Tip:
Highlight text to annotate it
X
MANNEN SOM VISSTE
FÖR MYCKET
Hur ett cymbalslag skakade om
en amerikansk familjs liv.
Pappa, har jag verkligen aldrig varit
i Afrika förut? Det ser så bekant ut.
Det såg likadant ut vid Las Vegas.
Just det. Där pappa spelade bort
alla sina pengar på tärning.
Titta! En kamel!
Det är inte riktiga Afrika,
utan franska Marocko.
-Nordafrika.
-Det ser ut som Las Vegas.
Det är bara 15 mil till Sahara.
Visste du det?
I skolan heter Afrika
"den mörka kontinenten."
-Det är ljusare än i Indianapolis.
-Vänta tills vi kommer till Marrakech.
-Marrakech? Det låter som en drink.
-Mmm...det gör det verkligen.
Vänta lite. Vad är det?
Tack. Utan er hjälp
kunde vad som helst ha hänt.
Ingen orsak, monsieur.
Ibland kan vi alla behöva lite hjälp.
-Vad var det som hände?
-Er son drog av hans frus slöja.
-Det här är min fru mrs McKenna.
-God dag. Jag heter Louis Bernard.
-Tack så mycket, mr Bernard.
-Vår son Hank.
-Ni talar arabiska.
-Några ord.
-Varför gör en olycka honom så arg?
-Muslimer tror inte på olyckor.
-Får jag...?
-Ja, sätt er framför Jo.
Jag trodde att han hette Hank.
Nej, det är min frus namn.
J-O. Utan E.
En förkortning av Josephine.
Hon kallas aldrig något annat.
-Jo, mamma!
-Just det.
Muslimska kvinnor tar aldrig
av sig slöjan bland folk.
-Får de maten intravenöst då?
-Vilket fint ord från en liten pojke.
-Jag är läkare.
-Han talar som en läkare.
Han kan stava till hemoglobin,
men har svårt med hund och katt.
Var arbetar ni?
-I Indianapolis, på ett sjukhus där.
-Vad för er till Marrakech?
Vi var på kongress i Paris
och jag ville återse Marocko.
Pappa befriade Afrika.
Jag tjänstgjorde på ett fältsjukhus
i Casablanca under kriget.
-Bor ni i Marocko, mr Bernard?
-Nej... Kom ni direkt från Paris?
-Vi stannade till i Lissabon och Rom.
-Och i Casablanca.
-Hoppas ni hinner njuta av staden.
-Vi har bara tre dagar på oss.
Ni bor väl på Hotel Mamounia
eller La Menara?
-Varför frågar ni det?
-De är för turister med god smak.
-Bor ni i Frankrike?
-Ibland.
-Äter ni sniglar?
-När jag kan.
Blir ni hungrig
så är vår trädgård full av sniglar.
Vi har provat allt för att bli av
med dem, men aldrig en fransman.
Ska vi dela taxi till hotellet?
-Jag har tyvärr lite affärer först.
-Vad jobbar ni med?
Men när jag kommer
kan vi dricka ett glas.
-Det kan vi göra i vår svit.
-Då bjuder jag er på middag.
Jag vet en restaurang med arabisk
mat serverad på traditionellt vis.
Vad säger du, Jo? Ska vi
kasta oss ut i "Tusen och en natt"?
Hur vill ni åka till hotellet?
Med taxi eller droska?
Häst och vagn!
Jag vill åka häst och vagn!
Vi tar häst och vagn. Då ses vi.
Au revoir. Jag ser fram emot
att se er över en drink.
Hank, sitt bredvid kusken.
En hästdragen cabriolet!
Jag såg Louis Bernard tala med
araben som blev så arg på Hank.
-De såg ut att vara goda vänner.
-De känner väl varandra. Än sen?
Bernard är en väldigt gåtfull man.
-Jag tyckte han verkade normal.
-Vad vet du egentligen om honom?
Vad han heter, vi pratade...
Du vet inget om honom och han vet
allt som är värt att veta om dig.
Han vet att du bor i Indianapolis
och att du är läkare på sjukhus där.
Han vet
att du var på kongress i Paris-
-och att du stannade till i Rom,
Lissabon och Casablanca.
Och han vet att du tjänstgjorde
i Nordafrika på ett fältsjukhus.
-Det var ett vanligt samtal.
-Nej då, han frågade ut dig.
Och du svarade.
Varför gav du honom inte passet?
Vi pratade bara.
Jag har ingenting att dölja.
Det tror jag att mr Bernard har.
Visst är vi i mystiska Marocko,
men tappa inte huvudet.
Nu vet jag vad det är.
Du är arg för att han inte
ställde några frågor till dig.
Det här är plåster på såret...
- Det är bara något man säger.
Betalar ni kusken?
Jag är doktor McKenna.
-Vi är iakttagna.
-Sluta nu!
När jag var en liten grabb
Fråga' jag mamma
vad jag skulle bli
Han blir läkare.
Ska jag bli stilig?
Ska jag bli rik?
Så här sa hon till mig
Que sera sera
Vad helst som sker, det sker
Vi vet inte hur det kan bli
Que sera sera
Det som sker, det sker
Andra versen.
I skolan jag gick som barn
Fråga' jag fröken
vilket jobb jag skulle få
Skulle jag måla
eller sjunga en låt?
Det här var hennes kloka svar
-Får jag lov?
-Ja.
Vad duktig du är.
-Middag till pojken.
-Stig in. Det är in runt hörnet.
-Er fru sjunger vackert.
-Visst är hon duktig?
-Fantastisk. Synd att det avbröts.
-Jag får ofta samma känsla.
Hotelldirektören har ordnat barnvakt.
Ge mig det nöjet att få hälla upp
en drink åt er, mrs McKenna.
