Tip:
Highlight text to annotate it
X
Ingen fara, jag vill dig inget illa.
Du måste köra mig härifrån.
Har du varit med om en bilolycka?
Du får 500 dollar för jackan.
Visa pengarna.
-Har du varit med om en bilolycka?
-Ja.
-Ge mig pengarna.
-Jackan först.
Låt honom hålla pengarna.
Ge hit den nu.
Ge mig ölen också.
-Hur mycket...?
-Ge honom ölen, Brian.
Läkare...
Snälla...
-Nåt nytt om fordonen?
-Jag tog reda på allt som fanns.
De är registrerade på avlidna personer.
Broncons ägare har varit död i tjugo år.
-Ska jag kolla upp de mexikanska?
-Nej.
Här är lönerna.
-DEA-agenten ringde. Vill ni inte prata?
-Jag försöker hålla mig undan.
-Han undrade om ni vill med dit ut igen.
-Så vänligt av honom.
Kan du tala om för Loretta att jag åker
till Odessa och träffar Carla Jean Moss?
Jag ringer henne när jag är där,
annars vill hon att jag åker hem.
-Ska jag vänta tills ni gått ut?
-Ja.
Man vill inte ljuga mer än nödvändigt.
-Vad sa Torbert om sanning och rättvisa?
-Vi ska hänge oss på nytt dagligen.
Jag lär få hänge mig två gånger om dan.
Eller rentav tre innan det är över.
Vad fan...?
Sheriffen...?
Har du kollat lasten på sistone?
Det där är en jävla förolämpning.
-Ett lastband har lossnat.
-Hur många kroppar hade du?
Jag har inte tappat nån.
-Kunde ni inte tagit en skåpbil?
-Vi hade ingen med fyrhjulsdrift.
-Får jag böter för det här?
-Stick härifrån.
Det här är nog inte den framtid du såg
när du fick syn på pengarna.
Lugn nu, det är inte jag som jagar dig.
Jag vet...jag har sett honom.
Har du? Utan att dö?
-Är killen den ultimata tuffingen?
-Så skulle inte jag beskriva honom.
Man kan säga att han saknar
sinne för humor. Han heter Chigurh.
-Socker?
-Anton Chigurh.
Vet du hur han hittade dig?
Det kallas transponder.
-Han lär inte hitta mig mer.
-Inte så där. Mig tog det tre timmar.
-Jag har haft att svårt att röra mig.
-Du fattar inte...
-Vad jobbar du med?
-Jag är pensionerad svetsare.
-Acetylen? Mig? Tig?
-Jag svetsar allt.
-Gjutjärn? Inte lödat.
-Det sa jag aldrig.
-Mässing?
-Vad sa jag?
Var du i Vietnam?
Ja, det var jag.
-Det var jag också.
-Är jag din kompis för det?
Du måste ge mig pengarna. Det är enda
anledningen till att jag skyddar dig.
Det är för sent, jag har spenderat dem.
1,5 miljon på horor och whisky.
Resten har jag bara slösat bort.
Hur vet du att
han inte är på väg till Odessa?
-Varför skulle han åka dit?
-För att döda din hustru.
Det kanske är han
som ska vara oroad...för mig.
Det är han inte.
Du passar inte för sånt här. Du är bara
en som råkade hitta de där fordonen.
Jag finns på andra sidan floden,
på Hotell Eagle. Carson Wells.
Ring när du har fått nog.
Du kan få behålla lite av pengarna.
Jag kan väl lika gärna
göra upp med Chigurh?
Man kan inte göra upp med honom.
Även om han fick pengarna
skulle han döda dig för besväret.
Han är en underlig man, med principer-
-som överglänser knark,
pengar och allt sånt där.
Han är inte som du.
Han är inte ens som jag.
Han pratar inte lika mycket som du.
Det får han poäng för.
-Tack för att du kom, Carla Jean.
-Som sagt, jag vet inte var han är.
-Har han inte hört av sig?
-Nej. Inte ett ord.
