Tip:
Highlight text to annotate it
X
SKOTTLAND 1280 e. Kr
Jag ska berätta om William Wallace.
Historiker från England
kommer att säga att jag ljuger.
Men historia skrivs av
sådana som har hängt hjältar.
Kungen av Skottland efterlämnade
ingen son. Och kungen av England,
en usel hedning vid
namn Edward Longshanks,
gjorde anspråk på Skottland tron.
Skottlands adelsmän kämpade mot honom
och mot varandra om kronan.
Så Longshanks inbjöd dem till
underhandlingar om vapenvila.
lnga vapen. Bara en page.
l det grevskapet bodde en självägande
bonde som hette Malcolm Wallace.
Han hade två söner, John och William.
Jag sa att du skulle stanna kvar.
Men jag är färdig med mitt arbete.
Vart ska vi?
MacAndrews. Han skulle
komma hit efter överläggningarna.
- Fårjag komma med?
- Nej. Gå hem, du.
- Men jag vill komma med.
- Gå hem annars får du smaka på stryk.
Hem med dig, William.
MacAndrews.
Å gode Gud.
William.
Så ja, så ja, pojken.
William.
Vi måste slå tillbaka nu.
- Vi rår inte på dem.
- Något måste vi göra.
Wallace har rätt. Vi måste slåss.
Alla adelsmän som var villiga
att slåss var på det mötet.
Vi kan inte övervinna en armé.
lnte med de 50 bönder vi kan uppbåda.
Vi behöver inte övervinna dem...
Bara slåss mot dem.
- Vem är med mig?
- Jag, Wallace.
- Jag också.
- Ja.
- Vart tror du att du är på väg?
- Med dig.
Säger du det, och vad ska du göra då?
- Hjälpa till.
- Du kommer att vara till god hjälp.
Men du måste stanna kvar här
och se efter gården för
mig medan jag är borta.
Jag kan slåss.
Jag vet. Jag vet att du kan slåss.
Men det är förstånd
som gör oss till män.
Vi ses i morgon.
- Engelsmän.
- Ner med dig.
Nu när din far och bror är borta
mördar de oss och bränner ner gården.
Det är upp till oss, Hamish.
Pappa?
William.
Kom hit, pojken.
William.
Jag är din morbror Argyle.
Du liknar mor din.
Vi stannar här i natt.
l morgon kommer du hem med mig.
Jag vill inte resa härifrån.
Du ville inte att din far
skulle dö heller, eller hur?
Det hände i alla fall.
Läste prästen en vacker välsignelse?
- Herren signe dig och bevare dig...
- Det var på latin.
Talar du inte latin?
Det måste vi göra något åt.
Herren
signe dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
Amen.
Ditt hjärta är fritt.
Ha mod att följa det.
Vad gör de?
Säger farväl på sitt sätt.
Spelar förbjudna melodier
på förbjudna pipor.
Det var samma sak för mig
och din far när vår far dödades.
Lär dig först att använda...
detta.
Sedan skajag lära dig att använda
detta.
Många år senare,
översåg Edward Longshanks,
kung av England,
sin äldste sons bröllop.
Sonen som skulle efterträda honom.
Amen.
Som brud till sin son
hade Longshanks valt
dottern till sin rival,
kungen av Frankrike.
Det viskades allmänt att om
prinsessan skulle bli med barn,
måste Longshanks själv sköta saken.
Och det kanske var vad han
hade tänkt sig hela tiden.
Skottland...
Mitt land.
Fransmännen kryper för
alla som visar styrka.
Men hur ska de kunna tro på vår styrka
om vi inte ens kan styra hela vår egen ö?
- Var är min son?
- Med förlov, Ers nåd,
han bad mig komma i hans ställe.
Jag skickar efter
honom och han sänder dig?
Ska jag gå igen, Ers nåd?
Om han vill att hans drottning ska
styra riket närjag en gång är borta,
kan du lika gärna stanna
och lära dig. Varsågod.
Adelsmän.
Adelsmän är nyckeln till Skottland.
Ge våra adelsmän land i norr.
Ge deras adelsmän gårdar här i England.
De blir för giriga för att motsätta sig.
Men, sir, våra adelsmän
kommer inte att vilja flytta.
Nya land betyder nya skatter, och de
beskattas redan för kriget mot Frankrike.
Är det så?
Är det så?
Problemet med Skottland
är att det är fullt med skottar.
Kanske det är dags
att återinföra en gammal sed.
Ge dem primae noctis.
Första natten. När en ofrälse flicka
som bor på deras ägor gifter sig,
får adelsmannen rätt att ligga
med henne på bröllopsnatten.
Om vi inte kan få ut dem,
kan vi avla ut dem.
Det förmår säkert rätt typ av
adelsman att flytta till Skottland.
Skatter eller inga skatter?
En ypperlig idé, Ers nåd.
Är det det?
l Edinburgh hade rådet av
skotska adelsmän samlats.
Bland dem var Robert,
den 17:e greven de Bruce,
och den främste
tronpretendenden för Skottland.
Jag har hört att Longshanks
har återupplivat primae noctis.
Klart avsett för att få dit
fler av sina egna anhängare.
Min far tycker vi bör
invagga Longshanks i säkerhet
genom att varken stödja
eller motsätta oss hans påbud.
- En klok plan.
- Hur mår han? Han var inte på rådsmötet.
Hans affärer i
Frankrike uppehåller honom.
Men han sänder hälsningar.
Och han säger attjag
talar för hela de Bruceklanen
och för Skottland.
- Du tappade din sten.
- Ett mandomsprov.
Du vinner.
Kalla det ett soldatprov, då.
Engelsmännen låter oss inte träna
med vapen, så vi använder stenar.
En soldat visar inte vad han går
för med armstyrka. Här sitter det.
Nej, det sitter här.
Hamish?
Här, son. Visa honom nu.
- Kasta, Hamish.
- Kasta, son.
Kasta!
Det var ett bra kast.
Ja, det var det.
Jag undrade om du kunde göra
det när det verkligen gäller.
När det... när det gäller i strid.
Skulle du kunna krossa en
man med ett sådant kast?
