Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av L!M!T
Kriget hade äntligen,
som i ett ögonblick, tagit ***.
Lucian, den mest fruktade och hänsynslöse
ledare som någonsin regerat över Lycan-klanen...
...hade äntligen dödats.
Lycan klanen
spreds som för vinden...
...i en enda kväll
av eld och hämnd.
Segern såg ut att
ligga inom vårt räckhåll...
...vampyrernas födslorätt.
Nästan sex århundraden har
passerat sedan den natten.
Ändå vägrade den urgamla fejden
att följa med Lucian i graven.
Fast Lycanerna var
färre i antal...
...hade kriget blivit farligare.
Månen höll dem inte
längre i schack.
Äldre, mer starkare Lycaner
kunde nu förändras genom egen vilja.
Vapnen hade utvecklats,
men våra order var de samma:
Hitta dem och döda dem,
en efter en.
Ett mycket lyckat förehavande.
Kanske för lyckat.
För sådana som jag,
Dödsbringare...
...betydde detta slutet på en era.
Liksom vapnen från det
förra århundradet...
...skulle också vi bli föråldrade.
Synd, för jag gillade det.
Blodsugare!
Det är lugnt. Det är lugnt.
Du kommer att klara dig.
Ni uppför er som ett knippe
rabiessmittade hundar!
Och det, mina herrar...
...duger inte.
Inte om ni vill förgöra vampyrerna
på deras hemmaplan.
Inte om ni vill överleva
överhuvud taget.
Pierce! Taylor!
Ta på er lite kläder, va?
Vi har ett allvarligt problem.
Jag måste köra några tester.
Det är helt klart någon
sorts strålande vätska.
Ultraviolett ammunition.
Dagsljus, tämjt till ett vapen.
Förväntar du dig att jag skall
tro på att ett sjabbigt djur...
...kom på en kula, speciellt framtaget
för att döda vampyrer?
Nej, jag slår vad om att
det är militärt.
Något som de stulit.
En sorts högteknologiskt spårljus.
Jag bryr mig inte om
var de fått tag på det.
Rigel är död, och Nathaniel
kan fortfarande vara därute.
Samla ihop Dödsbringarna
och gå tillbaka.
Absolut inte. Inte nu.
Inte för ett sporadiskt anfall.
Uppvaknandet är om några dagar,
och det här huset är oroligt som det är.
Sporadiskt? De öppnade eld
mot oss på allmän plats!
-Och från det jag hörde i tunneln--
-Du sa att du inte såg något.
Jag vet vad jag hörde, och jag vet
vad min intuition säger mig.
Det kan finnas dussintals
Lycaner där nere.
Vem vet, kanske mer.
Hundratals.
Vi har nästan utrotat dem.
Kraven har rätt, Selene.
Det har inte funnits ett gryt
av den storleken på århundraden.
-Inte sedan Lucians dagar.
-Jag vet det, Kahn.
Men jag vill hellre att du motbevisar
mig genom att kolla upp det.
Få dina killar att dra åt snaran lite.
Jag skall låta Soren sätta
ihop ett spaningsteam.
-Nej, jag vill leda dem själv.
-Absolut inte! Soren tar hand om det.
Hundratals?
Viktor skulle tro mig.
-Jag skulle aldrig behandla dig så.
-Självklart inte.
Spring iväg och se till att hon
är klädd och redo för sina gäster.
-Det är slöseri med tid, förstår du.
-Vad är?
Jag tror inte Viktor ville att du stod härinne
i timmar och glodde på hans kammare.
Nej, han ville nog ha Dödsbringarna därute,
finkammande varje tum av staden.
Kraven. Jag kommer aldrig förstå
varför Viktor utsåg honom till ledare.
Han är en byråkrat, inte krigare.
Vi måste få dig klar.
-För vadå?
-Festen.
Amelias följe är här
när som helst.
Ja.
Du borde verkligen ta den här.
Den är perfekt.
De var ute efter dig.
Han är attraktiv...
-...för att vara människa.
-Vem är attraktiv?
Jag har planerat att ha dig
vid min sida under kvällen.
Ta Erika.
Hon längtar efter att vara vid din sida.
Om du frågar mig, så tar du den här
krigar-grejen på för stort allvar.
