Tip:
Highlight text to annotate it
X
Hördu, lyssna nu.
Du måste vara stark
nog för att stanna.
För det är du...
...som kommer att behöva döda mig.
Älskling, det blev så fel i morse.
Jag kanske är nervös inför visningen.
Mina alster är
så mycket mörkare än vanligt-
-och jag undrar över reaktionerna.
Ända sen jag blev gravid har jag
känt mig iakttagen. Eller förföljd.
Jag vet vad det står i böckerna.
Vad som menas? Att jag inte är redo?
Nej, Jack Inte hormoner.
Det är nåt annat.
Det är äkta. Som om nåt händer.
Jag ska börja med en tavla
jag har tänkt på.
Nåt inom mig jag måste få ut.
Nej. inte barnet.
Vi ses sen. Hejdå.
Jack? Är det du?
Hallå!
Vem är det?
Hej, Kathryn.
- Det är du.
- Ja.
Jag vill ha dig.
Och det du bär på.
Det är nu
den riktiga evolutionen börjar.
Nej! Inte mitt barn!
Inte mitt barn!
Barnet.
Och nu, arton år
efter dagen då jag föddes-
- tänker jag övertyga er om
att monstren finns.
Att de bor bland oss.
Inom oss.
En dag kanske ni fattar vem jag var...
...och vad jag försökte åstadkomma.
Men just nu...
Vem är jag? Det har jag nog
inget riktigt bra svar på.
Glöm inte att ta tabletterna.
Mamma dog ju när jag föddes,
men det var väl inte så farligt?
Låter det konstigt? Kanske, men man
saknar inte nåt man aldrig har haft.
Jag är bra på tentor och periodiska
systemet. Skolan har jag koll på.
Men vet jag
hur man överlever på riktigt?
Jag har aldrig riktigt passat in.
Jag har bara tittat på andra
som verkar njuta av livet.
Avgångsbetygen sätts upp utanför
rektorsexpeditionen efter utsläppet.
Lycka till. Era föräldrars dalande
förhoppningar hänger på det här.
Nu tar vi snart studenten,
och jag är nästan lite...rädd.
För att allt kommer att: förändras
Eller ännu värre.
Att inget förändras.
Ni borde veta det
innan ni slösar mertid på mig.
När jag frågade vem du var,
menade jag namnet.
Oj, förlåt. Will Kidman.
Hur kommer det sig
att vi inte har setts på fyra år?
- Ett gott tecken?
- Så kan man se det.
Jaså, du var med i debattgruppen
som tog silvermedalj i år.
Det var väl en besvikelse?
Du är uppenbarligen rätt smart,
och det finns inget att klaga på-
- men du utmärker dig
inte direkt på nåt sätt.
Fyra år! Varje dag var osannolikt nog
ännu mer enformig än den föregående.
I morgon är den här korridoren
ett minne blott.
Ja, snart kommer ett liv med
ännu längre och deppigare korridorer.
- Hur många videoårsböcker har du sålt?
- Två.
Jag börjar tro att ingen vill
återuppleva high school i detalj.
Men du! Jag har lyckats hacka mig
in på den lokala sändningsstationen.
En dator står laddad och redo
i kapellet de renoverar där uppe.
- Vad menar du?
- I morgon, när jag har mitt diplom...
...kommer den normala
storstadssändningen att avbrytas-
- för världspremiären av
"Sachins namnlösa skräckprojekt".
Dig är det stake i. Kan du ens gå?
- Highschooltjejer är som historia.
- Totalt fascinerande och urtrista.
Vem sätter nån i en ny skola
precis innan terminen slutar?
Deras övervakare?
Fyra år, polarn.
I dag är det sista chansen.
Den som tvekar...
- Inte värt besväret.
- Nej, Roland är rätt skrämmande.
- Men bara rent fysiskt.
- Inte han. Hon.
Jag vill in på ett bra college.
Förströelser går bort.
Jag ska nog gå. Vi ses i morgon!
Fattar du trögt?
Eliana dejtar bara sina egna.
Jag fattar.
Du... Om du blir avstängd dagen före
studenten, vem går jag då på balen med?