-Hade du berättat det för mig i så fall?
-Vet inte.
-Han vill inte ha problem med er.
-Det är inte mig han har problem med.
-Vem är det då?
-Några rätt farliga människor.
-De lär döda honom. De ger aldrig upp.
-Inte han heller.
Det har han aldrig gjort.
Han tar dem allihop.
Känner du till Charlie Walser
som har stället öster om Sanderson?
Minns du hur de klubbade slaktoxarna,
hängde upp och skar halsen av dem?
Charlie hade just hängt upp en när den
kvicknar till och börjar svänga runt.
300 kilo skitförbannad boskap. Förlåt...
Han försöker skjuta den i skallen, men
skottet studsar bort av allt svängande-
-rikoschetterar runt och träffar honom
i axeln. Han kan ännu inte lyfta handen.
Poängen är att även i kampen mellan
människa och ungtjur är utkomsten oviss.
När Llewelyn ringer
kan du hälsa att jag kan skydda honom.
De slaktar ungtjurar annorlunda nu.
De använder bultpistol.
Den skjuter ut en liten bult och suger
in den igen. Djuret fattar ingenting.
-Varför berättar ni det här?
-Ingen aning.
Mina tankar irrar runt.
Hej, Carson.
Vi går till ditt rum.
Du måste inte göra det här.
Jag är finansmäklare.
-Jag skulle kunna åka hem.
-Är du skicklig?
Jag kan gottgöra dig. Vi kan gå
till en uttagsautomat med 14.000 i.
Sen glömmer vi det här.
En uttagsautomat...
-Jag vet var väskan är.
-I så fall hade du haft den med dig.
Man ser den från flodvallen.
Jag vet var den är.
Jag vet nåt bättre.
Jag vet vart den är på väg.
Den kommer att föras till mig
och placeras framför mina fötter.
Var inte så säker på det.
Om 20 minuter kan den vara här.
Jag är säker.
Du vet väl som ska hända nu?
Du borde acceptera din situation.
Det blir värdigare så.
Dra åt helvete.
Jag tänkte fråga en sak.
Om regeln du följde
ställde dig inför det här...
...till vilken nytta var den då?
Fattar du hur galen du är?
-Syftar du på det här samtalets natur?
-Jag syftar på dig.
Du får pengarna...Anton.
Ja...?
Är Carson Welles där?
Inte så som du tänkt dig.
-Du måste komma hit.
-Vem är det här?
Det vet du.
-Du måste prata med mig.
-Det måste jag inte alls.
-Vet du vart jag ska?
-Det struntar väl jag i?
-Jag vet var du är.
-Var är jag då?
På sjukhuset på andra sidan floden.
Fast det är inte dit jag ska.
Vet du vart jag ska?
Ja, det gör jag.
-Hon är inte där.
-Det spelar ingen roll var hon är.
Varför åker du dit då?
Du vet hur det här kommer att sluta, va?
Nej.
Det gör du nog.
Så jag har ett erbjudande.
Ge mig pengarna så släpper jag henne.
Annars är hon ansvarig, precis som du.
Bättre erbjudande får du inte. Försök
inte rädda dig själv, det kan du inte.
Jag ska nog ge dig nåt...
Du är härmed mitt specialprojekt
och behöver inte leta överhuvudtaget.
Motellet i Del Rio?
Ingen av de tre hade legitimation,
men det sägs att de var mexikaner.
Frågan är
om de slutade vara det, och när.
-Frågade du om låscylindern?
-Den hade slagits ut. Vill ni köra dit?
Nej, det låter som om
de dog av naturliga orsaker.
Med tanke på vilken bransch de var i.
Det är som ett fullskaligt krig.
Vilka är de här människorna?
I Kalifornien upptäcktes ett par
som hyr ut rum till gamlingar-
-dödar dem, begraver dem på tomten
och tar ut deras bidragspengar.
De torterar dem först.
Undrar varför?
Deras TV kanske var trasig?
