Tip:
Highlight text to annotate it
X
År 117. Romarriket sträckte sig
från Nordafrika till Kaspiska havet.
Men rikets bortersta, mest otämjda
gränsland var i norra Britannien.
I denna obevekliga landsända
mötte romerska armén hårt motstånd-
-från folket som kallades pikterna.
Med hjälp av gerillataktik
och genom att utnyttja terrängen-
-lyckades pikterna hejda invasionen.
Dödläget har rått i snart 20 år.
Rom har befallit att stagnationen
måste brytas med alla medel...
Jag heter Quintus Dias.
Jag är romersk soldat.
Det här är varken början
eller slutet på min berättelse.
TVÅ VECKOR TIDIGARE
Inch-Tuth-II
Den nordligaste frontgarnisonen
Två år vid fronten.
Denna plats är världens rövhål.
Även naturen här vill se oss döda.
Centurion Dias,
det är för kallt för att stå vakt.
Det är inte min vakt.
Jag undrar vad som finns där ute.
Patrullen är tillbaka i gryningen.
Du borde sova.
Kyla och fukt tränger allt djupare
in i märg och ben.
Och regnet gör uppehåll bara
för den svidande nordanvinden.
Medan vi förlorar män
till fotröta och förfrysningar-
-skickar pikternas kung Gorlacon
ut patruller att härja vid gränsen.
Mina herrar...
Kall natt vid fronten.
För att besegra en fiende-
-måste man känna honom väl.
Jag känner vår fiende.
De utnyttjar sina taktiska fördelar
och lockas inte till öppen strid.
De pillar i såret tills vi blöder,
de gömmer sig i skuggorna som djur-
-och slår till hårt och snabbt
för att sen försvinna i natten.
I gryningen räknar vi förlusterna
och göderjorden med våra döda.
Det här är ett nytt slags krig.
Ett krig utan ära, utan ***.
Kom igen!
Markus, rid till Agricola!
Porten! Fort!
Rid, soldat!
-Gratus.
-Rädda dig själv.
Far åt helvete!
Vi borde döda dem alla.
Han kan bli användbar.
Han följer med oss.
York
Nionde legionens garnison
Vinnare!
lgen!
Nog! Du kämpade tappert.
Nu dricker du med mig.
Septus, mer öl.
lgen, Virilus.
Du är en suput, en ful suput.
Och inte alltför klipsk.
Är inte tio nederlag nog för dig?
lgen!
En till.
Septus, du dömer.
Och vakta min flank.
Kom igen!
Dålig förlorare.
Septus.
Väntar ni på en order?
ln och slåss!
Det gör en nykter kvickt.
När ska folk lära sig
att inte jävlas med nionde?
Vissa ogillar
att du dricker med legionärer.
Septus, gamle vän, de glömmer
att jag är en man av legionen.
-Soldat, har du slagits?
-Att slåss är mitt jobb.
Jag har en depesch till generalen.
Visa var han är innan du piskas.
-Vem är du?
-Guvernör Agricolas sändebud.
Ge mig depeschen
innan jag låter piska dig!
Det ska bli mig ett nöje.
All ledighet är indragen.
Agricola mobiliserar nionde för krig.
Legaterna bryter lägret
och förbereder manskapet.
-Beklagar, general...
-Rid till Agricola.
Säg att vi red ut på en timme.
Svin!
Dags att dö, romare.
Gorlacon.
Han var bonde tills hans fru dog.
Då la han ner plogen
och lyfte sitt svärd.
Han ändrade hur pikterna stred.
Det fungerade.
Han vände stridslyckan,
så de gjorde honom till kung.
Jag ger mig inte!
Vad ska Agricola göra med mitt folk?
När skickar han sina arméer norrut?
Jag är romersk soldat!
Jag ger mig inte!
Känn din fiende, min son.
-Rom låter dig blöda för det här!
-Du först, centurion.
Carlisle
Guvernör Julius Agricolas högkvarter
Jag struntar i hur, men utplåna dem-
-och ge mig Gorlacon i bojor.
Ni är politiker.
Jag är bara en enkel soldat.
Men jag förstår
att ni vill hem till Rom.