Jag skulle kunna krossa
dig som... en mask.
- Skulle du?
- Ja.
Gör det då.
Vill ni se honom krossa mig som en mask?
- Gör det.
- Du kommer att hoppa undan.
- Nej, det görjag inte.
- Nehej.
Han kommer att hoppa undan.
Gör det, Hamish.
Gör det!
Bra gjort.
- En fin uppvisning.
- Hur är det?
- Du ser lite skakig ut.
- Jag skulle ha kommit ihåg stenarna.
Ja.
Upp med dig, du stora...
- Fint att se dig igen.
- Ja, välkommen hem.
- Titta vad du gjorde på huvet på mig.
- Du skulle ha hoppat undan.
William, vill du dansa med mig?
Naturligtvis.
Jag är här för att hävda
rätten till primae noctis.
Som er herre skajag välsigna
detta äktenskap genom lägra bruden.
första natten som gift kvinna.
Vid Gud, det ska du inte!
Det är min rätt som adelsman.
- God kväll, sir.
- Å, unge Wallace.
- En så vacker, mild kväll.
- Ja, det är det.
Kan jag få tala med din dotter?
Vad vill du tala med henne om?
Tja...
Murron, vill du rida ut
med mig denna vackra kväll?
l det här? Du måste vara från vettet.
Det är fint skotsk väder.
Regnet faller nästan rakt ner.
- Hon får inte gå med dig.
- lnte?
Nej. lnte nu i alla fall.
- lnte nu.
- lnte nu.
- Vi får se senare.
- Det är vackert väder. Regnar knappast.
Hörde du inte vad jag sa?
Murron.
Det har hon efter dig.
- Hur kunde du känna igen mig?
- Det gjorde jag inte.
Jag såg hur du stirrade på mig
men jag visste inte vem du var.
Förlåt. Det gjorde jag kanske.
Brukar du rida bort
med folk du inte känner?
Det var bästa sättet
att få dig att ge dig iväg.
Om jag tar mod till mig att be dig igen,
ska jag varna dig skriftligen först.
- Det hjälper inte. Jag kan inte läsa.
- Kan du inte?
Nej.
- Det måste vi göra något åt.
- Ska du lära mig läsa?
- Ja, om du vill.
- Ja.
- På vilket språk?
- Nu skryter du.
- Ja det görjag. Är du imponerad än?
- Nej. Borde jag vara det?
Ja.
För varje dag tänkte jag på dig.
Om du gör det medan står på
huvet skulle jag vara imponerad.
- Kilten flyger upp, men jag kan försöka.
- Lärde du dig inget vett på dina resor.
Fransmännen och romarna
är mycket värre än jag.
- Har du varit i Rom?
- Min morbror tog med mig på pilgrimsfärd.
Hur såg det ut?
lngenting mot din skönhet.
Vad betyder det?
Vackert.
Men jag hör hemma här.
Murron. Kom in nu.
Sir, jag vet att det var tokigt av mig
att be Murron rida ut med mig igår...
MacClannoughs dotter är en annan sak.
- Jag är här för kalla till möte.
- Vad för sorts möte?
- Av den hemliga sorten.
- Era möten tjänar ingenting till.
Din far var en kämpe...
..och en fosterlandsvän.
Jag vet vem min far var.
Jag kom hit för att odla gröda och,
om Gud så vill, bilda familj och skaffa barn.
- Om jag kan leva i fred så görjag det.
- Fortsätt ni.
- Du vill hålla dig utanför striden?
- Ja.
Om du kan bevisa det,
får du uppvakta min dotter.
Tills du bevisar det är svaret nej.
- Nej.
- Nej, Wallace. Nej.
- Bevisade jag det inte just nu?
- Nej.
- Nej?
- Nej!
Det är mycket arbete
med en gård, förstås.
Men det blir annorlunda
när mina söner kommer.
Så du har barn, då.
Nja, inte än. Jag hade hoppats att
du skulle kunna hjälpa mig med det.
Så du vill gifta mig med mig, då?
Ja, det kom lite plötsligt,
men kör för't.
Är det vad du kallar ett frieri?
Jag älskar dig.
Det harjag alltid gjort.
Jag vill gifta mig med dig.
Är det ettja?
- Ja, det är ettja.
- Ja?
- Vi måste skynda oss. Han väntar på oss.
- Å, vänta.
Vart är du på väg?
- Vad är det?
- Du kommer att se.
Jag skall älska dig livet ut.
Dig och ingen annan.
Och jag dig.
Dig och ingen annan... i evighet.
När kan vi träffas igen? l kväll?
- Jag kan inte.
- Varför inte?
Pappa har blivit misstänksam.
Tror du det har något att göra med...
När?
När?
- l kväll.
- l kväll?
Pass upp!
Vad är det du bär på, min flicka?
- Det ser tungt ut. Kan vi hjälpa till?
- Det går bra.
Jag ska inte stjäla det...
Å, du påminner om min dotter därhemma.
Hej, lilla flicka.
Håll tyst, Smythe.
Din hora.
Din hora.
Hur är det?
- Är du oskadd?
- Ja.
- Kan du rida?
- Ja.
Kom tillbaka hit din sate!
Låt larmet gå. Hjälp!
Vi träffas i gläntan. Rid!
De slipper iväg.
Nu du din hora.
Murron.
Ni vet allihopa hur försiktig
jag har varit att aldrig
tillämpa våra lagar alltför strängt,
alltför bokstavligt.
Och tack vare detta,
har vi lärt oss att leva tillsammans
i relativ fred och
samförstånd, eller hur?
Va?
Och tacken jag får är en sådan
laglöshet som vi sett idag.
Ni ger mig inget val.
Ett anfall på kungens soldater
är samma som ett anfall på kungen själv.
Nu,
låt den där stridstuppen komma fram.
Där.
Korpral. Bågskyttar till tornet. Nu!
Stilla, far.
Din idiot.
- Far, hur är det?
- Bra.
MacCaulich.
Wallace.
Vad väntar du på, pojke?
Här. Du kan göra det.
Jag håller i honom.
Här. Du kan göra det.
Jag håller i honom.