Uppträdde ni
i Amerika, mrs McKenna?
Ja, jag uppträdde i Amerika.
Och i London och i Paris.
Ni har kanske sett mig i Paris.
Att gå på teatrarna kräver tid.
Tid är ofta en lyx för mig.
-Har ni någonsin varit i Paris?
-Jag är född där.
-Vad jobbar ni med?
-Jag köper...och säljer.
-Vad då?
-Det som ger mest vinst.
Vad köper och säljer ni här?
Jag talar hellre om ert sjungande.
Säg vilka musikaler ni var med i...
-Ursäkta mig. - Jag öppnar.
-Nej, jag går.
Ursäkta, men jag söker efter
monsieur Montgomerys rum.
Monsieur Montgomery bjöd in mig
på en drink och...
-Det finns ingen Montgomery här.
-Förlåt att jag störde då.
-Kan jag få låna telefonen?
-Mamma! Jag kan inte skära köttet.
Nummer 9313, tack. Tack.
Det är Bernard. Jag måste
få träffa dig snarast möjligt.
Jag kan inte följa med ut och äta.
Jag hade glömt ett viktigt ärende
som kräver min uppmärksamhet.
-Kanske en annan kväll?
-Visst, vi ses säkert igen.
-Adjö då.
-Adjö.
-Jag heter McKenna.
-Ja, de ringde från hotellet. Följ med.
-Här får ni det bekvämt.
-Tack så mycket.
Flytta in, älskling,
så sitter jag ytterst.
Du sitter på min klänning.
Vi tvättar alltid händerna
innan vi äter.
De där människorna glor på oss.
Precis bakom oss.
-De glodde på oss utanför hotellet.
-Sluta inbilla dig saker nu.
Ni måste tycka att jag är oförskämd.
Jag har glott på er sedan jag såg er.
-Ni är väl Jo Conway?
-Ja.
Jag visste det!
Lucy Drayton. Det här är min man.
Doktor och mrs McKenna.
Min fru sa att mrs McKenna sjöng
på London Palladium.
Vi går nästan aldrig ut längre,
så jag får trösta mig med era skivor.
Jag älskar dem. Jag tycker inte om
den hemska bebop-musiken.
-När kommer ni till London igen?
-Aldrig mer för att sjunga.
-Ni har väl inte slutat sjunga?
-Jo, för tillfället.
Jag är läkare
och en läkarfru hinner inte...
Han menar att det inte sätts upp
många Broadwaymusikaler i Indiana.
Fast vi kan bo i New York.
Läkare svälter inte där heller.
Jag flyttar gärna till New York, men
då får mina patienter åka så långt.
Jag trampar alltid i klaveret. Förlåt.
- Säg mig, doktor McKenna...
Kan vi inte vända oss om
eller något sådant?
Jag får nackspärr.
Det är inte precis en bondgård,
utan en liten gård...
Nu kommer de.
-Vad fint.
-Ja.
Så där ja.
-Det ser gott ut.
-Det ser underbart gott ut.
Det ser ut som bröd.
Vi ska väl inte äta allt det?
-Är det så man gör?
-Ja. Så här.
-Det går inte av.
-Jag ska... Är det så man gör?
Ja, precis så. Det var lite segt.
Är det lättare att tugga?
-Blir man tjock av det?
-Ja, det kan jag tänka mig.
-Det var gott.
-Inga tallrikar.
Man äter direkt ur skålen.
Jag ska visa hur man gör.
Använd bara tre fingrar i höger hand.
Vänster hand håller man i knät.
-Ska jag visa?
-Jag håller upp den åt er.
Gissa om jag hade behövt
den här handen nu. Man kan inte...
-Är det bra?
-Det ser jättebra ut.
Jag övar mig på en oliv.
Det är jättegott, älskling.
Smaka. Gott, va?
-Äter man så här av religiösa skäl?
-Det är mer socialt än religiöst.
Jag vet inte... Har man fem fingrar
borde man få använda alla.
Visst är det gott?
Jag trivdes med livet som bonde tills
några FN-typer började jaga mig.
Edward var på jordbruks-
ministeriet under kriget.
Nu jobbar vi åt FN här nere.
-Jobbar ni med något intressant?
-En rapport om jorderosion.
Delar av landet påminner om USA.
Ett tunt lager mylla och under...
-Kan vi sitta ostörda någonstans?
-Följ mig, monsieur.
Vad sägs om det?
Först bjuder han ut oss...
Vi möttes i dag och kan inte räkna
med att han ska lägga om sitt liv.
-Vad är det med dig?
-Vad är det själv?
-Jag vill inte bli förolämpad.
-Han har inte förolämpat dig.
Ett gammalt gift par är inte
lika intressant som en tjej.
Vi är inget gammalt gift par!
Han är en knöl. Jag tycker inte om
hans sätt att förstöra vår kväll.
Vi ska på marknaden i morgon.
Hoppas vädret blir bra... Inte för bra.
Vädret i England kan vara hemskt.
Vi inser inte vilken tur vi har.
Allt solsken dag efter dag...
Det verkar onaturligt.
-Jag går dit.
-Nej. Då börjar ni bara bråka.
Ska ni med till marknaden i morgon?
Louis Bernard, handelsmannen från
Paris, skulle ta med oss dit i morgon.
-Jag går dit och lämnar återbud.
-Sitt och ät nu. Maten blir kall.
-Vi följer gärna med.
-Vad roligt!
Jag fattar inte varför
han blir så arg för bagateller.
-Är det där paret du letade efter?
-Ja, det är de.
-Vad säger han?
-Han är historieberättare, Hank.
-Visst är det roligt?
-Som min barndoms bondmarknader.
De har allt
utom ballonguppstigningen.
-Vad är det för roligt med det?
-Vet du vad som betalar besöket här?
