart!
Kom igen, sergeant!
Kom hit, Boyle!
Sergeant.
- Eld!
- Boyle, gör det!
Skjut inte! Låt dem brinna!
"Kamrat?" Din jävel!
Ligg ner.
Eld upphör! Eld upphör!
Sluta! Sluta! Eld upphör!
Sugar cane. Sugar Charlie 3.
Upprepar, Dog One är öppnad.
Skicka in bulldozrarna!
Jag väntar på
att få skicka in min grupp. Över.
Vad då?
Va? Förlåt, jag förstår inte
vad du säger.
Vad sa han? Vad sa han?
"Titta, jag har tvättat händerna."
- Hörru, Fish.
- Ja?
Titta här. En Hitler Jugend-kniv.
Och nu blir det en sabbatskniv?
Fortsätt framåt!
Vilken syn.
Ja, det är det verkligen.
En otrolig syn.
Bäste mr Brian Boyd,
troligtvis har ni nu fått höra...
- Bästa mrs Jensen...
- ..er sons död.
..inga ord kan dämpa sorgen...
Vi sörjer honom oerhört.
Han var en god soldat...
Vi tog del
i en av krigets
viktigaste operationer.
AI höll oss samman.
Han var alltid den förste att...
..kom till en glänta
där 4 000 soldater passerat...
Er make tjänstgjorde i ett förband
vars farliga uppgift det var att...
..som vi alla höll så mycket av.
Förlusten av Lee och andra som han
är ett hårt slag.
Jag förstår er önskan
om att bli informerad
om omständigheterna kring hans död...
Överste, det är något
jag vill visa er.
De här två männen dog i Normandie.
Den här på Omaha Beach.
Sean Ryan.
Den här på Utah.
Peter Ryan.
Den här mannen dödades
förra veckan i Nya Guinea.
Daniel...Ryan.
Dessa tre är bröder.
Jag har precis hört att deras mor
kommer att få alla tre telegrammen
i eftermiddag.
Det finns också en fjärde bror.
Han hoppade med 101 :a Airborne
natten före invasionen.
Han finns någonstans i Normandie.
- Lever han?
- Vi vet inte.
Följ med.
Det är för jävligt.
Alla fyra låg i samma kompani,
men de delades upp
efter att bröderna Sullivan
dog på Juneau.
Någon kontakt
med fjärde sonen, James?
Nej, sir.
Han landade i inlandet nära Neuville.
Det är bakom den tyska linjen.
Mac, det går inte att säga
var han landade.
Det sägs att 101 :a
splittrades åt alla håll.
Fellandningar över hela Normandie.
Om menige Ryan överlevde
kan han vara var som helst.
Han blev antagligen dödad i strid.
Arligt talat, om vi skickar
en räddningspatrull
rakt igenom de tyska trupperna
tillsammans med våra framryckande
trupper blir de också dödade.
Här har jag ett brev.
Det skrevs för länge sedan
till en mrs Bixby i Boston.
Ha lite tålamod med mig.
"Kära fru Bixby.
"Jag har fått veta
genom krigsdepartementet
"att enligt staben i Massachusetts
"är ni mor till fem...
"söner som dött
en ärofull död i strid.
"Jag förstår hur otillräckliga
mina ord måste framstå,
"och att de inte kan lindra sorgen
"efter en sådan
överväldigande förlust.
"Men jag kan inte undvika
"att erbjuda den tröst som finns
"i ett tack ifrån den republik
de dog för att rädda.
"Jag ber att Herren, vår Gud,
"förmår lindra ert smärtsamma lidande
"och låter er vårda minnet
av dem ni förlorat
"samt känna stolthet
"över att ha lagt
ett så dyrbart offer
"på frihetens altare.
"Med högaktning och respekt.
"Abraham Lincoln."
Den pojken lever.
Vi ska skicka någon
som kan hitta honom,
och vi ska se till
att han kommer därifrån.
Ja, sir.
OMAHA BEACH
TRE DAGAR EFTER DAGEN D
Vi förväntade oss 32 stridsvagnar.
27 uteblev.
- Miller, Charlie-kompaniet.
- Gå in, kapten.
Om stridsvagnarna
inte är här innan 0600
kommer en hel division
att bli ett lätt byte.
Håll mig underrättad.
Se till att Charlie-kompaniet
stannar i Vierville så länge.
Ja, sir. Ordonnans!
Airborne skulle
ha öppnat dörren åt oss,
men de hoppade fel
och allt spreds för vinden.
- Hur går det för er?
- Sektor 4 är säkrad.
Vi lyckades slå ut deras 88:or,
här, här och här.
De fick fyra av våra stridsvagnar
och några andra bilar.
De här två minfälten går ihop.
Vi försökte gå igenom,
men stället var fullt av minor...
Lite av varje.
Sprengminor 44, Schuminor 42.
Stridsvagnsminor,
jävlarna av trä som inte
ger utslag på mindetektorerna.
På den här vägen
har de placerat ut Tellerminor 43,
förmodligen för våra stridsvagnar,
härifrån till utkanten av byn.
Vi märkte ut dem
och kallade på ingenjörstruppen.
Något motstånd?
Vi hade väntat oss mer.
Vi mötte ett underbemannat kompani
utan artilleri.
Wehrmacht 346 infanteri,
Von Luck Kampfgruppe.
Vi tog 23 fångar,
som vi överlämnade
till militärpolisen.
Och förluster?
Siffrorna...
visar på 35 döda...
dubbelt så många sårade.
De ville helt enkelt inte
ge upp 88:orna.
Det var ett tufft uppdrag,
därför fick du det.
Ja, sir.
John...
Jag har ännu ett uppdrag till dig.
- Ja, sir.
- Direkt från toppen.
Vi ska ut med en patrull
till Neuville på ett PR-uppdrag.
Ska du leda en grupp?
En menig i 101 :a har förlorat
tre bröder och nu ska han hem.
Varför Neuville?
De tror att han landade fel.
Det blir inte lätt att hitta
en särskild soldat mitt i ett krig.
Som att hitta en nål i en nålstack.
Kompaniet, då?
Vi tar de bästa,
de andra får gå över till Baker.
Herregud.
Tog de ert kompani?
De sa att det var inte mitt,
utan arméns.
Ge mig Reiben, Jackson,
Wade, Beasley och Caparzo.
Beasley är död.
Mellish, då.
Har vi någon som talar franska?
- Inte vad jag vet.
- Talbot, då?
- Dog i morse.
- Jaha.
Jag ska leta reda på en tolk.
Vi samlas
vid bataljonens fordonsplats.
- Vad gör vi?
- Lystring... Va?
Vad ska vi göra?
Du åker hem insvept i flaggan
med en ost i arslet.
Du gillar det ju i arslet.
Givakt!
Lediga.
Jag söker korpral Upham,
- Timothy E.
- Jag är Upham, sir.
- Talar du franska och tyska?
- Ja, sir.
Brytning?
En aning på franska,
men tyskan är perfekt.
Du är tilldelad mig.
Samla ihop utrustningen.
Vi ska till Neuville.
När uppdaterades det här?