- Ställ dig med resten av flocken.
- Du får väl leva.
För den här gången.
Alltså...
- Jag hade full koll, men tack ändå.
- Jag heter Eliana.
- Du heter Will.
- Ja,
Vad är det? Får jag se?
Varför är det bara jag?
Det finns inte så mycket
annat intressant att rita.
Men jag är det?
Signera.
Det finns två sorters människor:
De som tar det de vill ha...
...och de som blir tagna.
Vilken sort är du?
Lite intressant fakta:
Vad skiljer oss från djuren?
Två procent av vårt DNA. Det är allt.
- Hur är det? Du blöder.
- Det är inget, men tack.
Jag heter Kay.
Får jag gissa? Ditt första slagsmål?
Du skulle se den andre.
Han är helt oskadd.
Lugn, du tar igen det ute i livet.
Såna som du äter honom till mellanmål.
Jag måste gå. Den där är min.
Ge dig inte.
Livet blir bättre efter skolan.
- Jag lovar.
- Tack.
Vilt studentparty här i kväll.
I efterhand är det lustigt
hur dagarna flyter ihop-
- men plötsligt kan ett oförutsett
ögonblick förändra allt.
Det är så synd.
På min tid behövde man inte låsa.
Grattis.
Det här var mitt favoritrum.
När mamma väntade dig,
stod hon i dörren.
Sen kom hon fram till mig
här på soffan.
Hon la sig med huvudet i mitt knä.
Vi pratade om
hur vi trodde att du skulle bli.
Skratta som mamma, sucka som farsan
eller nåt konstigt.
En ny kombination av oss båda.
Det här var mitt favoritrum.
Nu är det ett vanligt rum.
Din mamma tog allt hon ägde
för att köpa den här.
Min vigselring i silver.
Tänk att du tog av den till ***.
Det är nog så att allt vi trycker ner
och begraver utom synhåll-
- kommer tillbaka
och tar över till ***.
Lustigt.
Vi tar vår fria vilja för givet.
Men vi lever enligt så många regler.
Och hade vi inte dem, skulle vi nog
vara slavar under våra begär.
Men finns då den fria viljan?
Okej... jag fixar det här.
- Välkommen till festen, Will.
- Tack.
Jag visste inte att det här fanns.
Var är alla?
Oroa dig inte.
Du står på en exklusiv lista.
Oj.
Vilka är de?
Inte studenter, i alla fall.
Man kan utexamineras på så många sätt.
Du är yngst här. Det är nåt särskilt.
Ut med tungan.
Hälsa nu som du lärt dig.
Vad var det?
Frihet. Och så har vi nåt annat åt dig.
Hon är din, broder.
Grattis på födelsedagen.
- Min extra allt är här.
- Ja.
- Jag. Här.
- Den civiliserade ytan dolde nåt annat.
- Vi dansar.
- Nej, alltså...
Du kommer nog att göra
en *** nytt i kväll.
En fråga?
- Varför just Roland?
- Varför inte?
Han kanske är den perfekte pojkvännen?
Bildskön, sjyst häck, cool bil,
ett chateau i Frankrike...
Jaså, det är på en andlig nivå.
Han är ett lämpligt tidsfördriv.
Dessutom...
Han bad mig om en träff.
De flesta killar är rädda för mig.
Har ingen betytt nåt för dig?
Du menar nog "har jag varit kär".
Det är klart jag kan älska, Will.
Jag älskar klänningens
tajta grepp om min rumpa.
Men binda mig? Jag är hellre fri -
en fara för mig själv och omgivningen.
Min tur: Du har nog med
bilder av mig för en utställning-
-så varför har vi aldrig bytt ett ord?
- Rangordningen på high school.
- Var hamnar du där, då?
Vet inte. Jag smälter in
för att undvika rovdjuren.
Vad är du rädd för?
- Dig.
- Var inte orolig.
Jag bits inte. Inte så mycket.
Vad är det?
Vet inte. Jag känner mig konstig.
Jag fick ett piller för ett tag sen.
Flyt med, bara.
- Mina glasögon! Vad händer?
- Will, släpp taget och låt det hända.
- Vi måste gå!
