Tip:
Highlight text to annotate it
X
Textning & Översättning :
Mr. Swede
Castlegard.
Undan!
-250.
-250, undan.
Undan!
-300.
-300, undan.
Undan!
Han är borta.
Det är över 37 grader ute,
Han tog tag i mig med iskalla händer.
Bortsett från hans yttre skador,
så är inget som det ska.
Till och med hans vener.
Vänta lite här nu.
Titta på hjärtat,
Hans aorta där inte som den ska.
Och hans ryggrad.
Samma sak, Samma övergång
över den tredje ryggkotan.
Han är som en papperdocka
som har blivit ihopklistrad.
Ingen plånbok, inget lD.
Bara den här som satt runt nacken.
Det står lTC på den,
så då ringer vi dem.
-Det är avdelningen ute i öknen.
-Vår största bidragsgivare.
Ursäkta mig, mina herrar.
Frank Gordon, lTC.
Jag är här för att hämta
Vince Taub's kropp.
Jag är Dr. Cova,
Jag tar hand om papperarbetet.
Tack.
Vincent Taub, sa du?
Det var Vinnie's tur amulett.
Tack ska du ha.
Tråkigt när ens tid är ute och ingen
kommer ner utom en arbetskamrat.
-Ursäkta mig.
-Visst.
Gordon.
Jag hämtar kroppen just nu.
-Var han tillsammans med Decker?
-Taub är den enda som är här.
-Få bort kroppen därifrån.
-Och alla röntgenplåtar och dokument.
Nej, inga problem.
De har varit mycket tillmötesgående.
Om det här kommer ut,
så är det ute med ITC.
Hur tror du han
hamnade ute i öknen?
Vet inte, han kanske använde sin
markör utan tillräckligt med tillstånd.
-Det kan vara vad som helst.
-Inte så smart.
Han är död, Robert.
Taub är död.
En sak till, Mr. Gordon,
vad betyder Castlegard?
Det var det enda han sa,
han sa, ''Castlegard'',
Låter som en nöjespark.
Hör upp, April 4, 1357,
Castlegard, Frankrike.
Den Engelska armén i
ockuperade byn Castlegard.
Medan Fransmännen
avancerade framåt-
-och försöke driva iväg dem,
i riktning mot floden-
-förbi klostret och upp
över bergen.
Låt det vara, Chris, det blir bra,
innan du förstör allting.
Under tiden, hade den Engelska armén
dragit sig tillbaka till La Roque-slottet.
Mycket beväpnat, mycket starkt,
och mycket tillförordnat.
Och båda sidor slog sig ner
här för en lång belägring.
Fransmännen har försökt driva ut
Engelsmännen ut ur Frankrike i över 100 år.
Lord Oliver försökte göra *** på
slaget kvickt med Fransmännen.
Nu har han en fånge,
en kvinna.
En kvinna med klass
och högt adlad.
Kommandör Arnaut's syster,
Lady Claire.
Han hänger henne från ett krenelerat taket
för att tvinga Fransmännen att se henne.
Istället för att det skulle göra dem vekliga
så driver det dem tillvansinne-
-och de attackerar
slottet som galningar-
-och de överbemannar Engelsmännens
med ren passion.
Så La Roque fästing besegrades på en
kväll, allt på grund av en kvinnas död.
Lady Claire.
All right, det var all
undervisning för idag.
Dags för att
smutsa ner händerna.
Hej, Chris.
He, pappa, jag har
Marek´s rakapparat åt dig här.
Bra, Chris. Tack.
Här, håll den här.
Du kan fortsätta stryka
om du vill.
-Jag trodde det skulle bli en rutinresa.
-Det ska det.
Sist du rakande av dig skägget
sålde du huset-
-flyttade till Kentucky.
-Din mor ville ha lite ombyte.
-Varför händer det alltid mig?
För jag är äldre och klokare än dig.
Ta dig en öl.
Det svalkar av dig.
Det är tufft att stryka.
Jag vet att något är på gång.
Skägget på väg av,
så vad är det som är på gång?
Det är dessa fantastiska fynd
vi har gjort.
Doniger's har gett oss
för många tips.
-Han är bara en tursam miljonär.
-Ingen har så mycket tur.
Han vet något som han inte berättar.
Det är något som inte stämmer.
Sen har han försökt undgå mig.
Jag vill ha några svar.
Jag kanske kan lura
till mig några kronor.
Läg den i väskan är du snäll.
Skrynkla den inte.
Jag skulle uppskatta om du inte
säger något till någon om det här.
Speciellt till Kate.
-Varför skulle jag berätta för Kate?
-Här.
Stryk den här.
"Varför berätta för Kate?''
Du hälsar på mig två gånger om året,
stanna tills du är uttråkad.
Rekordet är väl tre veckor.
Jag kanske bara börjar
tycka det är roligt med arkeologi,
Och detta från en kille som hatade
påsk därför han fick leta ägg.
-Ja, för du gömde ju äggen.
-Det är ju själva meningen.
Om du är fortfarande
här för Kate´s skull.
Chris.
Lyssna nu, min son.
Jag älskar dig,
men du bränner min skjorta.
Förlåt.
Du och Kate är från
helt olika världar.
Du såg hur det gick
mellan mig och din mor.
Ja, pappa. Ta inte illa upp nu,
men jag är inte dig dig.
Men det är Kate.
Om jag måste välja
mellan arkeologi och dig...-
-så förlorar du.
-Förlåt.
-Förlåt mig.
Jag tog med en öl åt dig.
-Det var snällt.
-En halv öl, i alla fall.
En halv öl.
-Vad sker här då?
-Trapporna.
Var det de du pratade om?
Var leder dem?
Just nu ingenstans, men de kommer
att leda till min tunnel-
-som kommer att leda
hela vägen fram till La Roque.
Vill du ha hjälp?
Visa mig vad jag ska göra.
-Trodde du hatade det här.
-Nej, jag hatar det inte.
Vi tar en öl,
jag behöver lite rast.
-Du får den fulla.
-Vad snällt.
-Skål.
-Skål.
-Tack.
-Ingen orsak.
Ska du fortsätta i
din fars fotspår?
-Nej.
-Inte?
Aldrig. Jag är faktiskt inte
intresserad i det förflutna.
Inte?
Vad är du intresserad av då?
Jag tror jag redan vet
svaret till den frågan.
Jag hoppas att du redan märkt det.
Jag hoppas att du
slutar med det.
Så du är det ingen mening då?
-Du är ju chefens son, Chris.
-Då är det nåt där ialla fall.
Det är sent, jag tar vid här i morgon.
Tack för ölen.
-Du har inte tränat nåt, eller hur?
-Jag blir ju inte yngre precis.
-Du älskar ju det här.
-En vana som jag inte kan sluta med.
Låt mig ta den innan du hugger av
något du kan behöva senare.
På tal om kärlek...
-Hur gick det i gårkväll?
-Inget vidare.
Hur känns det att bli nobbad
för en ruin som är 600 år gammal?
Åt helvete.
Verkligen åt helvete.
Jag förstår mig inte på er.
Ni lever i det förflutna.
Vet du vad det är för mig?
När mina föräldrar skiljde sig.
Det enda som jag har tvångsmatats
med sen jag var liten.
Ingen av er arkeologer
ser mot framtiden.
Vad snackar du om? Vad är
framtiden än bara mer av samma saker.