0830, sir.
Dessa två axlar drar söderut...
Sir, det finns tyskar i Neuville.
- Ja, korpral.
- Sir, massor av tyskar.
Har du problem med det?
Jag har aldrig varit i strid.
Jag ritar kartor och tolkar.
Jag måste ha någon
som talar franska och tyska.
Mina tolkar är döda.
Jag har bara grundutbildning.
- Avfyrade du ditt vapen då?
- Ja, sir.
- Hämta då din utrustning.
- Ja, sir.
Sir, får jag...
Sir, får jag ta med skrivmaskinen?
Ja, sir.
Tack så mycket, sir.
- Ar det en souvenir?
- Nej, sir.
Ta god tid på dig.
Se det från den ljusa sidan, korpral.
För det första
slipper du släpa på det där.
- Den där behöver du.
- Behöver den. Ja, sir.
Vill du få huvudet bortskjutet?
Rör mig inte med dina små råttklor.
Tillbaka in i ledet, för fan.
Jag undrade bara
var du kommer ifrån.
- Caparzo, eller hur?
- Stick och brinn, korpral.
Visst.
Varje gång du gör honnör för kapten
blir han måltavla för tyskarna.
Så gör det inte,
särskilt inte om jag står bredvid.
Vad handlar din bok om?
- Var försiktig.
- Förlåt.
Den handlar om det brödraskap
som utvecklas mellan soldater i krig.
Brödraskap?
Vad vet du om brödraskap?
Den här grabben är ju för mycket.
Fråga kapten var han kommer ifrån.
Ja, fråga kapten.
Han berättar allt du vill veta.
Kan ni förklara hur det här går ihop?
Varför riskerar man
åtta liv för att rädda ett?
20 grader. Kan någon svara på det?
Reiben, tänk på
den stackars jävelns mor.
Jag har väl också en mor?
Du har också en mor.
Sergeanten har en mor.
Jag tror ta mig fan
att även kaptenen har en.
Kanske inte kaptenen, men vi andra.
"De ska inte fråga varför
bara kämpa hårt och dö."
Vad menas med det? Ska vi alla dö?
Det handlar om
vår plikt som soldater.
Ja, sir.
Vi lyder order. Det står över allt,
- inklusive era mödrar.
- Tack, sir.
Aven om uppdraget är "***"?
Särskilt om det är "***".
- Vad betyder "***"?
- Det är tyska.
Det har jag aldrig hört.
Sir... Jag har en åsikt om det här.
Dela då med dig till oss andra.
Enligt min åsikt
är hela det här uppdraget slöseri
med värdefulla resurser.
- Fortsätt.
- Det tycks mig, sir,
att Gud gav mig en gåva när Han
gjorde mig till en god soldat.
Reiben, så här ska det låta
när man gnäller.
- Fortsätt, Jackson.
- Jag menar
att om Gud satte mig inom
en kilometers avstånd från Hitler
med klar sikt, sir...
Packa era väskor, killar.
Kriget är ***.
Det är genialt, bondtölp.
Gnäller ni aldrig, kapten?
Jag gnäller inte inför er.
Det följer en speciell ordning.
Man gnäller bara uppåt.
Ni gnäller för mig, jag gnäller
för min överordnade och så vidare.
Jag gnäller aldrig för er
eller inför er.
Ursäkta, sir, men...
Låt säga att ni inte var kapten.
Vad skulle ni då säga?
I så fall
skulle jag säga
att uppdraget är utmärkt, sir,
med ett betydelsefullt mål, sir,
och därför värdigt min bästa insats.
Dessutom...känner jag helhjärtat
med menige Ryans mor,
och är villig att riskera mitt
och mina mäns liv -
särskilt ditt, Reiben -
för att lindra hennes smärta.
- Han är bra.
- Jag älskar honom.
Okej.
- Dunder!
- Blixt!
Upham, dit bort!
Reiben, ni fyra sätter fart.
Fort, fort, fort!
- En välkommen syn.
- Undsättningen är här.
Hur många är ni?
Bara åtta.
Vi är inte er undsättning.
- Vad menar ni?
- Vi ska hämta menige Ryan.
Vem? Ryan? Varför?
- Finns han här?
- Jag vet inte.
Kanske på andra sidan stan.
Tyskarna lyckades dela på oss.
- Vad hette han?
- Ryan. James Ryan.
Han hoppade med 101 :a.
Goldman, kalla på en ordonnans.
Kom igen.
Jonesy, lämna rum där uppe!
Vi stoppades av hård eldgivning
österifrån.
Tyskarna har förstärkt
sina trupper hela dagen.
Det har varit tyst i 45 minuter.
Det mesta av den tyska elden
koncentreras västerut.
- Vem är är det i högtalaren?
- Dagwood Dusseldorf,
vår vänlige moralofficer.
Frihetsgudinnan är kaputt.
"Frihetsgudinnan är kaputt."
Det är oroväckande.
Ta andra till vänster...
Din farsa omskars av min rabbin,
din jävel!
Menige Ryan, James,
hoppade troligen fel med 101 :a.
- Uppfattat?
- Ta skydd!
Gå!
- Era sadistiska jävlar!
- Ner!
De vet att vi är isolerade,
de tar vår ordonnans.
Varför fortsätter de att skjuta?
Så länge han lever kan han prata.
- Vi skulle göra samma sak.
- Nej!
- Gör er beredda.
- Ja, sir.
Boyd, försök att meddela
kapten Hamill att vi är på väg.
Hur ser resten av Neuville ut?
Nästa kvarter har tvåvåningshus
på båda sidorna.
Många fönster
och ett torg till vänster.
- Visa mig.
- Sergeant, stanna här.
Ja, sir.
Vi håller oss utanför eldlinjen
och använder byggnaderna.
Försök med vänster.
Två av dina, två av mina.
Hastings, Goldman, hitåt!
Reiben, Caparzo.
Grundprinciper. Korta språngmarscher.
Högt och lågt vid hörnen.
Var beredda på närstrid.
Gå. Upham,
stanna hos sergeant Horvath.
Stanna här.
Jag har honom närmast kroppen.
Stanna hos mig.
Vid slutet av kvarteret
finns grindarna in till torget.
Bra.
Var kommer kaptenen ifrån?
Lista ut det och vinn ett pris.
300 dollar, tror jag.
Kompaniet har en pott.
Insatsen är fem dollar.
Försiktigt.
Runt hörnet.
Ta skydd när ni är bakom grindarna.
Någon måste veta det.
Vi har hängt ihop sen Tunisien
och jag har ingen aning.
Mina vrister värker.
Jag kommer att behöva rullstol
innan kriget är över.
Så där. Herregud.
Vrister som en gammal gumma.
En gammal...
Vet du inte ens
var han gick i skolan?
Kaptenen gick aldrig i skola.
De satte ihop honom
av delar från döda soldater.
Var uppmärksam.
Jag vet var han kommer ifrån,
för jag är uppmärksam.
Akta så att du inte
trampar i skitsnacket.
Okej.
Dunder!
Dunder, annars skjuter vi!
Upham, säg till dem att visa sig.