Detta pågick tills...jag citerar:
"Grannarna reagerade när en man flydde
iklädd endast ett hundhalsband."
En sån historia kan man inte hitta på.
Det var det som krävdes.
Att de grävde gravar räckte inte.
Det är okej, jag skrattar själv ibland.
Man kan inte göra nåt annat.
Vem tror du släpps
förbi här och in i USA?
-Amerikanska medborgare?
-Vissa av dem. Vem avgör det?
-Du?
-Hur avgör jag det? Jag ställer frågor.
Om jag får vettiga svar får de åka
till Amerika, annars stannar de här.
Hur kommer det sig
att du står här utan kläder?
Jag har en rock på mig.
Driver du med mig? Gör inte det.
Är du militär?
-Var du i Vietnam?
-Ja, två rundor.
12:e infanteribataljonen.
7:e augusti 1966 till 2:a juli 1968.
- Wilson...
...hjälp den här mannen till stan.
-Hur går det med stövlarna?
-Bra. Jag behöver allt annat.
-Brukar det komma in folk utan kläder?
-Nej, det är ovanligt.
Hon vill inte prata med dig.
Vet du vad klockan är?
Det struntar jag i. Lägg inte på.
Det här övergår allt...
Llewelyn? Vad skulle jag göra?
-Vet du vad som pågår?
-Sheriffen från Terrell var här.
-Vad sa du till honom?
-Vad hade jag att säga?
Du är skadad, va?
Varför tror du det?
Det hörs på din röst.
Möt mig på motellet i El Paso.
Du och pengarna ska ta ett flyg.
-Jag kan inte lämna dig i sticket.
-Det blir bäst så.
Med dig och pengarna ur vägen
kommer han inte åt mig.
-När jag hittat honom ses vi igen.
-Hittat vem?
-Mamma då?
-Hon klarar sig.
Klarar mig? Jag har cancer!
Henne lär ingen besvära.
Vem är du?
Jag? Ingen.
Bokföring.
Han gav mexikanerna en mottagare.
Han känner...kände att om fler letar...
Trams. Man väljer
det bäst lämpade redskapet.
Jag förstår.
Tänker du skjuta mig?
Det beror på...
Ser du mig?
Jag visste att det skulle bli så här.
Jag förutsåg det för tre år sen.
-Vi har inte ens varit gifta i tre år.
-Då sa jag "inget att ha".
Så här är vi nu.
30 graders värme. Jag har cancer.
Kolla bara.
Inte ens ett hem att vara i.
Vi ska till El Paso i Texas.
Vet du hur många jag känner där?
Så här många.
Kör inte för nära.
Inte för nära.
-Jag hittar inte mitt Prednizone.
-Jag la det i den där.
Vänta här så hämtar jag biljetterna.
-Behöver ni hjälp med väskorna?
-Herregud, en gentleman i Texas.
Ja tack, jag är gammal och sjuk.
-Vilken buss ska ni åka med?
-Jag ska till El Paso.
-Inte ofta man ser mexikaner i kostym.
-Ska ni till El Paso? Var ska ni bo?
-Hur står det till, Carla Jean?
-Sheriffen...
-...var Charlie Walser en sann historia?
-Vem är det?
Jag kan inte alla detaljer
men det är sant att det är en historia.
Kan ni lova mig en sak?
Om jag berättar vart Llewelyn är på väg,
lovar ni då att söka upp honom ensam?
-Ni och ingen annan.
-Jag lovar.
Llewelyn skulle aldrig be om hjälp.
Han anser sig aldrig behöva nån.
Jag ska inte göra din man nåt illa.
Han behöver hjälp,
vare sig han vet det eller inte.
Är det nåt problem?
Ja, det lär tömma batteriet med tiden.
-Är du härifrån?
-Ja, född och uppväxt i Alpine.
-Vilken flygplats skulle du välja?
-Flygplats eller landningsbana?
-Flygplats.
-Vart ska du?
-Vet inte.
-Ska du fly fältet? Där har man varit...