Mer tråkiga grejer, mer maskiner
typ som den du kom åkandes på.
Det är i det förflutna
som allt roliga finns.
Människor brydde sig
om varandra då.
-Män hade heder, vet du?
-Nej, nej.
Vet du vad det betyder för mig?
Mer av det där romantiska krigsskräpet.
Romantik?
Vill du se romantik?
Följ med mig.
Följ med.
Kom!
Vad har du här då?
Jaha, ytterligare en sten
som tittar upp ur jorden.
Det är en 600 år gammal sarkofag
med en Fransk riddare och hans kvinna.
-Är hon inte vacker?
-En riktig goding.
Skoj.
En sak till, de håller händer,-
-mycket ovanligt under den tidsperioden.
-Det är rätt ovanligt, va?
Titta här.
Riddaren har bara ett öra.
Vad kan ha hänt?
Vadå ett öra bara?
Den saknas väl bara.
Den ligger väl i skiten här.
Jag är arkeologen här.
Den har blivit avskuren.
-Säger du det så.
-Tro mig.
Vilka tror du att de var?
Varför nån som skiter i allt
oroa sig om det?
-Jag är bara lite intresserad, all right?
-Jaha.
-Det var det du ville höra, va?
-Japp.
Vi är alla intresserade lite av det här.
Det är därför vi är här.
Det handlar inte bara om klippor
en *** grushögar.
Det handlar om
de här människorna.
Vilka var dem?
Och om deras historia.
Det hjälper oss förstå var
vi kommer ifrån, eller vart vi ska.
-Du vet vad jag ska säga nu, va?
-"Du gör din egen historia."
-Säger jag det ofta?
-Ja, hela tiden.
Vilka de än nu var..-
-så skrev de deras...-
-tillsammans.
Det bästa är att gå fram väldigt sakta.
Det är bra att vara varsam.
Kom igen!
Skynda på!
Ras i klostret!
Ras i klostret!
Jag stod bara här när
marken bara gav vika.
-Hur längesen var det?
-15 minuter.
5 minuter kvar till
syre nersmittning.
-Kör på nu!
-Var försiktiga.
-Det är precis under där jag arbetade.
-Jag vet inte det jag.
Kan alla höra upp nu!
Var försiktiga, förstått?
Vi har koll på dig,
ta det lugnt.
-Vem går ner först?
-Okej, kom igen.
-Vem går ner först?
-Jag.
-Gör fast för Kate!
-Ta mig ner sakta och fint nu.
-Kolla din radio.
-Var försiktiga nu är ni snälla.
-Okej, ett-två. Hör du mig?
-Inga problem.
Det var bra.
Håll den stadigt.
-Sänker ner Kate.
-Sänker ner.
Lugn nu, grabbar.
Lugnt och försiktigt.
Lugnt och försiktigt.
Närmar mig första nivån.
-Lugn!
-Sänk ner mig killar.
-Lite mer för Marek.
-Vilken unken luft.
Kate, var försiktig nu.
Jag är nere. Herregud, det är
precis under var jag arbetade.
Är du all right?
Vad är det som händer?
''All right?''
"All right" är inte rätta ordet.
-Ett...
-Ge mig lite mer rep.
-Mera rep!
-Kom igen killar.
-Herregud!
-Helt otroligt.
Vi är de första här inne
på över 600 år.
Dessa...
Dessa...-
-är vackra.
-Du ska bara veta i vilket skick...
-Kate.
-Vad har du hittat?
-Kom hit.
Det är inte sant. Det är bara "för" mycket.
Herregud.
-Vad är det?
-Herregud.
En gammal dokument.
Ett oljetyg med
dokument inuti.
-Titta vilket skick!
-Var väldigt försiktig nu.
Skicka hit väskan.
-Kan inte tro det är sant.
-Vilket fynd det kommer att bli.
Försiktigt, försiktigt.
Vi tar upp det nu.
Jag behöver lite mer ljus.
Herregud.
Herregud.
-Vad fan!
-Ge mig lampan.
-Vad är det för...
-Helt fantastiskt.
...en jävel skulle avsiktligt
förstöra nåt så vackert?
Uppenbarligen inte en arkeolog.
Vi måste upp härifrån.
Kom igen!
Killar, vi kommer upp!
Dra upp dem!
Kom igen!
Vi vill upp snabbt, okej?
-Håll den här.
-Vad gör du, Marek?
-Det är okej.
-Vad gör du?
Det är definitevt en
nutida bifokal lins.
Jag vet, och bifokals var inte uppfunna
förrän mitten av 1700-talet.
Vi hittade ju
det idag, Stern.
Det har inte varit nån nere i
kammaren innan jag och Kate.
Och om du tycker det är underligt,
då kommer du älska det här.
-Vad är detta?
-Ett av dokumenten ni fann.
Det är en enkel lista över allt
som förvarandes där, inget speciellt.
Men sen fann jag detta.
Titta.
Professorn?
''Hjälp mig''?
''E.A. Johnston''?
-''4/2-1357''?
-1357.
-E.A. Johnston.
-Vad är det som händer här?
Jag har korstestat signaturen.
Det är absolut hans handstil.
Men han har bara varit
borta i två dagar.
Din far skrev det, men han
skrev det för 600 år sen.
Vad är det som händer här?
François letar efter hans extraglasögon,
vi ska se om det matchar.
Du menar att detta är professorns
och att de är över 600 år gamla?
-Vad har du rökat?
-Du kanske kan förklara.
Jag visste jag skulle kunna förklara,
bläcket är över 600 år gammalt.
Jag vet. Det är min far.
Det är precis hans stil.
-Han skojar med oss bara.
-Nej! Inte en chans-
-att hans skulle riskera att förorena stället
med ett skämt. Det skulle han inte.
-Har du kollat upp bläcket?
-Självklart.
-Måste vara en annan orsak.
-Jag gjorde det tre gånger.
Precis som jag just sa...-
-din far skrev det anteckningen...-
-men han skrev det för
600 år sen.
Bryr mig inte om lTC's policy. Jag är
hans son, jag vill prata med honom nu.
Jag hittade professorn's glasögon.
De fanns på hans skrivbord.
De passade exakt.
Titta.
Vi bör göra en optisk test
för att vara helt säkra.
Jag är trött på det här. Antingen berättar
nån var Professor Johnston är-
-eller så rapportera jag en
kidnappning för myndigheterna.
Är det klart?
Säg när och var.
Vad är det?
Doniger's skickar hit ett flygplan.
Ska vi till New Mexico?
Då packar vi ihop.
God morgon.
Steven Kramer, lTC.
Frank Gordon, säkerhetschef.
-Var är min pappa?
-Du ska få träffa honom snart.
-Var finns Doniger?
-Doniger's väntar härinne.
Mr. Kramer ska förklara allting.
Hur kan det komma sig att
vi har ett 600 år gammalt dokument-
-med hans handstil på?
-Och bönar efter hjälp.
Jag ska förklara allt vi
kommit förbi vakten.
lTC avancerar ständigt
framåt i vetenskapen.
För 30 år sen, så var affärsvärlden
revolutionirad av en makin-
-som skickade dokument vart som helst
med ett tryck på en knapp.
Doniger's vision var att göra
det samma med 3-D objekt.
-Typ i stil som en fax?
-Exakt.
Försöker han skicka verkliga objekt
från ett ställe till ett annat?