Fråga om de vet var tyskarna är.
Vad säger han?
Något om barnen.
Han vill att vi tar barnen.
Nej, vi kan inte ta barnen.
Det går inte.
Vi kan inte ta barnen! Nej!
De tror att de är säkra med oss.
Det är inte säkert med oss!
Är du galen? Lyssna på kapten!
De tror att de kommer att vara säkra.
Caparzo! Lämna tillbaka ungen!
Lämna tillbaka flickan!
Caparzo,
lämna tillbaka barnet nu!
Hur säger man: "Det är okej"?
Hon liknar min systerdotter.
Lämna tillbaka ungen!
Det vore anständigast
att ta henne till nästa stad.
Vi gör inte anständiga saker,
vi lyder order!
Sergeant, ta ungen!
Ta skydd! Ta skydd!
Kom. Nej!
Fan! Var kom det där ifrån?
Han var nere innan vi hörde skottet.
- Där skulle jag vara.
- Jag såg det inte.
450 meter, kanske lite mindre.
Gå inte ut dit, killar!
Det är en skicklig skytt.
Gråt inte. Jag ska ta dig
till mamma och pappa.
Gråt inte mer.
Carpy.
- Kapten!
- Håll ut, Caparzo.
Hjälp mig upp.
Jag kan gå. Jag kan gå.
Caparzo, ligg still!
Okej.
Två snäpp, vind från vänster.
Kapten, kan ni se honom?
Hur mår han?
Wade, stanna där.
Var är han skjuten?
- Ser ni honom?
- Stanna där!
Ner med dig, för tusan!
Vad är det med dig?
Tänk om du också blir skjuten?
- Fish, kom hit.
- Carpy, håll ner huvudet!
Håll ner huvudet.
Gode Gud, jag förtröstar på Dig.
Låt mig inte känna skam.
Rädda mig från mina fienders hand.
Kopiera det.
Kopiera det och skicka det åt mig.
Du får skicka det själv!
- Det är blodigt!
- Jag ser det.
Det är till min far.
Det är blod på det, Fish.
Vi fick honom. Håll er nere.
- Hur illa är det?
- Kanske en lungskada.
Se till att få hit kulsprutan!
- Läge!
- Klart åt båda hållen!
Därför kan vi inte ta med oss barn.
Horvath, kontrollera ammunitionen.
Upham, fyll vattenflaskorna.
- Sergeant Hill.
- Ja, sir.
Samla ihop era män.
Vi träffas vid nordvästra hörnet.
Mellish, kontrollera tornet!
Nu! Kom igen!
At helvete med Ryan.
- Dunder!
- Blixt!
Kom in.
Vi söker kapten Hamill.
- Han finns på andra sidan torget.
- Andra sidan?
Försiktigt. Se upp för krypskyttar.
Ta det lugnt. Sitt ner.
Leta reda på kapten Hamill
och för honom hit.
Där uppe?
Inte fan vet jag. Gå och se efter!
Tack, din tönt.
Okej.
Ni killar kan
sträcka ut er här ett tag,
medan jag får ut fripassageraren
ur stöveln.
Lägg ner era vapen!
- Ner med dem!
- Ner med vapnen, för helvete!
- Jag skjuter! Jag skjuter!
- Ner med dem!
Nu! Lägg ner dem!
Klart här uppe!
- Fan. Fan!
- Klart här uppe!
Klart nere!
- Nog för att göra en gammal.
- Vi får hoppas det.
Fred Hamill, Pathfinders 101 :a.
John Miller, Second Rangers. Tack.
Vi söker menige James Ryan.
Han ingår i er trupp.
Har ni någon aning om var han är?
- Hur såg vägen ut?
- Storslagen.
- Nästan all ammunition gick åt.
- Och en av våra män.
Löjtnant, flytta bazookan
till andra sidan vägen.
- Ja, sir!
- Och ta hit Ryan.
Ryan, uppåt och mitten.
Här kommer vår grabb.
Jag sa ju att han var en skit.
- Sir, menige Ryan anmäler sig.
- Lediga.
Kapten Miller, Second Rangers,
vill tala med dig.
Den här vägen.
Okej. Sätt dig.
Jag har tyvärr dåliga nyheter.
Det finns inget lätt sätt
att säga det här på,
så jag säger det rent ut -
dina bröder är döda.
Vi har fått order om att hämta dig.
Du ska åka hem.
Herregud, mina bröder är döda.
Vi som skulle ut och fiska
när jag kom hem.
Vi är så ledsna, James.
- Hur...hur dog de?
- De dog i strid.
Nej, det är inte möjligt...
De är ju...
Det...det är omöjligt.
Mina bröder går fortfarande i skolan.
- Ar du James Ryan?
- Ja.
James Francis Ryan från lowa?
James Frederick Ryan, Minnesota.
Mina bröder är alltså okej?
Ja, det är de nog.
Ar det säkert?
Vi söker en annan Ryan.
Hur kan ni veta det?
Det kanske är ett missförstånd,
och hans bröder är okej, medan...
Jag är ledsen för besväret.
Jag har just skrivit till dem.
Jag måste åka hem.
- Jag måste åka hem nu.
- Ta det lugnt.
- Var finns vår Ryan?
- Vet inte.
Har ni kontakt med er överordnade?
- Det förklarar det.
- Vilken enhet är han i?
Baker-kompaniet, 506.
- Killen med den brutna foten?
- Charlie, tror jag.
- Tror du?
- Ja.
Ryan? Jag vet inte.
- Var landade ni?
- I Vierville.
Vierville? Hur hamnade ni här?
Säg det.
Planen blev beskjutna.
Piloten försökte på alla sätt
ta sig ut.
Drog på oss mer eld med hoppen.
Sedan hamnade jag här.
Jag har inte sett en enda
från min grupp.
Var det någon som sa
var ni skulle landa?
Nej, men vi hade alla
samma samlingsplats.
Visa mig.
Mina män är utmattade.
Vi vilar här i tre timmar
och drar vidare i mörkret.
Finns det något trestjärnigt hotell
kvar i den här stan?
Någonstans med rena lakan
och rumsbetjäning?
- Vad sägs om en mysig kyrka?
- Det tar vi.
Har ni nyheter? Hur går anfallet?
Vi har säkrat stranden.
Dessvärre tar Monty tid på sig.
Vi kan inte sticka
förrän han är klar.
- Han är övervärderad.
- Jag håller med.
Man måste ta Caen
för att kunna ta Saint-Lo.
Och Saint-Lo
för att kunna ta Valognes.
Sedan har man Cherbourg.
- Från Cherbourg till Paris.
- Därifrån till Berlin.
Och sedan den stora båten hem.
Vi skulle behöva er här,
men jag förstår vad ni måste göra.
Gör du?
Ja. Jag har själv ett par bröder.
- Lycka till.
- Tack.
Nej, jag menar allvar.
Hitta honom och skicka hem honom.
Vad är det med er hand?
Jag vet inte.
Det började i Portsmouth
när vi förberedde för embarkering.
Det kommer och går.
Ni måste kanske byta jobb.