Vi har landningsbanor.
Flygplatsen ligger i El Paso.
Om du vill nånstans specifikt
kör du till Dallas. Då slipper du byta.
-Sätt dit klämman nu.
-Kan du lasta av kycklinglådorna?
Vad pratar du om?
Hallå där...mr Tidsfördriv.
-Är du en sån?
-Visst.
-Jag har öl på rummet.
-Jag väntar på min fru.
-Så det är henne du spanar efter?
-Delvis.
-Är det nåt mer?
-Vad som komma skall.
Det är det aldrig nån som ser.
Öl... Det är vad som komma skall.
-Jag hämtar is. Du får gärna vara gift.
-Nej, jag vet vad öl leder till.
Öl leder till mer öl.
Ring efter polis.
Er lokala polis.
Jag är inte på deras frekvens.
En kopp kaffe innan du kör hem?
-Fanns det inga pengar i hans rum?
-Ett par hundra.
-Mexikanerna skulle ha tagit dem.
-Antar det. Fast de hade brått därifrån.
Det är de förbannade pengarna, Ed Tom.
Pengarna och knarket.
Det är bortom all sans.
Vad är meningen? Vad leder det till?
Om du för tjugo år sen hade sagt-
-att jag skulle få se barn på våra gator
med grönt hår och ben i näsorna...
-...så hade jag inte trott dig.
-Man förundras.
Den dag vi slutar vara hövliga
är bara början.
Det är mörkrets tid.
Det är ingen enskild händelse.
Fast det förklarar inte din man.
Han är bara en blodtörstig galning.
Jag är inte så säker på det.
Ibland tror jag att han är ett spöke.
Han är på riktigt.
Det på motellet är bortom all sans.
Ja, han är hårdhudad.
Så enkelt är det inte.
Han skjuter biträdet ena dan, återvänder
dan därpå och skjuter en gammal överste.
Promenerar rätt in i brottsplatsen igen.
Vem kan göra nåt sånt?
Hur försvarar man sig mot det?
Kör försiktigt, Ed Tom.
Ledsen att vi inte kunde hjälpa grabben.
-Här bak.
-Hur visste du att jag var här?
Vem skulle annars köra din pickup?
-Hörde du den?
-Hur sa...?
-Du skojar med mig.
-Jag såg att en av katterna hörde den.
-Hur visste du att det var min?
-Det räknade jag ut när du gick in.
-Hur många har du?
-Katter? Åtskilliga.
Det beror på vad du menar med "har".
Vissa är halvvilda, vissa är banditer.
-Hur har du haft det, Ellis?
-Som synes.
-Jag måste säga att du ser äldre ser ut.
-Det är jag också.
Jag fick ett brev från din hustru.
Hon skriver ibland, om familjenyheter.
-Finns det såna?
-Hon berättade att du slutar.
-Vill du ha en kopp?
-Ja, tack.
-Hur färskt är det där kaffet?
-Jag brukar brygga en kanna per vecka.
Mannen som sköt dig dog i fängelset.
Angola...
-Vad hade du gjort om han hade släppts?
-Vet inte. Inget.
-Det vore meningslöst.
-Det förvånar mig att du säger så.
Medan man försöker få tillbaka det
man blivit av med förlorar man ännu mer.
Efter ett tag får man
nästan lägga tryckförband.
Din farfar bad mig aldrig
skriva på som vicesheriff.
Loretta säger att du slutar.
Varför gör du det?
Vet inte.
Jag känner mig i underläge.
Jag har alltid tänkt att när jag
blev äldre skulle Gud göra sig påmind.
Det gjorde han inte.
Jag klandrar honom inte.
-Jag skulle ha samma åsikt om mig.
-Du vet inte vad han tycker.
Jag skickade farbror Macs revolver
och bricka till Rangersmuseet.
Har pappa nånsin berättat
hur Mac fick sin belöning?
Han sköts ned på sin
egen veranda borta i Hudspeth.
Sju eller åtta man kom dit
och ville det ena och det andra.