-Ja, jag!
-Mrs Campbells gallstenar.
Och väskan jag köpte i Paris...
Bill Edwards halsmandlar.
Kom! Vi ska se på medicinmannen.
Du kanske kan lära dig något, pappa.
-Om han blir för jobbig...
-Jag har så roligt.
Jag har aldrig sett det på det viset.
Jag bär Johnny Matthews blindtarm.
Båtresan då? Två pojkar,
en flicka och två tvillingpar.
Och mrs Morgans nässelfeber.
-Hur är akrobaterna i dag?
-Jättebra. Han högst upp är bäst.
Hemresan betalas
av Herbie Taylors magsår.
Fyra fall av sjuårssjuka
och vi kan dra oss tillbaka.
Och om mrs Yarro får trillingar
kan vi renovera hela huset.
Tänk om de hörde oss.
Jag åkte hit för att kunna
säga sådant utan att någon hör det.
-Jag vill säga något som ingen hör.
-Här behöver du inte oroa dig.
När ska vi ha ett barn till?
Du är läkare och har svar på allt.
Det är första gången jag hör frågan.
Mamma, kom och titta!
Titta, symaskiner.
Det ser ut som tv-reklam.
-Har du roligt, Hank?
-Ja.
Han är förtjust över allt han ser.
Hank, kom tillbaka!
-Vi får nog vara försiktiga.
-Vad händer?
Polisen jagar någon.
Titta där!
Tillbaka.
Monsieur McKenna...
Jag är Louis Bernard.
En man, en statsman...
...kommer att bli mördad...
...i London...
...snart, mycket snart.
Säg åt dem i London...
Ambrose...Chappell...
-Vem var det?
-Louis Bernard. Har du papper?
Han är död.
Ni där.
Vet ni vem mannen är?
Han talar inte franska. Jag tolkar.
-Känner ni den där mannen?
-Ja. Louis Bernard, den franske...
-Louis Bernard? Vilka är de?
-Monsieur och madame McKenna.
De får följa med till stationen.
Han vill ha med er till stationen.
Våra vänner måste
till polisstationen. Jag följer med.
-Ni vill väl inte ha med er son?
-Jo, jag vill följa med!
Ska jag inte ta honom till hotellet?
Tack. - Var snäll nu, Hank.
Då går vi. Det vete gudarna
när vi kommer tillbaka.
Varför var han utklädd till arab?
-Varför blev han mördad?
-Han var nog spion.
-Vad sa han till dig?
-Jag berättar sedan.
-Vad är det?
-Det känns lite konstigt...
Varför sa han det just till mig efter
det vi sa om honom i går? Arma sate.
Jag ska göra mitt bästa
för att skynda på byråkratin.
Jag sträcker på benen.
Erkänn inte att ni kände Bernard.
Jag kände honom inte.
Fransmän är cyniska
och kanske vägrar att tro på det.
De måste tro på sanningen.
Tänk på hur de ser det.
De såg honom viska något till er-
-och att ni skrev ner något.
Ska ni visa dem vad ni skrev?
Det här är mina vänner.
Paret McKenna. Jag heter Drayton.
De talar inte franska
och har bett mig tolka.
Tack, monsieur Drayton,
men vi behöver ingen tolk. - Stig in.
Vänta här.
Jag kan ha lite frågor till er sedan.
Era pass, tack.
Ni kom till franska Marocko
för fyra dagar sedan. Är ni läkare?
Ja, jag är kirurg. Och turist
och amerikansk medborgare.
Tre goda skäl till
att inte känna Louis Bernard.
-Ni var nyligen i Paris.
-Ja, på en läkarkongress.
Ni åkte samma buss, sågs sedan på
ert rum och åt på samma restaurang.
Ja, men vid olika bord.
-Var Louis Bernard okänd för er?
-Jag mötte honom på bussen i går.
Och ändå, av femtusen människor
på en stor marknad-
-kommer han till er när han ska dö.
-Gör en tillfällig bekant så?
-Jag vet ingenting om Louis Bernard.
Inte ens att han var agent
åt Deuxième Bureau?
Vad är det?
Ni har kanske aldrig
hört talas om FBI heller?
Det vore mycket lättare för oss båda
om ni slutar spela teater.
Den döde fick veta
det han sändes hit för att upptäcka.
Därför mördades han.
Han berättade om sin upptäckt för er.
Varför? För att han litade
fullt och fast på er. Inte sant?
Ni inte bara ställer frågor, utan
besvarar dem också. Svara på detta.
Om Bernard litade så blint på mig
hade jag väl inte avslöjat det han sa?
Amerikaner kan nog också
vilja svika förtroenden ibland.
Jag är turist och har blivit indragen
i den här olyckliga händelsen.
Jag kom hit för att vittna,
inte för att trakasseras!
Nej, låt mig tala till punkt!
Sa han att jag hade telefon?
Jag tar samtalet nu.
Ni tar det lugnt.
-Doktor McKenna?
-Ja. Vem är det?
Om ni yppar bara ett ord av det som
Bernard viskade till er på marknaden-
-är er pojke i livsfara.
Kom ihåg. Säg ingenting.
Drayton?
Skulle inte er fru åka med Hank
raka vägen till hotellet?
Ring henne. Någon ringde och hotade
att skada Hank. Ring och kolla.
Koppla mig till Hotel Mamounia.
Hotel Mamounia?
Kan ni ringa upp rum 21 7?
Min fru svarar inte.
- Jag får tala med portieren.
Det här är monsieur Drayton-
-i rum 21 7.
Har min fru kommit tillbaka?
Hon svarar inte på rummet.
-Vilket är ert rumsnummer?
-41 4.
Kan ni koppla mig till rum 41 4?
Ofattbart!
-Har hon inte kommit tillbaka?
-Ingen har i alla fall sett henne.