-Följ med här.
-Det är ju omöjligt.
Han behöver en stor mängd datorer
med miljoner med processorer.
Vi använde dem för att bygga en makin
som kan faxa tre-dimensionella objekt.
Jag förklarar speglarna sen. Låter helgalet,
men FedEx och UPS gå i konkurs.
-Fick ni det att fungera?
-Ja.
Tvärsöver rummet.
Men vi vill skicka saker
tvärtsöver kontinenten-
-så du byggde vi en större maskin.
Detta är en prototyp.
En prototyp?
Så den saken vi just gick förbi...
-Exakt.
-...är den verkliga saken?
Den fick tusen gånger
mer styrka.
Vi försökte skicka en sak
härifrån labbet i New Mexico-
-till en tvillingmaskin i vårat
lab i New York City.
Här är den intressanta delen.
Packetet kom aldrig fram
till dess destination.
Några timmar senare,
så kom det tillbaka hit igen.
Vänta lite, om det nu försvann
mellan New Mexico och New York,-
-vart var det då undertiden?
-Det frågade vi oss också. Vi vet inte.
Så vi skickade ut en kamera
flera gånger om-
-och fick tillbaka foton från samma plats,
en bergssluttning med träd.
Det var då Mr. Doniger
kom på den brillianta idén-
-att rikta kamera rak uppåt.
Så efter att vi hänvisat
stjärnornkartan mot horizonten,-
-så kom vi fram till att kameran
var inte bara på fel ställe-
-utan också i fel tidpsrymd.
-Vad betyder det?
Att kameran tog bilder
från vildmarken-
-utanför Castlegard,
Frankrike, år 1357.
Menar du att ni att av en ren händelse
uppfann hur man reser i tiden?
Nej, vi fann ett maskhål.
Ett maskhål som verkar vara låst
till en tid och ställe från förr.
1357, Castlegard.
Har ni faxat min fars glasögon och
dokument tillbaka till 1300-talet?
Nej, Chris,
Din far är i 1300-talet.
Va?
-Vi behöver hjälp att få tillbaka honom.
-Mr. Robert Doniger.
Det här låter ju inte klokt.
Ett maskål är ett mycket instabil kraft.
Man kan inte skicka nån igenom det.
Man kan inte skicka ett litet
papper via telefonledningen.
Men man kan skicka ett fax.
Efter man har brytit ner det
till små elektroder, men...
-Fy fan.
-Titta här nu.
Jag bryr mig inte om
alla hur och varför.
Jag bryr mig om min far.
Kände han till det här?
Jag tror vi kan hjälpa varandra här.
Han fick en antydan-
-på de bästa utgrävningsplatserna och då
skulle han förhoppningsvis finna-
-varför vi är låsta just den här
speciella platsen och tiden.
Det är därför du har
täckt våran utgrävning.
Han var listigare än vi trodde.
Vi gav honom för många ledtrådar-
-och han blev
mycket misstänksam.
Hur kunde ni skicka tillbaka honom?
Vem vet var han kan vara.
Han är en mycket övertygande man.
Han envisades med att få åka.
-Och nu är han fast där.
-Det är därför ni är här.
Ser vi ut som
maskhåls-specialister?
Ni skickade professorn till
det "hundra-åriga-kriget"?
-Precis.
-Ni skickade honom allt till oroliga tider.
Vi behöver kulturella experter,
inga vetenskapsmän.
Mina människor vet inget
om den medletida världen-
-eller hur man ska umgås,
vilket vi behöver göra-
-om vi ska kunna hitta professorn
och få tillbaka honom.
Så vi ska hämta tillbaka honom,
hur enkelt som helst.
Så vi ska ställa oss på maskinen och
susa tillbaka till 1357 och hämta honom?
Efter han har brutit ner oss
i små elektroder.
-Varför ska vi göra som ni vill?
-Vi behöver veta mer om...
-Jag vet att ni har många frågor...
-Ja, många frågor.
Professorn har redan varit bort
i över 72 timmar-
-och för varje minut han är där,
så blir det svårare att hitta honom.
-Så sant.
-Bob?
Ursäkta mig, de måste byta om
innan de ska iväg.
-Frank, kan du gå och byta med dem?
-Jag ska inte med.
-Gomez och Baretto är klara.
-Vi måste tänka på...
-Jag vill att du följer med.
-Vi har inte sagt att vi ska åka.
Steve, kan du visa dem
till omklädningsrummet är du snäll.
Visst, den här vägen.
Den här vägen är ni snälla.
Tack.
Följ med Steve.
Han tar er till omklädningsrumet.
Gomez och Baretto
är mina två bästa män.
De kan hantera vilken situation som helst.
Och jag föredrar att inte åka med.
Jag vill gärna att du åker.
Och om du träffar på Decker,
så vet du vad som ska göras.
Robert...
Det var verkligen ett
fint tal du höll där.
Jag gick nästan
på det själv.
-Men glömde du inget?
-Vad?
Titta på Taub's MRl.
Titta på hans artärer.
Det var hans tionde resa.
Det är deras först och sista.
Förtjänar inte dem att få veta att vi inte
ens vet hur han hamnade ute i ökenen.
Förtjänar inte de att få veta det?
Jag har sagt tillräckligt till dem.
Hur hamnade min
far där egentligen?
Doniger gav honom en timme.
Vi fick mycket bråttom och då
jag tappade bort honom i skogen.
-Du lämnade honom där?
-Vi hade en tidplan.
Jag var tvungen att åka tillbaka
annars skulle vi båda bli kvar där.
Antar att det var bättre att det
han än dig, va?
Hör upp! Några saker vi behöver
gå igenom innan vi åker.
De måste ha era vitala data,
det är för processen för återvändandet.
Byt era kläder till de
som ligger därborta.
Ta vad ni vill ha.
Lägg era personliga saker i skåpen.
Sen två vänner som ni ska få träffa.
Bill Baretto, Jimmy Gomez.
De ska med oss.
Kompisar från Marinkåren.
-Varför behöver vi Marinsoldater?
-Ifall något skulle gå fel.
Jag vill ha koll på allting.
All right, byt om nu.
Jag förstår inte at du överväger det här.
Vet du vad maskinen kan göra?
Den plockar ner dig
till små molekyler.
Vilket betyder, att för en stund
upphör du att existera.
-Lyssna på honom, det ligger nåt i det.
-Vänta ett tag här!
Jag behöver inte dig, Miss Ericson.
Eller Chris.
Jag behöver dig, för du känner till planen.
-Ingen känner till den som jag gör.
-Jag följer med.
-Inte en chans att jag följer med.
Jag sa bara att jag inte ska med.
Så rör mig inte!
Tack.
Stern, vi behöver inte dig.
Du är en fysiker.
-Din kundskap hjälper oss inte.
-Jag är ledsen.
Men vi kommer att
behöva dig, François.
-Varför behöver vi honom?
-För han pratar flytande Franska.
-Han har rätt.
-Min högstadie Franska är inte så bra.
-Gör inte det här.
-Vi behöver hans hjälp.
-Jag skyddar dig.
-Pressa honom inte.
François, du måste bestämma
det här på egen hand.
Din far skulle gjort det för mig,
så ja, jag följer med.
-Okej?
-Ja.
Tack.
Tack.
-Magnet-spiralen är klar.
-Bekräfta.
Plattformen uppe.