Häll det rakt in i såret, pojke.
Jag vet att det verkar som slöseri
på god whisky. Men ni måste unna mig det.
Håll i honom. Håll i honom.
Håll i honom. Nu,
släpp honom.
Är det bra?
Det kommer att väcka
dig i morgon, pojke.
- Det kommer nån.
- Beväpna er.
Det kommer nån.
MacGregors. Från dalen intill.
Vi hörde vad som hände här.
Vi vill inte att ni ska tro
att ni ska få ha allt det roliga.
Hem med er.
Vissa av oss är inblandade i det här.
Det kan inte hjälpas.
Men ni kan hjälpa er själva.
Gå hem.
Vi kommer inte att ha nånstans att gå
hem till när engelsmännen bränner ut oss.
- Och det kommer de att göra.
- Ja.
Välkommen.
Patrullen återvänder.
Så vad nytt?
Jag har sänt 100 soldater till Lanark.
De kommer tillbaka när som helst.
Var de klädda så här?
Fast egentligen var det snarare 50.
Gör det snabbt.
Kommer du ihåg mig?
- Jag skadade henne inte. Det var min rätt.
- Jag är här för att hämnas henne!
Jag är William Wallace.
Resten av er får gå.
Ta er tillbaka till England.
Och säg dem att Skottlands döttrar
och söner inte längre hör till England.
Säg dem att Skottland är fritt.
Bränn det.
De skotska upprorsmännen har
slagit en av mina garrisoner på flykten
och mördat en adelsman.
Jag har hört det.
Den där Wallace är en bara bandit.
Och hur skulle du
hantera denne... bandit?
Som en vanlig tjuv. Låg sheriffen
arrestera och straffa honom.
Lämna oss.
Wallace har redan dödat
sheriffen och tagit över staden.
Stå upp.
l morgon,
reser jag till Frankrike
för att hävda vår rätt där.
Och jag lämnar dig här för
att slå ner det lilla upproret.
Uppfattat? Är det?
En dag kommer du att bli kung.
Försök åtminstone att
uppföra dig som en sådan.
Håll dig borta från mig.
Sammankalla mitt militärråd.
Jag hoppas er man reser till Skottland
och träffar Wallace...
då blir ni änka.
Där.
Efter dem.
Det lönar sig inte att göra motstånd.
Vi är fler än ni, och ni är omringade.
Var är resten? Var är Wallace?
- Far.
- Å, kom in. Kom in.
Ett uppror har startat.
- Under vem?
- En ofrälse... vid namn William Wallace.
Du skall göra gemensam
sak med detta uppror.
Stödja det från våra land i norr.
Jag ska ställa mig in hos
engelsmännen genom att fördöma det
och ge order om att det ska
slås ner från våra länder i söder.
Sitt ner. Stanna lite.
Den här Wallace...
Han är inte ens riddare.
Men han slåss ursinnigt.
Och han får andra med sig!
Och du vill ge dig
iväg och slåss som han?
- Det skulle jag också vilja.
- Det kanske är dags nu.
Dags att... överleva.
Du är den 17:e Robert de Bruce.
De 16 före dig hade land och titel att
ge dig just för att de inte beblandade sig.
- Sammankalla ett adelsmöte.
- De bara pratar.
Med rätta. De har lika många engelska
titlar som skotska, precis som vi.
Du beundrar den där mannen...
den där William Wallace.
Det är lättare att
beundra kompromisslösa män.
Han är modig. Det är en hund också.
Men det är precis förmågan att
kompromissa som gör en man ädel.
Och du måste förstå detta:
Edward Longshanks är den hänsynslösaste
kung som någonsin suttit på Englands tron.
Och ingen av oss
och ingenting av Skottland
kommer att vara kvar
om vi inte är lika hänsynslösa.
Lyssna på våra adelsmän.
Att veta vad de tycker
är nyckeln till tronen.
Vänta. Titta här.
Det här ska vara utanpå
och det här till vänster.
Fortsätt.
När kungen kommer tillbaka
begraver han dem i de nya kläderna.
Skottland är i kaos.
Er man sänder
hemligen en armé norrut.
Hur vet du det?
Jag låg med en medlem
i krigsrådet i natt.
Han borde inte tala
hemligheter i sängen.
Ja, ja.
Engelsmän vet inte
vad tungan är till för.
Den här skotten... Wallace?
Han slåss för att hämnas en kvinna?
Det hade jag sånär glömt.
En domare ville ta
honom till fånga,
och fick höra att han
hade en hemlig käresta.
Så han skar halsen av flickan
för att få Wallace att slåss...
och det gjorde han minsann.
De kände till hans starka
känslor för sin förlorade käresta,
och försökte få fast i honom
genom att skändla hans
far och brors gravar.
Och sätta upp ett bakhåll
vid hans kärestas grav.
Han slog sig ur fällan
och bar hennes kropp
till en hemlig plats.
Det kan man kalla kärlek,
eller vad säger ni?
Kärlek?
Vad vetjag om det.
Vet ni, till *** kommer Longshanks
att sända in hela sin nordliga armé.
Tungt kavalleri. Hästar i stridsrustning.
Så själva marken skakar.
- Han kommer att rida över oss helt.
- Morbror Argyle berättade för mig om det.
lngen armé har nånsin stått emot
en stormning från tungt kavalleri.
- Så vad gör vi?
- Gör ett utfall, Flyr. Gömmer oss.
Eller tillverkar spjut.
Hundratals. Långa spjut.
Dubbelt så långa som en man.
- Så långa?
- Ja.
Vissa män är längre än andra.
Har mor din berättat
saker om mig igen?
Här kommer frivilliga.
William Wallace. Vi har kommit
för att kämpa och dö för dig.
Stå upp, karl.
Jag är inte påven.
Mitt namn är Faudron.
Mitt svärd är ditt.
- Jag har med mig det här till dig...
- Vi har genomsökt dem efter vapen.
Det här är till dig.
- Min fru har gjort den till dig.
- Tack.
Den där! Det kan inte
vara William Wallace.
Jag ser bättre ut än den där.
Ja, Fader. Jag ska fråga honom.