Du kan inte ändra det förgångna,
oavsett hur många du dödar.
Och förresten...
...vad är det för mening
med att vara odödlig...
...om man inte tillåter sig
njuta av livets nöjen?
Ser du människan där?
-Vad är det med honom?
-Jag börjar tro att Lycanerna--
Fan!
Ta på något elegant,
och fort skall det gå.
Allvarligt, Kraven.
Jag tror de förföljde honom.
Förutom föda, varför skulle
Lycaner förfölja en människa?
Några framsteg?
Låt oss titta.
Negativt.
Sticker du hem?
Nicholas gav mig några
timmar ledigt.
Förresten...
...han sa att du gjorde ett
toppenjobb vid operationen ikväll.
Ja.
Ta det lugnt.
Vi hamnade i ett bakhåll.
Dödsbringare, tre stycken.
-Och Kandidaten?
-Vi tappade bort honom.
Ni tappade bort honom?
Se på den här röran.
AG-kulor. Hög-procentiga.
Det hindrade honom
från att göra ombytet.
Ingen idé att gräva vidare.
Silvret har penetrerat organen.
Regenerering är omöjlig.
Vi tar bort de där.
Lugn bara.
Vampyrerna förstod aldrig
att ni förföljde en människa...
-...eller hur, Raze?
-Nej.
Jag menar, jag tror inte det.
-Tror du inte, eller vet du inte?
-Jag är inte säker.
Negativt.
Jag måste få ta en ***
på den här Michael.
Måste jag göra allting själv?
Våra nobla klaner kanske är
delade av en stor ocean...
...men vi är lika hängivna till
blodlinjernas överlevnad.
Och när Amelia anländer
för att väcka Marcus...
...om bara två dagar...
...så skall vi ännu en gång vara
tillsammans som en!
Vi vill tacka våra värdar
för deras generösa gästfrihet.
Han går in, gör sitt jobb,
och åker hem.
Mer än det, vet jag inte
vad jag skall berätta.
Praktikanter jobbar dygnet runt.
Vi har inte mycket till liv.
Vet du var vi kan hitta honom?
Nej.
Ni kan prova i hemmet,
eller vänta tills han kommer tillbaka.
Han är inte i knipa, va?
Det här är Michael. Jag är inte inne just nu.
Lämna ett meddelande.
Michael, det är Adam. Polisen var precis
på sjukhuset och frågade efter dig.
De var övertygade att du varit
inblandad i en skottlossning.
Jag sa till dem att det inte fanns
en chans att det var du...
...men de letar efter dig.
Precis nu.
Varför är de ute efter dig?
Skit!
Hej, Michael.
Vad i helvete är det
som händer?
Stanna bilen.
Stanna bilen!
Tillbaka!
Okej.
Okej.
Okej.
Men du har förlorat
en hel del blod.
Om du inte stannar bilen,
så kommer vi båda att dö.
-Jag skämtar inte!
-Inte jag heller!
Håll käft och bit ihop.
Jag klarar mig.
Skit!
Han flydde en andra gång.
Imponerande.
Raze kanske inte överdrev ändå.
Raze tog inte med sig det här.
Om Michael verkligen är Bäraren,
så kan vampyrerna--
Lugn, gamle vän.
Jag har smakat hans kött.
Bara två dagar till fullmåne.
Snart, är han en Lycan.
Snart, kommer han att leta
efter oss.
Synd att vi inte har mer.
Positivt.
Ligg still. Din skalle har
fått en rejäl smäll.
Du har varit medvetslös en stund.
Har du någon aning om varför
männen var ute efter dig?
Var är jag?
I säkerhet.
Jag är Selene.
Så, för en gångs skull
var ryktena sanna.
Hela huset har surrat om
ditt nya husdjur.
-Skall du försöka omvända honom?
-Självklart inte.
Så varför tog du hit honom?
Han räddade mitt liv.
-Varför är du här?
-Kraven skickade mig.
Han vill träffa dig.
Nu.
Detta är helt oacceptabelt!
Du trotsar mina order och tillbringar
natten utanför herrgården...
...med en människa? En människa
som du sedan tagit in i mitt hus?
Såvitt jag vet, är detta
fortfarande Viktors hus.
Jag vill inte bråka.