Jag längtar till Rom. Detta land är
en begravningsplats för ärelystnad.
Och för män.
Jag offrar inte mina män
som brickor i ert spel.
Jag förstår.
Låt oss vara ärliga. Erövringen
av Britannien är en förlorad sak.
Men ett djärvt drag kan ändra det.
Med nionde legionen under dig
kan vi krossa vår fiende.
Du och dina män kan dra er tillbaka
med rikedomar och ära.
Mina män har nog med ära.
Nog för att vägra lyda
en direkt order?
Nåväl... För att döda ormen
måste man hugga av dess huvud.
Jag måste hitta Gorlacon.
För det har jag en expert i åtanke.
General Virilus, det här är Etain,
min brigantspårare.
Hon kan inte tala, men kan jaga
rätt på allt i all slags terräng.
Jag svär, hon har varg i sig.
Beklagar uppträdet,
men jag ville visa dig.
Slavar är gratis,
men tillit är ovärderligt.
-Ska jag slåss mot henne eller....
-Hon är stum, inte döv.
-Jag har egna spejare.
-lnga som hon. Hon känner pikterna.
Hon vet deras vanor och gömställen.
Hon visar er upp i bergen.
-Varför sitter hon där borta?
-Hon har glott på dig hela kvällen.
Hon kan inte slita ögonen från dig.
-Kom här.
-Hon är stum, din dumme fan.
Hon har ingen tunga, din tok.
Jag hade inte gått för nära.
lngen tunga? Det är ju perfekt.
Då har hon mer plats för den här.
Det betyder nog ''stick'' på piktiska.
Hon är en duktig spejare
om hon hittar din kuk.
Jag får väl nöja mig med byrackan.
-Rapportera.
-Tre ridande pikter, en gående fånge.
Jag tror att fången är romare.
Centurion Remus, ta kolonnen!
Ligg kvar. Ligg kvar!
Han yppar inget. Vi kan inte
ta med fångar. Gör det ni måste.
-Krona eller skepp?
-Krona.
Jag vann.
Ledsen, hör du. Order är order.
-Tack gudarna att ni hittade mig.
-Tacka inte gudarna, tacka henne.
Etain, vår piktspejare.
Hon hittade dig.
Vad heter du, soldat?
Jag är Quintus Dias,
styrkans andreman.
Inch-Tuth-II-garnisonen.
-Förlåt att vi inte kom tidigare.
-Är ni undsättningskolonnen?
Jag är Titus Flavius Virilus, ledare
för 9. legionen. Vi ska strida här.
Det får ni.
-General.
-Centurion Dias.
Nu ser du ut som en romare.
Hur mår du?
Sår och blåmärken, men det läker.
lbland får man osynliga ärr.
Du slapp ur Gorlacons klor.
Men jag måste be dig
följa med in i lejonhålan igen.
Bäst att kasta sig ut i striden.
-Så talar en äkta soldat.
-Gladiator. Min far var Scipio Dias.
Jag såg honom vinna striden som gav
honom friheten. Han var fantastisk.
Han lärde mig att strida
och att välja mina strider.
Kom och hälsa på mannarna.
Septus, ge mannen en sup.
Jag tror att han förtjänar det.
Sätt dig hos oss och värm dig.
Ta en välförtjänt sup.
I morgon rider du vid min sida.
Kanske kan du lära mig
nåt om piktisk gästfrihet.
Thax, Bothos...
- Septus, jag går min runda nu.
God kväll, general.
Jag förstår inte piktiska.
Om de tar mig är jag dödens.
Aldrig har en general älskats så.
Vid träning är han vår lärare,
vid måltider vår far-
-och i ledet är han vår bror.
Och i strid är han guden vi ber till.
-Var har du läst det?
-Det står på skithusväggen.
-Han har säkert skrivit det själv.
-Han är ett hänsynslöst svin.
Och jag dör för honom utan tvekan.
-En fälla!
-Kolonn!
Formera! Formera!
Fort! Kom igen!
Sitt av! För bak hästarna!
Fort!
Lugn, pojkar. Sköldar!
Titta!
Vad som än kommer ur dimman
så håller ni linjen, pojkar.