Det här tycks inte passa er längre.
Vad är det?
- Vad då?
- Ingenting.
Vad hette den där grabben i Anzio?
Han gick alltid på händer
och sjöng en sång
om en trapetskonstnär.
Vecchio.
Ja, Vecchio.
Det var en lustig grabb.
Han brukade pissa ett "V"
på allas jackor
- för Vecchio.
- För "victory".
- Han var så liten.
- Han var en dvärg.
"Hur kunde du bli en ranger?"
Han blev skjuten i foten.
Han kunde gå fortare på händer.
Han kunde springa fortare
på händer än...
Du förstår, att när man tar livet
intalar man sig själv att det skedde
så att man skulle kunna rädda livet
på två, tre eller 10 andra.
Kanske hundratals andra.
Vet du hur många män
jag har förlorat?
- Hur många?
- 94.
Men det innebär
att jag har räddat livet
på tio gånger så många, eller hur?
Kanske till och med
tjugo gånger så många.
Så enkelt är det.
Det är så...
Det är så man rationaliserar valet
mellan uppdraget och männen.
Men den här gången
är uppdraget en man.
Jag hoppas att Ryan är värd det här.
Han bör åka hem och hitta bot
för någon sjukdom,
eller uppfinna någon extra hållbar
glödlampa, eller liknande.
Jag skulle inte byta ut tio Ryan
mot en Vecchio eller en Caparzo.
Amen.
Titta. Nu börjar det igen.
Sir...mår ni bra?
Vi ger oss i väg om två timmar.
Försök att sova lite.
- Jag förstår inte hur han gör.
- Vad då?
Somnar så där med en gång. Titta.
Han slocknar så fort han lägger sig.
Ett gott samvete.
Hur är det man säger: "Gud är
med oss, så vem fan är med dem?"
"Om Gud är med oss,
vem kan då vara mot oss?"
Ja, sa jag inte det?
Om man vill somna
ska man försöka hålla sig vaken.
Hur då, Wade?
Min mamma jobbade på sjukhus
och kom hem sent
och sov hela dagarna.
Vi kunde bara prata
precis när hon kom hem.
Så jag brukade ligga i sängen
och försöka hålla mig vaken,
men det fungerade inte,
för ju mer jag försökte,
desto fortare somnade jag.
Det hade inte hjälpt hos mig.
Min mamma skulle ha väckt mig
och pratat till gryningen.
Hon var aldrig för trött
för att prata.
Det var väl bara då
hon fick en syl i vädret.
Men ibland när hon kom hem tidigt
Iåtsades jag sova.
- Vem? Din mamma?
- Ja.
Hon stod i dörröppningen
och såg på mig,
men jag bara blundade.
Jag visste att hon
ville veta hur jag hade haft det,
att hon kommit hem tidigt...
bara för att få prata med mig.
Men jag rörde mig inte.
Jag låtsades ändå sova.
Jag vet inte varför.
Vi har bara några timmar på oss.
Sov nu.
Kapten? Sir?
Korpral?
Hur går det? Är allt okej?
Jag tror att det här
bara är bra för mig.
Jaså?
På vilket sätt?
"Krig lyfter sinnena,
"ger viljekraft,
"förbättrar fysiken,
"för män mot varandra i möten
"där man får mäta sig mot man."
Det var väl Emersons sätt
att se den ljusa sidan av saken.
-Känner ni till Emerson?
-Ja, en del.
Var kommer ni ifrån?
Vad gjorde ni före kriget?
Hur stor är potten nu?
Jag tror den ligger på 300.
När den nått 500,
berättar jag det för dig
och så delar vi på pengarna.
Om det är så ni känner det,
så är det min plikt
att föreslå att vi väntar
tills det blir 1 000.
Tänk om vi inte lever så länge.
- 500?
- 500 blir bra.
- Ja, sir.
- Ja.
- Sov nu, korpral.
- Ja, sir.
Har ni sulfa?
Sjukvårdare, min kompis blöder.
Jag behöver ett förband.
- Wade.
- Ja, sir?
- Se om du kan hjälpa till.
- Ja, sir.
Ni ska inte behöva vänta länge till.
Hur är det här?
Okej.
Det är okej. Var inte orolig.
Doktorn är här nu.
Det är okej.
29:e infanteriet är snart här.
Plasma. Har någon plasma?
- Kapten. Hallå, kapten.
- Soldat, berätta vad du vet.
Löjtnant DeWindt, sir.
99:e trupptransportplutonen.
Jag var pilot på planet. 22 döda.
Jag fick inte en skråma, men min
andrepilot fick huvudet bortskjutet.
Vilka är de?
De vi kom med stack första natten.
Det har kommit in
några grabbar åt gången.
Sedan skrapar någon officer
ihop en grupp
och ger sig av
för att ställa till bråk.
Vi söker efter en James Ryan.
Baker-kompaniet från 506 i 101 :a.
Tyvärr. Soldater kommer och går.
Upham, ta reda på
om Ryan är med i den gruppen.
Reiben, lukta på hans ben
och kolla om det luktar gammal ost.
Va?
"Juden."
"Juden!"
Fortsätt! Gå på!
Jag är jude, förstår ni.
Jag får inte ut honom därifrån.
- Det krävs en vinsch.
- Ja.
Stjärnor.
Brigadgeneral Amend från 101 :a.
Ställföreträdande befälhavare, 101 :a.
Något jävla geni fick den idén
att sätta stålplåtar på planet
för att skydda generalen från skott.
Tyvärr talade de
inte om det för mig
förrän vi var i luften.
Det var som att flyga ett tåg,
alldeles för tungt.
Noga uträknade funktioner åt helvete.
Jag bröt nästan armarna av mig.
När de släppte oss
försökte jag vinna höjd
för att inte störta.
Vi for neråt som en jävla meteor
och hamnade här.
De andra klarade sig.
Men vi var alldeles för tunga.
Gräset var vått.
Marken sluttade och så.
22 grabbar döda.
- Allt det för en general?
- En man.
- Det är mycket sånt nu för tiden.
- "***."
Alldeles riktigt.
Jag hittar inte "***"
i mitt tyska lexikon.
- Upham.
- Ja, sir?
Ta reda på om Ryan finns där ute.
Ja, sir.
Ni kanske vill kolla de här.
ID-brickor.
Fler än jag vill räkna.
Jag har täckt över många kroppar.
- Börja gå igenom de här.
- Ja, sir.
Jag hjälper dig.
Vad tror du? Finns han här?
- I så fall hittar jag honom.
- Det gör han säkert.
Tio dollar på att han lever.
- Vad har vi här?
- Ni har inte en chans.
- Tror du den lille skiten är här?
- Leta på bara.
Okej. Gary lanico.
Ben Rubino. Mike Cessacchio.
Bara svartskallar.
Kom igen, fel namn.
Wee Willie Winkie - din polare.
Vi måste hitta den jäveln.
Var är fanskapet?
Blanda inte ihop dem.
Håll dig till din hög.
Hur ska jag kunna hålla dem isär?
Ta och håll käften, Reiben.
- Nu ska vi vara vänner.