- Nej. Det är nu det börjar.
Jag ser i syne.
Vi tar lite luft.
Minns du var utgången var?
Eliana?
Eliana, är det du?
Vad är det för nåt?
Eliana, hör du mig?
Var är dörren?
- Hallå där! Vad fan gör du?
- Det är nåt där nere, okej?
- "Nåt", säger du.
- En aggressiv best.
En best? Fyll i det här, och...
Vid "förövarens ursprung"
skriver du "annan".
Mår du bra?
Hur... Men hur...?
Jösses, grabben. Du är ju hög.
- Är ni i sällskap?
- Nej.
Den här dagen blev inte
som jag hade väntat mig.
Men så är det med de dagar
som förändrar ens liv för alltid.
Det här är lite jobbigt,
men vi måste prata.
Säg inte att du alltid
har varit kär i mig.
- Nej.
- Då så. Kör på. Jag lyssnar.
Vad vet du om...
Vad vet du om varulvar?
Tre av mina tolv oproducerade filmer
handlar ju om lykantroper-
-så jag kan berätta mycket.
De gillar väl inte silverkulor?
De ogillar silver i blodet
så mycket att de dör.
Annars är eld människans
enda vapen för att döda en varulv.
Har du aldrig sett en varulvsfilm?
Jag förstår dig.
Gamlingarna får ju huvudrollerna.
Vill jag se 40-åringen finns de hemma.
Det här låter helgalet, men...
Jag kanske sågen på festen i går.
På den där vilda festen där det var
mörkt - och du var hög som ett hus?
Just det.
Bara silver och eld?
Vi pratar inte sminkade,
glänsande, bögiga vampyrer här.
Det finns ingen praktisk lista
man kan följa-
- för att slå ut dem eller skrämma dem,
typ "Ah nej, vitlök!"-
- eller "Nej, vigvatten!"
eller "Oj, fingrar i kors!"
Riktiga varulvar är jävligt riktiga.
Deras mänskliga
och djuriska sidor krigar-
- och när de har dödat en människa,
som de alltid gör, är det kört.
Då är och förblir de vildsinta mördare.
Men det har väl redan varit fullmåne
den här månaden?
Det är fullmåne i kväll.
Blå måne, till och med, så...
Om de verkligen fanns,
skulle saker och ting nog ta fart.
- Varför skulle jag var intressant?
- Antingen är du ett hot...
...eller så är du mat.
Och i ditt fall har de nog
redan valt det perfekta vinet.
Vad håller de på med här?
Ingen går i kyrkan längre.
Den byggs om till datorlabb.
Förr när folk hade frågor, frågade
de Gud. Nu går de till Wikipedia.
Det är guden med svaren.
Helt vrickat i går va?
Ja, sorry att ja flippa.
Var e du?
Här.
Va lyssnar du på?
Tänker på val ja gjort, själv?
Tänker på val ja aldrig gjorde.
Snygg...
Snygg utan glasögon.
INGA SMS
Var jag otydlig eller nåt?
Var du med Eliana i går?
- Skolan är ***. Vi ses inte mer.
- Det skiter jag i.
Vad håller du på med?
- Just nu tittar jag på en skitstövel.
- Jaså? Det är nog nåt med dina brillor.
Just det. De är sönder.
Nu ska du dö, och ingen räddar dig.
Du är dödens.
Jag strimlar dig.
Var är du, Kidman?
Jag vill bara prata.
Du är död.
Jävlar!
Vad fan är du?
Jag är ingen skitstövel.
Bara missförstådd.
Okej! Visst, jag är en skitstövel.
Gör mig inte illa. Snälla!
Vet ni vad? Vi missar ögonblick
Möjligheter. Vi missar våra liv.
Varenda dag.
Innan vi märker nåt,
är vi bleka kopior av oss själva.
Jag har kört på autopilot hela livet.
"Bromsa", "gasa", "gör si, inte så".
Rört mig, varit artig... överlevt.
- Jag vill inte vara ett flockdjur.
- Vad vill du, då?
Jag vill ha dig.
Det har jag velat säga så länge.
Sjyst häck.
- Det luktar gott.
- Studentkorv. Vill du ha?