Datorerna är klara, Mr. Doniger.
Säg till Gordon att vi
måste sätta fart nu.
Håll några öl
kalla åt mig, all right?
Mr. Stern.
Håll utkik efter er, okej?
Det kommer gå bra.
Vi är tillbaka innan du vet ordet.
-Ta´t lungt, kompis.
-Minns du pengarna jag är skyldig?
All right, sätt fart.
Frank, sex timmar
och klockan tickar.
Bär era personliga
markörer runt halsen.
Ni kan använda dem för att
återvända tillbaka.
Frank förklarar deras funktion
så snart ni anländer där.
Men mest viktigt, en markör
kommer att föra er alla tillbaka.
-Tappa inte bort dem.
-Hur blir det angående vapen?
Inget nutida återvänder.
Speciellt vapen.
-Nerräkningen av markörrna har börjat.
-Nerräkning?
-De förstörs efter sex timmar.
-Och efter det?
Oroa dig inte, Francois.
Du är tillbaka innan du vet ordet.
Just det.
Ursäkta mig, François,
de hade inga såna här då.
Jag kan inte se utan...
Du klarar dig, det var på det sättet
vi gjorde bort oss med professorn.
I moraliskt hänseende måste jag
informera er att det kommer att göra ont.
Jag har informerats att den är
intensiv, men mycket hastig.
Bara ett par sekunder.
Annars inget övrigt obehag.
Förlåt mig, men jag ville inte att det
skulle ha inverkan på erat beslut.
-Okej. Lycka till.
-Då sätter vi fart.
Ni ser helt utmärkta ut.
Miss Ericson, du ser bedårande ut.
Lycka till.
Oroa er inte.
Ni är hemma före lunch.
-Se det som den ultimata utflykten.
-En fantastik sak för en arkeolog.
-Jag inte fatta att vi gör det här.
-Sakta. Det finns inga räcken.
Josh, kom ner.
Kom och titta.
-Ja, jag mår bra.
-Ta och ställ er runt perimetern.
-Sprid ut er.
-Rör er lite runt platformen.
Ta ett djupt andetag, slappna av.
Vi är snart tillbaka.
-Är vi klara?
-Alla systemen är klara.
Kom in, Josh.
Stäng dörren.
-Lycka till.
-Sex timmar och klocka tickar.
Mr. Marek? Mr. Marek.
Tar er position nu.
Hur mår allihopa?
-Vad fan sysslar vi med?
-Tar den stora chans i livet.
Inget att oroa sig för.
Vi tar hand om er.
Slappna av,
allt kommer att gå bra.
-DNA-flödet är låsta.
-Tack.
-Okej, lås in dem.
-Låser.
-Hur länge kommer det att ta?
-Några sekunder.
Titta här.
Speglarna låsta.
Vad i helv...
Var är han?
Francois!
-Mår du bra?
-Var är François? François?
-Där är han!
-François!
Dra upp honom!
Nu väntar vi bara.
Räck mig handen!
-Kom igen!
-François, grabba tag!
-Här, ta min hand.
-Är du all right?
Är du all right?
Är alla all right?
Det var nära.
All right.
Vi går upp mot kullen.
Följ efter mig.
-Vilken jävla början.
-Vi har alltid anlänt på land förr.
-Gordon, stämmer det här?
-Jag tror det.
Tror du det?
Är vi i 1357 Frankrike?
-Det är skulle kunna var i Oregon.
-Gordon, var är vi?
Håll käft!
Tro mig, vi är i 1357 Frankrike.
-Om det nu är det, så är jag hemma.
-Kom med här nu.
Låt mig förklara markörerna för er.
Tryck här, så visar det återstående tid.
Pressa ni hårt, så tar den hem er.
Men gör inte det.
-Varför inte?
-Vi har inte hittat hans far ännu.
En sak till...
-Han sa, göm er. Göm er allihopa.
-All right, ta skydd.
Kom igen!
Rör på er! Nu!
François, kom här!
Bra gjort, Sir De Kere.
-Efter honom!
-Ja, min herre.
Ta de andra.
Ta reda på vilka de är.
Kom hit.
Skynda dig.
Herregud!
Baretto!
-Vi har en "field bugg" i systemet!
-De är påväg tillbaka!
-Herregud!
-Skaffa hit en läkare!
Få hit en läkare!
-Vad är det?
-Vilket då?
Vad är det för något?
En granat!
Ta skydd!
Herregud, han lämnade oss.
Ner med dig!
Annars ser han dig!
Du där!
Här borta!
Kom igen!
Kom igen!
All right, nu går vi.
Kom nu.
Chris!
Kate!
Marek!
-Var är mina killar? Vart är Marek?
-De satte efter Baretto.
Han blev träffad av några pilar, och sen
tryckte han på sin markör. Han är borta.
Han blev träffad av två pilar och
han måste ha tryckt på markören.
-Var är Gomez?
-Jag såg inte till honom.
Herregud.
Titta inte.
-Vad gör du?
-Fan, jag kan inte hitta hans markör.
Leta du efter hans markör?
Han är ju död!
-Vad gör du?
-Får oss härifrån.
-Vi ska inte åka någonstans.
-Vi kan inte rädda nån om han är död!
-Tyst med dig.
-Du får inte göra det.
Varför inte?!
Det måste vara minst 15 meter fritt fält
runt oss om det ska fungera.
-Va?
-Jag försökte berätta det för er.
Tappa inte bort dem.
De är mycket värdefulla.
Om ni följer efter mig, så ska vi hitta
din far och ta er hem sen.
-Det kommer att bli bra, François.
-Nu letar vi efter Marek.
-Gomez då?
-Vi kan inte göra nåt åt det nu.
-Vi måste gå nu. Titta på mig.
-Kom nu, François.
Var tysta!
Soldaterna!
Du gick förbi oss i skogen.
Det är okej.
-Vi tappade bort spåret.
-Helvete.
-Se om ni kan hitta det igen.
-Ja, Sir De Kere.
Sök nere vid floden.
Jesus, du är ju en flicka.
Allt är bara bra.
Efter de Franska jävlarna!
Efter dem!
Lämna inga överlevande!
Försiktigt.
-Där är du.
-Nej.
Hjälp!
Hjälp!
Stäng av den!
Han visste om att han inte
skulle ta med nåt nutida.
Den jäveln tog med en granat.
Det är inte sant.
Spiralerna.
Spiralerna!
Fan! Han visste om alla föreskrifter!
Inga nutida vapen!
-Gomez?
-Linjerna är online!
-Nå...?
-Hans markör.
-Vad hände med de andra?
-Få hit en läkare!
-Jag vet inte.
-Räck hit dina handskar.
Försökte nån följa
med honom tillbaka?
Jag vet inte. Jag vet lika mycket som dig.
Okej? Vänta lite.
Tänk om de försöker komma
tillbaka nu då?
-Det kommer inte att gå.
-Dra inga slutsatser nu.
Du kan inte lämna
sju människor där!
-Säg bara att du har en reservplan.
-Håll käften!
Jag vet inte...
Var snäll och säg att
du har en reservplan.
Ja, det har vi.
Gordon! Gordon!
Det är Marek! Chris!
Den här Franska kvinnan
visar oss vägen till Castlegard.
Vad bra.
Då går vi. Kom igen.
Det här är Castlegard.
Vi är framme.
Vart är alla påväg?