Försök förstå att Michael är
på något sätt viktig för Lycanerna--
-Så nu är det "Michael"!
-Lyssna på--
Det övergår mitt förstånd varför
du är så besatt av den där löjliga teorin.
Lucian skulle inte vara
intresserad av en människa...
...varken Michael eller någon annan.
Vänta lite.
Du är kär i honom, eller hur?
Det där, är en löjlig teori.
Är det?
Lämna oss!
Jag hoppas att du aldrig
blir förbannad på mig.
Vänta lite.
Prova dessa.
Fortsätt. Tryck av några.
Tryck ut magasinet.
Du har kopierat Lycan-kulorna.
Silvernitrat.
En dödlig dos.
De kommer inte ta ut de här,
som våra vanliga kulor.
Rakt in i blodomloppet.
Finns inget att ta ut.
Säg mig, Kahn.
Tror du Lucian dog på det
sättet som de säger?
-Berättar Kraven krigshistorier igen?
-Det är det jag menar.
Det är inget annat än en urgammal historia.
Hans historia.
Det finns inte ett uns av bevis att
han dödade Lucian, bara hans ord.
Jag har aldrig underskattat
Kravens önskan att avancera...
...men Viktor trodde på honom
och det är allt som betyder något.
-Vart försöker du komma med det här?
-Ingenstans.
Angripa Dödsbringare på allmän plats
och jaga efter någon människa...
...var inte vad jag hade tänkt mig.
Ni skulle ligga lågt!
Lugna ner dig, Kraven!
Människan angår dig inte.
Förresten har jag legat lågt länge nog.
Håll koll på dina mannar, Lucian.
I alla fall för stunden.
Tvinga mig inte att ångra
vår överenskommelse.
Koncentrera dig på din del.
Kom ihåg, jag har blött
för dig en gång tidigare.
Utan mig, hade du inget.
Du vore inget.
Av alla tappra själar
som gick in i Lucians borg...
...överlevde en enda vampyr:
Kraven...
...som blev rikligt belö***
för att inte bara ha avslutat striden...
...utan också återvänt med bevis
för Lycan-ledarens undergång...
...den brännmärkta huden,
skuret från Lucians arm.
Jag har letat överallt efter dig.
Han har blivit biten.
Din människa,
han har blivit märkt av en Lycan.
-Har Kraven fått dig att ljuga?
-Nej.
Jag såg såret med mina egna ögon.
Jag svär.
Men pakten då?
Du vet att det är förbjudet!
Ända sedan han bet mig...
...har jag hallucinerat och
varit förvirrad.
Allt jag vet, är att det känns
som om skallen delar sig.
Okej, så en fullvuxen man bet dig?
Herregud.
Är du säker på att det
inte var en hund?
Jag säger ju att det var en man.
Det var en man.
-Okej, uppfattat.
-Han var ute efter mig.
-Och kvinnan i tunnelbanan...
-Vilken kvinna?
Har du inte lyssnat på mig?
Hon tog mig som gisslan!
Okej.
Bara--
Snälla.
Jag skall hjälpa dig reda ut det här, okej?
Jag är strax tillbaka.
Släpp mig, Michael.
Släpp.
Lugna ner dig, okej?
Jag är tillbaka om en minut.
-Jag lovar.
-Okej.
Snälla, förlåt mig...
...men jag behöver din vägledning.
Såvitt jag förstår...
...har en uppväckelse aldrig
gjorts av en sådan som jag själv.
De äldre har kraften att organisera
sina minnen och tankar...
...till en enda vision...
...ett detaljerat ihågkommande
från den som senast styrde.
Jag kan bara hoppas
att Viktor hör min vädjan.
Snälla, förlåt mig,
men jag behöver din vägledning.
Jag ber om ursäkt för att ha
återuppväckt dig för tidigt...
...men jag fruktar att vi alla är i stor fara.
Speciellt du, min herre,
om du lämnas i försvagat tillstånd.
För jag tror att Lucian
lever och är frisk.
Här. Nu.
I denna stad...
...förbereder han sig att slå till
mot oss under uppväckelseceremonin.
Något som är mer störande...
...är att om jag har rätt...
...så betyder det att Kraven
står i maskopi med honom.
Vad är det?
Se själv.