Ja, egentligen,
men jag äter inte kött.
Vet du vad de innehåller?
Jag skulle inte kalla det "kött".
Kom igen, nu.
Våga, vinn.
Ja, varför inte? En med allt.
Mums...
Hade du kul på festen igår?
Hur smakar Roland?
Herregud!
Har du känt av några andra symptom?
Du skulle inte tro mig.
Det har varit galet.
Du är i slutet av puberteten
och är stressad av alla sluttentor.
Oroad över college...
Det är helt normalt.
Vi måste ta ett blodprov
för att utesluta virus - och droger.
Men det är nog inga problem.
- Jäkla grej.
- Jag såg allt. Den förtjänade det.
Känner vi varandra?
Det tror jag inte. Jag heter Kay.
Jack. Jag skulle skaka hand,
men min är nog bruten.
- Varför är du här?
- P.g. a. min son.
Samma här. Det måste vara fullmånen.
Allt blir svårare.
Man vill skydda dem.
Han satt i bilbarnstol till typ åtta.
Nu finns barnsäkrade skåp,
brandsäkra pyjamasar, cykelhjälmar...
Mitt enda cykelskydd
var när kalufsen fick växa.
Vissa saker kan man
bara inte skydda dem från.
Från tjejer, som krossar deras hjärtan.
Där resonerar jag så här:
Döda den första, så sprids ryktet.
- Vad har hänt?
- Hur blir man varulv?
Vad är det, egentligen?
Det är kul att du är fascinerad...
- ...men du är nästan besatt.
- Svara bara.
Okej. Om en varulv särade dig så du
blödde men överlevde, skulle du bli en.
- Har det hänt?
- Jag vet inte.
Hur vet man? Rent hypotetiskt.
Har du tränat på gym?
Okej, förlåt. Rent hypotetiskt...
Du kunde försöka begå självmord.
Då skulle såren läkas igen, för bara
eld och silver dödar en vanlig varulv.
- En "vanlig" varulv?
- I motsats till alfan. Ledaren.
Ingen vet hur man blir en sån,
men såna kan bara andra varulvar döda.
- Men ingen skulle våga försöka.
- Ska vi testa din teori?
Dags att gå.
Ska vi äta lunch? Eller ta en drink
senare. Jag behöver i alla fall en.
Tack, men jag klarar inte mer spänning.
Jag sitter på Bradners
om du skulle ändra dig.
Kanske det.
Är du inte klok?
Hör du...Du är ingen varulv!
Fattar du? Såren läker inte!
Okej. Vänta. Om nåt går fel, då?
Vad ska jag säga till skolan?
Vänta!
För säkerhets skull.
Oj, herrejävlar. Jävlar. Okej...
När du skämtar, gör du det med råge.
Jag hämtar syster.
Vad fan är det som händer?
Lykantrop... Lykantrop!
Skolan är ***,
och du firar det i biblioteket.
Vilken munsbit. Och ecstasyn från igår
är inte kvar i blodet längre.
Då undrar jag varför.
Det här kommer att låta för dumt,
men...
Jag tror att jag kan vara...
...en varulv.
För vampyrer är det lätt. Där handlar
det om att uppfylla önskningar.
Jag läser inte tankar, och är varken
äldre eller klokare än jag ser ut.
Will, det är en halvtimme innan
vi ska ner på campus. Ska vi kolla?
Jag är bara en kille som vill
göra hemska saker med en tjej.
- Jag visste att du skulle ta en drink.
- Eller fem.
Jaså?
Äh...
Gullunge.
Jag vet att det finns en hel ritual
man ska följa.
Ska vi skippa den första tafatta dejten
där du undrar om du får kyssa mig?
För du är ju inte ens säker på
att vi är på en dejt nu.
När vi ändå håller på,
skippar vi andra dejten.
Den där jag har bevisat
hur bra jag är på att lyssna-
- fast det enda jag
egentligen tänker på-
-är hur du är i sängen.
Och när vi ändå håller på,
skippar vi tredje dejten också.
Där vi har uselt sex.
Då låtsas vi att det här är
vår fjärde dejt.