Åk tillbaka till hotellet.
Se om ni kan få veta vad som pågår.
-Det är inte likt min fru.
-Jag kommer så fort jag kan.
Oroa er inte.
Det är nog bara ett missförstånd.
Får jag veta något ringer jag hit.
Ödsla ingen tid.
Vem var det?
Det var...portieren på hotellet.
Han hade hört att vi var här
och undrade om vi ville ha hjälp.
-Det var snällt av honom.
-Visst var det?
Är vi inte på hotellet om en kvart
ringer han vår konsul i Casablanca.
Ni hade bara behövt säga
att ni ville tala med er konsul.
En liten formalitet... Jag måste
be er underteckna era vittnesmål.
-Det tar väl inte för lång tid?
-Nej. Jag kallar på en sekreterare.
Ben...
Ska du inte visa mig vad du skrev?
-Det är bäst att jag låter bli.
-Jag är inte polisinspektören.
Jag är din fru
och tycker att jag borde se det.
En man, en statsman
ska mördas i London.
Snart. Säg åt dem i London.
Ambrose Chappell.
-Varför gav du det inte till polisen?
-Jag ville inte.
-Ett människoliv.
-Står på spel, ja.
Men jag vet inte
vad som är det rätta att göra.
Vi hämtar Hank på hotellet
och åker härifrån så fort vi kan.
Tänk vad hemskt för Hank
att se en man bli mördad så där.
En svår chock för en liten pojke.
Ge lappen till konsulatet.
Låt oss inte blir mer inblandade.
Hämta nyckeln. Jag betalar kusken.
-Känner ni en mrs Drayton?
-Den engelska damen?
Har hon kommit tillbaka hit
under den senaste timmen?
Det är mycket viktigt.
Hon hade min lille son med sig.
-Mr Drayton då?
-Mr Drayton har checkat ut.
-Han checkade ut.
-Omöjligt!
-Britten med hornbågade glasögon?
-Ja, han har checkat ut.
Jag är helt färdig. Jag ber
mrs Drayton komma med Hank.
-Ring inte än.
-Varför?
För att jag säger det!
Ska vi ha vårt månatliga gräl nu?
-Det hoppas jag inte.
-Sluta hålla på så där då.
-Jag ska bara ringa mrs Drayton.
-Vänta lite.
Ett ögonblick. Ta de här.
De får dig att slappna av.
Jag är så avslappnad att jag är trött.
Det är kanske du som behöver dem.
Ta dem, Jo.
Det är jag som är läkare. Här...
Du vet vad som händer
när du blir nervös.
-Gör mig den tjänsten nu.
-Du sa att jag tar för mycket piller.
Du såg ett mord och blev rädd.
Du har pratat hela tiden
och gått runt i cirklar.
Det är mitt jobb att veta
när medicin ska ges.
Du mår bättre av dem.
-Då gör vi en överenskommelse.
-Det gör vi. Vad är det frågan om?
Det är något med spionaffären
som jag inte har berättat än.
-Vad då?
-Här är nyfikenhetens pris.
Du får veta det om du tar dem.
Så där, doktor McKenna.
Nu är jag avslappnad och idel öra.
Det var något skumt
redan från början.
Det var inget sammanträffande
att Bernard hjälpte oss på bussen-
-och började prata med oss.
Du hade rätt om honom.
Du hade rätt om honom.
Han var konstig.
Det vet jag. Vad skulle du berätta?
Han började prata med oss för att
han sökte ett misstänkt gift par.
Vi ser inte vidare misstänkta ut.
Nej, han tog fel.
Det var ett annat gift par.
Mördades han
innan han hittade dem?
Nej, han hittade dem.
På restaurangen där vi åt i går.
Det var ett skäl till att han mördades.
-Menar du att det var paret Drayton?
-Just det.
Om det ska föreställa ett skämt
så är det inte roligt.
-Jag lägger mig.
-Hör på mig!
Lyssna noga.
Samtalet till polisstationen...
Det var inte hotellportieren.
Utan en man med utländsk röst.
Han sa att om jag sa ett ord
av det som Bernard sa till mig-
-så skulle något hända med Hank.
-Varför Hank?
-De har fört bort honom.
-Mrs Drayton tog honom till hotellet.
-De kom aldrig till hotellet.
Mr Drayton checkade ut från hotellet
för fyrtio minuter sedan. Sätt dig.
Du gav mig lugnande!
-Varför sa du inget?
-Jag var inte säker.
Släpp mig!
Jag vill ha min pojke!
Var är han?
Förlåt mig, Jo. Förlåt mig.
Fortfarande inget nytt.
Paret Drayton har åkt. I liggaren
stod det att de var från London.
Drayton var "universitetslärare".
Vi kan inte göra något här.
Jag kan inte dra in polisen i det.
När de kopplar Hanks försvinnande
till mordet på Louis Bernard-
-tvingar de mig att säga
vad Louis Bernard viskade till mig.
Det hjälper inte Hank.
Vi åker till London.
Paret Drayton hade ett privatplan.
Det var så de fick ut Hank härifrån.
De kunde landa var som helst
utan några passproblem.
Vi får leta efter honom i London.
Hör på mig, Jo.
Det här är vad Bernard sa:
"En man, en statsman,
ska mördas i London mycket snart."
"Säg åt dem i London att försöka...
Ambrose Chappell."
Honom måste vi hitta. Jag erbjuder
honom allt för att få tillbaka Hank.
Chappell är vårt enda hopp.
En bil väntar på oss där nere.
Jag har betalat hotellräkningen.
Älskling?
Vi har ont om tid. Du måste gå upp
och göra dig klar. Snälla Jo.
Snälla Jo.
Ett ögonblick. Pressfotograferna.
- Följ med här.
Hur kan de komma ihåg mig?