Quintus, hitta centurion Remus.
Han ska dra tillbaka kolonnen.
-Öppna upp!
-Fortsätt titta!
Var beredda!
Titta.
Håll linjen!
Stå upp!
-Quintus.
-Bothos.
-Du klarade dig.
-Han här räddade mitt liv.
Brick här.
-Generalen?
-Nej.
Vi måste iväg. Klarar du det?
-Ja.
-Kom.
Nu går vi.
I stridens kaos när marken under en
är en sörja av blod, spyor, ***-
-och vänners och fienders tarmar
ber man lätt gudarna om frälsning.
Men det är soldater som strider
och soldater som dör.
Och gudarna behöver aldrig
ta några risker.
-Thax?
-Några överlevde.
Bara du?
-Macros, andra kohorten.
-Leonidas, spejare och peltast.
-Är vi allt som finns kvar?
-Vi överlistades. Dags att fara hem.
Vi måste hitta generalens kropp.
Han förtjänar en ädlare grav.
Generalen lever.
Jag såg dem föra iväg honom i bojor.
Norrut.
Då går vi norrut.
De söker igenom skogen efter romare.
Vi kan lika gärna skära av halsen.
Om generalen lever är det vår plikt.
-Var kom du ifrån?
-Från köket.
Bra gjort, soldat.
Jag heter Tarak.
Jag är inte soldat, jag är ***.
lnte nu längre.
Ta allt ni kan. Mat, vapen.
Ta av rustningarna.
-Fan. Macros är snabb.
-Han har varit maratonlöpare.
-Hur vet du det?
-Vi lagar maten, vi vet allt.
Ta skydd.
Jag visste att vi inte skulle
ha litat på den satmaran.
Jag vet vart de har fört generalen.
Vidare!
Häråt. Grottan.
Upp på berget. Upp!
Här, lite mat.
Nej!
Flugsvamp.
De dödar dig på minuter.
För det otränade ögat
liknar de de här, som är utsökta.
Tack.
Tarak... Det är assyriskt, va?
-Ja. Det är inte mitt riktiga namn.
-Vilket är ditt riktiga namn?
Du kan säkert inte uttala det.
Det kommer från Hindu Kush-bergen.
-Leonidas, va?
-Grekisk far.
Sätt dig närmare elden.
-Var kommer du ifrån, Bothos?
-Från armén.
Det är allt jag känner till.
De tog mig från gatan, tränade mig
och sa att jag kunde få det bättre.
Låt höra då, Bothos.
Har du fått det bättre eller sämre?
Macros?
Jag sprang för livet från Numidien
och stannade först i Grekland.
Sen sprang jag för att tävla.
Nu springer jag för livet igen.
Vi är alla långt hemifrån.
-Detta skulle bli mitt sista fälttåg.
-Det kan det fortfarande bli.
Jag hade ögonen på en gård i Toscana,
där solen värmer huden.
Brick - vad är det för ett namn?
En förkortning av Ubrickulius.
Din mor måste ha varit...klok.
Hon var en jävla lustigkurre.
Då kallar vi dig Brick.
Sov lite.
Jag tar första vakten.
-General...
-Var är mina mannar?
Hos era gudar.
Förrädare!
Hon hade bemött din anklagelse,
men hon kan inte tala. Vet du varför?
Hon var ett barn
när hon sökte skydd hos oss.
Hennes by hade massakrerats
för att ha motsatt sig romarväldet.
För att statuera exempel
brände de ut hennes fars ögon.
De våldtog hennes mor
tills hon tiggde om att få dö.
Etain tvingades se på
innan hon också våldtogs.
Till *** skar de av hennes tunga-
-för att inte tala illa
om det jäkla romarriket!
Hon flydde norrut och kom till oss.
Vi fostrade henne som vår egen.
När hon blev gammal nog
skickade vi henne till er-
-för att låtsas vara er vän
och sända er rakt i vår famn.
Deras armé är fortfarande skingrad.
När det är mörkt går vi in.
-Kom.
-lväg.
Spring.
Spring.
-Pikthund!
-Kom.
Brick och Bothos går med mig.
Ni andra håller vakt.
-General.
-Legionen?