Om jag riskerar halsen för dig,
får jag döda engelsmän då?
Är far din spöke, eller
samtalar du med den Allsmäktige?
Om en irländare vill samtala
med en likvärdig måste han tala med Gud.
Ja, Fader.
Den Allsmäktige säger:
''Bara svara på frågan, för fan!''
- Se upp med vad du säger.
- Galna irländare!
Slug nog att kunna smuggla
en dolk förbi vakterna.
Det där är min vän, irländare.
Och svaret på frågan ärja. Om du
slåss för mig får du döda engelsmän.
Utmärkt.
Stephen är namnet.
Jag är den mest eftersökta mannen på min ö.
Fast jag ärju inte på min ö nu, förstås.
- Synd nog.
- Din ö?
- Menar du lrland?
- Ja. Det är min ö, det.
Du är galen.
Då harjag kommit rätt, då.
Jag tror den Allsmäktige skickade
mig att vakta ryggen på dig?
Jag tyckte inte om honom i alla fall.
Han var inte riktigt riktig i huvet.
William. Våra löpare.
Engelsmännen... kommer
med en armé mot Stirling.
- Ansluter sig adelsmännen?
- de Bruce och andra vill inte slåss.
Men ordet har spritt sig.
Högländarna kommer ner ensamma.
Ja... l hundratals... tusentals!
Är ni redo för krig?
- Vad nytt?
- De är minst tre gånger så många som vi.
- Hur många hästar då?
- 300, kanske fler.
- 300 stridshästar!
- Vi måste förhandla.
Vem hade kommandot?
Hade han en röd sparre?
- Ja, det hade han.
- Då är det Cheltham.
Vi kan fortfarande förhandla...
Vad talar de om?
Jag kan inte höra,
men det ser inte lovande ut.
Adelsmännen vill förhandla.
De förhandlar... och vi går hem.
Om inte... stormar vi.
300 stridshästar. Vi har ingen chans.
Så många.
Jag kom inte hit för att slåss
så att de kunde äga mer land.
Då måste jag arbeta för dem.
lnte jag heller.
Hör hit, pojkar. Jag tänker
inte dö för dom därjävlarna.
Kom går vi hem.
Stanna, karlar!
Fly inte. Vänta tills vi har förhandlat.
- William Wallace!
- Det kan inte vara han. lnte lång nog.
Ett gentilt slag, säger den Allsmäktige.
Det har kommit fint folk hit.
- Varför gör ni inte salut?
- Jag tackar er för att ha kommit hit.
Det är vår armé. För att
komma med måste ni ge trohetsed.
Jag betygar min
trohet till Skottland.
Och om det här är er armé,
varför ger den sig iväg hem?
Vi kom inte hit
för att slåss för dem.
Hem. Engelsmännen är för många.
Skottlands söner!
Jag är William Wallace!
- William Wallace ska vara två meter lång.
- Ja, det harjag hört.
Han dödar hundra män i taget.
Om han var här skulle han förgöra
engelsmännen med eldkulor från ögonen
och med blixtar ur röven.
Jag är William Wallace!
Och jag ser en hel armé av mina landsmän
som är här för att trotsa tyranniet.
Ni har kommit hit för
att kämpa som fria män
och ni är fria!
Vad kan ni göra utan er frihet?
Slåss ni?
Mot det där? Nej.
Vi flyr så vi får leva.
Ja. Om ni slåss, dör ni kanske.
Om ni flyr, lever ni.
Åtminstone en tid.
Och när ni dör i era sängar, om många år,
skulle ni då inte vilja byta ut
alla de dagarna från
idag fram tills dess
mot en chans, bara en chans
att komma tillbaka hit
och säga till våra fiender
att de kan ta våra liv
men de kommer
aldrig att ta vår frihet!
De verkar ganska optimistiska.
De kanske vill slåss.
Det kanske är oundvikligt
med en konfrontation
men vi borde i alla fall
lämna fram kungens villkor.
Kungens villkor? De kommer
aldrig att kunna uppfylla dem.
Ers nåd, jag tycker nog...
Låt gå. Erbjud dem villkoren.
- De kommer ut. Ska vi rida fram?
- Låt mig sköta pratet. Ja?
Ja.
Fint tal.
Vad gör vi nu?
Bara var er själva.
- Vart är du på väg?
- Jag ska mucka lite gräl.
Ja, vi klädde inte
upp oss för ingenting.
Mornay, Lochlan, Craig.
Här är kungens villkor.
Led armén bort från slagfältet
så får ni alla tre gods i Yorkshire
med arvstitel,
och från det ska ni betala...
- Från det ska ni betala...
- Jag har ett erbjudande för er.
Cheltham, detta är William Wallace.
Från det ska ni betala kungen...
- Jag sa attjag hade ett erbjudande.
- Ni bryter mot parlamentärflaggens helgd.
Hans kungs? Javisst.
Här är Skottlands villkor. Sänk era
fanor och marschera tillbaka till England.
Stanna vid varje hem och be om förlåtelse
för 100 års stöld, våldtäkt och mord.
Gör ni det så får era män leva.
Gör ni det inte, kommer
var och en av er att dö idag.
Vi är fler än ni.
Ni har inget tungt kavalleri.
På tvåhundra år har ingen armé vunnit...
Jag har inte slutat!
lnnan vi låter er gå
ska er härförare gå tvärs över
slagfältet, ställa sig framför denna armé,
sätta huvudet mellan benen
och kyssa sig i röven.
Det var mindre hjärtligt
än han var van vid.
Var redo och gör precis som jag säger.
På min signal
rider ni runt bakom vår ställning,
och faller dem i flanken.
- Vi kan inte dela upp våra styrkor.
- Jo, och låt engelsmännen se det.
Så att de tror att vi flyr?
Ta ut deras bågskyttar.
Vi möts där inne.
Uppfattat. Kom med.
Den fräcke jäveln. Jag vill
ha Wallace hjärta på ett fat!
Bågskyttar.
Bågskyttar till anfall.
Era jävlar.
Skjut!
Herren säger att han kan ta mig ur
den här röran, men för dig är det kört.
Redo... Skjut.
Rid.