Det är fyra år sedan jag sjöng här.
Du är typen man inte glömmer.
Vem sa att vi skulle komma? Du?
Jag bad dina vänner Parnells ordna
hotellrum åt oss. Detta var oväntat.
Doktor och mrs McKenna?
Inspektör Edington från kriminalen.
Ni behöver inte gå genom tullen.
Följ mig.
Mr Woburn.
- Doktor och mrs McKenna.
-Vad vill ni oss?
-Mr Buchanan vill tala med er.
-Vem är mr Buchanan?
-Säkerhetspolisen, Scotland Yard.
Det här är Mr Buchanan.
- Doktor och mrs McKenna.
Varsågoda och sitt.
Vi är chockade över att er son
fördes bort från er i Marrakech.
Vet ni var han är?
Tyvärr. Men vi kan hitta honom
relativt snabbt, om vi samarbetar.
Vi sände Bernard till Marocko
för att avslöja en mordkomplott-
-här i London. En bra agent sätter
livet på spel, men vinner inte alltid.
Bernard litade på er. Han räknade
med att ni skulle söka upp oss.
De kidnappade er son
för att tysta er.
-Visst var det så?
-Nej, de vill nog ha pengar.
Varför åkte ni då inte till konsulatet,
utan till London?
Ni tror att er son är i London
och att ni kan hitta honom själv.
Det är omöjligt.
Med vår hjälp har ni en chans.
-En bra chans.
-De förbjöd oss att säga något.
Allt ni berättar är säkert med mig.
Jo, men...
Er son är deras trumfkort.
Han är säker - för stunden.
Släpper de honom sedan, tror ni?
Ska vi bara sitta och vänta?
Nej. Om de uppfattar er son
som ett besvär är jag rädd för...
Ni behöver inte skrämma oss.
Det är precis det jag vill göra.
Jag försöker förhindra
ett mord här i London.
Om ni inte berättar allt ni vet
blir ni medskyldiga till mord.
-Vad kan vi göra själva?
-Vänta nu här.
Ni bearbetar fel McKenna.
Louis Bernard sa det till mig!
Han talade franska
och jag förstår inte språket.
Ben, de kanske kan...
-Kanske räcker inte för oss.
-Jag oroar mig också för Hank.
Vi hade bestämt vad vi skulle göra.
Låt oss försöka hålla oss till det.
Jag beklagar, mr Buchanan.
Vi vill samarbeta, men vi kan inte.
Jag har också en son.
Jag vet inte vad jag hade gjort.
Ursäkta.
Ni har telefon, mrs McKenna.
Koppla in samtalet hit.
-Hallå?
-Mrs McKenna?
Det är mrs Drayton.
Minns ni mig?
Mrs Drayton...!
Var är vår son? Var har ni honom?
Han är hos mig.
Oroa er inte för honom.
-Var är vår son?!
-Ni vill säkert tala med honom.
Ja, tack.
Hank?
Ett ögonblick.
Mamma, är det du?
Är allt bra med dig, gubben?
Jag är lite rädd, mamma.
Men jag har det nog rätt bra.
Jag saknar dig jättemycket, mamma.
-Hank? Det är pappa.
-Gråter mamma?
Hör på mig... Var är du?
Var är du?
Jag ville inte att hon skulle gråta,
men jag saknar henne.
Hank, berätta var du är. Var är du?
-Welbeck 8...
-Ja?
8... Fortsätt, Hank!
Han var så rädd.
-De ringde från London.
-En telefonautomat i West 1 .
Måste jag säga mer?
Ni kanske ändrar uppfattning.
Om ni gör det...
...får ni tag på mig på detta nummer.
Är allt till belåtenhet? Er nyckel.
Från Parnells. "Välkommen hem, Jo.
Roligt att få träffa er, särskilt lille"...
" Kram, Jan och Cindy."
Vad snällt av dem.
Ambrose Chappell! Där är han.
Burdett Street 61, Camden Town...
Gulliver 6198.
-Vad tänker du säga?
-Jag erbjuder honom allt vi äger.
Fröken?
Koppla mig till...Gulliver 6198.
Jag öppnar.
-Jo! Vad tjusig du är!
-Vad gjorde du nere i Marocko?
-Vi var på semester.
-London behöver dig, Jo.
Ambrose Chappell?
Mr Ambrose Chappell?
-Mr Conway, jag såg er inte.
-Doktor McKenna! Välkommen.
Är du gift med en läkare?
Klokt i en så psykosomatisk bransch.
Tyst nu, Jan.
-Du vet inte vad psykosomatisk är.
-Jo, när hjärnan tröttnar på kroppen.
-Ser du inte att doktorn ringer?
-Det är bara affärer, inget viktigt.
Affärer betyder allt.
Hallå? Ambrose Chappell?
Är det mr Ambrose Chappell?
Jag heter McKenna.
Doktor Benjamin McKenna.
Vill ni ha något att dricka?
Är ni hemma en stund framöver?
Jag vill tala med er.
Tack, då kommer jag.
-Det här är min man.
-Jag har hört så mycket om dig.
Vals fru Helen.
Du ser ut precis
som på fotona Jo hade i logen.
Som läkare får han gratis hormoner.
Jan Peterson.
Jag sjunger nästan lika bra som Jo.
-Cindy Fontaine från Harrisburg.
-Har du varit hemma på sistone?
Nej, där heter jag Elva McDuff.
Det passar mig inte längre.
-Var är er son? Jag vill se honom.
-Han bor hos andra i några dar.
-Vad heter han?
-Hank. Egentligen Henry.
Hoppas han ser ut som du
och har doktorns hjärna.
-Blommorna är jättefina...
-Jag beställer dricka.
Jag bjuder på middag i kväll.
Tänk om Jo kunde stanna en må***.