Bara jag och en liten kohort är kvar.
Fan.
Skit.
-Kom!
-Lämna mig.
Kom här. Kom här!
Tyst.
Tyst!
-Skit!
-Fly!
-Vi lämnar er inte, general.
-Du leder resten av legionen. Gå!
Vi måste ge oss av.
Gå nu!
Få hem dem.
Det är för den nionde.
Var är Thax?
Jag fick ordna ett litet problem.
Här är generalens hjälm. Var är han?
Vi kunde inte befria honom.
Kom.
Vi kom ända hit i onödan.
Fan.
Ser du vad du har gjort?
lnnan du dör ska du veta att männen
som gjorde det här inte får leva.
Då får vi det överstökat.
Dina romarvänner borde ha vetat
att kallt järn inte böjs, det går av.
Vad väntar ni på?
Fruktar ni mig?
Är ingen man modig nog?
Få se vad du går för, honvarg.
Spring!
-Vi måste fortsätta.
-Till fots i det här?
Där de tvekar måste vi gå.
Vi fortsätter norrut.
-Men våra linjer är söderöver.
-Där kommer de att leta efter oss.
Vi kan inte springa ifrån dem.
Så vi måste överlista dem.
Vi går norrut, skakar av dem
och vänder.
Västerut, sen söderut.
Det kan ta dar, veckor, men vi är
så långt bakom fiendens linjer-
-att det är vår enda chans
att komma hem.
Kom!
Då behöver du den här, centurion.
Etain, du är min vrede.
Sänd deras kroppar till helvetet
och ge mig deras huvuden.
Pikterna slutar aldrig jaga dig.
De kan springa i timmar, rida i dar.
De äter knappt och sover sällan.
Etain har precis som vargen
lärt sig jaga sen hon föddes.
Hon läser terrängen och söker spår.
Hon jagar bytet trött
och går in för dödsstöten.
Nu jagar hon romare.
Nu är vi bytet.
Spring! Fortsätt!
-Leo, vi måste fortsätta!
-Nej, vi måste vila.
-Jag fryser.
-Ta honom.
Brick, hitta skydd mot vinden.
Hjälp mig.
Han sinkar oss.
Säg bara till, så ordnar jag det.
Vi lever förenade
eller dör splittrade.
Och du dör först.
Stanna du, men första chansen
och jag ser till att jag överlever.
Det är ditt problem.
När de målar ansiktet med vejde
är det mer än som prydnad.
Det är en helig rit.
För pikterna betyder det
att de hellre dör än misslyckas.
Det betyder för dem
att det inte finns nån återvändo.
Dessa män är de bästa jag sett.
Ärjag värdig att leda dem?
Min far lärde mig att i livet
står plikt och ära över allt annat.
En man som inte håller löften
är inte bättre än ett djur.
Jag lovade generalen
att få hem hans soldater.
Det är min uppgift,
det är min plikt.
lnte så dåligt av en grek. Kom.
Drick medan det är varmt.
-Vad är det?
-Magen.
Mossan i den är halvsmält.
Smaka, det är gott.
Quintus, de har hört honom
på långt håll.
Vad är fel?
Spring!
Spring!
Häråt!
Kom, så springer vi!
Kom!
Kom!
De närmar sig!
De kommer!
-De närmar sig.
-Kom upp hit.
Räck mig handen!
Nej!
Jävlar.
Skit.
Vi måste hoppa.
-Är du galen?
-Gör det!
Skit samma.
-Jag kan inte.
-Jo, du kan!
Du klarar det.
Nej! Tarak!
Är du okej? Kom upp!
-Ta honom.
-Jag har honom.
-Var är Tarak?
-Jag tappade bort honom.
Thax? Macros?
Vi sticker.
Vi tar av tunikorna. De tynger oss.
Skit också.
-Kan du gå?
-Ja.
Då kan du springa.
De har följt efter oss nedströms.
Så där ja. Fortsätt.
Skit!
-Hon vädrar oss.
-Hur gör häxan?
Det är inte trolldom.
Hon är spårare och det blåser dit.
-Vad händer?
-De slår läger.
-De struntar i om vi ser dem.
-Ja, men hon väntar sig inte oss.