- Lite sur?
- Jag har honom!
- Vad snackar du om?
Titta här, Mellish.
Du är ett geni. R-l-E-N-N-E.
Det är franska.
Vet du vad det betyder?
"lngenting."
- Vad slår en triss?
- Alla mina är från New York.
- Behöver ni hjälp?
- Jag har kåk.
Jag slår dig. Straight flush.
Du tittade på mina brickor.
Du fuskar, vet du det?
Han är bara för mycket.
Behöver ni hjälp?
Kan ni läsa det där?
Titta på den här stackars jäveln.
- De är visst inte skottsäkra.
- Tydligen inte.
Vad har han mellan öronen?
Samma som du har mellan benen.
- Det har han rätt i.
- Inte illa, Jackson.
Vad i helvete håller ni på med?
Hela fallskärmstruppen tittar på.
Det är inte pokerbrickor.
Okej, okej, lägg tillbaka dem.
Han finns inte här.
Vi borde dela upp oss i grupper,
gå runt i skogen och ropa hans namn.
Han skulle höra oss
förr eller senare.
Det blir nog lite svårt, kapten.
Folket här kanske har sett honom.
Känner ni Ryan från 101 :a?
Är det någon som känner Ryan?
Menige James Ryan från lowa?
Känner någon Ryan?
Hörru, Joe, har inte Michaelson
någon polare som heter Ryan
från C-kompaniet?
- Jag tror det.
- Hämta honom.
Känner du menige Ryan?
Ni måste tala högre.
Högre! Jag hör inte så bra.
Det kommer och går!
En granat exploderade nära huvudet.
Jag förstår.
Känner ni menige Ryan?
Vem?
Nej, nej, nej. James Francis Ryan.
Ge mig en penna
och något att skriva på.
Snabbt, en penna!
En liten.
Skriv ner det här:
"James Francis Ryan?
"lowa? Känner du honom?"
Läs det här.
- Visst känner jag honom.
- Vet han var han är?
Ja, ja! Vi missade vårt mål
med ungefär 30 km,
och hamnade i nån jävla bondhåla.
På väg hit till samlingsplatsen
träffade vi på en överste
som samlade ihop män
- för att ta sig till...Ramelle...
- Ramelle.
För att vakta en bro.
Då sågs vi senast.
Toppen! Tack.
Skriv "Tack". Läs, och tack.
Ingen orsak!
Samling runt mig.
Tack, löjtnant.
Vi är här.
Ramelle ligger vid floden Merderet,
sydväst om oss.
Vet ni någonting om den här bron?
Målet har alltid varit Cherbourg.
Vi måste ha en djuphamn
för att komma till Paris.
Det vet Rommel.
Han försöker få sitt pansar
över floden.
Då kan han anfalla våra trupper
när vi går mot Cherbourg.
Vilken by som helst med en hel bro
är rena guldgruvan.
Då sticker vi.
Kapten!
Vad fan är det där?
En radaranläggning.
Den fungerar säkert inte.
Det ser ut att finnas något
i den där...
bunkern under anläggningen.
- Ser du?
- Ja. Ni har nog rätt.
Vad är det?
Ett kulsprutegevär, antagligen MG42.
Ar det vad som fällde dem?
En av dem kan vara vår.
Nej, de är från 82:a.
Jag vet inte hur snabba ni är,
men om vi tar en omväg
får tyskarna inte veta att vi är här.
Kapten, varför går vi inte runt?
Jag förstår vad du menar,
men det går inte.
Jag håller med Reiben.
- Vi lämnade 88:or åt dem.
- Till flygvapnet.
De slösar inte bort det
på ett kulsprutegevär.
Vi kan strunta i det här
och slutföra uppdraget.
Det här är väl inte vårt uppdrag?
Ar det vad ni vill? Lämna det här?
Låta dem ligga i bakhåll
för nästa grupp?
Jag säger bara
att det är en onödig risk
med tanke på vårt uppdrag.
Vårt uppdrag är att vinna kriget.
Sir, det här känns inte alls bra.
När tyckte du senast
att något kändes bra?
Tre man springer fram
under eldgivning.
Mellish, till höger. Jag i mitten.
Vem går till vänster?
Vem går till vänster?
- Jag gör det. Jag går till vänster.
- Okej.
Upham, byt plats med Jackson.
Håll dig i bakgrunden.
Ja, sir.
Vänta tills han måste byta magasin.
Vi borde kunna slå ut honom
med granater.
- Jag borde kanske gå i mitten.
- Inte som du springer.
- Jag borde kanske gå till vänster.
- Du borde kanske hålla käften.
Reiben, du ger understödseld.
Se till att ni har nya magasin redo,
och extra granater till löparna.
Kullen är ren! Fyra tyskar döda.
Upham, ta utrustningen och kom hit.
Vi behöver vatten och förband!
Ta ut morfinet
ur den extra förbandslådan.
Fan också! Få på lite sulfa där.
- Lyft upp mina ben.
- Mer sulfa, Mellish.
Du kommer att klara dig.
Hur ser det ut?
Du ska till ett sjukhusfartyg.
Mer sulfa!
Lyft upp mina ben! Lyft upp mina ben!
Jag gör det, jag gör det!
Upham, ge mig din vattenflaska!
- Kom igen, kom igen.
- Tryck på såret.
- Du klarar dig.
- Hur ser det ut?
- Ge honom morfin.
- Hur ser det ut?
- Okej.
- Hur ser det ut?
- Här kommer morfinet.
- Ar jag skjuten i ryggraden?
- Du är okej, Wade.
- Ar jag skjuten i ryggraden?
Lyft upp honom. Försiktigt!
Tryck på såret.
- Försiktigt.
- Lyft upp honom.
Det är okej. Allt är under kontroll.
Wade, du har ett utgångshål.
Det sitter i ryggslutet.
Hur stort är hålet...
Ungefär som ett ekollon.
Du klarar dig.
Lägg ett tryckförband.
Det är okej.
Mer tryck över såret!
Blöder något mer än de andra?
Ja, här. Vet du vad det är?
- Nej.
- Jag lägger din hand där.
- Oka trycket!
- Här. Här är det.
Herregud, min lever!
Herregud, det är ju min lever!
Säg vad vi ska göra.
Hur kan vi fixa det här?
Vad kan vi göra? Berätta!
Fan också!
Jag skulle behöva lite mer morfin.
Mer morfin?
Ge det till honom.
Ge det till honom.
- Jag vill inte dö.
- Wade, här kommer det.
Nu kommer det.
Ge honom en till.
Mamma?
Mamma?
Jag vill åka hem.
Reiben, håll i honom.
Inte än!
Först ska han märka ut
och täcka över Wades kropp.
Likadant med fallskärmssoldaterna.
Se om han har några papper på sig.
Fråga den jäveln
om det var han som sköt Wade.
- Det spelar ingen roll!
- Det gör det visst!
Sluta upp att snacka skit.
Jackson, du är träffad.
Fan.
- Det är bara en skråma.
- Se till att det blir rengjort.
Du och sergeanten håller vakt.
- Han ber oss att inte skjuta.