Där vi måste ha sex snart,
och det måste vara suveränt-
-annars blir det jobbigt.
Litar du på mig?
Jag tar det som "ja".
Du har väl sett på bio?
Den omtänksamma vännen binder den
möjlige varulven så att ingen skadas.
Den här får duga.
Varifrån kom du?
Det vore bättre att fråga
var jag har varit.
Vad pratar du om?
Nu... får vi se om du valde rätt.
Om du är en varulv, då har jag kanske
just räddat några oskyldiga liv.
Och om jag är en varulv, så har du
just gjort ett riktigt rejält misstag.
Du är utelämnad åt mig.
Nu ska du nog stanna här och samla dig.
Du genomgår visst en förvandling.
- Du är alltså inget...
- Monster? Inte bokstavligen talat.
Och jag vågar slå vad om
att du inte heller är det.
Undrar du inte alls över varför det här
händer? Varför jag är här med dig?
Kom igen, Jack.
Jag vet att jag är större och starkare.
Jag klippte det röda rufset och förblev
ung och vacker medan du åldrades.
Men du bar min ring i 20 år.
Ända till i går, raring.
- Vad är det? Har du sett ett spöke?
- Vad är det som händer?
Du var så upptagen med att skydda honom
att han inte lärde sig klara sig själv.
Nu måste jag göra det.
Minns du?
"Tills döden skiljer oss åt."
- Njut nu, och lycka till.
- Ha det så kul!
- Vad kommer det där ifrån?
- Jag vet inte.
De som dödade mamma, särade mig.
När jag var tolv och mamma och jag kom
från affären var en *** saker borta.
Möbler, tv-apparater...
Jag trodde vi hade haft inbrott.
- Men...?
- Pappa hade lämnat oss.
Utan förvarning. Han skrev en lapp.
Det här var inte vad han hade tänkt sig
och vi hindrade honom.
- Så nu dejtar du uppenbara besvikelser?
- Nånting sånt, ja.
Det var ju
som klippt och skuret för mig.
Jag måste ju verka helknäpp.
Varför sitter du kvar?
Vad ser du i mig?
Du är som en bra bok
jag inte vill släppa.
"Det var ett sällsynt leende."
"Det förstod en
som man ville bli förstådd"-
- "och speglade just den bilden
av en själv som man helst ville ge."
Nåt sånt...
- Citerar du alltid Gatsby för tjejer?
- Absolut.
Jag måste gå. Efter avslutningen
åker mamma och jag till Europa.
- Kan du överleva utan mig?
- Hoppas det.
Vad ser du för nåt hos mig, då?
Svårt att förklara.
Resten av världen är svartvit,
men du, du är i färg.
Jävlar!
Jag förbikopplade just hela systemet.
Ingen kommer in eller ut här nu.
- Lägg pengarna på mitt bord, bara.
- Du förråder dina egna.
Så fegt.
- Will?
- Eliana?
Eliana, är det du?
Jaså, det var du. Vad gör du här?
Jag ville träffa dig.
Vad fan!
Jag har väntat i arton år.
- Det är dags för oss att gå.
- Gå vart?
Vart som helst.
- Du är väl en sån?
- Jag är som du.
Det är Cheryl Wynter.
Lämna ett meddelande, så ringer jag.
Hej mamma! Du är väl på väg, men
jag hoppades att vi kunde ses senare.
Det är en kille, och...
Det är inte Roland. Jag bara...
Jag vill gärna stanna lite.
I dag går jag ut skolan. Otroligt!
Älskar dig! Hej då.
Du överlevde en attack
när du låg i magen.
Min mage.
- Nej. Du dog. Vad gör du här?
- Det är okej, vännen.
Jag var också rädd i början.
Men tänk dig: att ha makt över
allt sånt man inte kan kontrollera.
Det är helt otroligt.
- Varför tog det så lång tid?
- Jag vakade över dig.
Jag väntade på att du skulle bli redo.
Och fullmånen i kväll
kommer att vara helt magisk.
Om jag också är sån,
varför vill de andra döda mig då?
Vi ville inte döda dig.
Vi ville välkomna dig.
- Den här förbannelsen...
- Gåvan!
- ...har jag burit på hela livet?