Se? Varje skotte med häst flyr.
Vårt kavalleri kommer att rida ner
dem som gräs. Sänd in hästarna.
Till anfall!
Vänta...
lnte än.
lnte än.
lnte än.
lnte än.
Nu!
- Sänd in fotfolket.
- Ers nåd...
Led dem ni.
Till anfall!
Tillbaka!
Din jävel!
Kom an.
Ja.
Wallace.
Wallace.
Jag dubbar er
Sir William Wallace.
Sir William, i Guds namn
utnämner vi er
Skottlands beskyddare
och era kaptener som adjutanter.
Stå upp och tag emot er hyllning.
Känner någon till hans
politiska inställning?
Nej, men hans inflytande hos
de ofrälse kan kullkasta allt.
Balliolklanen kommer att kyssa röven
på honom, och vi måste göra samma sak.
Sir William.
Eftersom ni och era
kaptener kommer från en trakt
som sedan länge är känd för
att stödja Balliolklanen,
hoppas vi att kunna räkna ert fortsatta
stöd att uppehålla vår lagliga rättighet.
Balliolklanen kan dra åt helvete.
De är alla Longshanks män.
Mina herrar.
- Mina herrar.
- Det är dags att utropa en kung.
Stopp. Vänta. Är ni beredda att
erkänna vår lagliga rätt till tronen?
- Ni vill inte uppehålla anspråket?
- Det var lögner, som ni skrivit.
Å nej.
- Jag kräver att dessa papper erkänns.
- Det var lögn redan när ni skrev dem.
Mina herrar, jag ber.
Tyst. Sir William. Vart är ni på väg?
Vi har slagit engelsmännen.
Men det kommer tillbaka,
för att ni inte vill hålla ihop.
- Vad ska ni göra?
- lnvadera England
och besegra engelsmännen
på deras egen mark.
lnvadera? Det är omöjligt.
Varför det?
Varför är det omöjligt?
Ni är så upptagna med att käbbla
om smulorna från Longshanks bord
att ni har missat er gudagivna
rätt till något bättre.
Det är skillnaden mellan oss.
Ni tror att folket i Skottland
existerar för att ge er en ställning.
Jag tror att er ställning
existerar för att ge folket frihet.
Och jag ska se till att de får det.
Vänta.
Jag respekterar vad ni sa. Men betänk
att de här männen har land och slott.
De har mycket att förlora.
Och den ofrälse mannen som blöder
i strid, har han mindre att förlora?
Nej. Men detta land, uppifrån
och ner, har ingen identitet.
Adelsmännen delar sin
lojalitet med England.
- Klanerna slåss mot varandra.
- Ja.
Om ni skaffar er ovänner på båda
sidorna av gränsen kommer ni att dö.
- Det gör vi alla. Frågan är hur och var.
- Jag är inte feg. Jag vill det ni vill.
Men vi behöver adelsmännen.
- Vi behöver dem?
- Ja.
Vad betyder det att vara adel?
Titeln ger anspråk på Skottlands tron,
men män följer inte titlar.
De följer mod.
Och vårt folk känner er. Adelsmän
och ofrälse, alla respekterar de er.
Och om ni ville leda dem till frihet...
skulle de följa er.
Och det skulle jag också.
Förbannat. Min harhjärtade kusin säger
att han inte har några trupper att sända.
Varje stad i norra
England tigger om hjälp.
Han kommer närmare.
- Till vilken stad?
- Hit, Ers nåd.
Ta in förråden, fördubbla vakten,
stäng igen porten. Nu.
Snabbt. ln med förråden.
Vi kan få ut er om
ni ger er iväg nu.
Jag kan inte säga till min farbror att
jag har förlorat den främsta staden i norr.
Skynda på!
Ur vägen för kungen.
Det är inte ditt fel.
- Försvara dig.
- Det kan du lita på attjag ska.
Vad nytt från norr?
lngenting nytt, Ers majestät. Vi har
sänt ryttare för att få snabba rapporter.
Jag hörde rapporter i Frankrike därjag
varit för att utöka kungadömet åt dig.
Rapporterna säger att hela vår
nordliga armé har förintats.
Och du har inte gjort något.
Jag... har ordnat med rekrytering.
De har mönstrat och är klara för avtåg.
Ers majestät, jag har ett
brådskande meddelande från York.
Kom hit med det.
- Lämna oss.
- Tack, Ers majestät.
- Wallace har plundrat York.
- Vad?
Wallace har plundrat York.
Er egen brorson.
Vem kunde göra något sådant.
Om han kan plundra York
kan han invadera längre söderut.
Vi måste stoppa honom.
Vem är denne person som talar med
mig som om jag behövde hans råd?
- Jag har utnämnt honom till rådgivare.
- Har han meriter till det?
Jag är bevandrad i krigskonsten
och militär taktik, Ers majestät.
Är ni?
Säg mig...
Vilket råd skulle ni ge mig i
den aktuella... situationen?
Jag ska erbjuda vapenvila
och köpa mig fri från honom.
Men vem kan gå
till honom? lnte jag.
Om jag kom inom räckhåll
för den mördarens svärd
kan det bli mitt huvud i en korg.
Och inte min väne son.
Blotta åsynen av honom skulle bara
uppmuntra fienden att ta över hela landet.
Så vem kan jag sända?
Vem kan jag sända?
Jag drömmer.
Ja det gör ni.
Och ni måste vara vaken.
Jag vill inte vakna.
Jag vill stanna här med er.
Och jag med er.
Men ni måste vakna nu.
Vakna, William.
Vakna.
William, vakna...
William. Det kommer
ett kungligt följe
med parlamentärflagg
och Longshanks eget standard.
Jag är prinsessan av Wales.
Jag kommer som kungens
tjänare och med hans befogenhet.
Befogenhet till vad?
Att diskutera kungens förslag.
Vill ni diskutera med en kvinna?
Jag har hört att ni just
har gjorts till riddare.
Jag har inte gjorts till någonting.
Gud gör män till vad de är.
Gjorde Gud er till
plundrare av fredliga städer?
Mördare till kungens brorson,
min makes egen kusin?
York har utgjort bas för
varje invasion av mitt land.