- Jag ger fan i vad han säger.
Låter ni dem skjuta honom?
- Det är inte rätt.
- Hjälp honom med kropparna.
Vad är det som händer?
Amerikansk.
Jag tycker om amerikansk.
Steamboat Willie.
Steamboat Willie.
Ja, Steamboat Willie. Amerikansk.
Han säger att han inte är klar.
Det är vad du tror.
Snälla...jag tycker om Amerika.
"Fancy schmancy! What a cinch!
"Go fly a kite!
Cat got your tongue! Cool beans!
"Betty Boop! What a dish!
"Betty Grable. Nice gams.
"l say can you see...
I say can you see...
"l...l say..."
At helvete med Hitler.
At helvete med Hitler.
Han är ledsen
för det som hände Wade.
Han säger att han är ledsen för Wade.
Kapten!
Kapten, det är inte rätt!
Det vet du. Han är fånge.
Han gav upp.
Han gav ju upp.
Säg till honom...
att gå tusen steg åt det hållet.
Sen kan han ta av bindeln.
Vi går vidare
och han ger sig till nästa patrull.
- Låter ni honom gå?
- Han är krigsfånge.
Vi kan inte ta med honom.
Våra grabbar tar hand om honom.
Om inte "Wehrmacht"
hittar honom först,
och skickar ut honom i kriget igen.
Kapten, låter ni fienden gå?
- Det är för jävligt.
- Det har du rätt i.
Ar det för jävligt?
Att skjuta en fånge är emot reglerna.
Reglerna försvann precis med din vän.
Det var väl det enda rätta,
eller hur, kapten?
Samla ihop er utrustning.
Du hörde vad kapten sa.
Kapten gav dig en order.
Ja, som när han beordrade oss
att slå ut kulsprutegeväret.
- Ett smart drag, sergeant.
- Soldat, du går för långt.
Ja, det var
ett jävligt vanskligt beslut,
men vad gör det,
när vi bara förlorade en man?
Det gör säkert
mamma Ryan glad att veta
att Jimmy är viktigare än två av oss!
Och vi har inte ens hittat honom än!
- Rör mig inte!
- Reiben, upp med dig!
Samla ihop utrustningen.
Fall in i ledet.
Jag har fått nog
av det här uppdraget.
Sir.
Du lämnar inte din kapten.
Fall in i ledet.
Jag åker gärna i fängelse
om jag måste.
- Jag säger inte till igen.
- Kapten!
Det är vansinne!
Fall in i ledet!
- Skjuter du mig på grund av Ryan?
- Nej, för att jag inte gillar dig.
Låt honom sticka.
Låter ni det här ske?
Kapten, ser ni inte?
- Kapten? Sir? Ryan är död.
- Skitsnack.
- Sir, vi måste lösa det här.
- Jag har ett sjätte sinne.
Du dödar inte tyskar,
men mig skjuter du?
- Han var bättre än du.
- Kom igen, sätt en kula i benet.
Jag ska skjuta dig i munjäveln!
Gör det, då!
Du kan aldrig hålla käften!
Snälla kapten....
- Vad är potten uppe i nu?
- Va?
- Din fega jävel!
- Jag väntar, sergeant.
Mike, vad är potten uppe i nu?
Hur mycket är det?
Ar det 300 dollar? Jag är lärare.
Jag är lärare i uppsatsskrivning
i staden Addley i Pennsylvania.
Under de senaste elva åren
har jag undervisat
i Thomas Edison-skolan.
Jag tränar baseballaget på våren.
Det var som fan.
När jag talar om
vad jag gör där hemma,
tänker folk: "Typiskt."
Men här är det ett...
ett stort...
ett stort mysterium.
Jag antar
att jag har förändrats en del.
Ibland undrar jag
om jag har förändrats så mycket
att inte ens min fru känner igen mig
när jag kommer hem.
Och hur jag någonsin ska kunna...
berätta för henne om dagar som dessa.
Ryan...
Jag vet inget om Ryan.
Jag bryr mig inte.
Han betyder inget för mig.
Han är bara ett namn.
Men om jag lyckas hitta honom
och det betyder att jag
får komma hem till min fru,
ja, då är det mitt uppdrag.
Vill du lämna oss?
Vill du gå ut och kämpa i kriget?
Okej då.
Gör det. Jag tänker inte stoppa dig.
Jag fyller till och med i papperen.
För varje man jag dödar,
desto längre hemifrån känner jag mig.
Med minnen
Från förflutna dagar
I min ensamhet
Hånar du mig
Med minnen som aldrig dör
Jag sitter i min stol
Fylld av förtvivlan
Ingen annan
Kan vara så förtvivlad
Omgiven av dysterhet
Sitter jag och stirrar...
Bandvagn! Ta skydd!
Vem är det som skjuter?
Gå in på vänster flank!
Vänta! Ar det säkert?
101 :a! Vi kommer fram.
Det var en rekognoseringspatrull.
Vi har väntat på en.
Det måste ha varit den.
Kapten Miller,
Charlie-kompaniet, Second Rangers.
Korpral Henderson,
Easy-kompaniet, 501 :a.
Ryan, 1 :a i 506:e.
PFC Toynbe, 3:e i 506:e.
James Francis Ryan?
Ja, sir. Hur kunde ni gissa det?
Ni tycks ha råkat riktigt illa ut.
Ja, sir. Mötte en mindre enhet.
De spöade skiten ur oss med 88:or.
Om ni ska avlösa oss,
ska jag lägga in ett klagomål.
Det har jag förståelse för.
Vem är er överordnade?
Det skulle ha varit
kapten Jennings, sir.
Det bästa vi har nu är en korpral.
Vad sysslar ni med?
- Vi är här för hans skull. Ryan.
- För min skull, sir?
James Francis Ryan från lowa?
Ja, sir.
Payton i lowa, det stämmer.
Vad handlar det här om?
Dina bröder har dödats i strid.
Vilka?
Allihop.
Ar det säkert?
Ja, tyvärr.
Vill du tänka över det en stund?
Du kanske vill gå undan lite?
- Vad är det här?
- Ryans bröder är döda.
- Vilka?
- Allihop.
Ni...
Ni kom alltså ända hit
för att berätta det för mig?
Du ska åka hem.
Vi har order om
att föra dig tillbaka.
Tillbaka?
Korpral Henderson...jag är ledsen
att ta ännu en man ifrån er,
men det är en order.
När blir ni avlösta?
Sir, det kan vi omöjligt veta.
Jag har order om
att inte lämna min post.
Ja, men det här
ändrar saker och ting.
Det förstår jag inte.
Enligt arméchefen gör det det.
Vi måste hålla bron.
Vårt flyg har bombat varenda bro
förutom två,
en i Valognes och den här.
Tyskarna får inte ta dem.
Din enhet kan stanna,
men för dig är festen över.
Inte förrän vi får förstärkning...
Du har tre minuter på dig.
De, då? Det finns ju knappt...
Hörru, din jävel!
Två av våra män har dött
medan vi har letat efter dig.
- Sir?
- Det stämmer.
Vad hette de?