- Kallar du det här för liv?
Glöm dina böcker... och all teknologi.
Det är inte livet.
Det tar ens fokus från livet.
Din pappa försökte hålla det borta
från dig. Han gav dig medicin.
Han försökte göra dig till ett tamdjur.
Han späckade dig med fakta och kallade
det kunskap. Han gjorde dig vek.
Det kallades "civiliserad".
Det är så mycket du måste lära om.
Ditt gamla liv är *** nu.
Jag har funderat,
och du kan nog inte leva utan mig.
Will?
Vem är det?
Vi måste gå, min son.
"Min son"?
Jag trodde din mamma var död.
Jag har tänkt. Jag klarar mig utan dig.
- Hej då.
- Kommer vi aldrig att träffas mer?
Vänta nu. Vad är det som händer här?
Nu har vi ingen
användning för dig längre, kickan.
Men du och jag kan roa oss lite
innan jag förbarmar mig över dig.
- Herrejesus!
- Han kommer inte.
Första lektionen, Will:
Det är flocken framför allt.
Ingen får veta nåt än.
Då blir det ingen överraskning.
Vänta!
Jag gör det.
Snälla...
Låt honom komma till oss.
Will!
Nej, Will.
Will.
Ni vet, det där ljuset det talas om?
Rena lögnen.
Eller så tände ingen det för mig.
Men jag fattade plötsligt
suget efter odödlighet.
Du är ju...
Ett monster. Bokstavligen talat.
Nu drar vi.
Snabbt, innan campus stängs.
Nej! Nej!
Och nu, då?
Okej...
Efter det här kommer jag bara tillbaka
för att göra PR för mina filmer.
Och signera kvinnobröst.
Hej! Jag såg er inte.
Jag heter Sachin.
Ni, mina damer och herrar, ska få se
den amerikanska filmens återfödelse:
"Sachins namnlösa skräckprojekt".
- Vem är det?
- Ledsen, Sachin.
Men det är här allt blir svart för dig.
Du skämtar!
Snälla vakten, svara! Vakten!
Nycklarna. Var är nycklarna?
Telefonerna funkar inte.
Skolan är låst fram till utsläppet.
- Det måste kunna nollställas.
- Kan det finnas nån kvar?
- Sachin. Sachin! Sachin!
- Dopade varulvar, värre än på bio.
Inte ute i skogarna, utan här!
Will, tänk om jag hade trott på dig.
- Vad du än gör.
- Döda inte nån människa!
Efter det blir man aldrig normal.
Nu dör jag. Gud!
Den som hittar det här: lägg ut det
på YouTube så jag inte dör förgäves!
- Vad gör du?
- Vapen.
Det man lärde sig på kemin
var inte bara värdelöst strunt.
På festen fanns en utgång i källaren.
Vi letar efter den.
Tack, Will. För det där förut.
Du skulle ha gjort detsamma.
Jag vill gärna tro det, i alla fall.
Om nåt händer... Du trodde
inte jag såg dig. Det gjorde jag.
Jag såg när du ritade.
Du fick mig att känna mig vacker.
Jag kunde ha sagt nåt men lät bli,
för din bild av mig var nog vackrare.
- Vad ska vi göra med den där?
- Skydda oss. Är du klar?
Det här är så overkligt.
Vad gör de med alla?
Hur länge har de samlat?
- Eliana!
- Var är min lampa? Lampan!
Hej, min son.
Pappa? Vad är det här?
Vad gör ni för nåt?
Han kan inte göra nåt mer för dig.
Nu är det min tur.
Nu är du en av oss.
Döda honom.
Gör det!
Nej.
Hellre dör jag än blir som ni.
Nej!
Inget och ingen håller dig tillbaka nu.
- Jag dödar aldrig nån.
- Det har du redan gjort.
- Du dödade Roland.
- Jag var där.
Det var imponerande.
Var det för att han tänkte döda dig-
- eller för att han hade
något du ville ha?
- Vad har jag gjort?
- Nu lyder du dina impulser.
Du behöver inte känna efter,
inte ha kontroll eller känna skuld.
Just det. Släpp taget, bara.