Selene!
Jag vill prata med Selene!
Är det Michael?
-Är det Michael?
-Vad fan är det som händer?
Vad händer med mig?
Jag kommer ut.
Om du går till honom, så är
du inte välkommen in igen.
Vi får se vad Viktor säger om det,
nu när han är vaken.
Hoppa in.
Jag varnade henne. Jag varnade henne
men hon vägrade lyssna.
-Jag borde berättat det tidigare.
-Berättat vad?
Hennes människa, Michael...
...är inte alls mänsklig.
Han är en Lycan.
Va?
Vad är det här för oljud?
Kom aldrig hit igen.
De dödar dig.
Varför?
Vad är ni för några?
Lämna oss.
Gilla det eller ej, du är mitt i ett krig
som har pågått under 1000 år.
En blodsfejd mellan vampyrer och Lycaner.
Varulvar.
Se dig själv som tursam.
De flesta människor dör
inom en timma efter ett bett.
Viruset vi överför är dödligt.
Och om du biter mig,
så blir jag en vampyr istället?
Nej, du dör.
Ingen har någonsin överlevt
ett bett från båda arterna.
Jag borde stanna bilen och
döda dig själv--
-Varför hjälper du mig?
-Det gör jag inte.
Jag söker upp och dödar din sort.
Mitt enda intresse är att ta reda
på varför Lucian vill ha dig så mycket.
Vet du varför jag har blivit väckt, tjänare?
Nej, min herre.
-Men det vet jag snart.
-Du menar när du hittar henne.
-Ja, min herre.
-Du måste låta henne komma till mig.
Vi har mycket att diskutera,
Selene och jag.
Hon har visat mig många
oroande saker.
Saker som kommer att tas itu
med i sinom tid.
Vår pakt har blivit svag, dekadent.
Kanske borde jag ha utsett någon
annan som ställföreträdare.
Ändå...
...hennes minnen...
...är kaotiska.
Ingen tidskänsla.
Min herre, snälla,
låt mig tillkalla hjälp.
Ni behöver vila.
Jag har vilat tillräckligt.
Det du skall göra,
är att tillkalla Marcus.
Men han slumrar fortfarande,
min herre.
Amelia och rådets medlemmar
anländer imorgon kväll...
...för att väcka Marcus.
Inte du, min herre.
Du har blivit väckt ett helt
århundrade i förväg.
Jag ser saker, hallucinationer.
Det är inga hallucinationer,
de är minnen.
Du har blivit biten. Hans minnen
har överförts till dig.
Det här är ett av de ställen vi använder
för förhör. Det borde vara säkert.
-Ziodex Industrier.
-Vi äger det.
Först fanns syntetisk plasma, nu detta.
När det väl har blivit godkänt,
kan det vara vår nya guldkalv.
Klonat blod.
Vad används de här till?
Lycaner är allergiska mot silver.
Om vi inte får ut kulorna snabbt nog,
så dör de under förhören.
Vad gör ni med dem efteråt?
Vi sätter tillbaka kulorna.
-Hur går det?
-Vi är klara.
Varför hatar ni dem så mycket?
Det har jag redan berättat,
vi ligger i krig.
Så du följer bara order?
Varför kan du inte bara
svara på frågan?
Okej.
Något var inne i stallet...
...och slet våra hästar i stycken.
Jag kunde inte räddat min mor.
Eller min syster.
Deras skrik väckte mig.
Min far dog utanför,
när han försökte hindra dem.
Jag stod vid min dörr...
...för att springa till mina kusiners rum...
Tvillingflickor.
Knappt 6 år gamla.
Slaktade...
-...som djur.
-Gud.
Utan att veta ordet av,
var jag i hans armar.
Kriget hade kommit
in i vårt hus.
Han hade spårat Lycanerna
under flera dagar.
Han körde bort dem
och räddade mitt liv.
-Vem?
-Viktor.
Den äldste och starkaste av oss.
Den natten,
gjorde han mig till vampyr.
Han gav mig styrkan att
hämnas min familj.
Sedan dess, har jag
aldrig sett bakåt.
Vem startade kriget?
De.
Det är i alla fall vad vi
har fått höra från början.
Att gräva i det förflutna
är förbjudet.
Jag borde återvända.