Irwin Wade och Adrian Caparzo.
Jag förstår inte...
Det är inte rätt, sir.
Varför skulle jag få åka hem?
Varför inte de?
De har kämpat lika hårt.
Ar det vad de ska säga din mor
när de skickar henne
ännu en ihopvikt amerikansk flagga?
Säg till henne att ni hittade mig
tillsammans med
de enda bröder jag har kvar,
och att jag aldrig
kommer att överge dem.
Jag tror att hon kommer att förstå.
Jag lämnar inte den här bron.
Vilka är era order?
Sergeant,
saker och ting har förändrats.
Världen har plötsligt
blivit surrealistisk.
Visst, men frågan kvarstår.
Jag vet inte. Vad tycker du?
Ni vill inte veta vad jag tycker.
Jo, Mike, det vill jag.
En del av mig håller med grabben.
Varför ska just han få åka hem?
Om han vill stanna,
så låt honom göra det.
Ja.
Men en annan del av mig tänker att
om vi som genom ett mirakel stannar
och faktiskt klarar oss ur det här,
så kanske vi
ser tillbaka på det hela
med vetskapen om att räddningen
av Ryan var det enda anständiga
som vi lyckades åstadkomma i den här
fruktansvärda, eländiga röran.
Det är mina funderingar, sir.
Som ni sa, kapten...
Om vi gör det, har vi alla
förtjänat rätten att åka hem.
Tusan också.
Det här är allt vi har.
Två .30-kalibers kulsprutegevär,
17 granater, 1 1 Hawkinsminor.
Vi har två bazookas,
men bara åtta raketer.
Och en del mindre vapen.
Vi hade en granatkastare,
men den har förstörts.
Vi kan lika gärna spotta
om de kommer med stridsvagnar.
- Det gör de säkert.
- Vad anser ni, sir?
De kommer nog att försöka
ta sig runt flankerna...
om vi inte kan locka ut dem hit
mellan byggnaderna
där spillrorna skapar en flaskhals.
- Oskadliggöra den?
- Om vi kan.
Vi har en chans om vi lyckas
förvandla den till en vägspärr.
Ja, sir,
om vi inte låter dem samlas.
Vi slår till hårt
och samlas sen vid bron.
Ett kulsprutegevär kan pissa
lite dåliga nyheter på dem.
Just vad jag tänkte.
Vi ska försöka
få upp dig i klocktornet.
- Ja, sir.
- Du får sällskap om du vill.
Ja, sir. Det skulle inte skada.
En .30-kalibers med tusen skott
skulle vara bra.
Parker, du har ett jobb.
Inte illa, kapten,
men allt hänger på att stridsvagnen
kör fram på huvudgatan.
Hur tänker ni planera det?
Reiben har rätt.
Som vår värderade kollega
från flygvapnet påpekade
har vi bara spottloskor att avfyra,
så hur ska vi stoppa stridsvagnen?
Ge honom ett lockbete.
Vi skulle kunna skjuta på banden.
Ja, men med vad?
- Vi kan pröva med en klibb-bomb.
- Klibb-bomb?
- Sir, hittar ni bara på nu?
- Nej. Det står i stridsmanualen.
Vi har inga stridsmanualer kvar...
Ni skulle kanske vilja upplysa oss?
Ni har väl TNT
eller komposition B?
Ja, jag kan spränga bron i bitar
två gånger om.
Då kan du dela med dig.
Man tar en vanlig strumpa
och fyller den med komposition B,
riggar upp en tändanordning
och täcker den med motorfett.
När du kastar den, så fastnar den.
Den klibbar fast, en klibb-bomb.
Om ni vet ett bättre sätt,
så lyssnar jag gärna.
Bra. Nu måste vi
ge upp våra strumpor.
Dra upp den.
Välj ut eldlinjen.
Korseld med killen i tornet.
Jag täcker tolv till nio härifrån.
- Försiktigt.
- Jag har den.
Här är minorna.
Med tanke på situationen
är kulsprutorna
inte så tokigt placerade.
Den här positionen...
kallas Alamo.
Om de driver hit oss,
så spränger siste man bron.
Fördröjningen är bara 30 sekunder,
så han får sticka härifrån snabbt
om han ska överleva.
Kapten?
Var ska jag vara?
Högst en halv meter ifrån mig.
Det är en order.
Jag hämtar mer ammunition.
- Lyssna noga.
- Ja.
- Lyssnar du?
- Ja.
Alla kommer att komma rusande hit
i en jäkla fart.
Du måste vara snabb som fan
med ammunitionen, annars dör vi.
- Okej.
- Förstått?
- Snabb som fan.
- Ar du okej?
När båten lämnade England
sa jag till han
som delade ut cigaretter:
"Nej tack, jag röker inte."
- Vilken situation, va?
- Otrolig.
Här.
Fullständigt bortom all reson.
Det har du rätt i.
"***."
Det blir en rejäl föreställning.
Ta det lugnt.
- Vem är det som sjunger?
- Edith Piaf.
Varför är hon så upprörd?
Hennes älskade har lämnat henne,
men hon ser hans ansikte överallt.
Då förstår jag.
"Till och med själva livet
är en bild av dig
"Jag drömmer att jag är i din famn"
Vad är det där?
Det sjöng hon förut.
Det är refrängen.
"Du viskar så tyst i mitt öra
"Du säger sådant
"Som får mig att sluta ögonen
"Och det är underbart"
Du, Upham...
ärligt talat
så tänder jag verkligen på dig.
Underbart. Den är så melankolisk.
I början sjunger hon:
"En dag gick du bara
"Och sen dess är jag helt desperat
"Jag ser dig i himlen
och på jorden"
Fler låtar som den och tyskarna
behöver inte skjuta mig.
Jag skär bara upp handlederna.
- Du är en underlig kuf, Upham.
- Förlåt, det är Edith.
Vet ni vad sången påminner mig om?
Det som mrs Troubowitz sa
till mig när jag åkte.
Vad då? "Rör mig inte"?
Nej. Mrs Rachel Troubowitz
är fastighetsskötarens fru.
Hon kommer in i min mammas butik,
och hon är lätt en 105F.
- Brösten är enorma.
- De är stora.
Jag övertygar henne
om att hon är en 95D.
Hon försöker pressa sig in
i en sidosydd,
tredelad korsett med silkesband
och extra stöd för brösten.
Det är så vackert,
hon bara väller ut ur den.
Det är vackert och hon märker
att jag har ett stånd
lika stort som frihetsgudinnan.
Hon säger:
"Richard, lugna ner dig.
"Om du medan du är där borta
"ser något som gör dig upprörd,
"blunda då bara
och tänk på de här. Förstår du?"
Jag sa: "Ja, frun."
Hur är det, sir?
Jag slår bara takten.
Ar det sant
att ni var lärare där hemma?
Ja.
Det skulle jag aldrig klara.
Inte som jag och mina bröder
behandlade våra lärare.
Jag har haft
tusentals grabbar som ni.
Jag kan inte se
mina bröders ansikten.
Jag har försökt, men jag kan inte.
Har det någonsin hänt er?