Ta dig ut, nu.
- Du då?
- Spring! Vänta tills campus öppnar.
- Du kan inte stanna med...
- Skit i det! Spring, bara.
Fly, lilla vän.
Välkommen hem.
Vad vill du göra?
Döda er. Allihop.
Spring!
Minns ni de två procenten som skiljer
oss från djuren? De betyder allt.
Will?
Eliana? Eliana!
Eliana?
Eliana!
Tur att du inte tog hem guld.
Akta dig!
De dödade pappa. De förvandlade mig.
- Du är inte som de.
- Jo!
- Du har ett val.
- Du fattar inte.
Varje sekund med dig kämpar jag,
för ju mer jag vill ha dig...
- Kom nu.
- Jag har inte vågat släppa nån nära.
Eller aldrig vågat släppa fram mig?
- Gör det du vill, nu.
- Va?
Vad det nu är. Kom hit, nu. Gör det.
- Du vet inte vad du säger.
- Kom, Will.
Släpp taget. Låt det hända, bara.
- Menar du det?
- Ja.
- Försvinn!
- Om jag är som du, kan jag hjälpa dig.
- Vi jobbar ihop.
- Vill du rädda mig?
- Om du inte vill ha mig, så säg det.
- Du har fel, men du vill inte det här.
Tala inte om för mig vad jag vill.
Vad är du så rädd för?
Eller-vad är du inte rädd för?
Du med din trygga värld där alla talar
om vad du ska göra och du lyder blint.
Du är rädd att dö, och väljer en ny
kille det är dömt att misslyckas med.
Jag ber dig få mig att gilla dig.
Kan det bli mer på allvar?
Du är nog rädd för att älska mig,
ifall det inte är besvarat.
- Du är kanske rädd att det är det?
- Prova och se.
Lämna mig ifred!
Förlåt mig.
Jag vill inte...
Jag vägrar vara den som gör dig illa.
Jag har ju sagt att du har ett val.
Du behöver inte döda igen. Det vet du.
För oss innebär inte förhållanden
"engagemang", utan "att ha nån".
Vi tror att ju mer vi känner
den andra, desto tråkigare blir det.
- Det stämmer inte alls.
- Lystring!!
Vi ber Will! Kidman och skolans hora
att komma till rektorsexpeditionen.
Tack.
Kom! Vi måste till kapellet.
Du kom ifrån mig, min son.
Så är det. Det är bara att acceptera.
- Vi lägger doftspår.
- Sluta kämpa.
Försöker du frigöra dig,
håller jag hårdare. Så gör mammor.
Din värld håller på att förändras.
För 500 år sen var folk
säkra på att jorden var platt.
I morse var människan
överst i näringskedjan.
Älskling, det är inte mat
som hänger där nere.
Det är en hel armé,
och just nu vaknar den till liv.
När fullmånen framträder,
leder vi alla mot en ny tid.
Rolands pistol.
Ihåliga! Perfekt.
- Argentum Nitricum?
- Silvernitrat.
Vi måste varna folk. Vi använder
Sachins sändningscentral.
- De tror vi är ungar som skämtar.
- Vi måste övertyga dem.
Hur då?
Jag förvandlar mig till en.
Och då kanske du behöver den här.
Om jag inte orkar komma tillbaka.
- Nu kör vi.
- Jag vill inte förlora dig.
Fast jag har blivit så illa tilltygad
i vårt förhållande.
Nu tar vi steget.
Hördu, lyssna nu.
Du måste vara stark
nog för att stanna.
För det är du...
...som kommer att behöva döda mig.
Ledsen, Will, men evolutionen
kommer inte att visas på tv.
Vem ger er rätt att varna folk för oss?
Kära medstudenter, vi låter inte
vår avgångsceremoni regna bort.
Jag vill älska dig.
Det vill jag verkligen.
Men du gör det så otroligt svårt.
Vi erkänner: Vi är rädda.
Ni säger att det är
så mycket vi inte vet.
Men vi vet nog lite mer än ni tror. Vi
har bara inte tagit det i anspråk än.
Varför vill du försöka rädda dem?
- De gjorde ditt liv till ett lidande.
- För att jag inte är som ni.