Vänta lite.
-Vilken dag är det?
-Marek.
Det är den fjärde april.
-Givetvis, fjärde april.
-1357.
-Dagen då La Roque faller?
-Vänta, vänta.
-Vad pratar ni om?
-Din jävla idiot.
-Ursäkta mig?
-Du tog oss hit-
-samma dag som Fransmännen
gick till attack.
Ikväll kommer hela det här stället
vara gemnat med marken.
Sluta då upp med historielektionerna
och börja leta efter professorn istället.
Följ efter mig.
Kom.
Jag är fysiker.
Ge mig något så jag kan hjälpa till.
-Du skulle lika gärna vara en apotekare.
-Det var en bra en, Robert,
-De nya panelerna är påväg.
-Hur länge kommer det att ta?
5 timmar och 27 minuter.
Hur vet du att det bara kommer
ta 5 timmar och 27 minuter?
För det är den
tid vi har på oss.
När plattformen är lagad,
även om markörerna-
-har gått över tiden, så kan vi
skicka dit nån att hämta hem dem.
Det enda som håller maskhålen
öppna är deras markörer.
Jo, men du har öppnat
och stängt det flera gånger.
-När plattformen...
-Vi vet inte ens-
-vad vi gjorde för att linka upp
oss till det här maskhålet.
Kunde varit en turjustering,
tillfällig smuts i spiralen.
Granaten förstörde troligen varje
möjlighet till att återskapa det.
När markören gått ut,
så är de fast där förevigt?
-Är det vad du menar?
-Det är möjligt.
Kom.
Kom med här.
Kom.
Den här vägen.
La Roque slott
inväntar deras soldater.
-Huvudbyggnaden.
-Titta där.
Jag kan inte tro det är sant.
Vi arbetade just där.
Det är Castlegard,
det är en sak som är säker.
Det ser annorlunda ut.
Jag hade fel om den högra delen.
-Var kom tornet ifrån?
-Undrar om min far är där?
-Du har rätt.
-Hur ska vi ta oss in?
Soldaterna är påväg.
-Du där!
-Kom.
Varför packar ni inte?
-Spring! Spring!
-Halt! Stanna!
-Kom igen, kom igen!
-Låt dem inte komma undan!
Få bort hästen.
Min herre!
-Hjälp honom upp.
-Kom hit, mina vänner.
-Vilka är de?
-Vi grep dem i byn.
Jag är Lord Oliver.
Vem sköter talet för er?
-Det gör jag, my lord.
-Du pratar konstigt.
Ja, vi är Skottar, min herre.
Skottar? Kom ni hit för att
döda oss i våra sängar?
Först den gamle mannen,
och nu den är gruppen.
Varför tycker alla Skottar
att den här byn är så tilltalande?
-Måste vara erat vänliga uppförande.
-Säkert.
My lady,
-Jag ber om ursäkt, my lord.
-Låt honom tala.
-My lord, den gamle mannen nämnde.
-Edward De Johnness?
Han påstår att han
är en magister.
-Känner du honom?
-Han är vår herre, sir.
-Mår han bra?
-Han sa att han var ensam.
Vi var flera dagar efter honom.
Han vet inte att vi är här.
Vem är du?
Ja, du. Som nästan når upp
i taket med huvudet.
François, my lord.
En Fransman.
Vänta lite. Snälla.
Vi är alla gentlemän här.
Han är våran tolk, sir.
Förlåt dem, jag är i krig mot Frankrike,
så väl som Skottland.
Någon jag glömt?
Spanien, krigar jag mot dem?
Arnaut har skickat ut många
spioner in i våran krets.
-Nej, han är ingen spion.
-Inte?
-Han är våran vän.
-Det är han säkert.
Han är alldeles för lång
för att vara en spion.
-Tolka.
-Var tysta.
Tolka det.
-Jag är en spion.
-Förlåt mig, jag hörde inte riktigt.
-Det betyder...
-Var tyst, François.
Jag är en spion.
Herregud, det är ett mirakel.
En tyst Fransman.
-Hörde ni det?
-Nej.
Högre, pojk!
Kom igen!
Jag är en spion.
Tänkte väl det.
-Herregud.
-Bort med Fransmannen.
För de andra till den gamle mannen.
Vi kan behöva dem senare.
Vem är härnäst?
-Nej!
-Nej, Chris!
Gör det inte!
Åh, François, François.
In med er!
-Upp! Rör på er!
-Nej! Putta mig inte!
-Lämna henne ifred!
-Rör på er!
-All right, din jäkla Skotte!
-Vänta.
Jag går ju!
Här borta, Andre.
Den här vägen.
Min markör.
Jag har tappat min markör!
Oroa dig inte, vi behöver bara
en markör för att komma hem.
-Det kan inte vara sant.
-Var försiktiga med alla andra.
De jävlarna dödade François.
Professorn.
Professorn!
-Kate?
-Ja.
-Kate. Herregud, Kate.
-Är du all right?
Herregud.
Fick du mitt meddelande?
Chris, din far.
-Chris och Marek är här.
-Far?
-Min son.
-Far.
-Chris, min son.
-Roligt att du fortfarande lever.
Min Gud.
Vad hände?
-Du blöder.
-Det är inte mitt blod.
Det tillhör François.
Han är död.
Oliver dödade honom
därför har är Fransman.
En kille med svärd sprang emot
honom och satte svärdet i honom.
Vad hände, Professorn?
Jag försökte undvika Engelsmännen,
men de hittade mig inne i klostret.
Jag övertygade Oliver om att jag
var en magister påväg till Dublin.
Slopa Shakespeare nu.
Vad är en magister?
-En vetenskapsman.
-Han anklagade mig för att vara en spion.
-Hur överlevde du det?
-Jag lovade Oliver nya vapen.
Vilken typ av vapen?
Eld i vättskeform så intensiv att
det även står emot vatten.
Grekisk eld?
Lovade du honom Grekisk eld?
Professorn, förlåt mig, men har du tänkt
på vad du kan ha ställt till med?
Du har gett Engelskmännen ett
riktigt övertag i striden.
-Det ska ju förlora kriget!
-Jag var ensam!
-Marek, Marek!
-Förlåt. Du har rätt.
Saken är den,
att när de kommer hit-
-och tar oss till La Roque,
när de förseglar det innan striden-
-så går det inte att rymma.
Vi är så gott som döda.
-Nej, vi måste ta oss ut nu.
-Vänta, vänta, vänta.
Kommer du inte ihåg fältet
där de bondens hydda var?
Det är det närmaste stället med tillräckligt
utrymme för att använda markörerna.
-Hur ska vi ta oss dit?
-Vi måste skynda oss.
-Vi har bara fyra timmar kvar.
-Fyra timmar är gott om tid.
Så som jag ser det, så har vi 650 år
kännedom för de här killarna.
Det finns ingen orsak att vi inte
ska kunna ta oss hem inom 20 minuter.
-Okej, leta efter en väg ut.
-Titta runt.
Här finne ett hål som är
stort nog att klättra igenom.
-Tysta!
-Okej, all right.
Hon var tillsammans med gruppen
som vi grep förut, my lord.
Får jag fråga varför du
inkräktar på min egendom?
Kom. Kom.
-Vad gör du?
-Så här gör vi.
Jag klättrar ner längs väggen.
När det är säkert, så kan ni komma efter.
-All right.