Den kusinen hängde oskyldiga skottar,
också kvinnor och barn, från stadsmurarna.
Longshanks gjorde ännu värre när
han senast intog en skotsk stad.
Han är en blodbesudlad vilde.
Och han ljuger.
Jag ljuger aldrig.
Men vilde ärjag.
Eller på franska, om ni föredrar?
Fråga er kung... öga mot öga.
Fråga honom.
Se om hans ögon kan
övertyga er om sanningen.
Hamilton... Lämna oss ensamma.
- Ers nåd?
- Lämna oss. Nu.
Låt oss tala öppet.
Ni invaderar England,
men ni kan inte genomföra invasionen
så långt från skydd och förråd.
Kungen vill ha fred.
- Longshanks vill ha fred?
- Det har han sagt, det svärjag.
Han föreslår att ni
drar tillbaka ert anfall.
l ersättning ger han er titel,
gods och denna kista med guld
som jag ska överlämna
till er personligen.
Gods och titlar, guld...
för att göra mig till en Judas.
- Det är så man skapar fred.
- Det är så man skapar slavar.
Sist Longshanks talade
om fred varjag pojke.
Många skotska adelsmän,
som inte ville bli slavar,
lurades av honom, under
parlamentärflagg, till en lada...
där han hängde dem.
Jag var liten då, men jag kommer ihåg
vad Longshanks uppfattning av fred var.
Jag förstår att ni har lidit.
Jag känner till... om er kvinna.
Hon var min hustru.
Vi gifte oss i hemlighet för attjag
inte ville dela henne med en engelsk lord.
De dödade henne...
för att komma åt mig.
Jag har aldrig talat om det.
Jag vet inte varför
jag säger det nu, utom...
Jag ser hennes styrka i er.
En dag ska ni bli drottning.
Och då måste ni öppna ögonen.
Säg till er kung att William Wallace
inte accepterar överhöghet, och att
ingen skotte gör det så länge jag lever.
Se där. Min sons trogna hustru återvänder
från hedningen med livet i behåll.
- Så han tog emot vår muta?
- Nej. Det gjorde han inte.
Varför stannar han kvar då?
Mina spejare säger mig att
han inte har ryckt fram.
Han väntar på er i York.
Han säger att han inte anfaller fler
städer om ni är man nog att möta honom.
Gör han?
De walesiska bågskyttarna
kommer inte att upptäckas
eftersom de kommer
så långt runt hans flank.
Huvudstyrkan av vår armé
från Frankrike landar här
norr om Edinburgh.
Rekryter från lrland
kommer från sydväst...
hit.
Walesiska bågskyttar, trupper
från Frankrike, irländska rekryter.
Även om ni skickade dem idag
skulle det dem ta veckor att komma.
Jag gav order...
innan jag sände din hustru.
Så vår lilla list lyckades. Tack.
Och medan denna uppkomling
väntar på mig i York,
kommer mina styrkor att ha
anlänt i Edinburgh, bakom mig.
Talade du med den här...
Wallace i enrum?
Säg mig...
Vad är det för slags man?
A enfaldig barbar.
lnte en kung som ni, Ers nåd.
Du kan återvända till ditt broderi.
Med ödmjukhet, Ers nåd.
Du har väl med dig pengarna tillbaka?
Nej. Dem gav jag för att lindra
lidandet bland barnen i detta krig.
Det är vad som händer
när man sänder en kvinna.
Med förlov, Ers majestät.
Jag trodde att denna givmildhet skulle
bevisa er storsinthet inför era undersåtar.
Min storsinthet
demonstreras bättre när Wallace
kommer tillbaka till Skottland
och finner sitt land i aska.
William.
Det är ryttare som närmar sig.
Prinsessan personliga eskort.
Ja.
Måste ha gjort gott intryck.
- Ja.
- Så länge var du väl inte i tältet.
Det är sant. De engelska
fartygen kommer från söder.
Jag vet inte om walesarna än,
men irländarna har landad.
- Jag var tvungen att se det med egna ögon.
- Och irländarna slåss på engelska sidan?
Bry er inte om dem.
Sa jag inte det tidigare?
Det är min ö.
Hamish, rid i förväg till Edinburgh
och sammankalla rådet. Beordra dem.
Jaha. Kom med.
- Din ö?
- Min ö. Javisst.
- Vi måste förhandla.
- Mina herrar, jag ber.
Mina herrar, Craig har rätt.
Den här gången har vi inget val. Om vi
inte vill se Edinburgh jämnat med marken.
Min armé har marscherat i flera dagar.
Och vi har fortfarande förberedelser
att göra, så jag talar rakt på sak.
Vi behöver varje soldat ni kan få ihop,
era personliga eskorter, t.o.m. er själva.
Och vi behöver dem nu.
Med en sådan styrka mot oss är
det dags att diskutera alternativ.
Alternativ?
Vill ni inte ens ställa
upp männen på slagfältet
och förhandla er fram till
något bättre från Longshanks
- innan ni flyr?
- Sir William...
- Vi kan inte besegra dem.
- Jo det kan vi.
- Sir William.
- Och det ska vi göra.
Vi vann vid Stirling,
och ni diskuterar fortfarande.
Vi vann vid York och ni ville inte stödja oss.
Om ni inte ställer upp på vår sida nu,
då är ni ena riktiga ynkryggar.
Om ni är skottar,
skäms jag för att kalla mig skotte.
Sir William, kan vi tala enskilt.
Jag ber er.
Ni har uppnått så mycket,
men att slåss mot sådana odds,
det är mer ursinne än mod.
Det är mycket mer än ursinne.
Hjälp mig.
l Jesu namn, hjälp er själva.
Nu är det vår chans. Nu.
Om vi förenar oss kan
vi vinna. Om vi vinner,
kommer vi att ha mer än
någon av oss har haft tidigare.
Ett land som är vårt eget.
Ni är den rättmätige ledaren,
och det är styrka i er, det serjag.
Förena oss.
Förena oss. Förena klanerna.
- Ja?
- Ja.
Det går inte på det sättet.
Du saju själv att adelsmännen
inte vill stödja Wallace.