-Jag kan tyvärr inte.
-Jag har ett viktigt möte.
Beställer ni dricka, Parnell?
Jag är tillbaka så fort jag kan.
-Ta med mig.
-Jag kan inte.
-Låt mig få följa med.
-Två är lättare att skugga än en.
Vi vill inte ha någon efter oss.
Jag går ut genom varuingången.
AMBROSE CHAPPELL
Konservator
-Ambrose Chappell?
-Stig in.
En herre söker er.
God dag. Jag är Ambrose Chappell.
Kan jag stå till tjänst?
Börja med att tala om vad ni heter.
Jag heter McKenna.
Doktor Benjamin McKenna.
Jag ringde.
Är ni Ambrose Chappell?
Det har jag varit i snart 71 år.
Jag tror att jag förstår ert problem.
-Gör ni?
-Ja. Ni hade väntat er någon annan.
Ett ögonblick. - Ambrose!
Den här herrn vill nog tala med oss.
Pappa, gå in och vila dig nu.
Jag har många århundraden av vila
framför mig.
-Vad kan jag hjälpa till med?
-Jag är doktor McKenna.
-Säger namnet er något?
-Nej, jag tror inte det.
-Vet ni inte varför jag är här?
-Jag har inte den blekaste aning.
Jag fick ert namn av en man
som jag mötte i Marrakech.
Jag tror att ni känner honom.
Louis Bernard. En fransman.
Sluta nu! Bernard bad mig gå hit
precis innan han dog.
Är han död?
Ni vet att han är död. Jag kom hit
med ett frestande affärserbjudande.
-Vad hade ni då tänkt er?
-Vill ni prata här?
Givetvis. Vi har inga hemligheter
för våra anställda.
Jag har inte sagt ett ord om vad
Bernard sa till mig innan han dog.
Jag bryr mig inte om
politiska intriger.
Jag struntar i vem ni ska mörda här.
Jag vill ha min pojke
och sedan flyga hem till Amerika.
Hör på mig nu. Om det är pengar
ni vill ha, så kan jag...
Pappa, ring polisen fort.
- Ska vi prata om det? Ni sa...
Ni sa åt honom att ringa polisen.
Varför försöker ni lura mig?
Nej... Släpp!
Känner ni inte Louis Bernard?
Vet ni inte var min son är?!
-Var är han?!
-William! Edgar! Davis! Hjälp!
Vänta lite nu. Jag har uppenbarligen
gått fel. Släpp mig.
Det är ett missförstånd. Släpp mig!
Hur Bud Flanagan än var klädd så
trodde ingen att han var aristokrat.
Så jag sa: "Varför stryker du inte
William Hickeys spalt i tidningen?"
Jo? Var är din oförutsägbare man?
Han har varit borta i en timme.
-Vem skulle han till? Church?
-Nej, Chappell.
Det är inte en man, utan en plats.
Det är Ambrose Chapel!
-Står kapellen i telefonkatalogen?
-Vi tittar.
Få se nu... Där har vi det.
Ambrose Chapel,
Ambrose Street 1 7.
Ambrose Street 1 7...
Jag måste tyvärr gå. Drick ett glas
till, så är jag strax tillbaka.
-Förklara för Ben när han kommer.
-Förklara vad då?
-Det är något skumt i görningen.
-Det var en man vid namn...?
-Ambrose Chappell.
-Och Ben stack.
Jo sa att det var en plats och stack.
-Säg det inte igen. Då sticker jag.
-Vad frestande.
Det är säkert
något nytt amerikanskt påfund.
Hej igen.
Förlåt att jag gick,
men det var viktigt.
Precis vad jag behöver. Tack.
-Var är Jo?
-Hon skulle till Ambrose Chapel.
-Jag kommer därifrån.
-Det är en byggnad.
-Hon gick för 20 minuter sedan.
-Vad gjorde hon?
-Har ni adressen?
-Jag slår upp den igen.
-Är det en byggnad?
-Ja, Ambrose Chapel.
Ambrose Street 1 7 i Bayswater.
Doktorn, kom tillbaka! Det är Jo.
-Hittade du något?
-Nej, det var förspilld möda.
Då måste det vara kapellet.
Det ligger precis i närheten.
-Jag har adressen och kommer.
-Jag väntar utanför.
-Vad var adressen?
-Ambrose Street 1 7.
Jag vet inte hur jag ska tacka er.
Tre pjäser.
Du vet inte mycket om dam, va?
-Det är bäst att du lägger dig nu.
-Får jag spela klart? Jag vinner.
Jo.
- Edna, ge honom mjölk och kakor.
Ska han inte ha sömntablett?
Det behövs inte i kväll.
- Du kan väl sova, Hank?
-Jo.
-Skynda dig om du vill spela klart.
Det skadar inte att vara vänlig.
Ropa på mig
när jag ska låsa upp dörren.
-Får jag komma in?
-Ja.
-Jag önskar att det var i morgon.
-Det var inte vidare renlärigt sagt.
Innan jag glömmer det...
Varsågod, två biljetter till konserten
i Albert Hall, med hälsning från mig.
Logen är bra placerad.
Eller snarare strategiskt placerad.
Och nu det viktigaste. En skiva med
det förtjusande stycke de ska spela.
Du vet mindre om musik än skytte.
Jag spelar upp precis det ögonblick
då du kan skjuta. Så lyssna noga.
En gång till.
Lyssna efter cymbalslaget.
I ett sådant ögonblick
hörs inte ditt skott.
Inte ens publiken störs av det.
Det hade väl tonsättaren gillat?
-Ingen får veta det.
-Ingen, utom en man.
Just det. Om du är duktig, min vän.
Några frågor om musik eller annat?
En fördel är
att det händer tidigt på kvällen.
Bli inte arg nu,
men du hinner bara med ett skott.