-Du ska ingenstans.
Va?
Jag...
Marek! Jag är den bästa klättraren här.
Jag är bästa av alla här.
Om någon borde gå,
så är det jag.
Men takbjälkarna håller
inte för mig, eller dig, eller dig, Chris.
-Nej, nej...
-Vänta, vänta.
Men de kanske håller för dig, Kate.
Kate, det här är ingen lek.
Är du redo för att döda någon?
Jag gör vad jag måste.
Inte en chans.
Du får inte gå någonstans.
Det kommer att gå bra.
Okej?
Det finns en sak som är värre
än att dö här, det är att leva här.
Jag vägrar att göra något av det.
Jag går nu det är okej.
Hon har rätt.
Kate.
-Ta hand om dig, snälla du.
-Det är enkelt. Ingen fara.
Chris, jag behöver din hjälp.
Kom.
Håll tillbaka den här
och håll den öppen.
All right?
-Kate, var försiktig.
-Okej, nu går jag.
-Ta det lugnt.
-Det finns vakter där nere.
Jag går upp och över dem.
Det finns ett fönster på andra sidan.
Okej, var förstiktig bara.
Jag har dig!
Håll i dig.
Jag har dig.
Släpp inte taget.
-Är du okej?
-Jag har fotfäste.
-Vi drar in dig genom taket.
-Nej, jag klarar mig.
-Okej, men var försiktig.
-Jag måste vidare.
Du där!
Samla ihopp barnen och gå framåt.
Och är klart på utsidan.
Håll era linjer!
Inta position!
För mycket öl.
Vi spelar när vi kommer tillbaka.
Håll dem tysta.
-Vad i...?
-Nu!
Ta ett vapen!
-Kom igen, Chris!
-Förlåt oss.
Vi tar samma väg som vi kom in, va?
Marek?
-Marek!
-Ja, ja. Gå nu.
-Jag tar sist.
-All right, kom igen nu!
Kate, vi måste sticka nu.
Var försiktig.
Kom igen!
Sno på! Kom igen!
Tysta.
Gå ni.
Jag kommer ikapp er.
-Vad ska du göra?
-Lyssna på mig.
-Är du galen?
-Kom nu!
-Jag har min markör. Jag hinner ikapp.
-Kom nu.
-Var är han?
-Han kommer. Han har sin markör.
-Robert!
-Ja?
DNA-strålen borde vara
online...nu.
-Fixat!
-Fungerar det fullt ut?
-Ja!
-Alltid en början.
-Rör er inte. Var tysta.
-Förrädare!
Jesus.
Varför lyssnade du inte?
Fan!
För Guds... Jesus!
Skotte! Stanna, det är jag!
Stanna!
Vad?
Vad säger du?
En yxa!
Ge mig en yxa!
Och hjälp mig
hålla uttkik på muren.
Flytta på sakerna!
Ställ det mot dörren!
-Hjälp mig!
-Ur vägen, kvinna!
Ur vägen!
Snälla du! Kom nu!
Sådär ja.
Nu!
Vakter!
-Vem är den killen?
-Han heter De Kere.
Kom. Skynda på.
Vi återvänder till floden.
Hämta fler vakter!
-Vi går inte utan Marek.
-Jag skiter fullständigt i Marek.
Mitt uppdrag var att hämta professorn.
Jag kan inte ta hand om er hela tiden.
Vi förlorade Gomez, Baretto. Ni får klara
er själva, eller följa mig. Kom nu!
Till floden!
Skynda på!
Vi har en "field buck".
Någon försöker komma tillbaka.
-Hur stark?
-Den är minimal.
-Vad betyder det?
-Att de fortfarande är i liv.
Halt!
Kom. Kom.
Var är han?
Var är Gordon?
Var...?
-Där är han. Där är han.
-Jag såg honom. Kom nu!
-Vänta. Se upp.
-Chris! Sänk era vapen!
Okej.
Gå nu.
Fan.
-Kom nu!
-Ska du lämna oss som min far?
-Människor tittar på er.
-Vi har inte tid.
-Hör upp nu!
-Alla tittar på er.
-Var tysta.
-Kate, tryck till på din markör.
Nej, du får trycka på din.
Jag åker inte utan Marek.
-Tryck på din markör.
-Du ska ingenstans.
Marek har sin egna markör.
Sök igenom varje byggnad
och varje gård!
-Fan!
-Kate, tryck.
Vi kan återvända och hämta Marek.
Tryck. Vi har varit här för länge.
-Tryck nu.
-Den fungerar inte.
-Den fungerar inte.
-Jag vet hur den fungerar.
-Varför fungerar den inte?
-Jag vet inte.
-Men om den gjorde det, vore vi hemma nu!
-Gå ifrån sakta.
Vi letar efter ett
ställe att gömma oss på.
lnfantreri, sprid ut er!
Sök igenom hyddorna!
Sök överallt och fånga dem!
Förresten,
jag heter Andre Marek.
Du bodde i Castlegard, eller hur?
-Oroa dig inte, du får snart återvända dit.
-Nej.
Engelsmännen kommer bränna ner
det innan de intar La Roque.
-Nej, La Roque kommer också att falla.
-Ja.
Men många fler
kommer att dö-
-och många månader av strider
innen det kommer att ske.
Fransmännen har byggt det fortet.
Vi vet hur starkt det är.
La Roque kommer att falla ikväll.
Bara en spåman...eller en dåre
skulle kunna påstå det.
I ditt fall, är det förmodligen dåre.
Vilket är orsaken att
du ler så där.
Är du...gift?
Nej.
Vi har stridit mot Engelsmännen
innan jag föddes.
Det finns ingen
tid för giftermål.
Självklart.
Är du tillsammans...med någon?
-Om jag är tillsammans med någon?
-Ja.
Jag är ju tillsammans med dig.
Ja, jag vet.
Vad jag menar är, finns det någon annan...?
Finns det någon som
du ser?
-Om jag ser?
-Ja.
Ingen, men det är möjligt
att de gömmer sig vid kusten-
-eller i skogen.
De kan vara var som helst.
Herregud.
Det är rätt roligt.
Men vi pratar samma språk, men du
förstår inte allt vad jag menar, va?
Fånga dem!
Nej, nej.
Ingen fara, de är Fransmän.
De kommer att hjälpa oss.
-Är du Lady Claire?
-Lady?
Det gillar jag.
Det är charmerande.
Dame Claire.
Eld!
Eld!
Hitta dem!
Jag dödade den mannen.
Jag måste leva med det.
-Här inne!
-Vi har hittat dem!
-Vi har hittat dem, my lord!
-Här borta!
-Kom igen!
-Låt dem inte komma undan!
Kom igen!
In med dig!
Runt till baksidan.
-Tyst och kom hit.
-Kom igen.
-Bränn det.
-Nej.
-Nej, det får ni inte göra!
-Sluta.
Chris, stick därifrån.
Chris!
Chris! Min son är därinne!
Chris, ut med dig!
Håll tillbaka honom.
Nej! Nej!
All right, kom nu.
-Kom.
-Vänta, Chris.
-Kom.
-Vänta.
-Claire!
-Arnaut.
Han är mycket tacksam
att du återvänt med hans syster...
-Du är Engelsman?!
-Nej, jag är SKotte.
Arnaut, han räddade livet
på en av dina män.
-Så du är Skotte, va?
-Ja.