-Bothos, vaka över Leo.
-Vad ska ni göra?
Gå och utjämna oddsen. - Kom.
Var är hon?
Varför jagar ni oss?
En av er dödade kungens son.
Gorlacon har svurit att hämnas
genom att döda er alla.
Döda honom!
Dina vänner är döda.
Nej!
Låt honom blöda!
Nej... !
De tog hans jävla huvud.
-Bothos!
-De fick samma idé som du.
De strider inte för sina liv
eller för sitt land längre.
De har svurit blodshämnd mot oss.
Och de vilar inte...
...förrän vi ber dem om att få dö.
Är du redo att falla på knä och be?
Jag är ***. Det är hopplöst.
Hopplöst? Det hopplösa
sjunger man sånger om-
-och skriver dikter om. Det hopplösa
är det som skapar legender, Bothos.
Och legender får alltid knulla.
-Vad måste jag göra?
-Spring så länge det är mörkt.
Gudarna har övergett oss.
Vi skapar våra egna chanser nu.
Macros!
Jag kan inte hålla jämna steg.
Jag kan inte hålla jämna steg.
Macros, nu överlever en av oss.
-Ditt svin!
-Skrik inte, Macros.
De dödar dig fortare utan skrik.
Lämna mig inte. Thax!
Kom an!
Vi borde undvika det här stället.
Vi behöver mat och en viloplats.
Var fan är vi nu?
Jag hämtar vatten. Var vakna.
lngen fara, det är ingen fara.
Vi vill dig inget illa.
Vilka är ni? Vad vill ni?
Brick, gå in igen.
Gå in igen nu!
Jag låter dig sköta det då.
-Jag har inget av värde.
-Vi är inte tjuvar, vi är soldater.
Vi behöver mat och husrum.
Och vi har en skadad
som behöver hjälp.
Vi försöker bara ta oss hem.
Ta det.
Jag vill dig inget illa.
Jag heter Quintus Dias.
Arianne.
-Du talar mitt språk.
-Och du talar mitt.
Är ni från garnisonen? Jag trodde
att ni slutade gå så långt norrut.
-Vilken garnison?
-Två dagsmarscher söderut.
-Kommer de hit?
-Hur tror du jag lärde ditt språk?
Jag gör allt för att avskräcka dem.
De tror att jag är nekromantiker-
-och de lämnar mig ifred.
Det brukar skrämma de andra.
Varför inte er?
Vi är för trötta för att bli rädda.
Vi var 3 000 och nu är vi tre.
Här.
Brick, stoppa ner knivjäveln.
Det finns en romersk garnison
två dagsmarscher härifrån.
-Det måste vara fortet i Mentieth.
-Två dagsmarscher?
Vi tar en *** på din vän.
Quintus, vad gör hon?
Hon är pikt och kvinna.
Två bra skäl till att misstro henne.
Det där stoppar blödningen.
Flugsvamp?
Det luktar gott.
Hur är det med benet?
Har häxan trollat dig frisk?
Quintus, svamparna.
Hon försöker förgifta oss.
Varför laga ditt ben
för att sen döda dig?
Flugsvampen har vita lameller.
Det lönar sig att kunna sina svampar.
Gott.
Det är verkligen gott.
-Det är utsökt.
-Det är gott.
Dina män är väldigt nervösa.
Det borde de vara.
En demon jagar oss dag och natt.
En demon?
De kallar henne Etain.
Vet du vem hon är?
Om Etain jagar er
är ni redan så gott som döda.
Vilken tröst.
Hennes själ är ett tomt kärl.
Bara romerskt blod kan fylla det.
-Var är Arianne?
-Hon skulle hämta frukost åt oss.
Är du okej?
Är det där agn?
Skit!
Hemma hos oss är det oförskämt
att störa en man som pissar.
Hemma hos oss är det god ton att
varna en som pissar på sin frukost.
Det låter klokt.
Det måste ha varit oväder
uppe i bergen i natt.
Kom!
-Trubbel!
-Vi sticker.
För sent.
Göm er i kornkammaren
och var helt tysta.
Häxa, vi spårar romerska hundar.
Jag har inte sett några.
Se efter om ni måste.