Farbror Mac gick in igen
efter hagelgeväret.
De hann före.
De sköt honom där i dörröppningen.
Tant Ella försökte stoppa blödningen.
Mac försökte nå hagelgeväret.
De bara satt där på sina hästar
och såg honom dö.
Efter ett tag sa en av dem nåt på
indianska varpå de vände och gav sig av.
Farbror Mac visste hur illa det tagit.
Skjuten genom vänstra lungan.
Sen var saken klar...som man säger.
När dog han?
Nittonhundra...nio?
Nej, jag menar om han
dog direkt eller på natten?
Samma natt. Hon begravde honom
morgonen därpå i den hårda lerjorden.
Det du har är inget nytt.
Det här landskapet förhärdar folk.
Du kan inte stoppa vad som komma skall.
Det väntar inte på dig.
Det är fåfänga.
Jag visste att det inte var över.
Jag har inte pengarna.
Det lilla jag hade är borta sen länge,
och jag har räkningar att betala.
Jag begravde min mor idag,
och har inte betalat för det heller.
Bekymra dig inte för det.
Jag måste sätta mig.
-Du har ingen orsak att göra mig illa.
-Nej...men jag lovade.
-Lovade...?
-Din man.
Det låter inte klokt.
Lovade du min man att döda mig?
Din man hade en chans att rädda dig.
Istället utnyttjade han dig
i ett försök att rädda sig själv.
Inte på det viset.
Inte så som du säger.
-Du måste inte göra det här.
-Folk säger alltid samma sak.
-Vadå?
-"Du måste inte göra det här."
Det måste du inte.
Det här är det enda jag kan göra.
Syna...
Jag visste att du var galen
när jag såg dig sitta där.
Jag visste vad som väntade mig.
-Syna.
-Nej...
...jag tänker inte syna.
-Syna.
-Myntet har ingen talan.
Det är bara du.
Jag kom hit
på samma sätt som myntet.
-Det sticker ut ett ben ur din arm.
-Jag ska bara sitta här ett tag.
Ambulansen är på väg.
Mannen där borta ringer efter en.
Är du okej?
Det sticker ut ett ben ur armen.
Vad vill du ha för skjortan?
Du kan få den.
Kolla in benet.
Knyt den åt mig.
Jag hjälper gärna till,
men det där är mycket pengar.
Ta dem.
Ni såg mig aldrig.
Jag var redan borta.
En del av dem är mina.
-De var inte för skjortan.
-Det är möjligt, men jag är utan nu.
-Jag kanske tar en ridtur. Vad säger du?
-Jag kan inte planera din dag.
-Jag menar om du vill följa med?
-Nej, jag är inte pensionerad.
-Jag kanske ska hjälpa till här då?
-Helst inte.
-Hur var din sömn?
-Jag hade drömmar.
Det har du tid till nu.
Var de intressanta?
Det är de alltid för den de angår.
Ed Tom, jag är uppriktig.
Okej, två stycken.
Båda handlade om min far.
Jag är 20 äldre nu än han nånsin var.
Så på ett sätt är han den yngre mannen.
Den första minns jag inte så väl.
Vi skulle träffas i stan.
Han skulle ge mig pengar.
Jag tror att jag tappade dem.
I den andra var det som om
vi var tillbaks i gamla tider.
Jag satt till häst
på väg genom bergspass i natten.
Det var kallt och snöigt.
Han red förbi mig och
fortsatte framåt utan att säga nåt.
Han hade virat sin filt om sig
och höll huvudet nedböjt.
Jag såg att han bar med sig eld
i ett horn som folk gjorde förr.
Hornet lystes upp av ljuset inuti
till samma färg som månen.
I drömmen förstod jag
att han red i förväg.
Och att han tänkte ordna med en brasa
nånstans där ute i mörkret och kylan.
Jag förstod att när jag än
kom dit skulle han finnas där.
Sen vaknade jag.
Översatt av: BRONSON
www.divxsweden.net
www.undertexter.se