I så fall, så vet jag inte hur jag ska
kunna yttrycka min tacksamhet.
Det kan du. Håll henne i din närhet
och håll henne i säkerhet.
-Jag kan ta hand om mig själv.
-Ja, det är tydligt.
Snälla, släpp henne inte ur sikte,
speciellt ikväll.
Oroa dig inte, hon kommer
att bli väl skyddad.
Jag måste gå nu, måste återvända till
Castlegard för att söka efter mina vänner.
Skulle jag kunna bli vid
en häst eller vapen?
Du kommer inte att klara dig levande
genom de Engelka trupperna.
De rör sig från byn till La Roque.
Vi ska attackera ikväll.
-Du får inte återvända dit.
-Jag måste försöka hitta min vänner.
Jag är ledsen.
Jag ska ge dig
vad du frågade efter.
-Tack ännu en gång.
-Tack.
-Lady Claire...
-Claire.
Jag önskar vi hade träffats
i en annan tid.
Andre Marek.
Är du gift?
Nej.
Arnaut?
Arnaut har stigit ner
och är med hennes syster.
Bra jobbat.
Döda Arnaut och fly därifrån.
Och må Gud vare med dig.
All right, jag måste ta mig in i
La Roque och hitta min far.
-Du kommer aldrig att klara det.
-Det ska gå.
Det går inte.
Du blir dödad.
Åh, Jesus.
-Jag har inget val.
-Jo, det har du.
Det finns en annan väg.
-Vadå, en tunnel?
-Ja.
Du hittade ju den aldrig.
Du vet inte om den finns.
-Det har alltid funnits ett ryckte.
-Jo, men bara ett ryckte.
-Min fars liv står på spel.
-Alla era liv står på spel.
Om den tunnel någonsin funnits,
så kommer den att finnas nu, 1357.
Jag vet att den finns i klostret.
Jag vet det.
Jag vill rädda din far
lika mycket som dig.
Du måste lita på mig.
Jag vet att den finns där.
Jag vet det.
Du måste lita på mig.
Håll er i leden.
-Rör på er.
-Håll takten!
Döda Arnaut!
Claire!
Claire! Claire!
Rör på er!
Kom igen, grabbar.
Det är Marek!
Marek!
-Marek!
-Jag är okej.
Det är Chris och Kate, Marek.
-Vad är det med dem?
-De klarade sig inte.
-De dödade dem.
-Va?
Det var ett tag sen,
eller hur, Frank?
Herregud!
Jag trodde du var död.
Visst, det var därför du skickade
Taub för att mörda mig.
Inte för att mörda dig,
att ta med dig hem.
-Visst, precis som dig.
-Nej, lyssna på mig.
-Lyssna på mig, Will. Jag behöver din hjälp.
-Vad är det här?
Den fungerar inte ändå.
Det står här att du bara
har en och en halvtimme kvar.
-Den fungerar inte.
-Skitsnack.
Du måste tro mig.
Det var inte mitt fel, okej?
-Jag har en familj.
-Jasså?
-Du har träffat dem.
-Har du en familj?
-Du har en familj.
-Jag har en familj.
-Det hade jag också!
-Nej!
-Nej!
-Nej! Nej!
-Fan!
-Herregud!
Senast jag såg honom, så sprang han
med sin markör emot en öppen plats.
Jag låg på marken,
med tre pilar i mig.
En gång i tiden var jag William Decker,
lTC-anställd nummer 273.
Men nu...
...är jag Sir William De Kere.
Lord Oliver's adjutant.
Du var rätt imponerande idag, Marek.
För att vara en akademiker.
-Hur vet du mitt namn?
-Jag vet alla era namn.
Vi läste varje rapport från eran utgrävning
innan vi gjorde den första resan.
Hur många gånger
har ni varit här?
Tillräckligt många för att lägga
märke till utskriftfel direkt.
Utskriftfel?
Doniger, den jäveln.
Han har inte sagt något, eller hur?
Vad är utskriftfel för något?
Fel i DNA-återbyggnadsprocessen.
-Som att faxa ett fax.
-Förvridning, misstag.
Förvrängningarna finns
inte i breven.
Det är kroppsdelar.
Organen.
Jag har rest för många gånger.
Jag skulle aldrig överleva en resa till.
Alla skador, det kan repareras,
men inte här.
Och inte i den här tiden.
Du måste åka tillbaka.
Varför kan du inte trycka på markören?
Så kan vi alla åka hem, Decker, va?
Jag heter De Kere.
Det här är mitt hem.
Lord Oliver inväntar hans Grekiska eld.
Efter det, så hänger er överlevnad
på eran historiekunskap.
Hur bra ni får mig att se ut.
Om jag blir omtyckte, så även ni.
Om jag störtas, så även ni.
Marek, var är din markör?
De Kere, Decker, vad han nu heter,
tog den ifrån mig.
Herregud.
Vi är vänner till
Edward De Johnness.
-Edward De Johnness.
-Magistern.
Han är min far.
-Har Engelsmännen skadat honom?
-Vi vet inte.
-Vi skulle fråga om er hjälp.
-Ja, vi behöver er hjälp.
Kom.
Vi måste skynda oss.
Vi har inte mycket tid på oss.
Lord Oliver begär en
demonstration innan kvällen.
Det vore inte smart
att missa den tidgränsen.
Har de gjort det.
Allt finns kvar.
Sakerna är lite enkla,
men de är bra.
Vad pratar jag om?
Jag klarar inte av det här.
Jag kan inte ge dem Grekisk eld
och inverkan på hela historien.
-Jag kan redan ha gjort det.
-Vad menar du?
När vi först kom hit,
blev vi hjälpta av en flicka-
-som tog oss upp till Castlegard.
Det var vem jag återvände för
hämta när vi flydde.
Den flickan visade
sig vara Lady Claire, Arnaut's syster.
-Allvarligt talat?
-Ja.
Jag överlämnade henne till
Fransmännen för säkerhet skull.
Hon är otroligt viktig. Hennes död
motiverar Fransmännen att segra.
-Förstår du inte det?
-Var tysta, okej?
Nu måste vi vara på Oliver's sida
bara för att hålla oss i liv.
Här är precis
var jag grävde.
Här är det. Här är var jag...
Vi är här. Vi är...
Vad menar du?
Det här är kammaren
där jag arbetade.
-Vad sa han?
-Arnaut´s armé är redo för att attackera.
-Då har vi ont om tid.
-Där är trappan. Den finns här under.
För hit dem.
Vad är ett ansenligt nummer
av trebuchets, my lord?
Vad har en liten eld för betydelse
mot dessa stenväggar?
-Det finns inget där nere.
-Det är här.
Detta är kammaren.
Här fanns hålet.
-Vi kom ner här...
-Det finns inget här.
Marek skulle ha arbetat därborta.
Lådan skulle ha varit...
Herregud.
Där är lådan.
Det här är pergamentet
som han skrev på.
Min fars glasögon.
-Vi måste gå nu.
-Nej, nej, lägg tillbaka den.
Om vi inte hittar den där i framtiden,
så kommer vi aldrig att hitta din far.
Lägg tillbaka den.
Men vi måste ändå gå nu.
Vi måste upp till La Roque.
Nej, stenen där var skadad.
Någon hade gjort sönder den.
''Vad för jävla idiot
skulle ha sönder något sånt...''
Det var jag.