Jag då?
Viktor vet vad som måste göras.
Jag kommer tillbaka.
-Jag stannar inte ensam.
-Det måste du om du vill leva.
Jag vill följa med dig.
Vad gör du?
När fullmånen stiger imorgon...
...förvandlas du, du kommer att döda
och du kommer att äta.
Det är oundvikligt.
Jag kan inte låta dig
springa omkring helt fritt.
Ett skott dödar dig inte, men silvret
förhindrar förvandlingen.
I alla fall i ett par timmar.
Om jag inte kommer tillbaka i tid,
gör dig själv en tjänst.
Använd den.
Min herre.
Hon är här.
Hur kunde du göra detta mot mig?
Skämma ut mig så här?
Hela pakten vet att jag
hade planer för oss.
-Det finns inget oss!
-Du skall stå framför Viktor...
...och berätta för honom exakt det jag säger!
Från och med nu, gör du som jag säger.
Är det oklart på något sätt?
Kom närmare, mitt barn.
Ut.
Kom igen, snabba på.
Jag har varit vilse utan
dig, min herre.
Hela tiden krypit för Kraven
och hans eviga kärlek.
Det är den äldsta sagan i boken.
Han önskar den enda
sak han inte kan få.
Säg mig...
...hur kommer det sig att du tror
att Lucian fortfarande lever?
-Ja.
-Jag har gett dig alla bevis du behöver.
Osammanhängande tankar och bilder,
inget mer.
Vilket är orsaken till att uppväckelsen
utförs av en äldre.
Du besitter inte de
nödvändiga kunskaperna.
Men jag såg Lucian. Jag sköt honom.
Du måste tro mig.
Kedjan har aldrig brutits.
Inte en enda gång.
Aldrig under 14 århundraden.
Inte sedan vi äldre började
hoppa över tiden.
En vaken, två slumrande.
Det är så det går till.
Det är Marcus tur att styra,
inte min.
-Det har komplicerats.
-Men jag hade inget val.
Pakten är i fara,
och Michael är nyckeln--
Ja.
Lycanen.
Snälla.
Ge mig chansen att ge dig
de bevis du behöver.
Okej.
Jag lämnar det åt Kraven
att samla bevisen...
...om det finns några.
Hur kan du tro honom
mer än mig?
För att han är inte den
som blivit påverkad av ett djur.
Jag älskar dig...
...som en dotter,
men du ger mig inget val.
Reglerna finns för
ett skäl...
...och de är det enda som
gjort att vi överlevt så länge.
Vi kommer inte att visa dig
någon som helst barmhärtighet.
När Amelia anländer, kommer rådet
att överlägga och bestämma ditt öde.
Du har brutit kedjan och pakten!
Du måste dömas!
Du borde lyssnat på mig
och hållit dig utanför det här.
Nu har du bara tur om jag kan
förmå rådet att benåda dig.
Säg mig.
Hade du modet att skära huden från
hans arm, eller gjorde Lucian det själv?
Hör mina ord.
Snart, kommer du se saker
på mitt sätt.
Ingen öppnar den här dörren.
Förstått?
Jag har inte råd att låta min framtida
drottning springa iväg med Lycanen igen.
Skit.
Ändrade planer. Amelia kommer att
hämtas av Soren och hans team.
-Det är vårt jobb.
-Inte nu längre.
-Varför hjälper du mig?
-Det gör jag inte. Jag hjälper mig själv.
-Vad händer?
-Intrångslarmet har aktiverats.
Vi stänger ner hela herrgården.
Det är Selene. Hon har rymt
för att gå till honom, Michael.
Jag vill ha Lycanens
huvud på ett fat.
Vi måste sticka.
Ner!
Iväg. Iväg.
-Hoppa.
-Skämtar du?
-Hittat något?
-Falskt alarm.
Hundarna skulle varit på det
om något ens kommit nära stänglset.
-Amelia borde ha kommit nu.
-Ja.
Smyg ut härifrån och ta reda på
vad det är som hindrar henne.
Okej.
Vi kanske borde stanna
och ge honom en dos.
Skit i honom. Han klarar sig.
Vi är nästan framme.
Fan. Han kommer inte att klara det.
Stanna. Stanna!
Ta med grejerna.