Du måste se dem i ett sammanhang.
Hur då?
Tänk på något särskilt,
inte bara på deras ansikten.
Något ni har gjort tillsammans.
När jag tänker på mitt hem
tänker jag på något särskilt.
Jag tänker på hängmattan
på baksidan...
eller på min fru som beskär rosorna
med mina gamla handskar på sig.
En natt kom två av mina bröder
och väckte mig mitt i natten.
De sa att de hade
en överraskning åt mig.
De tog mig till vinden i ladan.
Där var min äldste bror Dan...
med Alice...Alice Jardine.
Föreställ dig en tjej
som ramlat ner från fulträdet,
och stött emot varenda gren
Dan har tagit av henne blusen,
och försöker nu få av henne bh-n.
Plötsligt skriker Sean:
"Danny, du är en ung man!
Gör det inte!"
Alice Jardine skriker
och reser sig upp
och försöker komma ut,
men hon har blusen över huvudet
och springer in i en vägg
och svimmar.
Dan är nu jättearg
och börjar jaga oss,
men Alice ligger där avsvimmad
och han måste väcka henne.
Han tar tag i hennes ben
och släpar runt henne.
Han får tag på en spade
och börjar jaga Sean.
Sean säger: "Varför vill du slå mig?
Jag har ju gjort dig en tjänst."
Dan blir bara ännu argare
och svänger runt spaden.
Han tappar den
och den träffar en fotogenlampa.
Lampan exploderar
och ladan brinner nästan upp.
Dagen efter
åkte Dan till uppsamlingslägret.
Det var sista gången
vi fyra var tillsammans.
Det var för två år sedan.
Berätta om er fru och rosorna.
Nej.
Nej. Den sparar jag åt mig själv.
Fienden från öster.
Han ser Tiger-stridsvagnar,
två stycken.
Panzer-stridsvagnar, två stycken.
Infanteri.
Ungefär 50 man.
Sprid er. Ni vet vad ni ska göra!
Reiben, sätt fart på lockbetet.
Upham, ta skydd.
Mellish och Henderson, kör igång!
- Kontrollera er ammunition.
- Lycka till, Reiben.
Jag föddes med tur, sergeanten.
Vart femte skott med spårljus?
Och spår som pekar åt båda hållen.
Kolla träffytan.
Den borde fungera nu.
Upham! Snabba på!
- Korpral Upham!
- Ja, sir.
Vi har ingen
.30-kalibers kulspruta här.
Mellish eller Jackson behöver det.
Ja, sir.
Upham! Jackson klarar sig.
Ge det till Mellish.
Jag vet inte
om de nappade på betet, kapten.
Har du något mer sånt?
Panzer-stridsvagnarna
svalde inte betet.
Infanteriet går åt vänster.
En bandvagn med tjugo man
åkte just förbi.
Flytta på er!
Tänd den nu! Tänd den!
Tänd den!
30 infanterisoldater på höger flank.
Se till att stoppa dem!
Inta era platser!
Undan!
Tyskar!
Höger flank.
Ner med er! Ner!
Upham! Upham!
Skott till .30:an! Fort!
Leta reda på kapten.
Den här flanken faller snart.
Kanonen rör sig.
Han är fortfarande med i striden.
Nej, nej, Ryan, ner! Ner!
Flytta på dig!
- Ar du okej?
- Flytta på dig!
Jag mår också bra, kapten.
Okej, båda sidorna!
Se till att få in en granat!
Granat!
40 mm!
Förstör den!
Tunga vapen på väg.
Jag kommer inte åt att skjuta.
Kniptångsmanöver!
- Målet är klockan åtta, lågt.
- Fan!
Gud, giv mig styrka.
Vi flyttar oss!
Kom igen!
Ta skydd, Upham! Ta skydd!
Jag har inga .30-skott.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lärde mina händer att strida.
Min nåds Gud och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt.
Parker, ner!
Kapten, den där 20 mm tar kål på oss.
Vi måste ta den från sidan.
Jag ska försöka få in
ett skott ovanifrån.
Upham, kom hit med ammunitionen!
Mitt vapen har låst sig!
Har ni .30-kalibers?
- Det är ***.
- Jävlar!
Jag behöver ett patronbälte!
Har någon ett patronbälte?
Jävla...
Din dumma jävel!
Vi slutar. Lyssna!
Lyssna på mig! Sluta!
Din jävel!
Din jävel! Din jävel!
Din jävel!
- Jag har ***!
- De där .60-raketerna.
- Vi kan använda dem ändå.
- Hur då?
Slå dem i marken och kasta.
Nu sticker vi till Alamo!
Alamo! Alamo!
Vi tar den. Retirera!
Följ efter oss!
När vi är klara!
Vi flyttar oss!
Ladda om!
Okej, nu!
Vi spränger bron! Bort från bron!
Sergeant! Mike, hur är det?
- Jag tappade andan bara.
- Bort härifrån!
Vi ska spränga bron!
Kom igen, kom igen!
Tiger-stridsvagnarna
kommer över bron.
Kapten.
Kapten, vart ska ni? Kom tillbaka!
Håll ut, kapten.
Sjukvårdare!
Har vi någon sjukvårdare?
De slår ut stridsvagnar. P 51 :or.
Änglarna är på vår sida.
Vad säger ni?
James...
Se till att förtjäna det här.
Förtjäna det.
Kära mrs Ryan.
Det är med stor glädje
jag skriver till er
och berättar att er son James Ryan
mår bra och är i denna stund
på väg hem från slagfälten i Europa.
Enligt rapporter
har James gjort sin plikt i strid
med stort mod
och osviklig hängivenhet,
även med vetskapen
om den tragiska förlust
som har drabbat er familj
i det här kriget
som ska befria världen
från tyranni och förtryck.
Det är med glädje
jag förenar mig med arméchefen,
den amerikanska armén
och landets tacksamma medborgare
i en önskan om många lyckliga år
med James vid er sida.
Ingenting,
inte ens en återvändande son
kan kompensera er
eller de tusentals andra familjer
som har lidit stora förluster
i detta tragiska krig.
Låt mig dela med mig av de ord
som har hållit mig uppe
under de långa nätter av sorg
och förtvivlan.
Jag citerar:
"Jag ber att vår himmelska Fader
"förmår lindra smärtan av er förlust,
"och låter er vårda de ljusa minnena
"av dem ni har förlorat,
"och få fyllas av stolthet
"över att ha lagt
ett så dyrbart offer
"på frihetens altare.
"Abraham Lincoln."
Med högaktning och respekt,
George C Marshall, general.
Min familj är med mig här idag.
De ville följa med.
Arligt talat
så visste jag inte
hur det skulle kännas att vara här.
Varje dag tänker jag
på det ni sa till mig
den där dagen på bron.
Jag har försökt att leva mitt liv
så väl jag har kunnat.
Jag hoppas att det räcker.
Jag hoppas att jag
åtminstone i era ögon
har förtjänat allt det
som ni har gjort för mig.
James.
"Kapten John H Miller."
Säg att jag har levt väl.
Vad?
Säg att jag är en god människa.
Det är du.