Det var jag...-
-som var den jävla...
Vad gör du?
Vänta! Undan!
Håll er undan!
Akta.
Det är tunneln.
Det är tunneln!
Ge mig en fackla.
Ge mig den där.
Kate, akta. Låt mig gå in.
-Hämta Arnaut?
-Ja, hämta Arnaut. Nu.
-Snälla, skynda på.
-Kate, kom in hit.
-Oj.
-Har du den?
Ja, det har jag.
Försiktigt, grabbar. Detta är grekisk eld.
Det kan spränga oss åt helvete.
Lugnt och försiktigt.
Spill inte.
Så ja.
-Trebuchet!
-Trebuchet!
-Trebuchet!
-Trebuchet!
Fan.
-Är du okej?
-Ja. Skynda på, vi har ont om tid.
-Trebuchet!
-Trebuchet! Trebuchet!
Få hit vatten!
Lord Oliver, magistern
med eran demonstration.
Visst, jag ser det.
Förstå mig, my lord, jag skulle inte...
-Visa mig nu!
-Visa honom!
-Din eld från Grekerna.
-Marek, tänd på!
-Okej, rör på er.
Trebuchet!
Tänd på den
jävla saken!
Det går inte.
Tänd på!
-Nu!
-Redo, eld!
Ur vägen. Undan.
Låt mig passera.
Och det var allt?
Du svek mig. Du lovade mig
Grekisk eld, och det här var allt?
Du borde ha hängts...
-Va?
-Med din tillåtelse, my lord,
Ju mer vatten,
ju mera eld.
Bra.
Bättre.
Herregud, du är en magiker,
inte en magister.
Jag vill ha det här till varje kanon.
Hur många män behövs?
-Tjugo.
-Tjugo?
-Ge honom tjugo man direkt.
-Som du vill.
Den här vägen, magikern.
Bågskyttar fram till muren!
Bågskyttar fram till muren!
-Vi har 81 %.
-Nej, nej, det är över.
Jag kommer inte att leka
med deras liv på det här sättet.
Vi kan inte få 100 % effektivitet
från ihopsatta spiralerna.
Vad är det säkraste procenttalet?
-Vi har gjort framgångsrika test på 80 %.
-Och du sa att vi hade 81 %.
-Det var icke levande objekt.
-Med reflektorerna uppe...
-Hur lång tid har vi?
-28 minuter.
-De kan bli vanställda.
-Går det?
-Ja, det kan vi.
-Det är för riskabelt.
Tror du att jag kommer
att lämna dem där?
-Tror du jag vill det?
-Jag tror att du inte bryr dig.
Där har de en chans
till något typ av liv.
Nej, du förlorade den chansen
för det beslutet för längesen.
-Det är inte längre ditt beslut att ta.
-Det är det visst, och jag har tagit det.
Jag är ledsen.
- Fire the moat,
-Ja, my lord.
Eldgivning mot vallgraven!
-Tänd era pilar!
-Tänder pilar.
-Bågskyttar, var redo.
-Bågskyttar, redo.
-Spänn!
-Spänner.
Iväg!
-Nattpilar.
-Nattpilar.
En liten överraskning
åt Fransmännen.
-Redo!
-Spänn!
Iväg!
Vi är nära nu.
Vi är nära, jag vet det.
Bra.
Bra gjort, my lord.
Trebuchet!
Ytterligare en sån
så är det ute med oss.
Åh, nej.
Nej.
Vi går...framåt.
Det kanske är åt höger.
Det kanske bara är...
Eller så kan vi gå upp, eller hur?
Vi kan gå upp.
-Kate...
-Nej, sluta. Nej! Nej!
-Kate.
-Nej.
Kate.
Vi kanske har missat något.
Vi kanske gick åt fel håll.
-Vi kan...
-Det är försent.
Det är helt enkelt försent.
Jag sa, lita på mig.
Men jag svek dig.
Jag svek din far,
och...
-Jag har svikit allihopa.
-Nej.
-Jag är så ledsen.
-Nej, det har du inte.
Kate, kom hit.
Kate, kom hit.
Kom hit...
-Stäng de innre portarna!
-Stänger de innre portarna!
-Det här börjar bli långtråkigt.
-Gårdplanen är säkrad, my lord.
Bra, men den där Fransmannen bör
få veta var han hör hemma.
-Det är dags.
-Kapten!
Det är dags!
Robert.
Tretton minuter kvar.
Vi kan väl försöka hämta tillbaka dem.
Ska vi gå över
allt det här igen?
Vad sysslar du med?
Vad fan tror du jag gör?
Jag skyddar det som är vårat.
Vad är det som hänt med dig?
Hur många liv har gått till spillo
för upptäcktresanden?
-Det är priset som vi får betala för det.
-Det här är ungdommar, inga astronater!
-Jag vet!
-De hade ingen aning!
Även värre om de skulle
återvända vanställda!
Du vet hur media är!
De kommer att förvrida alltihopa och
ge det stämpel som ''dödsmaskinen''.
-Den har en allvarlig brist!
-Ja, och du kan fixa det.
-Nej, det ska jag inte.
-Som du har fixat allt annat.
-Nej.
-Vad?
-Ska du inte?
-Nej, det ska jag inte.
Jag kan inte fatta att du just slängde
iväg din plats i världehistorien.
-Det har jag redan, we're cycling up.
-Tror du kan gå bakom ryggen på mig?
Va?
Kramer!
Kramer?
-Gör fångarna redo!
-Hur vill du ha det, my lord?
-Tillbaka till arbetet.
-Bind henne vid muren.
Jag vill vara säker på att
Fransmännen kan se henne.
Omedelbart, my lord.
-Jag ska ge din bror en val.
-Helvete.
-Du ska nu bindas vid muren.
-Va?
Antingen lägger han
ner sina vapen-
-eller så dödar han dig
med sina egna vapen.
Låt oss hoppas, att en man som har
sjunkit så lågt att han använder-
-sin egna syster som en spion,
har en gnutta ärbarhet kvar.
Må Gud vare med dig, lady.
Det är hon.
Det är Lady Claire.
Jag överlämnade henne till
Arnaut för säkerhets skull.
-Hur fick Engelsmännen tag på henne?
-Det är historia.
Då kommer historien att ändras.
Oliver.
Släpp Lady Claire och
för henne till mig nu-
-eller så kommer jag
att försöra hela din arsenal.
-Marek! Nej!
-Stick härifån! Nu!
Halt!
För Guds skull, om det smäller
så dör vi allihopa.
-Ta ner henne till mig.
-Nej! Rör henne inte!
My lord, om han släpper facklan,
så dödar han henne också.
Han kommer inte att göra det!
Backa undan, De Kere.
Eller Decker, vad än nu ditt namn är.
Jag kommer att skicka
alla er til helvetet!
-Det finns ingen väg ut.
-Ni är Engelsmän.
-Nej, nej, det är vi inte.
-Det är ni visst. Det är en fälla!
-Spring, my lord!
-Marek!
-Ni jobbar för Oliver.
-Nej, det gör vi inte.
Jag ska döda er båda två!
Ner!
-Ja!
-Yahoo!
Var försiktig, my lord.
Bågskyttar, fram till muren!
Här.
-Håll linjen vid det östra tornet!
-Oliver!
Döda henne!
Nu!
-Arnaut!
-Claire!
Vi måste hitta de andra.
***