Så hur hjälper det oss att ställa
oss på den sidan som blir slaktad?
Jag gav honom mitt ord.
Jag vet att det är svårt.
Det är svårt att vara ledare.
Min son...
Son...
Se på mig.
Jag kan inte bli kung.
Du och bara du kan styra Skottland.
Det jag säger till dig måste du göra.
lnte för mig, inte för dig själv,
men för ditt land.
Så där, undan ur vägen. Här kommer vi.
Undan ur vägen, karlar.
- de Bruce är inte här, William.
- Han kommer.
Mornay och Lochlan har kommit.
Det kommer de Bruce också att göra.
En så trevligt liten... sammankomst.
Håller ni inte med?
- Bågskyttarna är redo, Ers majestät.
- lnte bågskyttarna.
Mina spejare säger att deras bågskyttar
är långt borta än och utgör inget hot.
Pilar kostar pengar.
Använd irländarna. Lik kostar ingenting.
Och sänd in fotfolket och kavalleriet.
Fotfolket.
Kavalleriet.
Framåt!
Å, så trevligt att råkas.
lrländare!
Roligt att ni kunde komma. Titta här.
Mornay? Lochlan?
Jag fördubblade Mornays
land i Skottland
och motsvarande gods i England.
Lochlan bytte sida...
för mycket mindre.
Bågskyttar.
Ursäkta, Ers majestät?
Träffar vi inte våra egna trupper?
Jo.
Men vi träffar deras också.
Vi har reserver.
Till anfall.
Bågskyttar.
Sänd in förstärkning.
Sänd in resten.
För hit Wallace.
Levande om möjligt.
Död... går lika bra.
Sänd nyheten om vår seger.
Ska vi dra oss tillbaka?
Skydda kungen.
Upp med er.
Upp med er.
- Skaffa honom härifrån.
- Jösses.
Gå.
Jag är döende.
Låt mig vara.
Nej.
Du ska leva.
Jag har levat länge
nog för att leva fri.
Stolt...
över att se dig
bli den man du är.
Jag är en lycklig man.
Det ärjag som ruttnar bort.
Men jag skulle säga att ditt
ansikte ser allvarligare ut än mitt.
Son...
Vi måste ha en allians med England
för att kunna hävda oss här.
Du har uppnått det.
Du räddade din familj
och utökade ditt land.
Med tiden kommer du att
ha all makt i Skottland.
Land.
Titlar. Män.
Makt. lngenting.
- lngenting?
- Jag har ingenting.
Män slåss för mig, för annars
skulle jag kasta ut dem från mitt land
och jag låter deras
hustrur och barn svälta.
De män
som blödde så marken
blev röd i Falkirk...
De slogs för William Wallace, och
han kämpar för något som jag aldrig haft.
Och jag tog det från honom
när jag förrådde honom
och jag såg det i ansiktet
på honom på slagfältet.
Och det sliter sönder mig inuti.
Alla män bedrar.
Alla tappar modet.
Jag vill inte tappa modet.
Jag vill tro...
som han gör.
Aldrig mer skajag
vara på fel sida igen.
Nej.
Lord Craig, är det sant,
det där om Mornay?
Ja. Wallace red in i sängkammaren
hos honom och dödade honom.
Han är farligare än han nånsin varit.
Och ingen vet vems tur det är härnäst.
Kanske du.
Kanske jag.
Det spelar ingen roll.
- Jag menar allvarligt, Robert.
- Det görjag också.
Gode Gud. Jävlar.
Sök genom slottet.
Lochlan.
William Wallace dödade 50 män.
50 så sant som jag sitter här.
100 män... med sitt eget svärd.
Skar genom dem som...
Moses genom Röda Havet.
Legenden runt honom bara växer.
Det blir allt värre.
Frivilliga flockar sig till honom i
alla skotska städer. När han fått ihop...
De är får. Bara får.
Skingras lätt om
vi tar ut fåraherden.
Så.
Samla ihop en flock av de finaste
lönnmördare och ordna ett möte.
Ers majestät, Wallace är känd
för sin näsa för bakhåll.
Om det är sant vad
Lord Hamilton berättade
blev han förtjust i vår framtida
drottning och skulle lita på henne.
Så vi sänder henne under
intrycket att hon kommer i fred.
Ers majestät,
prinsessan kan tas som gisslan
eller hennes liv kan sättas i fara.
Min son skulle bli
tröstlös om det hände.
Men, i sanning,
om hon skulle dödas,
skulle vi få en värdefull bundsförvant
mot skottarna i den franske kungen.
Ni förstår...
som kung måste man se
det goda i varje situation.
Det är William Wallace,
det är det.
Och han har lämnat över
sitt svärd. Var beredda.
Ers nåd.
Jag fick ert meddelande.
Det är... andra gången
som ni varnat mig för fara.
Varför?
Det kommer en ny försändelse
av förråd norrut nästa må***.
Livsmedel och vapen. De...
Nej, tyst.
Varför hjälper ni mig?
Varför hjälper ni mig?
För sättet som ni ser på mig nu.
Just som vi trodde
att allt hopp var ute,
är våra ädla räddare här.
Av med huvorna.
Sir William, vi kommer
för att söka ett möte.
Vad är det för mening med det?
- Ni har svurit trohet till Longshanks.
- En ed till en lögnare är ingen ed.
Vi är alla redo att
svära trohet till er.
Så låt rådet göra det offentligt.
Det kan vi inte.
En del tror inte ens att ni lever.
Andra att det skulle gå dem som Mornay.
Så vi ber er komma till Edinburgh.
Möt oss om två dagar. Ge oss pardon
så förenar vi oss bakom er.
- Skottland kommer att bli ett.
- Ett?
- Ni menar vi och ni.
- Nej.
Så här menarjag.
Det är en pant
från Robert de Bruce.
Ni vet att det är en fälla.
Säg det åt honom.
Om Bruce hade velat döda dig
skulle han ha gjort det i Falkirk.
Ja.
Jag vet. Jag såg.
Ja, ja, glöm honom då,
hur är det med de andra?
lntrigmakare som inte kan enas
om nånting. Det är en fälla.