Stick honom.
Stick honom.
Min herre.
Jag ville träffa Selene...
...inte dig.
Hon har trotsat era order...
...och flytt herrgården, min herre.
Din inkompetens börjar
bli påfrestande.
Det är inte mitt fel.
Hon har blivit besatt...
...och tror att jag är hjärnan
bakom någon löjlig konspiration.
Och här är mitt bevis.
Jag vill att du berättar
exakt det du berättat för mig.
Okej, okej.
I åratal, har vi försökt
kombinera blodslinjerna.
Och i åratal, har vi misslyckats.
Det var lönlöst.
Till och med vid cellulär nivå,
förstörde våra arter varandra.
Nyckeln, som vi visste...
...var att hitta den mest unika
av alla blodslinjer...
...en släkting i direkt nedstigande
led till Alexander Corvinus...
...ungrare och krigsherre...
...som kom till makten i början
av det femte århundradet.
Precis i tid att hinna se
sin by utplånas av pesten.
Han ensam, överlevde.
På något sätt, var hans kropp
möjlig att ändra sjukdomen...
...att forma den till hans fördel.
Han kom att bli den
förste odödlige.
Och några år senare,
var han far till minst två barn...
...som ärvde samma egenskaper.
Corvinus klanens söner.
En biten av en fladdermus,
en annan av en varg...
...en kom att gå den ensamma
vägen som dödlig i mänsklig skepnad.
-Det är en fjantig legend, inget mer.
-Kanske det...
...men våra arter har
en gemensam förfader.
Det finns en släkting till
Corvinus liggandes där...
...knappt tre meter från dig.
Ja.
Men han är redan en vampyr.
Vi behövde en ren källa...
...ofärgad. En exakt kopia
av det ursprungliga viruset.
Corvinus linjen,
som vi kände till...
...låg gömd i den genetiska koden
från hans mänskliga släktingar...
...och överfördes
i sin ursprungliga form...
...genom tiderna till
Michael Corvin.
Hans blod tillåter en perfekt
kombinering av våra arter.
Det kan inte bli något
sådant förbund.
-Att ens föreslå det är kätteri.
-Vi får se.
-Så fort Lucian har injicerat honom--
-Lucian är död.
Enligt vem?
Jag kan försäkra dig,
mitt barn...
...Kraven skall betala
med sitt liv.
Snart kommer det här huset
att ligga i ruiner.
-Inte innan du gör det.
-Nej, vänta. Vänta.
Du och du allena kommer
veta sanningen om detta.
Om Lucian fick tag på blodet från
en renfödd...
...och en stark äldre som Amelia...
...eller dig själv...
...och injicerade det tillsammans
med Michaels blod...
En styggelse.
Hälften vampyr...
...hälften Lycan, men
starkare än dem båda.
Jag måste prata med Kahn.
Min herre...
...rådets medlemmar
har blivit avrättade.
-Amelia då?
-De lät henne förblöda.
Det har redan börjat.
Förlåt att jag
tvekade på dig.
Frukta inte, mitt barn,
du blir förlåten...
...samma stund som du dödar
släktingen till Corvinus, denne...
...Michael.
Du har fått ett enzym som
hindrar förvandlingen.
Det kan ta en stund för
yrseln att avta.
Det räcker!
Gå och se efter vad det
är som uppehåller Raze.
Jag måste verkligen
be om ursäkt.
Han behöver en lektion i hyfs.
På tal om hyfs, vart är mitt?
Förlåt mig.
Jag är Lucian.
Jag måste gå.
Jag måste tillbaka.
Det finns ingen återvändo.
Det finns ingenstans att gå.
Vampyrerna kommer döda dig
på fläcken. För att du är vad du är.
En av oss.
Du är en av oss.
Vad gör du?
-Vad gör du?
-Får ett *** på konflikten.
Ert krig har inget att
göra med mig.
Mitt krig?
Nej! Nej!
Sonja!
De tvingade dig att
se henne dö.
Sonja.
Det är vad som startade kriget.
Jag såg det hända som
om jag vore där.
Vi var slavar en gång.
Vampyrernas väktare
i dagsljuset.
Jag föddes till tjänare...
...ändå ville jag dem inget ont.
Jag tog till och med en
vampyr till min maka.