Lämna bara inte er stank i mitt hus.
Det är allt jag har.
Vad är det, Etain?
Har du svalt tungan?
Etain, nej! Hennes död vore
en förbannelse över vårt folk.
Vi satte dig i fara. Vi ger oss av.
Då har hon er uppsprättade
och flådda före kvällen.
Stanna till i morgon
så klarar din vän färden.
Det här är ditt folk.
De är inte mitt folk.
lnte sen Gorlacon anklagade mig
för häxeri och gav mig det här-
-för att märka mig som utstött-
-och förvisade mig till
att leva mitt liv här ute ensam.
Vilka grymma påhitt
har ödet kvar på lut åt oss?
Att få skydd i vår fiendes hus.
Är hon ängel...
...eller djävul?
-lngenting.
-Då så.
Sov lite.
Jag är en sur gammal soldat-
-men inte för tjurskallig
för att erkänna när jag har fel.
Förlåt att jag missbedömde dig.
Nu har jag sagt det.
-Det börjar bli kallt.
-Tack.
Du gav oss husrum i ditt hem,
värmen från din eld-
-och riskerade ditt liv för oss.
Varför?
Jag är bara skyldig dem
som jag själv väljer trohet.
Här är lite mat till färden.
Tack.
Lycka till, romare.
Lycka till, häxa.
-Bothos, upp nu.
-Mitt ben!
Titta! Elden brinner.
Varm mat och en torr säng. Kom.
Agricola har dragit sig tillbaka.
Kejsar Hadrianus har gett order
om en ny försvarslinje söderut.
-De lämnar marken vi kämpat för.
-Var står vi då?
I skiten.
Hur bär hon sig åt?
Jag vet inte med er,
men jag är trött på att fly.
-Det här är allt jag hittade.
-Använd dem väl.
-För Virilus.
-För nionde.
Bothos, de rider runt.
Västra pålverket!
Brick!
Kom an!
Hur långt är det kvar, tror du?
Jag vet inte.
En dagsritt, kanske två.
-Det är nära nog, Thax.
-Jävlar!
Jag trodde att ni var pikter.
Vi trodde att du var död.
Var är Macros?
Vargarna tog honom.
Är vi allt som finns kvar?
Vi tre klarade oss åtminstone.
-Vi är inte hemma än.
-Vi borde vara vid fronten nu.
Nej.
Agricola har fått sina marschorder.
Så Rom har äntligen släppt tanken
på detta rövhål till landsända?
Jag beklagar det inte.
Då har vi stridit förgäves.
-Vad hände med pojken, Thax?
-Jag vet inte vad du menar.
Är det Hadrianus stora plan?
En mur?
-Än sen? Vi klarade det. Kom!
-Bothos, vänta!
-lnte så fort, centurion.
-Thax, vad gör du?
Jag försäkrar mig om
att vi förstår varandra.
Många goda män dog för det du gjorde
och du ställs till svars för det.
Varför visste jag
att du skulle tycka så?
Bothos!
Rapporten bekräftar
våra värsta farhågor.
Du utkämpade ditt krig, soldat,
och förtjänade Roms tacksamhet.
Han visar dig till mina rum och ger
dig mat. Du ser halvt utsvulten ut.
Vi kan inte komma till Rom i vanära.
Legionens öde måste förbli en gåta.
Deras nederlag får inte bli känt.
Om det skulle bli känt reser sig
varenda stam och nation mot oss.
Det är en för stor risk.
Är vi överens? Nionde legionens
öde stryks ur skrifterna?
-Ja.
-Ja.
Jag hoppas att maten smakar bra.
Jag tog med vin till dig.
Det är det minsta vi kan göra
för en av Roms hjältar.
Är det så Rom belönar sina hjältar?
-Ska ni begrava mig med sanningen?
-Du är en för stor risk.
-Vart ska du ta vägen?
-Dit där jag hör hemma.
Nej!
Mitt öde verkar återigen
ligga i dina händer, häxa.
Jag heter Quintus Dias.
Jag är på flykt från Rom-
-och det här är varken början
eller slutet på min berättelse.
Text: Thomas Jansson
Scandinavian Text Service 2010