-Fler skott och risken är din.
-Jag tar inga risker.
Det gläder mig. Jag hämtade dig
i Marrakech, så visa vad du går för.
Ditt framstående offer är på väg.
En bil väntar på dig, på baksidan.
Du ska hämta en miss Benson
på vägen. Hon sitter i din loge.
Hon får dig
att se respektabel ut, om det går.
Har du pengarna
när jag kommer tillbaka?
-Litar du inte på mig?
-Vad är det nu man säger...?
"En ulv i fårakläder." Väldigt
finurlig förklädnad, måste jag säga.
Gå nu. Det är oartigt
att komma för sent till en konsert.
Det blir besvärligt om du får vänta
tills de har spelat första stycket.
Visa vår vän ut till bilen.
Ledsen att du får gå ut bakvägen,
men vi måste skydda vår fina fasad.
Där är det.
Ja...du kan ha träffat mitt i prick.
Min Ambrose Chappell var helt fel.
-Ska vi inte ringa polisen?
-Nej, vi försöker göra det själva.
Det här var återigen
förspilld möda...
Vi väntar...och ser oss omkring...
Se vem som kommer
nerför gången...
Ämnet för min predikan i kväll
är motgångar.
Vanliga människor, som ni och jag-
-plågas och förvirras ofta
av besvikelser och grymheter-
-som vi inte rår över.
Konstigt nog så är det ofta...
Det är Buchanans nummer.
Ring och be honom omringa stället.
-Men om han frågar...
-Säg vad som helst.
Jag är säker på
att Hank är här någonstans.
-Jag vill inte lämna dig här.
-Jag vet inte hur vi annars ska göra.
Gå nu.
...till mänsklighetens fromma.
Få av oss begrundar hur motgångar
kan göra oss till bättre människor.
Men jag tycker att vi borde
stanna till nu och inventera-
-och rannsaka våra hjärtan och liv
och se vad vi hittar där.
Så i stället för att fortsätta
gudstjänsten bör vi alla gå hem-
-och i enskild meditation komma ihåg
hur lite vi har att klaga över.
Nästa vecka talar jag
om frukterna av vår meditation.
Till dess har ni alla min välsignelse.
-Det var en trevlig överraskning.
-Var är min son, Drayton?
Där uppe. Nu kan ni
hjälpa min fru med hans mat.
Hank tycker inte om engelsk mat.
Vill ni ha pengar? Jag håller tyst.
Jag vill bara ha min son.
Er fru då? Gick hon ut
bara för att hämta frisk luft?
Jag gör vad som helst!
Ni får träffa er son i sinom tid.
Hank! Hank McKenna!
Pappa! Pappa!
Här är jag, pappa!
Min man är där inne. Han bad mig
ringa så att ni kan gripa dem.
Det blir svårt.
Mr Woburn, min man väntar på
att jag ska komma med hjälp.
Jag får tala med Buchanan.
Han sa att jag kunde ringa.
Jag får inte tag på honom. Han är på
en diplomatisk gala på Albert Hall.
-Ring honom där då.
-Han är på väg och jag vet inte...
Det är bråttom.
Ni måste genast skicka poliser.
-Måste jag åka till Albert Hall?
-Nej.
Jag låter övervaka kapellet.
Jag skickar dit en radiobil.
Be er man gå ut från kapellet
och låt polisen sköta det.
Woburn. - Jag måste lägga på.
Jag ordnar allt.
-Det är ingen där.
-Mrs McKenna?
Ja. Kapellet var fullt av folk,
nu är det tomt.
Vi skulle vänta på Scotland Yard.
Min man är där.
Det var 30-40 personer...
-När var det?
-För fem minuter sedan.
-Vi tar en ***.
-Det är låst. Vi måste slå in dörren.
Vi kan inte bryta oss in
utan order om husrannsakan.
-Kan vi inte få en?
-Det tar tid.
Vi ser oss omkring.
- Gå runt, Matthews.
-Det är ingen där.
-Var det verkligen fullt av folk?
Ja, jag var där inne. Min man
skickade ut mig för att ringa.
-Det är för invecklat för att förklara.
-Vi väntar tills yardens bil kommer.
Vi ser inga människor där inne.
Walden,
vänta här tills yarden kommer.
-Ni kör väl inte?
-Jo. Kan vi köra er någonstans?
-Ja, till Albert Hall.
-Vi ska inte däråt.
Vi kan släppa av er
vid närmaste taxistation.
AMBASSAD
Vänta här.
-De är här.
-Vänta tills jag har utrymt köket.
Alla går ut i korridoren
i fem minuter. Sätt fart!
Gör som han säger. Det går snabbt.
Den här vägen.
-Här händer alltid konstiga saker.
-De smyger in människor.
Tacka vet jag Schweiz ambassad.
Det kan man kalla neutralitet.
Kan jag få tala med er chef?
Han och hans assistent är i foajén.
-Vilka är det?
-De är där borta någonstans.
Ni har en rar liten gosse, madame.
Hans säkerhet hänger på er.
Var är han?
-Är det där premiärministern?
-Nej, bara ambassadören.
Premiärministern är den skallige.
-Er biljett?
-Jag bara letar efter någon.
Han siktade på premiärministern.
Han skulle skjuta honom och jag...
-Dog han inte?
-Han fick bara ett köttsår.
Där är de. Följ med och låt
premiärministern själv tacka er.
Det tar bara ett ögonblick.
Var inte nervös.
-Det här är den unga damen...
-Jag står i evig tacksamhetsskuld.
Tillåt mig besöka er i morgon-
-för att visa min djupa tacksamhet.
-Det var inte...
-Visst var det det, kära ni.
Ursäktar ni oss?
Ursäkta...
Mr Buchanan vill tala med er.