Det var förbjudet...
...vårt förbund.
Viktor fruktade en
blandning av arterna.
Fruktade det så pass mycket...
...att han dödade henne.
Sin egen dotter...
...brändes levande...
...för att hon älskade mig.
Det här är hans krig...
...Viktors...
...och han har tillbringat
de senaste 600 åren...
...att utrota min art.
Vad kommer de göra med Selene?
Vi har sällskap.
-Jag trodde vi hade ett avtal.
-Tålamod.
Kraven.
Det här är ämnen som
borde diskuteras privat.
Eskortera våra gäster
en våning ned.
Rådet har förstörts.
Snart, kommer du ha allt.
Både mäktiga pakter och ett
stålklätt fredsavtal med Lycanerna.
De jag litar på kommer inte
att glömmas när belöningen delas ut.
Hur skall jag kunna ta kontrollen
nu när Viktor är vaken?
Man kan inte förgöra honom.
Han växer starkare varje minut.
Och det är därför jag
behöver Michael.
Om Viktor vore så enkel
att göra sig av med...
...så hade du gjort det för flera
århundraden sedan.
Ut! Rör på er!
Helvete!
Skit!
Det är Viktor.
Ja.
Och om du hade gjort ditt jobb,
så skulle han fortfarande ligga i ide.
Vart fan är Raze?
Finns det en annan väg ut?
Du fattade aldrig att du kanske
tvingades blöda för att lyckas med kuppen?
Tänk inte ens på att sticka.
Silvernitrat.
Det förväntade du dig inte.
Kom igen! Rör på er!
Rör på er!
Lucian.
Selene!
Selene!
Jag måste få ut dig.
Viktor är på väg.
Och han kommer inte vara nöjd
förrän alla Lycaner är döda.
De kommer döda dig med
bara för att du hjälper mig.
Jag vet.
Jag vet vad som startade kriget.
Det räcker.
Du kommer med mig!
Jag hoppas jag lever att se
när Viktor suger livet ur dig!
Det gör du säkert.
Men låt mig berätta något om
din kära, mörka fader.
Han är den som
dödade din familj!
Inte Lycanerna.
Han kunde aldrig följa
sina egna regler.
Kunde inte få bort sitt sug
efter levande byte.
Så då och då, knallade han ut och
festade runt på människoblod.
Jag höll tyst om hans hemlighet...
...städade upp efter honom.
Men det var han...
...som kröp från rum till rum...
...och tog kål på dem
som du älskade så mycket.
Men när han kom till dig...
...kunde han bara inte tänka på
att suga dig torr.
Du, som påminde honom så
mycket av hans dyrbara Sonja...
...dottern som han
dömde till döden.
-Lögner.
-Tro vad du vill.
Kom nu.
Din plats är vid min sida.
Som du vill.
Bit honom!
Hälften vampyr...
...hälften Lycan...
...men starkare än
dem båda.
Vad fan gör du?
Du kanske har dödat mig...
...kusin.
Men min vilja...
...har ändå skett.
Var är han?
Var är Kraven?
Förlåt mig, mitt barn.
Det var inte Lycanerna.
Det var du.
Lämna oss.
Hur kunde du begära
min kärlek...
...när du dödat min familj?
Ja.
Jag har tagit från dig.
Men jag har gett så
mycket mer.
Är det inte ett rättvist byte jag gett dig?
Odödlighetens gåva?
Och din dotters liv?
Ditt eget kött och blod.
Jag älskade min dotter!
Men styggelsen som växte
i hennes sköte...
...var ett förräderi mot mig
och mot pakten!
Jag gjorde vad som krävdes
av mig för att skydda arterna...
...som jag är tvingad att göra igen.
Nej!
Dags att dö.
Trots att jag inte kan
förutspå framtiden...
...kommer konsekvenserna av natten
att eka genom korridorerna...
...hos mäktiga pakter
i många år framöver.
Två äldre vampyrer
har blivit dräpta...
...varav en av min egen hand.
Snart, kommer Marcus att styra.
Och en tid av vrede och hämnd
att fylla natten.
Olikheter kommer att förbises.
Allianser kommer att ingås.
Och snart...
...kommer jag att bli
den jagade.
Översatt av L!M!T