Titta på oss.
Vi måste försöka.
Vi kan inte göra det ensamma.
Att förena oss med adelsmännen är vårt
enda hopp. Vet du vad som händer annars?
Nej, vad då?
lngenting.
- Jag har ingen *** att bli martyr.
- lnte jag heller.
Jag vill leva.
Jag vill ha ett hem, barn och fred.
- Vill du?
- Ja, det vill jag.
Jag har bett till Gud om det. Men allt
det är inget värt om man inte har frihet.
- Det är bara en dröm, William.
- En dröm? Bara en...
Och vad har vi gjort
hela tiden, i så fall?
Vi har levat den drömmen.
Din dröm handlar inte om frihet.
Det handlar om Murron.
Du gör det här för att bli hjälte,
för du tror att hon ser dig.
Jag tror inte hon ser mig.
Jag vet att hon gör det.
Och din far ser dig också.
Jösses.
Ska jag komma med dig?
Nej. Jag går ensam.
- Vi ses efteråt.
- Javisst.
Och jag hoppas det inte dröjer.
- Han kommer inte.
- Jo det gör han.
Det vetjag att han gör.
Ers nåd. Han kommer.
Nej!
Håll er utanför det här, Robert.
Ge er iväg.
de Bruce ska inte skadas,
det är överenskommelsen.
Far!
Er ruttna ärkebov!
Varför?
Longshanks ville ha Wallace.
Och det ville våra adelsmän också.
Det var priset för din krona.
Dö.
Jag vill se er död.
Jag dör tids nog,
- och du blir kung.
- Jag vill inte ta emot något från er.
Ni är ingen man.
Och ni är inte min far.
Du är min son
och du visste hela tiden vad jag ville.
- Ni lurade mig.
- Du lät dig bli lurad.
lnnerst inne visste du hela
tiden vad som måste hända här.
Äntligen vet du vad det är att hata.
Nu är du redo att bli kung.
Mitt hat...
dör med er.
William Wallace,
ni är åklagad för högförräderi.
- Mot vem?
- Mot er konung.
Har ni något att säga?
Aldrig i mitt liv
har jag svurit honom trohet.
Det är ovidkommande.
Han är er konung.
Erkänn, så kan ni få en snabb död.
Nekar ni så måste ni
renas med smärta.
Erkänner ni?
Erkänner ni?
Då skall ni i morgon genomgå er rening.
- Ers nåd.
- Jag vill se fången.
- Kungen har beordrat...
- Kungen dör snart, och hans son är svag.
Vem tror du kommer att styra riket då?
Så öppna dörren.
Ers majestät.
Upp med dig, jävel. Upp på fötterna.
Låt bli. Lämna mig.
Jag sa lämna mig.
Ers nåd.
Sir...
jag har kommit för att be er...
att erkänna allt och svära trohet till
kungen, så att han visar er barmhärtighet.
Kommer han att visa
barmhärtighet för mitt land?
Barmhärtighet är att få dö snabbt,
kanske till och med
få leva, i tornet.
Vem vet vad som händer med tiden?
Om ni bara kan leva...
Om jag svär honom trohet...
då är allt som jag är redan dött.
Ni vill dö. Det kommer
att vara fruktansvärt.
Alla män dör.
Men inte alla män
lever någonsin riktigt.
Drick det här.
Det dövar smärtan.
Nej. Det dövar mitt förstånd.
Det måste jag ha kvar.
För om jag förlorar
fattningen ellerjämrar mig,
då kommer Longshanks
att ha brutit mig.
Jag kan inte stå ut med tanken
på att ni ska torteras.
Ta det här.
Ja.
Jag har kommit
för att be för William Wallace liv.
Du är riktigt förtjust
i honom, eller hur?
Jag respekterar honom.
Som värst var han en värdig fiende.
Visa barmhärtighet, o store kung,
och vinn ert folks respekt.
Till och med nu
är ni oförmögen till barmhärtighet.
Och er...
För er är det ordet lika
främmande som kärlek.
lnnan han förlorade talförmågan
sa han till mig att hans enda tröst var
att hans skulle få uppleva Wallace död.
Ser ni?
Döden kommer till oss alla.
Men innan den kommer till er,
ska ni veta detta:
Ert blod dör ut med er.
Det vilar ett barn som inte
är av ert blod i min mage.
Er son kommer inte att sitta
länge på tronen, det svärjag.
Jag är så rädd.
Ge mig styrka...
att dö en god död.
Här kommer han.
Se här det fruktansvärda pris
man betalar för förräderi.
Eller fall på knä,
och förklara dig lojal
undersåte till konungen.
Be honom om nåd,
så skall du bönhöras.
Rep.
Lyft upp honom.
Sträck honom.
Så ja.
Sträck honom.
Skönt, eller hur?
Upp på knäna.
Kyss det kungliga emblemet på min kappa,
så behöver du inte lida mer.
Sträck honom.
Har du fått nog?
Det kan sluta...
när som helst.
Frid.
Ro.
Du behöver bara säga det.
Ropa...
''Nåd.''
Nåd.
Nåd.
Ropa.
Säg det bara. ''Nåd.''
- Nåd, William. Nåd.
- Jösses, säg det.
Fången vill säga ett ord.
Frihet!
Efter att ha halshuggits,
slets William Wallace kropp i bitar.
Hans huvud sattes upp på London Bridge.
Hans armar och ben
sändes ut till rikets fyra hörn
som en varning.
Det fick inte den verkan som
Longshanks hade planerat.
Och jag, Robert de Bruce,
red ut för att betyga min trohet
till den engelske kungens arméer
och ta emot hans
samtycke till min krona.
Jag hoppas att ni
tvättade röven i morse.
Den skajust kyssas av en kung.
Kom. Så vi får det överstökat.
Stanna.
Ni blödde med Wallace!
Nu blöd med mig.
Wallace!
l Herrens år 1314,
stormade skotska frihetskämpar,
svältande och undertaliga,
ut på slagfältet vid Bannockburn.
De kämpade som krigarskalder.
De kämpade som skottar
och vann sin frihet.
Textning Visiontext: Gunnel Clark
SWEDlSH