-Var är vår son? Var är Hank?
-Vi går in här och pratar.
-Ni visste när och var.
-Var inte dum!
-Är ni båda här av en slump?
-Er assistent sa att ni var här!
Nu behöver vi er hjälp.
Vi förhörde kvinnan.
Hon sa att det var en tillfällighet-
-att hon hamnade
i samma loge som attentatsmannen.
Jag talar med henne sedan.
- Berätta nu allt.
Det finns fortfarande hopp,
mrs McKenna.
Hans excellens tar emot er nu.
Ursäkta, jag har mycket att förklara.
Något väldigt märkligt har hänt.
Jag måste också ha pengar
för att betala skytten.
Är inte det överflödigt
med tanke på att han är död?
Han sköt inte så bra som ni sa.
Offret fick bara ett lindrigt
köttsår i armen. Helt värdelös.
Sedan fick er franske vän panik
och dödsstörtade-
-mot golvet i Albert Hall.
Det var inte mitt fel. Vårt folk
i Marrakech rekommenderade honom.
Bra att ni kan ta så lätt på det.
Jag har en mottagning här i kväll.
Vår premiärminister är hedersgäst-
-trots att jag hoppades och räknade
med att han skulle få förhinder.
-Det roar er säkerligen.
-Jag vet inte vad jag ska säga.
Det vet jag! Ni förstörde allt när
ni tog med barnet från Marrakech.
Amerikaner ogillar
när deras barn rövas bort.
Jag måste ju tysta McKenna.
Sedan får ni kalla fötter och kommer
hit för att gömma er - med barnet.
Inser ni inte vad ni har gjort med
ambassadens diplomatiska status?
Hur ska ni få ut barnet härifrån?
Det går säkert lätt. Bilen...
Med civilklädda poliser
posterade runt hela ambassaden?
Ni engelska intellektuella
blir vår död.
-Ge mig bara tid.
-Tid?
Barnet ska avlägsnas
från ambassaden på ett sätt-
-som gör att han inte kan säga
var han har varit i kväll.
Jag ordnar det.
Jag hoppas
att inget går galet den här gången.
Det vore väldigt olyckligt
för er om...
Ja, kom in.
Ers excellens,
prinsessan kommer när som helst.
Vi kände igen varandra,
han försökte sticka och hoppade...
De försökte mörda sin regeringschef.
Jag önskar
att de kunde göra det i sitt hemland.
Det är Buchanan.
Bra. Tack.
-Paret Drayton är på ambassaden.
-Hur vet ni det?
Vi har en kontakt på ambassaden.
Då är vår pojke där också.
-Säkert. Men vi kan inget göra.
-Vad menar ni?
Ambassader har extraterritorial-
rättigheter. Det är främmande mark.
Kan de röva bort barn helt ostraffat?
Vi kan få UD att gripa in.
Jag löser inga
internationella förvecklingar.
Kanske om vi hade konkreta bevis
på att er son verkligen är där.
Har ni ambassadens telefonnummer?
- Jag ska prova en sak.
Grosvenor 01 44.
Den skjutne är premiärminister, va?
Hallå?
Jag vill tala med premiärministern.
Säg att damen som räddade livet
på honom måste få tala med honom.
-Vad ska jag säga?
-Han ville besöka oss.
Säg att du kommer till ambassaden
i kväll, för vi reser hem i morgon.
Min sköna, det här var
en glädjande överraskning.
Så gärna, så gärna!
Det gläder ambassadören också.
Mina vänner är hans vänner.
Han sa ja.
-Sjung om de ber dig.
-Och annars?
Folk ber dig alltid sjunga.
Du ska uppehålla dem.
-God kväll. Dr McKenna med fru.
-Vad roligt att få träffa er.
Premiärministern väntar på er.
Den här vägen.
God kväll, god kväll.
Denna förtjusande dam
räddade livet på mig.
Ni räddade livet på en man
som är oersättlig för vårt land.
-Är ni den berömda Jo Conway?
-Ja, jag är Jo Conway.
-Vi kanske kan...
-Min fru sjunger nog gärna för er.
Jag ber er. En stilla avslutning
på en dramatisk kväll.
-Jag är mycket smickrad.
-Stanis?
Ställ fram lite stolar.
Mina damer och herrar!
Den berömda Jo Conway har lovat
att sjunga några sånger för oss.
Älskling, se till
att premiärministern får en bra plats.
Vill ni sätta er vid flygeln?
-Vill herrn inte sätta sig?
-Nej tack, jag står här borta.
Det är min mammas röst!
Det är min mamma som sjunger!
Är du säker, Hank?
-Är du helt säker?
-Det är hon!
Vad gör hon här?
-Hank, kan du vissla den melodin?
-Jag tror det.
Vissla den då.
Vissla så högt du kan!
Vänta i postrummet.
Jag kommer med honom.
Ge mig cirka fem minuter.
Nej!
Åh, pappa!
Ta med pojken.
Ni måste skynda er!
Vänta lite. Rör honom inte!
Ni skjuter inte. Inte med allt folk
där nere och poliserna på gatan.
Ni är inte heller
i någon vidare bra position.
-Du måste släppa pojken!
-Precis vad jag tänkte göra.
Jag är säker på att ni är förnuftig
och hjälper mig ut.
Be mig inte om hjälp, din usla...
Du vill väl inte
att din pappa blir skadad, Hank?
Nu går vi ner tillsammans,
lugnt och fint, som tre gamla vänner.
Sedan tar vi en liten promenad
till närmaste taxistation.
Ställ inte till med en scen nu.
Gör som han säger, Hank.
Nej, andra hållet.
-Ska vi gå då?
-Hank, gå rakt fram bara.
Säg ingenting.
Förlåt att det tog sådan tid,
men vi var tvungna att hämta Hank.