Tänk vilken besvikelse för mig att inse
efter arton år att du är så... vanlig.
Och vilken besvikelse för mig
att du inte är det.
Självklart har vi saker kvar att lära
efter high school.
Men låt mig dela det jag redan vet:
Flickan har visst
påverkat din omdömesförmåga.
Du kanske inte tackar mig nu för att
jag gör *** på henne, men det kommer.
- Se aldrig tillbaka...
- Akta! Bakom dig!
Det som inte dödar, härdar.
I slutet av varje tunnel
finns ett ljus.
När en dörr stängs, öppnas en annan.
Kom igen! Kom igen, Eliana.
Vi är så nära. Kom igen, nu!
Du får inte släppa taget. Släpp inte!
Kämpa, för i helvete!
Kom igen, nu! Kämpa!
Kom igen! Andas!
Kom igen, nu!
Våga inte släppa taget!
Du måste kämpa! Kom igen, Eliana!
- Du lever!
- Ja.
Will Kidman.
Will Kidman?
Eliana!
Eliana Wynter.
Eliana Wynter?
Eliana?
Mina damer och herrar:
Avgångsklasserna! Varsågoda!
Bravo, Will.
Du har mer potential än jag trodde.
- Du lever! Men... hur?
- Raring...
Det krävs mer än lite eld
för att bli av med mig.
Världen är grym. Det enda som är säkert
är att man måste se om sitt eget hus.
Fattar du inte? Vinner du nu, är kriget
ändå förlorat. Vi finns i tusentals.
Varför kämpa emot?
Jag vet att det är svårt att svälja...
Svälj den här!
- Du är en alfa.
- Just precis.
Det här skulle jag ha gjort tidigare.
Tagit bort dig.
För att ponken
gillar sin tjej mer än mamsen?
Svartsjuk? Förbannad?
Du är ju mänskligast av alla här.
Okej.
Befria mig från ditt sorgliga liv.
Vad har jag gjort?
Eliana?
Du finns där inne, någonstans.
Det är svårt. Jag vet hur det känns.
Kan du inte återvända, så döda mig.
Jag går bara härifrån
tillsammans med dig.
Du har ett val.
Och det vet du.
Kom igen. Du är starkare än du tror.
Här.
De flesta av oss får aldrig
uppleva evigt liv eller evig kärlek.
Vår kärlek och våra liv tar ***,
plågsamt nog.
Men det kanske måste vara så.
För det är de mänskliga svagheter vi
lider av som gör oss till dem vi är.
Tid betyder nåt för oss
för att vi har för lite.
Vår sårbarhet gör oss känsliga.
Vi är beroende av andra.
Det gör oss förstående.
Alla kan vara monster.
Vi är som mest bestialiska
när vi förnekar vår mänsklighet.
De vuxna gillar att säga att vi
upplever civilisationens förfall.
Visst. Det är svåra tider.
Men när vi fastnar i mönster, i rädsla
och sorg, finns det alltid en väg ut.
Vi måste bara minnas att våra
åtaganden och våra relationer-
- inte bara är sånt som fyller tiden,
utan sånt som räddar våra liv.
Saker värda att kämpa för.
"Det är en helt ny värld."
"Här börjar framtiden."
Ni har ingen jävla aning...
Översättning: K. Lyckow Williams
- Du måste vara stark och stanna.
- Tror du på det här?
För det är du...
...som kommer att behöva döda mig.
Nej, det är nog PR för nån film.
Och nu, arton år
efter dagen då jag föddes-
- tänker jag övertyga er
om att monstren finns.
Att de bor bland oss.
Inom oss...
En dag kanske ni fattar vem jag var-
-och vad jag försökte åstadkomma.
Lyssna nu.
Ni måste samla ihop allt silver
och all eld-
-och döda oss innan det är för sent.
Tv-stationer och makthavare
dränks i varulvar.
Varulvar har setts på fyra kontinenter.
Situationen utreds nu och alla invånare
ombeds stanna inomhus tills vidare.
Folk letar
silver och eldvapen i panik.
Militären mobiliseras världen över...
...attacker med tusentals offer...
Tror du på oss nu?